Bejjan888s blogg

Copyright © Bejjan888™

Jag packade ner det mesta i väskorna innan jag gick ner till frukosten. Sista dagen här i Innsbruck, tredje gången i själva Österrike. Tillbaka uppe på rummet, sken solen uppe på en klarblå himmel. Det skulle bli en fin dag igen och runt +16°C varmt. Men jag skulle inte hinna se så mycket av Innsbruck idag eftersom jag måste vara på flygplatsen till lunch. Upptäckte igår när jag checkade in och valde min sittplats att det inte var Lufthansa som skulle flyga utan Austrian Airlines och SAS. Konstigt. Men hur som, så var jag bara glad att inte strejken bland Lufthansas piloter satte käppar i hjulet för mig att flyga hem till Sverige igen.

Checkade ut från Hilton Innsbruck Hotel, men fick förvara min väska några timmar till i hotellet till dess att bussen gick. Det här var första gången jag bott på ett hotell inom hotellkedjan Hilton. Det var ett bra hotell med bra standard. Stort rum och badrum. Serviceinriktad och hjälpsam personal. Så det blir ett bra betyg från mig. Visst kostade det lite att bo här, men det kan man unna sig ibland. Jag satte mig på en parkbänk längs floden Inn i solen och njöt av finvädret. Via Facebook hade jag sett bilder på hur det kommit snö hemma i min stad, så jag fick passa på att ta vara på solen och vårvärmen här i Innsbruck så länge jag kunde.

Strax före tolv hämtade jag bagageväskan och klev på busslinje F och åkte till Innsbruck Kranebitten Airport. Checkade in väskan och tog mig genom säkerhetskontrollen. Nu var det bara att vänta. När det var dags att boarding stod det två exakt likadana Austrian Airlines-plan bredvid varandra. Vi passagerare fick gå på marken och gå ombord det lilla propellerplanet till fots. Lite nervös att man gick på fel plan, men jag frågade en gång extra för säkerhets skull om det var planet mot Frankfurt. Planet blev lite försenat men lyfte strax efter 14.40.
Dryga timmen senare landade jag på Frankfurt Airport. Det är ju en av Europas största flygplatser och jag hade gott om tid på mig att byta terminal. Hann äta en bit mat och sträcka på benen innan det var dags att för boarding på SAS-planet som skulle ta mig till Stockholm Arlanda. Planet lyfte strax efter kl. 17.30 och det var skönt att höra det pratades svenska omkring mig. Det mörknade ute och när det var dags för landning var det helt mörkt. Det var inte bara mörkt utan rejält blåsigt, så inflygningen var bland det värsta jag varit med om. Planet gick både upp och ner, i sidled och for omkring tack vare vindarna. Jag tänkte att om det var meningen att jag skulle dö nu, så skulle det ju gå snabbt i alla fall. Men landningen var den bästa jag varit med om. Det kändes knappt att planet tog i marken, innan det började bromsa in. Så med en lättnads suck kunde jag sedan kliva av planet och hämtade min incheckade väska. Men det var kusligt tomt på Arlanda. Knappt en enda människa och klockan var strax före 20.00 på en måndagskväll. Borde det inte vara mer action på en flygplats som Arlanda då?

Copyright © Bejjan888™

Gick ner till hotellfrukosten vid 07.30. Ingen städerska inom synhåll. Men jag hängde ut min ”stör ej”-skylt ändå för att vara på den säkra sidan. Det var söndag och som på så många andra ställen i Österrike var i princip alla affärer stängda. Matvarubutiker och souveniraffärer har öppet, men annars är det ganska stängt överallt. Söndagar är lite av en nationell dag då affärerna är stängda i Österrike, liksom tisdagar även verkar vara i en del affärer.

Jag gick ner till floder Inn och vandrade längs den när jag hörde ett himla väsen en bit längre fram. När jag kom närmare kunde jag lista ut att det var en cykeltävling som startade här nere i Innsbruck och gick ända upp till Hafelekar (2334 m). Hafelekar var ju toppstationen jag åkte upp till med Innsbrucker Nordkettenbahnen häromdagen. Det var ju ganska många höjdmeter upp dit och att man frivilligt vill cykla upp dit??? Nej, tack. Ingenting för mig.

