Söndag 7 Februari 2010 - Niue Island
Jo, det är landet som upphovet till ”.nu” på många hemsidor. Är det känt för något annat? Knappast. Med bara ett flyg i veckan har man ett problem med att få hit turister annat än under högsäsongen, som infaller under våra sommarmånader. Men på ”vintern” här nere d.v.s. juni och juli kommer många hit för att t.ex. titta på valarna som kommer söderifrån.
En vulkanö som Niue har inga sandstränder men grottorna och reven runt ön har mycket spännande att visa upp. Söker man håll-i-gång och nattliv skall man nog åka någon annanstans. Klockan tio är det kolsvart och jag känner mig som en riktig nattsuddare, som sitter uppe på verandan och snackar med en ”Uga”, d.v.s. en kokosnötkrabba, som kommit klättrande över staketet. Tänk att dagar kan gå så fort och innehålla så mycket trots att det är ett riktigt ”slow motion” – ställe. ”Tid är det mesta vi har”, sa Niel min hyresvärd under veckan.
Jag visste inte mycket om Niue när jag kom hit. Tyckte det var en del av tjusningen. Hade visserligen bokat in mig på ett ”Guesthouse” via nätet men för övrigt var det skralt med kunskaperna. Tänkte att jag skulle ta lokalbussarna och åka omkring för att utforska ön. Men hoppsan, bussar fanns det visst inga. Däremot biluthyrningsfirmor, eller cykeluthyrning. För mig blev det bil. Det var ett lyckokast. Skapliga vägar runt hela ön och korta avstånd. Körde från östkusten till västkusten, det tog 25 minuter. Det finns två tillåtna hastigheter, 60 på landet och 40 i ”tättbebyggda samhällen”. Det är tur att det finns hastighetsskyltar för ”tättbebyggda samhällen” var lite svårdefinierat. Jag missade t.ex. att vi åkt igenom huvudstaden Alofi, när jag blivit hämtad på flygplatsen. På söndagen som är, om möjligt, en ännu lugnare dag åkte jag runt hela ön, c:a 10 mil, mötte två bilar!!! I veckorna rör sig naturligtvis fler bilar ute på vägarna men det är ungefär som på sjön hemma. När man möter en annan bil vinkar man till varandra.
Vad gör man här då under en vecka. Ja vill man ta det lugnt och koppla av, vilket var min högsta prioritet, så är det rätt ställe. Det är så otroligt vackert så det är ingen idé att försöka beskriva hur det ser ut, för det går inte. Jag tror inte ens att fotografier kan göra det. Att bada och snorkla i skyddade ”pooler” innanför reven är en upplevelse i sig. Regnskog och annan vacker natur att vandra i. Man får hjälp av guidade turer men man klarar mycket på egen hand. Det finns beskrivningar om vilka stigar som är mer krävande och vilka som är enklast att ta sig fram på. Om man gillar att fiska så finns det möjlighet både på reven och med båt. Alla man träffar tar sig tid att prata så tiden bara flyger iväg. Jag gillar att dyka så förmiddagarna var bokade för det. Sikten under vattnet var fantastisk och landskapet under vattenytan likaså. Delfiner träffade vi på nästan dagligen och i ”Snake Gully” dyker man formligen i en ormgrop. Jag har sett sjöormar förut men här var det hundratals på en gång. När dom simmar upp till ytan för att hämta luft eller ner igen kan man ha ett tjugotal runt omkring sig. Som sagt det måste upplevas.
Semester skall vara avkoppling och då är Niue rätt plats. En vecka är helt okay, men nu sittande i Auckland på väg mot andra resmål, börjar jag redan fundera på när nästa besök på Niue kan bli av.
Kent
En vulkanö som Niue har inga sandstränder men grottorna och reven runt ön har mycket spännande att visa upp. Söker man håll-i-gång och nattliv skall man nog åka någon annanstans. Klockan tio är det kolsvart och jag känner mig som en riktig nattsuddare, som sitter uppe på verandan och snackar med en ”Uga”, d.v.s. en kokosnötkrabba, som kommit klättrande över staketet. Tänk att dagar kan gå så fort och innehålla så mycket trots att det är ett riktigt ”slow motion” – ställe. ”Tid är det mesta vi har”, sa Niel min hyresvärd under veckan.
