Söndag 31 Maj 2009 - Koh Lanta
Resealbum: Thaimout på Koh Lanta
Vecka 18-21 25 april – 19 maj 2009
Nu är det verkligen på sluttampen för oss här på Lanta. Vänner och bekanta åker hem till Sverige på löpande band. Det enda positiva med det är att det bjuds till fest när någon åker. Det är ju naturligtvis alltid trevligt. Men, det sorgliga och känslan av ”övergivenhet” är dock det som ligger närmast i hjärtat. Vi är en av de familjer som har bestämt oss för att stanna på Lanta tills skolan för barnen slutar. Den slutar torsdagen den 28 maj och på fredagen flyger vi hem! Det finns inget kvar här nu. De flesta restauranger, även vårt stamställe Papaya, har stängt och nästan alla butiker inne i Saladan har packat ihop sina varor och stängt. Vi tillbringar nu våra dagar i ännu mer lättjefullt tillstånd än tidigare, om så är möjligt.
Det enda som har hänt som är värt att nämna är att hundarna Ken och Sasha har flyttat in till oss. De har bott hos några grannar tidigare, men eftersom den familjen tillhör de som åkt hem till Sverige är vi nu tagna i besittning. För precis så är det. Vi väljer inte hundarna, de väljer oss. Vi kan väl ärligt säga att det är ganska jobbigt att vara hundpassare, eftersom deras uppfostringsnivå är extremt låg. Vi får ta i med den hårda rösten enbart för att få dem att gå ner från terrassen. Oftast ligger de dock under solsängarna och stör varken oss eller varandra.
Så är vi äntligen hemma!
Vi lämnade Lanta på fredagen den 29 maj kl 15.00. Transfern till Krabi Airport gick alldeles enligt planerna. Flyget till Bangkok gick enligt tidtabellen kl 19.00. När vi kom till Bangkok såg vi att det finns en Burger King på flygplatsen. Svältfödda på fettrik diet a´la USA passade vi på att äta kvällsmat där inklusive massor med pommes frites eftersom vi råkade beställa plusmenyer till alla fem i familjen. Flyget till Zurich blev försenat med över en timme innan vi kunde lyfta. Detta pga åskväder som vår konservative pilot (hans egna ord) inte ville lyfta i. Vi kunde se att Thai Airways lyfte med flera plan under tiden vi satt och väntade därav uttrycket ovan. Dock är vi tacksamma för att han väntade. Den tråkiga följden blev att vi missade flyget till Köpenhamn som vi skulle byta till i Zurich. Vi blev ombokade till ett senare plan så det blev några timmars tråkig väntan på Zurich Airport. När vi landade i Köpenhamn blev vi mötta av svärföräldrarna och det kändes verkligen underbart att vara hemma. Vi körde hem till dem och blev bjudna på en förbeställd brunch med mat som vi har saknat under vår thaimout.
Nu är det verkligen på sluttampen för oss här på Lanta. Vänner och bekanta åker hem till Sverige på löpande band. Det enda positiva med det är att det bjuds till fest när någon åker. Det är ju naturligtvis alltid trevligt. Men, det sorgliga och känslan av ”övergivenhet” är dock det som ligger närmast i hjärtat. Vi är en av de familjer som har bestämt oss för att stanna på Lanta tills skolan för barnen slutar. Den slutar torsdagen den 28 maj och på fredagen flyger vi hem! Det finns inget kvar här nu. De flesta restauranger, även vårt stamställe Papaya, har stängt och nästan alla butiker inne i Saladan har packat ihop sina varor och stängt. Vi tillbringar nu våra dagar i ännu mer lättjefullt tillstånd än tidigare, om så är möjligt.
Det enda som har hänt som är värt att nämna är att hundarna Ken och Sasha har flyttat in till oss. De har bott hos några grannar tidigare, men eftersom den familjen tillhör de som åkt hem till Sverige är vi nu tagna i besittning. För precis så är det. Vi väljer inte hundarna, de väljer oss. Vi kan väl ärligt säga att det är ganska jobbigt att vara hundpassare, eftersom deras uppfostringsnivå är extremt låg. Vi får ta i med den hårda rösten enbart för att få dem att gå ner från terrassen. Oftast ligger de dock under solsängarna och stör varken oss eller varandra.
Så är vi äntligen hemma!
Vi lämnade Lanta på fredagen den 29 maj kl 15.00. Transfern till Krabi Airport gick alldeles enligt planerna. Flyget till Bangkok gick enligt tidtabellen kl 19.00. När vi kom till Bangkok såg vi att det finns en Burger King på flygplatsen. Svältfödda på fettrik diet a´la USA passade vi på att äta kvällsmat där inklusive massor med pommes frites eftersom vi råkade beställa plusmenyer till alla fem i familjen. Flyget till Zurich blev försenat med över en timme innan vi kunde lyfta. Detta pga åskväder som vår konservative pilot (hans egna ord) inte ville lyfta i. Vi kunde se att Thai Airways lyfte med flera plan under tiden vi satt och väntade därav uttrycket ovan. Dock är vi tacksamma för att han väntade. Den tråkiga följden blev att vi missade flyget till Köpenhamn som vi skulle byta till i Zurich. Vi blev ombokade till ett senare plan så det blev några timmars tråkig väntan på Zurich Airport. När vi landade i Köpenhamn blev vi mötta av svärföräldrarna och det kändes verkligen underbart att vara hemma. Vi körde hem till dem och blev bjudna på en förbeställd brunch med mat som vi har saknat under vår thaimout.
Onsdag 29 April 2009 - Koh Lanta
Resealbum: Thaimout på Koh Lanta
Vecka 14, 30 mars – 5 april 2009
Jaha, nu är vi inne i april månad och vi har bokat flyg hem om några månader. Det känns konstigt att på ett sätt se slutet på vår vistelse på Koh Lanta, och på ett sätt ha 9 veckor kvar. Det är ju lika länge som sommarlovet hemma. Man får en helt annan referensram här nere där livet går lite långsammare.
I lördags var vi på de mytomspunna Phi-Phi Islands. Det är en ganska annorlunda typ av ö jämfört med Lanta. Klipporna stupar rakt ner i havet längs hela östkusten, både på Phi-Pi Leh och Phi-Phi Don. Vi hade hyrt en speedboat tillsammans med några andra familjer på området. Vi var totalt 25 personer, 14 vuxna och 11 barn. Full båt, alltså. Första stoppet var Maya Bay, på Phi-Phi Leh. Det var här som Leonardo DiCaprio-filmen, The Beach, spelades in för några år sedan. En verkligt vacker plats. Sanden mjuk som mjöl, palmer vajade i vinden, grönt hav och klippor som omringade hela bukten. Vi var där tidigt på morgonen för att undvika 40 andra speedboats, fulla med ”Troppe turist”, vilket vi naturligtvis inte betraktar oss själva som!! Efter en stund med tårna i sanden, och ha provat att snorkla ut en bit i det kristallklara vattnet, var det dags att åka vidare.
En härlig strand som heter Monkey Beach, som ligger på den norra ön, Phi Phi Don. Det är denna ö som är bebodd och även här alla resorter ligger. På Monkey Beach var vi inte ensamma, men det fanns plats för alla. Ännu ett bra snorkelställe är avklarat av familjen Ostrander. Mycket fisk och de tycker om bröd. Som vanligt (!?) fanns det väldigt mycket Seargent Major fiskar, den absolut vanligaste akvariefisken på rev i Thailand. De kommer i stora stim så fort de ser ett båtskrov. Man skulle kunna tro, om man inte visste bättre, att de var kvasiintelligenta och kan förstå sambandet mellan båtar-människor-mat. Nja, låter det vara osagt/oskrivet. Carina, Emma och Hannah har dessutom sett en alldeles livs levande svart muräna som bodde i en liten skreva inte långt från där vi ankrade. Det var ganska häftigt, även om man som mamma inte ville att barnen skulle simma för nära och inte vifta med fötterna precis framför muränan. Efter några minuter verkade den trötta på att vara till beskådande, så då simmade den ut från sin håla, öppnade munnen mera och ”hotade” lite. Då tyckte Carina att det var dags att simma vidare. Meningen är naturligtvis inte att störa de fiskar och djur vi vill titta på, även om det är spännande och annorlunda, jämfört med de plattfiskar och enstaka tångräkor som vi hittar hemma i Kämpingebukten. Vi såg lika mycket fisk som på Koh Rok och jag tror att det fanns några nya sorter, men det är svårt att komma ihåg exakt vilka vi har sett eller inte. Vi vet inte heller vad de flesta av fiskarterna heter. Men vackra är de, och det är en underbar känsla att simma mitt inne i ett stim av ”akvarie-fiskar”.
Efter Monkey Beach på Phi Phi Don bestämde vi oss för att ta oss vidare till Koh Ma Phai, även kallad Bamboo islands. Det som gör denna ö så speciell är att här finns en utrotningshotad duva, som skall ha en speciell grönfluffig fjäderdräkt på huvudet. Tyvärr fick vi inte möjlighet att se denna fågel, men vi fick uppleva mycket annat. Vi ankrade vid stranden och besättningen förberedde lunchen som skulle intagas under palmernas skugga med en lätt sjöbris smekande över ryggen. Lunchen var god, bestående av basmaten, Massaman Chicken (curryrätt med potatis och kyckling, mycket gott), ris och grillade kycklingben. Något för alla. Efter en välbehövlig lunch och vila (jobbat hårt hela morgonen) badade vid i kristallklart vatten med en strand som bara är något grövre än den på Maya Beach.
Efter några timmar började molnen hopa sig borta vid horisonten, mot Koh Lanta till. Jag tittade bort mot besättningen som också tittade på himlen och diskuterade sinsemellan. Dåligt väder kommer snabbt här i tropikerna och det kan ändra sig från klarblå himmel utan några moln, till svarta hotfulla åskmoln på bara några minuter. Så var det även denna dag. Helt plötsligt mörknar himlen och de andra turistbåtarna börjar kalla in sina passagerare. Lite oroligt blev det för några andra turister som hade tagit sig iland med hjälp av kajaker från en större båt. De blev strandsatta utan kajak och därmed utan möjlighet att ta sig ut till den väntande båten. Efter lite arm viftande uppmärksammades dock deras belägenhet och en besättningsmedlem paddlade in för att hämta dem. Deras kompisar gick det sämre för. Under tiden hade det börjat blåsa ordentligt och vågorna gick högre och högre. Kajaker är inte att rekommendera om våghöjden är högre än fem centimeter. Flera av kajakerna välte och de stackars människorna skulle hålla sig fast, hälla paddlarna och simma mot vinden till båten samtidigt. Allt gick dock bra till slut och de kom med sin båt tillbaka till Phi-Phi. Vi bestämde oss för att stanna och vänta ut ovädret på Koh Mai Phai. Besättningen stack iväg med båten för att lägga sig i lä och ta skydd för ovädret. Dessa oväder går ofta över lika fort som de kommer. Vi skyndade oss upp under träden, eftersom det även började mullra och blixtra nu. Regnet kom med stora blöta regndroppar. Vi hittade en liten palmhydda där vi trängde ihop oss. Efter några minuter var vi dyblöta och barnen började frysa. Men, efter ca trekvart ljusnade himlen och båten kom tillbaka. Detta gjorde egentligen bara att nu kommer vi ihåg denna utflykt och kan erinra oss den som där vi blev inblåsta på Koh Mai Phai. Efter omröstning bestämdes att vi fortsatte till nästa snorklingsställe.
