Är det alltid så att en tjock bok är komplicerad? Att en person med korta ben springer långsammare än en person med långa ben, eller att en hund skäller på en katt. Att en stad med en lång och rik kulturhistoria har en invecklad matlagningskonst. Nej.

Det romerska köket är enkelt. Rustikt. Och oemotståndligt. Den folkliga traditionen har bevarat en kokkonst som går långt tillbaka i tiden och än idag kan man hitta rätter på menyn som, nästan precis, tillagas på samma sätt som för hundratals (och kanske tusentals) år sedan. Självfallet har vissa saker förändrats, som köksredskapen exempelvis, men oftast har det romerska köket stått emot nya och modernare ”vindar” och maten känns genuin och spännande. Det romerska köket är lantligt och vägen till den färdiga rätten börjar med de färska råvarorna och grönsakerna som traktens marknader erbjuder. Skickligheten ligger i att laga fantasifull och utsökt mat med enkla medel och att ta tillvara på alla delar av råvarorna. Det romerska köket bjuder på alltifrån bruschetta och prosciutto, till pasta, köttgrytor och inälvsmat.

Även sättet att äta på är sig någotsånär likt, jämfört med i det gamla Rom. Fortfarande tillbringar romarna timmar vid den viktiga middagen, om än inte halvliggande på sidan stödda på ena armbågen, men med en outgrundlig aptit och en aldrig antågande sömn. Dagens andra två mål går snabbare nuförtiden, i alla fall på arbetsdagar. Lunchen, som kan vara en bit pizza på stående fot, kommer tätt efter frukosten som ofta inmundigas på en bar och är över inom loppet av ett par minuter.

I Sverige kan jag bara tänka mig att äta stående vid korvkiosken eller möjligtvis, och bara i värsta fall, i baren på ett café om det inte finns plats vid något av borden. Här är det annorlunda. Här går det undan på dagen. En brännhet caffè, alltså en espresso, tar inte mer en ett par sekunder för en romare att dricka (inklusive tiden det tar att eventuellt öppna en liten påse med socker som töms i koppen). I och för sig kostar den minimala skvätten med becksvart kaffe inte mer än en dryg femma i Rom.

Att hasta iväg med en bit pizza i handen på Roms gator är en annan sak som är svår att vänja sig vid. För det första är det svårt att alls promenera i en stad med så mycket att titta på och, framför allt, så många mötande människor. Då är det ett verkligt konststycke att vant strosa iväg med en mumsig pizzabit i ena handen och en svalkande vattenflaska i den andra, och samtidigt kunna njuta av denna vackra stad.

LÄS MER PÅ ALFIO.NU