Lördag 27 Februari 2010 - Whistler
Resealbum: Vinter-OS 2010 Vancouver/Whistler Kanada
Vinter-OS dagbok 24-26/2 Vi mötte Lindsey Vonn !!!!
Årets längsta dygn....Guld och besvikelse
24/2:
Vi begav oss uppför berget till skidstadion med höga förhoppningar på medalj i herrarnas stafett. Vi hade platser uppe på läktaren och vädret var hemskt, skulle det gynna Sverige eller inte? Rickard tippade på svårigheter men tänk så fel han hade! I snöovädret gick vi riktigt bra första sträckan, och med snöoväder menar jag snöflingor stora som pannkakor.. Efter Rickardssons fina inledning tog Olsson vid och spänningen steg med dimman gjorde precis tvärtom. Den kom ner från berget så att man knappt såg åkarna när dom var längst bort på arenan. Vi hade plötsligt väldigt höga förväntningar när Södergren gick ut på tredje sträckan men var samtidigt lite nervösa eftersom Anders haft problem med sjukdomar. På storbildsskärmen visades vi flera gånger under loppet och speakern skrek -the swedes are going crazy!! Anders gjorde en kanoninsats i snöfallet och vi började bli helt tokiga på läktaren. Hellner drog iväg på sista sträckan och den nyblivna guldmedaljören på 30 km gjorde ett ryck ute i skogen och plötsligt var vi på väg att få uppleva vårat första guld på plats. När han kom in på stadion gick vi bananas och stod längst ner på läktaren och skrek precis allt vad vi kunde. Allt var perfekt, solen bröt igenom molnen precis när vi tog vårat efterlängtade guld och sken sedan resten av eftermiddagen.
Gåshud och lycka!! OS-GULD!! Vi var så lyckliga och när killarna kom ut på arenan igen för att ta emot blommor på prisceremonin var det fullt av svenskar som jublade på läktaren, äntligen ett guld på plats!!! Silvia vinkade till oss och det var med lätta steg vi vandrade nerför djävulsberget :) Vid bussarna träffade vi Romy Angerer igen. Hon hade sett oss hela dagen på storbildsskärmen och vi lyckades sälja våra bobbiljetter till henne. Vi kunde inte se kvällens bobtävling eftersom vi hade biljetter till Sveriges kvartsfinal i hockey. I efterhand skulle vi inte ha sålt biljetterna till boben, Kanada vann guld och silver.
Vi tog bussen tillbaka till underbara Vancouver och gick direkt till vårat stamställe, Vancouvers bästa pizzasliceställe... Rickard var lyrisk, han hade saknat stället i flera dagar.. Efter en sväng på stan hälsade vi på "Skuggan" på vårat tidigare boende, St Clair hotell. Han blev jätteglad över att se oss och vi stannade en stund innan vi gick ner mot hockeyarenan. Vi mötte glada kanadensare som vunnit enkelt mot Ryssland. På fjärde raden kunde vi verkligen uppleva hockeyn på nära håll. Till vänster om oss satt Samuelsson som petades från truppen innan OS. Slovakien chockade oss och spelade riktigt bra. Dom gick upp till 2-0 innan vi lyckades komma tillbaka till 2-2. Spännande värre. Men det var verkligen inte våran dag. Slovakerna gick upp till 4-2 i sista och hoppet var nästan ute men en sista chans dök upp då Sverige gjorde mål. Ett till för att nå förlängning behövdes men det kom aldrig. Vilken enorm besvikelse!!! Jag hade ju sett fram mot semifinalen och en ev final, nu tog det bara slut helt plötsligt! Samuelsson verkade inte helt nedslagen...men jag var väldigt nere. Transport tillbaka till Whistler var nästa problem. Inga bussar gick så sent så vi funderade på att lifta.. Jag frågade ett par svenskar om dom skulle till Whistler, då berättade de att deras kompisar precis åkt men att bilen redan var full, med bla Ulfbåge, det hade varit kul att åkt med där. Istället hamnade vi ute i Lonsdale där en fantastisk vakt gjorde allt för att hjälpa oss vilsna svenskar i ösregnet. Det slutade med att han skjutsade oss till ett café som hade nattöppet. Där satt vi i 4,5 timme tills första bussen till skidarenan i Whistler avgick. Vi åkte alltså direkt till nästa evenemang istället för att åka hem till vårat boende..
