Tisdag 28 December 2010
Jag är ntresserad av att semestra på Gran Canarias inland. Vill jag bara träffa fulla svenskar, kan jag lika gärna ta spårvagnen till Avenyn här i Göteborg. Söker en liten by med så lite turister som möjligt, samt boende till ett rimligt pris.
Kontakta mig gärna om tips.
Kontakta mig gärna om tips.
Torsdag 3 April 2008 - Cypern
Besökte Cypern för några år sedan. Det var i mitten av november och jag viste att detta med vädret kunde vara lite osäkert.Första veckan var dock helt underbar, 26 - 28 grader i luften och vattnet hade lagom temperatur för att passa mig. Är det under 20 grader i vattnet kan jag möjligtvis tänka mig gå ut till lårhöjd. På Cypern var det dock sol och bad hela första veckan - helt underbart.
Lägenheten jag hyrde låg 3-4 km utanför Larnaca, åt Nikosia till. Ville jag åka in till Larnaca på eftermiddagen, var det bara att gå ut till vägen och stoppa första bästa buss, några busshållplatser fanns inte.
Larnaca är en charmig stad med många små gränder. På en gata fanns det nästan bara hantverkare, någon tillverkade stolar, andra byråer eller andra möbler. Man var alltid välkommen att hälsta på hos de olika "fabrikörerna".
En dag fortsatte jag längs hantverkargatan och hamnade till sist vid ett litet hus på kanske 30 kvadratmeter. Huset ägdes av två äldre kvinnor på mellan 75-85 år. Jag blev inbjuden till kvinnorna som var systrar. Förmodligen var de födda i huset. Då jag frågade om jag fick fotografera blev de överlyckliga, de bjöd på vatten och vindruvor från den egna trädgården.
De flesta var hjälpsamma och omtänksamma om de förstod vad jag meade eller frågade efter ibland hände det att någon inte förstod, men då ropade personen bara på någon annan som kunde hjälpa till.
Andra veckan var det ösregn och kallt - det var bara att plocka fram en varm tröja samt vinterjackan.
En dag besökte jag ett lite lyxigare hotell några hundra meter därifrån jag bodde. Tog samma genväg som jag brukade ta till stranden, den gick över en åker och efter allt regnande var den ganska lerig! Det fastnade så mycket lera under skorna att det till sist kändes som jag gick på styltor Då jag sitter i restaurangen känner jag att "styltorna" lossnar. Då jag tittar ner på golvet ser jag två stora lerkakor formade efter mina skor. Jag lyfte på den stora vita duken som tack och lov gick ända ner till golvet. Jag sparkar lerkakorna under bordet och försöker se oskyldig ut - Jag vågade aldrig visa mig på restaurangen igen.
Det enda tråkiga som inträffade var en kväll då jag skulle ta taxi från Larnaca till lägenheten. Reseledarehade förklarat att det säkraste var att ta en taxi från den stora taxistationen en tvärgata från strandpromenaden.. Fick en älde chaufför. Han var i början mycket trevlig, men kör dock en annan väg än vad jag var van vid. Vi hamnar utanför stan och han fortsätter på en mindre väg och det går uppför hela vägen. Till sist kör han ner o en grusgrop, drar ner sina byxor och hävdar att han vill ha sex med mig, Då jag tackar nej, plockar han fram en stor kniv som han sätter mot min strupe, Jag var fullt upptagen med att lista ut hur jag skulle klara mig ifrån det hela. Tänkte att om jag lurar med honom 150 meter från bilen och ser till att han drar ner byxorna, så kan jag springa tillbaks till bilen, låsa dörrarna och köra därifrån -tyvärr tog han med sig nycklarna. Efter nycket övertalade fick jag honom dock att återvända till Larnaca. Han stannar vid en bensinstation där han knuffar ut mig så jag blir liggande på marken och kör med en rivstart därifrån.
Lägenheten jag hyrde låg 3-4 km utanför Larnaca, åt Nikosia till. Ville jag åka in till Larnaca på eftermiddagen, var det bara att gå ut till vägen och stoppa första bästa buss, några busshållplatser fanns inte.
