I går kväll, en riktigt ruggig allhelgonaaftonskväll, med snöblaskigt regn gjorde jag en sväng in på en lokal marknad, här hemma i Enköping, Sveriges närmaste stad. Allt var välordnat efter tema och sorter, renstädade gångar, flashiga spots som lyste upp veckans aktuella produkter, en demonstratis med lackerade naglar och glansade läppar låter mej smaka ostkaka med sylt, en minimal liten tallrik som slängs i en för tillfället avsedd påse.
Fiskar och skaldjur ligger rena och glänsande på gnistrande is,det välkylda köttet ligger bakom disken med fräscha röda fibrer som tilltalar kunden…En dator spottar fram recept och tips för den rådbråkade.
Det är min hemma marknad det här, det jag är van vid. Allt på samma plats, under samma tak, allt med färdiga priser, bara att lämna fram kortet och pröjsa, eller låta scannern bli avläst, köpa ett kort med streckkod och kvitterar ut snuset, eller cigaretterna (fast jag har ju slutat, det hade jag glömt).

Min bortamarknad är det första stället jag besöker när jag kommer till ett nytt land.
Vädret här är ångande varmt, tropisk hetta och morgonens första solstrålar steker mot plåttaken. Här råder en lagom kaotisk ordning,på afrikanskt.latinamerikanskt eller asiatiskt vis. Sorter och teman har sina olika kvarter och gator. Men inte finns det några glänsande golv här inte, här kliver man på plankor för att inte skita ner fötterna, här kilar feta råttor mellan stånden, här leker småungar med sardinburkar och trasdockor medans mamma, demonstratisen utan vällackerade naglar, sitter och rensar majskolvar eller river kopra ur kokosnötter.
Men smaka det får jag, fruktkvarteret är en mental upplevelse, här ligger allt vackert staplat; chupafrukter, grenadiller, passionsfrukter, tamariller för att inte tala om papaya och mango. Det är säsong för annonafrukter på Madagaskar, jag smakar och spottar kärnor och skrattar mot försäljarskan, vi har samma språk, men ändå inte.

Här är det då inte några fixade och trendiga skyltar med priser och recept som hemma på min lokala marknad. Här står priset handskrivet på det lokala språket och man kan faktiskt pruta och försäljerskorna höftar på vikten och slänger på lite extra.
I grönsakskvarteret sitter kvinnorna på cementgolvet, med högar av välputsade auberginer framför sig. Några bittergurkor drar mina blickar till sig, och kolla där, ormgurka, det var länge sen….
Hemma på min marknad köper jag mynta the i en färggrann påse med logotyp och ean kod, på min bortamarknad köper jag myntan direkt i ört och kryddkvarteren, färsk med lila blommor och en gudomlig doft, här är kvarteret där det doftar gudagott, mejram, timjan och rosmarin, för att inte tala om allt som jag absolut inte har en aning om vad det är och vad det används till.Konstiga barkbitar, vitkalkade stenar och rötter i olika former. I ett hörn ser jag hur det ångar och ryker, en mamma sitter med sitt barn i knäet, och runt henne cirkulerar marknadens egna healer, med en rykande knippe torra örter i handen vidrör hon barnet med den. I en annan del av världen, på en annan marknad ser jag en annan lokal marknadsdoktor utföra koppning med hjälp av djurhorn som sugs fast på en ebenholtzfärgad mansrygg.
Här hemma på min marknad köper jag piller i designade paket och mina skönhetsmedel köper jag i eleganta glammiga förpackningar, på marknaden i Ecuador pudrar några män näsan med pärlemomjöl, inte vet jag om någotdera hjälper…
I fjäderfä kvarteren på en marknad får dottern kväljningar av lukten och åsynen av flådda kycklingar och hönsfötter, på en annan marknad i en annan världsdel säljs fjädrarna på levande kroppar, skrocklande kalkoner, tjattrande änder och galande tuppar i en enda kackafoni och sambon låter bli att andas alldeles för länge, det står fågelinfluensa i pannan på han. Och vill man sen ha nåt annat som t.ex en katt eller hund finns de också, små ledsna krakar i bambuburar.
Jag äter inte kött, inte ens här hemma, och när jag är borta äter jag definitivt inte kött, på bortamarknaden tar sig slaktarna en siesta, rätt på försäljningsdisken.
Från taket hänger hela grishuvuden, skallen av en cebu med tungan hängande ut genom munnen och brustna ögon ligger på en bänk och väntar på presumtiva köpare, Metervis med tarmar ringlar omkring i baljor, fasta stora fettstycken ligger till allmän beskådan, det luktar blod och kött och flugorna har kalas vid varje bänk, jag hastar vidare in i nästa kvarter och hamnar i en ny invasion av lukter och flugor, på fiskmarknaden finns många konstigheter, allifrån torkade sjögurkor som faktiskt ser ut som förtorkade bajskorvar till stora tonfiskar. I en balja ligger en hög med lertäckta krabbor. Hemma i Sverige skulle fiskhandlaren svimma om han såg hur man tar rätt på fisken, som att t.ex ha tjoget pelikaner trampandes runt fötterna, när han rensar sina fiskar… Att besöka en marknad när man är på tur, är ett ypperligt sätt att lära känna landet som du är i, att se människorna deala om priset, klämma på frukter och grönsaker du aldrig har sett förrut, provsmaka och pruta på priset, det gör man aldrig här hemma. Det är en kultur i sig att bara driva runt bland lokalbefolkningen och insupa lukter, färger, former och atmosfärer.
Här hemma tar man sen sina välstylade och välförpackade varor i en kasse och åker hem, för det skulle väl se nåt ut om man slängde upp kassen på huvudet och tog en broiler under armen och knallade hem i snöblasket...
Att handla här hemma är något helt annat, eller hur?