Landade på Narita, som är Tokyos internationella flygplats, igår morse vid åttatiden och där var det riktigt kaos. Trots att det stora flertalet av oss resenärer numera är utrustade med vaccinationsbevis eller PCR-test så slussades vi samtliga igenom en mycket rigorös kontroll genom flera stationer där vi fick fylla i allehanda papper om än det ena eller andra. När man till slut var färdig med den proceduren fick man en QRkod installerad i mobilen, som sedan ingen frågade efter och inte heller nu går att finna i telefonen.

När man sedan närmade sig passkontrollen så var det som så ofta att man behöver fylla i ett inreseformulär. Jag var på väg för att ställa mig och fylla i detta då en äldre dam kommer och talar om för mig att jag måste ordna med lite andra saker först. Jaha, vad då för något svarade jag. Ja du måste fylla i det här formuläret svarade hon och det var exakt det papperet jag var på väg att fylla i. När hon väl insåg det så dröp hon bara iväg. Sedan var det dags för en mastodontkö till passkontrollen. Ni vet en sådan där som ringlar sig fram och tillbaka ett antal varv via utställda små pelare med ett band imellan. Den här kön gick säkert femtio meter åt ena hållet innan den vände tillbaka i andra riktningen och så höll det på i tio varv eller så. Den här damen som jag råkade ut för strax före var inblandad här också då hon tillsammans med ett gäng andra pensionärer försökte slussa oss till rätt passkontrollant när det till slut var dags för det. Jag är förbryllad över att ett sådant högteknologiskt land som Japan inte har löst en sådan sak som kö till passkontroll bättre.

Annars funkade det bra, min bag låg och snurrade på bandet när jag väl kom ned dit och en atm var inte svår att finna. En informationdisk hittade jag också där jag fick förklarat för mig hur jag skulle åka med tåg och tunnelbana för att ta mig till hotellet. Lösa biljett fick jag också hjälp med så snart var jag på den timslånga tågresan in till staden. Vid tolvtiden så hade jag dessutom letat mig fram hela vägen till hotellet. Där var ingen incheckning före klockan femton, men jag kunde lägga bagaget i receptionen. Knallade iväg till närmaste restaurang och klämde en bira för att fördriva lite tid, men gick sedan tillbaka i förhoppning om att få checka in lite tidigare. Jodå halv tre så skulle jag få tillgång till mitt rum, men han hittade inte mig i liggaren. Det visade sig att jag var på fel hotell. Skulle egentligen till ett ställe med samma namn, men i en annan del av staden. Så det var bara att sätta sig i en taxi och dra vidare.

Till slut så kom jag rätt och fick mitt rum. Tokyo är en av världen dyraste städer och det märks verkligen på kostnaden för hotellrummet. Det här var det enda hotellet, där jag kunde få ett eget rum med egen toalett och wifi för under tusen kronor natten så jag blir inte här mer än fyra nätter. Efter att ha installerat mig i ett ganska litet rum, men med en riktigt skön säng och ett badrum med ett litet badkar så gav jag mig ut för att bekanta mig med den närmaste omgivningen och för en matbit. Restaurangpriserna är väl som hemma ungefär eller kanske lite lägre. Beror nog på var man hamnar. Men skyhögt över resten av bortre Asien i alla fall. Så man får hålla i slantarna lite.

En lång natt och lång dag blev det denna resdag så jag kom i säng riktigt tidigt och sov länge idag på morgonen. Hittade ett kafe i grannskapet där jag fick i mig lite kaffe och en ägg och skinksandwich innan jag gick ut för att utforska stadsdelen jag bor i. Bor inte helt i centrum, men allt inom de närmaste milen måste nog betraktas som väldigt centrala i denna stora metropol. Knallade iväg till Ueno Park som ligger några kilometer österut. Den är väldigt stor och rymmer bl.a. Tokyo nationalmusem och ett flertal andra museer. Men framför allt så finns där en hel del av dessa körsbärsträd som precis nu har börjat blomma. Så jag lyckade tajma min resa hit till staden i rätt tid, vilket jag är glad för. Just körsbärsblomningen är något jag verkligen ville se. Där fanns också flera olika japanska shintohelgedomar varav jag besökte rävens helgedom.

På eftermiddagen så tog jag mig till Bunkyo Civic Center, varifrån man från ett observationsdäck ska ha en bra utsikt och kunna se Mount Fuji. Tyvärr visade det sig att den utsiktsplatsen är stängd för tillfället och kommer att vara så ett tag. Det ligger en turistinformation i centret och där fick jag tips om att borta i Shibuya ska det gå att få samma utsikt. Men dit var det en bra bit så det får anstå till i morgon.

Staden är stor och här behöver man ha tillgång till internet för att kunna orientera sig ordentligt. Finns i.o.f.s. gott om gamla telefonkiosker som är omgjorda till att kunna ge wifi. Telefonerna finns till och med kvar. Men jag fladdrade in på ett större elektroniskt varuhus och införskaffade mig ett japanskt simkort. Bara för internet, behöver inte ringa någon.

Hemma nu, efter att ha tagit mig en lättare måltid och klockan är strax före tio på kvällen. Här är vi åtta timmar före er därhemma, så det är snart dags att knyta sig.

/Conny