Vi stannade mitt ute på öppet hav, visserligen med Phi Phi Islands inom synhåll, men i alla fall. En viss filmmusik börjar onekligen ljuda i huvudet. Efter ovädret var vattnet inte lika inbjudande grönt med solreflexer i som det brukar, men några modiga vänner hoppade i alla fall, så även Claes och jag. När Hannah och Jacob såg det hoppade de också i. Snorklingen var lika bra som vanligt. Dessa fiskar har uppenbarligen blivit matade av turister tidigare efter som kom direkt till oss. Jag har numera officiellt blivit biten i rumpan av en hungrig fisk simmandes i Indiska Oceanen. Till min stora glädje slapp vi höra någon ropa Shark och se en fena komma emot oss. Claes och jag pratade om det här med hajar för några dagar sedan. Vi kom fram till att det hade varit riktigt häftigt att få se en ”vild” haj, så länge vi inte var i vattnet. Men visst, lite skräckblandad förtjusning över hajar har vi allt. Till slut var alla i sällskapet nöjda med dagen och vi fortsatte hemfärden till Lanta. Fördelen med speedboat är just att det tar inte mer än ca 30 minuter från Phi Phi Islands hem. Avsläppta precis nedanför MoonWalk bar på Long Beach gjorde att iv var hemma ännu några minuter senare. Kvällen fortsatte i samma anda som dagen. Middag i goda vänners lag och drinkar tillsammans i avslappnad stämning. Barnen poolade och avslutade kvällen med filmkväll hemma i vårt hus.
Vecka 15-17, 6 april – 24 april 2009
Ja, det blir mer och mer sällan som något händer som är värt att notera. Lågsäsongen har kommit. Song Grat har varit. Song Grat är det buddhistiska nyår som buddhister och faranger firar genom att spruta, kasta och hälla vatten på varandra. Man skall tydligen vara försiktig med att blöta ner muslimer, för de uppskattar definitivt inte ett firande av en religiös högtid, som inte är deras egen. Vi var aktiva här på området, Poseidon Villas, under förmiddagen, men sedan var vi nöjda. Nu är det officiellt år 2553 enligt buddhistisk tideräkning. Vädret har förändrats nu efter Song Grat, precis som de mer initierade berättade för oss. Nu är lågsäsongen här. Den heta säsongen har kommit och det är märkbart varmare. Temperaturen har säkert stigit med 4-5 grader de senaste veckorna. Havet har också förändrats. Det har börjat blåsa ganska rejält, vilket betyder att vårt spegelblanka hav har övergått i färg som påminner om Östersjön efter en härlig höst/vår storm. Vågorna går höga och dyningarna kräver respekt om man mot förmodan skulle få för sig att bada i havet. Det finns skyltar längs stranden som varnar för bad under monsuntiden. Helst skall man då vara iklädd flytväst och ”have a buddy all time”. Våra morgonpromenader tar vi fortfarande, i alla fall så länge vi kan komma över till stranden eftersom vattnet skär in en liten ”å” som vi måste ta oss över för att komma vidare bort på Long Beach. Så länge inga maneter har dykt upp är det ofarligt, men man ser inte botten på grund av allt slam som rörs upp av vågorna. Det kommer säkert att bli fint igen, med mer bad och solande på stranden.
Vi har varit sjuka också. Första omgången ordentligt för hela familjen i lite olika sjukdomar och grader. Carina fick halsfluss, Hannah dubbelsidig öroninflammation, Jacob hög feber och förkylning, Emma och Claes mycket hög feber. Nu är vi i alla fall pigga och krya igen. Det jobbiga med att ha feber härnere är problemet med att få ner kroppstemperaturen. Lite svårt när det är 35 grader varmt i huset!
Claes och Carina har även utökat sina kulinariska kunskaper. Vi har varit på matlagningskurs på Lanta Thai Cookery School. Det var roligt och lärorikt. Mycket hackande av grönsaker och blandade i woken. Ett säkert inköp när vi kommer till Sverige är en wok. Nu kan vi, i alla fall i teorin, använda den som det är tänkt att den skall användas. Vi lärde oss laga Pad Thai, Glass Noodle Salad, Panang Curry Chicken, Green Curry Chicken och Tom Yam Shrimp. Allt var mycket gott, förutom möjligen Glass Noodle Salad. Det känns som att den inte kommer att vara prioriterad när vi skall väcka kunskaperna till liv när vi kommer hem.
Carina, Emma, Hannah och Jacob var på elefantridning en lördagmorgon också. Det är stora djur! Carina och Jacob satt på en elefant och Emma och Hannah på en annan. Det gungade så att man nästa blev sjösjuk när de började gå. Det var en förutbestämd runda som de alltid går, genom en del av skogen och uppför några kullar. Just när elefanten gick uppför kändes det nästan som om man skulle ramla av. Efter en stund blev det nästan tråkigt och Emma undrade när vi var framme. Tyvärr är elefantskötarna/ryttarna inte speciellt intresserade av varken elefanterna eller av turisternas behov av att få ”undervisning” om den miljö och natur vi red genom. De är mer intresserade av sina mobiltelefoner och att rätta till sina bälteshållare än att berätta vad för typ av träd vi går förbi, eller berätta om elefanten. Det är denna brist på genuint intresse som vi finner underligt. Det hade varit så enkelt att förgylla och fascinera oss faranger genom lite historia om elefanternas värde i Thailand och berätta om naturen vi rider genom. Finns inte intresset eller är det bristande kunskap som är det underliggande problemet? Det handlar inte om att vi bara vill sitta på en elefant och gunga med i 30 minuter. Vi vill uppleva något genuint, även om vi är den tredje omgången turister för dagen. Innan thailändare har förstått detta, ligger de mil från en blomstrande turistnäring där faranger och turister känner att de vill uppleva detta igen.
Jaha, nu är vi inne i april månad och vi har bokat flyg hem om några månader. Det känns konstigt att på ett sätt se slutet på vår vistelse på Koh Lanta, och på ett sätt ha 9 veckor kvar. Det är ju lika länge som sommarlovet hemma. Man får en helt annan referensram här nere där livet går lite långsammare.
I lördags var vi på de mytomspunna Phi-Phi Islands. Det är en ganska annorlunda typ av ö jämfört med Lanta. Klipporna stupar rakt ner i havet längs hela östkusten, både på Phi-Pi Leh och Phi-Phi Don. Vi hade hyrt en speedboat tillsammans med några andra familjer på området. Vi var totalt 25 personer, 14 vuxna och 11 barn. Full båt, alltså. Första stoppet var Maya Bay, på Phi-Phi Leh. Det var här som Leonardo DiCaprio-filmen, The Beach, spelades in för några år sedan. En verkligt vacker plats. Sanden mjuk som mjöl, palmer vajade i vinden, grönt hav och klippor som omringade hela bukten. Vi var där tidigt på morgonen för att undvika 40 andra speedboats, fulla med ”Troppe turist”, vilket vi naturligtvis inte betraktar oss själva som!! Efter en stund med tårna i sanden, och ha provat att snorkla ut en bit i det kristallklara vattnet, var det dags att åka vidare.
En härlig strand som heter Monkey Beach, som ligger på den norra ön, Phi Phi Don. Det är denna ö som är bebodd och även här alla resorter ligger. På Monkey Beach var vi inte ensamma, men det fanns plats för alla. Ännu ett bra snorkelställe är avklarat av familjen Ostrander. Mycket fisk och de tycker om bröd. Som vanligt (!?) fanns det väldigt mycket Seargent Major fiskar, den absolut vanligaste akvariefisken på rev i Thailand. De kommer i stora stim så fort de ser ett båtskrov. Man skulle kunna tro, om man inte visste bättre, att de var kvasiintelligenta och kan förstå sambandet mellan båtar-människor-mat. Nja, låter det vara osagt/oskrivet. Carina, Emma och Hannah har dessutom sett en alldeles livs levande svart muräna som bodde i en liten skreva inte långt från där vi ankrade. Det var ganska häftigt, även om man som mamma inte ville att barnen skulle simma för nära och inte vifta med fötterna precis framför muränan. Efter några minuter verkade den trötta på att vara till beskådande, så då simmade den ut från sin håla, öppnade munnen mera och ”hotade” lite. Då tyckte Carina att det var dags att simma vidare. Meningen är naturligtvis inte att störa de fiskar och djur vi vill titta på, även om det är spännande och annorlunda, jämfört med de plattfiskar och enstaka tångräkor som vi hittar hemma i Kämpingebukten. Vi såg lika mycket fisk som på Koh Rok och jag tror att det fanns några nya sorter, men det är svårt att komma ihåg exakt vilka vi har sett eller inte. Vi vet inte heller vad de flesta av fiskarterna heter. Men vackra är de, och det är en underbar känsla att simma mitt inne i ett stim av ”akvarie-fiskar”.
Efter Monkey Beach på Phi Phi Don bestämde vi oss för att ta oss vidare till Koh Ma Phai, även kallad Bamboo islands. Det som gör denna ö så speciell är att här finns en utrotningshotad duva, som skall ha en speciell grönfluffig fjäderdräkt på huvudet. Tyvärr fick vi inte möjlighet att se denna fågel, men vi fick uppleva mycket annat. Vi ankrade vid stranden och besättningen förberedde lunchen som skulle intagas under palmernas skugga med en lätt sjöbris smekande över ryggen. Lunchen var god, bestående av basmaten, Massaman Chicken (curryrätt med potatis och kyckling, mycket gott), ris och grillade kycklingben. Något för alla. Efter en välbehövlig lunch och vila (jobbat hårt hela morgonen) badade vid i kristallklart vatten med en strand som bara är något grövre än den på Maya Beach.
Efter några timmar började molnen hopa sig borta vid horisonten, mot Koh Lanta till. Jag tittade bort mot besättningen som också tittade på himlen och diskuterade sinsemellan. Dåligt väder kommer snabbt här i tropikerna och det kan ändra sig från klarblå himmel utan några moln, till svarta hotfulla åskmoln på bara några minuter. Så var det även denna dag. Helt plötsligt mörknar himlen och de andra turistbåtarna börjar kalla in sina passagerare. Lite oroligt blev det för några andra turister som hade tagit sig iland med hjälp av kajaker från en större båt. De blev strandsatta utan kajak och därmed utan möjlighet att ta sig ut till den väntande båten. Efter lite arm viftande uppmärksammades dock deras belägenhet och en besättningsmedlem paddlade in för att hämta dem. Deras kompisar gick det sämre för. Under tiden hade det börjat blåsa ordentligt och vågorna gick högre och högre. Kajaker är inte att rekommendera om våghöjden är högre än fem centimeter. Flera av kajakerna välte och de stackars människorna skulle hålla sig fast, hälla paddlarna och simma mot vinden till båten samtidigt. Allt gick dock bra till slut och de kom med sin båt tillbaka till Phi-Phi. Vi bestämde oss för att stanna och vänta ut ovädret på Koh Mai Phai. Besättningen stack iväg med båten för att lägga sig i lä och ta skydd för ovädret. Dessa oväder går ofta över lika fort som de kommer. Vi skyndade oss upp under träden, eftersom det även började mullra och blixtra nu. Regnet kom med stora blöta regndroppar. Vi hittade en liten palmhydda där vi trängde ihop oss. Efter några minuter var vi dyblöta och barnen började frysa. Men, efter ca trekvart ljusnade himlen och båten kom tillbaka. Detta gjorde egentligen bara att nu kommer vi ihåg denna utflykt och kan erinra oss den som där vi blev inblåsta på Koh Mai Phai. Efter omröstning bestämdes att vi fortsatte till nästa snorklingsställe.
