Söndag 28 April 2013
Central Asien nr 2, Tadjkistan och Kirgisistan, som att resa tillbaka i tiden
28/4-2013. Söndag. Till Tasjkent. Igår funderade jag på allvar att ta min resväska med mig till Engelen för att sedan åka direkt därifrån till Arlanda. Jag visste att det skulle bli sent och att jag inte skulle få sova så mycket. Nu gjorde jag inte det och vid fyratiden var jag hemma. Jag fick i alla fall sova 2,5 timme. En av dem ”meningslösa” dagarna av sitt liv står för dörren. Reser hela dagen och ska vara framme mitt i natten. Tur att jag har rutin men vad hjälper det när man är trött? Nåväl dags att knyta påsen med Central Asien. Den efterlängtad Kirgizistan ska snart vara bockat. Ljuvligt. Vägen till flygplatsen var helt utan besvär. Härligt att åka tidigt på morgonen när många inte ens har hunnit vakna. Känns litet som att man äger staden. Åker kommunallt som så många gånger förr. Bekvämt och billigt. Nu är jag på Istanbul flygplats, en av dem dyraste i världen. Det är varmt och som vanligt ont om sittplatserna om man inte har lust att sitta vid ett café eller utnyttja en av dem otaliga lounger som bara är för vipfolk. Nåväl flyget har inte fått en gate än det är 1.5 timmar kvar. Känns segt. Sitter en stund på en trappa och sedan går tillbaka. Äntligen ser jag gaten på tavlan, 504, suck det är sista gaten och ligger väldigt långt borta. Det är mycket folk som väntar, säkerhetspolisen går runt och frågar om visum. Flyget är punktligt och lyfter i tid. Underbart!!! Nu är det bara att koppla av, äta ”god mat” ja faktiskt Turkish Airline erbjuder sjukt bra mat och god dryck. Finns bra film urval och den första jag ser handlar om Lincolns kamp mot hör och häpna … vampyrer. Var ju skeptisk från början men det visade vara en bra action film även med udda innehåll.
29/4. Måndag. Framme till Tasjkent . Här går visum proceduren klanderfritt men allt annat tar tid i viket fall, pass och speciellt varukontroll vid utgången. Här skulle jag bli hämtad och blev jätte glad när jag såg Natalia som stod utanför och väntade. Ett kärt återseende. Hon var vår guide även i förra Central Asiens resa. Bli lämnat på hotellet. Kockan är 3 på natten. Kom överens med Världens resor att inte boka något rum men här drog jag en liten lottovinst. Incheckningen var klockan 12:00 så jag hade redan ställt in mig på det men eftersom rummet var ledigt så fick jag det. Singelrummet kostar här 110 dollar natt. I love it!!! När jag vaknade så fick jag till och med frukost Skönt att vakna på en måndag morgon och byta sin vanliga utsikt mot detta torg i Tasjkent. Snart ska jag kolla på omgivningen och försöka ta mig upp på högsta våning den 16e (bor redan på nian). Litet senare ska träffa gruppen som kommer från Samarkand med tåget. I kväll ska vila då imorgon blir det tidig avgång mot Tadzjikistan . Promenaden i staden var mycket trevlig. Träffade massor med folk som ville ta bilder med mig och snacka engelska. Självklart främst ungdomar och det är ett tecken på att det finns en vilja att förändra i Uzbekistan. Träffade även en kille, Orback som efter en pratstund berättade att han hade bott i Sverige, i Solna och helt plötsligt började vi snacka svenska med varandra. Han var där med sin söta flickvän. Sa hejdå till honom och fortsatt min runda. Senare träffade jag som sagt gruppen och gick och åt en skaplig buffé på en rysk restaurang. Hann också säga hejdå till Fatima vår guide i Uzbekistan i förra resan. Medlemmarna i gruppen verkar vara trevliga allihopa.
