2 timmar mellan Köpenhamn och München och ytterligare 10 timmar till Bangkok. Det är med stora påsar under ögonen och ett stort gäsp som vi båda faller ner pladask på vår säng på Boonsiri Place och somnar. När vi vaknar x antal timmar senare så drar jag fram solskyddskrämen och börjar smörja in mig, dags att göra stan som det heter.
Väl utanför inser vi att solen för längesedan gått i moln och mörkret börjat falla. Slöseri med solskydd men vad tusan, bättre att vara på den säkra sidan. Efter att ha tagit en snabbsväng mot Khoa San Road (mot-- vi kom aldrig dit) så vände vi och gick tillbaka till hotellet. Alla hundar och katter på gatan lämnar mig med frågan hur länge de överlever här i hektiska Bangkok. Jag intalar mig att de är härdade djur som har lärt sig att leva i de förhållanden de befinner sig i men inte ens mina egna tankar vågar jag tro på. Det är bara så sorgligt.

Resan hit var minst sagt händelserik. Niklas hade nippran redan i Köpenhamn och fick näsblod utan anledning. Jag själv hade mest sjå med att hålla min förkylning i schakt. Vi gjorde det bästa av våra bådas situationer och summan av kardemumman, en näsduk hjälper både mot näsblod och snoriga förkylningssymptom. På flyget mellan München och Bangkok utbröt panik då en passagerare blev dålig och kapten efterfrågade läkare. Jag borde ha packat ner min läkarrock och stetoskop och lekt doktor för att få se vad all uppståndelse handlade om men jag trodde väl aldrig att den skulle komma till användning. Om det är ett serviceyrke att vara flygvärdinna så var det inget vi märkte av under den tid som sjuklingen låg och åmade sig några rader bak. Inget vatten serverat till oss andra passagerare och inget ritblock med kritor som delades ut till Niklas som så gärna ville måla, allt för att komma fram till kaptenen och titta på alla spakarna. Vad som inträffade och hur det gick för passageraren har jag ingen aning om och jag väljer idag att inte hänga upp mig på frågor som aldrig kommer att besvaras.

Vi kom fram till Bangkok närmre kvällen än dagen men det var fortfarande oerhört kvavt och svettigt. Vår taxichaufför visade sig vara usel på engelska och att hitta till vårt boende Boonsiri Place krävde både ett och annat telefonsamtal till operatörer som via komradio kunde guida oss i rätt riktning. Vi kom fram så småningom och för att verka som ett lyxhotell på Internet så var första intrycket inget WOW men väl bekommet efter en lång resa. Niklas har sedan ankomst hållit sig lite i bakgrunden, jag får stå för snacket. Till en viss del kan jag förstå det, jag har rest betydligt mer än honom men samtidigt anser jag att det är först när man ger sig hän åt andra som man växer i sig själv. Det kommer att bli bättre…

Vår första av många tabbar och misstag görs redan när vi hoppar ur taxin framför hotellet. Jag är ivrig att checka in och gå på toaletten (det är nämligen inget jag gör på flyg och efter så många timmar så är det nödläge) och ber Niklas betala taxichauffören. För resan från flygplatsen till city slutade notan på 240 Baht. Det är inte mycket för en timme i taxi och vi inser där och då att vi kommer att kunna leva lyx de kommande två månaderna men det som sker är i dagsläget något som vi båda skrattar högt och länge åt idag. Niklas som känner sig givmild är god nog att slänga fram tio extra Baht till taxichauffören som ler och slår ihop händerna som om vi gett honom världen och mycket mer. Vi är glada att vi kunnat glädja någon så mycket och går in till hotellet för att i bakhuvudet veta med oss att vi gjort resans första goda gärning. Väl inne på hotellet inser vi till vår förskräckelse vad som skett. I ren stress och ivrighet att komma in till våra sängar så har vi gett taxichauffören 250 MYR, malaysiska Ringit, en summa på ca 550 kr istället för de 55 kr som det egentligen kostat. Det kallar jag dricks med råge 

Rummen på Boonsiri är inte heller mycket till världen, en dubbelsäng, toalett med duschen ovanför toastolen och en tv. 2 nätter & 2 personer = 2800 Baht inklusive frukostbuffé bestående av diverse frukter, kaffe, juice, rostat bröd, korv, skinka, ägg med mera med mera. Men det duger och efter vår lilla tur i natten så somnar vi gott efter en lång resa från vårt svenska land till Asien.