Larnaca är en charmig stad med många små gränder. På en gata fanns det nästan bara hantverkare, någon tillverkade stolar, andra byråer eller andra möbler. Man var alltid välkommen att hälsta på hos de olika "fabrikörerna".
En dag fortsatte jag längs hantverkargatan och hamnade till sist vid ett litet hus på kanske 30 kvadratmeter. Huset ägdes av två äldre kvinnor på mellan 75-85 år. Jag blev inbjuden till kvinnorna som var systrar. Förmodligen var de födda i huset. Då jag frågade om jag fick fotografera blev de överlyckliga, de bjöd på vatten och vindruvor från den egna trädgården.
De flesta var hjälpsamma och omtänksamma om de förstod vad jag meade eller frågade efter ibland hände det att någon inte förstod, men då ropade personen bara på någon annan som kunde hjälpa till.
Andra veckan var det ösregn och kallt - det var bara att plocka fram en varm tröja samt vinterjackan.
En dag besökte jag ett lite lyxigare hotell några hundra meter därifrån jag bodde. Tog samma genväg som jag brukade ta till stranden, den gick över en åker och efter allt regnande var den ganska lerig! Det fastnade så mycket lera under skorna att det till sist kändes som jag gick på styltor Då jag sitter i restaurangen känner jag att "styltorna" lossnar. Då jag tittar ner på golvet ser jag två stora lerkakor formade efter mina skor. Jag lyfte på den stora vita duken som tack och lov gick ända ner till golvet. Jag sparkar lerkakorna under bordet och försöker se oskyldig ut - Jag vågade aldrig visa mig på restaurangen igen.
Det enda tråkiga som inträffade var en kväll då jag skulle ta taxi från Larnaca till lägenheten. Reseledarehade förklarat att det säkraste var att ta en taxi från den stora taxistationen en tvärgata från strandpromenaden.. Fick en älde chaufför. Han var i början mycket trevlig, men kör dock en annan väg än vad jag var van vid. Vi hamnar utanför stan och han fortsätter på en mindre väg och det går uppför hela vägen. Till sist kör han ner o en grusgrop, drar ner sina byxor och hävdar att han vill ha sex med mig, Då jag tackar nej, plockar han fram en stor kniv som han sätter mot min strupe, Jag var fullt upptagen med att lista ut hur jag skulle klara mig ifrån det hela. Tänkte att om jag lurar med honom 150 meter från bilen och ser till att han drar ner byxorna, så kan jag springa tillbaks till bilen, låsa dörrarna och köra därifrån -tyvärr tog han med sig nycklarna. Efter nycket övertalade fick jag honom dock att återvända till Larnaca. Han stannar vid en bensinstation där han knuffar ut mig så jag blir liggande på marken och kör med en rivstart därifrån.
Torsdag 27 Mars 2008 - Frankrike
Några kilometer från den spanska gränsen finner man Saint-Jean- De-Luz, där jag var för ett antal år sedan. Vi skulle egentligen till Biarritz, men som väl var hittade vi inte campingplatsen. Vi följde de skyltar som fanns, men någon campingplats hittade vi aldrig. Upplevde Biarritz som en tråkig ort – uppbyggd enbart för turister. En varmrätt på restaurang fick man säkert inte för under 2-300 kronor!
Vi fortsatte några mil söderut och hamnade i Saint-Jean-De-Luz, en liten pittoresk ort bara någon kilometer från den spanska gränsen.
Strax före solnedgången samlades campingens boende vid stranden, solen gick ned på bara tio minuter och det var mycket fascinerade att se, det var många som videofilmade föreställningen.
Jag förvånade min kompis då vi skulle slänga sopor första gången, föreståndaren förklarade att vi skulle gå till vänster om toaletterna, gå över en bro och ta av till vänster; Kompisen undrade ”hur fan kunde du förstå vad kärringen sade”, jag kände mig naturligtvis mycket stolt.
