Dagen började kl. 08:30 med att lasta in fyra sommardäck i Mariannes Toyota och köra bilen till verkstaden där de ska bytas under tiden vi är i Österrike. Utanför Toyota-verkstaden väntade resten av sällskapet i en vit minibuss, av modellen Toyota Hiace.

Strängnäs lämnade vi kl. 09:05, och den sol som sken följde oss hela vägen till Skåne. Delar av sällskapet slocknade direkt vid avresan på grund av diverse droger, såsom Postafen. De delar av sällskapet som inte sov förde en livlig diskussion om Sense-making. Tyvärr kom de aldrig fram till vad det var, och ingen vet egentligen något om begreppet och teorin bakom.

Matpaus med medhavd matsäck intogs med slående utsikt över Brahehus tre timmar senare. Där hittade vi också trådlöst internet att snylta lite på, vilket var perfekt för Dado och Alex hade så klart glömt överföra reskassan till VISA-kontot. Dessutom utnyttjades internetbesöket åt att boka nästa resa, för Marianne och Patrik, som bär av till Italien och San Giminiano.

Strax efter pausen upptäckte vi Mariannes stenåldersblogg. Enkom för denna resa har en liten röd och svart bok inhandlats i hemortens boklåda och i vilken resans väg och små anekdoter nedtecknas.

Med lite tur och en skicklig chaufför kom vi precis i tid till färjan som skulle ta oss till Danmark. Resan genom Danmark gick som en dans… i tre mil, sen kom vi till Köpenhamn och rusningstrafik. Som om detta inte var nog höll vägen på att byggas om och den snabba resan genom Danmark blev en snigelfärd med vaga förhoppningar att hinna till Tyskland samma dag. När desperationen var som störts ringde Dados telefon: ”Du, jag har goda nyheter. Du har fått jobbet.”, sa rösten i luren. DADO FICK JOBBET!!! Som ett mirakel lättade trafiken och livet kändes helt plötsligt lite lättare.

Färjan till Tyskland som bokats en månad i förväg missades. Biljetten kunde dock bokas om och vi hamnade i standby-kön. Med lite flyt kom vi ombord på nästa båt som en av de sista bilarna.

Ombord på båten såg vi fram emot det första målet riktig mat för dagen. Alla såg framför sig att få sitta ner och äta gott medan vi firade Dados nya jobb. Skyndsamt tog vi oss förbi alla människor mot restaurangen bara för att mötas av en skylt med orden ”På denna avfart är restaurangen stängd”. Okej, tänkte vi och tog oss vidare mot båtens café, för att åtminstone kunna fylla våra magar med röd korv från Danmark. Men… caféet var och förblev stängt. Efter Patriks journalistiska snokande framkom det att all restaurang- och livsmedelspersonal på båten tyvärr strejkade!!!

Två timmars seg färd med färjan blev en diskussion om vad vi alla var sugna på att äta. Munnarna vattnades när vi enades om att en nygrillad biff med goda tillbehör skulle vara allas dröm. Inte ens den cigarett rökiga doften som omgav oss kunde få oss att släppa tanken på god mat.

Ut ur färjan och iväg mot kvällens pensionat. Det första vi gjorde var att köra fel. Med lite tur och skickligt karttydande tog vi oss in till Rostock centrum och snubblar över… Old Western. Denna restaurang låg som en hägring framför oss och som i en dröm gick vi in och slog oss ner. En timme senare gick vi därifrån proppmätta och mycket belåtna, med kosan ställd mot Pensionat Elmenhorst. På pensionatet la vi oss i de nybäddade sängarna.

Dagens tankeställare och reflektioner:

När det gäller Mariannes stenåldersblogg måste man erkänna att även om den verkar förlegad och gammaldags finns stora fördelar. För hur ska vi kunna skriva till dig kära läsare, om batteriet tar slut??? Men vad händer med stenåldersbloggen i en flytt, när den hamnar i en flyttkartong och ingen minns var?

Varför har Tyskland ännu inte förbjudit den mycket medeltida seden att röka i offentliga utrymmen? Färjan luktade som en askkopp och cigarettdoften gav inte direkt kvällens mat någon lockande kryddning. Vilket underbart, rökfritt land vi lever i!