Sista dagen i Siem Reap, idag beställer vi biljett till Phnom Penh. Ska åka buss dit, kostar 6 dollar. Gud vad dyrt allt är nu för tiden ;)
Vi vaknar sent idag, ett för att vara exakt. Det om något är vi värda efter alla intryck som tillkommit sedan vi lämnade Sverige den 19 januari. Huvudet fylls hela tiden på med nya upplevelser, ibland måste man varva ner för att tömma tankarna och få plats med nya.
Efter en snabb frukost beger vi oss ut. Idag handlar allt om att bara vara. Med kameran i högsta hugg så börjar vi lulla runt, vi strosar i parker, över grönområden, längs med åar, in bland monument av stupade kungar och andra människor. Vi bara går. Inga måsten, inget vi måste se eller göra. Dagen går i lugnets tecken helt enkelt. Vid Formal Garden stannar vi, en vaktmästare vattnar blommorna, omkring oss är total grönska, lugn, en oas av stillhet. Vi sätter oss ner, andas in den rena luften, fri från avgaser, inga ljud omkring oss förutom strålen av vattenslangen som slår mot blombladen. Tystheten avbryts av tjutande sirener, ambulans och polis, en krasch. Lite längre bort har en trafikolycka inträffat mellan moped och bil. Vi ser inga skadade, kanske, kanske inte. I samma veva kommer två pojkar gåendes. I handen håller de en liten hjälplös fågel som piper. De skrattar, som om de gör något roligt, jag följer dem med blicken, blänger argt på dem och hoppas att de ska ta sitt förnuft till fånga och släppa fågeln. Så plötsligt kastar de upp den i luften och vi ser den falla handlöst mot marken, vingen bruten. Barnen skrattar och springer därifrån. Skitungar. Jag blir ledsen, grymhet mot djur, det jag inte ville se. Kambodja har ju verkat så bra. Framme vid fågeln så flyttar vi in den till rabatten, där ligger den. Jag hoppas den ligger där så länge att den klarar sig, till vingen läkt och den kan flyga igen. Kapa benen på pojkarna, ja det skulle man gjort. Jag mår dåligt.

Vi går vidare, efter fågelincidenten så får vi avsmak från Formal Garden. Vi fortsätter att gå på vägar som vi aldrig gått, byar som vi aldrig passerat, marknader som legat långt ifrån oss. Vid ett stort träd stannar vi, tittar upp. Svarta djur klänger sig fast i grenarna. Till bådas förskräckelser inser vi att det är ett träd fullt med fladdermöss. Usch, fy, tvi…

När vi kommer tillbaka till hotellet slår vi oss ner för lite daglig vila i uppehållsrummet. Killen på hotellet pratar med oss, undrar hur länge jag och Niklas varit tillsammans. När jag förklarar att vi bara är vänner så säger han: ”ah, I lost my chance but I will dream of you” Om han menade om mig eller Niklas har jag ingen aning om.
Framåt kvällen går vi ut och äter, det är sista kvällen i Siem Reap så vi ska fira. På en hyfsat fin restaurang blir det för min del ångkokta vårrullar med nudlar och Niklas slår på stort och beställer in en kokosnöt fylld med juice. Den ser godare ut än den är.

Vi lämnar Siem Reap med glada barn, underbara människor, härlig miljö och massa minnen och hoppas därmed att Phnom Penh känns lika välkomnande.