Det lilla skuttet från Sverige till Island tog inte många timmar och inte var det mycket att berätta om heller. Det finns ett antal bolag som kör flygbussar in till huvudstaden, men jag köpte en bussresa in till byn redan på planet. Den gjorde bara ett stopp och det var vid busscentralen inne i stan. Därifrån var det bara knappa 20 minuters promenad bort till mitt hotell. Allt fler av hotellen, åtminstone här i Norden, skippar reception numera och sänder dig instruktioner om hur du ska komma in till ditt rum. Väldigt opersonligt tycker jag, som saknar att kunna gå ned i receptionen för att få lite tips om staden.
Det här stället hade dessutom missat att sända instruktioner till mig, men det löste sig med ett telefonsamtal.

Hotellet jag bor på ligger bara några hundra meter från själva stadskärnan så här är nära till allt. Första kvällen så bekantade jag mig med den allra närmast omgivningen och passade på att ramla in på en restaurang där de serverade inhemskt krubb. Beställde cod och den klippfisken serverades med en jättegod färskpotatis och en massa grönt. En alldeles utmärkt måltid! Men som jag konstaterade i rubriken, Island är dyrt. Den maten samt en liten 40cl öl kostade i svenska pengar omkring 550 kronor, vilket är betydligt mer än vad jag är van vid. Så här gäller att inte slösa alltför mycket om vinterns reskassa ska räcka.

Gjorde en tidig kväll första dagen och började nästa med en frukost. Här finns inte 7-11, men däremot en inhemsk kallad 10-11. De har allt du behöver för frukost och jag har en sådan butik i grannskapet, så det tar inte lång tid på morgonen att fixa en tidig måltid. Strosade sedan runt och kollade in citykärnan. Första anhalt var Hallgrimskyrkan som är en stor modern kyrka invigd 1986. Utanför finns, passande nog, en staty av sjöfararen Leif Ericsson.

I staden bor omkring 120000 av landets totala 370000 innevånare, så det är ingen stor stad. Centrumdelen är därför heller inte särskilt stor och det tar inte lång tid att utforska de intressanta delarna. Fullpackat med restauranger, pubar och barer är det och mycket folk i rörelse. Särskilt på kvällarna. Vid bostadsområden och ute i förorterna finns inga ställen där du kan få dig en öl eller ett glas vin, så alla kommer in till centrum för att svinga en bägare. När det var förbudstid i USA 1920-1930 så spreds det hit till Island och här levde det kvar mycket längre. Förutom lite hembränneri och någon enstaka svartfabrik så var Island helt torrlagt under lång tid. Det var egentligen inte förrän när affärsmän och turister började besöka ön innan man öppnade för alkholservering inne i staden. Öl blev inte lagligt förrän 1989 och hade då varit förbjudet i 74 år. Därför har Island en särskild öldag den 1:a mars då det firas ordentligt.

Idag har jag varit ute på en dagstur runt ön. Vi började vid nationalparken Pingvellir som ligger vid platsen där Islands första Allting år 930 hölls. Där kan man också se de amerikanska och de euroasiska kontinentalplattorna mötas ovan jord. De två plattorna glider ifrån varandra med ungefär en centimeter varje år så Island kommer förmodligen att delas någon gång i en fjärran framtid.

Strokkur var nästa stopp och där fick vi se den mäktiga geysern spruta hetvatten 20 meter upp var femte minut. Old Faithful I Yellowstone är något mäktigare men inte mycket.

Gullfoss är två vattenfall med 11 respektive 21 meterss fallhöd som störtar sig ned i en smal kanjon. Ett bra stopp för lite vackra foton.

Sista stoppet på dagens rundtur var vid Kerid Volcano som är en av de yngre vulkankratrarna på Island. Vulkanen har egentligen aldrig haft någon eruption utan bara pyst ut lava från toppen tills den kollapsat av tyngden och då rasat ihop och blivit till den vackra krater den är idag. Sjön nere på botten får sitt vatten från en underjordisk källa. Det här är en inaktiv vulkan och därför helt säker att besöka.

/Conny