Jag hade som sagt bokat upp mig på skärmflyg igår. Skulle bli hämtad klockan sju, men de ringde och ändrade så jag fick sovmorgon till 8.40. Vi drog då vidare till ett annat hotell där vi plockade upp en australienska med pakistanska rötter. Sedan var det en timmes färd till kontoret för skärmflygningen, där vi fick fylla i lite papper och vänta på piloterna som var iväg på dagens första flygning. De anlände efter ett tag med två flickor som varit väldigt rädda i början. Men det hade gått över så fort de kommit upp i luften.

Någon timme senare så for vi iväg i en fullproppad jeep. Sex personer inne i fordonet och ytterligare två på taket. Vägen de normalt använder är för tillfället avstängd så vi fick ta en omväg på en väg som stundtals bara var som ett traktorspår på bergssidan. Vi kom till slut ändå fram till vår startpunkt, som låg högt över den mäktiga dalen som Katmandu ligger i. 2100 meters höjd över havet startade vi från. Tyvärr var det lite disigt så den där perfekta utsikten bjöds vi aldrig på. Det var dessutom lite blåsigt så vi fick vänta många timmar innan piloterna ansåg att det var säkert nog att starta.

Jag var först iväg och när man startar så gäller det att rusa för fullt nedför sluttningen och inte sluta springa förrän vi var luftburna. Jag märkte när jag skållade iväg att sidvinden fortfarande var stark och drog oss sidledes, men efter ett tag så upptäckte jag att jag helt plötsligt satt i den sele jag var fastspänd i och att vi svävade iväg högt uppe i luften. Jag var också utrustad med en aktionkamera på en selfiepinne som spelade in både en film från eventet, samt tog en massa stillbilder samtidigt. Det dis som jag tidigare upplevt hade samtidigt försvunnit så bilderna blev nog skapliga. Har inte hunnit kolla dem ännu.

Det var en härlig upplevelse att sväva runt uppe i det blå. I början var vi riktigt högt upp, kanske en 5-6 hundra meter över land, men sedan passerade vi några bergsryggar och då var vi betydligt närmare. Efter en 20 minuter eller så var det dags att landa på ett fält. Blev tillsagd att hålla benen rakt upp framför mig, vilket gjorde att vi landade sittande på ändan. Nu sitter man i en sele, ungefär som en stor bilbarnstol, så det blev lite skumpigt men utan risk.

En massa småpojkar lekte på fältet och de kom fram för att prata fotboll, som tydligen var deras stora intresse. Ett par av grabbarna, som säkert inte var mer än 8-9 år snackade riktigt bra engelska och vi diskuterade fotboll ett bra tag. Vi var nog överens om att Messi är den bästa spelaren just nu. Jag blev förvånad över att en av grabbarna tyckte att Pele var den största genom tiderna. Han kan knappast ha sett mycket av honom, men jag får nog ändå ge honom rätt i sak.

Aussiebruden landade en stund efter mig och även det ekipaget landade på ändan. Det såg lite roligt ut!

Ok, sedan var det bara att vänta på att vår transport skulle komma och plocka upp oss för vidare färd tillbaka till kontoret. Där fick vi alla stillbilderna och filmen inlagda i våra telefoner. Min Samsung tog inte emot filmen riktigt, så jag fick den inspelad på en DVD.

Färd tillbaka till staden sedan och klockan hade blivit sena eftermiddagen innan jag var tillbaka till hotellet.

/Conny