Dpahmps blogg

Efter att ha spenderat de första dagarna med att bara insupa atmosfären, njuta av att titta på alla vackra byggnader, gator, bilar och människor, så finns det mycket att fylla på bägaren med.

Havanna bjuder på många skådespel. I gamla Havanna, där du hittar flest turister, hittar du också huvudgatan Calle Obispo (där Calle betyder gata). Där finns en marknad med allsköns handgjorda smycken, färgglada bilar gjorda av papier-mâché och mycket annat som är perfekta memorabilia att ta med hem. Varje eftermiddag går det en parad längs gatan med musikanter och akrobater.

På kvällarna finns det längs samma gata många restauranger som bjuder på livemusik och möjlighet att släppa loss på dansgolvet för den som salsa-sugne.

Bo
Havanna har flera vackra hotell, inte minst det koloniala Hotel Nacional de Cuba. Hela hotellet andas samma tidsepok som resten av staden – det känns som att du skulle springa på Al Capone vilken sekund som helst.

Men om du vill komma närmre det genuina Havanna och samtidigt bo mer ekonomiskt, då är det Casa Particular som gäller. Överallt finns det hem som erbjuder Bed & Breakfast. För en väldigt billig peng bor du lite enklare, men med mer hjärta och värme. Samtidigt får du chansen att komma närmre människorna, kulturen, staden.

Du klarar dig ganska bra i de flesta sammanhangen utan att kunna spanska – men samtidigt missar du förstås en hel dimension av upplevelsen.

Pengar och kö-system
Kuba har två valutor, båda vilka du bara kan växla till dig när du kommit fram. CUC – turistvalutan, växlar du till dig på flygplatsen. CUP är den inhemska valutan som kubanerna själv handlar med. I bodar utanför exempelvis grönsaksmarknader lite utanför turiststråken kan du växla till dig CUP, men om du inte ser ut som en kuban, så kan du glömma att använda den på ställen där turister rör sig. Inte minst för att den är värd så mycket mindre.

Men lämnar du absoluta centrum, så kan du använda CUP utan större problem. Många ställen är dock helt anonyma och osynliga utan hjälp. Vet man var man ska gå, så kan man plötsligt stå i någons uteplats och köpa en lunch bestående av en bit kött, yuca/kassava (potatisliknande med en söt smak) och grönsaker för 10 kr.

Om du besöker banken eller ska ta ut pengar i en uttagsautomat, så kan man lätt bli förvirrad över avsaknaden av den ordinärt strikta kön som vi är vana vid hemifrån. Här handlar det om att fråga vem som står sist på tur. Sen håller du bara koll på den personen och samtidigt ser till att ge dig till känna för nästa person som dyker upp för samma ärende. Det går faktiskt utan att kunna ett ord spanska – lite pekande och bekräftande ögonkontakt räckte oftast fint.

Äta
Förutom uthyrda rum i hemmen, så finns även något som kallas Paladar – restauranger lokaliserade i hemmen. Den mest kända är utan tvekan Paladar La Guarida, som serverat många kändisar och till och med kungligheter genom åren. Att det skulle vara hemma hos någon får man dock inte känslan av där, men väl värt att besöka med en mysig atmosfär och god mat.

Annars är maten på Kuba inte den mest minnesvärda, men man kan ändå hitta kulinariska upplevelser både här och där.

Konst
Havanna är verkligen full av konstnärer. Man kan hitta ateljéer och gallerier överallt. Den konstälskande kan hitta inspiration och verk att beskåda. Det finns till och med ett kvarter som är som en enda stor konstinstallation – Callejón de Hamel.

Hollywood och Malibu i all ära, men är det någon del av Los Angeles som är värt att hänga på, så är det Venice Beach.

Även om denna badort byggdes för 100 år sedan för att likna Venedigs kanaler, så är det inte den delen som gör platsen så värd att besöka. För ingen annanstans möter du blandningen av en milslång strand längs en strandpromenad fylld med en så skön blandning av människor. Hippies, surfare, gatuförsäljare, turister, bodybuilders, musikanter för att nämna några.

Bo på stranden – stanna på stranden
Du kan givetvis hitta oändligt med alternativ att bo när du besöker LA, men för mig finns bara ett enda – att bo så nära sanden som möjligt. Längs stranden ligger det ett antal hotell i varierande prisklass och standard, men vilken känsla att vakna upp, dra på sig sina badtofflor och ha två meter till en nyutslätad sandstrand. För ja, varje morgon kör traktorer över stranden och slätar ut sanden till en inbjudande illusion av en outforskad plats.

