Stora Barriärrevet hade alltid varit min Stora dröm. Så när vi bestämde oss för en jordenruntresa med Australien som huvuddestination så var dykning en självklar punkt på listan att bocka av. Hur bra det skulle bli hade jag aldrig kunnat föreställa mig i förväg…

Hösten 2001 började vi planera för nästa hösts stora resa. Och vi ville inte behöva ta dykcertifikatet när vi redan var där nere, då skulle det vara avklarat redan. Det var svårt att veta hur pass säkra de dykfirmorna var och så vidare… vi hade inte några kompisar som gjort den här resan före oss. Därför bestämde vi oss för att ta dykcertet hemma i Sverige, vi bokade in oss på en kurs i Linköping och fick göra våra avslutande dyk för att bli godkända i Vättern den 13 december 2001. Torrdräkt var nödvändigt i det isande kalla vattnet, sikten var några få meter och allt vi såg var en kräfta och en massa grus och sten. Det här kunde bara bli bättre.

Väl på plats i Cairns Australien, ganska exakt ett år efter att vi tagit vårt certifikat, bestämde vi oss för att ta nästa steg i dykningen och avancera från Open Water Divers till Advanced. Vi ögnade igenom några olika broschyrer och valde en som kostade mer än de billigaste, men ändå inte så mycket som de dyra. Är man där vill man ändå veta att man får kvalitet. De billigaste båtarna går inte särskilt långt ut på revet utan stannar tidigt, vilket innebär mycket turister och många, tyvärr, förstörda gråa rev. Reefencounter hette båten som tog med oss ut på det stora blå, ut mot mina drömmars mål. Fyra dagar och tre nätter med full pension och fem-sex dyk stod på agendan. Båten vi bodde på låg ute på revet hela tiden och en mindre båt tog oss dit och tillbaka på fyra-fem timmar. Det blev några fantastiska dagar med underbar personal på båten. Dykinstruktörerna Andy och Matt var lugna och trygga i vattnet. Och lite galnar, men samtidigt fantastiskt duktiga var de yngre DiveMasters som var med på båten; Mick, Pete, Ash, Dave och Tom. Riktiga Aussienamn hela bunten. Och riktiga Aussiekillar med långt solblekt hår, vältränade kroppar och den grymt sköna dialekten. Och så självklart toasts med vegemite till frukost. (Ni som har smakat det vet hur vidrigt det är!).

Vid första dyket vid gjorde fick jag se mitt favoritdjur över alla andra – hajen. Det var en whitetip reefshark och jag hade förväntat mig at jag skulle bli rädd första gången, men hjärtat började slå snabbar och jag simmade efter den. Så vacker, så graciösa rörelser, jag låg där, tjugo meter under havsytan på Stora Barriärrevet och simmade intill en haj. Det var inte sant. Tid och rum försvinner. Det är bar du, där och då. Den som aldrig dyker missar en hel värld. Det finns en hektisk, rörig och tidsbunden värld ovan ytan. Och så finns det en lugn, stilla värld fri från allt vad tid och stress heter – den under ytan.

Det var med vemod vi vaknade upp sista dagen i visshet om att vi skulle behöva lämna revet redan. Så frågan om vi inte ville stanna kvar på båten som värdar åt gästerna som kom ut hit kom som en skänk från ovan. Vi jublade! De ville ha oss kvar. Vår närmaste ledare blev den underbare Grant, kock på båten. Vi hjälpte till med maten, bäddade sängar och svabbade däck någon gång emellanåt. I utbyte mot vår fyra timmars arbetsdag fick vi gratis boende på båten, mat och fria dyk. Tre veckor blev vi kvar på båten och gjorde över femtio dyk på fantastiska platser. Vi fick se färgglada rev, Clownfiskar (Nemo), Revhajar, Bronzewhalers, Napoleon Wrasse (se bild), Barracudas, Seaturtles, you name it. Allt! Det var sjuuukt! Som en dröm! Dessutom fick vi vara med och uppleva den årliga Coral Spawningen. En natt om året så sprider korallerna ut sin säd och det skiner upp hela havet i små lysande korn. Ash tog oss med ner i det mörka havet.
- ”What’s up Ash”.
- ”C’mon! Just about goin’ for a nightdive mate!”

Missa inte:
- Vraket utanför Townsville. Det bästa dyk jag gjort, alla kategorier. Otroligt vackert och mängder med olika arter att se!