Bejjan888s blogg

Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt och packa i ordning allt innan frukosten som börjar redan 06.15 idag. Vi checkade ut innan vi gick ner till frukosten och det kändes lite stressigt att veta att det var samling kl 07.00 vid Bahnhof och att bussen avgick kl 07.10. Men vi hann med god marginal upp till bussen och såg till att våra väskor kom med. Det man ska tänka på är att man går på RÄTT buss (!) eftersom en del inte väljer att flyga utan åker buss till och från Bad Gastein. Sedan väntade flygturen tillbaka till Stockholm Arlanda, och därefter tåg hem till Dalarna.

Sammanfattningsvis: Återigen en fantastisk vecka i Bad Gastein. Min andra semester här i samma by och jag blev lika hänförd och förstummad av omgivningarna som första gången jag var här. Lite otur med vädret men det är sånt man får ta… jag kommer definitivt att åka tillbaka igen. Det finns fortfarande många vandringsleder som jag inte har gått. Fint boende, supertrevlig personal och framför allt god mat. Trots all god mat hade jag gått ner hela två kilo när jag kom hem ;)

Copyright © Bejjan888™

Då turen till Grossglockner ställts in hade vi valt att byta till utflykten till Salzkammergut istället. Bussen avgick kl 08.30 från Bahnhof och det tog runt 2 tim innan vi nådde Bad Ischl. Området Salzkammergut är känt för sina saltgruvor (Salzkammergut = Saltkammargods) och ligger öster om Salzburg. Bad Ischl beskrevs av Kaiser Franz Joseph som "Paradiset på jorden". Han och hans fru, prinsessan Sofia, bodde i Kaiservillan i Bad Ischl under somrarna. Franz Joseph hade en hemlig väg till sin älskarinna från Kaiservillan och det sägs vara därför som han kallade Bad Ischl för just ”Paradiset på jorden”. Bad Ischl är även en känd bad- och kurort och har därför förärats att heta just "Bad". Man vet att prinsessan Sofia gjorde en behandling (tog ett bad) i staden för att behandla sin infertilitet. Två år efter sin behandling fick Sofia sitt första barn.

Vi stannade i Bad Ischl i två timmar. Under tiden hann vi besöka caféet Zauner med sitt berömda kakbord som är 14 meter långt! Caféet låg i ett mycket vackert hus och man förväntade sig en lika fin insida när man klev in genom dörren. Men lite besviken tittade jag mig omkring och det berömda kakbordet var inte så imponerande som jag föreställt mig. Men vi köpte en varsin bakelse och fortsatte sedan genom stadens centrum. Jag passade på att köpa en fin jacka med österrikisk stil. Så fin! Dyr – men det var den värd!

Återigen på bussen åkte vi ungefär 30 minuter till innan vi kom till Sankt Wolfgang. Staden fick sitt namn efter en biskop (som sedermera helgonförklarades) som grundade staden. Den berömda operan "Vita Hästen" utspelar sig just här på värdshuset med samma namn. Nu är jag inte något fan av opera, men… been there, done that ;) Gick förbi en klädaffär där i Sankt Wolfgang och fick syn på en superfin rock i skyltfönstret. Jag fick den där känslan "den måste jag bara ha – kosta vad det kosta vill". Sagt och gjort, även rocken var dyr… men hur snygg var den inte då?!

Från Sankt Wolfgang tog vi båten över sjön till Sankt Gilgen. Hade det varit fint väder (och inte regn som vi hade hela dagen) ska utsikten kring den här sjön vara fantastisk. Men nu var det grått och trist så man kunde inte se så mycket. Båtturen tog 45 minuter och i Sankt Gilgen hoppade vi på bussen igen för färd åter till Bad Gastein. Färden skulle ta cirka 1 tim och 50 min och reseledaren tyckte det var lämpligt att spela upp en cd med operan Vita hästen… Jag tror säkert att alla äldre på bussen och alla operafantaster tyckte det var en utmärkt idé att låta operamusiken strömma ut ur högtalarna i hela bussen… men det är inget som faller mig i smaken. Och trots att jag hade med mig min mp3-spelare och hade hög volym så kunde jag höra operamusiken igenom den musik jag försökte lyssna på.