Vi stannade mitt ute på öppet hav, visserligen med Phi Phi Islands inom synhåll, men i alla fall. En viss filmmusik börjar onekligen ljuda i huvudet. Efter ovädret var vattnet inte lika inbjudande grönt med solreflexer i som det brukar, men några modiga vänner hoppade i alla fall, så även Claes och jag. När Hannah och Jacob såg det hoppade de också i. Snorklingen var lika bra som vanligt. Dessa fiskar har uppenbarligen blivit matade av turister tidigare efter som kom direkt till oss. Jag har numera officiellt blivit biten i rumpan av en hungrig fisk simmandes i Indiska Oceanen. Till min stora glädje slapp vi höra någon ropa Shark och se en fena komma emot oss. Claes och jag pratade om det här med hajar för några dagar sedan. Vi kom fram till att det hade varit riktigt häftigt att få se en ”vild” haj, så länge vi inte var i vattnet. Men visst, lite skräckblandad förtjusning över hajar har vi allt. Till slut var alla i sällskapet nöjda med dagen och vi fortsatte hemfärden till Lanta. Fördelen med speedboat är just att det tar inte mer än ca 30 minuter från Phi Phi Islands hem. Avsläppta precis nedanför MoonWalk bar på Long Beach gjorde att iv var hemma ännu några minuter senare. Kvällen fortsatte i samma anda som dagen. Middag i goda vänners lag och drinkar tillsammans i avslappnad stämning. Barnen poolade och avslutade kvällen med filmkväll hemma i vårt hus.
Vecka 15-17, 6 april – 24 april 2009
Ja, det blir mer och mer sällan som något händer som är värt att notera. Lågsäsongen har kommit. Song Grat har varit. Song Grat är det buddhistiska nyår som buddhister och faranger firar genom att spruta, kasta och hälla vatten på varandra. Man skall tydligen vara försiktig med att blöta ner muslimer, för de uppskattar definitivt inte ett firande av en religiös högtid, som inte är deras egen. Vi var aktiva här på området, Poseidon Villas, under förmiddagen, men sedan var vi nöjda. Nu är det officiellt år 2553 enligt buddhistisk tideräkning. Vädret har förändrats nu efter Song Grat, precis som de mer initierade berättade för oss. Nu är lågsäsongen här. Den heta säsongen har kommit och det är märkbart varmare. Temperaturen har säkert stigit med 4-5 grader de senaste veckorna. Havet har också förändrats. Det har börjat blåsa ganska rejält, vilket betyder att vårt spegelblanka hav har övergått i färg som påminner om Östersjön efter en härlig höst/vår storm. Vågorna går höga och dyningarna kräver respekt om man mot förmodan skulle få för sig att bada i havet. Det finns skyltar längs stranden som varnar för bad under monsuntiden. Helst skall man då vara iklädd flytväst och ”have a buddy all time”. Våra morgonpromenader tar vi fortfarande, i alla fall så länge vi kan komma över till stranden eftersom vattnet skär in en liten ”å” som vi måste ta oss över för att komma vidare bort på Long Beach. Så länge inga maneter har dykt upp är det ofarligt, men man ser inte botten på grund av allt slam som rörs upp av vågorna. Det kommer säkert att bli fint igen, med mer bad och solande på stranden.
Vi har varit sjuka också. Första omgången ordentligt för hela familjen i lite olika sjukdomar och grader. Carina fick halsfluss, Hannah dubbelsidig öroninflammation, Jacob hög feber och förkylning, Emma och Claes mycket hög feber. Nu är vi i alla fall pigga och krya igen. Det jobbiga med att ha feber härnere är problemet med att få ner kroppstemperaturen. Lite svårt när det är 35 grader varmt i huset!
Claes och Carina har även utökat sina kulinariska kunskaper. Vi har varit på matlagningskurs på Lanta Thai Cookery School. Det var roligt och lärorikt. Mycket hackande av grönsaker och blandade i woken. Ett säkert inköp när vi kommer till Sverige är en wok. Nu kan vi, i alla fall i teorin, använda den som det är tänkt att den skall användas. Vi lärde oss laga Pad Thai, Glass Noodle Salad, Panang Curry Chicken, Green Curry Chicken och Tom Yam Shrimp. Allt var mycket gott, förutom möjligen Glass Noodle Salad. Det känns som att den inte kommer att vara prioriterad när vi skall väcka kunskaperna till liv när vi kommer hem.
Carina, Emma, Hannah och Jacob var på elefantridning en lördagmorgon också. Det är stora djur! Carina och Jacob satt på en elefant och Emma och Hannah på en annan. Det gungade så att man nästa blev sjösjuk när de började gå. Det var en förutbestämd runda som de alltid går, genom en del av skogen och uppför några kullar. Just när elefanten gick uppför kändes det nästan som om man skulle ramla av. Efter en stund blev det nästan tråkigt och Emma undrade när vi var framme. Tyvärr är elefantskötarna/ryttarna inte speciellt intresserade av varken elefanterna eller av turisternas behov av att få ”undervisning” om den miljö och natur vi red genom. De är mer intresserade av sina mobiltelefoner och att rätta till sina bälteshållare än att berätta vad för typ av träd vi går förbi, eller berätta om elefanten. Det är denna brist på genuint intresse som vi finner underligt. Det hade varit så enkelt att förgylla och fascinera oss faranger genom lite historia om elefanternas värde i Thailand och berätta om naturen vi rider genom. Finns inte intresset eller är det bristande kunskap som är det underliggande problemet? Det handlar inte om att vi bara vill sitta på en elefant och gunga med i 30 minuter. Vi vill uppleva något genuint, även om vi är den tredje omgången turister för dagen. Innan thailändare har förstått detta, ligger de mil från en blomstrande turistnäring där faranger och turister känner att de vill uppleva detta igen.
Tisdag 17 Mars 2009 - Malaysia
Resealbum: Thaimout på Koh Lanta
Ännu några veckor har gått, här i paradiset precis som i resten av världen. Vi har varit på visa-run till Malaysia, Langkawi. Detta måste alla utlänningar, faranger, göra med jämna mellanrum. När vi sökte visum till Thailand, sökte vi 2 x 60 dagar, double tourist visa. Första omgången aktiverades när vi ankom i Bangkok = 60 dagar. Sedan har vi varit på Immigrationsoffice i Krabi och förlängt med 30 dagar. Otroligt nog har vi alltså varit i Thailand 3 månader vid det här laget. Nu var vi tvungna att ta oss ut ur landet för att aktivera omgång 2 av vårt tourist visa = 60 nya dagar. Vi bestämde oss för att ta semester från semestern och även uppleva Malaysia. Vårt val föll på Langkawi som är en ö precis utanför kusten där det även går båtar till och från Thailand, Satun. Det är cirka 30 mil från Koh Lanta till Satun, Tammalang Pier. Vi hyrde en mini-van med privatchaufför för att få en så smidig transprot som möjligt. Vårt enda (?) misstag var här att inte kolla upp vilken typ av chaufför vi fick. Vi lyckades få en självmordsbenägen fartdåre med en enda ambition här i livet, köra om fordonet framför! Oavsett om fordonet låg 10 meter framför eller 1000 meter så skulle vi om inom 30 sekunder. Barnen mådde illa, eftersom bilen svängde och gungade hela tiden. Stötdämpningen i dessa vans är inte gjord för framfart i 140 km i timmen på thailändska landsvägar. Det finns mycket gupp och svängar som vi närmast flög över! Som tur var kräktes ingen, troligtvis tack vare att både Jacob och Hannah somnade ganska fort. När vi försökte förklara för chauffören att vi ville att han skulle köra långsammare, tittade han bara på oss och fortsatte som om ingenting hade hänt.
Väl framme i Satun tog vi färjan över till Langkawi. Först bodde vi i Kuah Town, den största och enda staden på Langkawi. Vi hade fått tips om att shoppingen på Langkawi skulle vara ok, så vi hade ställt in oss på att fynda lite kläder till alla i familjen. Vilken besvikelse! Vi var i bägge shopping centren i staden, men hittade inte mycket som var prisvärt. Barnen hittade lite tröjor, men inget till Claes eller mig. Det var betydligt dyrare än på Lanta.
Dag 2 åkte vi till nästa hotell, Langkasuka Beach Resort. Hotellet var ok, dock påminde det i stilen om östtyska raka hus längor. Stranden var en besvikelse. I broschyren och på nätet skröt de om ”private beach” men stranden var ofräsch och smutsig. Så mycket för private beach. I och för sig, var den privat eftersom vi verkade vara de enda människorna där! Poolen var dock ok, även om den inte var tillräckligt djup för att dyka i. Jacob var nöjd, han bottnade överallt. På söndagen var vi på utflykt norröver på ön. Vi åkte till Linbanan och Seven Wells Waterfall. Linbanan var häftig! De har byggt en linbana upp till nästhögsta bergstoppen på ön, ca 700 möh. Sista biten är det en gångbro som är svängd ut över bergssidan. Det kom lite fjärilar i magen när vi tittade ut, men det var verkligen en fantastisk utsikt.
Vattenfallet och källorna var också häftiga. Man kunde åka rutschkana en liten bit på berget och det var roligt. Tyvärr hade Jacob ett par badbyxor med absolut inget glid. Se på fotona!
Vi längtade dock hem till Lanta efter några dagar. Nu väntade bara en helvetesfärd i 4 timmar innan vi var hemma. Denna gång var det ännu värre, än på vägen ner. Chauffören hade varit upp tidigt på morgonen för att hinna ner till vår färja vid lunchtid. Inte vilat något utan satte sig sedan bakom ratten för att köra hem till Lanta igen. Efter en liten stund sa vi till honom att köra långsammare, med samma nedslående resultat som tidigare, inget hände. Till slut sa jag på thai att han fick inte köra fortare än 70-80 km/h. Det fungerade i en halvtimme. Sedan öste han på igen. Till slut skrek vi på honom att han skulle ”SLOW DOWN”. Då tvärnitar han och slänger upp sin dörr och säger till Claes att då får han minsann köra. Helt plötsligt kunde han massor av engelska. Vi förklarade för honom att han var chauffören och att vi betalade honom för att köra oss, men att vi även ville känna oss bekväma med färden. Han hoppade in igen och körde vidare i 130 km/h tills vi kom hem till vårt hus igen. Han slängde ut våra väskor och körde därifrån! Inget trevligt minne av en annars rätt trevlig tid på Langkawi.
Väl framme i Satun tog vi färjan över till Langkawi. Först bodde vi i Kuah Town, den största och enda staden på Langkawi. Vi hade fått tips om att shoppingen på Langkawi skulle vara ok, så vi hade ställt in oss på att fynda lite kläder till alla i familjen. Vilken besvikelse! Vi var i bägge shopping centren i staden, men hittade inte mycket som var prisvärt. Barnen hittade lite tröjor, men inget till Claes eller mig. Det var betydligt dyrare än på Lanta.
