När jag såg några bilder från Havanna för ett par år sedan, så tänkte jag – wow, vilket vackert ställe! Och eftersom jag älskar att fotografera allt vackert, så började jag genast leka med tanken att åka dit för att ta tonvis med bilder. Sagt och gjort, i februari bar det av!

Framme i Havanna = kulturkrock
Jag har rest mycket, men mest i jobbet – till mässor i Tyskland, kunder i London, semester i New York, så jag är kanske inte den mest världsvana. Därför försökte jag förbereda mig mentalt på att det här skulle bli något helt annorlunda. Men det jag mötte var jag trots det inte beredd på.

När man går i en storstad och passerar ett lite ruffigare kvarter, så vet man att det tar slut efter några minuters promenad igen. Men när vi hade lämnat våra väskor på det Casa Particular vi skulle bo på (BnB i folks hem), gav jag mig ut på gatan och började gå. Och gå. Och gå… Det tog liksom aldrig slut. För att få någon typ av återkoppling till det man var van vid hemifrån, så smet jag in i en affär för att köpa en Twix och en Coca Cola, sånt finns ju överallt. Men inte i Havanna. Det enda land i världen amerikanare är förbjudna att besöka är just Kuba och pga embargot så finns inte amerikanska produkter där. (Det visade sig senare inte riktigt stämma, men hursomhelst…)

Så här stod jag, i ett spansktalande land, på andra sidan jorden, och undrade vad jag egentligen gett mig in på. Efter ett par timmar hade jag dock acklimatiserat mig och kände mig hur hemma som helst.

Slitet – men så otroligt vackert
Det går ju inte sticka under stolen med att staden är sliten. Byggnader som ser rivningsfärdiga ut är trots det hem åt invånarna, höga trottoarer med djupa hål i, ja, det mesta hade tidens tand varit framme och nött. Men Kubanerna är stolta för det de har, trots att det kanske inte är så mycket i våra ögon, och det lägger till ett värde som inte går att räkna i pengar.

När vi senare tog oss ner till gamla Havanna, som håller på att restaureras med hjälp av Unesco, som tagit med denna delen av staden på deras världskulturarvslista, så fick man se en hel del hus i bra skick.

Men oavsett om staden har sina skavanker, så spelar det ingen roll, för det är en så vacker plats att vara på!

Förflyttad bakåt i tiden
Varje gång en gammal amerikanare rullade förbi (bilarna, inte människorna) så kändes det lite som att man blivit förflyttad 60 år bakåt i tiden, då många amerikanare (den här gången människorna) hade Havanna som sitt party party-paradis. Speciellt under förbudstiden, så var måste det varit ett perfekt sätt att smita undan. Ta en båt från Miami över och festat loss, sedan hem igen till spel- och spritförbud (eller det var kanske bara spritförbud? Måste läsa på lite mer känner jag).

En outsinlig stad – ett outsinligt ämne
Jag skulle kunna skriva massor om Havanna, så jag lär återkomma till det inom kort. Med lite tips om hur man bor smart, var man äter och vad man inte bör missa att se.

Jag kan inte ladda upp bilder just nu, vet inte vad som är/jag gör för fel, så jag återkommer på ämnet inom kort!