En dag gjorde vi en dagsutflykt till Pyrenéerna, bergskedjan mellan Frankrike och Spanien. Dess högsta topp är 3404 meter hög. man bör inte ha lätt att få svindel – vilket både jag och kompisen lider av. Vägen var slingrig kantad av djupa bördiga dalgångar. Vi kom fram på spanska sidan ca 7 mil från Pamplona, dit kom vi dock aldrig utan vi tog av mot San Sebastian istället. Då jag frågade kompisen om vi inte kunde stanna i centrum för att äta eller ta en kopp kaffe fick jag till svar ”är du galen, här smäller det bomber överallt”, sedan trampade han gasen i botten så det gällde att vara snabb om man skulle uppfatta något av staden.
Veckan efter att vi återvänt till Sverige flög restaurangen mitt emot den restaurang där vi brukade äta i luften, det var ETA som låg bakon, så vi var glada att vi kom helskinnade hem!
Vill ni uppleva något utöver det vanliga, är Pyrenéerna verkligen något att rekommendera.
Vi fortsatte några mil söderut och hamnade i Saint-Jean-De-Luz, en liten pittoresk ort bara någon kilometer från den spanska gränsen.
Strax före solnedgången samlades campingens boende vid stranden, solen gick ned på bara tio minuter och det var mycket fascinerade att se, det var många som videofilmade föreställningen.
Jag förvånade min kompis då vi skulle slänga sopor första gången, föreståndaren förklarade att vi skulle gå till vänster om toaletterna, gå över en bro och ta av till vänster; Kompisen undrade ”hur fan kunde du förstå vad kärringen sade”, jag kände mig naturligtvis mycket stolt.
En dag gjorde vi en dagsutflykt till Pyrenéerna, bergskedjan mellan Frankrike och Spanien. Dess högsta topp är 3404 meter hög. man bör inte ha lätt att få svindel – vilket både jag och kompisen lider av. Vägen var slingrig kantad av djupa bördiga dalgångar. Vi kom fram på spanska sidan ca 7 mil från Pamplona, dit kom vi dock aldrig utan vi tog av mot San Sebastian istället. Då jag frågade kompisen om vi inte kunde stanna i centrum för att äta eller ta en kopp kaffe fick jag till svar ”är du galen, här smäller det bomber överallt”, sedan trampade han gasen i botten så det gällde att vara snabb om man skulle uppfatta något av staden.
Veckan efter att vi återvänt till Sverige flög restaurangen mitt emot den restaurang där vi brukade äta i luften, det var ETA som låg bakon, så vi var glada att vi kom helskinnade hem!
Vill ni uppleva något utöver det vanliga, är Pyrenéerna verkligen något att rekommendera.
Måndag 24 Mars 2008 - Frankrike
Äntligen skulle jag och min kompis på bil- och tältsemester till Frankrike. Jag arbetade natt som undersköterska och körde buss på dagarna för att få ihop till semesterkassan.
Kompisen som är lärare åkte hem direkt efter avslutningen och började packa bilen, så då jag kommer till Kungsbacka vid 8-tiden på kvällen,är bilen redan packad så vid 10-tiden ger vi oss iväg.
Det började regna då vi skulle åka och det var ganska ansträngande med de viftande vindrutetorkarna framför ögonen. Vi stannade bara för att tanka, vila pch äta, så vi var ganska trötta då vi kom fram till Saint Malo. Det var första gången vi tältade och tälten var ett stort stativtält för fyra personer. Vi hade dock tränat på kompisens gräsmatta med att sätta upp och ta ner tältet, så vi var ganska rutinerade.
Skillnaden mellan ebb och flod är ca 13 meter. Vid lågvatten kunde man gå till en liten ö några hundra meter från land, vid högvatten körde där stora frakt- och passagerarbåtar.
Ostron och champagne var billigt, så det var ett måste varje dag. Den enda besvikelsen vad gäller restauranger var då ägarinnan lurade på mig torsk som hon kallade för sjötunga. Jag förklarade att vad var född på svenska västkusten och att jag visste hur både torsk och sjötunga smakade. Torsken var dock god. Så jag fortsatte inte att bråka med henne.
Bretagne är en halvö och en av landets historiska provinser (huvudort Rennes). Bretagne är ett platåland genomdraget av åsar och sprickdelar med ängsmarker ljunghedar och torvmossar. Kusterna är branta. Jordbruk och boskapsskötsel gynnas av det fuktiga klimatet Det finns många fiskelägen och badorter läng kusten. Bretonerna som till viss del bevarat sitt ålderdomliga språk är det ingen idé att ens försöka lära sig förstå!
