Hade bestämt mig för att äntligen besöka en vän i Aten, dit han flyttat tjugofem år tidigare. Beställde en resa till Egina, som ligger ungefär en timmas båtresa från Pireus.

Jag hade inte varit ute och rest på länge, så det skulle verkligen bli skönt att få komma iväg – även om det bara var en vecka. Började leta efter adressen till Jonny – gick igenom alla lådor och skåp, men adressen gick inte att finna.

Naturligtvis är planet nästan två timmar försenat, men så brukar det ju vara för det mesta då jag skall iväg någonstans. Känner mig lite lätt illamående på Landvetter men trodde att det kanske var nervositet. Inte alls likt mig, för älskar att flyga.

Dåi vi kom till Aten var min resväska borta. Träffade en representant från det lite udda reseföretaget som tydligen inte någon hört talas om tidigare. Han fiskade upp en packe sedlar ur fickan, skrattade och sa ”det är sådant som händer”. Båtturen var lugn och avkopplande. Hotellet låg bara några hundra meter från hotellet. Fick mitt rum vid ettiden på natten, så det var bara att gå och lägga sig efter att först studerat utsikten från balkongen – eller det som gick att se för det var kolsvart men någon belysning lite här och var kunde jag bilda mig en skaplig uppfattning om platsen.

Dagen efter på eftermiddagen bröt helvetet löst .Satt på hotellrestaurant och hade beställt in något lättare att äta. Han bara ta ett par tuggor, så kände jag bara ”Hjälp nu spyr jag”. Betalade snabbt som tusan och skyndade sedan till hotellet. Köpte några öl i receptionen och begav mig senare till rummet – och där tillbringade jag så gott som hela veckan!

Tre dagar senare, klockan var väl runt två på natten så anlände en ny grupp svenskar till hotellet mitt emot. De höll på med konstiga lekar så det var förmodligen Vingresor. Rätt vad det är ramlar en äldre man ihop på golvet – stendöd! Det blev full kalabalik på hotellet. Flickan i receptionen, som kanske var sexton år, sprang ut i gatan och började skrika, frun skrek och de övriga gästerna såg alla chockade ut. Jag tänkte, söker inte jag läkare i morgon så kommer samma sal att hända mig.

Gick till läkaren dagen efter och fick fem flaskor dropp med tjugotre ampuller med olika medel i: vitaminer, antibiotika m.m. Då jag gick därifrån fick jag två randiga tabletter, den ena skulle jag ta där och den andra skulle jag ta direkt då jag kom till rummet. På natten fick jag värdens hallucinationer. Satt bland annat och pratade i en telefon som inte fanns med en kompis här i Sverige. Jag satt och vinkade till ett träd utanför hotellet. Hotellet mitt emot bytte plötsligt namn till bilverkstad, det såg jag tydligt för hotellet hade en stor lysande skylt. Då jag försökte sova, hade plötsligt rummet förvandlats till en TV-studio, och jag skulle vara med på en modevisning. I sängen bredvid låg Inga Gill. Jag rusade upp ur sängen, öppnade väskan – som äntligen hade kommit från Stockholm! Skyndade tillbaka till sängen och drog lakanet över huvudet – det var nämligen viktigt att tv-tittarna inte fick se mig förrän det var min tur att göra entré.

Fattade själv att detta var helt galet och var för stund rädd att jag drabbats av schizofreni. Jag hade vid denna tid just avslutat en vidareutbildning i psykiatri.

Kom dock med planet till Landvetter och en god vän stod och väntade på mig. Han ringde ambulans så fort han såg mig.

Hamnade på Mölndals sjukhus med diagnoserna; blodförgiftning, lunginflammation, rosfeber, kontraktor i höger handled – förmodligen orsakad av min blodförgiftning.

Låg på sjukhus i två veckor och fick sedan äta antibiotika i sex månader!

Tänker åka till Aten i höst eller kommande vår, men då hoppas jag får en skönare upplevelse av resan.

Puss & kram
Kalle