Jag visste inte mycket om Niue när jag kom hit. Tyckte det var en del av tjusningen. Hade visserligen bokat in mig på ett ”Guesthouse” via nätet men för övrigt var det skralt med kunskaperna. Tänkte att jag skulle ta lokalbussarna och åka omkring för att utforska ön. Men hoppsan, bussar fanns det visst inga. Däremot biluthyrningsfirmor, eller cykeluthyrning. För mig blev det bil. Det var ett lyckokast. Skapliga vägar runt hela ön och korta avstånd. Körde från östkusten till västkusten, det tog 25 minuter. Det finns två tillåtna hastigheter, 60 på landet och 40 i ”tättbebyggda samhällen”. Det är tur att det finns hastighetsskyltar för ”tättbebyggda samhällen” var lite svårdefinierat. Jag missade t.ex. att vi åkt igenom huvudstaden Alofi, när jag blivit hämtad på flygplatsen. På söndagen som är, om möjligt, en ännu lugnare dag åkte jag runt hela ön, c:a 10 mil, mötte två bilar!!! I veckorna rör sig naturligtvis fler bilar ute på vägarna men det är ungefär som på sjön hemma. När man möter en annan bil vinkar man till varandra.
Vad gör man här då under en vecka. Ja vill man ta det lugnt och koppla av, vilket var min högsta prioritet, så är det rätt ställe. Det är så otroligt vackert så det är ingen idé att försöka beskriva hur det ser ut, för det går inte. Jag tror inte ens att fotografier kan göra det. Att bada och snorkla i skyddade ”pooler” innanför reven är en upplevelse i sig. Regnskog och annan vacker natur att vandra i. Man får hjälp av guidade turer men man klarar mycket på egen hand. Det finns beskrivningar om vilka stigar som är mer krävande och vilka som är enklast att ta sig fram på. Om man gillar att fiska så finns det möjlighet både på reven och med båt. Alla man träffar tar sig tid att prata så tiden bara flyger iväg. Jag gillar att dyka så förmiddagarna var bokade för det. Sikten under vattnet var fantastisk och landskapet under vattenytan likaså. Delfiner träffade vi på nästan dagligen och i ”Snake Gully” dyker man formligen i en ormgrop. Jag har sett sjöormar förut men här var det hundratals på en gång. När dom simmar upp till ytan för att hämta luft eller ner igen kan man ha ett tjugotal runt omkring sig. Som sagt det måste upplevas.
Semester skall vara avkoppling och då är Niue rätt plats. En vecka är helt okay, men nu sittande i Auckland på väg mot andra resmål, börjar jag redan fundera på när nästa besök på Niue kan bli av.
Kent
Onsdag 27 Januari 2010 - Singapore
Från -20 till +30
Ännu en resa. Visst är det något alldeles speciellt att lämna minusgraderna för en extrasommar med 30 grader och massor av lediga dagar. Det är svårt att bestämma när en resa startar. För mig är det nog på planet hem från den senaste resan. Då börjat den fösta av resandets tre faser. Den första fasen är planering, drömmar och läsandet av möjliga platser att besöka. Den fasen tar slut när jag kliver på bussen ur snömodden och säger Söderhavet till chauffören som tar min biljett och undrar vart jag skall åka. Fas ett slutar med en kopp kaffe och lite dagboksskrivande på flygplatsen. Viktigt att ha gott om tid, helst alldeles för mycket tid. Stress, möten, ”måsten” och tider hör inte till det här livet, det hör till vardagen. Starten på fas två är när man känner ryggstödet på flygplansstolen trycka hårdare mot ryggen, när planet börjar luta och man ser marken försvinna bland molnen. Nu börjar det, äventyret är på gång. Den tredje fasen är korten, minnena och nostalgin för resten av livet. Efter några timmar på Heathrow och tolv timmar i luften stannar