Häromdagen tog jag en morgonpromenad. Frugan passade på att göra en beställning från Seven Eleven då jag ändå passerar några under promenaden. Om jag kunde köpa två korvar från deras meny. "Big Bite", hette den visst. Hon ville ha två stycken. "Big Bite, vad är det", sa jag. "Bara säg det i kassan så får du det du ska ha", menade hon på. Jag lommade iväg.

På vägen hem igen så slank jag in på Seven Eleven och spanade lite försiktigt efter menyn med korvar. Jag fann den uppklistrad framtill på kassadisken, rakt under korvgrillen faktiskt. Logiskt ställe att ha den på när allt kommer omkring. En massa korvmodeller att välja på. Denna "Big Bite" var lång och smal, typ en varmkorv från korvkioskerna i Sverige. Jag kollade igenom hela menyn för att försäkra mej om att där inte skulle kunna bli nåt missförstånd. Där fanns bara en meny med "Big Bite" i. Den hette visserligen "Big Bite Delight".

Hon i kassan tittade upp på mej och frågade vad jag önskade.
"Två stycken Big Bite" sa jag samtidigt som jag pekade på menyn som hon ändå inte kunde se.

"Big Bite Delight", sa hon frågande.

"Ja just det", sa jag en smula förvånad.

Jag kollade igenom menyn en gång till och konstaterade att där var endast en med Big Bite och den råkade heta just Big Bite Delight. Kunde inte låta bli att undra över den korkade frågan då där bara var en enda rackarns Big Bite. Varför var hon då tvungen att fråga om just Delight? Jag lade ner grubblandet då det var alldeles för energikrävande för den lilla struntsak.

"Vill du att jag ska skiva upp korvarna", frågade snärtan på andra sidan disken då jag vaknade upp ur mina funderingar.

"Öhh, jaa ok" fick jag ur mej utan att ha en aning om att det var så jag ville ha det.

Snärtan skar upp korvarna i tuggvänliga storlekar och lade upp dom alla på en tallrik. Jag passade på att plocka åt mej lite annat smått medan jag väntade, ett paket vaccumförpackad kokt medvurst och portionsförpackningar med smör. Hon slängde in tallriken i microugnen och tryckte på en stor knapp med en lika stor siffra på. Micron lyste upp förvånansvärt tyst, gränsen till ljudlös. Korvbitarna roterade sakta i ugnen. Jag lade upp mina övriga varor på disken och väntade på mina microbombade korvar. Med en soft plingande ton annonserade micron att den hade utfört sitt uppdrag. Snärtan plockade ut tallriken, plockade fram en liten plastpåse och började plocka i alla bitar in i påsen med en griptong. Sist men inte minst stack hon ner en stor tandpetare som fick fungera som bestick.

Hon vände sej mot mej och fick syn på mina andra produkter som jag samlat på mej och placerat demonstrativt på disken. "Ska du ha dessa också" frågade hon. Jag nickade och hon började plocka med varorna. Sedan frågade hon nåt igen som jag inte riktigt fattade men svarade bara med ett ja. Det brukar gå hem, speciellt i kassorna. Hon greppade då mitt paket med kokta medvurstar och började svinga med en överdimensionerad kniv. I full gång med att skära upp mitt paket för att få mina medvurstar att hamna i samma öde som Big Bite korvarna.

"Hallå, stopp lite, strunt i det" skrek jag halvhögt i försök att rädda mina medvurstar.

Hon hejdade sej och undrade om jag inte ville ha dom micrade. Jag förklarade att jag tar med dom hem istället så hon behöver inte anstränga sej mer. Jag betalade och gick.

Jösses, det må vara service in i fingerspetsarna på Seven Eleven. Men kom igen, micra kokt medvurst? Micrar dom månne all smörgåsmat i förebyggande syfe tro? Vilken tur ändå att jag var med och stoppade henne i sin framfart. Hur skulle det ha blivit om jag satt med mina micrade medvurstar och nybakta bröd vid frukostbordet? Hmm, kanske inte skulle vara så dumt?

God morgon alla hungriga!

Läs mer påhttp://www.fokusthailand.com