Trött efter en lång dag i buss och på båt kom vi till hotellet och bytte om för middagen. Sista middagen för den här veckan. Det kändes lite vemodigt. I princip alla åt vid samma tidpunkt idag, så servitörerna hade fullt sjå på att hinna med. Kvällens middagsmeny: salladsbuffé, pumpasoppa, varmrätt (rostbiff), ostbuffé och dessert (chokladbanan, vaniljglass, rostad mandel och hjortronsylt). Kvällen ägnades sedan åt till att packa så mycket som möjligt inför avfärden imorgon bitti.

Copyright © Bejjan888™

Idag hade vi bokat in oss på en tur till Hohen Werfen (borgen från filmen Örnnästet). Bussen gick först kl 09.30 så vi fick sovmorgon och åt frukost lite senare idag. Bussfärden tog cirka 50 min. Under resan berättade reseledaren lite historia om borgen. Hohen Werfen byggdes på 1000-talet och skyddade dalen från angrepp av andra världsmakter. Den skyddade även timmer- och salttransporter på floden Salzach som passerar alldeles intill. Under 1930-talet tjänade borgen som fängelse med bland annat en tortyrkammare. Efter andra världskriget fungerade borgen som en polishögskola fram till 1987, varför det finns både el och vatten indraget i borgen. Som så många säkert redan vet så var Hohen Werfen även inspelningsplatsen för filmen Örnnästet (med Richard Burton och Clint Eastwood i huvudrollerna).

Vårat besök började med en falkoneringsshow. Falkonerare visade upp olika fåglar och vi fick bland annat se slagfalk, vithövdad havsörn (USA:s nationalfågel), kungsörn och gåsgam. Efteråt hade vi en guidad tur runt i borgen. Alla fick en varsin mp3-spelare som man fick trycka på för att lyssna. Engelska, tyska och danska (!) var några av språken att välja på.

Vi gick runt med en guide till bland annat klocktornet, vapenkammaren och tortyrkammaren. Det var lite skräckinjagande att se alla redskap de använde till tortyr… man skulle inte vilja bli utsatt för de där hemska sakerna –hu då! Vi fick sedan tid för lunch på restaurangen inne i borgen. Mätta och belåtna tog vi oss ner till bussen för färd åter mot Bad Gastein igen. På hemvägen berättade vår reseledare att utflykten till Grossglockner (som flyttades fram till i morgon fredag) var inställd på grund av dåligt väder igen! Men vi som hade bokat skulle få välja om vi ville ha pengarna tillbaka eller åka på en utflykt till Salzkammergut istället. Vi funderade ett tag och bestämde oss för att byta och åka till Salzkammergut.

Idag var det österrikisk bondbuffé på Restaurang Ritz på Hotell Salzburger Hof. Jag tog med mobilen ifall det skulle bli tillfälle för att ta lite bilder. Stämningen var mysig nere i restaurangen och till och med servitörerna hade bytt kläder till Lederhosen och servitriserna hade vackra klänningar! Meny med österrikiskt tema: salladsbuffé, varmrätt nr 1 (buffé), varmrätt nr 2 (kött), ostbuffé och tillslut desserter i mängder! Det bjöds på österrikiska specialiteter till desserten och det fanns så mycket att välja på! Och gott, gott, gott var det!

Copyright © Bejjan888™

Frukost lite senare idag eftersom vi inte hade planerat någon lång vandring idag. Det var få personer nere och åt frukost då de troligen passat på att åka till Venedig över dagen...

Vi gick via Kaiser-Wilhelm-Promenade och Martin-Lodinger-Höhenweg mot Bad Hofgastein. Sista biten vandrade vi på Gasteiner Höhenweg där vandringsstigen går genom grottorna vid Gadaunerer Schlucht. Vägen var vacker, lummig och sträckte sig längs Gamskarkogels bergssida.