Dag 2 åkte vi till nästa hotell, Langkasuka Beach Resort. Hotellet var ok, dock påminde det i stilen om östtyska raka hus längor. Stranden var en besvikelse. I broschyren och på nätet skröt de om ”private beach” men stranden var ofräsch och smutsig. Så mycket för private beach. I och för sig, var den privat eftersom vi verkade vara de enda människorna där! Poolen var dock ok, även om den inte var tillräckligt djup för att dyka i. Jacob var nöjd, han bottnade överallt. På söndagen var vi på utflykt norröver på ön. Vi åkte till Linbanan och Seven Wells Waterfall. Linbanan var häftig! De har byggt en linbana upp till nästhögsta bergstoppen på ön, ca 700 möh. Sista biten är det en gångbro som är svängd ut över bergssidan. Det kom lite fjärilar i magen när vi tittade ut, men det var verkligen en fantastisk utsikt.
Vattenfallet och källorna var också häftiga. Man kunde åka rutschkana en liten bit på berget och det var roligt. Tyvärr hade Jacob ett par badbyxor med absolut inget glid. Se på fotona!
Vi längtade dock hem till Lanta efter några dagar. Nu väntade bara en helvetesfärd i 4 timmar innan vi var hemma. Denna gång var det ännu värre, än på vägen ner. Chauffören hade varit upp tidigt på morgonen för att hinna ner till vår färja vid lunchtid. Inte vilat något utan satte sig sedan bakom ratten för att köra hem till Lanta igen. Efter en liten stund sa vi till honom att köra långsammare, med samma nedslående resultat som tidigare, inget hände. Till slut sa jag på thai att han fick inte köra fortare än 70-80 km/h. Det fungerade i en halvtimme. Sedan öste han på igen. Till slut skrek vi på honom att han skulle ”SLOW DOWN”. Då tvärnitar han och slänger upp sin dörr och säger till Claes att då får han minsann köra. Helt plötsligt kunde han massor av engelska. Vi förklarade för honom att han var chauffören och att vi betalade honom för att köra oss, men att vi även ville känna oss bekväma med färden. Han hoppade in igen och körde vidare i 130 km/h tills vi kom hem till vårt hus igen. Han slängde ut våra väskor och körde därifrån! Inget trevligt minne av en annars rätt trevlig tid på Langkawi.
Torsdag 12 Mars 2009 - Koh Lanta
Måndagen var skolledig för barnen, eftersom de uppträdde på Laanta Lanta festivalen i lördags. Denna dag tillbringade vi som vanligt. Lite på stranden, lite i poolen och ganska mycket i skuggan. Resten av veckan har gått åt till att förbereda oss på nästa äventyr. Visa-run till Langkawi i Malyasia. Vi åker fredag morgon med privat mini-van. Bilen är utrustad med DVD-spelare så går tiden lite fortare för framförallt barnen, men även för oss.
Torsdag 12 Mars 2009 - Koh Lanta
Resealbum: Thaimout på Koh Lanta
Idag, 2 mars, har vi varit på utflykt hela familjen. Vi åkte på 4 Island Tour, vilket inkluderar öarna, Koh Mook, Koh Cheung, Koh Ngai (Hai) och Koh Maa. På Koh Mook finns den berömda Emerald Cave. Mokarat Cave heter denna på thailändska. Man måste simma in genom en ca 80 meter lång tunnel och det är kolmörkt förutom guidens ficklampa. Högst upp i tunneln hänger fladdermöss och sover. De bryr sig naturligtvis inte ett dugg om oss. Emma hängde först i livbojen som guiden simmade med, sedan hängde vi i varandras flytvästar som ett långt led. Legenden säger att pirater gömde sina skatter i håligheterna i tunneln, förr i tiden. Detta gjordes direkt efter deras dåd, sedan flyttades skatterna till ännu bättre gömställen. Detta måste dock ha varit en ganska bra gömma i alla fall, eftersom grottan ”upptäcktes” för ca 80 år sedan av några svalbo-”jägare” som plockade svalbo upp på berget på Koh Mook. De hade sett grottan som är som en hålighet i berget och brukade klättra upp och ner där. En dag hörde de ett kluckande ljud och såg att det fanns en tunnel som ledde ända ut till havet. För ca 13 år sedan började man skeppa turister ut till denna sevärdhet. Man måste tima denna simtur genom tunneln eftersom när det är högvatten är tunneln helt under vatten, vilket gör det omöjligt att i simma igenom densamma.
Efter Koh Mook seglade vi till Koh Cheung för lite snorkling. Det var djupt och mycket fisk där, men tyvärr väldigt grumlig i vattnet. Vi var också högt över korallen eftersom det var högvatten när vi kom ut till snorklingsplatsen. Vi såg i alla fall en hel del fisk, bland annat Crocodile Needle fish och Yellow Boxfish. Det var fisk vi inte hade sett tidigare vid våra utflykter till Koh Rok. Carina och barnen simmade runt om några stenar för att se om en muräna som bor där, var hemma, men tyvärr var den inte det.
Efter snorklingen dukades det upp lunch på båten. Mycket god mat och alla åt med god aptit. Sedan gick resan till Koh Ngai för lite strandliv och snorkling från stranden. När Emma gick från båten till stranden på bryggan lyckades hon med nöd och näppe undvika att trampa på en varans svans. Varanen tyckte tydligen att han (?) hade företräde och kunde inte ha brytt sig mindre om att Emma kom gående där. Mysig strand, barnen badade och simmade med fenorna och hade det bra. På båten igen för vidare transport till Koh Maa för andra omgången snorkling. Emma hoppade i utan några problem och simmade bort till resten av gruppen. När Carina skulle hoppa i lyckades hon på axeln ”lite ur led” och hade vissa problem med att komma upp i båten igen. Som tur var var det inga problem att få axeln på plats igen, men det blev ingen mer snorkling för Mamma denna dag. Jacob bestämde sig för att stanna ombord med Mamma. Emma såg en drakfisk och visade även Hannah den. Hannah fick syn på Gil i Hitta Nemo (vet ej vad fiskarten heter), dagens höjdpunkt för henne. Nu är vi trötta efter ännu en dag på Andaman Sea med snorkling, sol och bad.
Resten av veckan var precis som vanligt. Barnen har gått i skolan och Claes och jag har solat, slöat, tränat och vilat i största allmänhet. I lördags var det Laanta Lanta Festival i Old Town här på Koh Lanta. Festival är roligt och en thailändsk sådan har vi aldrig bevistat. Barnen uppträdde med sånger och lite dans tillsammans med Lanta Sanuk School och alla klasskompisar. Jacobs 1:a uppträdde tillsammans med förskoleklassen. De sjöng Pippi Långstrump och Sjörövar-Fabbe. Dessutom hade de en sång med dans, Per Sjusteg (?). De var vädligt duktiga. Hannah och Emma sjöng Take a chance on me och Mamma Mia från Abba. Dessutom körade de till en dansk november höstsång som de danska eleverna vid skolan sjöng. Fantastiska även dem. Det är inte helt lätt att sjunga Abba-låtar, för att inte prata om danska sångtexter.
Det var väldigt varmt i lördags också. Första föreställningen (av två) var redan kl 15:30 på eftermiddagen. Någon förälder mätte 36 grader C i skuggan under uppträdandet! Barnen stod i gassande sol, så vi kan bara gissa hur varmt det var för dem. Mellan showerna gick vi ett varv på festivalen. Barnen hade fått lite skoluppgifter, att ta reda på lite om vad som såldes på festivalen bland annat. Detta beroende på att nästa måndag är barnen lediga från skolan som kompensation för lördagen. Festivalen påminde till stor del om alla marknader och festivaler som är i Sverige under sommaren. Mycket krims-krams till försäljningen. Mycket mat som steks/grillas, tom mobiltelefonförsäljare var representerade. Maten var kanske inte likadan men annars same, same but different. Dock var det ändå speciellt att ha varit med på en festival som till största delen riktas till thailändarna själva och inte bara går ut på att kränga varor till alla faranger på ön.
Resten av helgen har varit väldigt lugn- Vi var nere och badade i solnedgången i söndags. En squid (en sorts bläckfisk med korta ”armar”) kom simmande förbi och skrämde vettet ur Emma.
Hannah och Jacob blev först också rädda eftersom de inte förstod vad jag ropade om. Men när de förstod att det inte var en manet, så kom de i igen och tittade på den stackars squiden. Den var förmodligen mer rädd än vi var. Maneter däremot skall man inte leka med härnere. De är giftiga, dock endast en sort som är dödlig, boxmaneten. De stinger och bränner riktigt rejält. Bästa botemedlet är enligt lokala källor att hälla på vinäger för att döda tentaklerna som eventuellt sitter fast på huden.
Vecka 13, 20 mars- 29 mars 2009
I fredags kom äntligen Chrille, Petra, David och Sara. Vi har längtat efter dem sedan vi fick veta att de skulle komma och hälsa på oss. Det har varit 6 härliga dagar med umgänge, vila (mycket vila blir det på Lanta), promenader och goda middagar i glada vänners lag. Barnen gick i skolan 3 av dagarna men vi kunde ändå umgås efter skolan. Vi hade sådan tur att vi kunde boka ett av områdets finast belägna hus till dem. Beachfront med 20 meter lång pool. Solen gick ner i havet precis utanför tomtgränsen. Vi hade möjligtvis trott att vi skulle sitta uppe i vårt hus och umgås men så blev det inte alls. Vi överlät med glädje värdskapet till Chrille och Petra. Dock var vi noga med att som goda gäster fylla på den flytande födan i kylskåpet när så krävdes!
Vädret har börjat bli mer ostadigt. Lite varannan dags väder har vi upplevt den senaste veckan. Ena dagen var det fantastiskt blå himmel och 35 grader varmt i skuggan, nästa dag svart himmel, regn och ”bara” 25 grader varmt. Det är väl så att lågsäsongen börjar nu och därmed även icke så stabilt väder. Det är fortfarande varmt, och de bofasta menar att det blir ännu varmare månaderna som kommer. Några berättar om dagar när det är uppemot 45 grader varmt i skuggan. Vi hoppas att det bara är för att ”skrämma” oss, men annars får vi väl flämta i skuggan och hålla oss ur solen ännu mer än nu.
Efter Koh Mook seglade vi till Koh Cheung för lite snorkling. Det var djupt och mycket fisk där, men tyvärr väldigt grumlig i vattnet. Vi var också högt över korallen eftersom det var högvatten när vi kom ut till snorklingsplatsen. Vi såg i alla fall en hel del fisk, bland annat Crocodile Needle fish och Yellow Boxfish. Det var fisk vi inte hade sett tidigare vid våra utflykter till Koh Rok. Carina och barnen simmade runt om några stenar för att se om en muräna som bor där, var hemma, men tyvärr var den inte det.
Efter snorklingen dukades det upp lunch på båten. Mycket god mat och alla åt med god aptit. Sedan gick resan till Koh Ngai för lite strandliv och snorkling från stranden. När Emma gick från båten till stranden på bryggan lyckades hon med nöd och näppe undvika att trampa på en varans svans. Varanen tyckte tydligen att han (?) hade företräde och kunde inte ha brytt sig mindre om att Emma kom gående där. Mysig strand, barnen badade och simmade med fenorna och hade det bra. På båten igen för vidare transport till Koh Maa för andra omgången snorkling. Emma hoppade i utan några problem och simmade bort till resten av gruppen. När Carina skulle hoppa i lyckades hon på axeln ”lite ur led” och hade vissa problem med att komma upp i båten igen. Som tur var var det inga problem att få axeln på plats igen, men det blev ingen mer snorkling för Mamma denna dag. Jacob bestämde sig för att stanna ombord med Mamma. Emma såg en drakfisk och visade även Hannah den. Hannah fick syn på Gil i Hitta Nemo (vet ej vad fiskarten heter), dagens höjdpunkt för henne. Nu är vi trötta efter ännu en dag på Andaman Sea med snorkling, sol och bad.
