Fredag 5 April 2024 - Lissabon
Efter att 1983 ha sett Alain Tanners romantiskt vemodiga biofilm I den vita staden, där Bruno Ganz spelar en sjöman på Lissabon-besök, började jag genast längta efter att själv få besöka denna stad vid floden Tejos utlopp i Atlanten.
Efter att ännu på 1970-talet ha varit en diktatur blev Portugal på 1980-talet EU-medlem och 1994 utsågs Lissabon till ”europeisk kulturhuvudstad”. Jag minns fantastiska konserter och utställningar från mitt Lissabon-besök det året. När jag nu återvänder har turismen vuxit kraftigt – men medeltida Alfama med spårvagnar som letar sig fram genom gränderna i den kuperade terrängen har behållit sin charm, liksom faktiskt stan i stort.
Besök en fadoklubb – och stig in i den portugisiska folksjälen! En av de mest genuina klubbarna är ”Bohemia lx” i Alfama – den enda stadsdel som överlevde jordbävningen 1755 och där de labyrintiska gatorna minner om tiden då araberna bodde här. Besök den moriska borgen Castelo de Sao Jorge med svindlande utsikt över stad, flod och hav. Vill du bo luxuöst i ett stilsäkert renoverat 1700-talspalats med utsikt över Alfama och floden? Prova Sancta Clara – ett utsökt designhotell.
Lissabon är fyllt av monumentala, ofta marmorvita byggnader – inte så konstigt med tanke på att Portugal under 1500-talet var ett av världens rikaste länder, med kolonier världen över. Följ med en rundtursbåt eller ta färjan över till andra sidan floden, slå dig ner på en bar och beskåda den vita staden inramat av blått – eller fortsätt med buss en timme söderut till Sesimbra – ett fiskeläge med sandstrand där livstempot är livgivande långsamt. Även närbelägna badorterna Estoril och Cascais (en timmes tågresa) ger omväxling till storstadslivet. Rent allmänt återfinns kvällstid ett oerhört spännande gatuliv – med barer och många gatumusiker – längs Lissabons flodkajer.
Missa heller inte Gulbenkian, ett av världens främsta konstmuseer, Eduardparken, med utsikt över en stor del av stan, och närbelägna ”Versailles”, med orörd inredning från 1937 i art deco, bordsservering och underbar, gammaldags stämning.
Ett resmål på närmre håll och som för varje år attraherar allt fler besökare från hela världen är 3,5-miljonersstaden Berlin; Europas just nu kanske ”hetaste” metropol. Tyvärr finns det i dagsläget inga direkttåg från Stockholm men förhoppningsvis blir det snart en ändring på det.
Jag besökte både Väst- och Östberlin under 1980-talet och har dessutom följt de oerhört snabba förändringarna sedan Tysklands återförening 1991. När jag nu senast återser Berlin är det mest slående att priserna på senare år gått upp så kraftigt. För bara några år sedan var Berlin 30 procent billigare än Stockholm – i dagsläget är det fortfarande aningen billigare, men passa på att resa dit snarast: stan kommer med all säkerhet att bli minst lika dyr som New York, London och Paris. Bostadskostnaderna skenar just nu med rekordfart.
Den tidigare hippa stadsdelen Prenzlauer Berg – som konstnärer, husockupanter, anarkister och allsköns revolutionärer på 1990-talet gjorde mytisk och förvandlade till en enda stor happening – har typiskt nog förvandlats till ett gentrifierat bostadsområde vilket som helst. Vill man uppleva dynamik och mångkulturell kontrastrikedom får man i stället bege sig till mer avlägsna stadsdelar som exempelvis Neukölln.
Vill man å andra sidan gotta sig i innerstadens nöjes- och kulturliv kan det vara bra att hyra hotellrum eller lägenhet mera centralt. Själv valde jag denna gång poppiga designhotellet Mani, med utsikt över Alexanderplatz: DDR:s 50-talsbombastiska, en gång så stolta höghuscentrum.