Trötta trötta trötta
25/2:
Hur trötta som helst efter minimalt med sömn senaste dygnet klättrade vi uppför backarna igen till skidarenan. Damstafetten stod på programmet och tyvärr hade sjukdomar i laget förstört våra medaljchanser. Vi värmde oss i ett varmluftstält och när jag skulle försöka köpa öl till Rickard var det stopp, ingen öl serverades före 09.00.....
Men vi kunde ju ändå underhålla publiken. Jag fick vara med i en tävling att skjuta en boll i mål med hockeyklubba. Allt visades på storbildsskärmen och jag missade såklart. Rickard gapskrattade och skämdes men jag fick i alla fall vip-biljetter till medaljceremonin i Whistler samma kväll. Under loppet var det dåligt väder igen och Sverige kämpade på så gott dom kunde. Det blev till sist en femteplats och vi skyndade oss hem. Jacuzzin fick ett besök innan vi stöp i säng, vilket dygn!! På kvällen kom en ny höjdpunkt på medaljceremonin. Kanada hade ju vunnit guld och silver i dambob och jublet visste inga gränser när tjejerna kom in. Vilka rysningar när nationalsången spelades, jag älskar Oh Canada. Efter prisutdelningen satt vi på Irish pub och såg kanadensiskan Joannie Rochette vinna en bronsmedalj i konståkning. Hennes mamma dog precis innan tävlingarna och hela Kanada höll tummarna för att hon skulle lyckas. Efter åket rann tårarna på hennes kinder och det var verkligen rörande att se henne få en bronsmedalj.
Vi hamnade i kanadensisk tv... På torget i Whistler sände CTV direkt varje kväll. Nu var bobtjejerna på plats och kameran var placerad så att vi som tittade på syntes.. litegrann.. man kunde se min mössa vaja fram och tillbaka och Rickard hoppade som en linslus ska göra så hans huvud dök upp i rutan 1 sek åt gången. Väldigt roligt tyckte vi, likaså vår värdfamilj som såg inslaget senare :) Kvällen avslutades på klubben Buffalo Bill.
Vår stora dag, Lindsey Vonn hittades :)
26/2:
Oj vad trötta vi var när liften tog oss upp till slalomtävlingen i Creekside. Vädret var verkligen tufft, blötsnö och dimma. Det dröjde inte länge innan jag var blöt och frös. Åkarna såg vi sista biten av backen bara, förutom målgången då för den skymdes av alla tv-bolag. Vi hoppades på att Anja skulle lyckas men tyvärr så gick det inte bra alls i första åket. Istället var det en fin femteplats av Maria Pietiläe-Holmner som värmde i första åket. Mellan åken så ställde jag mig vid ett staket där åkarna gick förbi. Hela detta OS har vi pratat om att vi ville ta kort på Lindsey Vonn, idrottsvärldens snyggaste tjej. Plötsligt insåg jag att kvinnan bredvid mig var Lindseys mamma. Flera personer ur USA´s ledning kom fram och sa att Lindsey var på väg...spännande, hur tusan kunde jag ha en sån tur? Vi pratade i en kvart om Lindsey, Anja, Stockholm mm. Hon var jättetrevlig och jag fick en koklocka med texten Go Lindsey. Hon hade en mössa med texten Vonncouver så jag berättade om min tröja som jag beställde före OS som kom med texten Vancover, ett u saknades... Plötsligt dök Lindsey upp och det blev lite kaos med tv-kameror och fans men jag stod kanon bredvid hennes mamma så det blev många bilder :) Hon signerade min biljett och snön smälte under mina fötter när hon sköt iväg ett sånt där underbart olympiskt leende mot mig. OS längsta snackis var utförd, att fota Vonn, inte kunde jag väl tro att det skulle bli såna fina närbilder hahaha. Lindseys mamma och väninna vände sig om när dom gick iväg och sa hej då, vi hade faktiskt väldigt kul ihop och dom uppskattade deras nya Sverige-pins. Andra slalomåket var vi inte så intresserade av efter detta möte men när åkarna drog igång så var vi taggade i blötsnön igen. Anja körde ur men Maria kom ner som etta och vi började ana en skrällmedalj! Fyran från första åket körde ur så nu behövdes bara att en av de tre kvarvarande åkarna skulle hamna efter svenskan för att det skulle bli en ny medalj. Men tyvärr så lyckades dom tre ta sig ner före Maria så det blev en jobbig fjärdeplats. Vi fick också sms om att skidskytteherrarna kommit fyra i deras stafett.
