De senaste dagarna har varit väldigt lugna. Mest bara rört mig i stadskärnan och upptäckte att därifrån så går det en buss som stannar precis utanför mitt boende. Så det har gjort hemfärderna från citykärnan betydligt simplare. Bussar här kostar heller inte mycket, 1 sol blir ungefär 2, 50.

Britìsh Airways har ingen lycka i sina försök med att hitta mitt bagage. Inte för att jag tror de anstränger sig särskilt mycket. Min kontakt ute på Isabella på Galapagos hade hört från en bekant att väskan skulle finnas på Galapagos internationella flygplats så hon bad sin affärspartner att kolla upp det. Men icke, vilket jag var beredd på då jag själv kollade upp det då jag lämnade öarna.

Utan bagage så börjar jag som sagt handla lite nytt. En penna och en flasköppnare är alltid bra. Pennan kom till användning direkt då jag skrev några vykort och skickade iväg.

Idag kom så dagen då jag for iväg för att uppleva Machu Pichu. Damen som jag köpt biljetterna av har verkligen gjort sitt bästa för att förklara hur det hela fungerar och hur färdvägen var. Började med en busstur till Ollantaytambo, varifrån vi sedan bordade ett tåg som tog oss till Aguas Callientes. Därifrån kan man välja att gå uppför berget, vilket enligt några engelska ungdomar tog dem en dryg timme. Eller så offrar man 24 usd och tar buss upp och ned. Vis som jag är så valde jag det senare alternativet då jag tvivlar på att jag tagit mig upp i tid för att hinna se något under återstoden av dagen.

Jag hade på min biljett rätt att besöka två ställe, Mach Pichu och Inka Bridge vilket ligger bara en kvart bort från toppen. "Bron" är egentligen bara en smal avsats på en brant klippa som Inkafolket använde sig av på sin väg bort och hem från M.P. På en kort sträcka så har klippavsatsen rasat och där har man lagt ut lite träbitar att gå på över. Kanske därför den kallas vid sitt namn.

Men snart därefter var det dags att skåda in huvudnumret. Machu Pichu ser ut precis som bilderna man sett i otaliga reseberättelser, fast kanske ännu bättre. En övre platå, varifrån man har en vidunderlig utsikt över hela det gamla byggnadsverket. Och en undre platå där byggnaderna, åtminstone strukturellt, är ganska välbevarade. Ytterligare en plats här i världen som får en att häpna över vilka förmågor som fanns en gång i tiden.

Efter ett par timmar uppe på platåerna så var det dags att ta sig ned till bussarna som stod och väntade på att ta oss ned till staden nedanför. Det var ytteligare ett pnågra timmar kvar innan tåget tillbaka skulle gå, så jag han med en lunch och att skriva detta inlägg.