Det var dags att nyttja de sista timmarna av mitt Innsbruck Card till ett besök på Museum Goldenes Dachl, eller Golden Roof Museum. Det gyllene taket torde vara ett av Innsbrucks allra mest kända landmärken och minner om kejsare Maximilian I och hans liv, herravälde och fruar. Jag fick en sån där audio tour-mackapär att lyssna på (engelska så klart). Måste säga att historia inte är min starka sida, men väldigt intressant och lärorikt.

Maximilian föddes 1459 i Wiener Neustadt, Österrike, son till kejsaren Frederick III av Habsburg. År 1477 gifte sig Maximilian med Mary av Burgund och genom äktenskapet kom han i besittning av Nederländerna, vilket utökade hans inflytande inom Habsburgska styret. De hann få två barn tillsammans innan Mary omkom i en ridolycka fem år senare. Maximilian valdes till tysk kung 1486 av sin far, då det var titeln tronföljaren till tysk-romerska riket fick innan denne kunde krönas tysk-romersk kejsare av Påven i Rom. Maximilian ville ständigt utöka sitt territorium och besegrade till slut Österrike, Ungern och delar av Italien genom envisa krig under 1490-talet. 1490 skulle han gifta sig med den då 14-årige Anne av Bretagne, allt för att kunna utöka sina landarealer. Men äktenskapen annullerades innan det ens blivit av. 1493 gifte Maximilian sig med Bianca Maria Sforza. Dock var äktenskapet inget mer än territoriellt och framför allt av ekonomisk vinning för Maximilian som vid tiden för äktenskapet hade dåligt med pengar, troligen pga de krig han förde runtom i Europa. Bianca var aldrig lycklig i sitt äktenskap och de fick aldrig några barn tillsammans. Det säg att Maximilian på grund av detta byggde det Gyllene Taket åt henne. Från det Gyllene Taket kunde hon se ner på folket och det sägs att Bianca var förtjust i den speciella dans som folk dansade på torget nedanför för att tjäna sitt levebröd. 1508 kröntes han till tysk-romansk kejsare, men ska dock enligt rykten ha krönt sig själv utan att ens ha besökt Påven i Rom. När Bianca dog, ville inte ens Maximilian närvara på hennes begravning, vilket var ytterligare ett tecken på att äktenskapet endast var till Maximilians ekonomiska och territoriella vinning. Den sista tiden av sitt liv ägnade han sig åt konst och vetenskap. Maximilian dog i Oberösterreich 59 år gammal och begravdes i sin födelsestad Wiener Neustadt. Det var dock en sak som Maximilian ville allra mest av allt; att inte bli glömd. Därför lät han uppföra en tom grav i Hofkirche, Innsbruck, där hans släkt i form av statyer vakar över hans ”grav”.

Det tog nästan en timme att a sig runt museet och efteråt var det dags för lunch. Jag hade passerat McDonalds i gamla stan flera gånger och kände att nu var det ändå dags för ett besök. På markplan var det som förväntat, som det burkar se ut på en McDonalds-restaurang. Jag beställde min Big Mac Meny och gick upp en våning där det stod att det fanns flera sittplatser. Förvånad slog jag mig ner vid ett bord och såg mig omkring. Inte direkt vad man förväntar sig av en McDonalds-restaurang – att interiören ska vara typiskt tyrolsk, med träbord och trästolar samt jakttroféer på väggarna. Så det var en positiv överraskning.

Solen stod högt på himlen och det var nog närmare +20°C idag. Utan det minsta stress och måsten, kunde jag sätta mig på en parkbänk och bara vara. Köpte en glass i kiosken bredvid, men den smakade inget vidare. Mest konstgjord, tyvärr. Framför mitt hotell fanns Eduard-Wallnöfer Torget, en allmän plats där torgets utformning gjorde det utmärkt för skateboard-/wakeboard-åkare att hålla till. Jag slog mig ner en stund och betraktade åkarnas färdigheter. Det var barn i alla dess åldrar, från 5 år och uppåt. Och de var duktiga, de hoppade och skuttade och själv hade jag aldrig kunnat upprepa konsterna de gjorde. Fascinerande. Sedan var det dags för middag. Jag hade förbokat bord på restaurangen Konrad’s, som fanns i Hilton Innsbruck Hotel där jag bodde. Efter en utsökt varmrätt med kycklingbröst och ris samt ett glas vin så somnade man mätt och belåten denna kväll.