jag i Singapore. Efter otaliga flygbyten här under tidigare resor ”kan” jag flyplatsen och tänkte att det kunde vara kul att se om det finns något annat i Singapore. Det fanns det, men man får aldrig stanna för länge på en plats. Det måste finnas något outforskat så det finns något att se även ”nästa gång”. Tre dagar utöver ankomstkvällen var precis lagom. Det går inte att komma hem från Singapore utan att testa en Singapore Sling på dess födelseplats, Raffel Hotel. Testet utföll väl, Ngiam Tong Boon gjorde ett bra jobb den dagen han uppfann ”Slingen”. Om den sen är värd 125 spänn kan ju diskuteras men uppenbarligen var det inte bara jag som vill testa den på dess hemmaplan och då blir priset därefter. Ja, ja det är ju semester. Undrar hur många gånger jag sagt det som en dåres försvarstal när pengarna rinner iväg. Gillar man att shoppa måste detta vara paradiset. Köpcenter efter köpcenter. Orchad Road är en enda lång rad av köpcentra. Gillar man inte att shoppa, då gör man ett ”deal” med hustrun och tar itu med viktigare saker. Den där ”Slingen” kanske behöver analyseras ännu en gång. Nu reser jag ensam så efter att ha sett ett köpcenter så har jag sett alla, tycker jag. Det är lätt att ta sig runt i Singapore. Med buss eller pendeltåget, MRT:n, kommer man runt hela ön. Enkelt med ett Ez-kort som man fyller på med pengar. Då slipper man köpa biljett varje gång man kliver på. Nere vid Singapore River ligger Clark Quay. Lite för turistigt med ”inkastare” till varje servering. Det blir lite tjatigt att var tionde meter behöva tacka nej till varje inbjudan. Trots att alla erbjuder en gratis öl om man kommer till just deras servering. Min bästa upplevelse det här tredagarsbesöket blev nattsafarin på Singapore Zoo. Att se så många djur i mörkret var ett kul alternativ till den vanliga djurparken där dom flesta djuren sov i värmen. Tre dagar, som sagt, det räckte. Nog finns det mer att se. Bra att ha en anledning att åka tillbaka.
Färden går vidare. Sju timmar till i luften innan jag landar i Sydney. Min favoritstad ”Down Under”. Extra mycket favoritstad är det den 26 januari, som är ”Australia Day”. Mat, uppträdanden och på kvällen ett otroligt fyrverkeri i Darling Harbour. Synd bara att man blir mätt så fort. Antagligen beror det på att det är 30 grader i stan. Solkräm, solhatt och massor av vätska mitt inne i storstan. För några veckor sedan hade vi minus 20 grader i Stockholm. Nu är det 50 grader varmare. Lika varmt som i Singapore men inte lika fuktigt. Det är semester det. Nu är det dags för ostronen på Sydney Opera Oysterbar. Ett måste i Sydney. Sen La Traviata på Operan. Bara pausen med ett glas vin utanför operahuset är värt besöket. Det blir det inte sämre av att det antagligen är en av världens finaste ”musiklokaler” i Operahuset.
Några dagar till i Sydney innan färden går vidare till Niue, en av de minsta republikerna i Söderhavet. Jag har ännu inte träffat någon som känner till den ön. Det finns inte heller så mycket att läsa om den. Det bör i alla fall finnas 1.500 personer som känner till ön, för så många bor det där. Ett flyg i veckan går dit så det är inte mycket att välja på. Fredag till fredag, så får det bli. Därefter är det slut på planeringen. Det gör det lite extra spännande. Fyra obokade veckor. Enda problemet med dom veckorna är att det finns så mycket att välja på. Jag brukar alltid träffa folk med idéer och förslag på vad man bara ”måste” se. Då är det bra att inte vara för uppbokad. Äventyret väntar - Det är semester det……….