Vi passerade grönskande ängar med bland annat prästkragar, blåklockor och klöver i full blom och betande kor alldeles intill stigen. Det tog cirka 3 timmar att ta sig till Bad Hofgastein, men då stannade vi givetvis lite då och då och tog en massa foton, samt åt lite matsäck vi ett tillfälle. Eftersom vi var i byn igår så kände vi till vart vi skulle gå för att hitta något att äta. Vi beslutade oss för att äta på ett café som hade varma smörgåsar. Vi slog till med efterrätt, varsina glassar.

Jag passade på att ta en Coupe Dänemark igen… så gott! Och vilken stor portion vi fick… vi kunde nästan ha delat på en, så mycket var det!
Mätta och belåtna gick vi till Busbahnhof för att ta bussen hem till Bad Gastein. Vi hade lite flyt och bussen kom efter bara någon minut. När vi kom fram till hotellet hade vi lite tid över… och eftersom de flesta med största sannolikhet hade åkt på dagsutflykten till Venedig så skulle det nog vara lite folk i spat/poolen idag. Så vi chansade och bytte om till baddräkt och tog hissen ner till poolen. Och mycket riktigt. Det var inte många själar där inte. Vi hoppade ner i bubbelpoolen och bubblade ett bra tag och njöt av den fina utsikten. Stora panoramafönster gjorde att man såg de härliga alptopparna som tornade upp sig långt där borta. Vi simmade även lite i poolen bredvid innan vi duschade och gjorde oss i ordning inför middag.
Menyn för kvällen: salladsbuffé, minestronesoppa, varmrätt (fisk med skaldjur och morotspuré), ostbuffé samt dessert (tiramisu).

Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt till frukosten eftersom vi bokat utflykt till Grossglockner idag. Men ryktet hade nått oss att det var dålig sikt och att det kunde bli inställt, varför vi kikade på informationstavlan vid hotellreceptionen innan vi åt frukost. Ingen lapp satt uppe, så vi gick optimistiska och förväntansfulla ner till frukosten. Efter att vi ätit klart tog vi hissen upp till våra rum och packade i ordning för dagsturen. När vi kom ner till receptionen slängde jag ett öga på informationstavlan igen (för säkerhetsskull) och ser till min förtvivlan att det sitter en ny lapp uppe sedan vi kollade sist! Men raska steg gick vi fram och ser till vår förtvivlan att utflykten till Grossglockner är inställt på grund av väderförhållanden på platsen. Researrangören hade dock flyttat fram utflykten till fredagen då man skulle försöka igen och hoppades på bättre väder. Å, så typiskt...

Besvikna tog vi hissen upp på rummen och packade om väskorna och bytte om till vandringskläder. Efter en snabb kik på kartan bestämde vi oss för att vandra till grannbyn Bad Hofgastein via Erzherzog-Johann-Promenade och Wiener Allee. Det tog cirka 2 timmar att ta sig till Bad Hofgasteins centrum. Bad Hofgastein är en vacker by och är (till skillnad från Bad Gastein) en plan stad utan branta backar. Det är en vacker stadskärna med bitvis kullerstensgator och dess centrum är bilfritt. De typiska alphusen gjorde sig rättvisa bland de karga omgivande bergsmassiven. Vi stannade till vid en restaurang och åt lunch (gulasch). Under tiden vi satt och åt började regnet ösa ner och vi hade tur som satt inomhus. När vi så småningom ätit klart har även regnet slutat. Det opålitliga, instabila vädret gör det väldigt svårt att klä sig och man måste hela tiden ha med extra kläder ifall det börjar regna eller bli strålande sol och +25°C varmt. Vi kikade runt lite grann i olika affärer innan vi gick mot Busbahnhof för att ta bussen hem till Bad Gastein igen. Nog för att det är enkelt att ta sig från Bad Gastein och ner till Bad Hofgastein eftersom det lutar nerför nästan hela tiden. Värre är det att ta sig tillbaka till Bad Gastein eftersom det är uppför hela vägen. Därför kan jag rekommendera starkt att ta bussen! Och eftersom vi fått Gasteiner Card från researrangören kostade det endast €1,20 per person… grymt billigt!

