Tips om Arusha

Eftersom jag åker med planet på em så får jag sovmorgon. Vi hämtas upp klockan 12:30 för avfärd mot flygplatsen. Det regnar rejält när jag vaknar idag och det fortsätter så hela dagen. Den där sköna avalappnande dagen vid poolen blir det inget av med. Packar istället det sista och försöker få kontakt med familjen hemma i Sverige. Rutten hem blir precis som när jag åkte ner, mellanlandning i Addis. Lustigt att det är den flygplats som jag varit mest på de senaste åren. Hur sammanfattar man en sån här resa då. Avslutningen med safari var helt underbar. Så mycket djur på en så pass kort tid, och spännande att sova i tält mitt ute i Serengeti. Men huvudsyftet med resan var ju ändå att bestiga Kilimanjaro och det lyckades jag med. Så där är jag otroligt nöjd och stolt. Men toppturen var så fruktansvärt jobbig så när jag stod där på toppen kändes det inte värt det. Vad jag känner om några dagar får vi se. Jag trodde att jag skulle känna den där euforiska känslan som jag kände då jag tog mig upp på Kebnekaise eller då jag kom in i Machu Picchu men det gjorde jag inte. Det var jag alldeles för trött och sliten för. Det var en härlig vandring och att leva flera dygn på över 4000 meters höjd är häftigt. En speciell känsla infann sig när vi flög hem från Kilimanjaro flygplats och planet steg högt över molnen. Plötsligt stack Kilimanjaros topp upp genom molnen. Då slog det mig, det kändes nästan overkligt – jag har vandrat upp där, jag har stått där på toppen. Nu sitter jag i ett flygplan på rejält hög höjd och har toppen bredvid mig. Att jag vandrade upp dit, att jag stått däruppe för bara några dagar sedan ser jag som en stor bedrift . 5895 meters höjd är respektabelt. När jag nu avslutar dagboken, tre månader efter att jag återvände hem från resan, kan jag samla mina känslor. Jag är otroligt stolt över att jag klarade det, att jag nådde toppen, och jag är så glad att jag äntligen genomförde resan. Medan jag skriver känner jag den euforin som jag sökte på berget. Nu minns jag bara glädjen av att vara där och att vara en del av ett team som åstadkom något fantastiskt. Så nu har jag svaret på frågan från toppen: det var värt det det var verkligen värt allt slit. Skulle jag vilja göra det igen? På ett märkligt sätt, ja, jag skulle vilja göra det igen. För det här är en fantastisk resa, utmanande men helt fantastisk.

Nu börjar del två i den här resan. En tanke som jag bar med mig innan avresan var: hur skulle jag känna mig om jag inte når toppen? Jag visste att jag skulle vara besviken och att det då kanske skulle kännas väldigt tråkigt och till och med bortkastat att ha gjort resan. Så för att ta bort lite av den eventuella känslan av besvikelse så gör jag ett tillägg med safari i tre dagar. Safari har jag varit på flera gånger och det kan aldrig bli dåligt, jag blir aldrig besviken på en safari. Den kan var helt fantastisk eller riktigt bra men det kan aldrig bli dåligt. Enligt mig borde alla någon gång få uppleva en safari i ett afrikanskt land, det är fantastiskt. Den här gången går safarin till Serengeti och Ngorongoro kratern. Två välkända nationalparker med gott om djur. Så inför dessa har jag förväntninngar. Även idag ska vi iväg tidigt och vi vaknar klockan sex. Det blir en lång bilresa till Serengeti. Det är dammigt, varmt och guppigt och vi sitter i bilen många timmar. Vi hinner med en game drive på eftermiddagen och Serengeti motsvarar verkligen förväntningarna. Vi ser mycket djur och väldigt många olika djur. Till min glädje ser vi en leopard, den ligger och sover i ett träd och det är på lite längre avstånd. Men ändock, när jag ser den leoparden så har jag prickat av alla djur som ingår i The big five, det är kul. Vi lär oss också om "The Ugly Five" som inkluderar hyenor, vildsvin, gamar, marabustorkar och gnuer. Vackra är de inte men visst kan det vara spännande att sitta i en jeep på en savann och se hur en flock hyenor agerar. Vi prickar även av alla dem. En av de mest minnesvärda upplevelserna under dessa tre dagar är nätterna, då vi tillbringar dem i tält mitt ute i Serengeti. Att sova i tält i denna miljö är en unik upplevelse. När jag står utanför tältet på kvällen och borstar tänderna med pannlampan på och lyser ut i mörkret, möts jag av otaliga ögon som tittar tillbaka på mig. Jag vet inte vilka djur det är, men förmodligen zebror, gnuer och bufflar. Senare på natten hör jag lejonens vrål när de är ute på jakt. De har sagt åt oss att inte gå ut i det högre gräset så vi får väl hoppas att de även har sagt åt lejonen att inte gå in på det kortklippta gräset. Något stängsel finns det inte här. Den andra natten har vi strax utanför Ngorongoro och där vandrar zebror direkt utanför tältduken. Jag ligger i tältet och lyssnar på när zebrorna betar av gräset precis utanför, det är så häftigt. Den tredje och sista dagen hinner vi med en game drive på fm för att sen ta oss tillbaka till hotellet i Arusha. Nu är resan på väg att ta slut.

