Torsdag 28 April 2016 - Moskva
Resealbum: MiG-29 flygning
Copyright © Bejjan888™
Packade om lite i mina väskor, nu när jag ”bara” ska hem. Frukosten serverades på hotellet och gratis transfer anordnades såklart tillbaka till Sheremetyevo International Airport. Mitt råd om du ska flyga från Sheremetyevo International Airport är att vara ute i god tid, i alla fall om du ska flyga internationellt. Jag stod drygt 1 timme till själva incheckningen och för att checka in väskan. Problemet var ju att de hade samma kö till ALLA internationella flighter med Aeroflot. Vet inte om det är sådär 100% effektivt. Kön till endast baggage drop (vid incheckning online) var lika lång så det hade definitivt inte gått snabbare i den kön heller. Och därefter var det kö i alla fall en kvart innan det blev min tur till passkontrollen där jag lämnade tillbaka turistkortet (som fås vid inresan). Men efter det kunde man ta det lugnt, kolla in tax-free shopen och köpa något att äta.
Väl ombord på planet och det pushats ut från gaten och taxade mot runway så hamnade vi i värsta kön. Uppenbarligen var det rusningstid på flygplatsen och det var säkert 10 plan som stod i kö bara för att få starta, vilket fick mig att fundera på om de bara har en startbana på en så stor flygplats som Sheremetyevo International Airport? Kön bidrog ju till att lukten av bränsle från framförvarande plan kom in i planet bakom. Men vem gillar inte doften av jetbränsle på morgonen? ;) Så planet blev något försenat av att behöva köa till runway men det togs igen på den dryga 2 timmar långa flygningen tillbaka till Stockholm Arlanda Airport.
Packade om lite i mina väskor, nu när jag ”bara” ska hem. Frukosten serverades på hotellet och gratis transfer anordnades såklart tillbaka till Sheremetyevo International Airport. Mitt råd om du ska flyga från Sheremetyevo International Airport är att vara ute i god tid, i alla fall om du ska flyga internationellt. Jag stod drygt 1 timme till själva incheckningen och för att checka in väskan. Problemet var ju att de hade samma kö till ALLA internationella flighter med Aeroflot. Vet inte om det är sådär 100% effektivt. Kön till endast baggage drop (vid incheckning online) var lika lång så det hade definitivt inte gått snabbare i den kön heller. Och därefter var det kö i alla fall en kvart innan det blev min tur till passkontrollen där jag lämnade tillbaka turistkortet (som fås vid inresan). Men efter det kunde man ta det lugnt, kolla in tax-free shopen och köpa något att äta.
Onsdag 27 April 2016 - Nizhniy Novgorod
Resealbum: MiG-29 flygning
Copyright © Bejjan888™
Denna dag var tänkt som reservdag utifall flygningen dagen innan inte skulle gå att genomföra pga. tekniska problem med själva planet eller väderförhållandena etc. Så istället var det bokat en stadstur i staden Nizhny Novgorod tillsammans med min guide och tolk Irina. Tillsammans med chauffören dök Irina upp i hotellets lobby och hämtade mig, strax efter utcheckning från hotellet. Det var lite kyligare vindar idag, men vi trotsade kylan och började gå genom staden.
Mellan 1932 och fram till 1990 hette staden Gorkij, efter författaren Maxim Gorkij som föddes där. Därefter fick staden åter sitt namn Nizhny Novgorod (betyder ungefär ”nedre nya staden”) eftersom staden ligger nedströms om staden Novgorod (”nya staden”). Nizhny Novgorod har sedan länge varit platsen för en militärbas, varför staden länge hållits isolerad från utländska turister och först i maj 1991 öppnades Nizhny Novgorod upp och turister fick besöka staden. Människorna och staden har sedan dess sakta börjat anpassa sig till turismen.
Nizhny Novgorod ligger geografiskt på den plats där bifloden Oka mynnar ut i floden Volga. Denna plats har historiskt bidragit till en stark ekonomi för staden eftersom handelsfartygen ofta lade till här för att sälja varor på Novgorodmässan som var Rysslands främsta handelscentrum under 1800-talet. Det var under den här tiden som Nizhny Novgorod utvecklades till en industristad med inriktning mot båttrafiken som passerade på Volga och Oka. Den industriella delen av staden är plan och det är först när man kommer in mot stadens centrum som man kan se Kreml, den äldre stadskärnan som ligger på en kulle med vacker vy ut mot platsen där Volga och Oka går samman. Kreml omsluts av ett fort med en hög och bred mur, som skyddade staden från anfall. Vakterna lät huvudporten stå öppen och om hjortdjuren, i skogen utanför, sprang vettskrämda in genom porten så fanns troligtvis fienden inte långt borta och man hann förbereda sig för strid. Därför har hjorten blivit Nizhny Novgorods stadssymbol. Kreml anses vara det bäst bevarade medeltida fortet i centrala Ryssland, och enligt experter kan det bero på att fortet och dess mur byggdes uppe på en kulle och därför svårt att osedd anfalla eller skada fortet. Irina och jag gjorde en vandring innanför fortets murar och Irina berättade om stadens historia. Många minnesplatser finns runtom i staden för att hylla de om komna i Andra Världskriget, vilket Ryssland var involverat i mellan 1941 – 1945.
Även en stridsvagn (Tank T-34) och diverse andra stridsfordon fanns uppställda för visning.
