Vi startar dagen med frukost på hotellet. Det bjuds på baguette med sylt (snarare sirap) samt juice, kaffe och te. Jag håller mig till juicen även om den inte direkt smakar mumma. Dagens agenda är shopping. Vi har befunnit oss på många shoppingparadis men vi har inte direkt handlat något. Man ser en sak men man avvaktar och så ångrar man sig när man är på väg någon helt annanstans. Idag tar vi en taxi till Andong market, en marknad vi blivit tipsade om i turistbyrån i hotellreceptionen. Det sägs att det ska vara mycket folk där och när vi kommer fram inser vi att det stämmer. Så istället går vi till Andong Plaza vilket visar sig vara lika trångt. Att trängas med svettiga vietnameser som kollar konstigt på en är inget vi direkt njuter av så vi hoppar på en taxi igen och beger oss istället tillbaka mot Ben Than Market vilken vi inte hann med allt för länge under gårdagen. Niklas som svettat ner nästintill alla sina kläder och som inte längre luktar gott behöver nya tröjor. Det får bli uppdrag nummer ett. Visar sig att det blir ett svårare uppdrag än vi någonsin kunnat tänka oss, i alla fall för stackars Niklas. I ett marknadsstånd stannar han för att kolla på lite olika märkeskopior i t-shirt väg. Jag håller mig aningen i bakgrunden då jag inte gillar påflugna försäljare som försöker pracka på en massa skit som man egentligen inte behöver. Niklas däremot går ut lugnt, en tröja läggs i hans famn, han känner lite på den, testar kvalitén, styrkan i materialet. Kastar några blickar mot mig som för att säga att det känns riktigt bra. Så kommer ytterligare en försäljare, lägger tröja efter tröja i hans famn, snart har han tillräckligt för att inte kunna röra händerna och han frågar som man normalt gör;
- How much?
- 275 dollar for you sir.
Han vänder sig emot mig och frågar om det är ett bra pris för 10 tröjor. Jag skrattar, 275 dollar för 10 märkeskopior, nej det är inget bra pris. Jag ser hur han börjar svettas ytterligare och inte vet vart han ska vända sig eller mindre göra sig av med tröjorna.
- It’s too much, I don’t want it
- You look you buy!
Han lägger ner tröjorna på bordet och ska gå därifrån när en försäljare ställer sig i vägen. Jag står och skrattar en bit bort och inser att jag kanske borde hjälpa honom. Försäljarna är ju uppenbarligen irriterade på att inte få något sålt och Niklas känner sig trängd och kommer inte undan. Jag närmar mig lite och säger åt honom att bara gå där ifrån. De håller händerna emot honom och stoppar honom. Upprepar orden; ”You look, you buy” Till slut rinner hans tålamod ut och han sliter undan deras händer och med ilska i rösten säger han högt och tydligt åt dem att flytta på sig. Jag är stolt, Niklas går framåt, snart vågar han kanske till och med kasta sig ut från ett stup eller testa rostade insekter. Vem vet…
Vi lämnar marknadsståndet med tröjorna och rör oss in mot lite lugnare försäljare. Vid ett parfymstånd köper jag två stycken parfymer, Hypnose samt DKNY apple, 80 kr för dem båda, detta efter viss prutning och hot om att köpa av annan försäljare. Jag är nöjd med köpet.

När vi är trötta på att gå runt på marknaden sätter vi oss i den vackra parken igen.
Överallt spelas det med denna fjädersak som vi sett under gårdagen. Gamla som unga står och sparkar den till varandra och alla verkar lika roade. Undrar när detta blir en sport i Sverige och hur mycket pengar man kan spela om… Vi stannar i parken tillräckligt länge för att det ska hinna bli kväll. Vårt heta samtalsämne är hur vi ska göra med morgondagen, om vi ska ta oss tillbaka mot Thailand eller hitta på något mer i Vietnam. Vi stannar inte länge på varje ställe men vi hinner i alla fall se och uppleva dem. Jag vill stanna, Vietnam är fint, renast av de platser vi besökt och om det inte vore för alla mopeder och svårigheterna att ta sig över gatan så är det ett ställe som jag lätt skulle kunna vänja mig vid. Niklas däremot vill åka tillbaka till Thailand, vi faller för olika saker men till slut går jag med på att åka, dessvärre till Niklas besvikelse så finns inga lediga platser på bussarna så vi får helt enkelt se oss omkring ytterligare i Vietnam. Så istället för att återvända till startpunkten på resan så bokar vi en tur ut på floden för att se denna sida av Vietnam. Vi är ändå relativt nöjda med beslutet.

Senare på kvällen när utelivet drar igång så korsar vi gatan utanför hotellet och besöker Saloon/Bar/Disco där vi erbjuds gratis vodka shots. Jag kan inte medge att det är gott men är det gratis tas det emot. Vi går också upp på övervåningen med utsikt över gatan där vi beställer mat och avnjuter kvällen. Niklas får in en tallrik med ris och grönsaker och lite annat smått och gott och då jag inser att det är ett tag sedan jag lurade honom så kommer jag på den brillianta idén att lura honom stort. På hans tallrik ligger en röd chilifrukt, jag riktigt känner hettan bara av att se på den. Tydligen vet inte Niklas vad det är så jag frågar honom om han vågar smaka på ”paprikan” Klart han vågar. Han skär loss en stor bit och till servitörens chock så stoppar han in den i munnen och börjar tugga. Servitören tittar häpnadsväckande på Niklas och så utbrister han:
- I could never do that…
Varvid Niklas nu känner hettan stiga till maxnivå och han börjar svettas än mer än han gör på dagarna. Jag asskrattar. Detta är det bästa på länge. Han vet inte vad han ska ta sig till, han dränker svaljet med öl, vatten, ris, jag kan se i hans ögon hur mycket han lider. Jag däremot, jag bara njuter. Uppdrag, slutfört! Jag har fått mitt roliga, nu väntar jag bara på revansch. Men ärligt, vem ser inte skillnad på en röd paprika och en röd chili – du har faktiskt dig själv att skylla Niklas 
Det tar ett tag innan han kan slappna av, då är han inte så glad, rätt sur faktiskt men det utbyts snart i skratt, vem kan motstå mina skrattattacker trots det de nyss råkat ut för. Så kvällen slutar bra ändå, vi strosar runt i området, kollade närliggande butiker och har allmänt skoj. Tre länder på mindre än tre veckor, slå det om ni kan!