Gubbar_pa_drifts blogg

Naturligtvis hade det nyss avgått en buss mot Hallstahammar när vi anlände till Västerås resecentrum. Så det var bara att vänta trekvart på nästa. Termometern visade nog bara någon enstaka minusgrad, men för oss som var vana med ca. trettio grader varmare så var det ingen behaglig känsla. Men, man vänjer sig snabbt.

Strax efter åtta låste jag slutligen upp min ytterdörr och hade då varit i farten dryga tjugiotvå timmar. Orkade sedan inte hålla mig vaken mer än en knapp timme innan bingen fick ett efterlängtat besök.

Är skyldig mina kära läsare ett par inlägg. Ett från Serengeti och Ngorongoro, samt ett från Dar es Salaam. Ska försöka snickra ihop dessa under veckan och kanske kan jag hitta ytterligare några foton att ladda upp. Min surfplatta passade egentligen inte så bra under safarin, då många av djuren befann sig på lite håll. Fick bättre filmer än stillbilder, men då reseguiden fortfarande inte löst uppladdningsmöjligheten för filmer så går dessa inte att lägga ut.

Håll ut/Conny

Det var kors vad det flöt på när vi väl kom fram till Arlanda. Hann precis in på toaletten och sätta på lite vinterkläder innan det var dags att äntra Swebus för färd vidare mot Västerås. Räknar med en riktigt tidig hemkomst. Förhoppningsvis är man hemma till åtta i kväll.

/Conny

Julius Nyerere internatinella flygplats är en ganska liten och oansenlig startpunkt för flygen tillbaka hemåt. Inte stort större än den omdiskuterade Västerås flygplats.

Vi tog oss hit med en taxichaufför som trodde han var ute på en racerbana mitt i natten. Fram kom vi och i god tid innan planet lyfter vid fyratiden på morgonen. Gjorde slut på de sista slantarna på lite frukost och godis och sitter nu bara och väntar på att få borda.

/Conny

Vi har levt lugnt och stilla stadsliv i ett par dagar. Stone town som vi bor i är den gamla delen av nuvarande Zanzibar town. Påminner lite grann om Varanasi i Indien med ett gytter av små gränder att förlora sig i. Inte så svårt att hitta dock och den här stadsdelen är ganska liten. Avgränsad av havet på ena sidan och en större huvudgata å den andra så hittar man alltid tillbaka dit man tänkt sig. Gott om restauranger är det och vi har testat av ett antal av dessa och smort våra krås.

Zanzibar är en gammal handelsplats där afrikaner, araber och indier möttes för att idka handel. Så här är befolkningen betydligt mer blandad än vad vi sett förut. En stor muslinsk församling finns och det indiska inflytandet märks via ett antal restauranger.

Nere i närheten av hamnen finns en park som heter Forodhani gardens. På kvällarna så ställs där upp ett gäng gatustånd där det serveras en massa härlig mat. Det är muslimskt så där finns inget griskött, men annars är grillspetten fyllda av allt från seafood till kyckling. Vi var naturligtvis tvungna att testa en dag och det smakade riktigt bra.

I morgon så har vi bokat in oss på färjan över till Dar es Salaam. Ska se lite grann av den fyramiljonersstaden också innan vi åker hem.

/Conny

Tog oss upp hit till norra Zanzibar på torsdag förmiddag. Efter att chauffören snurrat omkring ordenligt på de små kostigarna till gator och frågat om färdriktning ett antal gånger så kom vi slutligen rätt. Sannerligen inte lätt att vara taxichaufför i det här landet. De gator som inte är belagda är dessutom i bedrövligt skick. Oftast är bergrunden framme och förarna får gira från kant till kant för att inte fastna över stor stenbumling. Är man ute på de större vägarna är det väldigt ofta man kommer fram till dessa vägbulor där man måste sakta farten till närmast stillstående. Även där är det ofta så att men diagonalar över för att inte skrapa i.

Första två dagarna så blev det en del sol och bad. Skönt att kunna doppa sig i det härligt ljumma vattnet och kunna slappa på stranden efter det. Gott om restauranger och barer att välja mellan också. Vi har lyckats finna ett hak med ett någorlunda fungerande wifi också.

