Några kilometer från den spanska gränsen finner man Saint-Jean- De-Luz, där jag var för ett antal år sedan. Vi skulle egentligen till Biarritz, men som väl var hittade vi inte campingplatsen. Vi följde de skyltar som fanns, men någon campingplats hittade vi aldrig. Upplevde Biarritz som en tråkig ort – uppbyggd enbart för turister. En varmrätt på restaurang fick man säkert inte för under 2-300 kronor!

Vi fortsatte några mil söderut och hamnade i Saint-Jean-De-Luz, en liten pittoresk ort bara någon kilometer från den spanska gränsen.

Strax före solnedgången samlades campingens boende vid stranden, solen gick ned på bara tio minuter och det var mycket fascinerade att se, det var många som videofilmade föreställningen.

Jag förvånade min kompis då vi skulle slänga sopor första gången, föreståndaren förklarade att vi skulle gå till vänster om toaletterna, gå över en bro och ta av till vänster; Kompisen undrade ”hur fan kunde du förstå vad kärringen sade”, jag kände mig naturligtvis mycket stolt.

En dag gjorde vi en dagsutflykt till Pyrenéerna, bergskedjan mellan Frankrike och Spanien. Dess högsta topp är 3404 meter hög. man bör inte ha lätt att få svindel – vilket både jag och kompisen lider av. Vägen var slingrig kantad av djupa bördiga dalgångar. Vi kom fram på spanska sidan ca 7 mil från Pamplona, dit kom vi dock aldrig utan vi tog av mot San Sebastian istället. Då jag frågade kompisen om vi inte kunde stanna i centrum för att äta eller ta en kopp kaffe fick jag till svar ”är du galen, här smäller det bomber överallt”, sedan trampade han gasen i botten så det gällde att vara snabb om man skulle uppfatta något av staden.

Veckan efter att vi återvänt till Sverige flög restaurangen mitt emot den restaurang där vi brukade äta i luften, det var ETA som låg bakon, så vi var glada att vi kom helskinnade hem!

Vill ni uppleva något utöver det vanliga, är Pyrenéerna verkligen något att rekommendera.