Mina insidertips denna gång: fantastiska bokpalatset Autorenbuchhandlung vid Savignyplatz, unna dig dessutom mat och dryck på billiga, 80-talsbohemiska Zwiebelfisch i närheten – eller boka in dig på Knesebecker Pension, med en aura av flydda dagar.
Efter att ännu på 1970-talet ha varit en diktatur blev Portugal på 1980-talet EU-medlem och 1994 utsågs Lissabon till ”europeisk kulturhuvudstad”. Jag minns fantastiska konserter och utställningar från mitt Lissabon-besök det året. När jag nu återvänder har turismen vuxit kraftigt – men medeltida Alfama med spårvagnar som letar sig fram genom gränderna i den kuperade terrängen har behållit sin charm, liksom faktiskt stan i stort.
Besök en fadoklubb – och stig in i den portugisiska folksjälen! En av de mest genuina klubbarna är ”Bohemia lx” i Alfama – den enda stadsdel som överlevde jordbävningen 1755 och där de labyrintiska gatorna minner om tiden då araberna bodde här. Besök den moriska borgen Castelo de Sao Jorge med svindlande utsikt över stad, flod och hav. Vill du bo luxuöst i ett stilsäkert renoverat 1700-talspalats med utsikt över Alfama och floden? Prova Sancta Clara – ett utsökt designhotell.
Lissabon är fyllt av monumentala, ofta marmorvita byggnader – inte så konstigt med tanke på att Portugal under 1500-talet var ett av världens rikaste länder, med kolonier världen över. Följ med en rundtursbåt eller ta färjan över till andra sidan floden, slå dig ner på en bar och beskåda den vita staden inramat av blått – eller fortsätt med buss en timme söderut till Sesimbra – ett fiskeläge med sandstrand där livstempot är livgivande långsamt. Även närbelägna badorterna Estoril och Cascais (en timmes tågresa) ger omväxling till storstadslivet. Rent allmänt återfinns kvällstid ett oerhört spännande gatuliv – med barer och många gatumusiker – längs Lissabons flodkajer.
Missa heller inte Gulbenkian, ett av världens främsta konstmuseer, Eduardparken, med utsikt över en stor del av stan, och närbelägna ”Versailles”, med orörd inredning från 1937 i art deco, bordsservering och underbar, gammaldags stämning.
Ett resmål på närmre håll och som för varje år attraherar allt fler besökare från hela världen är 3,5-miljonersstaden Berlin; Europas just nu kanske ”hetaste” metropol. Tyvärr finns det i dagsläget inga direkttåg från Stockholm men förhoppningsvis blir det snart en ändring på det.
Jag besökte både Väst- och Östberlin under 1980-talet och har dessutom följt de oerhört snabba förändringarna sedan Tysklands återförening 1991. När jag nu senast återser Berlin är det mest slående att priserna på senare år gått upp så kraftigt. För bara några år sedan var Berlin 30 procent billigare än Stockholm – i dagsläget är det fortfarande aningen billigare, men passa på att resa dit snarast: stan kommer med all säkerhet att bli minst lika dyr som New York, London och Paris. Bostadskostnaderna skenar just nu med rekordfart.
Den tidigare hippa stadsdelen Prenzlauer Berg – som konstnärer, husockupanter, anarkister och allsköns revolutionärer på 1990-talet gjorde mytisk och förvandlade till en enda stor happening – har typiskt nog förvandlats till ett gentrifierat bostadsområde vilket som helst. Vill man uppleva dynamik och mångkulturell kontrastrikedom får man i stället bege sig till mer avlägsna stadsdelar som exempelvis Neukölln.
Vill man å andra sidan gotta sig i innerstadens nöjes- och kulturliv kan det vara bra att hyra hotellrum eller lägenhet mera centralt. Själv valde jag denna gång poppiga designhotellet Mani, med utsikt över Alexanderplatz: DDR:s 50-talsbombastiska, en gång så stolta höghuscentrum.