Tredje dagen började normalt. Under morgonprocedurerna kände jag av en liten lätt sträckning i ryggen, men tänkte sedan inte något mer på det. Vi åt frukost och spelade lite kort innan det var dags att gå ned till stranden. När jag skulle resa mig, så kände jag en plötslig stark smärta från ryggslutet, så stark att jag bara skrek rakt ut. Att resa på sig var otänkbart. Jag fick sitta kvar en stund och samla mig innan innan jag stödd av Stefan lyckades ta mig över till mitt rum där jag sträckte ut mig på sängen.

Några timmar senare försökte jag ta mig över till badrummet. Efter en stunds manövrerande så lyckades jag komma upp i stående ställning, men smärtan var för stark och när jag satte mig på sängen blev jag nästan svimfärdig, så det var bara att lägga sig. För ett par år sedan så råkade jag ut för en liknande händelse hemma och besökte då en sjukgymnast. Fick då några enkla övningar att utföra. Problemet då var att att när jag väl kommit hem så hade jag stelnat så övningarna ej gick att göra. Slutade att jag låg hemma i plågor i sex dagar innan jag tillfrisknade.

Någon sådan tid hade jag naturligtvis inte att lägga på detta så jag kallade på hjälp. Utanför mitt rum så kunde jag se att en rumänska, som jobbar som samordnare för ett antal av guesthousen här nere, satt. Efter att ha ropat ett tag på henne hörde hon mig till slut och kom in. Jag förklarade läget och tänkte att hon kanske kunde få tag i några starka smärtstillande, men hon tyckte vi skulle åka till ett privat sjukhus i stället och ringde dem. De hade en bil bara några minuter frän oss och efter att ha fått hjälp ut till den så bar det i sakta mak över dit.

En ung egyptisk läkare gjorde en mycket grundlig kontroll, med en rad följdfrågor som han ställde till mig. Efter allt detta så förklarade han att jag hade diskbråck och att han kunde ge mig en trippelinjektion som kunde lätta på det tryck som uppstått. Jag var lite fundersam på om det skulle hjälpa, men den här sprutan och lite knådande gjorde underverk. När jag lämnade sjukhuset, kunde jag gå för egen maskin. En viss liten smärta och en stelhet fanns kvar, men jag fick även med sig en linimentsalva att smörja in tre gånger dagligen. Den värmer sannerligen som den värsta tigerbalsam. Lite smärtstillande fick jag också käka under en tiodagarsperiod.

Skönt att kunna avsluta den här resan utan alltför stora besvär i alla fall, men jag önskar verkligen att jag hittat sådan här hjälp redan första gången hemma i Sverige.

Inte nog med mitt. En av mina kamrater gick senare på kvällen in till sig för ett litet toabesök. Det tog tid och vi började fundera på var han tog vägen. Han kom så småningom, blek om om nosen och berättade att han i samband med sina förehavanden blivit illamående och kallsvettig. Dessutom så yr att han blev tvungen att lägga sig för att vila ett tag. Han hade aldrig varit med om något sådant tidigare och hade naturligtvis blivit aningen skrämd. Jag har däremot råkat ut för företeelsen några gånger och kunde lugna honom genom att tala om att det förmodligen var ett plötsligt blodtrycksfall. De är normalt sett inte särskilt allvarliga.

Nåja, sådant här visar bara att gubbarna inte blir yngre. Eftersom, det inte blev något bad för mig igår så fick det bli en liten längre strandstund idag. Gött att få borra ned fötterna i sanden. Efter en simtur så knallade jag en stund norrut i sanden och kom nog upp i närheten av öns norra udde. Där fanns i alla fall ett fyrtorn och en del bebyggelse. Men i bara badbyxor hade jag ingen lust att gå över och undersöka grundligare, så jag återvände till mina kamrater.