Väl i Bad Gastein bytte vi om och gick ut för att spela minigolf på den intilliggande banan. Nu sken solen och den var nog i alla fall +25°C nu. Vi tog oss igenom 12-hålsbanan och när poängen räknats samman stod jag som vinnare med 10 slag bättre än min reskompis. Seger! ;) Vi provade även på att spela lite boule, men efter några omgångar blåste det upp och började regna och vi fick avbryta. Så vi gick upp på våra hotellrum igen och inväntade kvällens middag. Ikväll fick vi följande rätter: salladsbuffé, sparrissoppa, varmrätt (rökt fläskkött), ostbuffé och dessert (ostknödel). Ostknödel lät inte särskilt gott tyckte jag… men oj vad fel jag hade! Den var supergod!

Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt till frukosten för att hinna med dagens vandring till Nassfeld/Sportgastein (1589 möh). Vi tog oss längs Kaiserin-Elisabeth-Promenade som går från Bad Gastein till Böckstein. Idag var det lite kyligare i luften och när vi började gå in i Nassfeldertal började det komma några regnstänk. Men som tur var slutade det efter några minuter. Vandringsstigen går längs Nassfelder Ache med stundtals branta partier… men den storslagna naturen och vackra omgivningen gjorde att man glömde bort hur många höjdmeter som vi skulle klara av (589 höjdmeter på 5 km). Ju högre vi kom desto mer snö blev det på marken omkring oss och himlen sprack upp och solens strålar värmde i de skogsfria partierna längs stigen. De snötäckta alptopparna stoltserade på vardera sida om dalen och man fick nästan nypa sig själv för att försäkra sig om att det inte var en dröm.

Efter halva vägen kom vi fram till Kesselfall med en gammal bro som byggdes av ryssarna i början av första världskriget. Efter cirka en kvart kom vi till Nassfeld Lange Brücke. En smal bro i trä och på den här höjden låg det 1-2 dm snö på marken. Så det var liksom bara att pulsa på! Som tur var hade jag impregnerat mina vandringsskor lite extra så jag skulle klara eventuella regnskurar/snöfall utan att bli blöt om fossingarna.

Men så efter 3 timmar kom vi fram till Nassfeld/Sportgastein. Och så vackert! Det var helt klart värt mödan att ta sig upp, måste jag säga. Solen sken mot en i princip klarblå himmel och de snötäckta bergsmassiven radade upp sig i horisonten. Efter lite fotande av omgivningen upptäckte vi till vår besvikelse att restaurangen här uppe var stängd. Så vi bad om skjuts ner till Böckstein igen. Man kan väl lite grovt säga att vandringen upp (som tog oss 3 timmar) tog i princip 3 minuter ner till Böckstein med bil…

Åter i Böckstein hittade vi en restaurang där vi köpte lunch. Sen gick vi tillbaka till Bad Gastein längs Gasteiner Ache (på Graukogelsidan). Innan vi nådde Hotel Salzburger Hof stannade vi till och köpte glass. Efter att ha kikat på bilderna så var det ändå Coupe Dänemark som lockade mig mest… och jisses vad god den var! Den innehöll vaniljglass, grädde, rån och varm chokladsås – MUMS! Väl tillbaka på hotellet duschade vi och bytte om och vilade lite innan middagen. Plötsligt öppnar sig himlen och de ösregnar utanför. Tack och lov att det inte regnade under vår vandring! Lite tur ska man ju ha också ;) Vid kl. 18.00 gick vi ner och åt middag. Menyn för dagen var: salladsbuffé, dillmixad ärtsoppa med räkor, Wasabi-lax med saffranspotatis till varmrätt, ostbuffé och dessert som bestod av vaniljglass, kola och mandelflarn. Bandet som underhöll vid gårdagens middag underhöll även ikväll. Men ikväll var det betydligt äldre låtar som jag knappt kände igen.

Copyright © Bejjan888™

Ner till frukosten vid kl 08.00 för att kunna lämna hotellet ombytta och klara till kl 09.00. Dagens utmaning bestod av en vandring upp till Prossau (1278 möh). Det var dimma på förmiddagen men den lättade sedan, utom högt uppe kring alptopparna där dimman låg kvar hela dagen som ett skyddande hölje. Solen kämpade och gjorde några tappra försök att tränga igenom molnen men lyckades endast under några minuter. Via Kaiser-Wilhelm-Promenade vandrade vi till Kötschachtal och Grüner Baum (1060 möh). Vackra tyrolerhus låg längs den smala vägen som slingrade sig mellan bergsmassiven.

