Tanken var att lämna Udaipur i går, men de förhoppningarna slogs i spillror natten före. Jag vaknade vid två-tiden av att jag kände mig illamående. Det har jag gjort förut någon gång under de här senaste veckorna utan att någonting hänt av det. Men nu hände det med besked. Jag hann inte mer än in till toaletten innan jag började kasta upp kaskad efter kaskad i flera minuter, samtidigt......... Jag ska bespara er detaljerna, men de som råkat ut för en riktig magsjuka eller matförgiftning vet vad jag talar om.

Efter att ha städat upp och duschat kände jag mig pigg och lade mig igen bara för att vakna en timme senare för nästa vända. Den här gången hade jag förberett med en hink så jag kunde sitta på toa och hulka i hinken. Blev lite enklare så.

Förra gången jag råkat ut för något liknande var i Brasilien för en herrans massa år sedan. Den gången hade jag druckit en juice , som nog inte var tjänlig. Då blev jag helt bra efter att ha vilat ett par dagar och mina förhoppningar nu var att jag kanske skulle bli av med mina problem. Så igår gjorde jag inget annat än att ta det lugnt och bara dricka vatten.

I morse var jag faktiskt upp och käkade frukost, men då min mage inte blivit ett dugg bättre så knallade jag iväg till ett allmänt sjukhus en dryg kilometer därifrån jag bor. Jag tänkte att jag kunde få någon läkare att skriva ut lite starkare antibiotika till mig. Träffa en läkare fick jag göra tämligen omgående, men han ville lägga in mig några dagar för att ta lite prover och se vad det är för slags bakterie jag råkat ut för. Det var svårt att argumentera emot så fem i tolv på dagen fann jag mig själv nyinstallerad i ett enkelrum med tv och aircondition. Sedan hände en massa saker i snabbt takt. En ung vacker sköterska kom in och satte in en droppnål i armen, och kopplade på en flaska med koksaltslösning, eller vad det nu är det använder som vätskeersättning. Sammanlagt blev det fyra sådana halvlitersflaskor fram till halv fem. Dessutom fick jag fyra olika mediciner administrerade i samma droppnål. Plus två nya antibiotika att stoppa i mig var åttonde timme.

När den kuren väl var klar ville man ha ett prov av mig och jag fick en liten plastburk med mig in på toaletten att använda. Men då var min diarre borta och det var med möda jag kunde pressa fram något alls. Sköterskan blev dock nöjd, med det lilla som var och skickade iväg det på analys.

Jag lyckades tjata till mig en timmes permission, för att ta mig till boendet och berätta för dem var jag uppehåller mig och för att hämta lite personliga saker.

Nu är klockan snart tio. En ny ung dam har varit här för att trycka i mig lite mer mediciner i droppnålen. Jag tänkte sedan att man tar bort den för natten, men icke. Jag ska tydligen få mig en vända till i morgon bitti så den får sitta kvar. Så jag får försöka sova utan att snurra runt så mycket i sängen som jag brukar göra.

Jack Reacher går på någon filmkanal och den är helt ok, så jag tittar väl färdigt på den innan jag nattar.

/Conny