Det skulle komma en snubbe med en motorcykel vid elvatiden igår. Men precis som med boende så går saker och ting oftast inte helt radrätt. Det visade sig att den som hade biken före mig ville ha den ytterligare några dagar. Men uthyraren körde mig in till huvudstaden, som förresten har samma namn som resten av ön. Där fick jag tag i en annan cykel som jag hyr fram till fredag morgon. Passar faktiskt ändå bättre då jag på det viset har gratis transport tillbaka till färjan när jag lämnar ön. Så......som sagt, allting ordnar sig.

Passade på att göra lite ärenden på öns andra stad Larena, som nog egentligen är lite större än huvudstaden. Men bägge är de små. Fick tag i några vykort och tog mig tid att rita ned några rader på var och en av dem.

Upp tidigt idag också. Måste vara någonting som kommer med åldern. Drog iväg till ett av grannställena och fick mig en god frukost. In till Larena och letade på postkontoret ( det du Stefan) och fick iväg mina vykort. Får väl se vad som kommer fram först. Jag eller korten. Ön är som sagt inte särskilt stor. 72 km i omkrets gör den ungefär lika stor som Phu Quoc. Men medan dess Vietnamesiska kusin mest består av en eller två skapliga städer och en ganska tom landsbygd, så är här städerna ganska små, men landsbygden desto mer levande. Överallt ser man bebyggelse och då o då klumpar det ihop sig till små byar. Jag tog mig motsols ungefär halvvägs runt ön, med något stopp på vägen för en sprite och lite snack med en ung trevlig servitris. Hamnade då i den lilla hamnstaden Lazi, därifrån det går färjor ned till Mindanao. Passade på att knalla runt lite grann och prata med folk. Har mycket sällan råkat ut för något land där det är så lätt att få kontakt med folk som här i Filippinerna. Både unga och gamla vill gärna ta chansen att prata bort några minuter och skulle man sedan ta fram en kamera så blir de lika glada som i Indien.

En måltid hann jag också stoppa i mig innan jag valde att fortsätta. I stället för att fortsätta på stora vägen runt om ön så valde jag sedan att göra en avstickare på en väg rakt över ön. Vägarna här i Filippinerna hålle oftast en skaplig kvalitet. Endera är det ren betongväg eller också ligger det asfalt på betongen eller direkt som vanlig beläggning. På den här bergsvägen så var det dock långa stycken där beläggningen helt var som bortblåst. Man har naturligtvis inga tjälskador här, men effekterna av skyfall över bergsområden kan ge liknande skador. Det jobbas dock frenetiskt för att rätta till problemen. Man håller på att gjuta betong över , i alla fall, de mest skadade områdena.

Har nu snart haft tre härliga veckor här nere, men så värst mycket sol o bad har det inte blivit. Tidigare har väl inte vädret direkt inbjudit till att lägga sig på stranden, men här på Siquijor, liksom i stora delar av Visayas, så är det tidvattnet som ställer till det. Det är så långgrundt, samt att det korallrev som omger oss ligger så nära ytan vid ebb så att det inte fungerar att bada då. Det finns dessutom tusentals sjöborrar som ligger och bara väntar på att sticka sina långa taggar i den badare som är det minsta oförsiktig. Tyvärr så är det just nu så att det är ebb på dagen och flod på natten. Märkte dock när jag kom hem efter motorcykelturen att jag hade på en skaplig bränna på armar och lår. Så jag utnyttjade resten av de timmar som var kvar av solljus till att sträcka ut mig på stranden.

Nu är det kväll. Jag har ätit riktigt gott och ska väl dra mig hem i nattmörkret och få mig lite god sömn. I morgon är en annan dag!

/Conny