Efter några minuter kom vi fram till Himmelwand (1079 möh) där några enstaka hus och en restaurang ligger. Strax därpå passerade vi gränsen över in i Hohe Tauern Nationalpark. Vägen smalnade av och de påfallande höga träden omslöt vägen vi vandrade på. Vattendraget Kötschachbach dök upp på sidan av vägen och skulle komma rinna bredvid oss hela vägen fram till Prossau. Uppskattningsvis skulle jag säga att det är 3 km mellan Himmelwand och Prossau, jag vet inte exakt eftersom alla vandringsleders skyltar är märkta i tid och inte i km. Men under dessa 3 km ska man alltså vandra 200 höjdmeter också, så den här vägen är inget för latmaskar. Vägen var delvis brant och kantades av skyltar med lavinfara.

På ett ställe låg fortfarande snö kvar från en lavin, annars var det snöfattigt i dalgångarna. Vi kom fram till Alpengasthof Prossau och beställde mat och under tiden så öppnade sig himlen. Det fullkomligt öste ner regn, hinkvis. Så vi hade riktig tur som hann fram till restaurangen i torra kläder. När vi ätit klart hade det dock lugnat ner sig med regnet, men det regnade dock hela vägen hem till hotellet i Bad Gastein.

Efter en välbehövlig dusch och på med torra kläder kikade jag ut genom fönstret och ser snöflingor komma ner stora som dasslock! Vädret i alperna växlar väldigt snabbt… bara så ni vet ;) Vi hann vila lite på rummen innan vi tog oss ner till auditoriet för ett välkomstmöte som researrangören anordnar för alla sina gäster. Vi hade förbokat en utflykt till Grossglockner på tisdag och vi fick nyttig information om den resan. Efter mötet fick vi en välkomstdrink (sekt) innan vi slog oss ner vid middagsbordet och blev serverade mat. Dagens meny: salladsbuffé, blomkålssoppa, fisk (gös) och potatis till varmrätt, ostbuffé och dessert (passionsfruktsorbet och jordgubbar). Vid åtta på kvällen började musikunderhållning i restaurangen i form av ett lokalt liveband. Den här kvällen spelade de gamla hits från 80- och 90-talet.

Copyright © Bejjan888™

Det blev ingen sömn natten mot lördagen… det var liksom ingen idé att gå och lägga sig eftersom vi skulle fara mot Stockholm Arlanda redan kl. 02.00 på lördag morgon. Min resekompis son skjutsade ner oss till Stockholm och vi hade räknat med 2,5 – 3 timmars bilfärd. Det tog dock bara 2 (!) timmar så det gick lite fortare än beräknat… så när vi drog in resväskorna på Arlanda var klockan strax efter 4 på morgonen. Som tur var hade självincheckningen redan öppnat så vi kunde checka in bagaget. Som vanligt så fick man stå och fundera en stund över hur man skulle fästa den där baggagetaggen på väskan (och dessutom hade vi ju varit uppe hela natten och klockan var nu 4 på morgonen så tankeverksamheten var inte på topp kan jag ju säga ;) ). Trots arla morgon hade det hunnit bli en kö vid säkerhetskontrollen. Men det gick ändå smidigt att ta sig igenom. En lättare frukost inhandlades (dyrt som f*n – men vad ska man göra?) innan vi gick till gaten. Kl. 07.25, enligt tidtabellen, taxade planet ut från gaten. Av de 141 platserna i planet var endast 105 platser bokade. Och ett 20-tal av dessa var ungdomar som skulle ner till Bad Gastein på reseledarutbildning. Andelen som skulle ner och vandra i Gasteinerdalen var inte stor, så det märktes att det var tidigt på vandringssäsongen.