Den äldsta kvarstående kyrkan i Nizhny Novgorod är Ärkeängel Mikaels Katedral som byggdes helt i trä under 1500-talet. Kyrkan har därefter renoverats i omgångar och har idag en nedre del som består av tegel och tak av trä. De rysk-ortodoxa kyrkorna är – jämfört med svenska kyrkor – färgglada och vackert byggda med sina lökformade kupoler. Kyrkans takfärg väljs efter vem kyrkan är tillägnad; Jesus, Jungfru Maria etc. Även takkorsets design och utformning har betydelse. T.ex. en halvmåne under korset symboliserar en skål där Jesus blod samlas upp i vid korsfästningen. En kort bit från Ärkeängel Mikaels Katedral, ligger Den Eviga Elden, som brinner till minne för alla hjältar under Andra Världskriget.
På andra sidan av katedralen ligger ett torg med en staty av Nizhny Novgorods grundare. Staden grundades enligt böckerna år 1221 av hertig Yuri Vsevolodovich som på senare år ärats med ett monument tillsammans med biskop Simon, Yuris andlige ledare. Det finns en intressant historia som Irina, min guide, berättade för mig om varför biskop Simons högra hand är höjd. Enligt historien så halshöggs Simon på torget där statyn står idag, och hans avhuggna huvud knöts fast i en svans på en häst. Därefter red man runt på hästen med huvudet hängandes och slängandes efter. När detta till slut stoppades av en man som sedan återbördade huvudet till biskopens kropp, sägs det att biskop Simons högra hand åkte upp – i form av ett tack. Huruvida detta är sant eller inte, låter jag vara osagt. Men det är en intressant historia.
Nizhny Novgorods äldsta hus finns kvar och har renoverats upp. Huset bestod av tre våningar, de två första våningarna bestod av tegel samt en tredje våning som var byggt i trä. Då den 3:e våningen byggdes av trä, vet man inte exakt hur den våningen såg ut, då träet förstörts. Men man har byggt upp det så som man tror det kan ha sett ut. Första våningen, entréplanet, användes enbart av tjänstefolket medan herren och hans familj alltid tog en trapp upp till andra våningen där de spenderade sin vakna tid. När familjen skulle sova gjorde man det på den tredje våningen som bestod av trä.
Mitt emot detta hus finns en vacker kyrka, som kommunisterna byggde upp ett stort tegelhus framför. Detta för att turister och handlare inte skulle se denna vackra kyrka från floden Volga och därmed inte stanna till för ett besök.
Min stadstur avslutades med ett besök i Stroganovkyrkan, eller Rozhdestvenskaya-kyrkan, med unik arkitektonisk stil jämfört med övriga kyrkor i Nizhny Novgorod. Mitt estetiska sinne tilltalades direkt av den Stroganov-barock (eller pseudo-rysk stil) som kyrkan tillhör. Kyrkan har flera vackra färger (guld, rött, grönt, blått) på sina lökformade kupoler och de handgjorda guldfärgade korsen som pryder taken är mycket skickligt gjorda.
Och för att inte tala om de vackra ornament som omgav fönstren vilka minutiöst skapats för hand. Inne i kyrkan fanns vackra handgjorda dekorationer målade i guld och ytterligare bevis på omsorgsfullt handarbete. Och ja, enligt historien ska det vara familjen Stroganov (franska Stroganoff) som gett namnet åt Biffstroganoffen, men jag törs inte säga hur pass sant det är.
Stadsturen avslutades med en lunch på en lokal medeltida restaurang. Mysig inredning och atmosfär och god mat. På vägen till Nizhny Novgorod International Airport bad jag att få stanna till och köpa en till väska som jag kunde checka in. Eftersom jag endast rest hit med handbagage så fanns det inget utrymme what so ever att få med alla mina födelsedagspresenter hem i den lilla väskan. Väl på flygplatsen i kön till incheckningen såg jag att tiden för mitt flyg inte stämde överens med mina papper. Irina, som fortfarande var med mig, frågade personalen bakom disken om det. Jovisst, det var försenat med 2 timmar. Hmm… med tanke på att flygtiden mellan Moskva och Nizhny Novgorod endast är cirka 45 minuter och de vet redan att det tar minst 2 timmar... med andra ord, något är fel med själva planet och att det måste fixas innan det lyfter alternativt måste de byta till ett nytt plan (vilket kan ta upp till 2 timmar). Nåja. Nu hade jag inte något flyg att passa hem till Sverige förrän i morgon förmiddag, som tur var. Så det var bara att sitta ner och vänta.