Resten av veckan var precis som vanligt. Barnen har gått i skolan och Claes och jag har solat, slöat, tränat och vilat i största allmänhet. I lördags var det Laanta Lanta Festival i Old Town här på Koh Lanta. Festival är roligt och en thailändsk sådan har vi aldrig bevistat. Barnen uppträdde med sånger och lite dans tillsammans med Lanta Sanuk School och alla klasskompisar. Jacobs 1:a uppträdde tillsammans med förskoleklassen. De sjöng Pippi Långstrump och Sjörövar-Fabbe. Dessutom hade de en sång med dans, Per Sjusteg (?). De var vädligt duktiga. Hannah och Emma sjöng Take a chance on me och Mamma Mia från Abba. Dessutom körade de till en dansk november höstsång som de danska eleverna vid skolan sjöng. Fantastiska även dem. Det är inte helt lätt att sjunga Abba-låtar, för att inte prata om danska sångtexter.
Det var väldigt varmt i lördags också. Första föreställningen (av två) var redan kl 15:30 på eftermiddagen. Någon förälder mätte 36 grader C i skuggan under uppträdandet! Barnen stod i gassande sol, så vi kan bara gissa hur varmt det var för dem. Mellan showerna gick vi ett varv på festivalen. Barnen hade fått lite skoluppgifter, att ta reda på lite om vad som såldes på festivalen bland annat. Detta beroende på att nästa måndag är barnen lediga från skolan som kompensation för lördagen. Festivalen påminde till stor del om alla marknader och festivaler som är i Sverige under sommaren. Mycket krims-krams till försäljningen. Mycket mat som steks/grillas, tom mobiltelefonförsäljare var representerade. Maten var kanske inte likadan men annars same, same but different. Dock var det ändå speciellt att ha varit med på en festival som till största delen riktas till thailändarna själva och inte bara går ut på att kränga varor till alla faranger på ön.
Resten av helgen har varit väldigt lugn- Vi var nere och badade i solnedgången i söndags. En squid (en sorts bläckfisk med korta ”armar”) kom simmande förbi och skrämde vettet ur Emma.
Hannah och Jacob blev först också rädda eftersom de inte förstod vad jag ropade om. Men när de förstod att det inte var en manet, så kom de i igen och tittade på den stackars squiden. Den var förmodligen mer rädd än vi var. Maneter däremot skall man inte leka med härnere. De är giftiga, dock endast en sort som är dödlig, boxmaneten. De stinger och bränner riktigt rejält. Bästa botemedlet är enligt lokala källor att hälla på vinäger för att döda tentaklerna som eventuellt sitter fast på huden.
Vecka 13, 20 mars- 29 mars 2009
I fredags kom äntligen Chrille, Petra, David och Sara. Vi har längtat efter dem sedan vi fick veta att de skulle komma och hälsa på oss. Det har varit 6 härliga dagar med umgänge, vila (mycket vila blir det på Lanta), promenader och goda middagar i glada vänners lag. Barnen gick i skolan 3 av dagarna men vi kunde ändå umgås efter skolan. Vi hade sådan tur att vi kunde boka ett av områdets finast belägna hus till dem. Beachfront med 20 meter lång pool. Solen gick ner i havet precis utanför tomtgränsen. Vi hade möjligtvis trott att vi skulle sitta uppe i vårt hus och umgås men så blev det inte alls. Vi överlät med glädje värdskapet till Chrille och Petra. Dock var vi noga med att som goda gäster fylla på den flytande födan i kylskåpet när så krävdes!
Vädret har börjat bli mer ostadigt. Lite varannan dags väder har vi upplevt den senaste veckan. Ena dagen var det fantastiskt blå himmel och 35 grader varmt i skuggan, nästa dag svart himmel, regn och ”bara” 25 grader varmt. Det är väl så att lågsäsongen börjar nu och därmed även icke så stabilt väder. Det är fortfarande varmt, och de bofasta menar att det blir ännu varmare månaderna som kommer. Några berättar om dagar när det är uppemot 45 grader varmt i skuggan. Vi hoppas att det bara är för att ”skrämma” oss, men annars får vi väl flämta i skuggan och hålla oss ur solen ännu mer än nu.
Söndag 1 Mars 2009 - Koh Lanta
Resealbum: Thaimout på Koh Lanta
Ännu en underbar vecka är till ända. Skolan tuffar på för barnen. En glad nyhet hemifrån fick vi när Chrille och Petra mailade att de hälsar på i slutet av mars. Det skall verkligen blir roligt. Under veckan fick vi veta att det fanns större och trevligare hus tomma här på området. Vi hörde oss för med Lanta Hideaways och fick veta att vi kunde byta hus till mer strandnära och betydligt större. Viktigare än storleken var dock miljön runt om huset. Uppe vid vårt ”gamla” hus bodde vi precis vid byggarbetsplatsen och grusupptaget. Nu har vi betydligt trevligare utemiljö och mycket vackert hus. Vi behöver dock flytta en gång till i slutet av mars, men då till ett ännu bättre hus! Sista dagen i februari gick således åt till packning och flyttning av alla våra pinaler. Det är arbetsamt även att flytta ett semesterboende! På lördag kväll gick vi ut och åt tillsammans med en familj från Stockholm som bor på Klong Dao. Vi gick till Gong Grit. Gott som vanligt, men inte lika bra som sist. Sedan gick vi till Slow Down och drack drinkar och åt glass. Tuk-tuk hem kändes mer som ett kamikaze-uppdrag än en hemfärd i sakta mak. Inte speciellt behagligt att åka tuk-tuk på kvällen på Lanta.
Barnen var på utfärd med skolan i fredags. De åkte till östra sidan av ön för att utforska Mangroveträden. De kan nu väldigt mycket om detta träd också, i sin strävan att fullfölja Expedition Thailand.
Barnen var på utfärd med skolan i fredags. De åkte till östra sidan av ön för att utforska Mangroveträden. De kan nu väldigt mycket om detta träd också, i sin strävan att fullfölja Expedition Thailand.
Lördag 28 Februari 2009 - Koh Lanta
Resealbum: Thaimout på Koh Lanta
Vecka 6, 2 februari – 8 februari 2009
Ja, tro det eller ej, men veckorna flyter in i varandra väldigt mycket just nu. Vardagen är på plats, det enda sätt vi vet om det är tisdag eller lördag är att barnen går i skolan måndag – fredag. På helgerna försöker vi göra utflykter tillsammans, hela familjen. Denna vecka har det inte hänt något annorlunda. Hannah hade mycket läxor, det tog ett antal timmar att göra dessa. Vi undrade lite vad de gör i skolan hela dagarna, men fick till svar att då gör de ”Expedition Thailand”. Det är ett temaprojekt under vårterminen för att lära barnen (och föräldrar) mer om Thailands kultur, natur och människor. Det är intressant även för oss naturligtvis, som bor i vår lilla bubbla och rör oss mellan stranden, huset och restaurangen…
Jacob har lärt oss om frukten/grönsaken Papaya. Det är faktiskt både en frukt och en grönsak. Hannah kan allt om kokosnötspalmen. Den viktigaste kunskapen är att ALDRIG gå under en kokosnötspalm, för om en kokosnöt ramlar ner just då kan man dö om man får den i huvudet! Jacob har även hållt en liten föreläsning om papapyan för kompisarna under morgonsamlingen på skolan.
Varje dag i skolan börjas med morgonsamling då alla elever i helårskolan sitter tillsammans i 15 minuter och pratar om olika ämnen. Varje lärare har en morgon i veckan, så det är olika vinklingar varje morgon. Alla elever sa jag, alltså alla 35 stycken som går i helårsskolan år 1 – 9!
I fredags körde vi ner till södra Lanta och åt lunch direkt efter skolan. Några vänner har en pick-up och vi packade in oss alla 9. Vuxna och Jacob inne i bilen, de fyra äldre barnen på flaket. De hade hittat en restaurang som låg uppe på en klippa längst ute på en udde. Vilken fantastisk utsikt! Detta var där stranden Kantiang Bay börjar. Här ligger också Lantas enda fem-stjärniga hotell, Pimalai Resort. Efter lunchen körde vi vidare söderut till Klong Jaark och badade hela eftermiddagen. En underbar dag, god mat, härlig förströelse och mycket trevligt sällskap.
Helgen har förflutit väldigt lugnt. Åkte in och shoppade på lördagen, Hannah hittade en ny bikini, Jacob vattenpistoler.
Vecka 7, 9 februari – 15 februari 2009
Jaha, då har ännu en lat, underbar och varm vecka förflutit. Vad har vi gjort denna vecka? Claes har åkt på en duktig stelhet i nacken som gör att han behöver värktabletter och massage. Det har tagit en vecka men nu är det äntligen ok igen.
I onsdags var Carina med i skolan hos barnen och fick se hur de har det under dagarna. Först var det morgonsamling som vanligt och denna gång avhandlades hur man kan göra för att framföra en muntlig redovisning på ett bra och lyckat sätt. Mattias, Jacobs lärare i ettan har ett system för att klara detta;
Kroppen
Ögonkontakt
Rösten
Det är en bra kunskap att ta med sig vidare i livet, tycker jag. Emma redogjorde om jättebläckfisken. Efter morgonsamlingen var jag med Emmas klass och förhörde Emma och Emil på engelsk-läxan. De var naturligtvis väldigt duktiga. Efter 10-rasten var jag med Hannahs klass. De hade först Eget Arbete EA. Då arbetade Hannah med att renskriva sin redogörelse från en utflyktsdag. Efter EA var det thai. De har en thailändsk tjej på skolan som även kan svenska. Hon lär barnen varje vecka några thailändska uttryck som är bra att kunna. Hittills har det lärt sig att räkna till tio, veckodagarna, dagarnas färger och allmänna uttryck, som Hur mår du? Jag mår bra. Veckodagarnas färger är intressant, eftersom vi inte har något liknande alls i Sverige.
Måndag - wan dschan -Gul
Tisdag - wan angkhaan - Rosa
Onsdag – wan phud – Grön
Torsdag – wan paruhad – Orange
Fredag – wan sukk – Blå
Lördag – wan sau – Lila
Söndag – wan aathid – Röd
Många thailändare har speciella tröjor i de olika färgerna som de får från det företag som de arbetar på. Sedan används dessa tröjor som en form av arbetsuniform enligt ovanstående dags-schema.
På fredagen skulle Hannah berätta om Maneter på morgonsamlingen så då körde Claes och jag in och lyssnade. Det går att äta maneter, men man måste koka dem först! Som alltid är det intressant att få ny kunskap!
I går, söndag, åkte vi ut till Koh Rok igen. Denna underbara paradisö, där snorklingen är helt fantastisk. Denna gång hyrde vi en egen speedboat tillsammans med några nyfunna vänner här på Poseidon Villas. Totalt var vi 8 vuxna och 9 barn. Förra gången vi seglade till Koh Rok tog det ungefär 2 timmar ner, nu gick det lite fortare, ca 35 knop, 45 minuter. Denna kaptenen tog oss till södra sidan av öarna. Snorklingen var ännu häftigare här. Betydligt mer fisk, större fiskar och färggladare koraller. Vi tog lite undervattensfoto denna gång, se bilderna. Efter någon timmes snorkling var alla hungriga, så vi tog oss in till stranden för vår medhavda lunch. Ja, vi hade i alla fall beställt den! Snorkling från stranden, fick simma en bit ut. Lika grönt, varmt vatten denna gång som förra. Man blir lite bortskämd, liksom… Emma hade otur, hon kom åt propellerbladen med lillfingret, så hon skar sig lite. Men, skam den som ger sig. Två plåster, Mamma- tröst och ut i vattnet igen! Jacob älskade att hoppa från båtens för så det fick han göra tillsammans med de andra två buspojkarna som var med. Ja och så Hannah förståss!
