Från -20 till +30

Ännu en resa. Visst är det något alldeles speciellt att lämna minusgraderna för en extrasommar med 30 grader och massor av lediga dagar. Det är svårt att bestämma när en resa startar. För mig är det nog på planet hem från den senaste resan. Då börjat den fösta av resandets tre faser. Den första fasen är planering, drömmar och läsandet av möjliga platser att besöka. Den fasen tar slut när jag kliver på bussen ur snömodden och säger Söderhavet till chauffören som tar min biljett och undrar vart jag skall åka. Fas ett slutar med en kopp kaffe och lite dagboksskrivande på flygplatsen. Viktigt att ha gott om tid, helst alldeles för mycket tid. Stress, möten, ”måsten” och tider hör inte till det här livet, det hör till vardagen. Starten på fas två är när man känner ryggstödet på flygplansstolen trycka hårdare mot ryggen, när planet börjar luta och man ser marken försvinna bland molnen. Nu börjar det, äventyret är på gång. Den tredje fasen är korten, minnena och nostalgin för resten av livet. Efter några timmar på Heathrow och tolv timmar i luften stannar jag i Singapore. Efter otaliga flygbyten här under tidigare resor ”kan” jag flyplatsen och tänkte att det kunde vara kul att se om det finns något annat i Singapore. Det fanns det, men man får aldrig stanna för länge på en plats. Det måste finnas något outforskat så det finns något att se även ”nästa gång”. Tre dagar utöver ankomstkvällen var precis lagom. Det går inte att komma hem från Singapore utan att testa en Singapore Sling på dess födelseplats, Raffel Hotel. Testet utföll väl, Ngiam Tong Boon gjorde ett bra jobb den dagen han uppfann ”Slingen”. Om den sen är värd 125 spänn kan ju diskuteras men uppenbarligen var det inte bara jag som vill testa den på dess hemmaplan och då blir priset därefter. Ja, ja det är ju semester. Undrar hur många gånger jag sagt det som en dåres försvarstal när pengarna rinner iväg. Gillar man att shoppa måste detta vara paradiset. Köpcenter efter köpcenter. Orchad Road är en enda lång rad av köpcentra. Gillar man inte att shoppa, då gör man ett ”deal” med hustrun och tar itu med viktigare saker. Den där ”Slingen” kanske behöver analyseras ännu en gång. Nu reser jag ensam så efter att ha sett ett köpcenter så har jag sett alla, tycker jag. Det är lätt att ta sig runt i Singapore. Med buss eller pendeltåget, MRT:n, kommer man runt hela ön. Enkelt med ett Ez-kort som man fyller på med pengar. Då slipper man köpa biljett varje gång man kliver på. Nere vid Singapore River ligger Clark Quay. Lite för turistigt med ”inkastare” till varje servering. Det blir lite tjatigt att var tionde meter behöva tacka nej till varje inbjudan. Trots att alla erbjuder en gratis öl om man kommer till just deras servering. Min bästa upplevelse det här tredagarsbesöket blev nattsafarin på Singapore Zoo. Att se så många djur i mörkret var ett kul alternativ till den vanliga djurparken där dom flesta djuren sov i värmen. Tre dagar, som sagt, det räckte. Nog finns det mer att se. Bra att ha en anledning att åka tillbaka.
Färden går vidare. Sju timmar till i luften innan jag landar i Sydney. Min favoritstad ”Down Under”. Extra mycket favoritstad är det den 26 januari, som är ”Australia Day”. Mat, uppträdanden och på kvällen ett otroligt fyrverkeri i Darling Harbour. Synd bara att man blir mätt så fort. Antagligen beror det på att det är 30 grader i stan. Solkräm, solhatt och massor av vätska mitt inne i storstan. För några veckor sedan hade vi minus 20 grader i Stockholm. Nu är det 50 grader varmare. Lika varmt som i Singapore men inte lika fuktigt. Det är semester det. Nu är det dags för ostronen på Sydney Opera Oysterbar. Ett måste i Sydney. Sen La Traviata på Operan. Bara pausen med ett glas vin utanför operahuset är värt besöket. Det blir det inte sämre av att det antagligen är en av världens finaste ”musiklokaler” i Operahuset.
Några dagar till i Sydney innan färden går vidare till Niue, en av de minsta republikerna i Söderhavet. Jag har ännu inte träffat någon som känner till den ön. Det finns inte heller så mycket att läsa om den. Det bör i alla fall finnas 1.500 personer som känner till ön, för så många bor det där. Ett flyg i veckan går dit så det är inte mycket att välja på. Fredag till fredag, så får det bli. Därefter är det slut på planeringen. Det gör det lite extra spännande. Fyra obokade veckor. Enda problemet med dom veckorna är att det finns så mycket att välja på. Jag brukar alltid träffa folk med idéer och förslag på vad man bara ”måste” se. Då är det bra att inte vara för uppbokad. Äventyret väntar - Det är semester det……….
/Kent