30/4. Tisdag. Mot Khujand, Tadzjikistan. Klockan 8 prick ger vi oss i väg efter en stor frukost. Natalia ska följa med oss till gränsen. Vi färdas i en bra buss men litet trång. Tar inte mer än 1,5 timme att komma fram. Det går relativt smidigt att ta oss igenom passkontrollen. Inga problem alls som många hade befarat. Samma sak på Tadzjikiska sida trots att vi bara hade gruppvisum. Vi byter bort Natalia mot Jam. Och vi byter bort bussen mot 3 bekväma bilar. Vi stannar på vägen ute i landsbygden för att äta en medhavd lunch. Smakade inte så bra men vad gör det när omgivningen är vacker och luften så ren? Kort sträcka till Khujand dit vi anländer runt 14:00. Det är gott om tid för att gå och ströva runt i denna tyvärr ganska sliten stad med mycket sovietiska inflytelser. Det är gott med sovjet style hus här. Vi kollar på ett museum, ganska skapligt, fortsätter promenaden till den som skulle vara höjdpunkten i programmet ”Citadellen”. Jag trodde det var ett skämt. Jag såg bara en enda stor ler hög. Visserligen har denna plats efter att det grundades av Alexander den store runt 300 f.kr. blivit förstörd hela 21 gånger men det berättigar inte att den klassas som sevärdhet. Kom igen!!! Skyffla bort högen och bygg något roligare. Det som framförallt var skrattretande var att jag efter lång betänketid ville ta trots allt en bild, men det fick jag inte göra heller på grund av några vakter som var posterade uppe på tornet. Trevligare var besöket vid floden med sitt klara vatten från isen som smälter från dem otaliga glaciärer som finns på bergen runt staden. Vi begrundar det fina monumentet till minnet av dem veteskaps män och kvinnor som har präglat historien och kulturen i detta land. Man ska inte glömma att denna stad har varit en del av det Persiska riket som gynnade ju kultur, astronomi, teknik mm. Vi går tillbaka, finns inget mer att se. Klockan är bara 16:00 och vi ska träffas 18:30 för att äta. Det är långt dit så jag och Christer bestämmer för att gå runt litet, ta några bilder, växlar pengar och handla något. På vägen blir jag Facebook kompis med 2 killar som var törstiga på att prata engelska. Vi tar det sedvanliga fotokalaset och vinkar dem hejdå. Middag äter vi på en äkta lokal restaurang och blir serverade genuin mat. Vi fick soppa av kosvans och lamm kebab. Det var mycket gott. Nu sitter jag på rummet och funderar om jag ska se på en film. Jag tror att jag struntar i det och sover istället. Imorgon bär det tidigt igen mot Dusjanbe. På vägen ska vi försöka göra en avstickare till Iskanderkul sjön som sägs vara mycket vacker. Hoppas på det.
1/5. Onsdag. Dusjanbe och kanske Iskanderkulsjön. Jodå det blev ett besök till sjön…och det var verkligen värt mödan, men låt mig berätta från början. Lämnade hotellet vid 8 tiden som överenskommen och sätter kursen mot Dushanbe. Det är ca 300 kilometer dit så det kommer att bli en hel del att sitta i bilen. Vi passera på vägen ett mycket vackert vårlikt landskap med stora röda blomfält. I bakgrunden börjar vi att urskilja dem bergkonturer som snart skulle uppenbara sig för oss. Det är mycket upp och ner. Åker igenom många bergpass och flera kilometer långa tunnlar. Vi stannar på vägen för en paus och passar på att fråga vår guide Jam om Iskanderkul. Han säger blankt nej, dvs att han påstår att det skulle ta lång tid och vi hinner inte…hmmm…påpekade detta för vår reseledare Justin och påminde honom att besöket faktiskt står i vårt program. Jag ser på långt håll att båda diskuterar och efter nästa paus så tillkännage han att vi faktiskt är på väg dit. Kul tänkte jag, det gäller att vara envis Hur ofta kan man besöka en bergsjö som är omringad av 4-5 000 meter höga massiv? Vägen dit är tyvärr skumpig och det går inte fort att avverka dem 25 kilometer dit från den punkten vi svänger in från stora vägen. Framme är dock platsen mycket vacker. Vi vandrar en liten stund innan det är dags att gå tillbaka till stora vägen och vidare till huvudstaden. Vi åker genom höga massiv, Turkistan, Zaparzan, Fan och Izar. Vi avverkar således en hel del bergpass varav det högsta, Manrom var faktiskt 3 350 meter hög, dessutom går vi igenom flera kilometerlånga tunnlar. Spännande väg. Höga snöklädda berg tittar ner på oss. Vi ser att på vissa ställen finns många små glaciärer. Vi stannar sedan bara för att äta lunch på en trevlig vägrestaurang. Till huvudstaden kommer vi runt 19:45 och sticker nästa omedelbart ut för att äta. Det blir pizza på en Mac Donald’s liknade lokal hamburgerrestaurang. Stället var mycket populär till synes då det var fullt med folk. Grupper av tjejer satte själva med sina traditionella och färgstarka dräkter. Det fanns även grupper av killar som åt ensamma och självklart fanns många familjer där. Nu sitter jag på rummet och fått veta att Mikaela, min dotter och vridit knäet. Hoppas på det bästa. Hon har ju fått sommarjobb. Imorgon ska vi åka ut på staden och besöka bland andra ett etnologiskt museum. Vi ska även hinna med en utflykt utanför staden där vi ska besöka Hissar komplexet. Här finns medeltida lämningar, såsom borg, mausoleum, medresse och karavanserai. Vi får se hur intressant det är. Vill gärna och hellre ströva runt i staden och prata med folk.