Man kan tro att det är vattnet som lockar mest och i viss mån är det sant. I gryningen samlas surfarna vid vattenbrynet för att stretcha och dra på sig sina våtdräkter innan de ger sig ut i vågorna. Och en stund senare fylls Venice Pier med människor som vill prova fiskelyckan. Uppenbarligen med gott resultat, för sen kan uppradade kastspön längs pirens kant resten av dagen. Men det är någon annanstans som det mesta händer

The boardwalk
Nej, det är inte badandet som drar flest folk till Venice beach, utan själva strandpromenaden. Den första timmen på morgonen känns lite surrealistisk. Morgondiset har ännu inte släppt och det är en ganska avslappnad känsla bland gatusäljarna som i lugn och ro förbereder dagens försäljning, med att fälla ut sina solskydd och placera ut sina varor, några joggare passerar och på de restauranger som erbjuder frukost har börjat förbereda sina serveringar. Men lugnet kommer strax bytas ut mot en ständig strid av människor, som kommer förbli ända tills solen lagt sig igen.

Efter en härlig joggingrunda längs vattnet, ut på Santa Monica Pier (där bl a slutscenen i Michael Douglas film Falling Down utspelar sig) och tillbaka, så sitter en laxbagel, nypressas juice och en klassiskt blaskig kopp kaffe perfekt. Från uteserveringen har man perfekt utsikt över strandpromenaden och dess utbud. Man kan hitta en salig blandning av souvenirer, allt från färgglada voodooinspirerade döskallar i glaserad keramik, tavlor, surfbrädeklockor, till "official bum signs" – handskrivna skyltar på kartongbitar med mer eller mindre fyndiga tiggar-repliker.

Men det är slut är det faktiskt människorna som är mest intressanta att titta på, för där har du ett utbud som aldrig sinar.

När jag såg några bilder från Havanna för ett par år sedan, så tänkte jag – wow, vilket vackert ställe! Och eftersom jag älskar att fotografera allt vackert, så började jag genast leka med tanken att åka dit för att ta tonvis med bilder. Sagt och gjort, i februari bar det av!

Framme i Havanna = kulturkrock
Jag har rest mycket, men mest i jobbet – till mässor i Tyskland, kunder i London, semester i New York, så jag är kanske inte den mest världsvana. Därför försökte jag förbereda mig mentalt på att det här skulle bli något helt annorlunda. Men det jag mötte var jag trots det inte beredd på.

När man går i en storstad och passerar ett lite ruffigare kvarter, så vet man att det tar slut efter några minuters promenad igen. Men när vi hade lämnat våra väskor på det Casa Particular vi skulle bo på (BnB i folks hem), gav jag mig ut på gatan och började gå. Och gå. Och gå… Det tog liksom aldrig slut. För att få någon typ av återkoppling till det man var van vid hemifrån, så smet jag in i en affär för att köpa en Twix och en Coca Cola, sånt finns ju överallt. Men inte i Havanna. Det enda land i världen amerikanare är förbjudna att besöka är just Kuba och pga embargot så finns inte amerikanska produkter där. (Det visade sig senare inte riktigt stämma, men hursomhelst…)

Så här stod jag, i ett spansktalande land, på andra sidan jorden, och undrade vad jag egentligen gett mig in på. Efter ett par timmar hade jag dock acklimatiserat mig och kände mig hur hemma som helst.

Slitet – men så otroligt vackert
Det går ju inte sticka under stolen med att staden är sliten. Byggnader som ser rivningsfärdiga ut är trots det hem åt invånarna, höga trottoarer med djupa hål i, ja, det mesta hade tidens tand varit framme och nött. Men Kubanerna är stolta för det de har, trots att det kanske inte är så mycket i våra ögon, och det lägger till ett värde som inte går att räkna i pengar.

När vi senare tog oss ner till gamla Havanna, som håller på att restaureras med hjälp av Unesco, som tagit med denna delen av staden på deras världskulturarvslista, så fick man se en hel del hus i bra skick.

Men oavsett om staden har sina skavanker, så spelar det ingen roll, för det är en så vacker plats att vara på!

Förflyttad bakåt i tiden
Varje gång en gammal amerikanare rullade förbi (bilarna, inte människorna) så kändes det lite som att man blivit förflyttad 60 år bakåt i tiden, då många amerikanare (den här gången människorna) hade Havanna som sitt party party-paradis. Speciellt under förbudstiden, så var måste det varit ett perfekt sätt att smita undan. Ta en båt från Miami över och festat loss, sedan hem igen till spel- och spritförbud (eller det var kanske bara spritförbud? Måste läsa på lite mer känner jag).

En outsinlig stad – ett outsinligt ämne
Jag skulle kunna skriva massor om Havanna, så jag lär återkomma till det inom kort. Med lite tips om hur man bor smart, var man äter och vad man inte bör missa att se.

Jag kan inte ladda upp bilder just nu, vet inte vad som är/jag gör för fel, så jag återkommer på ämnet inom kort!