/Kent
Ännu en resa. Visst är det något alldeles speciellt att lämna minusgraderna för en extrasommar med 30 grader och massor av lediga dagar. Det är svårt att bestämma när en resa startar. För mig är det nog på planet hem från den senaste resan. Då börjat den fösta av resandets tre faser. Den första fasen är planering, drömmar och läsandet av möjliga platser att besöka. Den fasen tar slut när jag kliver på bussen ur snömodden och säger Söderhavet till chauffören som tar min biljett och undrar vart jag skall åka. Fas ett slutar med en kopp kaffe och lite dagboksskrivande på flygplatsen. Viktigt att ha gott om tid, helst alldeles för mycket tid. Stress, möten, ”måsten” och tider hör inte till det här livet, det hör till vardagen. Starten på fas två är när man känner ryggstödet på flygplansstolen trycka hårdare mot ryggen, när planet börjar luta och man ser marken försvinna bland molnen. Nu börjar det, äventyret är på gång. Den tredje fasen är korten, minnena och nostalgin för resten av livet. Efter några timmar på Heathrow och tolv timmar i luften stannar jag i Singapore. Efter otaliga flygbyten här under tidigare resor ”kan” jag flyplatsen och tänkte att det kunde vara kul att se om det finns något annat i Singapore. Det fanns det, men man får aldrig stanna för länge på en plats. Det måste finnas något outforskat så det finns något att se även ”nästa gång”. Tre dagar utöver ankomstkvällen var precis lagom. Det går inte att komma hem från Singapore utan att testa en Singapore Sling på dess födelseplats, Raffel Hotel. Testet utföll väl, Ngiam Tong Boon gjorde ett bra jobb den dagen han uppfann ”Slingen”. Om den sen är värd 125 spänn kan ju diskuteras men uppenbarligen var det inte bara jag som vill testa den på dess hemmaplan och då blir priset därefter. Ja, ja det är ju semester. Undrar hur många gånger jag sagt det som en dåres försvarstal när pengarna rinner iväg. Gillar man att shoppa måste detta vara paradiset. Köpcenter efter köpcenter. Orchad Road är en enda lång rad av köpcentra. Gillar man inte att shoppa, då gör man ett ”deal” med hustrun och tar itu med viktigare saker. Den där ”Slingen” kanske behöver analyseras ännu en gång. Nu reser jag ensam så efter att ha sett ett köpcenter så har jag sett alla, tycker jag. Det är lätt att ta sig runt i Singapore. Med buss eller pendeltåget, MRT:n, kommer man runt hela ön. Enkelt med ett Ez-kort som man fyller på med pengar. Då slipper man köpa biljett varje gång man kliver på. Nere vid Singapore River ligger Clark Quay. Lite för turistigt med ”inkastare” till varje servering. Det blir lite tjatigt att var tionde meter behöva tacka nej till varje inbjudan. Trots att alla erbjuder en gratis öl om man kommer till just deras servering. Min bästa upplevelse det här tredagarsbesöket blev nattsafarin på Singapore Zoo. Att se så många djur i mörkret var ett kul alternativ till den vanliga djurparken där dom flesta djuren sov i värmen. Tre dagar, som sagt, det räckte. Nog finns det mer att se. Bra att ha en anledning att åka tillbaka.
Färden går vidare. Sju timmar till i luften innan jag landar i Sydney. Min favoritstad ”Down Under”. Extra mycket favoritstad är det den 26 januari, som är ”Australia Day”. Mat, uppträdanden och på kvällen ett otroligt fyrverkeri i Darling Harbour. Synd bara att man blir mätt så fort. Antagligen beror det på att det är 30 grader i stan. Solkräm, solhatt och massor av vätska mitt inne i storstan. För några veckor sedan hade vi minus 20 grader i Stockholm. Nu är det 50 grader varmare. Lika varmt som i Singapore men inte lika fuktigt. Det är semester det. Nu är det dags för ostronen på Sydney Opera Oysterbar. Ett måste i Sydney. Sen La Traviata på Operan. Bara pausen med ett glas vin utanför operahuset är värt besöket. Det blir det inte sämre av att det antagligen är en av världens finaste ”musiklokaler” i Operahuset.
Några dagar till i Sydney innan färden går vidare till Niue, en av de minsta republikerna i Söderhavet. Jag har ännu inte träffat någon som känner till den ön. Det finns inte heller så mycket att läsa om den. Det bör i alla fall finnas 1.500 personer som känner till ön, för så många bor det där. Ett flyg i veckan går dit så det är inte mycket att välja på. Fredag till fredag, så får det bli. Därefter är det slut på planeringen. Det gör det lite extra spännande. Fyra obokade veckor. Enda problemet med dom veckorna är att det finns så mycket att välja på. Jag brukar alltid träffa folk med idéer och förslag på vad man bara ”måste” se. Då är det bra att inte vara för uppbokad. Äventyret väntar - Det är semester det……….
/Kent
Onsdag 23 April 2008
Navigare necesse est, vivere non est necesse, sa Pompejus till sina sjömän. Då fanns ju inte lågprisflyget så han fick hålla sig till seglingen. Nu är utbudet större så vi har möjligheten att välja lite mer.
