Det är den tionde mars och våren liknar mest en grådisig novemberdag idag... Vad gör man då? Om man inte har lust att gå ut och bli blöt i regnet och inte känner för att städa lägenheten som man borde och heller inte vill laga mat trots att hungern har krupit sig på. Jo, man drömmer sig bort. Jag sluter ögonen och reser i sinnet. Det fungerar....

...Planet tar precis mark och studsar till både en och två gånger innan man hör hur bromsmotorerna slår igång och kroppen pressas lite framåt i flygstolen. Det har varit en lång flygresa så att få komma ut och andas frisk luft blir härligt. Och att sträcka på benen ordentligt. Så fort vi kliver ur planet slår den tropiska värmen på Curaçao emot oss. Vi njuter och tänker på våra stackars vänner hemma i Sverige som har en rå, kall och lång senhöst och vinter framför sig. Själva har vi fått ett andningshål mitt i den tyngsta perioden på året. När vi kommer hem om en vecka; solbrända, glada, utvilade och en ny erfarenhet rikare i bagaget så är det bara en vecka kvar till första advent och då är det mysigt att få falla in i julstämningen.

Vi läste på innan vi for hemifrån så nu vet vi att Curaçao är en av fem öar i Nederländska Antillerna (en så kallad autonom provins) i Västindien. Just Curaçao är i storlek cirka en tredjedel av Öland och till invånarantalet att jämföra med Sveriges femte största stad Linköping. För er som sitter inne med sådan information så vet ni att det betyder att ön vi landat på är ca 450 km2 stor och har ett invånarantal som närmar sig 140'000. Vi brydde oss inte om att plugga någon nederländska (som annars är det officiela språket) utan nöjde oss med att veta att man klarar sig bra med engelskan. Dessutom kan vi säkerligen knaggla oss fram på spanska här och var också.

Willemstad är huvudstaden för ögruppen och det är också hit vår shuttle tar oss, till vårt hotell, Lion Dive & Beach Resort. Det ligger kanonfint beläget, alldeles intill vattnet. Som de sollängtande, men ack så trötta, turister vi är väljer vi att tillbringa första dagen vid poolen. Då kan man lösa lite korsord, sola, vila i skuggan, lapa på en kall coca-cola och sova lite om vartannat för att ladda batterierna för resten av veckan... So be it.

En vecka går fort så vi har i förväg bestämt att vi ska ut och dyka redan andra dagen. Vi har hört att dykningen ska vara extraordinär här och vill försäkra oss om att inte missa något. Via hotellet har vi fått reda på att det finns en bra PADI-certifierad dykfirma som heter Ocean Encounters Diving så vi bestämmer oss för att åka ut med dem. Vi är båda redan Advanced Divers och har gjort en del dyk i Stora Barriärrevet utanför Australiens östkust. Men det vi får se här är i minst samma klass. Vi får se mängder med fiskar, sköldpaddor, sjöhästar (det är första gången jag ser det!!) och muränor. Dessutom tar de oss med på ett vrakdyk som känns som hämtat ur en tecknad film. Det står upprätt, väl bevarat på botten, ordentligt rostigt, och med en del elger och koraller växande därpå. När jag simmar fram och tittar in blir jag nästan förvånad när jag inte ser en stor bläckfisk sittandes därinne på en hög med guldpengar och en stor, gammal skattkista i trä...

Havet är härligt. Dykningen var fantastisk och tredje och fjärde dagen latade vi oss bara på stranden. Underbar, vit, finkornig sand som värmer under fötterna. Inga problem att få dagarna att flyta förbi. Eftersom vi smort in oss väl med solkräm slipper vi känslan av att sova inrullade i sandpapper på natten för att man bränt sig röda som en kokt kräfta. Tror nog det är första gången jag undgått det. En härlig känsla att se huden sakta gå från blekt, vintervit till fräscht sommarbrun. Femte dagen har vi en ny utflykt på agendan. I resan ingick nämligen att simma med vilda delfiner. Så vi blir medtagna ut på havet och guiderna har kontakt med andra båtar så de snabbt kan lokalisera var delfinstimmen rör sig någonstans. Vi är snart där. Spända av förväntan drar vi på oss cyklopen och hoppa i så försiktigt vi kan, rädda att skrämma delfinerna som studsar omkring runt båten. Men de verkar inte alls brydda av att vi kommer i vattnet utan fortsätter simma omkring runt oss, om än precis på lagom avstånd för att man inte ska lyckas klappa dem. Men jag njuter av att bara se dem, hur de rör sig graciöst i det kristallblå vattnet. Och ljudet när de går upp till ytan och andas är underbart. Jag älskar det; upp över ytan, en liten pust och sedan ner igen... Det här var verkligen något utaöver det vanliga!

Sista dagen bestämmer vi oss för att låta huden få vila lite från solbadande och tar oss in till Willemstad som är beläget endast fem minuter från vårt hotell. Med sin arkitektur från kolonialtiden är det med på Unescos Världsarvslista. Det är kul att promenera omkring där och bara se på folket. Det är en liten del turister och en stor del locals. Vi promenerar genom ett turiststråk som vi dock håller sedan oss undan för att komma närmre det mer genuina. Med en glass i handen slår vi oss ner på gatan, lutandes mot en husvägg för att se på förbipasserande. Och det tar inte många minuter förrän vi får sällskap. Hernando heter mannen som sätter sig just intill oss. Han frågar vad vi heter och vad vi gör här och vi berättar om resan och hur vi vann den på en tävling som reseguiden anordnade. Han nickade, men vi misstänkte att han inte visste vad reseguiden var trots att vi även berättade om dess internationella version, orbville, för han sade inget vidare om det utan bytte samtalsämne. Snart ropade en kvinna från ett fönster intill. Vi förstod att det ar lunch och skulle just till att säga hejdå när mannen bad oss följa med. Hux flux sitter vi inne i ett litet kök hos en liten familj på mor, far och fyra barn i Willemstad och äter polenta. Vi tittar på varandra, ler och tänker båda för oss själva att det här var ju bara för mycket! Tack Reseguiden!

Alldeles för snabbt har tiden runnit förbi och vi sitter på flyget hem igen och missar film efter film för att vi hellre pratar om vad vi har sett och upplevt den senaste veckan!

...Det är fortfarande den tionde mars och grått ute. Men det hindrade inte mig från att få besöka Curaçao för en liten stund. Det var en härlig vistelse som jag verkligen rekommenderar. Jag önskar er alla lycka till i tävlingen och till den av oss alla som vinner resan säger jag ett STORT GRATTIS! Njut av Västindien och låt alla på Reseguiden få dela din semester i ord och bilder!