Lotta08s blogg

Det är nästan ett år sedan jag var här och skrev...
Otroligt ,men sant.
Mycket har hänt det senaste året,mer än vad jag skulle vilja,jag vill ha tillbaka mitt gamla liv..

Fick besked om att min mamma hade max ett år kvar att leva,vilket sparkade undan fötterna på mig.
Jag är så glad att hon hann resa till Gran Canaria över nyåret tillsammans med min bror och hans familj.
Sista veckan där tillbringade hon på sjukhus och hon fick ambulansflyg tillbaka till Sverige.
Själv tyckte hon att det var "lite snöpligt" att missa taxfreen hem....
Väl hemma och inlagd på sjukhus så tyckte jag och maken att vi tordes åka iväg ett par veckor.

Två veckor i januari-februari till Thailand!Vårt älskade Thailand!
På dag 2 förklarar maken att han vill skiljas!Utan förvarning,poff!Vad gör man nästan 1000 mil hemifrån och utan ett nätverk???Inte en susning!Att jag har varit där har jag bevis för: fotona jag tog,men i övrigt vet jag faktiskt inte....

Så kom jag/vi då hem.Mamma var sämre så all energi las där.
I slutet av april somnade hon in med sin hand i min.
Samma dag fick jag besked om att jag hade en knöl i bröstet som jag måste operera bort...
Jag flyttade ut ur huset vid midsommar,opererades den sista juni och dagen efter dog min farfar.....

Efter 5 veckor fick jag besked om att knölen var en körtel,äntligen något positivt!
Jag har mina älskade, två hemmaboende ungar och de äldre barnen finns i min närhet!
Nu planerar vi,jag och mina barn+familjer,en resa till Thailand i februari-mars.
Det känns som om jag äntligen fått näsan över ytan igen!

Bara det att börja planera igen är en livsglädje!Och att orka gå på den här sidan,där så mycket fina minnen finns...
Man säger att det som inte dödar det härdar!
Då börjar jag att bli härdad!

Nyss var jag ute och knackade på termometern.
Den står "stand-by" på +5...Plus något smått efter kommatecknet.
Lite varierande på den punkten.
Det regnar!
Det har så gjort de senaste dagarna.Jag har tappat räkningen på antal...

Jag är inte någon fanatiker av november i normala fall,men
det här börjar att kännas löjligt!
Jag misstänker att de på radion har satt in något inspelat band med:
"idag har vi regn och plus 5 grader,i morgon blir det regn och plus 5 grader..."

Vet inte om det var det jag tänkte mig när jag flyttade upp hit till norr?!
Å andra sidan så "glömde" jag bort att det är här det finns en ohygglig massa mygg...
Fast inte just nu...
Med lite tur kanske alla mygglarver drunknar...nä,det vore väl att hoppas på ett under...

För mig kan november gärna innehålla snö istället för att det är mörkaste mörkt.
Det var nog det jag såg framför mig när flyttbilen gick norrut.
Att vinter verkligen var vinter,vitt och en massa minusgrader.
Tror att jag hade någon romantisk idé om en vit jul, knarrande skosulor och strålande
solsken,varm choklad med vispgrädde och en ostfralla....
Den drömmen känns väldigt avlägsen.

I morgon är det prick ett år sedan flyget gick till Phuket.
Idag förstår jag att varför min lycka var så stor då:
jag slapp regniga,tråkiga november!
Nya drömmar och nya planer på gång!

Har nu återfått internet och ny dator...
Den förra bara tackade för sig.Det var något traumatiskt först,
men man vänjer sig.
Trodde faktiskt att jag var mer beroende av att ha min dator.
Så icke fallet.
Det kan bero på att vi hamnade mitt i en flytt.Här går det undan vill jag
lova!Tittade på huset och dess omgivning,bjöd,tittade lite till...bjöd över
övriga efter en liten kamp...
Insåg då till vår fasa att kanske vi behövde göra klart i källaren på det hus som
vi bodde i...Det kan vara något lättare att sälja i det skicket.....
Så slutet av sommaren gick åt till att få det i ordning,packa ihop 8 rok,kasta en massa
saker som man trott sig behöva (vilket inte alls var fallet...)När jag kom till soptippen för 4:e
dagen i rad så hejade de glatt och sa:"Ja,ja,du vet ju vart du ska..."Inte alla förunnat
att bli kompis så att man blir betrodd att fixa allt själv..;)
Plötsligt var det i slutet av augusti och barnen skulle börja i skolan igen.Det blev till att skjutsa
dem till nya skolan och sedan hem och packa...När skulle jag hinna sakna min dator??...
Nu har jag börjat att landa i vårt nya hus,köpt ny dator,vad händer då??
Precis!Inget internet.Vi fick vänta i ca.3½ vecka......
Men nu,nu är jag tillbaka på banan igen!
Så kul att läsa era bloggar bakåt i tiden och faktiskt inse att jag har saknat det!
Och en dator....

