Nu har jag rest och bott i Thailand så pass länge att det börjar bli dags att göra något av det hela. Därför har vi dragit igång en hemsida om Thailand där det är meningen att samla en massa erfarenheter från folk som bor eller turistar i Landet, ett nätverk av människor med samma intresse. Vi valde att kalla sidan för FOKUS Thailand. http://www.fokusthailand.com

Där publicerar medlemmar bloggar som handlar om sina erfarenheter i landet, skriver om sina funderingar i forumet och lite annat smått och gott. Man kan kanske kalla detta för smygreklam för sidan, och visst är det så på sätt och vis, men samtidigt en chans för andra med samma intresse att dela med sig av sina erfarenheter, eller finna svar på något man undrar över. Sp det är väl mest på gott?

Ett blogginlägg från sidan kommer här nedan och det kommer att komma ett och annat emellanåt ifall ni inte orkar gå in och läsa dem direkt på hemsidan:

Alla har hört talas om att i byarna högt upp i Thailand, där är det fattigt och primitivt. Där bor dom i hyddor och skjul mitt i djungeln. Åtskilliga dokumentärer har skildrat just dessa förhållanden, i byarna, högt upp i norra Thailands djungel.

Men som allting annat här i världen så är verkligheten ofta anorlunda än en vinklad dokumentär eller bildskön resekatalog. Verkligheten är anorlunda för dom allra flesta människor på vår blåa planet, anorlunda än trygga, varma, säkra och kanske smått tråkiga Sverige. Utanför den svenska beskyddarbubblan ser det minsann helt eljest ut.

Mitt i turistorten Jomtien är följande bilder tagna. Mitt i, inte nere vid beachen där alla flotta hotell och lägenhetskomplex är uppradade som högvakten i Stockholm. Här i dom något enklare budgetvarianterna av boende bor dom "vanliga" människorna, dom som servar alla turister som kommer och strör dollar omkring sej. Dom människor som pryder omgivningen med det berömda leendet som alla pratar om "Thailand, the land of smile". Dessa människor har inte i närheten den trygghet eller bekvämlighet eller fritid eller överviktsproblem som vi västerlänningar har "fördelen" av att vara berikade med. Nä, dom har "bara" ett leende, ett leende som präglat en slogan för ett helt land. Man kan tycka att det borde vara omvänt, vi som har "allt" borde vara dom som ler - men icke! Det är precis tvärt om! Är det någon som gapar och klagar och ser sur och tvär ut så är det den välbärgade turisten och inte den fattige thaiaren - han bara ler...

Faktum är att jag noterat att även bland thailändare så verkar leendet avta med högre status. Dom thaiare som kommit upp i smöret får ganska likt beteende som vi övriga västerlänningar. Föväntar sej att bli servad av allt och alla. Färväntar sej att allt ska fungera meddetsamma - helt klanderfritt. Och med pengar kommer lycka!?

Det är alltså inte bara högt uppe i djungeln som man bor under enkla och primitiva förhållanden. Även i turistorterna, oftast ganska väl undangömt från turiststråken. Hit kommer dom för arbete, för att tjäna pengar för sitt uppehälle. För mer räcker det inte till, därav dessa budgetboenden även här i dollarområdena. Så hur man än vrider och vänder så har man alltid ändan bak.
En liten lustig detalj i dessa budgetboenden är ändå alla dessa TV-antenner. Det spelar ingen roll hur fattigt det än må vara, hur primitivt det än är - det finns än dock alltid en TV i varje hushåll. Man kanske kan, enkelt sagt, konstatera att det finns något som vi alla behöver: Mat, kläder, en TV OCH ett leende...

Det måste finnas kontraster för att man ska uppskatta saker och ting. Plåtskjul med antenner på taket och i förgrunden en Mercedes av nyare modell. Frågan blir ju då, vad är det vi ska uppskatta? Bilen eller leendet?

Välkomna till http://www.fokusthailand.com