Jag tog kontakt innan resan med en tidigare kollega som är ungerska och numera hemflyttad och bor i Budapests utkant. Hon bjöd hem oss på lunch kl 12, så det fick styra den här dagen. Eftersom hon bor på Budasidan tog oss vi först över du och han med en liten snabb promenad på den norra delen av Budakullen. Där var många turister och en hel del restaureringsaktivitet. Vädret vackert och soligt, utsikten över floden mot Pest och parlamentet strålande. Men vi fick skynda oss lite och jag hittade en nedgång där vi kunde nå rätt spårvagn. Vi smsade vår värd Ágnes som avtalat. Det var en lång spårvagnsresa mestadels uppför och vi åkte ända till ändhållplatsen. Hon skulle möta oss där och efter en stund kom hon rusande från en buss och pekade på en annan. Vi åkte alltså ytterligare några hållplatser och sedan var det någon kilometers promenad i en välmående förort. Men det kändes mer som en by. Ágnes pekade ut grönsaksbutiken, köttaffären, flera caféer/ restauranger och butiken som huvudsakligen sålde alkohol. Vi passerade en Waldorfskola. Hon bor i ett hus i två plan, just nu bor hennes dotter med familj i lägenheten ovanpå eftersom de har köpt ett hus som renoveras. Huset ligger högt med viss utsikt från framsidan, men trädgården på baksidan är mer inbjudande. Den ligger som en glänta med mycket vegetation som avgränsning mot andra tomter. Hon har inrättat det med kök och allrum som öppnar dig mot altanen och trädgården. Hon bjöd på hemgjord pasta och en gulaschliknande sås. Mycket gott! Vi satt ganska länge på altanen med kaffet och fick bl a höra om hennes hopp till ett precis nybildat parti som är i opposition till Órban och regerande Fidesz. Med hennes hjälp hittade vi var vi skulle gå av på hemresan för att se Raoul Wallenbergmonumentet. Det ligger neråt Budakullen alldeles intill en livligt trafikerad spårvagnssträcka som vi ändå skulle åka. Varför man valt den platsen vet vi inte. Monumentet är ganska stort med flera höga stenar (i svensk granit??) och en staty i full storlek av en man i fladdrande rock, men ändå nästan diskret där det står under träden och man får göra sig sina egna uttolkningar. Det konstaterar starkt till många andra monument på de på Budakullen och exempelvis Hjältarnas torg som vi såg dagen därpå. Det är mycket som är jättestort och utstrålar makt i Budapest.
Vi sökte oss upp till Budakullen igen. En ungersk man anade vart vi skulle och pekade ut hissen. Han kommenterade själv att skyltningen inte är den bästa. Vi kom nu upp på den södra delen där slottet ligger. Det är numera olika museer inrymda i dessa stora och monumentala byggnader. Vi kom över till den östra sidan som vetter mot Donau och började nedstigningen och gick sedan över Donau på en av broarna. Vi såg Stephanskatedralen utifrån och fortsatte till synagogan. Eller egentligen en av synagogorna. Vi fick en mycket intressant guidning på amerikansk engelska. Guiden hann både med att förklara saker i själva rummet, som varför det kan finnas en orgel i synagogan trots att det anses som arbete att spela. Organisten var inte jude! Han berättade om ortodoxare och neologiska riktningar, om hur de uppstått och viktigaste särdrag. Han gav oss fakta om judarnas historia i Europa och Ungern och naturligtvis hur de båda världskrigen påverka dem. Ungern var ju allierat med Tyskland under en stor del av andra världskriget och då inte utsatt för direkta krigshandlingar. De ungerska pilkorsarna var nazister och antisemiter och agerade mot judar med stor grymhet både före och efter tyskarna tagit över. Situationen försämrades när regimen inte längre var lojal med Tyskland. Därför fanns det ett ghetto bara kortvarigt i Budapest. Det var vintern 44-45 men även om det bara tog tre månader innan sovjetiska armén befriade Budapest hann många dö av hunger och köld och i Auschwitz var var tredje jude som dog från Ungern. På synagogans ”bakgård” finns en minnesplats över dem som dog och dem som hjälpte och räddade judar uppkallad efter Raoul Wallenberg.
Vi letade sedan rätt på den restaurang som Ágnes rekommenderat, ett lite trendigt ställe på en innergård under glastak. Maten var OK , men inget extra. Vi hade beställt en hel flaska vin ( för de tog så ohemult mycket betalt för vin på glas), men lyckades överföra en rejäl skvätt till en vattenflaska vi gjorde ledig när ingen såg. När vi väl var hemma på hotellet tvättade jag en del. Det behövs ju när vi hållit nere packningen så rejält.