Om det är från Milano som det italienska modet styrs så är det från Rom som det “kyrkliga modet” styrs. Det är här i huvudstaden som man finner de senaste trenderna inom kyrkan och de skickliga skräddarna kan berätta om vilka färger och modeller som gäller just nu. Trenden som råder för tillfället är en smula ”retro” och många präster, särskilt de yngre, har bytt ut prästskjortan mot den traditionella kassocken: en fotsid klädnad med långa ärmar och knäppning på bröstet.

Påven Benedictus XVI har vid ett flertal tillfällen visat prov på sin speciella klädsmak och har letat fram huvudprydnader som gömts i garderoben i över fyrtio år av de tidigare påvarna. Först ut var il camauro – en röd liten mössa av sammet med en vit kant av hermelin, lagom stor att täcka öronen för att skydda mot vinterns kyla. Därefter visade il Santo Padre upp sig i il saturno romano; en bredbrättad hatt för icke-liturgiska sammanhang att bära utomhus soliga dagar. Hattens färg var av en bjärt, röd färg och drog många blickar till sig. Modellen kan användas även av präster (i svart färg), biskopar (i lila färg) och kardinaler (i grön färg).

Elegant eller inte så har påven väckt intresset bland verksamma inom kyrkan, och utanför, med sina hattar och faktum är att åtskilliga nyvigda präster ofta väljer en mer iögonfallande vardagsskrud än den så kallade frimärksskjortan med sin vita krage. Kanske på grund av inspiration och påven Benedictus vägledning mot en mer ”fantasifull” klädstil.

Förutom valet av modell på sin vardagsklädsel (om man inte väljer att lämna prästkragen hemma när man inte är i tjänst) så är passformen viktig, avslöjar en skräddare. Många anställda inom kyrkan är äldre och söker gärna ett snitt på sina kläder som smickrar deras figur, och med munnen full av nålar och med mönsterkritor i händerna har skräddarna i Rom fullt upp med att förvandla de åldrande kardinalernas former till en tjugoårings. Även nunnorna börjar ta ut svängarna och en del väljer en dräkt i en lite ljusare färg istället för i det typiska svarta tyget.

Naturligtvis finns det de som inte bryr sig om hur de går klädda (eller tillhör en orden som förespråkar en alldeles särskild dräkt) och det finns många präster som tycker att bekvämligheten går först. De förstår inte varför de ska gå klädda i ”kjol” när de kan ha skjorta och byxor på sig. Andra tycker att det räcker med bara prästskjortan som gärna kombineras både med shorts eller chinos och Birkenstock. Vad gäller det kvinnliga könet finns det nunnor som bär collegetröja och jeanskjol och går med håret utsläppt. Smaken är olika och man kan ju tycka att utseendet är nästintill ovidkommande.

När det gäller de liturgiska kläderna (de som bärs vid mässa) så är valfriheten självfallet mindre. Plaggens färger har alla olika innebörder och kan inte blandas och användas på annat sätt än som står föreskrivet i kyrkans liturgi. Däremot kan mönster och utsmyckning varieras på de olika kläderna och designen på mässhaken kan vara mycket olika från plagg till plagg.

Skrudarna är vanligtvis kyrkans egendom och inget som den enskilde prästen måste inskaffa. Däremot betalar de själva för sina ”inofficiella” kläder. Priserna varierar men en prästskjorta ligger på ett par hundralappar medan en kassock kan kosta ett par tusen. Kanske är det en av förklaringarna till att ”frimärkskjortan” fortfarande är den mest använda.

Men vare sig det gäller en präst på församlingshemmet tvärs över gatan, en nunna, eller en kardinal i Vatikanstaten så finns det mycket mer att fundera över än prästskjortans färgton, kjolens längd och den lilla hättans passform när garderoben ska ses över. Det ska väljas bekväma skor (gärna av märke), handväskor, små börser för radband och krucifix, ytterplagg, hattar, strumpor och linnen. För de högre ämbetena (biskopar och kardinaler) tillkommer också smycken som ett viktigt inslag i dräkterna. Biskoparna äger dessutom kräklor: en symbolisk herdestav. Det kvinnliga klientelet har ett stort utbud av stickade västar och pullovers i olika material att syna medan männen har en uppsjö av fotvänliga sandaler att prova. Kanske inte de mest medryckande produkterna utseendemässigt men produkter som högst sannolikt tjänar syftet väl. Och för en enkel nunna från Calcutta kan det säkert vara lika spännande att välja en ny bomullskjol som för påven att välja ett nytt par skor.

Men även en påve måste följa vissa regler när det gäller att välja kläder och kan inte ta på sig precis vad som helst. Däremot finns det inget som säger att gamla traditioner inte kan återupptas och förhoppningsvis bjuds vi på en “ny” huvudbonad när julens högtid infinner sig.

LÄS MER PÅ ALFIO.NU