Under natten hade det regnat, men vi hade inte märkt någon åska trots att det utlovats. Packningen tog lite tid eftersom vi skulle checka ut, lämna bagage här och bada under dagen, och som sagts vädret var ostadigt. Men vi fick uppehåll hela dagen, regnet kom till kvällen. Vi hade bestämt oss för att inte boka bad p g a en del svårtydd information på nätet. Vi satsade på att inte komma alltför sent. Vi skulle kunna åka trådbuss ända fram trodde jag, men en ”hjälpsam” man fick oss att ta ett annat bussnummer, och det kändes fel ganska direkt. Men några kvarter åkte vi i en buss som påminde om de trådbussar jag sett på bild från Stockholm före högertrafiken! Vi bytte och fick åka en vanlig buss istället. Vi gick av vid Hjältarnas torg. Det är en stor öppen plats omgiven av monumentala byggnader och med en jättestor staty, eller rättare statyer i centrum. Knappast hemtrevligt, gjort för stora parader, men vi förstod av Ágnes att torget också används vid demonstrationer. Szechenyibadet ligger i en park i närheten. Det är det största terminalbadet i Budapest , har ganska stor ytor utomhus och är det enda på Pestsidan. Ungerska är ju ett språk man i stort inte begriper alls och trots en stor andel turister är det mycket som inte förklaras. Annat känns igen, som ett armband med vad som ser ut som ett klocka som används att öppna och stänga skåpen. Men först går man liksom igenom en sluss, som en liten badhytt med dörrar i två riktningar. Där byter man om, går ut iförd badkläder på andra sidan och tar sig ett skåp. Herrar och damer kan på så sätt byta om och ha sina saker tillsammans! Sedan ska man duscha, där hänvisas damer åt ena sidan och herrar åt den andra. Peter säger att han såg anslag om att man skulle duscha utan badkläderna, men jag såg inget sådant och såg alla andra duscha lite pliktskyldigast. Jag gjord vad jag kunde för att känna mig ren på kroppen under baddräkten. Därefter kan man pröva på ett otal pooler, de flesta inne, men några stora ute. Vid vissa finns anslag om temperatur. Den varierar mellan 38 och 27 (utebassängen tänkt för simning). Vissa utepoolet har högre temperatur på vintern! Utemiljön har också solstolar, men de inbjöd inte denna dag, det var svalt och regn i luften. Vi hittade också en ”vanlig” bastu, gemensam men med anslag om att man inte fick slänga vatten på stenarna. Ångbastu verkade helt full, vi avstod. Men vi vågade oss in ett rum eller kanske skulle man säga grotta där man skulle inhalera salt. Det var knappt ledljus, man famlade sig fram till stenbänk och satt sedan en stund i dimman. Om man slickade sig om munnen smakade det salt och kanske kändes luftrören lite bättre? Denna dag räknades prismässigt som ”holiday” p g a att det var fredag före pingst och kanske gjorde det att det var mycket folk. Dock kändes som det var mycket långväga turister, amerikaner och kineser och japaner inte minst. De där unga asiatiska paren som filmar allt de gör gick mig lite på nerverna. Kanske kommer någon som känner mig upptäcka mig på en honeymoonfilm när jag envist förföljer en ung man som spelar in sig själv och sin fru/flickvän i strömbassängen. När jag väl var i bild kom jag inte ur hans bakvatten.
Efter badet tog vi Metro mot saluhallen. Metron i Budapest är inte alls enhetlig. Från Hjältarnas torg gick M1 och den kändes nästa museal, både stationer och vagnar. Korta perronger och korta tåg, allt väldigt välbevarat. Sedan åkte vi en annan linje, det var mer som man är van. Saluhallen gjorde oss lite besvikna. Visserligen en hel del att titta på, kanske framför allt utbudet av kött från fjäderfä och korvar också pepparfrukter förstås. Det var ju inte aktuellt för oss att handla, vi hade egentligen kommit för att vi trodde vi skulle hitta något bra ställe för en måltid innan tågresan, men där fanns inget matställe. Vi hittade en restaurang i närheten, kanske lite finare än vi tänkt. Jag åt ankbröst och det var gott, men köttet väl rött.
Efter maten hann vi med att promenera utmed Donau ända till parlamentet. Jag började känna av min höft, vi har verkligen gått mycket. Vattenståndet i Donau verkar lågt, men inte då det ger problem. Utflyktsbåtarna ligger där och vid flera ropade de bokstavligen efter kunder. Framme vid kajkanten vid parlamentet finns en kraftfull konstinstallation i form av olika skor i brons. Här sköts många under kriget, judar och oppositionella och en del kroppar fann man förstås på stränderna. Regnet började dugga och det var dags för oss att återvända till hotellet för att hämta våra ryggsäckar. När vi kom ut från hotellet regnade det rejält och det var tur att vi hade så nära till stationen. Vi kunde installera oss i vår sovkupé, men blev inte ensamma där. Ett tyskt par från Wiesbaden delade den med oss. De skulle vara i Transylvanien med vänner, bl a för att vandra. De hade erfarenhet från fler resor till Rumänien. De förberedde oss också för att det skulle bli passkontroller mitt i natten trots att Rumänien nu är med i Schengen.