2/5. Torsdag. I Dushanbe. Magen mår tyvärr inte prima men det ska inte vara något problem. Ska snart äta frukost. Klockan är för ovanligheten skull 8:00 Vi brukar sticka iväg vid den här tiden men vi fick litet sovmorgon idag, skönt. Jam ska snart hämta oss med bilarna och sticker vid 9:00 tiden som bestämd. Vi åker en bit utanför staden. Vi kommer fram till området efter att ha upplevd mycket vackra byar vid Hissar område med sina gamla monument. Vi ser en medresse, en borg osv. Intressant utflykt tycker jag och fin utsikt när man väl hade tagit sig uppe på en kulle. Vi stannar där 1 timme ca. Tiden är knappt då återstår en guidad tur i Dushanbe. Staden centrum är inte så stor. Vi börjar med Etnografiska museum som bjuder på en hel del bra grejer, bl.a. hela Alexander den Stores liv på marmormosaik. Vi fortsätter sedan till fots igenom stadskärnan och beundrar de fina och stora byggnaderna som påminner om det svunna Sovjet tiden. Vi promenerar tillbaka till hotellet. Hinner även köpa några souvenirer: Snart är det dags för middag som vi intar i en klassisk Tadjikisk restaurant. Mycket god mat. Mätta och belåtna knallar vi tillbaka och säger hejdå till varandra i hotellet lobby. Imorgon blir det igen litet sovmorgon. Ska flyga till Almaty, Kazakstan där vi ska tillbringa 2 nätter.
3/5. Fredag. Till Almaty, Kazakstan. Det gick problemfritt at flyga. Framme blir ett till kärt återseende. Vi blir hämtade av guiden, Regina som jag också träffade på förra Centra Asiens resa. Vi går litet runt i staden för en mini tur och ser igen Panfilov parken. Fint ställe där många bröllop avlöser varandra. Det verkar nämligen vara populärt att fotografera sig där. Händer inte mycket mer den dagen förutom att jag och Justin går ut på kvällen och utforskar litet nöjes utbud . Ganska magert det visar sig och kommer tillbaka hem ganska tidigt. Jag var dock envis och ville besöka samma ställe jag var i för tre år i sedan och går ut igen. Japp äntligen hittade jag det. Det var faktiskt inte så långt från hotellet. Man kunde lätt promenera dit. Stannade på Esperanza, nattklubben, till 5:30 på morgonen. Träffade en tjej som visade sig vara en av dem som ville ha betalt. Jag avböjer förstås men fick i alla fall åka taxi gratis till hotellet Dem andra människor jag träffade var tyvärr inte så begåvande på engelska så det gällde bara att agera apan med dem.
