Barcelona är Spaniens näst största stad och numera också en av Europas populäraste turistdestinationer. Bara mellan 1990 och 2010 ökade antalet turister från 400 000 till 4 miljoner! Och nu, några år senare, har siffran stigit till sju miljoner! Många reser hit på weekendresor - inte minst sedan National Geographic inkluderat stan på sin lista över världens tio främsta resmål.

Kort sagt: Barcelona har på senare år blivit ett av Europas verkliga "hot spots", där människor från hela världen minglar – som vore stan en enda jättelik festplats. Dessutom är prisnivån lika behaglig som klimatet: 30 procent billigare än Stockholm.

Efter diktaturens fall på 1970-talet har Barcelona blivit ett allt viktigare regioncentrum i nordöstra Spanien, samtidigt som självständighetssträvandena här i Katalonien vuxit sig allt starkare. Många vill att området ska bli helt självständigt. Katalonien har för övrigt ett eget språk; Barcelona kan alltså betraktas som tvåspråkigt.

Förutom badmöjligheter, spännande stadskärna och ett häftigt nattliv är de kulturella sevärdheterna många. Självklara besöksmål är bl.a. Gaudis egensinniga, ännu ej färdigbyggda kyrka, Sagrada Familia (missa heller inte hans helt speciella bostadsområde, byggt i böljande sten: La Pedrera, från 1912), Nationalmuseet, Miro-museet, Picassomuseet (med världens största samling av konstnärens tidiga verk) och Museet för samtida konst...

Det rörliga navet för alltsammans är den kilometerlånga paradgatan La Rambla, med mängder av uteserveringar och ett lika livligt som spännande folkliv. Här är det full fart dygnet om. Särskilda sevärdheter längs denna boulevard är Mirós mosaik mitt på gågatan, Columbusstatyn (rest 1888 till minne av hans återkomst efter Amerikaresan), den fantastiska saluhallen – och strax därintill Gran Teatrro del Liceu; en praktfull teater där man kan få uppleva de mest fantastiska musik- och operakvällar. Missa heller inte det närbelägna operakaféet: en sliten pärla i jugendstil.

Barcelona har ett typiskt medelhavsklimat och ligger alldeles vid havet. Invånarantalet närmar sig 2 miljoner – inklusive förstäder uppemot 5 miljoner. I takt med att tidigare industriområden och ruffiga hamnkvarter förvandlats till chica stadsmiljöer och kajområdet delvis förvandlats till sandstrand har Barcelona med ens blivit något av badort – också. Kombinationen badvänliga havsstränder/pulserande storstad gör att stan faktiskt påminner om såväl Rio de Janeiro som Tel Aviv.

Innan upprustningen av Barcelona inför olympiaden 1992 var stan halvt förslummad, lite ruffig – ungefär som dagens Palermo på Sicilien. Jag minns ett besök i Barcelona år 1976: hamnkvarteren var sjaskiga, det låg sopor längs husväggarna, och en relativ fattigdom kunde ännu förmärkas.

Mängder av museer, teatrar, konserthus och andra kulturinstitutioner har tillkommit efter Barcelonas ”törnosasömn” under Franco-åren. Förfallna stadsdelar har rivits eller rustats upp, och det uppfiffade strandområdet har gjort att staden så att säga vänt sig mot havet; mot öster; mot förmiddagens starka sol.

Huvudintryck? Inte särskilt servicetillvänt gentemot turister, ironiskt nog – och många barcelonabor har svårt med engelskan. Trafiken är hektisk, turisterna många och Barcelona som helhet utgör ett mischmasch av olika stilar där en viss ruffighet fortlever. Men charmen finns där, onekligen. Nu och då blixtrar det till och den spanska koloriten förvandlar sinnet och man helt enkelt njuter av många ögonblick: breda penselstråk som faller ner i djupa gränder där gatumusiker spelar Bach i tystnaden; konstnärerna vid sina stativ på La Rambla; de hisnande ögonblicken inne i Picassomuseet; Medelhavets varma vågsmekningar mot het, gyllene sand...