Firepipers blogg

Utan att vara beredd på det blev jag bjuden på kanin. Jag fick gissa, och gissa,,, och gissa utan att komma på det. Det roliga var att när den tillagades så lämnades bl.a. njurarna kvar. De var riktigt goda såklart.

När fransmännen sedan frågade varför vi inte åt det i Sverige så blev mitt svar att vi inte hade de vilt i samma utstäckning och därmed ingen tradition. När de sedan påpekade att engelsmännen hade de som husdjur kom jag på att det nog också var en anledning till att svenskarna inte äter dom.

När vi vaknade på tisdag morgon så var det riktigt dåligt väder! Inte nog med det så lyckades vi låsa in nycklarna i bilen också, något som bilreparatören fixade på 10 minuter för det ringa priset av 50 eurosar. Efter det kollade vi vädret och det skulle bli riktigt dåligt, därmed så bestämde vi att ta dagen för en längre resa istället för att leta efter turistmål.

Men först var det en sak som behövde göras. Området är nämligen överbefolkat av stenar lämnade av en svunnen civilisation. Så vi letade reda på en ordentlig stensamling och krånglade omkring med kameran under paraplyet för att få en bild. När det var avklarat så gav vi oss iväg mot den norra kusten, en resa på cirka 5 timmar.

När vi anlände på kvällen så checkade vi in på en kommunal kamping (de är billiga) belägen efter kusten långt från närmaste turistcenter, i Plougrescent mer exakt. En mycket trevligt ställe precis vid havet!

På måndagkvällen anlände vi till en lugn camping utanför Carnac. Carnac är en av de städer som kallas "station balnière" vilket innebär att de har 20 gånger fler invånare på sommaren, turister. Generellt sett ska man undvika dessa städer om turistguiden anger "station balnière".

När vi fått upp tältet så gav vi oss genast iväg mot kvällens mål, musslor. På restaurangen serverade de även ostrån, vilket jag efter mycket övertalning delade med Laurene. Första var äcklig, andra var bra och tredje riktigt god.

Även musslorna var riktigt bra, en stor tallrik med musslor och pommes frites, vanlig rätt i regionen.

På lördagkvällen lämnade vi Rennes bakom oss då vi hade uppfattningen att det var väntan på lägenhet som stod för dörren och att vi inte kunde göra något. Så nu kunde vi äntligen ge oss iväg på den första riktiga semestern.

Första målet blev ett samhälle strax utanför Nantes där Laurènes har en halvbror. De hade besök och sammanlagt hade de en barnkull på 5 som aldrig satt stilla. På kvällen åt vi så klart plätter (3 är tydligen tillräckligt för en fransk mage) och sedan kunde vi krypa till sängs. På söndagen drog vi iväg på utflykt till Nantes, som för oss var på vägen mot nästa camping i Guèrande och i Nantes så intog vi en traditionsenligt pannkaksmiddag bestående av en galette (pannkaka med kött i) och en crepes (pannkaka med något onyttigt i). Sockerpannkakan blev en enligt familjens varma recommendation Salidou, vilken även kallas Creme caramel au beurre salle. Detta Salidou kan liknas vid daim eller knäck och är socker som karamelliserats med salt smör. Det salta smöret är typiskt för regionen och det är så salt att kan kan känna saltkristallerna när man brer mackan.