4/5. Lördag. Almaty. Vi skulle på morgonen till Medeo banan men där regnade det Dimman dessutom låg väldigt tätt så vi såg ingenting. Tyckte synd om dem andra för att jag hade ju sett dessa trakter förut. Nåväl åker tillbaka till stora staden oh här tar vi ett längre besök på det historiska och etnologiska museet. Intressant repetition Jag var trött efter nattens bravader så jag var inte så mottagligt men vad gör det? Hade ju redan varit här. Jag undrar egentligen varför jag följde med överhuvudtaget, men denna fråga förblir obesvarad. Jag vet faktiskt inte. Kanske behövde jag sällskap? Hade fått för litet av det på dansgolvet? Nåväl äter sedan resans godaste lunch och går vidare på egen hand genom Almaty där jag besöker bland andra en öppen marknad, kafégatan med olika konstnärs utställningar och hör och häpna, Panfilov parken igen för hundrade gången. Drar slutsatsen att det faktiskt inte finns så mycket att se i denna stad. Kvällen avslutar jag på samma nattklubb. Där var det tyvärr inte samma goda stämning som dagen innan. Det brukar vara så. Det var litet stökigt och några försökte provocera mig.
5/5. Söndag. Till Kirgizistan. Tidig avgång som vanligt. Vi ska åka bil över gränsen. Alltid spännande. Vi får se vad dagen bjuder. Målet för idag är Ala Too bergmassiven i centrala Tian Shan. Vi äter en god lunch på vägen strax efter att vi passerat gränsen. Vi fortsätter färden mot Chon Kemin dalen omringad av skogsbeklädda bergssluttningar och jailloos som är högbelägna betesmarker. Det finns många glaciärer här och dem flesta ligger i centrala massivet. Vi befinner oss mellan 1400 och 2800 m. över havet, ravinerna är mycket djupa mellan Alan Too och Zailii som igger parallellt med Kazakstanska gränsen. Utsikten är underbar. I Dalen finns många djur och det växer det mesta, dessutom är marken rik på mineraler. Vi ska bo på ett privatägt gästgiveri i byn Kalmak Ashu. Som heter mycket lämpligt Ashu. Mycket fint stället att bo på. Man får en alpin känsla. På eftermiddag visar lokalbefolkning hur man riggar en Jurta, en klassisk nomad bostad. I morgon ska vi ta upp oss till bergstoppen Karol-Doboo, 3 400 m öh. Dagen bjuder inte på så mycket mer. Återstår en god middag och sedan sängläggning. Jag har inte sovit så mycket på 2 dagar.
6/5. Måndag. Bergvadring. Tidig avgång. Äter tidig frukost. Det kommer att ta 3 timmar till toppen är det sagts. Vandringen ska inte vara ansträngande. Tillbaka ska vi vara med en uppvisning av nomadryttarkonst. Hoppas det inte är för turistiskt. Hmmm det blev tyvärr inte alls så. Justin fick för sig att vi skulle försöka ta oss längre upp. Vi skulle ta mat säcken med oss och vi skulle vara tillbaka före 16:00 när spelet skulle börja. Det blev inget av detta. Justin visste inte vägen. Vi fick klättra på 65% lutning på en bergsluttning och längs bergryggen tillbaka till byn. Vägen visade sig vara väldigt svår att vandra. Vi gick upp och ner. Ramlade många gången på det förrädiska underlaget. Det fanns fortfarande snö däruppe. En gång fick jag till och med pulsa i snön en litet stund då jag sjönk i den. Det var bokstavligt en pärs. Aldrig varit med om något liknande. Benen och knäna började värka litet. Fötterna hade domnat då man gick snett många gånger och man hade aldrig någon chans att sätta foten rakt i marken någon gång. Man måste säga dock att vyerna var fantastiska men vi kunde tyvärr inte tillgodogöra oss det 100%. Vi hade varit ute sedan kl: 8:00. Klockan var när vi såg byn på horisonten 16:30. Med andra ord var vi framme 17:45. Möra i benen men glada att vi klarade livanken konstaterade vi att vi missade hästspelen . Det är ju inte hela världen då dem skulle bara ha det för vår skull. De andra som såg det var dock lyriska men det låter jag vara osagt. Justin bjöd i alla fall på en öl. Det fanns bara tiden för att duscha och sedan var det middag. Mycket god sådan. Vi fick biffar och potatismos och en god soppa som förrätt. Regina kom med en överraskning. Hon bjöd på vodka så vi kunde skåla och sjunga för Erald det yngre då han fyllde år samma dag. Regina kom också med en till present nämligen var och en fick en av de lokala höga hattar som var så fina och som jag redan hade planerat köpa. Nu sitter jag på rummet. I morgon ska till Issyk Kulsjön och Bisjkek.