Vandringens första dag. Idag är det frukost klockan sex vilket kommer att bli standardtid för oss på vandringen. Det tar runt fyra timmar i våra minibussar för att komma till gaten vid Kilimanjaro nationalpark. Det blir några stopp för våra sista inköp samt för att hämta upp hela vårt team som ska hjälpa oss under vandringen. Vi har ett team med lokala guider, kockar, vattenansvariga, toalettansvariga, tältansvariga och massor av bärare. Vi är två grupper från Swett med totalt 30 personer. Det lokala teamet består av 120 personer. Det här är som ni förstår ett medelstort företag som ska hjälpa oss att nå toppen. Det är en hel industri allt det här med Kilimanjaro. På vägen mot gate ser vi våra första savann djur, vi ser en stor flock med gnuer och även några giraffer. Så häftigt att sitta på landsvägen och se dessa djur, det är speciellt att vara i Afrika. Vi närmar oss berget och det märks genom att vägen blir smalare krokigare och att det nu bara går uppför. Redan här ser man att vi kommer att röra oss i flera klimatzoner, ett tag åker vi genom skogsområden med barrträd som påminner om våra svenska skogar. Väl framme vid Lendorossi gate får vi en lunch och vi väntar nu på att få ta oss ut på leden. Det är mycket folk här så det tar lite tid med alla tillstånd innan vi får ge oss av. Men efter någon timmes väntan så är det vår tur och det känns som om alla är rejält taggade på att få ge sig iväg. Vi vandrar genom vacker tät, fuktig regnskog. Det går uppför men dagens tur är lätt och mest härlig. Spänningen i kroppen övergår i glädje. Äntligen på väg. Natten tillbringar vi i Big Tree Camp. Det är ett camp där det är fullt med andra vandrare. Vi hör en siffra om att det sover 1400 pers i detta camp den här natten. Vi kommer att gå en annan led en vad många andra gör så i de andra campen ska det inte vara så här fullt. Men jag sover gott, antar jag. Jag tycker att jag är vaken hela natten och sover oroligt men när jag får höra att min tältkompis har varit upp fyra gånger och jag har vaknat av honom en gång så antar jag att jag sovit bra ändå. Idag har vi vandrat runt 3 timmar och gått drygt 5 km och gjort runt 500 höjdmeter.

Efter en avslappnande eftermiddag på hotellet, där jag kunde vila och njuta av en simtur i poolen, samt lära känna mina äventyrslystna vänner, är det nu dags att utforska Arusha. Staden är en viktig stad i norra Tanzania med en befolkning som varierar mellan 600 000 och 2 miljoner, beroende på vem man frågar och hur man räknar. Hit kommer man om man vill bestiga Kilimanjaro men även om man ska på safari i någon av Tanzanias kända parker. Bland annat så når du både Serengeti och Ngorongoro härifrån. Vi börjar dagen med frukost klockan sju på morgonen för att sedan ta minibussar in till centrum. Där möter vår lokala guide upp som ska visa oss staden. Under några timmar går vi runt i staden och han visar oss de sevärdheter som finns här. Det är flera fina myndighetsbyggnader i den här delen av staden och det är rent och fint med en klart fungerande trafik. Vi besöker även fina parker, myllrande marknader, flertalet monument samt de fattigare kvarter som också finns här. Där bjuds vi på hembrygd öl, en grumlig, inte alls lockande dryck som de gör själva. Rundturen avslutas på en restaurang där vi äter en riktigt god lunch. Jag tar en grillad fisk som jag till slut får i mig efter att ha förstått att de inte använder bestick, här äter man med fingrarna. Gott men lite ovant och lite kladdigt. Efter rundturen blir det förberedelser, informationsträff, invägning och hälsokoll. Hälsokollen gör vi för att man ska ha siffror att jämföra med sen på berget. Invägningen gör vi eftersom det inte får vara för mycket packning med. Varken det jag bär själv eller det som tas av bärare får väga för mycket. Ryggsäcken ska väga max 7 kilo och duffelbagen får väga max 15 kg. Jag väger in på 6,6 respektive 14,8 kilo. Senare under vandringen kommer vi att kontrollvägas eftersom det är viktigt att bärarna har en bra arbetsmiljö och inte får ta för mycket vikt.