Mina insidertips denna gång: fantastiska bokpalatset Autorenbuchhandlung vid Savignyplatz, unna dig dessutom mat och dryck på billiga, 80-talsbohemiska Zwiebelfisch i närheten – eller boka in dig på Knesebecker Pension, med en aura av flydda dagar.
Fredag 26 Januari 2024 - Tyskland
Barcelona är Spaniens näst största stad och numera också en av Europas populäraste turistdestinationer. Bara mellan 1990 och 2010 ökade antalet turister från 400 000 till 4 miljoner! Och nu, några år senare, har siffran stigit till sju miljoner! Många reser hit på weekendresor - inte minst sedan National Geographic inkluderat stan på sin lista över världens tio främsta resmål.
Kort sagt: Barcelona har på senare år blivit ett av Europas verkliga "hot spots", där människor från hela världen minglar – som vore stan en enda jättelik festplats. Dessutom är prisnivån lika behaglig som klimatet: 30 procent billigare än Stockholm.
Efter diktaturens fall på 1970-talet har Barcelona blivit ett allt viktigare regioncentrum i nordöstra Spanien, samtidigt som självständighetssträvandena här i Katalonien vuxit sig allt starkare. Många vill att området ska bli helt självständigt. Katalonien har för övrigt ett eget språk; Barcelona kan alltså betraktas som tvåspråkigt.
Förutom badmöjligheter, spännande stadskärna och ett häftigt nattliv är de kulturella sevärdheterna många. Självklara besöksmål är bl.a. Gaudis egensinniga, ännu ej färdigbyggda kyrka, Sagrada Familia (missa heller inte hans helt speciella bostadsområde, byggt i böljande sten: La Pedrera, från 1912), Nationalmuseet, Miro-museet, Picassomuseet (med världens största samling av konstnärens tidiga verk) och Museet för samtida konst...
Det rörliga navet för alltsammans är den kilometerlånga paradgatan La Rambla, med mängder av uteserveringar och ett lika livligt som spännande folkliv. Här är det full fart dygnet om. Särskilda sevärdheter längs denna boulevard är Mirós mosaik mitt på gågatan, Columbusstatyn (rest 1888 till minne av hans återkomst efter Amerikaresan), den fantastiska saluhallen – och strax därintill Gran Teatrro del Liceu; en praktfull teater där man kan få uppleva de mest fantastiska musik- och operakvällar. Missa heller inte det närbelägna operakaféet: en sliten pärla i jugendstil.
Barcelona har ett typiskt medelhavsklimat och ligger alldeles vid havet. Invånarantalet närmar sig 2 miljoner – inklusive förstäder uppemot 5 miljoner. I takt med att tidigare industriområden och ruffiga hamnkvarter förvandlats till chica stadsmiljöer och kajområdet delvis förvandlats till sandstrand har Barcelona med ens blivit något av badort – också. Kombinationen badvänliga havsstränder/pulserande storstad gör att stan faktiskt påminner om såväl Rio de Janeiro som Tel Aviv.
Innan upprustningen av Barcelona inför olympiaden 1992 var stan halvt förslummad, lite ruffig – ungefär som dagens Palermo på Sicilien. Jag minns ett besök i Barcelona år 1976: hamnkvarteren var sjaskiga, det låg sopor längs husväggarna, och en relativ fattigdom kunde ännu förmärkas.
Mängder av museer, teatrar, konserthus och andra kulturinstitutioner har tillkommit efter Barcelonas ”törnosasömn” under Franco-åren. Förfallna stadsdelar har rivits eller rustats upp, och det uppfiffade strandområdet har gjort att staden så att säga vänt sig mot havet; mot öster; mot förmiddagens starka sol.
Huvudintryck? Inte särskilt servicetillvänt gentemot turister, ironiskt nog – och många barcelonabor har svårt med engelskan. Trafiken är hektisk, turisterna många och Barcelona som helhet utgör ett mischmasch av olika stilar där en viss ruffighet fortlever. Men charmen finns där, onekligen. Nu och då blixtrar det till och den spanska koloriten förvandlar sinnet och man helt enkelt njuter av många ögonblick: breda penselstråk som faller ner i djupa gränder där gatumusiker spelar Bach i tystnaden; konstnärerna vid sina stativ på La Rambla; de hisnande ögonblicken inne i Picassomuseet; Medelhavets varma vågsmekningar mot het, gyllene sand...