Den fjärde dagen var jag på ett återbesök på sjukhuset. Läkaren var nöjd med hur jag jag rörde mig och själv känner jag ingen smärta längre. Bara en viss liten stelhet i ryggen. Men han menar att den här sprutan tar tid att verka fullt ut, så det ska bli bättre. Jag hade med mig mitt reseförsäkringspapper och efter en kontakt med SOS-alarm i Köpenhamn så blev det klart att min hemförsäkring tar hand om hela kostnaden.

I morgon flyttar vi på oss igen. Dgas för oss att avrunda resan med lite stadsliv. Först ett par dagar i Zanzibar town innan vi avslutar med några dygn i Dar es Salaam.

/Conny

Så tog vi oss då ned till beachen, som visade sig bli en riktig besvikelse. Enormt långgrund, nu när det var ebb och jag fick vada ut ca. åtta hundra meter innan det blev så djupt så att jag inte längre bottnade. Mina kamrater tröttnade efter halva vägen och lade sig i en pöl där de åtminstone kunde blöta sig.

Nåväl, efter en stunds badande och solande uppsökte vi närmaste restaurang och fick i oss lite krubb. Tog oss också en promenad genom den långsträckta för att se den.

Solen och värmen tar ordentligt på krafterna och när vi återvände till vårt hotell så passade det med en liten eftermiddagsslummer.

Det är lite väl lugnt och stilla här för vår smak och när beachen visade sig vara en sådan katastrof bestämde vi oss för att flytta i morgon. Drar upp till Nungwi, som ligger allra längst norrut på ön, där det tydligen ska vara lite mer fart och bättre badmöjligheter.

/Conny

Efter vår tredagars safari så var det ett gång trötta gubbar som återvände till Arusha. Mycket att skriva om också, så det inlägget får nog anstå någon dag eller två.

Igår så satte vi oss, tillsammans med ett femtontal andra passagerare, i ett litet propellerplanmed destination Zanzibar. Vi hade som vanligt bokat hotellrum via nätet och efter en timmes taxiresa var vi framme vid vår ackomendering. Det blir oftast rätt när man bokar via nätet, men då och då så stämmer inte rumsbeskrivningen.Det här var ett sådant här tillfälle och i stället för tre rum med badrum så väntade oss ett sådant och två rum utan eget badrum. Efter en stunds dividerande, på telefon, med vår manager så fick vi byta ett av rummen till att inkludera även nödvändigheterna. Mina två reskamrater fick ta de rummen med privat badrum, medan jag nöjde mig med ett i korridoren.

Innan mörkret slutligen lade sig över vår lilla by, så hann vi med att gå ned för att spana in beachen. Kanske inte så mycket att se just här, men vi ska i alla fall ned för ett dopp eller två under dagen.

Restaurangen som hör till stället vi bor på är stor nog för ett dubbelt så stort hotell och det känns nästan lite ödsligt när det bara finns gäster vid ett par av borden. Men maten smakade i alla fall bra. Vi satt kvar efteråt för att spela lite kort och därefter så bjöds vi på lite underhållning då ett lokalt band uppträdde. Det blev mest reggae, men man försökte sig även på lite jazzmusik. Kvällens höjdpunkt var när en dam drog av den gamla Hepstarsdängan Malayka som originerar härifrån.

De andra gubbarna gjorde en tidig kväll, men jag satt kvar till midnatt innan jag tog mig innanför det myggnät som omger sängen.

Nu har vi fått i oss en frukost och börjar göra oss klara för att testa vattnet på den här sidan av indiska oceanen.

/Conny

Hux flux så hade man lyckats fixa till den wifi som gäckat oss på boendet. Så när vi kom tillbaka från stan så kunde vi fixa ett par praktiska detaljer.

Fredagarna hemma är oftast vikta åt lite after work och eftersom det var fredag igår så passade vi på att ta oss ett par pilsner.

Nu har vi nyss fått frukost i oss. Klockan är snart sju och vi sitter och väntar på vår landrover som ska ta oss ut i vildmarken.

/Conny

Fladdrade iväg från Singida igår morse på en liten tur på trettiotvå mil i buss. Bättre vägar numera sedan vi kommit längre in i landet, så färden tog inte mer än sex timmar. Arusha, som vi anlände till är en skapligt stor stad på ca. en halv miljon innevånare. Det är även här man hittar de agenter som man anlitar för safaris och andra turer man vill göra. Kilimanjaro t.ex ligger bara några timmars bilresa härifrån.