Copyright © Bejjan888™

Vaknade upp till ett gråmulet Innsbruck. Det sades bli kraftiga regnbyar idag, så paraplyet blev nedpackat i ryggsäcken inför dagens utflykter. Gick ner till frukosten vid 7-tiden och hängde upp ”stör ej”-skylten på dörrhandtaget, ifall städerskan skulle få för sig att städa tidigt idag med. Men när jag kom tillbaka från frukosten såg jag inte skymten av någon städpersonal över huvud taget. Packade i ordning ryggsäcken och gick iväg mot spårvagnen som gick mot Igls.
Längs vägen passerade jag en lokal marknad där bönder och vinodlare sålde sina produkter. Här var det bara tyska som gällde. Det gick inte att slänga in ett engelskt ord när man inte kom på vad det hette på tyska. Men jag lyckades ändå förhandla till mig en flaska Chardonnay för €6.

Scenic Tram Route 6, eller Mittelgebirgsbahn Tram 6, är spårvagnen som tar en upp till byn Igls på 870 meters höjd. Jag tog mig till Bergisel i utkanten av Innsbruck och gick på spårvagnen. Det tog cirka 25 minuter för spårvagnen att snirkla sig uppför berget till Igls Bahnhof. Även fast vädret vad grått och mulet var utsikten – som namnet Scenic Route antyder – helt fantastisk. Det var lördag och byn verkade inte riktigt ha vaknat eller så var det helt enkelt för att det var mitt emellan skidsäsong och vandringssäsong – d.v.s. helt dött. Det var ju lite kyligt ute och gödslingen av åkrarna var i full gång, så jag stannade inte särskilt länge här i Igls.

Väl tillbaka i Bergisel var det inte särskilt långt till hållplatsen Westbahnhof, varifrån spårvagn STB (nr 1) avgick från och upp till Mutters. Byn Mutters ligger vid foten av Nockspitze Mountain på en höjd av 830 meter. Byn är en populär skidort under vintrarna och vandring under sommarhalvåret. Spårvagnen tog dryga 30 minuter att ta sig upp till Mutters och jag kan ju inte påstå att det var mer fart här än i Igls. Men återigen, det var ju i slutet av skidsäsongen och vandringssäsongen hade ju inte börjat ännu. Men hungrig som en varg, hittade jag en restaurang och beställde mat. Kan inte rekommendera stället, då hon som jobbade där var stressad och inte ett dugg gästvänlig. Så det blev ett riktigt bottenbetyg från mig. Så undvik Gasthof Lärchenwald! Tog STB tillbaka till Innsbruck igen och klev av i centrum denna gång. Gick direkt tillbaka till hotellet och packade ur vinflaskan. Ville ju inte släpa runt på den ute på stan. Lördag eftermiddag, och vad är bättre än lite shopping? Längs Maria Theresien Strasse finns många shoppinggallerior med mer eller mindre kända butiker som H&M, Peek & Cloppenburg, Lindt, Levi’s m.fl. Så en hel del shopping blev det. Inte för att det är särskilt mycket billigare än hemma i Sverige, men bara för att ;)

Åter på hotellrummet vilade jag en stund innan jag gick ut för en bit mat på kvällen. Jag hittade en mysig restaurang i gamla delen av Innsbruck och blev placerad vid samma bord som ett par amerikaner. De kom från Texas och paret var i Innsbruck då maken var på tjänsteresa. Frun var bara med för nöjets skull. Det var lätt och prata med dem, eller ja frun i alla fall. Maken satt och tittade mer i mobilen, eller ”arbetade” som han uttryckte sig, än deltog i samtalet vid bordet. Det kändes som om vi satt i timmar och pratade om allt och ingenting. Först när jag gick tillbaka till hotellet kände jag enstaka regndroppar som föll i mitt ansikte. Så det utlovade regnet blev några småstänk under kvällen. Helt ok. Slog på tv:n en stund på hotellrummet och halkade in på ett avsnitt med Family Guy – dubbat på tyska. Wow, det kändes så fel. Dels att man är så himla van vid originalrösterna, men också för att det var dubbat. Även The Simpsons eller ”Die Simpsons” som det hette på tyska, var dubbat.