Efter säkerhetskontrollen till terminal 1 fanns det inte mycket att göra eller spendera tiden med, så tur att det fanns gratis WiFi på flygplatsen. Men när klockan var 19.30 (nya tiden då planet skulle ha avgått) fanns det ännu inga uppgifter om ens vilken gate vi skulle gå till. Men strax efter kl. 20.00 fick vi veta numret på gaten. Alla rusade dit, men det fanns ingen personal där. Nähä? Och några minuter senare ropade de ut att det var en gate en trappa ner istället. Så alla skyndade sig ner för rulltrappan och ombord på den väntande bussen. Det fanns endast ett plan i sikte och det stod lite längre ut på plattan och väntade. Nåja, det var väl lite överdriven service, tänkte jag i mitt stilla sinne. När alla var klivit på började bussen köra förbi det plan jag var bergsäker på var vårat. Men istället gjorde bussen en gigantisk sväng runt planet och runt ytterligare ett plan längre bort för att sedan köra tillbaka till samma gate som vi just kom ifrån… ENDA skillnaden var att bussen stannade kanske 5 meter närmare planet än från den positionen som bussen startade från. Det var ändå 20 meter kvar till själva planet. Men just vid det tillfället orkade jag inte tänka något annat än att skynda mig på planet för att komma till Moskva. Men såhär efteråt hade det ju gått 10 gånger snabbare om vi sluppit gå på bussen (som ändå bara tog oss 5 meter närmare planet) och istället fått gå på egna ben direkt fram till flygplanet… *suck*
Väl ombord på planet så meddelade piloten att förseningen berodde på tekniska problem med planet (som jag trodde) och att de som pga detta nu missat sina anslutningsflyg skulle kontakta personal på Sheremetyevo International Airport. Och ska jag vara ärlig så kändes det fjuttigt att flyga kommersiellt efter upplevelsen igår. Trots den korta flygningen till Moskva fick vi både smörgås och dryck ombord, riktigt bra service av Aeroflot. Något som andra flygbolag skulle kunna ta efter, tycker jag. Väl på hotellet i Moskva var det inga problem att sova.
Denna dag var tänkt som reservdag utifall flygningen dagen innan inte skulle gå att genomföra pga. tekniska problem med själva planet eller väderförhållandena etc. Så istället var det bokat en stadstur i staden Nizhny Novgorod tillsammans med min guide och tolk Irina. Tillsammans med chauffören dök Irina upp i hotellets lobby och hämtade mig, strax efter utcheckning från hotellet. Det var lite kyligare vindar idag, men vi trotsade kylan och började gå genom staden.
Mellan 1932 och fram till 1990 hette staden Gorkij, efter författaren Maxim Gorkij som föddes där. Därefter fick staden åter sitt namn Nizhny Novgorod (betyder ungefär ”nedre nya staden”) eftersom staden ligger nedströms om staden Novgorod (”nya staden”). Nizhny Novgorod har sedan länge varit platsen för en militärbas, varför staden länge hållits isolerad från utländska turister och först i maj 1991 öppnades Nizhny Novgorod upp och turister fick besöka staden. Människorna och staden har sedan dess sakta börjat anpassa sig till turismen.
Stadsturen avslutades med en lunch på en lokal medeltida restaurang. Mysig inredning och atmosfär och god mat. På vägen till Nizhny Novgorod International Airport bad jag att få stanna till och köpa en till väska som jag kunde checka in. Eftersom jag endast rest hit med handbagage så fanns det inget utrymme what so ever att få med alla mina födelsedagspresenter hem i den lilla väskan. Väl på flygplatsen i kön till incheckningen såg jag att tiden för mitt flyg inte stämde överens med mina papper. Irina, som fortfarande var med mig, frågade personalen bakom disken om det. Jovisst, det var försenat med 2 timmar. Hmm… med tanke på att flygtiden mellan Moskva och Nizhny Novgorod endast är cirka 45 minuter och de vet redan att det tar minst 2 timmar... med andra ord, något är fel med själva planet och att det måste fixas innan det lyfter alternativt måste de byta till ett nytt plan (vilket kan ta upp till 2 timmar). Nåja. Nu hade jag inte något flyg att passa hem till Sverige förrän i morgon förmiddag, som tur var. Så det var bara att sitta ner och vänta.
Efter säkerhetskontrollen till terminal 1 fanns det inte mycket att göra eller spendera tiden med, så tur att det fanns gratis WiFi på flygplatsen. Men när klockan var 19.30 (nya tiden då planet skulle ha avgått) fanns det ännu inga uppgifter om ens vilken gate vi skulle gå till. Men strax efter kl. 20.00 fick vi veta numret på gaten. Alla rusade dit, men det fanns ingen personal där. Nähä? Och några minuter senare ropade de ut att det var en gate en trappa ner istället. Så alla skyndade sig ner för rulltrappan och ombord på den väntande bussen. Det fanns endast ett plan i sikte och det stod lite längre ut på plattan och väntade. Nåja, det var väl lite överdriven service, tänkte jag i mitt stilla sinne. När alla var klivit på började bussen köra förbi det plan jag var bergsäker på var vårat. Men istället gjorde bussen en gigantisk sväng runt planet och runt ytterligare ett plan längre bort för att sedan köra tillbaka till samma gate som vi just kom ifrån… ENDA skillnaden var att bussen stannade kanske 5 meter närmare planet än från den positionen som bussen startade från. Det var ändå 20 meter kvar till själva planet. Men just vid det tillfället orkade jag inte tänka något annat än att skynda mig på planet för att komma till Moskva. Men såhär efteråt hade det ju gått 10 gånger snabbare om vi sluppit gå på bussen (som ändå bara tog oss 5 meter närmare planet) och istället fått gå på egna ben direkt fram till flygplanet… *suck*
Väl ombord på planet så meddelade piloten att förseningen berodde på tekniska problem med planet (som jag trodde) och att de som pga detta nu missat sina anslutningsflyg skulle kontakta personal på Sheremetyevo International Airport. Och ska jag vara ärlig så kändes det fjuttigt att flyga kommersiellt efter upplevelsen igår. Trots den korta flygningen till Moskva fick vi både smörgås och dryck ombord, riktigt bra service av Aeroflot. Något som andra flygbolag skulle kunna ta efter, tycker jag. Väl på hotellet i Moskva var det inga problem att sova.