Efter en stund körde vi ut en bit till havs igen. Här märktes att det var med strömt, på några sekunder hade 17 snorklande svenskar drivit iväg från båten ca 150 meter. Då blev vår thailändska besättning lite nervös, så de hoppade i till oss och vinkade in oss närmare båten. Lite lustigt var att ingen av oss hade nog direkt märkt att vi drev så fort. Här var det djupare och därför också lite läskigare. Thailändaren som kunde engelska berättade att han förra veckan hade sett svartfenad revhaj precis där vi var. Instruktionen var sedan att om en haj kom så skulle vi inte fortsätta simma vågrätt i ytan utan ställa oss lodrätt i vattnet, gärna upp med benen så gjorde hajarna inget! Nehej, det lät ju betryggande. Emma och jag bestämde oss för att vi var ganska nöjda nu och tog oss upp i båten istället. Thailändaren dök då ner och hämtade upp en sjöstjärna och två sjögurkor till oss att titta på, se bildbevis. Visste ni att sjögurkor spyr upp sina inälvor när de känner sig hotade? Vi har sett det! Inte så trevligt!
Till slut seglade vi hem till Lanta igen. De släppte av oss precis vid vår strand, Moonwalk Beach Bar. Vattnet var nästa otäckt varmt när vi hoppade av båten. Vadade iland och hem. Trötta och nöjda efter en hel dags snorklande i Andaman Sea.
Vecka 8, 16 februari – 22 februari 2009
Denna vecka har vi varit väldigt aktiva… Carina har promenerat längs hela Long Beach flera gånger.Claes har äntligen blivit av med sin nackspärr och har börjat på Lanta Muay Thai Gym. Dock än så länge inte med Thaiboxning utan endast vanligt viktträning. Vi har varit på morgonsamlingen 2 gånger och även hunnit med att ”storhandla” i Saladan. Busy, busy!
Alla barnen gör framsteg i skolan. Jacob lär sig maträtter på engelska, Hannah vardagsord på engelska och Emma tränar pronomen på svenskan.
Vi har även varit på 7-års kalas, poolparty! Det var barn från 7 års ålder till 13 år. Underbart att så olika åldrar kan umgås så enkelt här på Lanta. Barnen hoppade i poolen och vi vuxna tog en drink och pratade bort ett par timmar. På kvällen åkte vi till en restaurang, Gong Grit, som ligger på Klong Dao. En oansenligt skylt vid vägen, men en beachrestaurang av rang. Nu har vi testat Red Snapper (fisk) med smörsås och kokt potatis, och barnen åt Chicken in Basket. Friterad kyckling med pommes frites. Alla var nöjda, mätta och belåtna.
Lördagen var utflyktsdag igen. Denna gång hyrde vi ytterligare en motorcykel för att hela familjen köra ner till Kantiang Bay, som anses vara den finaste stranden på hela Lanta. Vi är böjda att hålla med. Vi har tidigare sett stranden från ovan, när vi lunchade på Viewpoint restaurangen tillsammans med familjen Alesten från Småland, men idag körde vi även ner till stranden. Vid denna strand ligger också det finaste hotellet på hela ön, Pimalai. Stranden var fantastisk även här, vattnet var lika varmt som vanligt och vi hade en väldigt trevlig familjedag. Emma tränar handstående till perfektum, Jacob och Hannah lekte utforskare och djuphavsdykare. Lunch intogs på en restaurang som heter Same Same but Different. Härlig mysfaktor. Som dekoration hade de bland annat hängt upp ett antal blåvalsryggkotor. De är väldigt stora!
Söndagen har verkligen nyttjats med måtta. Slöat, badat och sett film. Det behövs även sådana dagar i vårt hektiska liv här på Lanta! (Hmm)
Vecka 9, 23 februari – 1 mars 2009
Ännu en underbar vecka är till ända. Skolan tuffar på för barnen. En glad nyhet hemifrån fick vi när Chrille och Petra mailade att de hälsar på i slutet av mars. Det skall verkligen blir roligt. Under veckan fick vi veta att det fanns större och trevligare hus tomma här på området. Vi hörde oss för med Lanta Hideaways och fick veta att vi kunde byta hus till mer strandnära och betydligt större. Viktigare än storleken var dock miljön runt om huset. Uppe vid vårt ”gamla” hus bodde vi precis vid byggarbetsplatsen och grusupptaget. Nu har vi betydligt trevligare utemiljö och mycket vackert hus. Vi behöver dock flytta en gång till i slutet av mars, men då till ett ännu bättre hus! Sista dagen i februari gick således åt till packning och flyttning av alla våra pinaler. Det är arbetsamt även att flytta ett semesterboende! På lördag kväll gick vi ut och åt tillsammans med en familj från Stockholm som bor på Klong Dao. Vi gick till Gong Grit. Gott som vanligt, men inte lika bra som sist. Sedan gick vi till Slow Down och drack drinkar och åt glass. Tuk-tuk hem kändes mer som ett kamikaze-uppdrag än en hemfärd i sakta mak. Inte speciellt behagligt att åka tuk-tuk på kvällen på Lanta.
Barnen var på utfärd med skolan i fredags. De åkte till östra sidan av ön för att utforska Mangroveträden. De kan nu väldigt mycket om detta träd också, i sin strävan att fullfölja Expedition Thailand.
Ja, tro det eller ej, men veckorna flyter in i varandra väldigt mycket just nu. Vardagen är på plats, det enda sätt vi vet om det är tisdag eller lördag är att barnen går i skolan måndag – fredag. På helgerna försöker vi göra utflykter tillsammans, hela familjen. Denna vecka har det inte hänt något annorlunda. Hannah hade mycket läxor, det tog ett antal timmar att göra dessa. Vi undrade lite vad de gör i skolan hela dagarna, men fick till svar att då gör de ”Expedition Thailand”. Det är ett temaprojekt under vårterminen för att lära barnen (och föräldrar) mer om Thailands kultur, natur och människor. Det är intressant även för oss naturligtvis, som bor i vår lilla bubbla och rör oss mellan stranden, huset och restaurangen…
Jacob har lärt oss om frukten/grönsaken Papaya. Det är faktiskt både en frukt och en grönsak. Hannah kan allt om kokosnötspalmen. Den viktigaste kunskapen är att ALDRIG gå under en kokosnötspalm, för om en kokosnöt ramlar ner just då kan man dö om man får den i huvudet! Jacob har även hållt en liten föreläsning om papapyan för kompisarna under morgonsamlingen på skolan.
Varje dag i skolan börjas med morgonsamling då alla elever i helårskolan sitter tillsammans i 15 minuter och pratar om olika ämnen. Varje lärare har en morgon i veckan, så det är olika vinklingar varje morgon. Alla elever sa jag, alltså alla 35 stycken som går i helårsskolan år 1 – 9!
I fredags körde vi ner till södra Lanta och åt lunch direkt efter skolan. Några vänner har en pick-up och vi packade in oss alla 9. Vuxna och Jacob inne i bilen, de fyra äldre barnen på flaket. De hade hittat en restaurang som låg uppe på en klippa längst ute på en udde. Vilken fantastisk utsikt! Detta var där stranden Kantiang Bay börjar. Här ligger också Lantas enda fem-stjärniga hotell, Pimalai Resort. Efter lunchen körde vi vidare söderut till Klong Jaark och badade hela eftermiddagen. En underbar dag, god mat, härlig förströelse och mycket trevligt sällskap.
Helgen har förflutit väldigt lugnt. Åkte in och shoppade på lördagen, Hannah hittade en ny bikini, Jacob vattenpistoler.
Vecka 7, 9 februari – 15 februari 2009
Jaha, då har ännu en lat, underbar och varm vecka förflutit. Vad har vi gjort denna vecka? Claes har åkt på en duktig stelhet i nacken som gör att han behöver värktabletter och massage. Det har tagit en vecka men nu är det äntligen ok igen.
I onsdags var Carina med i skolan hos barnen och fick se hur de har det under dagarna. Först var det morgonsamling som vanligt och denna gång avhandlades hur man kan göra för att framföra en muntlig redovisning på ett bra och lyckat sätt. Mattias, Jacobs lärare i ettan har ett system för att klara detta;
Kroppen
Ögonkontakt
Rösten
Det är en bra kunskap att ta med sig vidare i livet, tycker jag. Emma redogjorde om jättebläckfisken. Efter morgonsamlingen var jag med Emmas klass och förhörde Emma och Emil på engelsk-läxan. De var naturligtvis väldigt duktiga. Efter 10-rasten var jag med Hannahs klass. De hade först Eget Arbete EA. Då arbetade Hannah med att renskriva sin redogörelse från en utflyktsdag. Efter EA var det thai. De har en thailändsk tjej på skolan som även kan svenska. Hon lär barnen varje vecka några thailändska uttryck som är bra att kunna. Hittills har det lärt sig att räkna till tio, veckodagarna, dagarnas färger och allmänna uttryck, som Hur mår du? Jag mår bra. Veckodagarnas färger är intressant, eftersom vi inte har något liknande alls i Sverige.
Måndag - wan dschan -Gul
Tisdag - wan angkhaan - Rosa
Onsdag – wan phud – Grön
Torsdag – wan paruhad – Orange
Fredag – wan sukk – Blå
Lördag – wan sau – Lila
Söndag – wan aathid – Röd
Många thailändare har speciella tröjor i de olika färgerna som de får från det företag som de arbetar på. Sedan används dessa tröjor som en form av arbetsuniform enligt ovanstående dags-schema.
På fredagen skulle Hannah berätta om Maneter på morgonsamlingen så då körde Claes och jag in och lyssnade. Det går att äta maneter, men man måste koka dem först! Som alltid är det intressant att få ny kunskap!
I går, söndag, åkte vi ut till Koh Rok igen. Denna underbara paradisö, där snorklingen är helt fantastisk. Denna gång hyrde vi en egen speedboat tillsammans med några nyfunna vänner här på Poseidon Villas. Totalt var vi 8 vuxna och 9 barn. Förra gången vi seglade till Koh Rok tog det ungefär 2 timmar ner, nu gick det lite fortare, ca 35 knop, 45 minuter. Denna kaptenen tog oss till södra sidan av öarna. Snorklingen var ännu häftigare här. Betydligt mer fisk, större fiskar och färggladare koraller. Vi tog lite undervattensfoto denna gång, se bilderna. Efter någon timmes snorkling var alla hungriga, så vi tog oss in till stranden för vår medhavda lunch. Ja, vi hade i alla fall beställt den! Snorkling från stranden, fick simma en bit ut. Lika grönt, varmt vatten denna gång som förra. Man blir lite bortskämd, liksom… Emma hade otur, hon kom åt propellerbladen med lillfingret, så hon skar sig lite. Men, skam den som ger sig. Två plåster, Mamma- tröst och ut i vattnet igen! Jacob älskade att hoppa från båtens för så det fick han göra tillsammans med de andra två buspojkarna som var med. Ja och så Hannah förståss!
