Hmm.....skrev för några dagar sedan ett inlägg om mitt besök i Bankgkok, men det verkar ha gått upp i cyberrymden. Nåja fram kom jag i alla fall till en ultramodern ny jätteföreställning till järnvägsstation. Störst i Sydostasien är man noga med att påpeka. Själv tyckte jag att den gamla Hua Lampong var mycket trevligare och gemytligare, men det är klart att förr eller senare så hade den blivit för liten. Fördelen med den nya är att den är länkad med tre tunnelbanelinjer så när jag skulle vidare så var det bara att leta sig ned till blå linje och åka 11 stationer. Tog sedan en mc.taxi vidare till mitt boende.

Sukumvit där jag bodde denna gång visade sig vara där jag tillbringade en kväll för en 5-6 år sedan med en indier och en turk. Här pågår allt man kan tänka sig och området är fullt med barer där kvinnorna gärna spelar biljard med dig, men även helst att du bjuder på en drink. Lönar sig nog att kolla vad det är för drink annars kan notan bli hög.

Det blev bara två nätter i Bangkok och det räcker så bra nu för tiden. I söndags så satt jag på en buss som tog mig till Rayong som jag varit lite nyfiken på. Jag tycker väl att jag bor så centralt som man kan här i byn, men det är en konstig väldigt utspridd stad över flera mil. Jag bor i närheten av en nattmarknad, eller rättare sagt kvällsmarknad men de har öppet så länge de har besökare och varor att sälja. Mitt boende har ingen restaurang, men det har stora påkostade Star Convention Hotel och där kan man få sig en frukostbuffe för 200 bath. Passar utmärkt.

Tog en "songthaev", som är en flakbil med ett tjugiotal sittplatser, ned till Laem Charoen Beach häromdagen, men där var väldigt tomt och öde. Säkert inte mer än ett femtiotal på hela den sträcka jag såg av den och inte så himla mycket i mat och dryckesväg heller. Längs österut vid strandvägen så fanns dock några restauranger så jag fick mig en matbit. Tänkte sedan att jag börjar knalla hemåt, för alltid så kommer det en mc.taxi och frågar varåt man ska. Men icke, så jag fick knalla hela vägen hem i hettan. Dryga fem kilometer och det är tur att man går klädd i funktionskläder som bara är att skölja upp. Det finns fler stränder runtom staden och det är väl möjligt att de är lite mer frekventerade.

Den här staden är precis som Ranong betydligt mer thailändsk och man är kanske inte så vana vid faranger, som vi utlänningar kallas. Kan ibland vara lite svårt att göra sig förstådd då engelska inte används så ofta.

Men nu drar jag vidare i morgon/ Conny