Tisdag 26 April 2016 - Nizhniy Novgorod
Resealbum: MiG-29 flygning
Copyright © Bejjan888™
Och så var dagen här, dagen med stort D. Blev inte många timmars sömn under natten, men gick upp och kände mig ändå pigg och fräsch med adrenalinet påslaget. En liten frukost intogs (var inte värt att äta för mycket ifall man blev flygsjuk) och sen var det dags att möta upp min guide och tolk Irina i hotellreceptionen kl. 08.00 för transfer till Sokol Airbase. Det var enkelt att hitta Irina i hotellets reception (då hon höll i en skylt med en MiG-29) och hon gav ett lugnt, varmt och professionellt intryck. Med en mycket bra engelska och kort presentation av sig själv, anslöt vi oss till föraren Sergei som började köra oss till flygbasen. Den dryga 30 minuter långa transfern kändes ändå som en evighet innan vi kom fram till själva basen. Längs vägen berättade Irina om vad som kommer hända och hur saker och ting kommer gå till under dagen. För att ens få sätta sin fot inne på flygbasen krävs minst 2 månader av pappersarbete och ansökan måste därför göras i god tid.
Sokol – Nizhny Novgorod construction plant – byggdes år 1932 och är idag ett av de ledande företagen inom flygindustrin i Ryssland. Redan från start har flygplan massproducerats här och över 40 000 plan har lämnat fabriken. Men det var först 1949 som samarbetet mellan Sokolfabriken och Mikojan tog fart och det första jetplanet MiG-15 började massproduceras och exporteras. Fortsatt samarbete ledde till produktion av jetplanet MiG-17 innan det första överljudsplanet – MiG-21 – producerades vilket banade ny väg för stridsflygplan världen över. Vid tillverkningen av MiG-25 genomgick Sokolfabriken en teknisk revolution och blev snabbt en av de mest högteknologiska tillverkarna inom flygindustrin.
MiG-29, även känd som Russian Beauty, är ett av ryska flygvapnets mest framstående stridsflygplan som klassas som ett 4:e generationens stridsflygplan. Det var under tidigt 1980-tal som MiG-29 designades som ett kraftfullt och imponerande stridsflygplan med överlägsenhet vad gällde jakt och attack med missiler. MiG-29 är ett av det mest kända och avancerade stridsflygplanen i världen och dess feminina form har gjort den omtyckt inte bara hos män utan också kvinnor. MiG-29, även kallat Fulcrum, tillverkas i olika modeller och flygs i över 25 olika länder där planet ofta tjänstgör som ett lätt frontlinjeplan inom de olika ländernas flygvapen.
Vid grinden till flygbasen möttes vi upp av en representant från flygbasen. Säkerheten var hög och flera säkerhetskontroller av både bilar, passagerare och pass skedde innan vi ens kommit fram till sista byggnaden där medicinsk kontroll, klädombyte och möte med piloten skulle ske. Innan jag ens hunnit ut ur bilen fanns stillbildsfotograf samt ytterligare en fotograf som filmade allting på plats för att börja fota och filma. Sedan togs jag emot av personal som dels hjälpt till att boka min flygning men också den läkare som kontrollerade blodtryck och puls innan flygningen, samt kanske den viktigaste av alla – piloten. Dagen till ära var Andrew Pechenkin utsedd min pilot, en av tre testpiloter på Sokol Airbase som är godkända att flyga civilpersoner i MiG-29UB. Nog för att man lägger sitt liv i piloters händer varje gång man flyger kommersiellt, men det blir lite mer personligt och intimt när man får skaka hand och prata med piloten som ska utföra diverse konster i luften. Andrew gav ett lugnt och stabilt intryck och det kändes rätt från första stund.
Efter en kort genomgång av diverse avancerade flygkonster fick jag berätta vad jag ville ha ut av själva flygningen. ”Jag vill prova på mycket som möjligt” svarade jag. Jag menar, har man betalat för sig så varför inte? ;) Sedan kom första överraskningen för dagen. Andrew räckte över en blå flygdress som jag dels skulle ha på mig under flygningen men också att det var en gåva till mig på min födelsedag som jag sedan skulle få ta med mig hem. Och detta var bara den första av en rad födelsedagspresenter som jag fick under dagen. Kort därpå var det dags att svida om till mer passande kläder. Brandsäkra underkläder och därefter G-dräkten som kunde liknas vid en kroppskorsett med slangar i. Inte nog med att den var smal i passformen, den skulle snöras ihop tight om både ben och armar och överkropp för bästa passform och funktion. När G-dräkten satt som ett korvskinn på kroppen var det bara att hoppa i nästa dress, den blåa flygdressen. Sen var det kängor på och dags för transfer till uppställningsplatsen för MiG-planet.