Vi hade även här ett inbokat hotell och efter en liten stunds letande från taxichaufförens sida så hamnade vi rätt. Det ligger inte så centralt och vi har en ganska lång väg för att ta oss in till centrum.

Direkt vi hade bokat in oss, så blev vi kontaktade av en agent som ville ta oss med ut på safaritur i trakterna. Så fort vi fått lite mat i oss så fick han ta med oss ned på sitt kontor nere på stan och presentera konceptet för oss.

Ingen wifi heller på detta boende, så Rune och jag fick spela lite kort över en bira för att fördriva kvällen.

Idag var vi uppe med tuppen, för att efter frukost ta oss ned till stan. Fladdrade in hos ytterligare några agenter för att jämföra det erbjudande vi redan hade . Det visade sig dock stå sig och efter ett ha kollat upp våran agents trovärdighet hos en organisation så slutförde vi affären. Tre dagars safari i Serengeti och Ngorongori väntar oss från i morgon, med ett par övernattningar i tältläger.

Efter en lunch så har vi fixat lite småärenden och sitter nu och avnjuter lite blandade drycker på ett cafe med ett snabbt wifi. Nästa gång vi är online så har vi förhoppningsvis lite trevliga djurbilder att lägga ut.

/Conny

Så blev det då dags att lämna Rwanda till förmån för Tanzania. Genom den västra delen av Rwanda ändrades landskapet gradvis från bergstrakter till mindre och mindre kullar och när vi väl kom in i Tanzania förändrades det ganska drastiskt till rent slättland med inslag av savann.

Vägarna var fram till gränsen alldeles utmärkta, men så fort vi passerat densamma så var det slut på beläggning och vi färdades fram på en dammig, hålig landsväg. Det guppade ganska rejält och vår hastighet genom buschen hölls på en ganska låg nivå. Vår bussresa skulle från början ha hamnat på fjorton timmar, men på grund av någon omväg då och då, för att släppa av passagerare i obygden så tog färden närmare sjutton, även om vägarna vartefter blev av bättre kvalitet.

Till slut så kom vi fram till Singida, som ligger ganska mitt i det stora landet och ramlade av bussen. I Rwanda var det taxi och motorcykeldito som gällde, men här träffade vi på ett antal tuktukförare. Vi valde ut en av dem som fick köra oss på en av de skumpigaste färder man gjort sedan färden på Lonely Planet Highway i Nepal. Dock kom vi fram, även om vi flera gånger trodde att vår tuktuk skulle ge upp och hamna på moppekyrkogården.

Vårt förbokade hotell såg ganska fint ut, men som oftast härnere så var det en del saker som ej funkade. Stefan fick byta rum då varken toalett eller dusch var i funktion. Wifi skulle finnas, men eftersom någon räkning hade blivit bortglömd, så fungerade inte den heller. Bara att gå till sängs och sova istället.

Idag har vi tagit apostlahästarna till hjälp och gjort staden. Den ligger i en del av landet där det är mycket jordbruksmark, så det är en typisk landsortsstad. Innevånarantalet är svårt att säga, men den är ganska utspridd och stor och vi gissar kring fyrtio tusen. Inte något speciellt att se i byn, men ändå intressant att få se en typiskt tanzanisk stad. Det man verkar vara mest spännande här är sjöutsikten, så vi tog oss ned till sjön. Men det visade sig vara en väldigt modest liten insjö som för oss svenskar mest bara är en liten pöl. Dock så är hela landskapet här fullt av stora stenbumlingar som dyker upp i samlingar lite härochvar. Så vi tog lite bilder av dessa istället. Sådana här samlingar finns i en del länder lite här och var och de mest kända är väl The Olgas samt närbelägna Ayers Rock i Australien. Den senare består faktiskt av endast en sten som är den största i världen.

Upp tidigt i morgon så det fick bli en tidig kväll.

/Conny