Jag var på bilsemester i Frankrike fem år i rad och besökte i stort sett hela västkusten inklusive öarna Ile de Ré och ile d’Oléron, men höjdpunkten var trots allt Bretagne.
Att vi i lyckades ta oss till Bretagne förta sommaren är nästan en gåta, som karta hade vi någon form av reklam från Stenaline med hela Europa på en a-4 sida. Men fram kom vi och vi hade en underbar semster Det regnade visserligen inland, men då tog vi bilen och stack iväg på någon utflykt.
Kompisen som är lärare åkte hem direkt efter avslutningen och började packa bilen, så då jag kommer till Kungsbacka vid 8-tiden på kvällen,är bilen redan packad så vid 10-tiden ger vi oss iväg.
Det började regna då vi skulle åka och det var ganska ansträngande med de viftande vindrutetorkarna framför ögonen. Vi stannade bara för att tanka, vila pch äta, så vi var ganska trötta då vi kom fram till Saint Malo. Det var första gången vi tältade och tälten var ett stort stativtält för fyra personer. Vi hade dock tränat på kompisens gräsmatta med att sätta upp och ta ner tältet, så vi var ganska rutinerade.
Skillnaden mellan ebb och flod är ca 13 meter. Vid lågvatten kunde man gå till en liten ö några hundra meter från land, vid högvatten körde där stora frakt- och passagerarbåtar.
Ostron och champagne var billigt, så det var ett måste varje dag. Den enda besvikelsen vad gäller restauranger var då ägarinnan lurade på mig torsk som hon kallade för sjötunga. Jag förklarade att vad var född på svenska västkusten och att jag visste hur både torsk och sjötunga smakade. Torsken var dock god. Så jag fortsatte inte att bråka med henne.
Bretagne är en halvö och en av landets historiska provinser (huvudort Rennes). Bretagne är ett platåland genomdraget av åsar och sprickdelar med ängsmarker ljunghedar och torvmossar. Kusterna är branta. Jordbruk och boskapsskötsel gynnas av det fuktiga klimatet Det finns många fiskelägen och badorter läng kusten. Bretonerna som till viss del bevarat sitt ålderdomliga språk är det ingen idé att ens försöka lära sig förstå!
Jag var på bilsemester i Frankrike fem år i rad och besökte i stort sett hela västkusten inklusive öarna Ile de Ré och ile d’Oléron, men höjdpunkten var trots allt Bretagne.
Att vi i lyckades ta oss till Bretagne förta sommaren är nästan en gåta, som karta hade vi någon form av reklam från Stenaline med hela Europa på en a-4 sida. Men fram kom vi och vi hade en underbar semster Det regnade visserligen inland, men då tog vi bilen och stack iväg på någon utflykt.
Tisdag 4 Mars 2008
Hade bestämt mig för att äntligen besöka en vän i Aten, dit han flyttat tjugofem år tidigare. Beställde en resa till Egina, som ligger ungefär en timmas båtresa från Pireus.
Jag hade inte varit ute och rest på länge, så det skulle verkligen bli skönt att få komma iväg – även om det bara var en vecka. Började leta efter adressen till Jonny – gick igenom alla lådor och skåp, men adressen gick inte att finna.
Naturligtvis är planet nästan två timmar försenat, men så brukar det ju vara för det mesta då jag skall iväg någonstans. Känner mig lite lätt illamående på Landvetter men trodde att det kanske var nervositet. Inte alls likt mig, för älskar att flyga.
Dåi vi kom till Aten var min resväska borta. Träffade en representant från det lite udda reseföretaget som tydligen inte någon hört talas om tidigare. Han fiskade upp en packe sedlar ur fickan, skrattade och sa ”det är sådant som händer”. Båtturen var lugn och avkopplande. Hotellet låg bara några hundra meter från hotellet. Fick mitt rum vid ettiden på natten, så det var bara att gå och lägga sig efter att först studerat utsikten från balkongen – eller det som gick att se för det var kolsvart men någon belysning lite här och var kunde jag bilda mig en skaplig uppfattning om platsen.