Vad gör man när man inte har tid med en långresa? Jo, man gör en kortresa. Några extradagar för att förlänga en helg och sen lite pusslande bland lågprisflygets avgångar är vad som behövs för att det skall bli möjligt. På några få timmar så är man i en annan del av Europa. En försmak av våren där värmen kommit längre och färgerna på träd och blommor likaså
Två dagar i Barcelona. Fotboll på Nou Camp ena kvällen och sen´ en konsert i den otroligt vackra Paulu de la Musica Catalana nästa kväll. Det ger tid över till många Tapas och promenader i vårvädret bland stadens alla sevärdheter. Sen´ ligger ju Rom nästan på vägen hem. Så varför inte stanna två dagar där också? Detta friluftsmuseum, en hel stad som är som ett enda stort museum. Det blir lite svalt på kvällarna men inte värre än att man kan sitta ute med sin espresso och limonchello.
När man sen glider in lite försenad på jobbet efter att ha tagit morgonflyget hem gäller det att ha en bra förklaring. Kö på Essingeleden räcker inte. Det är bara att erkänna sitt beroende till resandet. Men lova inte bättring. Det går ändå inte att hålla ett sån´t löfte.
Men bara två dagar vardera i så stora städer? Det är ju som en droppe i havet. Just de´. Det är det som är finessen. Då måste man ju bara åka tillbaka . . . . . . .
Kent
Vad gör man när man inte har tid med en långresa? Jo, man gör en kortresa. Några extradagar för att förlänga en helg och sen lite pusslande bland lågprisflygets avgångar är vad som behövs för att det skall bli möjligt. På några få timmar så är man i en annan del av Europa. En försmak av våren där värmen kommit längre och färgerna på träd och blommor likaså
Två dagar i Barcelona. Fotboll på Nou Camp ena kvällen och sen´ en konsert i den otroligt vackra Paulu de la Musica Catalana nästa kväll. Det ger tid över till många Tapas och promenader i vårvädret bland stadens alla sevärdheter. Sen´ ligger ju Rom nästan på vägen hem. Så varför inte stanna två dagar där också? Detta friluftsmuseum, en hel stad som är som ett enda stort museum. Det blir lite svalt på kvällarna men inte värre än att man kan sitta ute med sin espresso och limonchello.
När man sen glider in lite försenad på jobbet efter att ha tagit morgonflyget hem gäller det att ha en bra förklaring. Kö på Essingeleden räcker inte. Det är bara att erkänna sitt beroende till resandet. Men lova inte bättring. Det går ändå inte att hålla ett sån´t löfte.
Men bara två dagar vardera i så stora städer? Det är ju som en droppe i havet. Just de´. Det är det som är finessen. Då måste man ju bara åka tillbaka . . . . . . .
Kent
Onsdag 20 Februari 2008
Allt har ett slut, aven en semester. Det vill man ju inte tro men den dan' kommer nar packningen maste goras med lite finess. Man klarar sig inte langre med lite "hafspackande" som man gor pa inrikesflygen har nere "Down Under". Vad skall jag ta med i handbagaget for att den incheckade vaskan skall halla sig under 20 kg? Ja, 25 kg. da, fem kilo brukar dom bjuda pa. Vandringskangorna pa fotterna istallet for mina lattare gympadojjor. Dar tjanade jag nastan ett kilo. Och den dar sista boken. Var det sa smart att kopa den? Bocker vager ju en del och vid flygbolagets incheckning verkar dom bli annu tyngre. Forra hemresans erfarenhet, sju kilos overvikt, lika med 1.400 kronor, den satt i tills jag landade i Sydney och den har semestern tog sin borjan. Sen' har den aterkommit idag nar jag borjar planera for hemresan. Ja, ja nagon gang skall val den dar erfarenheten jag gor varje gang jag vander hemat sitta i en hel resa och begransa mina utsvavningar bland bocker och andra prylar som vager for mycket. Det har visserligen inte fungerat de sista tio resorna men nasta gang, da SKA jag komma ihag. Om inte sa har jag mitt "blaskonto", avsett for misstag, hjarnstillestand vid bokningar eller tokiga kop i stressade situationer. San' t som alltid hander nagon gang pa mina resor. Det far val komma till anvandning har ocksa.
Men nu efter fyra veckor med dykning, vacker natur, god mat, odemark och stader. Med massor av nya kontakter med lika restokiga och dyktokiga manniskor som jag i Sydney, Nya Kaledonien, Vanuatu och Sydney igen, ar det over. Egentligen skulle jag avnjutit de sista dagarna i Queensland med dyk ute pa revet och med vandringar i nagra nationalparker inat land. Darav blev intet. Regn och ovader har oversvammat vagarna inat land och i manga stader och dykningen ute pa revet ar installd i avvaktan pa battre vader. Det fick bli "Ole Dole Doff" ute pa flygplatsen mellan nagra stader och en ombokning av flygbiljetten. Det blev Sydney som vann. Inte helt fel. I Sydney med omgivningar ar det bara att slappa kontrollen och njuta. Nytt svid pa flinten efter en dag ute pa Bondi Beach med sol och hoga vagor.