Efter en stund körde vi ut en bit till havs igen. Här märktes att det var med strömt, på några sekunder hade 17 snorklande svenskar drivit iväg från båten ca 150 meter. Då blev vår thailändska besättning lite nervös, så de hoppade i till oss och vinkade in oss närmare båten. Lite lustigt var att ingen av oss hade nog direkt märkt att vi drev så fort. Här var det djupare och därför också lite läskigare. Thailändaren som kunde engelska berättade att han förra veckan hade sett svartfenad revhaj precis där vi var. Instruktionen var sedan att om en haj kom så skulle vi inte fortsätta simma vågrätt i ytan utan ställa oss lodrätt i vattnet, gärna upp med benen så gjorde hajarna inget! Nehej, det lät ju betryggande. Emma och jag bestämde oss för att vi var ganska nöjda nu och tog oss upp i båten istället. Thailändaren dök då ner och hämtade upp en sjöstjärna och två sjögurkor till oss att titta på, se bildbevis. Visste ni att sjögurkor spyr upp sina inälvor när de känner sig hotade? Vi har sett det! Inte så trevligt!
Till slut seglade vi hem till Lanta igen. De släppte av oss precis vid vår strand, Moonwalk Beach Bar. Vattnet var nästa otäckt varmt när vi hoppade av båten. Vadade iland och hem. Trötta och nöjda efter en hel dags snorklande i Andaman Sea.
Vecka 8, 16 februari – 22 februari 2009
Denna vecka har vi varit väldigt aktiva… Carina har promenerat längs hela Long Beach flera gånger.Claes har äntligen blivit av med sin nackspärr och har börjat på Lanta Muay Thai Gym. Dock än så länge inte med Thaiboxning utan endast vanligt viktträning. Vi har varit på morgonsamlingen 2 gånger och även hunnit med att ”storhandla” i Saladan. Busy, busy!
Alla barnen gör framsteg i skolan. Jacob lär sig maträtter på engelska, Hannah vardagsord på engelska och Emma tränar pronomen på svenskan.
Vi har även varit på 7-års kalas, poolparty! Det var barn från 7 års ålder till 13 år. Underbart att så olika åldrar kan umgås så enkelt här på Lanta. Barnen hoppade i poolen och vi vuxna tog en drink och pratade bort ett par timmar. På kvällen åkte vi till en restaurang, Gong Grit, som ligger på Klong Dao. En oansenligt skylt vid vägen, men en beachrestaurang av rang. Nu har vi testat Red Snapper (fisk) med smörsås och kokt potatis, och barnen åt Chicken in Basket. Friterad kyckling med pommes frites. Alla var nöjda, mätta och belåtna.
Lördagen var utflyktsdag igen. Denna gång hyrde vi ytterligare en motorcykel för att hela familjen köra ner till Kantiang Bay, som anses vara den finaste stranden på hela Lanta. Vi är böjda att hålla med. Vi har tidigare sett stranden från ovan, när vi lunchade på Viewpoint restaurangen tillsammans med familjen Alesten från Småland, men idag körde vi även ner till stranden. Vid denna strand ligger också det finaste hotellet på hela ön, Pimalai. Stranden var fantastisk även här, vattnet var lika varmt som vanligt och vi hade en väldigt trevlig familjedag. Emma tränar handstående till perfektum, Jacob och Hannah lekte utforskare och djuphavsdykare. Lunch intogs på en restaurang som heter Same Same but Different. Härlig mysfaktor. Som dekoration hade de bland annat hängt upp ett antal blåvalsryggkotor. De är väldigt stora!
Söndagen har verkligen nyttjats med måtta. Slöat, badat och sett film. Det behövs även sådana dagar i vårt hektiska liv här på Lanta! (Hmm)
Vecka 9, 23 februari – 1 mars 2009
Ännu en underbar vecka är till ända. Skolan tuffar på för barnen. En glad nyhet hemifrån fick vi när Chrille och Petra mailade att de hälsar på i slutet av mars. Det skall verkligen blir roligt. Under veckan fick vi veta att det fanns större och trevligare hus tomma här på området. Vi hörde oss för med Lanta Hideaways och fick veta att vi kunde byta hus till mer strandnära och betydligt större. Viktigare än storleken var dock miljön runt om huset. Uppe vid vårt ”gamla” hus bodde vi precis vid byggarbetsplatsen och grusupptaget. Nu har vi betydligt trevligare utemiljö och mycket vackert hus. Vi behöver dock flytta en gång till i slutet av mars, men då till ett ännu bättre hus! Sista dagen i februari gick således åt till packning och flyttning av alla våra pinaler. Det är arbetsamt även att flytta ett semesterboende! På lördag kväll gick vi ut och åt tillsammans med en familj från Stockholm som bor på Klong Dao. Vi gick till Gong Grit. Gott som vanligt, men inte lika bra som sist. Sedan gick vi till Slow Down och drack drinkar och åt glass. Tuk-tuk hem kändes mer som ett kamikaze-uppdrag än en hemfärd i sakta mak. Inte speciellt behagligt att åka tuk-tuk på kvällen på Lanta.
Barnen var på utfärd med skolan i fredags. De åkte till östra sidan av ön för att utforska Mangroveträden. De kan nu väldigt mycket om detta träd också, i sin strävan att fullfölja Expedition Thailand.
Söndag 22 Februari 2009
Denna vecka har vi varit väldigt aktiva… Carina har promenerat längs hela Long Beach flera gånger.Claes har äntligen blivit av med sin nackspärr och har börjat på Lanta Muay Thai Gym. Dock än så länge inte med Thaiboxning utan endast vanligt viktträning. Vi har varit på morgonsamlingen 2 gånger och även hunnit med att ”storhandla” i Saladan. Busy, busy!
Alla barnen gör framsteg i skolan. Jacob lär sig maträtter på engelska, Hannah vardagsord på engelska och Emma tränar pronomen på svenskan.
Vi har även varit på 7-års kalas, poolparty! Det var barn från 7 års ålder till 13 år. Underbart att så olika åldrar kan umgås så enkelt här på Lanta. Barnen hoppade i poolen och vi vuxna tog en drink och pratade bort ett par timmar. På kvällen åkte vi till en restaurang, Gong Grit, som ligger på Klong Dao. En oansenligt skylt vid vägen, men en beachrestaurang av rang. Nu har vi testat Red Snapper (fisk) med smörsås och kokt potatis, och barnen åt Chicken in Basket. Friterad kyckling med pommes frites. Alla var nöjda, mätta och belåtna.
Lördagen var utflyktsdag igen. Denna gång hyrde vi ytterligare en motorcykel för att hela familjen köra ner till Kantiang Bay, som anses vara den finaste stranden på hela Lanta. Vi är böjda att hålla med. Vi har tidigare sett stranden från ovan, när vi lunchade på Viewpoint restaurangen tillsammans med familjen Alesten från Småland, men idag körde vi även ner till stranden. Vid denna strand ligger också det finaste hotellet på hela ön, Pimalai. Stranden var fantastisk även här, vattnet var lika varmt som vanligt och vi hade en väldigt trevlig familjedag. Emma tränar handstående till perfektum, Jacob och Hannah lekte utforskare och djuphavsdykare. Lunch intogs på en restaurang som heter Same Same but Different. Härlig mysfaktor. Som dekoration hade de bland annat hängt upp ett antal blåvalsryggkotor. De är väldigt stora!
Söndagen har verkligen nyttjats med måtta. Slöat, badat och sett film. Det behövs även sådana dagar i vårt hektiska liv här på Lanta! (Hmm)
Alla barnen gör framsteg i skolan. Jacob lär sig maträtter på engelska, Hannah vardagsord på engelska och Emma tränar pronomen på svenskan.
Vi har även varit på 7-års kalas, poolparty! Det var barn från 7 års ålder till 13 år. Underbart att så olika åldrar kan umgås så enkelt här på Lanta. Barnen hoppade i poolen och vi vuxna tog en drink och pratade bort ett par timmar. På kvällen åkte vi till en restaurang, Gong Grit, som ligger på Klong Dao. En oansenligt skylt vid vägen, men en beachrestaurang av rang. Nu har vi testat Red Snapper (fisk) med smörsås och kokt potatis, och barnen åt Chicken in Basket. Friterad kyckling med pommes frites. Alla var nöjda, mätta och belåtna.
Lördagen var utflyktsdag igen. Denna gång hyrde vi ytterligare en motorcykel för att hela familjen köra ner till Kantiang Bay, som anses vara den finaste stranden på hela Lanta. Vi är böjda att hålla med. Vi har tidigare sett stranden från ovan, när vi lunchade på Viewpoint restaurangen tillsammans med familjen Alesten från Småland, men idag körde vi även ner till stranden. Vid denna strand ligger också det finaste hotellet på hela ön, Pimalai. Stranden var fantastisk även här, vattnet var lika varmt som vanligt och vi hade en väldigt trevlig familjedag. Emma tränar handstående till perfektum, Jacob och Hannah lekte utforskare och djuphavsdykare. Lunch intogs på en restaurang som heter Same Same but Different. Härlig mysfaktor. Som dekoration hade de bland annat hängt upp ett antal blåvalsryggkotor. De är väldigt stora!
Söndagen har verkligen nyttjats med måtta. Slöat, badat och sett film. Det behövs även sådana dagar i vårt hektiska liv här på Lanta! (Hmm)
Måndag 16 Februari 2009 - Koh Lanta
Jaha, då har ännu en lat, underbar och varm vecka förflutit. Vad har vi gjort denna vecka? Claes har åkt på en duktig stelhet i nacken som gör att han behöver värktabletter och massage. Det har tagit en vecka men nu är det äntligen ok igen.
I onsdags var Carina med i skolan hos barnen och fick se hur de har det under dagarna. Först var det morgonsamling som vanligt och denna gång avhandlades hur man kan göra för att framföra en muntlig redovisning på ett bra och lyckat sätt. Mattias, Jacobs lärare i ettan har ett system för att klara detta;
Kroppen
Ögonkontakt
Rösten
Det är en bra kunskap att ta med sig vidare i livet, tycker jag. Emma redogjorde om jättebläckfisken. Efter morgonsamlingen var jag med Emmas klass och förhörde Emma och Emil på engelsk-läxan. De var naturligtvis väldigt duktiga. Efter 10-rasten var jag med Hannahs klass. De hade först Eget Arbete EA. Då arbetade Hannah med att renskriva sin redogörelse från en utflyktsdag. Efter EA var det thai. De har en thailändsk tjej på skolan som även kan svenska. Hon lär barnen varje vecka några thailändska uttryck som är bra att kunna. Hittills har det lärt sig att räkna till tio, veckodagarna, dagarnas färger och allmänna uttryck, som Hur mår du? Jag mår bra. Veckodagarnas färger är intressant, eftersom vi inte har något liknande alls i Sverige.
Måndag - wan dschan -Gul
Tisdag - wan angkhaan - Rosa
Onsdag – wan phud – Grön
Torsdag – wan paruhad – Orange
Fredag – wan sukk – Blå
Lördag – wan sau – Lila
Söndag – wan aathid – Röd
Många thailändare har speciella tröjor i de olika färgerna som de får från det företag som de arbetar på. Sedan används dessa tröjor som en form av arbetsuniform enligt ovanstående dags-schema.
På fredagen skulle Hannah berätta om Maneter på morgonsamlingen så då körde Claes och jag in och lyssnade. Det går att äta maneter, men man måste koka dem först! Som alltid är det intressant att få ny kunskap!