7/5. Tisdag. Issyk Kulsjön och Bisjkek. Vi ska göra ett stopp på vägen och besöka sjön Issyk Kul på 1 680 meter över havet. Ankomst till huvudstaden efter lunch. Vi ska först lämna bagage på rummet och sedan utforska staden. Även om dem flesta Lenin statyer plockades ner har staden fortfarande mycket sovjetiskt i sig. Vi ska äta avskedsmiddag på någon trevlig restaurang och lyssna på ett lokalt musikaliskt uppträdande.
8/5. Onsdag. Hem. Tidig avresa till flygplatsen. Sov bara 2 timmar. Flyget till Istanbul lyfter 3:55. Förhoppningsvis ska komma fram till Stockholm runt 11:00. Då blir det bråttom. Ska åka till jobbet och jobba resten av dagen Vad gör man inte för att spara semester dagar? Tur att man är ledig imorgon.
29/4. Måndag. Framme till Tasjkent . Här går visum proceduren klanderfritt men allt annat tar tid i viket fall, pass och speciellt varukontroll vid utgången. Här skulle jag bli hämtad och blev jätte glad när jag såg Natalia som stod utanför och väntade. Ett kärt återseende. Hon var vår guide även i förra Central Asiens resa. Bli lämnat på hotellet. Kockan är 3 på natten. Kom överens med Världens resor att inte boka något rum men här drog jag en liten lottovinst. Incheckningen var klockan 12:00 så jag hade redan ställt in mig på det men eftersom rummet var ledigt så fick jag det. Singelrummet kostar här 110 dollar natt. I love it!!! När jag vaknade så fick jag till och med frukost Skönt att vakna på en måndag morgon och byta sin vanliga utsikt mot detta torg i Tasjkent. Snart ska jag kolla på omgivningen och försöka ta mig upp på högsta våning den 16e (bor redan på nian). Litet senare ska träffa gruppen som kommer från Samarkand med tåget. I kväll ska vila då imorgon blir det tidig avgång mot Tadzjikistan . Promenaden i staden var mycket trevlig. Träffade massor med folk som ville ta bilder med mig och snacka engelska. Självklart främst ungdomar och det är ett tecken på att det finns en vilja att förändra i Uzbekistan. Träffade även en kille, Orback som efter en pratstund berättade att han hade bott i Sverige, i Solna och helt plötsligt började vi snacka svenska med varandra. Han var där med sin söta flickvän. Sa hejdå till honom och fortsatt min runda. Senare träffade jag som sagt gruppen och gick och åt en skaplig buffé på en rysk restaurang. Hann också säga hejdå till Fatima vår guide i Uzbekistan i förra resan. Medlemmarna i gruppen verkar vara trevliga allihopa.
30/4. Tisdag. Mot Khujand, Tadzjikistan. Klockan 8 prick ger vi oss i väg efter en stor frukost. Natalia ska följa med oss till gränsen. Vi färdas i en bra buss men litet trång. Tar inte mer än 1,5 timme att komma fram. Det går relativt smidigt att ta oss igenom passkontrollen. Inga problem alls som många hade befarat. Samma sak på Tadzjikiska sida trots att vi bara hade gruppvisum. Vi byter bort Natalia mot Jam. Och vi byter bort bussen mot 3 bekväma bilar. Vi stannar på vägen ute i landsbygden för att äta en medhavd lunch. Smakade inte så bra men vad gör det när omgivningen är vacker och luften så ren? Kort sträcka till Khujand dit vi anländer runt 14:00. Det är gott om tid för att gå och ströva runt i denna tyvärr ganska sliten stad med mycket sovietiska inflytelser. Det är gott med sovjet style hus här. Vi kollar på ett museum, ganska skapligt, fortsätter promenaden till den som skulle vara höjdpunkten i programmet ”Citadellen”. Jag trodde det var ett skämt. Jag såg bara en enda stor ler hög. Visserligen har denna plats efter att det grundades av Alexander den store runt 300 f.kr. blivit förstörd hela 21 gånger men det berättigar inte att den klassas som sevärdhet. Kom igen!!! Skyffla bort högen och bygg något roligare. Det som framförallt var skrattretande var att jag efter lång betänketid ville ta trots allt en bild, men det fick jag inte göra heller på grund