Copyright © Bejjan888™

Vaknade utvilad efter en god natts sömn. Frukost vid 07.30. Frukostbuffén var vad man kunde förvänta sig av ett 4-stjärnigt hotell. Personalen servade med kaffe eller te vid bordet och frågade om det var något man tyckte saknas eller inte var nöjd med. Tillbaka uppe i rummet hörde jag städerskan knackade på hos grannen bredvid och frågade ”Room Service?”. Klockan var strax efter åtta och det var väl ändå i det tidigaste laget, eller? Gästerna skulle ju faktiskt kunna ligga och sova och ta en sen frukost, som ändå var mellan kl. 06.30 och 09.30 på hotellet under vardagarna. Hängde ut min skylt ”stör ej” på dörrhandtaget så hon inte skulle behöva knacka på min dörr. Gick ner till de äldre delarna av Innsbruck och fotade när solen sken från det andra hållet. Det var återigen en vacker dag och solen sken uppe på den klarblåa himlen. Temperaturen var runt +16 °C och väntades stiga ytterligare några grader mitt på dagen.

Bland annat gick jag tillbaka till Vier-Viecher-Eck eller Four Beasts Corner, ett torg omgärdat av gästhusen Hirschen, Adler, Löwe och Rössl. Gästhusen pryds med vackra skyltar och husens namn, vilka alla är namn på djur, betyder Hjort, Örn, Lejon och Häst. De benämns även efter färgen på husen; Gyllene Hjorten, Röde Örnen, Gyllene Lejonet och den Vita Hästen. Idag saknas dock skylten med den Gyllene Hjorten.

Gick sedan vidare till Kongresshuset där jag gick ombord på Innsbrucker Nordkettenbahnen Cable Railways, som tar en ända upp till toppstationen Hafelekar på 2334 meter. Första sträckan kallades Hungerburgbahn och gick mellan Congress – Hungerburg, delvis under jord, över floden Inn och sedan brant uppför till Hungerburg. Mitt på stannade den vid Alpenzoo, Europas högst belägna zoo. Jag klev av och gjorde ett besök på Alpenzoo. Med Innsbruck Card var det gratis entré. Det tog lite mer än en timme att ta sig igenom hela parken med alla djur. Älgar, uttrar, vargar, bergsgetter, björnar, tjädrar, kor, får, ormar etc. Med andra ord inga ovanliga djur på så vis. Men som med många djur instängda i djurparker så trivs de inte bakom galler. Och det märktes om man studerade djuren. Gick tillbaka till Nordkettenbahnen och åkte vidare uppåt till Hungerburg. Här var man tvungen att byta till nästa lift: Seegrubenbahn, som gick mellan Hungerburg och Seegrube. Det var en kabinlift som med rasande fart gick ända upp till Seegrube på 1905 meters höjd. Här uppe fanns en stor restaurang samt en snöigloo vid namn Cloud 9. Cloud 9 är samlingsplatsen för skidåkare där afterski, en pubrunda eller andra event hålls. Igloon hyser även ett museum. Häruppe från Seegrube var utsikten fantastisk och en klar dag som denna kunde man se milsvitt omkring.

Nästa kabinlift Hafelekarbahn, som gick upp till Hafelekar på 2334 meter, var utan tvekan den brantaste delen av Innsbrucker Nordkettenbahnen. Utsikten från Hafelekar var hissnande vacker och här fick man verkligen 360°-vy över alpernas bergsmassiv. Det var rofyllt och väldigt tyst här uppe. Jag hade kunnat stanna mycket längre här uppe om inte solen varit så himla intensiv. Nerresan tog allt som allt cirka 20 minuter. När jag kom tillbaka till centrum igen var klockan 13.00 och det var dags för lunch. Slog mig ner vid en uteservering i gamla stadsdelen och kände av stadspulsen. Såhär en fredag mitt på dagen strömmade det fram folk på gatorna, inte bara turister.