Tillsammans med fotografen, videomannen, Irina, Andrew och några till begav vi oss ut till plattan där MiG-planet väntade. På plats genomförde Andrew en visuell inspektion av planet där grundläggande saker som att kontrollera att planet inte lutar (pga dåligt tryck alternativt punktering i något av däcken), att bultarna är i låsta positioner, luftintag, turbojetmotorer, landningsställ, vingar mm. mm. är okej. Därefter var det dags att klättra upp för stegen och inta sätet i cockpit. En serviceman följde med upp för stegen och hjälpte till att spänna fast mig med alla remmar och spännen till fallskärm och katapultstol. Instrumentpanelen i bakre sätet, där jag satt, var utrustad med mätare för det mesta; hastighet, höjd, G-kraft, gyroskop, syrgas mm. mm. Andrew klättrade upp för stegen och gick igenom de flesta mätarna, hur jag använde kommunikationsknappen för att kommunicera med honom under själva flygningen och vilka knappar som inte fick röras. Och kanske viktigast av allt: handtaget för katapultstolen fanns in case of.
På med hjälmen och efter att G-dräkten kopplats in och syrgasen till syrgasmasken slagits på, var det bara att ge tummen upp och vänta på att Andrew intagit positionen i pilotsätet. Ljudet av de två RD-33 turbojetmotorerna som startades upp ljöd som musik i mina öron och Andrew började kontrollen av viktiga system såsom stabilisator, höjdroder och vingarnas klaffar mm. För andrepiloten finns dubbelkommando med control column och pedaler (lika som förste piloten) eftersom MiG-29 UB är ett tvåsitsigt stridsflygplan för att förbereda och träna MiG-29-piloter.
Efter att huven sänkts ner och var i låst läge började Andrew taxa ut till runway för start. När planet stod i startposition och vi fått klartecken från kontrolltornet för takeoff var det liksom bara att hänga med ;)
Här slutar jag skriva för en stund och låter alla bilder beskriva istället.
När planet landade på runway igen efter alla flygkonster (diverse olika rollar, looping, inverterad flygning, hammer mm.) så mådde man ju inte så där tipp topp direkt men det var först på slutet av flygningen som jag kände att hjärnan tappade orienteringen och därefter kom illamåendet som ett brev på posten. Men jag tog mig ur planet på egna ben och kände mig otroligt glad och stolt när Andrew kom och berättade att jag just varit med om ända upp till 7.0 G-krafter. Lilla jag, liksom?
Väl tillbaka i kontrollbyggnaden så kändes det bra att få lägga sig ner på en brits och bara låta hjärnan varva ner och inse att jag var tillbaka på jorden. Därefter var det en avslutande ceremoni med utdelning av diplom och tack från pilot och teamet bakom hela upplevelsen. Eftersom det var min födelsedag fick jag även en stor bukett rosor samt ta emot gratulationer och fler presenter än de jag redan fått. Men det slutade inte där, nej, nej. Väl tillbaka på hotellrummet hade hotellchefen sänt upp både fruktkorg och vin på rummet samt ett litet brev. Det här är helt klart den bästa upplevelsen och födelsedagen i mitt liv och att i efterhand få se alla foton och videofilmer från denna dag gör att man återupplever flygturen gång, på gång.
Det är svårt att få någon uppfattning om hur många personer som faktiskt är involverade i en sådan här upplevelse. Självklart har ju piloten en nyckelroll, men det är många personer som man aldrig får se, men som är jätteviktiga; brandmän, teknisk personal och personer som jobbar med säkerhet, radiokommunikation i flygkontrolltornet mm, mm. Utan de skulle det aldrig gå att genomföra.
Och många som frågat mig om priset för en sådan här upplevelse har blivit chockade över att höra vad det kostar. Men vad tror ni det kostar att tanka upp en sådan maskin? Det är inte gratis. MiG-29 är i och för sig designad för unik manövrerbarhet och höga hastigheter och speciellt överlägsen på kortdistansstrider, men det krävdes ändå över 3000 liter jetbränsle för min lilla flygning.
Och så var dagen här, dagen med stort D. Blev inte många timmars sömn under natten, men gick upp och kände mig ändå pigg och fräsch med adrenalinet påslaget. En liten frukost intogs (var inte värt att äta för mycket ifall man blev flygsjuk) och sen var det dags att möta upp min guide och tolk Irina i hotellreceptionen kl. 08.00 för transfer till Sokol Airbase. Det var enkelt att hitta Irina i hotellets reception (då hon höll i en skylt med en MiG-29) och hon gav ett lugnt, varmt och professionellt intryck. Med en mycket bra engelska och kort presentation av sig själv, anslöt vi oss till föraren Sergei som började köra oss till flygbasen. Den dryga 30 minuter långa transfern kändes ändå som en evighet innan vi kom fram till själva basen. Längs vägen berättade Irina om vad som kommer hända och hur saker och ting kommer gå till under dagen. För att ens få sätta sin fot inne på flygbasen krävs minst 2 månader av pappersarbete och ansökan måste därför göras i god tid.
Sokol – Nizhny Novgorod construction plant – byggdes år 1932 och är idag ett av de ledande företagen inom flygindustrin i Ryssland. Redan från start har flygplan massproducerats här och över 40 000 plan har lämnat fabriken. Men det var först 1949 som samarbetet mellan Sokolfabriken och Mikojan tog fart och det första jetplanet MiG-15 började massproduceras och exporteras. Fortsatt samarbete ledde till produktion av jetplanet MiG-17 innan det första överljudsplanet – MiG-21 – producerades vilket banade ny väg för stridsflygplan världen över. Vid tillverkningen av MiG-25 genomgick Sokolfabriken en teknisk revolution och blev snabbt en av de mest högteknologiska tillverkarna inom flygindustrin.
