Jag har ätit ko, gris, get och kamel. Jag älskade ren och älg och en snutt råddjur.
Jag har med all säkerhet ätit råtta och vildhund, för att inte tala om fjäderfän.
Efter år av köttätande blev jag inte vegetarian men slutade med köttet, men det är en annan historia, det som ni nu ska få ta del av är diverse matupplevelse.
1980, på nyårsafton befann jag mig på ett litet mathak, i kashban Alger Algeriet. Ingen ville eller kunde prata engelska, franskan var det inte mycket bevänt med, så vi pekade på bordet bredvid, det våra bordsgrannar åt såg gott ut. Jag får in min mat, couscous förstås, min väninna får in något liknande, med en rödaktig stark sås över anrättningen. Vi smakar av varandra, köttet i hennes sås är segt, som en bit gummi, och har liksom ploppar i skinnet.
Vi tuggar och idisslar och efter avslutad måltid fösöker vi att fråga vad det var för kött. Vår servitör tar oss med på gatan, bredvid i en slaktarbod hänger de på krokar… tjurpungar. Stora som domuskassar, och då förstod vi vad det var som var lite segt och knottrigt.
På en marknad låg de uppradade på en lång rad på marken, i hettan… bushrats, större än kloakråttor, men mindre än en svensk bäver. Flugorna surrade, jag rös. Nigeria 1980.

I Polen finns det annat än KORV och surkål, det fick vi erfara under en nyårshelg i Krakow för några år sedan. Vi hade sökt oss till de judiska kvarteren för att inta en trerätters nyårssupé, och förrätten som kom in smakade betydligt bättre än vad det såg ut, efter att ha skrapat bort ett skyddande lager gelé.
Under khmeriska nyåret samlades mängder av kambodjaner på stränderna för att äta och umgås. Hade gärna slagit mej ner hos dom och smakat både det ena och andra. Ris och nudlar, kött och fisk och grönsaker. Grisköttet hade man ju kunnat peta bort och gömt i sanden.
När hösten är som mörkast som nu i november kan jag längta mej sjuk till Kroatien och de dalmatiska specialiteterna. På Peljesachalvön ligger musselbarerna på rad, bara att slå sig ner vid ett enkelt ihopsnickrat bord, beställa in ett immigt glas vin eller en kall pilsner, och efter kort tids väntan kommer den strandklädda unga kyparn in med en stor bricka med ångande musslor och en korg med bröd, det är bara att äta, sörpla och doppa brödet i skyn. Den ena skalhalvan används som sked för att gröpa ur det orangefärgade musselköttet.
Sommarens höjdpunkt är en måltid på Dalmatinska kuce, en liten bykrog i en av de små byarna utmed adriatiska kusten. Crn rizotto, svart risotto, är en höjdare, nåt att drömma om så här års. Ris kokt i bläckfiskbläck, tillsammans med havets frukter som olika sorters musslor och snäckor, lite bläckfisk, några skaldjursorter. Det är mums för frusna själar det.
Och visst har man väl sina svagheter för sötsaker… det går bara inte att låta bli, en äppelkaka i Krakow, en Tira mi su i Venedig, en waffels i Amsterdam eller varför inte en läskigt stor chokladtårtsbit på Borneo.
Novembermörkret har oss i sina klor nu, varför inte använda tiden till att njuta av mat och dryck och av alla härliga reseminnen ?