av några vakter som var posterade uppe på tornet. Trevligare var besöket vid floden med sitt klara vatten från isen som smälter från dem otaliga glaciärer som finns på bergen runt staden. Vi begrundar det fina monumentet till minnet av dem veteskaps män och kvinnor som har präglat historien och kulturen i detta land. Man ska inte glömma att denna stad har varit en del av det Persiska riket som gynnade ju kultur, astronomi, teknik mm. Vi går tillbaka, finns inget mer att se. Klockan är bara 16:00 och vi ska träffas 18:30 för att äta. Det är långt dit så jag och Christer bestämmer för att gå runt litet, ta några bilder, växlar pengar och handla något. På vägen blir jag Facebook kompis med 2 killar som var törstiga på att prata engelska. Vi tar det sedvanliga fotokalaset och vinkar dem hejdå. Middag äter vi på en äkta lokal restaurang och blir serverade genuin mat. Vi fick soppa av kosvans och lamm kebab. Det var mycket gott. Nu sitter jag på rummet och funderar om jag ska se på en film. Jag tror att jag struntar i det och sover istället. Imorgon bär det tidigt igen mot Dusjanbe. På vägen ska vi försöka göra en avstickare till Iskanderkul sjön som sägs vara mycket vacker. Hoppas på det.
1/5. Onsdag. Dusjanbe och kanske Iskanderkulsjön. Jodå det blev ett besök till sjön…och det var verkligen värt mödan, men låt mig berätta från början. Lämnade hotellet vid 8 tiden som överenskommen och sätter kursen mot Dushanbe. Det är ca 300 kilometer dit så det kommer att bli en hel del att sitta i bilen. Vi passera på vägen ett mycket vackert vårlikt landskap med stora röda blomfält. I bakgrunden börjar vi att urskilja dem bergkonturer som snart skulle uppenbara sig för oss. Det är mycket upp och ner. Åker igenom många bergpass och flera kilometer långa tunnlar. Vi stannar på vägen för en paus och passar på att fråga vår guide Jam om Iskanderkul. Han säger blankt nej, dvs att han påstår att det skulle ta lång tid och vi hinner inte…hmmm…påpekade detta för vår reseledare Justin och påminde honom att besöket faktiskt står i vårt program. Jag ser på långt håll att båda diskuterar och efter nästa paus så tillkännage han att vi faktiskt är på väg dit. Kul tänkte jag, det gäller att vara envis Hur ofta kan man besöka en bergsjö som är omringad av 4-5 000 meter höga massiv? Vägen dit är tyvärr skumpig och det går inte fort att avverka dem 25 kilometer dit från den punkten vi svänger in från stora vägen. Framme är dock platsen mycket vacker. Vi vandrar en liten stund innan det är dags att gå tillbaka till stora vägen och vidare till huvudstaden. Vi åker genom höga massiv, Turkistan, Zaparzan, Fan och Izar. Vi avverkar således en hel del bergpass varav det högsta, Manrom var faktiskt 3 350 meter hög, dessutom går vi igenom flera kilometerlånga tunnlar. Spännande väg. Höga snöklädda berg tittar ner på oss. Vi ser att på vissa ställen finns många små glaciärer. Vi stannar sedan bara för att äta lunch på en trevlig vägrestaurang. Till huvudstaden kommer vi runt 19:45 och sticker nästa omedelbart ut för att äta. Det blir pizza på en Mac Donald’s liknade lokal hamburgerrestaurang. Stället var mycket populär till synes då det var fullt med folk. Grupper av tjejer satte själva med sina traditionella och färgstarka dräkter. Det fanns även grupper av killar som åt ensamma och självklart fanns många familjer där. Nu sitter jag på rummet och fått veta att Mikaela, min dotter och vridit knäet. Hoppas på det bästa. Hon har ju fått sommarjobb. Imorgon ska vi åka ut på staden och besöka bland andra ett etnologiskt museum. Vi ska även hinna med en utflykt utanför staden där vi ska besöka Hissar komplexet. Här finns medeltida lämningar, såsom borg, mausoleum, medresse och karavanserai. Vi får se hur intressant det är. Vill gärna och hellre ströva runt i staden och prata med folk.