Kort sagt: Barcelona har på senare år blivit ett av Europas verkliga "hot spots", där människor från hela världen minglar – som vore stan en enda jättelik festplats. Dessutom är prisnivån lika behaglig som klimatet: 30 procent billigare än Stockholm.
Efter diktaturens fall på 1970-talet har Barcelona blivit ett allt viktigare regioncentrum i nordöstra Spanien, samtidigt som självständighetssträvandena här i Katalonien vuxit sig allt starkare. Många vill att området ska bli helt självständigt. Katalonien har för övrigt ett eget språk; Barcelona kan alltså betraktas som tvåspråkigt.
Förutom badmöjligheter, spännande stadskärna och ett häftigt nattliv är de kulturella sevärdheterna många. Självklara besöksmål är bl.a. Gaudis egensinniga, ännu ej färdigbyggda kyrka, Sagrada Familia (missa heller inte hans helt speciella bostadsområde, byggt i böljande sten: La Pedrera, från 1912), Nationalmuseet, Miro-museet, Picassomuseet (med världens största samling av konstnärens tidiga verk) och Museet för samtida konst...
Det rörliga navet för alltsammans är den kilometerlånga paradgatan La Rambla, med mängder av uteserveringar och ett lika livligt som spännande folkliv. Här är det full fart dygnet om. Särskilda sevärdheter längs denna boulevard är Mirós mosaik mitt på gågatan, Columbusstatyn (rest 1888 till minne av hans återkomst efter Amerikaresan), den fantastiska saluhallen – och strax därintill Gran Teatrro del Liceu; en praktfull teater där man kan få uppleva de mest fantastiska musik- och operakvällar. Missa heller inte det närbelägna operakaféet: en sliten pärla i jugendstil.
Barcelona har ett typiskt medelhavsklimat och ligger alldeles vid havet. Invånarantalet närmar sig 2 miljoner – inklusive förstäder uppemot 5 miljoner. I takt med att tidigare industriområden och ruffiga hamnkvarter förvandlats till chica stadsmiljöer och kajområdet delvis förvandlats till sandstrand har Barcelona med ens blivit något av badort – också. Kombinationen badvänliga havsstränder/pulserande storstad gör att stan faktiskt påminner om såväl Rio de Janeiro som Tel Aviv.
Innan upprustningen av Barcelona inför olympiaden 1992 var stan halvt förslummad, lite ruffig – ungefär som dagens Palermo på Sicilien. Jag minns ett besök i Barcelona år 1976: hamnkvarteren var sjaskiga, det låg sopor längs husväggarna, och en relativ fattigdom kunde ännu förmärkas.
Mängder av museer, teatrar, konserthus och andra kulturinstitutioner har tillkommit efter Barcelonas ”törnosasömn” under Franco-åren. Förfallna stadsdelar har rivits eller rustats upp, och det uppfiffade strandområdet har gjort att staden så att säga vänt sig mot havet; mot öster; mot förmiddagens starka sol.
Huvudintryck? Inte särskilt servicetillvänt gentemot turister, ironiskt nog – och många barcelonabor har svårt med engelskan. Trafiken är hektisk, turisterna många och Barcelona som helhet utgör ett mischmasch av olika stilar där en viss ruffighet fortlever. Men charmen finns där, onekligen. Nu och då blixtrar det till och den spanska koloriten förvandlar sinnet och man helt enkelt njuter av många ögonblick: breda penselstråk som faller ner i djupa gränder där gatumusiker spelar Bach i tystnaden; konstnärerna vid sina stativ på La Rambla; de hisnande ögonblicken inne i Picassomuseet; Medelhavets varma vågsmekningar mot het, gyllene sand...