Dagen efter på eftermiddagen bröt helvetet löst .Satt på hotellrestaurant och hade beställt in något lättare att äta. Han bara ta ett par tuggor, så kände jag bara ”Hjälp nu spyr jag”. Betalade snabbt som tusan och skyndade sedan till hotellet. Köpte några öl i receptionen och begav mig senare till rummet – och där tillbringade jag så gott som hela veckan!
Tre dagar senare, klockan var väl runt två på natten så anlände en ny grupp svenskar till hotellet mitt emot. De höll på med konstiga lekar så det var förmodligen Vingresor. Rätt vad det är ramlar en äldre man ihop på golvet – stendöd! Det blev full kalabalik på hotellet. Flickan i receptionen, som kanske var sexton år, sprang ut i gatan och började skrika, frun skrek och de övriga gästerna såg alla chockade ut. Jag tänkte, söker inte jag läkare i morgon så kommer samma sal att hända mig.
Gick till läkaren dagen efter och fick fem flaskor dropp med tjugotre ampuller med olika medel i: vitaminer, antibiotika m.m. Då jag gick därifrån fick jag två randiga tabletter, den ena skulle jag ta där och den andra skulle jag ta direkt då jag kom till rummet. På natten fick jag värdens hallucinationer. Satt bland annat och pratade i en telefon som inte fanns med en kompis här i Sverige. Jag satt och vinkade till ett träd utanför hotellet. Hotellet mitt emot bytte plötsligt namn till bilverkstad, det såg jag tydligt för hotellet hade en stor lysande skylt. Då jag försökte sova, hade plötsligt rummet förvandlats till en TV-studio, och jag skulle vara med på en modevisning. I sängen bredvid låg Inga Gill. Jag rusade upp ur sängen, öppnade väskan – som äntligen hade kommit från Stockholm! Skyndade tillbaka till sängen och drog lakanet över huvudet – det var nämligen viktigt att tv-tittarna inte fick se mig förrän det var min tur att göra entré.
Fattade själv att detta var helt galet och var för stund rädd att jag drabbats av schizofreni. Jag hade vid denna tid just avslutat en vidareutbildning i psykiatri.
Kom dock med planet till Landvetter och en god vän stod och väntade på mig. Han ringde ambulans så fort han såg mig.
Hamnade på Mölndals sjukhus med diagnoserna; blodförgiftning, lunginflammation, rosfeber, kontraktor i höger handled – förmodligen orsakad av min blodförgiftning.
Låg på sjukhus i två veckor och fick sedan äta antibiotika i sex månader!
Tänker åka till Aten i höst eller kommande vår, men då hoppas jag får en skönare upplevelse av resan.
Puss & kram
Kalle
Jag hade inte varit ute och rest på länge, så det skulle verkligen bli skönt att få komma iväg – även om det bara var en vecka. Började leta efter adressen till Jonny – gick igenom alla lådor och skåp, men adressen gick inte att finna.
Naturligtvis är planet nästan två timmar försenat, men så brukar det ju vara för det mesta då jag skall iväg någonstans. Känner mig lite lätt illamående på Landvetter men trodde att det kanske var nervositet. Inte alls likt mig, för älskar att flyga.
Dåi vi kom till Aten var min resväska borta. Träffade en representant från det lite udda reseföretaget som tydligen inte någon hört talas om tidigare. Han fiskade upp en packe sedlar ur fickan, skrattade och sa ”det är sådant som händer”. Båtturen var lugn och avkopplande. Hotellet låg bara några hundra meter från hotellet. Fick mitt rum vid ettiden på natten, så det var bara att gå och lägga sig efter att först studerat utsikten från balkongen – eller det som gick att se för det var kolsvart men någon belysning lite här och var kunde jag bilda mig en skaplig uppfattning om platsen.
Dagen efter på eftermiddagen bröt helvetet löst .Satt på hotellrestaurant och hade beställt in något lättare att äta. Han bara ta ett par tuggor, så kände jag bara ”Hjälp nu spyr jag”. Betalade snabbt som tusan och skyndade sedan till hotellet. Köpte några öl i receptionen och begav mig senare till rummet – och där tillbringade jag så gott som hela veckan!