2/5. Torsdag. I Dushanbe. Magen mår tyvärr inte prima men det ska inte vara något problem. Ska snart äta frukost. Klockan är för ovanligheten skull 8:00 Vi brukar sticka iväg vid den här tiden men vi fick litet sovmorgon idag, skönt. Jam ska snart hämta oss med bilarna och sticker vid 9:00 tiden som bestämd. Vi åker en bit utanför staden. Vi kommer fram till området efter att ha upplevd mycket vackra byar vid Hissar område med sina gamla monument. Vi ser en medresse, en borg osv. Intressant utflykt tycker jag och fin utsikt när man väl hade tagit sig uppe på en kulle. Vi stannar där 1 timme ca. Tiden är knappt då återstår en guidad tur i Dushanbe. Staden centrum är inte så stor. Vi börjar med Etnografiska museum som bjuder på en hel del bra grejer, bl.a. hela Alexander den Stores liv på marmormosaik. Vi fortsätter sedan till fots igenom stadskärnan och beundrar de fina och stora byggnaderna som påminner om det svunna Sovjet tiden. Vi promenerar tillbaka till hotellet. Hinner även köpa några souvenirer: Snart är det dags för middag som vi intar i en klassisk Tadjikisk restaurant. Mycket god mat. Mätta och belåtna knallar vi tillbaka och säger hejdå till varandra i hotellet lobby. Imorgon blir det igen litet sovmorgon. Ska flyga till Almaty, Kazakstan där vi ska tillbringa 2 nätter.
3/5. Fredag. Till Almaty, Kazakstan. Det gick problemfritt at flyga. Framme blir ett till kärt återseende. Vi blir hämtade av guiden, Regina som jag också träffade på förra Centra Asiens resa. Vi går litet runt i staden för en mini tur och ser igen Panfilov parken. Fint ställe där många bröllop avlöser varandra. Det verkar nämligen vara populärt att fotografera sig där. Händer inte mycket mer den dagen förutom att jag och Justin går ut på kvällen och utforskar litet nöjes utbud . Ganska magert det visar sig och kommer tillbaka hem ganska tidigt. Jag var dock envis och ville besöka samma ställe jag var i för tre år i sedan och går ut igen. Japp äntligen hittade jag det. Det var faktiskt inte så långt från hotellet. Man kunde lätt promenera dit. Stannade på Esperanza, nattklubben, till 5:30 på morgonen. Träffade en tjej som visade sig vara en av dem som ville ha betalt. Jag avböjer förstås men fick i alla fall åka taxi gratis till hotellet Dem andra människor jag träffade var tyvärr inte så begåvande på engelska så det gällde bara att agera apan med dem.
4/5. Lördag. Almaty. Vi skulle på morgonen till Medeo banan men där regnade det Dimman dessutom låg väldigt tätt så vi såg ingenting. Tyckte synd om dem andra för att jag hade ju sett dessa trakter förut. Nåväl åker tillbaka till stora staden oh här tar vi ett längre besök på det historiska och etnologiska museet. Intressant repetition Jag var trött efter nattens bravader så jag var inte så mottagligt men vad gör det? Hade ju redan varit här. Jag undrar egentligen varför jag följde med överhuvudtaget, men denna fråga förblir obesvarad. Jag vet faktiskt inte. Kanske behövde jag sällskap? Hade fått för litet av det på dansgolvet? Nåväl äter sedan resans godaste lunch och går vidare på egen hand genom Almaty där jag besöker bland andra en öppen marknad, kafégatan med olika konstnärs utställningar och hör och häpna, Panfilov parken igen för hundrade gången. Drar slutsatsen att det faktiskt inte finns så mycket att se i denna stad. Kvällen avslutar jag på samma nattklubb. Där var det tyvärr inte samma goda stämning som dagen innan. Det brukar vara så. Det var litet stökigt och några försökte provocera mig.