Men nu ar det over. Har just avslutat den dar sista kvallen i Darling Harbour, ett av manga smultronstallen i Sydney. Den dar speciella "sista-kvallen-promenaden-med mansken-over-Cockel Bay-och-en-Mai Tai-undrar-nar-jag-kommer-hit-igen-kanslan" sitter fortfarande i. Suck, nu blir det fran 27 grader till 0 grader. Undrar vart nasta resa skall ga??? Na, nu far jag ta det lite lugnt. Forst skall jag avsluta den har resan. Men jag maste ju ha nagot att lasa pa hemvagen. Skall kanske kopa en bok om Vastindien eller Vietnam kanske, eller varfor inte Syd Afrika eller...............
Kent
Men nu efter fyra veckor med dykning, vacker natur, god mat, odemark och stader. Med massor av nya kontakter med lika restokiga och dyktokiga manniskor som jag i Sydney, Nya Kaledonien, Vanuatu och Sydney igen, ar det over. Egentligen skulle jag avnjutit de sista dagarna i Queensland med dyk ute pa revet och med vandringar i nagra nationalparker inat land. Darav blev intet. Regn och ovader har oversvammat vagarna inat land och i manga stader och dykningen ute pa revet ar installd i avvaktan pa battre vader. Det fick bli "Ole Dole Doff" ute pa flygplatsen mellan nagra stader och en ombokning av flygbiljetten. Det blev Sydney som vann. Inte helt fel. I Sydney med omgivningar ar det bara att slappa kontrollen och njuta. Nytt svid pa flinten efter en dag ute pa Bondi Beach med sol och hoga vagor.
Men nu ar det over. Har just avslutat den dar sista kvallen i Darling Harbour, ett av manga smultronstallen i Sydney. Den dar speciella "sista-kvallen-promenaden-med mansken-over-Cockel Bay-och-en-Mai Tai-undrar-nar-jag-kommer-hit-igen-kanslan" sitter fortfarande i. Suck, nu blir det fran 27 grader till 0 grader. Undrar vart nasta resa skall ga??? Na, nu far jag ta det lite lugnt. Forst skall jag avsluta den har resan. Men jag maste ju ha nagot att lasa pa hemvagen. Skall kanske kopa en bok om Vastindien eller Vietnam kanske, eller varfor inte Syd Afrika eller...............
Kent
Fredag 15 Februari 2008
Dom sager att det ar det lyckligaste landet i varlden och kanske stammer det. I varje fall blir man lycklig nar man ar har. Det beror naturligtvis pa intresse men vacker natur, fantastiska strander (man tror man star i en resebroschyr ibland), snorkling, dykning, god mat och mycket trevliga manniskor. Allt till ett rimligt pris. Nu ar jag antagligen paverkad av att jag kom hit fran Nya Kaledonien och efter ett besok pa dom oarna sa ter sig allting billigt. For nagra hundralappar hittar man i alla fall ett helt okay boende. Det ar lugn takt pa det mesta har nere. Klockor finns men jag tror inte nagon bryr sig om dom. Men - halla - det har ar Soderhavet. Vad skall man med klockor till har nere. Den enda tid man behover halla reda pa ar den till flyget hem.
Nu ar det regnperiod men pa mina tva veckor har ingen tid blivit forstord av regn. Det kommer skurar som om himlens alla portar oppnat sig men snart ar solen framme igen. Vanuatu har 82 oar, nagra stora, nagra sma. Jag valde tre, lagom for tva veckor.
Efate med huvudstaden Port Vila, En rundtur runt on med med bil men med avbrott for en kanottur och ett "overfall" av kannibaler. Nu blev vi inte uppatna. Vi fick mat istallet. Var det mojligen gardagens turistgrupp???
Moso, en liten o med Tranquillity Resort. Mycket "basic". Ingen strom i nagon "beachfare" men dusch och varmvatten. - Ibland. Har badar man, dyker, snorklar eller bara sloar. Mysigt stalle, trevliga manniskor och en fin gemenskap. Men som sagt det ar inte som Sheraton hotell.