Efter en skakig inflygning med en del luftgropar och sidvindar så landade vi på Salzburg Airport W.A. Mozart. Våra väskor kom tidigt på bagagebandet så vi skyndade oss till den väntande bussen på parkeringen. Vi lyckades få de bästa sätena (d.v.s. längst fram) så vi skulle få bästa möjliga utsikten från bussen under resan söderut mot Bad Gastein. Det regnade i Salzburg men ju närmare Gasteinerdalen vi kom desto finare och soligare väder blev det. Under busstransfern fick vi information från reseledaren om bra saker att komma ihåg mm. Tyvärr fick vi även information om att liftarna i Bad Gastein (och grannbyarna runtomkring) inte öppnat för säsongen på grund av snö och att frostgränsen fortfarande var på sådan låg höjd.

Efter drygt 1 tim och 15 min med buss var vi framme vid målet för resan – Bad Gastein. Nu kunde vi se tydligt att mycket snö fanns kvar på bergen runtomkring och jag insåg att all vandring jag planerat in under veckan inte skulle bli av. Synd! Vi tog våra resväskor ur bussen och gick den korta nedförsbacken till Hotel Salzburger Hof och checkade in.

Kul fakta inför resan: Vid resans bokningstillfälle hade vi bokat in oss på varsitt enkelrum på ett mindre hotell i Bad Gasten. När det var 3 veckor innan avresan kvar fick jag och min resekompis ett varsitt mejl från researrangören om att vi för BARA 995 SEK/person extra kunde få uppgradera vårat boende till de finare hotellen Hotel Salzburger Hof eller Villa Orania. Vi som bokat halvpension skulle även få femrätters middagar på restaurang Ritz hela veckan samt tillgång till spa, bastu, massage- och fitnessavdelning. Första tanken var ju direkt – varför? Jag menar, man är borta hela dagarna på vandringsturer och hinner knappast med annat. Det skulle ha varit för maten då… men nej, vi bestämde oss för att det inte var någon idé. Och tur var väl det! För 10 dagar innan avresan fick vi åter igen ett varsitt mejl – denna gång hade de HELT GRATIS uppgraderat vårat boende till varsina enkelrum på Hotel Salzburger Hof. Nice! De behövde nämligen det andra hotellet till utbildningsresa för blivande reseledare. Men lite fräckt att de först försökte få oss att betala för uppgraderingen… man funderar ju hur många som "gick på det" och betalade de extra 995 SEK/person?

Vid incheckningen fick vi varsina två rumsnycklar. Ena nyckeln gick till en dörr i korridoren som det stod båda våra rumsnummer på. Vi gick in och såg att bakom den dörren hade vi en egen korridor som sedan ledde fram till våra rum som låg på varsin sida om korridoren. Efter en snabb titt i våra rum såg vi att detta var ju dubbelrum och inte enkelrum som vi bokat! Men en lapp låg på våra sängar där det stod att hotellet valt att uppgradera våra rum eftersom hotellet inte var fullbokat – härligt! Det här började ju bra :)

Vi bytte om till mer bekväma vandringskläder och gick iväg till mataffären för inköp av lite tilltugg/matsäck under de kommande dagarnas vandringar. Efter att ha lämnat detta på hotellrummet var det hög tid för lunch. Det kurrade ordentligt i magen. Vi slog oss ner på uteserveringen på Jagdstube (Hotel Salzburger Hof) – i skuggan! Det hade blivit rejält varmt i Bad Gastein, upp emot +25°C varmt. Mätta och belåtna gick vi sedan ner i byn och kikade på vattenfallet som rinner genom Bad Gastein. Jag som varit i Bad Gastein tidigare kände igen mig och har sett det mesta av byn, men för min resekompis var det första gången. Vi vandrade sedan en bit på Kaiser Wilhelm Promenade, via Radernweg ner till Badbruck. Vi följde sedan Gasteiner Ache tillbaka till Bad Gastein och vårat hotell.

Femrättersmiddagarna serverades i Ritz-restaurangen mellan 18.00 - 20.30 på våning 5 på Hotel Salzburger Hof. Vi var ganska hungriga och gick ner till strax efter kl. 18.00. Efter salladsbuffé, ostsoppa med bacon, varmrätt (kalvkött), ostbuffé och dessert (apfelstrudel med äppelsorbet) var man proppmätt kan jag lova! Och vi började fundera på hur vi skulle överleva en hel vecka med femrätters middagar…