5/5. Söndag. Till Kirgizistan. Tidig avgång som vanligt. Vi ska åka bil över gränsen. Alltid spännande. Vi får se vad dagen bjuder. Målet för idag är Ala Too bergmassiven i centrala Tian Shan. Vi äter en god lunch på vägen strax efter att vi passerat gränsen. Vi fortsätter färden mot Chon Kemin dalen omringad av skogsbeklädda bergssluttningar och jailloos som är högbelägna betesmarker. Det finns många glaciärer här och dem flesta ligger i centrala massivet. Vi befinner oss mellan 1400 och 2800 m. över havet, ravinerna är mycket djupa mellan Alan Too och Zailii som igger parallellt med Kazakstanska gränsen. Utsikten är underbar. I Dalen finns många djur och det växer det mesta, dessutom är marken rik på mineraler. Vi ska bo på ett privatägt gästgiveri i byn Kalmak Ashu. Som heter mycket lämpligt Ashu. Mycket fint stället att bo på. Man får en alpin känsla. På eftermiddag visar lokalbefolkning hur man riggar en Jurta, en klassisk nomad bostad. I morgon ska vi ta upp oss till bergstoppen Karol-Doboo, 3 400 m öh. Dagen bjuder inte på så mycket mer. Återstår en god middag och sedan sängläggning. Jag har inte sovit så mycket på 2 dagar.
6/5. Måndag. Bergvadring. Tidig avgång. Äter tidig frukost. Det kommer att ta 3 timmar till toppen är det sagts. Vandringen ska inte vara ansträngande. Tillbaka ska vi vara med en uppvisning av nomadryttarkonst. Hoppas det inte är för turistiskt. Hmmm det blev tyvärr inte alls så. Justin fick för sig att vi skulle försöka ta oss längre upp. Vi skulle ta mat säcken med oss och vi skulle vara tillbaka före 16:00 när spelet skulle börja. Det blev inget av detta. Justin visste inte vägen. Vi fick klättra på 65% lutning på en bergsluttning och längs bergryggen tillbaka till byn. Vägen visade sig vara väldigt svår att vandra. Vi gick upp och ner. Ramlade många gången på det förrädiska underlaget. Det fanns fortfarande snö däruppe. En gång fick jag till och med pulsa i snön en litet stund då jag sjönk i den. Det var bokstavligt en pärs. Aldrig varit med om något liknande. Benen och knäna började värka litet. Fötterna hade domnat då man gick snett många gånger och man hade aldrig någon chans att sätta foten rakt i marken någon gång. Man måste säga dock att vyerna var fantastiska men vi kunde tyvärr inte tillgodogöra oss det 100%. Vi hade varit ute sedan kl: 8:00. Klockan var när vi såg byn på horisonten 16:30. Med andra ord var vi framme 17:45. Möra i benen men glada att vi klarade livanken konstaterade vi att vi missade hästspelen . Det är ju inte hela världen då dem skulle bara ha det för vår skull. De andra som såg det var dock lyriska men det låter jag vara osagt. Justin bjöd i alla fall på en öl. Det fanns bara tiden för att duscha och sedan var det middag. Mycket god sådan. Vi fick biffar och potatismos och en god soppa som förrätt. Regina kom med en överraskning. Hon bjöd på vodka så vi kunde skåla och sjunga för Erald det yngre då han fyllde år samma dag. Regina kom också med en till present nämligen var och en fick en av de lokala höga hattar som var så fina och som jag redan hade planerat köpa. Nu sitter jag på rummet. I morgon ska till Issyk Kulsjön och Bisjkek.
7/5. Tisdag. Issyk Kulsjön och Bisjkek. Vi ska göra ett stopp på vägen och besöka sjön Issyk Kul på 1 680 meter över havet. Ankomst till huvudstaden efter lunch. Vi ska först lämna bagage på rummet och sedan utforska staden. Även om dem flesta Lenin statyer plockades ner har staden fortfarande mycket sovjetiskt i sig. Vi ska äta avskedsmiddag på någon trevlig restaurang och lyssna på ett lokalt musikaliskt uppträdande.
8/5. Onsdag. Hem. Tidig avresa till flygplatsen. Sov bara 2 timmar. Flyget till Istanbul lyfter 3:55. Förhoppningsvis ska komma fram till Stockholm runt 11:00. Då blir det bråttom. Ska åka till jobbet och jobba resten av dagen Vad gör man inte för att spara semester dagar? Tur att man är ledig imorgon.
Dela med andra: 
Skriv kommentar
Visa alla