Det är väl bara på en häst man skrider i sadeln, tror jag, så här får det bli på!
Varje gång jag passerar via en bro över en av de tusentals floder som finns i
Indien så tycker jag att det är makalöst vackert. Det är nog vid de tillfällena landet visar upp sin största skönhet, med palmbeströdda stränder och ett och annat hus. Man kan ju inte stanna mitt på bron, det skulle ställa till med ännu mer kaos i trafiken än vad som redan är. Så vi något tillfälle får jag väl parkera efter bron och knalla tillbaka för att ta lite foton.
Befinner mig nu i Kannur. En, efter indiska mått, ganska liten stad. (232000 år 2011). Ganska stor ändå efter svenska mått och staden har faktiskt en internationell
flygplats. Hittade fram till ett serviceställe för Royal Enfield strax efter två och trots att jag ej bokat tid så ställde man upp och fixade en första 50-milaservice för hojen. Det var gjort ganska snabbt och halv fyra rullade jag nöjd därifrån. Inte stor ide att fortsätta vidare sedan, utan jag fladdrade runt i staden tills jag hittade ett
hotell. De ville ha 1500 rupies för ett rum, men jag hade kollat priset via booking.com och där tog man bara 900. Ja, fick jag till svar, men detär bara för deras bokningar. Med påföljd att jag naturligtvis plockade fram min telefon och bokade ett rum den vägen. Lite komiskt blev det.
Tidiga kvällar blir det när man är på resande sadel, men det är bara bra för då är man pigg när man svingar sig upp och iväg på morgonkulan.
Jag inser att jag nog får svårt att mig hela vägen upp till Gokarna under morgondagen. Avstånden här i landet är stora. Jag är fortfarande en bra bit söder om Mangalore, som är nästa stora stad. Därifrån är det sedan ytterligare nästan en dagstur upp till mitt mål. Vi får se, men det kan vara så att får övernatta ytterligare en gång på vägen.
/Conny
Kör försiktigt ja, jag börjar bli som indierna, kör om i tid och otid. Men ok, försiktig är jag nog ändå.
Framme i Gokarna ändå idag. Dryga 40 miltillryggalagda. Sådana dagsverken trodde jag inte att jag skulle mäkta.
/Conny