Tre dagar senare, klockan var väl runt två på natten så anlände en ny grupp svenskar till hotellet mitt emot. De höll på med konstiga lekar så det var förmodligen Vingresor. Rätt vad det är ramlar en äldre man ihop på golvet – stendöd! Det blev full kalabalik på hotellet. Flickan i receptionen, som kanske var sexton år, sprang ut i gatan och började skrika, frun skrek och de övriga gästerna såg alla chockade ut. Jag tänkte, söker inte jag läkare i morgon så kommer samma sal att hända mig.
Gick till läkaren dagen efter och fick fem flaskor dropp med tjugotre ampuller med olika medel i: vitaminer, antibiotika m.m. Då jag gick därifrån fick jag två randiga tabletter, den ena skulle jag ta där och den andra skulle jag ta direkt då jag kom till rummet. På natten fick jag värdens hallucinationer. Satt bland annat och pratade i en telefon som inte fanns med en kompis här i Sverige. Jag satt och vinkade till ett träd utanför hotellet. Hotellet mitt emot bytte plötsligt namn till bilverkstad, det såg jag tydligt för hotellet hade en stor lysande skylt. Då jag försökte sova, hade plötsligt rummet förvandlats till en TV-studio, och jag skulle vara med på en modevisning. I sängen bredvid låg Inga Gill. Jag rusade upp ur sängen, öppnade väskan – som äntligen hade kommit från Stockholm! Skyndade tillbaka till sängen och drog lakanet över huvudet – det var nämligen viktigt att tv-tittarna inte fick se mig förrän det var min tur att göra entré.
Fattade själv att detta var helt galet och var för stund rädd att jag drabbats av schizofreni. Jag hade vid denna tid just avslutat en vidareutbildning i psykiatri.
Kom dock med planet till Landvetter och en god vän stod och väntade på mig. Han ringde ambulans så fort han såg mig.
Hamnade på Mölndals sjukhus med diagnoserna; blodförgiftning, lunginflammation, rosfeber, kontraktor i höger handled – förmodligen orsakad av min blodförgiftning.
Låg på sjukhus i två veckor och fick sedan äta antibiotika i sex månader!
Tänker åka till Aten i höst eller kommande vår, men då hoppas jag får en skönare upplevelse av resan.
Puss & kram
Kalle
Söndag 13 Januari 2008 - Madrid
Var i Madrid i slutet av oktober, och trivder alldeles utmärkt. Madrid är en stad som jag gärna vill lära känna lite närmare och det har jag verkligen möjlighet till!
Min näst sista dag i Madrid besökte jag en bar. På stolen bredvid mig sitter en spanjor. Då han får se min tröja som det står GÖTEBRG - SWEDEN på börjar han plötsligt prata svenska med mig! Det visar sig att han bott i Göteborg i sju år under sina studier vid Chalmer Tekniska Högskola. Han fick mitt visitkort och han har besökt mig två gånger i Göteborg - och om 1½ vecka kommer han och hälsar på igen. I samband med ett två dagar långt möte på Chalmers tar han även ut några semesterdagar.
Tror inte jag träffat på honom om jag inte rest ensam. Detta var min första utlandsresa på minst 11 år. Så trevligt som jag hade, kommer jag absolut att resa igen. Att jag kommer att besöka Madrid igen är en självklarhet nu då jag blivit bekant med Roberto - som även kommer att vara min privata guide.
Min näst sista dag i Madrid besökte jag en bar. På stolen bredvid mig sitter en spanjor. Då han får se min tröja som det står GÖTEBRG - SWEDEN på börjar han plötsligt prata svenska med mig! Det visar sig att han bott i Göteborg i sju år under sina studier vid Chalmer Tekniska Högskola. Han fick mitt visitkort och han har besökt mig två gånger i Göteborg - och om 1½ vecka kommer han och hälsar på igen. I samband med ett två dagar långt möte på Chalmers tar han även ut några semesterdagar.
Tror inte jag träffat på honom om jag inte rest ensam. Detta var min första utlandsresa på minst 11 år. Så trevligt som jag hade, kommer jag absolut att resa igen. Att jag kommer att besöka Madrid igen är en självklarhet nu då jag blivit bekant med Roberto - som även kommer att vara min privata guide.