MiG-29, även känd som Russian Beauty, är ett av ryska flygvapnets mest framstående stridsflygplan som klassas som ett 4:e generationens stridsflygplan. Det var under tidigt 1980-tal som MiG-29 designades som ett kraftfullt och imponerande stridsflygplan med överlägsenhet vad gällde jakt och attack med missiler. MiG-29 är ett av det mest kända och avancerade stridsflygplanen i världen och dess feminina form har gjort den omtyckt inte bara hos män utan också kvinnor. MiG-29, även kallat Fulcrum, tillverkas i olika modeller och flygs i över 25 olika länder där planet ofta tjänstgör som ett lätt frontlinjeplan inom de olika ländernas flygvapen.
Vid grinden till flygbasen möttes vi upp av en representant från flygbasen. Säkerheten var hög och flera säkerhetskontroller av både bilar, passagerare och pass skedde innan vi ens kommit fram till sista byggnaden där medicinsk kontroll, klädombyte och möte med piloten skulle ske. Innan jag ens hunnit ut ur bilen fanns stillbildsfotograf samt ytterligare en fotograf som filmade allting på plats för att börja fota och filma. Sedan togs jag emot av personal som dels hjälpt till att boka min flygning men också den läkare som kontrollerade blodtryck och puls innan flygningen, samt kanske den viktigaste av alla – piloten. Dagen till ära var Andrew Pechenkin utsedd min pilot, en av tre testpiloter på Sokol Airbase som är godkända att flyga civilpersoner i MiG-29UB. Nog för att man lägger sitt liv i piloters händer varje gång man flyger kommersiellt, men det blir lite mer personligt och intimt när man får skaka hand och prata med piloten som ska utföra diverse konster i luften. Andrew gav ett lugnt och stabilt intryck och det kändes rätt från första stund.
Efter en kort genomgång av diverse avancerade flygkonster fick jag berätta vad jag ville ha ut av själva flygningen. ”Jag vill prova på mycket som möjligt” svarade jag. Jag menar, har man betalat för sig så varför inte? ;) Sedan kom första överraskningen för dagen. Andrew räckte över en blå flygdress som jag dels skulle ha på mig under flygningen men också att det var en gåva till mig på min födelsedag som jag sedan skulle få ta med mig hem. Och detta var bara den första av en rad födelsedagspresenter som jag fick under dagen. Kort därpå var det dags att svida om till mer passande kläder. Brandsäkra underkläder och därefter G-dräkten som kunde liknas vid en kroppskorsett med slangar i. Inte nog med att den var smal i passformen, den skulle snöras ihop tight om både ben och armar och överkropp för bästa passform och funktion. När G-dräkten satt som ett korvskinn på kroppen var det bara att hoppa i nästa dress, den blåa flygdressen. Sen var det kängor på och dags för transfer till uppställningsplatsen för MiG-planet.
Efter att huven sänkts ner och var i låst läge började Andrew taxa ut till runway för start. När planet stod i startposition och vi fått klartecken från kontrolltornet för takeoff var det liksom bara att hänga med ;)
Här slutar jag skriva för en stund och låter alla bilder beskriva istället.
Väl tillbaka i kontrollbyggnaden så kändes det bra att få lägga sig ner på en brits och bara låta hjärnan varva ner och inse att jag var tillbaka på jorden. Därefter var det en avslutande ceremoni med utdelning av diplom och tack från pilot och teamet bakom hela upplevelsen. Eftersom det var min födelsedag fick jag även en stor bukett rosor samt ta emot gratulationer och fler presenter än de jag redan fått. Men det slutade inte där, nej, nej. Väl tillbaka på hotellrummet hade hotellchefen sänt upp både fruktkorg och vin på rummet samt ett litet brev. Det här är helt klart den bästa upplevelsen och födelsedagen i mitt liv och att i efterhand få se alla foton och videofilmer från denna dag gör att man återupplever flygturen gång, på gång.
Det är svårt att få någon uppfattning om hur många personer som faktiskt är involverade i en sådan här upplevelse. Självklart har ju piloten en nyckelroll, men det är många personer som man aldrig får se, men som är jätteviktiga; brandmän, teknisk personal och personer som jobbar med säkerhet, radiokommunikation i flygkontrolltornet mm, mm. Utan de skulle det aldrig gå att genomföra.
Och många som frågat mig om priset för en sådan här upplevelse har blivit chockade över att höra vad det kostar. Men vad tror ni det kostar att tanka upp en sådan maskin? Det är inte gratis. MiG-29 är i och för sig designad för unik manövrerbarhet och höga hastigheter och speciellt överlägsen på kortdistansstrider, men det krävdes ändå över 3000 liter jetbränsle för min lilla flygning.
Måndag 25 April 2016 - Nizhniy Novgorod
Resealbum: MiG-29 flygning
Copyright © Bejjan888™
För ovanlighetens skull var det här ingen lång resa, varken i distans eller i antal dagar. En fyra dagars resa Tur & Retur till Nizhny Novgorod (Ryssland) med ett spektakulärt äventyr som väntade på mig där borta. Planering och förberedelser påbörjades för över 8 månader med medicinsk undersökning och ansökan om visum mm. Allt detta med hjälp av Andreas från Space Affairs, som hjälpte till med att ordna och hjälpa till både före, under och efter själva flygningen.
