Hollywood och Malibu i all ära, men är det någon del av Los Angeles som är värt att hänga på, så är det Venice Beach.

Även om denna badort byggdes för 100 år sedan för att likna Venedigs kanaler, så är det inte den delen som gör platsen så värd att besöka. För ingen annanstans möter du blandningen av en milslång strand längs en strandpromenad fylld med en så skön blandning av människor. Hippies, surfare, gatuförsäljare, turister, bodybuilders, musikanter för att nämna några.

Bo på stranden – stanna på stranden
Du kan givetvis hitta oändligt med alternativ att bo när du besöker LA, men för mig finns bara ett enda – att bo så nära sanden som möjligt. Längs stranden ligger det ett antal hotell i varierande prisklass och standard, men vilken känsla att vakna upp, dra på sig sina badtofflor och ha två meter till en nyutslätad sandstrand. För ja, varje morgon kör traktorer över stranden och slätar ut sanden till en inbjudande illusion av en outforskad plats.

Man kan tro att det är vattnet som lockar mest och i viss mån är det sant. I gryningen samlas surfarna vid vattenbrynet för att stretcha och dra på sig sina våtdräkter innan de ger sig ut i vågorna. Och en stund senare fylls Venice Pier med människor som vill prova fiskelyckan. Uppenbarligen med gott resultat, för sen kan uppradade kastspön längs pirens kant resten av dagen. Men det är någon annanstans som det mesta händer

The boardwalk
Nej, det är inte badandet som drar flest folk till Venice beach, utan själva strandpromenaden. Den första timmen på morgonen känns lite surrealistisk. Morgondiset har ännu inte släppt och det är en ganska avslappnad känsla bland gatusäljarna som i lugn och ro förbereder dagens försäljning, med att fälla ut sina solskydd och placera ut sina varor, några joggare passerar och på de restauranger som erbjuder frukost har börjat förbereda sina serveringar. Men lugnet kommer strax bytas ut mot en ständig strid av människor, som kommer förbli ända tills solen lagt sig igen.

Efter en härlig joggingrunda längs vattnet, ut på Santa Monica Pier (där bl a slutscenen i Michael Douglas film Falling Down utspelar sig) och tillbaka, så sitter en laxbagel, nypressas juice och en klassiskt blaskig kopp kaffe perfekt. Från uteserveringen har man perfekt utsikt över strandpromenaden och dess utbud. Man kan hitta en salig blandning av souvenirer, allt från färgglada voodooinspirerade döskallar i glaserad keramik, tavlor, surfbrädeklockor, till "official bum signs" – handskrivna skyltar på kartongbitar med mer eller mindre fyndiga tiggar-repliker.

Men det är slut är det faktiskt människorna som är mest intressanta att titta på, för där har du ett utbud som aldrig sinar.