Jag är igång igen!
Det planeras på hög nivå.
Jag älskar att planera.
Nu ska jag ju inte så långväga...Stockholm..

Kan inte med bästa vilja påstå att jag är snabb av mig.
Tvärtom.
Jag kan stöta och blöta mina tankar innan jag kommer
till ett beslut.
Ibland "har tåget gått" innan jag är klar...
Kvar står en förvånad Lotta som undrar vad som hände?!

Då är det då Stockholm som hägrar igen.
Var ju där i april och firade äldste sonens födelsedag.
Denna gång ska "skräcködlorna" få sig en dos av storstad.
Man kan tycka att de borde vara nöjda med att ha varit
i Turkiet för en månad sedan.
Icke dessa damer.

Nu kom jag faktiskt till skott.
Kollade in lite olika hotell.
Jisses!
Av priset att döma så funderar jag på om de tror
att jag ska köpa in mig i deras företag!
Tittade lite extra på om jag hade tryckt på 20 nätter
istället för två,men nejdå,det stod klart och tydligt
två nätter.
Kanske jag har gjort något fel med antalet personer?
Inte det heller.
Så hotell relativt centralt blir det inte.

Förtvivlat började jag att bläddra igenom min telefonbok.
Någon måste väl bo kvar i själva Stockholm?
Kan säga att det var tunnsått med den varan.
I slutet av boken finns min bror och hans familj...
Vad lyckliga de ska bli när jag och tjejerna står utanför
dörren med vår packning!
Ibland är det överskattat att ringa först,bättre att överraska dem!

Nu ska jag kolla om jag måste bli delägare i SJ också
eller om det kanske räcker med ett litet (med betoning på
litet) bidrag?!

Har suttit och tittat på foton ifrån
Thailand här på RG.
Kan tala om att det finns 17.840 st....
Jag har gått igenom 700 av dem.

Jag letar inspiration till vart jag/vi ska åka.
Det är nämligen så att jag ändrar mig hela tiden...
Velpotta,med andra ord.
Att det ska bli Thailand är ju inga problem,
men jag vantrar fram och tillbaka.
Riktigt tröttsamt.

Det som var lite synd när jag gick igenom
de 700 fotona var att en del saknade lokalisation.
När jag hittade något som såg intressant ut
så stod det endast Thailand...
Inte lätt att veta då.

Om vi ska komma iväg i januari
så gäller det att jag bestämmer mig snart.
Vill gärna ha det klart så att jag kan börja att
planera korttidshem och barnvakt.
Semester är en förutsättning också...

Jisses,så fort en vecka går!
Inte när man väntar och längtar...
men när man är på plats.
Nu gick ju flygresan ganska fort och även
transfern till hotellet,men att veckan bara skulle
bara skulle säga svisch...

Vad hann vi då??!
Inte mycket.
Det var total avkoppling med sol och bad.
Jag hann läsa fem böcker....En bedrift när man
reser med två snacksaliga jäntor!

Utflykten till Pamukkale blev det inget av med.
Det var något med myndigheter och dessutom
skulle det kosta en smärre förmögenhet.
Nåja,jag får nöja mig med att kolla in alla bilder
här på RG...
Däremot gjorde vi en jeepsafari.
Verkligen jätte kul!
Fyra jeepar med folk ifrån olika länder som åkte
ut i bergen och hade vattenkrig bland annat!
En riktig höjdare!

Varje gång jag har gjort en resa så blir jag
alldeles matt när jag har kommit hem.
Det är precis som om luften går ur mig och
jag blir som lite "deppig"...
Inte så mycket som när vi kom hem ifrån Thailand,
men känslan finns där.
Tom.
Så därför har jag,för att råda bot på eländet,börjat
att planera nästa resa!
Genast känns det mycket bättre!

Det råder en febril aktivitet här hemma.
Jag packar upp,lägger ner,ändrar,kommer på nya grejer...
Fick ny energi igår,så nu är jag "på" igen.
Det märks på tjejerna också.
Tror att resfebern drabbat dem.