I går, söndag, åkte vi ut till Koh Rok igen. Denna underbara paradisö, där snorklingen är helt fantastisk. Denna gång hyrde vi en egen speedboat tillsammans med några nyfunna vänner här på Poseidon Villas. Totalt var vi 8 vuxna och 9 barn. Förra gången vi seglade till Koh Rok tog det ungefär 2 timmar ner, nu gick det lite fortare, ca 35 knop, 45 minuter. Denna kaptenen tog oss till södra sidan av öarna. Snorklingen var ännu häftigare här. Betydligt mer fisk, större fiskar och färggladare koraller. Vi tog lite undervattensfoto denna gång, se bilderna. Efter någon timmes snorkling var alla hungriga, så vi tog oss in till stranden för vår medhavda lunch. Ja, vi hade i alla fall beställt den! Snorkling från stranden, fick simma en bit ut. Lika grönt, varmt vatten denna gång som förra. Man blir lite bortskämd, liksom… Emma hade otur, hon kom åt propellerbladen med lillfingret, så hon skar sig lite. Men, skam den som ger sig. Två plåster, Mamma- tröst och ut i vattnet igen! Jacob älskade att hoppa från båtens för så det fick han göra tillsammans med de andra två buspojkarna som var med. Ja och så Hannah förståss!
Efter en stund körde vi ut en bit till havs igen. Här märktes att det var med strömt, på några sekunder hade 17 snorklande svenskar drivit iväg från båten ca 150 meter. Då blev vår thailändska besättning lite nervös, så de hoppade i till oss och vinkade in oss närmare båten. Lite lustigt var att ingen av oss hade nog direkt märkt att vi drev så fort. Här var det djupare och därför också lite läskigare. Thailändaren som kunde engelska berättade att han förra veckan hade sett svartfenad revhaj precis där vi var. Instruktionen var sedan att om en haj kom så skulle vi inte fortsätta simma vågrätt i ytan utan ställa oss lodrätt i vattnet, gärna upp med benen så gjorde hajarna inget! Nehej, det lät ju betryggande. Emma och jag bestämde oss för att vi var ganska nöjda nu och tog oss upp i båten istället. Thailändaren dök då ner och hämtade upp en sjöstjärna och två sjögurkor till oss att titta på, se bildbevis. Visste ni att sjögurkor spyr upp sina inälvor när de känner sig hotade? Vi har sett det! Inte så trevligt!
Till slut seglade vi hem till Lanta igen. De släppte av oss precis vid vår strand, Moonwalk Beach Bar. Vattnet var nästa otäckt varmt när vi hoppade av båten. Vadade iland och hem. Trötta och nöjda efter en hel dags snorklande i Andaman Sea.
I onsdags var Carina med i skolan hos barnen och fick se hur de har det under dagarna. Först var det morgonsamling som vanligt och denna gång avhandlades hur man kan göra för att framföra en muntlig redovisning på ett bra och lyckat sätt. Mattias, Jacobs lärare i ettan har ett system för att klara detta;
Kroppen
Ögonkontakt
Rösten
Det är en bra kunskap att ta med sig vidare i livet, tycker jag. Emma redogjorde om jättebläckfisken. Efter morgonsamlingen var jag med Emmas klass och förhörde Emma och Emil på engelsk-läxan. De var naturligtvis väldigt duktiga. Efter 10-rasten var jag med Hannahs klass. De hade först Eget Arbete EA. Då arbetade Hannah med att renskriva sin redogörelse från en utflyktsdag. Efter EA var det thai. De har en thailändsk tjej på skolan som även kan svenska. Hon lär barnen varje vecka några thailändska uttryck som är bra att kunna. Hittills har det lärt sig att räkna till tio, veckodagarna, dagarnas färger och allmänna uttryck, som Hur mår du? Jag mår bra. Veckodagarnas färger är intressant, eftersom vi inte har något liknande alls i Sverige.
Måndag - wan dschan -Gul
Tisdag - wan angkhaan - Rosa
Onsdag – wan phud – Grön
Torsdag – wan paruhad – Orange
Fredag – wan sukk – Blå
Lördag – wan sau – Lila
Söndag – wan aathid – Röd
Många thailändare har speciella tröjor i de olika färgerna som de får från det företag som de arbetar på. Sedan används dessa tröjor som en form av arbetsuniform enligt ovanstående dags-schema.
På fredagen skulle Hannah berätta om Maneter på morgonsamlingen så då körde Claes och jag in och lyssnade. Det går att äta maneter, men man måste koka dem först! Som alltid är det intressant att få ny kunskap!
I går, söndag, åkte vi ut till Koh Rok igen. Denna underbara paradisö, där snorklingen är helt fantastisk. Denna gång hyrde vi en egen speedboat tillsammans med några nyfunna vänner här på Poseidon Villas. Totalt var vi 8 vuxna och 9 barn. Förra gången vi seglade till Koh Rok tog det ungefär 2 timmar ner, nu gick det lite fortare, ca 35 knop, 45 minuter. Denna kaptenen tog oss till södra sidan av öarna. Snorklingen var ännu häftigare här. Betydligt mer fisk, större fiskar och färggladare koraller. Vi tog lite undervattensfoto denna gång, se bilderna. Efter någon timmes snorkling var alla hungriga, så vi tog oss in till stranden för vår medhavda lunch. Ja, vi hade i alla fall beställt den! Snorkling från stranden, fick simma en bit ut. Lika grönt, varmt vatten denna gång som förra. Man blir lite bortskämd, liksom… Emma hade otur, hon kom åt propellerbladen med lillfingret, så hon skar sig lite. Men, skam den som ger sig. Två plåster, Mamma- tröst och ut i vattnet igen! Jacob älskade att hoppa från båtens för så det fick han göra tillsammans med de andra två buspojkarna som var med. Ja och så Hannah förståss!
Efter en stund körde vi ut en bit till havs igen. Här märktes att det var med strömt, på några sekunder hade 17 snorklande svenskar drivit iväg från båten ca 150 meter. Då blev vår thailändska besättning lite nervös, så de hoppade i till oss och vinkade in oss närmare båten. Lite lustigt var att ingen av oss hade nog direkt märkt att vi drev så fort. Här var det djupare och därför också lite läskigare. Thailändaren som kunde engelska berättade att han förra veckan hade sett svartfenad revhaj precis där vi var. Instruktionen var sedan att om en haj kom så skulle vi inte fortsätta simma vågrätt i ytan utan ställa oss lodrätt i vattnet, gärna upp med benen så gjorde hajarna inget! Nehej, det lät ju betryggande. Emma och jag bestämde oss för att vi var ganska nöjda nu och tog oss upp i båten istället. Thailändaren dök då ner och hämtade upp en sjöstjärna och två sjögurkor till oss att titta på, se bildbevis. Visste ni att sjögurkor spyr upp sina inälvor när de känner sig hotade? Vi har sett det! Inte så trevligt!
Till slut seglade vi hem till Lanta igen. De släppte av oss precis vid vår strand, Moonwalk Beach Bar. Vattnet var nästa otäckt varmt när vi hoppade av båten. Vadade iland och hem. Trötta och nöjda efter en hel dags snorklande i Andaman Sea.
Lördag 31 Januari 2009
Vecka 5 27 januari – 1 februari 2009
Eftersom barnen hade studiedag på måndagen bestämde vi oss för att åka till Krabi för att förlänga visumen med 30 dagar. Vi hyrde en Toyota Hilux (pick-up med flak) och chaufför en heldag. För att ta sig till fastlandet måste man åka två bilfärjor. Säkerheten är inte precis som hemma. Knappt något räcke och man angör inte piren överhuvudtaget. Utan trycker liksom bara den lilla färjan mot piren genom att använda motorerna. Men det gick såklart bra.
Vi passade på att klämma in lite shopping när vi ändå skulle iväg. Först immigrations office. Det gick väldigt smidigt. Thailändska myndigheten arbetar bra och ganska fort mot bra betalning. Vi hade förberett oss med foto och kopior på passen så det gick ganska fort. När stämpeln var klar åkte vi till ett shoppingmall, Big Cee, för att kolla lite. Flickorna handlade magväskor. Vidare till ett outlet, jodå det finns här också. Tittade lite, sedan körde vi hem till Lanta igen.
Igår (lördag 31 januari) gjorde vi en super häftig utflykt. Med en större båt åkte vi till Koh Rok som är två fridlysta öar. Med vår båt tog det cirka 2 timmar att komma dit. Väl framme ankrade vi upp en bit från stranden och alla kastade sig i. Hade det funnits haj så hade lunchen varit serverad. Välgödda skandinaver stod på menyn. Men, det fanns ju ingen haj, (tack och lov). I varje fall, vilken fantastisk snorkling …. Klar sikt i minst 20-25 meter. Otroliga fiskar, otroliga koraller. Det kändes som om det blir inte bättre än så här, men …. Upp i båten alla och vidare för att ankra vid stranden. Kritvit sandstrand, det kändes som att gå i, tja kanske, potatismjöl. På stranden serverades lunch och sedan mer bad, solning och snorkling från stranden. Man snorklade ut kanske 20 meter för att sedan se clownfisk, papegojfisk, sjögurkor (de mest ligger på strandbotten) och 100-tals andra vackra fiskar. Det var som att dyka i ett akvarium. Detta måste ha varit den absolut bästa utflykten … hittills. Väl hemma igen vid 18-tiden, en snabb dusch och sedan upp till Spicy för att intaga en god kvällsmat.
Eftersom barnen hade studiedag på måndagen bestämde vi oss för att åka till Krabi för att förlänga visumen med 30 dagar. Vi hyrde en Toyota Hilux (pick-up med flak) och chaufför en heldag. För att ta sig till fastlandet måste man åka två bilfärjor. Säkerheten är inte precis som hemma. Knappt något räcke och man angör inte piren överhuvudtaget. Utan trycker liksom bara den lilla färjan mot piren genom att använda motorerna. Men det gick såklart bra.
Vi passade på att klämma in lite shopping när vi ändå skulle iväg. Först immigrations office. Det gick väldigt smidigt. Thailändska myndigheten arbetar bra och ganska fort mot bra betalning. Vi hade förberett oss med foto och kopior på passen så det gick ganska fort. När stämpeln var klar åkte vi till ett shoppingmall, Big Cee, för att kolla lite. Flickorna handlade magväskor. Vidare till ett outlet, jodå det finns här också. Tittade lite, sedan körde vi hem till Lanta igen.
Igår (lördag 31 januari) gjorde vi en super häftig utflykt. Med en större båt åkte vi till Koh Rok som är två fridlysta öar. Med vår båt tog det cirka 2 timmar att komma dit. Väl framme ankrade vi upp en bit från stranden och alla kastade sig i. Hade det funnits haj så hade lunchen varit serverad. Välgödda skandinaver stod på menyn. Men, det fanns ju ingen haj, (tack och lov). I varje fall, vilken fantastisk snorkling …. Klar sikt i minst 20-25 meter. Otroliga fiskar, otroliga koraller. Det kändes som om det blir inte bättre än så här, men …. Upp i båten alla och vidare för att ankra vid stranden. Kritvit sandstrand, det kändes som att gå i, tja kanske, potatismjöl. På stranden serverades lunch och sedan mer bad, solning och snorkling från stranden. Man snorklade ut kanske 20 meter för att sedan se clownfisk, papegojfisk, sjögurkor (de mest ligger på strandbotten) och 100-tals andra vackra fiskar. Det var som att dyka i ett akvarium. Detta måste ha varit den absolut bästa utflykten … hittills. Väl hemma igen vid 18-tiden, en snabb dusch och sedan upp till Spicy för att intaga en god kvällsmat.