Så äntligen hade dagen för avresa kommit och jag var för en gångs skull klar med packningen i tid, vilket är ovanligt för att vara mig. Men jag planerade i och för sig att bara ha handbagage med mig och slippa krångla med incheckning av baggage, så då har man liksom inte så mycket utrymme att packa för mycket grejer på. Hann till och med ladda ner nya spellistor på mp3-spelaren. Innan jag lämnade hemmet hann jag kolla sisådär en 17 gånger att jag hade alla papper med mig… reseförsäkring, flygbiljetter, tågbiljetter, medicinska papper och övriga resepapper nödvändiga för min resa. Men endast handbagage och handväska var det enkelt att ta cykeln ner till tågstationen. Det var bitande -3°C såhär på morgonen och jag hann bli lagom nerkyld till dess att tåget kom och jag kunde gå ombord. I grannstaden Borlänge blev det tågbyte till SJ’s regionaltåg som döm av min förvåning avgick i tid (!). Men det var ju 2 timmar kvar till Stockholm Arlanda så allt kunde ju hända. Och det var här på tåget som det började pirra lite i magen över att jag var så nära nu att få flyga stridsflygplan… och inte vilket plan som helst, utan en MiG-29!
Gick av tåget på Arlanda och tog rulltrapporna upp till Sky City och passade på att växla till mig lite ryska rubel. Även om alla hotell, transfers, mat, guide mm. var betalt i förväg så är det alltid bra att ha cash med sig för dricks och sånt. Var i god tid, men ställde mig ändå i kön till incheckningen. Kunde allt stå lite grann efter att ha suttit på tåg i 2 ½ timme och snart på flyget i ytterligare 2 timmar. När personalen till incheckningsdiskarna till slut kom på plats, blev jag positivt överraskad av att det var svensk personal. Hade förväntat mig rysk personal då jag skulle flyga med Aeroflot. Fick mina boardingkort (med fönsterplats såklart) och passerade enkelt och smidigt säkerhetskontrollen, trots att jag hade en pösig luvtröja på mig blev jag inte extra kollad. Just den tröjan har jag tidigare varit tvungen att ta av och röntga när jag passerat säkerhetskontrollen, men inte idag då. Köpte en enklare Caesar Sallad Wrap för hutlösa 83 spänn (!). Men man har ju inte så många alternativ på en flygplats.
Direktflyget till Moskva skulle bli 15 minuter försenat enligt informationstavlan, vilket var okej bara det inte blev mer så. Då Ryssland inte tillhör EU tillkom en extra passkontroll innan jag kunde sitta ner vid gaten. Den svenska personalen från incheckningen kom så småningom till gaten och lät oss passagerare gå ombord på planet. Men väl på planet så var det rysk kabinpersonal i stiliga uniformer. Den ryska kabinpersonalen pratade dock mycket bra engelska så det var inget att vara orolig över. När boardingen var klar var planet lite mer än halvfullt med passagerare, och de två sätena bredvid mig var tomma. Under den drygt 2 timmar långa flygningen till Moskva serverades det en rejäl smörgås med valfri dryck och våtservett samt tandpetare (!). Blev riktigt imponerad. Landade på Sheremetyevo International Airport (SVO) strax före kl. 16.00. Det gick lätt att hitta på flygplatsen eftersom alla nödvändiga skyltar som textas på ryska (med kyrilliska bokstäver) också står på engelska med latinska bokstäver. Jag har dock läst lite ryska för några år sedan och fortfarande kommer ihåg det kyrilliska alfabetet och dess uttal, så för att fördriva tiden innan nästa flyg till Nizhny Novgorod gick jag runt och läste på olika skyltar. Så med lite kunskap om det kyrilliska alfabetet går många ord går att förstå och är lika som i engelskan och svenska.
Passkontrollanten i båset på Sheremetyevo International Airport var måttligt intresserad av sitt arbete men kontrollerade mitt pass och gav mig turistkortet som ska återlämnas till passkontrollen vid resan ut ur Ryssland. Att söka visum till Ryssland kräver en del förberedelser med papper hit och dit, men det var inte så krångligt som jag först trodde. Men man får vara beredd på att det kostar en del (1500 SEK).
Planet mot Nizhny Novgorod var heller inte fullsatt när boardingen var klar. Flygtiden var drygt 45 minuter och trots den korta distansen bjöd Aeroflot på både dryck och en rejäl smörgås – det kallar jag service eftersom många flygbolag knappt skulle bjuda på vatten på en sådan kort flygning. Planet landade på Nizhny Novgorod International Airport strax innan kl. 20.00. Eftersom jag inte checkat in någon väska var det bara att gå vidare till mötesplatsen där min transfer till hotellet väntade. Transfern till hotellet var beräknad att ta en halvtimme men på grund av vägarbeten längs vägen tog det drygt 1 timme. Vid ankomst till Hotel Alexandrovsky Garden var det bara att checka in och gå till middagen som väntade i hotellets restaurang. Senare på kvällen var det inte helt lätt att somna eftersom man var så exalterad inför morgondagen.