Espirito Santos, eller bara Santos. Storsta on men inga vagar runt on. Det ar anda vart en tur pa dom vagar som finns. Vacker natur, harliga strander, uppfriskande "Blue Hole" med sotvatten och bara 23 grader. Vill man dyka ar detta paradiset. Pa Santos finns USS President Collidge som sjonk under andra varldskriget. Dar kan man dyka hur manga ganger som helst utan att se samma sak tva ganger.
Turismen har vuxit sig lagon stor har men det blir mer och mer. Den har tiden ar det latt att valja vad man vill gora. Inga packade strander. Har kan man ha en hel strand for sig sjalv om man vill. Risken for cykloner finns alltid sa har ars i Soderhavet men pa tre resor har det bara fatt mig att boka om ett flyg sa den risken ar i alla fall jag bereddd att ta.
Som dom sager - Varldens lyckligaste land.
Ja, det stammer nog.
Kent
Nu ar det regnperiod men pa mina tva veckor har ingen tid blivit forstord av regn. Det kommer skurar som om himlens alla portar oppnat sig men snart ar solen framme igen. Vanuatu har 82 oar, nagra stora, nagra sma. Jag valde tre, lagom for tva veckor.
Efate med huvudstaden Port Vila, En rundtur runt on med med bil men med avbrott for en kanottur och ett "overfall" av kannibaler. Nu blev vi inte uppatna. Vi fick mat istallet. Var det mojligen gardagens turistgrupp???
Moso, en liten o med Tranquillity Resort. Mycket "basic". Ingen strom i nagon "beachfare" men dusch och varmvatten. - Ibland. Har badar man, dyker, snorklar eller bara sloar. Mysigt stalle, trevliga manniskor och en fin gemenskap. Men som sagt det ar inte som Sheraton hotell.
Espirito Santos, eller bara Santos. Storsta on men inga vagar runt on. Det ar anda vart en tur pa dom vagar som finns. Vacker natur, harliga strander, uppfriskande "Blue Hole" med sotvatten och bara 23 grader. Vill man dyka ar detta paradiset. Pa Santos finns USS President Collidge som sjonk under andra varldskriget. Dar kan man dyka hur manga ganger som helst utan att se samma sak tva ganger.
Turismen har vuxit sig lagon stor har men det blir mer och mer. Den har tiden ar det latt att valja vad man vill gora. Inga packade strander. Har kan man ha en hel strand for sig sjalv om man vill. Risken for cykloner finns alltid sa har ars i Soderhavet men pa tre resor har det bara fatt mig att boka om ett flyg sa den risken ar i alla fall jag bereddd att ta.
Som dom sager - Varldens lyckligaste land.
Ja, det stammer nog.
Kent
Tisdag 5 Februari 2008
Andra hallplatsen, Nya Kaledonien. Varmen okar och nyfikenheten pa ett nytt land ar stor. Efter nagra dagar i huvudstaden Noumea tar jag bussen norrover. Hienghene var en stad trodde jag men allt foljer inte den mattstock jag har med mig hemifran. Knappt tio hus varav ett var turistinformationen. Buss till och ifran, en gang om dan, fast inte varje dag. Ett kulturmuseum men for ovrigt mest naturupplevelser men dom var a andra sidan detso haftigare. Hela ostkusten har ett otroligt vackert sceneri. Och vill man dyka sa ar hela Kaledonien ett paradis. Pa revet utanfor Hienghene gjorde jag de tva haftigaste dyken jag nagonsin gjort. Katedralen heter en plats for den som kanner sig intresserad av dykning. Valjer man som jag att avsta bil for att anvanda sig av lokalbussarna far man en hel del extra. Vanliga och hjalpsamma manniskor som bara i sallsynta undantag pratar engelska. Franska ar naturligtvis spraket eftersom detta fortfarande ar Frankrike. Lite spanning ar det ocksa. Skall bussen komma som det ar sagt? Nar den val kommit skall den halla hela vagen till mitt slutmal? Det gjorde den inte for mig sa en sextimmarsresa tog femton timmer, men jag kom fram. Det var bilmekaniker och bargning i flera omgangar. Manga vantestunder vid vagkanten. Tur att landskapet var sa vackert. Hela tiden var det mest skratt och glada miner. Jag ser framfor mig resenarerna pa pendeltaget i Stockholm, dar ger 20 minuters forsenning helt andra ansiktsuttryck. Den har stackars busschaufforen hade val blivit ihjalslagen flera ganger om om detta hant hemma. Men som sagt, jag kom fram och det var ju det det handlade om. Huvudstaden ar snabbt avklarad om men vill gora annat an bada. Dagsutflykter finns det gott om till narligande stallen. Aven har ar det fantastiska dyk. Det mest bestaende minnet handlar dock om pengar. Aker man hit ar det bra att ta med en ryggsack full med pengar istallet for planboken. Det absolut dyraste landet jag besokt. Skulle mojligen vara Venedig som kan kunkurrera. Lagger in nagra bilder fran Nya Kaledonien. Nu gar resan vidare till Vanuatu. Har har jag bara haft tva dagar sa jag vantar med nasta rapport. Hittills kan jag konstatera att priserna ar helt andra har och varmen ar "battre". Mellan 30 och 35 skulle jag tro. Termometrar anvander man inte har. Antagligen lite extra varmt eftersom en cyklon passerat over den sodra on och i sviterna efter den gar temperaturen upp.