Den enda coola av oss är sonen.
Han har redan packat och är på väg hem ifrån Sollefteå(där han bor).
Man är nog något mer avkopplad när man är på sitt
artonde år än när man är femtio och ska ha ihop det friktionsfritt...

Planen är att vi åker härifrån vid 03-tiden,så jag ska
försöka att sova lite under dagen.
Hur nu det ska gå till???
Är inte av den naturen som sover middag.
Speciellt inte när jag "måste".

Nåja,det blir frukost på Arlanda i morgon.
Känns som en bra idé,eftersom jag har valt bort maten
på planet.
Det känns spännande att få ta Tjej 1 på hennes första
utlandsresa och jag hoppas att Kusadasi är ett bra val.

På återhörande!

Ja,jag vet...
Det är patetiskt,men just nu är jag så lycklig!
Fast lyckligast är Tjej 1 som äntligen,äntligen fått sitt pass.
Fick hon så skulle hon sova med det i natt...Men där gick min gräns.

Efter allt tjafs och elände så fixade Tingsrätten till det.
Jag vet inte hur de bar sig åt med "mamman"(och ärligt
skrivet så kunde jag inte bry mig mindre),men jag vet att det
blir utredning om detta.
Hon kommer att få väldigt svårt att förklara varför hon har agerat
som hon har gjort och det blir svårt att ändra något som hon sagt och skrivit.
Men,i mitt lyckorus så känner jag bara en stor lättnad över att vi kommer
iväg på torsdag förmiddag.
Det är tur att man har begåvats med ett selektivt minne....

Nu kan jag äntligen känna en längtan efter sol och bad!
Ser oss sitta på balkongen på morgonen och äta frukost.
Ser tjejerna bada,både i pool och hav.
Ser min 17-årige son spana in brudar,lojt tillbakalutad i en solstol.
Ser mig själv på stranden med en bok i handen.
Mmmmm,nu blir det semester!

Tack alla gulliga människor som kommenterat
mitt senaste blogginlägg!
Det har varit skönt att ha ert stöd.
Man börjar ju tvivla på mänskligheten,men
ni har visat att det finns så mycket gott och medkännande
även om vi inte "känner" varandra än här på RG.
Ett stort tack till er alla!

Passfrågan ligger på Tingsrättens bord just nu.
Jag fixade ett intyg ifrån socialförvaltningen,där de är
fullt medvetna om "mammans" inkompetens och elakheter
mot just detta barn,som vi hoppas ska hjälpa till.
Polisen var lite mer positiv när vi lämnade in det
och trodde inte att det skulle bli några bekymmer med
att få ut passet.
Nu gäller det "bara" att Tingsrätten sätter fart.
Det brinner i knutarna!=)

Med stor tur så hoppas jag att vi (jag,tjej1, tjej2 och sonen)
sitter vid poolkanten i Kusadasi på torsdag eftermiddag!

Normalt är jag en väldigt positiv människa.
Nästan äckligt positiv...
Såsom:"å nej,ringer klockan redan...ååå,jobbet väntar...suck...
-men hej,jag har ett jobb!"
Eller när ungarna slåss/bråkar som värst,jag håller på att bli
skogstokig...-men va´ f-n,jag har friska barn!
Kan rabbla hur mycket som helst,för jag försöker att se det
positiva i allt.Det gör saker så mycket enklare.

Idag har jag svårt att vara positiv.
Mamma har varit tvungen att avboka sin resa till
Turkiet.Deppigt värre.
Den "djävla-skit-sjukdomen"som hon har ställer
till det.Det verkar som om den eskalerar just nu.
Vi har sett fram emot resan i tre månader och trodde
att div. mediciner och olika ingrepp skulle hålla "den" i schack,
men icke.

Dessutom så tvivlar jag på att människan är god.
Så illa är det.
Orsaken till mitt tvivel är "Tjej 1´s" mamma.
Hon skrev på passansökan,hennes sambo bevittnade hennes
namnteckning.Frid och fröjd,trots ett hot om att hon skulle anmäla
oss om vi försökte ta ut ett pass!!!....
HUR tänker man då??!
Idag skulle vi hämta passet.
Tvärstopp!!!
Hon har anmält oss!!!
Vad göra??Åtta dagar kvar tills vi ska ta oss till Arlanda,
en stortjutande tjej som inte fattar vad som händer.
Hur ska vi kunna förklara när vi inte förstår själva?!
Passet ligger klart i ett kuvert på polisstationen,men vi får
inte det i vår hand....

Det är svårt att hitta något positivt idag,men,hej,sunda
förnuftet bör väl segra!
Eller??!