Nu var det hög tid att besöka de två affärerna som sålde Trachtenkläder. Den första av de två, som jag besökte var lite mindre och utbudet var inte så stort. Jag tittade bara utan att köpa något. Den andra butiken ett 50-tal meter bort var betydligt större. Här fanns det Trachtenkläder som nog passar allt och alla i smak och tycke. Här spenderade jag mycket tid och provade noggrant ut en Trachtenmieder, som skulle kunna beskrivas om en korsettliknande väst som man har utanpå en blus. Det blev ett köp trots det skyhöga priset. Men hur snygg var den inte då? ;)
På vägen tillbaka till hotellet gick jag förbi Audioversum – ett ”ljud-museum” kort och gott. Jag gick in och besökte museet, eftersom det ändå var gratis entré med Innsbruck Card. Tanken var väl att man skulle kunna lyssna på en massa grejer men just när jag var där kom det två skolklasser, som förde ett jäkla liv. Så det var dömt att misslyckas.

Eftersom väderprognosen förutspådde dåligt väder passade jag på att från att fråga på turistinformationen om tidtabell till Spårvagnarna 1 och 6. Med dessa kan man åka till Igls och Mutters, två mindre byar uppe i bergen strax utanför Innsbruck. Det började bli kväller och dags att dra sig tillbaka till hotellet igen.

Copyright © Bejjan888™

Eftersom planet avgick så himla tidigt på morgonen, hade jag checkat in på Radisson Blu Sky City Hotel, Arlanda, kvällen innan. Larmet på mobilen ringde kl. 03.30 och trött som en bildörr klev jag upp, tog en dusch för att vakna till liv och packade i ordning väskorna. Klockan 04.30 stod jag verkligen och ”hängde” på låset till frukosten. Checkade ut från hotellet och drog iväg med bagageväskan till incheckningen. Måste säga att det är bra bekvämt med boende på Radisson, helt integrerat med Sky City på Arlanda. Hade redan checkat in mig dagen innan via Austrian Airlines hemsida och valt sittplats, men var ju nu tvungen att checka in väskan via Wien till Innsbruck.

Boardingen började kl. 06.10 och planet taxade ut från gaten vid 06.50, 10 minuter senare än planerat. Och inte nog med det, planet (vingarna) var tvunget att avisas och körde därför iväg till avisningsstationen lite längre bort. Bara det gjorde att planet blev ytterligare 5 minuter försenat. Från början hade jag 45 minuter på mig att byta plan i Wien, men nu bara 30 minuter vilket gjorde mig lite stressad. Flygvärdinnan försäkrade mig dock om att planet skulle landa i tid i Wien och att jag skulle hinna byta utan stress. Vi passagerare blev bjudna på varsin Apfelkamm och dryck under den drygt två timmar långa flygningen.

Strax efter kl. 09.00 landade jag på Vienna International Airport. Jag var tvungen att snabbt komma av planet för att ta mig till nästa gate, så jag fick nästan armbåga mig fram. Men som tur var så låg gaten nästan mitt emot den jag just klev av på. Så nu kunde jag slappna av helt och veta att jag skulle komma fram till Innsbruck enligt planerna. Men istället för att kliva på Austrian Airlines-planet som stod vid denna gate, fick vi ta trapporna ner och kliva på en transferbuss. Suck! Bussen körde iväg till ett Bombardier Turbopropellerplan. Jag har hittills lyckats undvika att flyga med propellerplan, men nu… nu kunde jag liksom inte undvika det längre. Det var bara att gilla läget. Och lyckades jag inte med att få sittplatsen precis vid propellern också?!? Med ett riktigt hemskt oljud drog propellrarna igång och med ett öronbedövande ljud lyfte det lilla planet vid kl. 09.45 mot Innsbruck. Det tog knappa timmen att ta sig mellan Wien och Innsbruck och det var knappt kabinpersonalen hann servera sina Apfelkammar och dryck innan planet började gå ner för landning. De snöklädda alptopparna sträckte sig högt upp mot den klarblå himlen, en helt fantastisk utsikt.