Lördag 26 Januari 2008 - Sydney
Vilka kontraster - snalblast och snoblask i Stockholm mot 27 grader, sol och Australien Day har i Sydney. Har antligen kommit ivag mot Soderhavet och tar tre dagars avstamp i Sydney. Kan vara bra att "stalla om" till varme och sol innan jag aker vidare till Nya Kaledonien. Nationaldag i Sydney ar som om stan ar en enda stor festplats. Allting verkar handa pa en dag. Lite av var fore detta Vattenfestival, som vi hade i Stockholm for nagra ar sedan. Bara tio ganger sa stort. Vilken harlig start pa en semester. Fotterna varker och flinten svider - kan det bli battre. I morgon gar farden vidare till andra hallplatsen, Noumea pa Nya Kaledonien.
Lagger in nagra bilder fran starten pa min resa och pa Australien Day. Fick inte till ordningen pa bilderna sa anvand fantasin.
Kent
Lagger in nagra bilder fran starten pa min resa och pa Australien Day. Fick inte till ordningen pa bilderna sa anvand fantasin.
Kent
Söndag 6 Januari 2008
Snålblåst, mulet, omkring noll grader och mörker. Inte ens riktigt med snö, då hade det i alla fall blivit lite ljusare. Så är det här i Stockholm. Tänka sig, att denna den vackraste staden i världen, kan bli så ruggig. Nej, nog med gnäll. Den här stan är lika fin på vintern som på sommaren. Jag måste nog rannsaka mig själv. Det är varken den här stan, vädret eller årstiden det är fel på. Allt beror på hur jag tänker. Det sitter alltså i mitt huvud. Va´ bra! Då är det jag själv som kan fixa till det. Jag har bestämt mig. Jag skall fortsätta tänka på kylan, mörkret och den vackra staden men jag skall göra det med lite distans. Nu "deletar" jag hjärnan, lämnar jobb och tempo till förmån för värme, kristallklara vatten och lugna dagar i Söderhavet. Det må vara cyklonsäsong där nere men "so what", det finns andra öar att åka till om väderrapporterna blir oroande. Det har fungerat tidigare så varför inte denna gång.
Jag är mitt uppe i "fas ett" av min resa, d.v.s. planerandet och läsandet om mina resmål. Den 23 januari bär det av. Efter några dagar i Sydney flyger jag vidare till Nya Kaledonien och senare till Vanuatu. Om någon varit där och vill dela med sig av upplevelser, platser eller av sån´ t som man bör undvika så lyssnar jag gärna.
Om någon funderar på dessa öar som resmål i framtiden så skall jag gärna bidra med mina intryck när jag är där. Skulle jag dessutom klara av både kamera och dator så kommer det några bilder också.
Kent
Jag är mitt uppe i "fas ett" av min resa, d.v.s. planerandet och läsandet om mina resmål. Den 23 januari bär det av. Efter några dagar i Sydney flyger jag vidare till Nya Kaledonien och senare till Vanuatu. Om någon varit där och vill dela med sig av upplevelser, platser eller av sån´ t som man bör undvika så lyssnar jag gärna.
Om någon funderar på dessa öar som resmål i framtiden så skall jag gärna bidra med mina intryck när jag är där. Skulle jag dessutom klara av både kamera och dator så kommer det några bilder också.
Kent