För ovanlighetens skull var det här ingen lång resa, varken i distans eller i antal dagar. En fyra dagars resa Tur & Retur till Nizhny Novgorod (Ryssland) med ett spektakulärt äventyr som väntade på mig där borta. Planering och förberedelser påbörjades för över 8 månader med medicinsk undersökning och ansökan om visum mm. Allt detta med hjälp av Andreas från Space Affairs, som hjälpte till med att ordna och hjälpa till både före, under och efter själva flygningen.
Så äntligen hade dagen för avresa kommit och jag var för en gångs skull klar med packningen i tid, vilket är ovanligt för att vara mig. Men jag planerade i och för sig att bara ha handbagage med mig och slippa krångla med incheckning av baggage, så då har man liksom inte så mycket utrymme att packa för mycket grejer på. Hann till och med ladda ner nya spellistor på mp3-spelaren. Innan jag lämnade hemmet hann jag kolla sisådär en 17 gånger att jag hade alla papper med mig… reseförsäkring, flygbiljetter, tågbiljetter, medicinska papper och övriga resepapper nödvändiga för min resa. Men endast handbagage och handväska var det enkelt att ta cykeln ner till tågstationen. Det var bitande -3°C såhär på morgonen och jag hann bli lagom nerkyld till dess att tåget kom och jag kunde gå ombord. I grannstaden Borlänge blev det tågbyte till SJ’s regionaltåg som döm av min förvåning avgick i tid (!). Men det var ju 2 timmar kvar till Stockholm Arlanda så allt kunde ju hända. Och det var här på tåget som det började pirra lite i magen över att jag var så nära nu att få flyga stridsflygplan… och inte vilket plan som helst, utan en MiG-29!
Gick av tåget på Arlanda och tog rulltrapporna upp till Sky City och passade på att växla till mig lite ryska rubel. Även om alla hotell, transfers, mat, guide mm. var betalt i förväg så är det alltid bra att ha cash med sig för dricks och sånt. Var i god tid, men ställde mig ändå i kön till incheckningen. Kunde allt stå lite grann efter att ha suttit på tåg i 2 ½ timme och snart på flyget i ytterligare 2 timmar. När personalen till incheckningsdiskarna till slut kom på plats, blev jag positivt överraskad av att det var svensk personal. Hade förväntat mig rysk personal då jag skulle flyga med Aeroflot. Fick mina boardingkort (med fönsterplats såklart) och passerade enkelt och smidigt säkerhetskontrollen, trots att jag hade en pösig luvtröja på mig blev jag inte extra kollad. Just den tröjan har jag tidigare varit tvungen att ta av och röntga när jag passerat säkerhetskontrollen, men inte idag då. Köpte en enklare Caesar Sallad Wrap för hutlösa 83 spänn (!). Men man har ju inte så många alternativ på en flygplats.
Direktflyget till Moskva skulle bli 15 minuter försenat enligt informationstavlan, vilket var okej bara det inte blev mer så. Då Ryssland inte tillhör EU tillkom en extra passkontroll innan jag kunde sitta ner vid gaten. Den svenska personalen från incheckningen kom så småningom till gaten och lät oss passagerare gå ombord på planet. Men väl på planet så var det rysk kabinpersonal i stiliga uniformer. Den ryska kabinpersonalen pratade dock mycket bra engelska så det var inget att vara orolig över. När boardingen var klar var planet lite mer än halvfullt med passagerare, och de två sätena bredvid mig var tomma. Under den drygt 2 timmar långa flygningen till Moskva serverades det en rejäl smörgås med valfri dryck och våtservett samt tandpetare (!). Blev riktigt imponerad. Landade på Sheremetyevo International Airport (SVO) strax före kl. 16.00. Det gick lätt att hitta på flygplatsen eftersom alla nödvändiga skyltar som textas på ryska (med kyrilliska bokstäver) också står på engelska med latinska bokstäver. Jag har dock läst lite ryska för några år sedan och fortfarande kommer ihåg det kyrilliska alfabetet och dess uttal, så för att fördriva tiden innan nästa flyg till Nizhny Novgorod gick jag runt och läste på olika skyltar. Så med lite kunskap om det kyrilliska alfabetet går många ord går att förstå och är lika som i engelskan och svenska.
Passkontrollanten i båset på Sheremetyevo International Airport var måttligt intresserad av sitt arbete men kontrollerade mitt pass och gav mig turistkortet som ska återlämnas till passkontrollen vid resan ut ur Ryssland. Att söka visum till Ryssland kräver en del förberedelser med papper hit och dit, men det var inte så krångligt som jag först trodde. Men man får vara beredd på att det kostar en del (1500 SEK).
Planet mot Nizhny Novgorod var heller inte fullsatt när boardingen var klar. Flygtiden var drygt 45 minuter och trots den korta distansen bjöd Aeroflot på både dryck och en rejäl smörgås – det kallar jag service eftersom många flygbolag knappt skulle bjuda på vatten på en sådan kort flygning. Planet landade på Nizhny Novgorod International Airport strax innan kl. 20.00. Eftersom jag inte checkat in någon väska var det bara att gå vidare till mötesplatsen där min transfer till hotellet väntade. Transfern till hotellet var beräknad att ta en halvtimme men på grund av vägarbeten längs vägen tog det drygt 1 timme. Vid ankomst till Hotel Alexandrovsky Garden var det bara att checka in och gå till middagen som väntade i hotellets restaurang. Senare på kvällen var det inte helt lätt att somna eftersom man var så exalterad inför morgondagen.