Planet gick ner och nästan snuddade vid takpannorna på husen i Innsbruck innan det landade på Innsbruck Kranebitten Airport. Solen sken och det var skönt att känna vårvärmen när jag gick ut ur planet. Strax därpå kände jag doften av kodynga, vilket var mindre trevligt. Var det verkligen det här man skulle få gå runt och sniffa på i fem dagar? Jag gick in i terminalen, hämtade mitt bagage och letade reda på bussen som skulle ta mig till mitt hotell. Linje F gick från flygplatsen till centrala Innsbruck och vid hållplatsen Triumphpforte klev jag av, alldeles bredvid Hilton Innsbruck Hotel där jag skulle bo. Incheckningen började först kl. 15.00 och klockan var bara 11.15 när jag klev in i hotellentrén. Men jag chansade och frågade om mitt rum var klart för incheckning – vilket det faktiskt var! Härligt! Tog hissen upp till 9:e våningen och gick in på rummet. Stort rum (28m2) med fantastisk vy över Innsbruck, mitt i Inndalen som ligger inbäddat mellan Karwendelbergen i norr (Nordkette) och Brenner (Südkette) i söder.

Det var dryga +18°C, solsken och blå himmel ute så jag bytte om till mer lämplig klädsel. Gav mig ut på stan och gick längs Maria Theresien Strasse, idag mest känt för all shopping. Målet var att hitta till Information Center, där man bland annat kan köpa Innsbruck Card som ger en massa förmåner som bl.a. gratis åkande med lokalbussarna, gratis inträde till många museer och en upp- och nerresa med en av alla liftar som finns. Man kan köpa ett kort som varar 24, 48 eller 72 timmar. Jag köpte ett kort för 72 timmar och kan säga att jag tjänade in vad kortet kostade flera gånger om. Direkt när jag inhandlat kortet gick jag till Tiroler Volkskunstmuseum där fina hantverk och konstverk från Tyrolen visades upp och så klart Trachtenkläder. Jag tycker verkligen att Trachtenkläder är vackra och unika och de kan kombineras på så himla många olika sätt. Tyvärr var delar av museet fuktskadat och det var inte bara lite grann, utan det var rejält så att mögellukten stack i näsan. Man borde ha påbörjat sanering för länge sedan eftersom den omfattande mögellukten inte kan ha uppkommit över en natt.

Därefter arrangerades en gratis City Tour, med guidning i de gamla delarna av Innsbruck. Jag och tre andra turister deltog och det var svårt att inte ryckas med i de fascinerande historierna om de äldre delarna av Innsbruck. Turen varade i en timme och avslutades vid Imperial Palace. Jag passade på att besöka City Tower, ett 51 meter högt torn mitt i gamla staden, där jag gick upp för alla 148 trappsteg och ut på utkiksplatsen. Därifrån fick jag en 360°-vy av Innsbruck och är väl värt ett besök. Givetvis gratis entré med Innsbruck Card. Efter en bit mat, såg jag mig omkring och letade efter affärer med Trachtenkläder. Jag hittade en liten affär, med ett smalt utbud av Trachten och priserna var hutlösa. Definitivt en turistfälla. Jag gick sedan tillbaka till hotellet och vilade inför kvällens middag med underhållning – Tyrolean Evening with the Gundolf Family.

En taxi hämtade mig vid kl.19.00 som tog mig till Sandwirt Restaurant, där showen senare skulle hållas. Men först intogs middagen: soppa, Wienerschnitzel och avslutningsvis Apfelstrudel. Mums! När showen började kl. 20.30 hade två busslaster till med besökare dykt upp och de var nog redan lite på lyset innan de kom till restaurangen. Showen varade i drygt 1 ½ timme och innehöll bland annat joddling, danser, diverse ovanliga instrument (harpa, koskällor, bjällror, en såg mm.) och klassiska tyrolska danser. Och naturligtvis en massa Trachten och Lederhosen. Riktigt underhållande och fascinerande. Efter showen var slut fick jag skjuts med en av dansarna till mitt hotell. Det var en av de kvinnliga dansarna och joddlarna och hon bar en vacker klänning – Trachten så klart. Så jag var bara tvungen om hon kunde tipsa mig om affärer i Innsbruck som sålde just Trachten. Jodå, hon körde förbi och visade mig två affärer, bara ett kvarter från mitt hotell. Perfekt! Det fick bli ett uppdrag för morgondagen.