När vi kom hem till familjen vi bodde hos så var det damfinal i curling, Kanada-Sverige. Vilken fight det blev, både på planen och i vardagsrummet. När Kanada skulle avgöra i slutet sa vår nye idol Rod att matchen var över, men på något sätt missade Kanada och Sverige fick till särspel. Där lyckades lag Norberg vinna och vi fick framföra den svenska nationalsången inför en rumänska och fem kanadensare, vi fick beröm hahaha. Och det blev mer applåder när jag fick min guldmedalj runt halsen :) Vilken grym OS-dag !!! Vår sista OS-kväll tillsammans hade hunnit ikapp oss. Rickard skulle åka hem nästa dag så det var lite vemodigt att knalla ut på byn en sista gång. Vi hade i uppdrag att testa en maträtt i Upper Village som teamet på SVT hade pratat om i tv under hela spelen. Elk loin, 27 dollar, mer än dubbelt så dyrt än något annat vi ätit under OS. Fullt godkänt men vi funderade ändå över hur Jonas Karlsson på SVT kunde ha ätit samma maträtt typ 8 kvällar, så gott var det inte. Som vanligt sista kvällen på ett OS så blev det summering av spelen på en bar. Det som slog oss mest var hur fort ett OS tar slut efter alla hundratals timmar av planering inför resan. Två veckor med evenemang nästan varje dag flyter iväg väldigt väldigt snabbt. Särskilt när det är så långa avstånd som i detta OS. En kort skidtävling kunde ändå startas med att man lämnade hotellet i Vancouver 04.30 på morgonen och man var inte hemma igen förrän 17.00 på kvällen. Då går dagarna ganska fort!!
Citat:
-Do you guy´s know where you´re going???
Vänlig ordningsdam på en perrong som tyckte vi såg lite vilsna ut...
-Alla dessa jäkla ljud. Och nu börjar kyrkjäveln ringa också!!
Jag, en trött söndagsmorgon...
-I got russian girls here!
Pizzabagare ville hjälpa Rickard....
-Dom skulle slå ihjäl oss om dom visste att vi satt och skålade för det ! :)
Jag efter att ha skålat för att klockan visade att det snart var jobbdags för dom där hemma, måndag morgon.
-But you got Thomas Gustafsson!
Holländare efter att jag blivit avundsjuk på deras Sverige-Finlandbiljetter
-Iiiiiiiiiiiiiiiiihhh!
Damen med byxorna halvvägs nere i den bajamajan som Rickard öppnade dörren.på..
-Yeah, I forgot I had it in there :)
Killen som öppnade sin hyrda safetybox på internetcafét och hittade en smirnofflaska, tog en klunk och låste in den igen hahaha.
-Are we at Cambie yet?
Vår vän Curtis, tre gånger i följd på bussen, vilket fick en volontär att idiotförklara oss :)
-Ska vi sätta oss hos tjejerna?
-Var det tjejer då? Var det inte killar med peruker??
Jag ser ju inte så bra utan glasögon...det var ju absolut tjejer hahaha
-Fy fan fy fan, BEN BEN !
Kineser som fick lära sig lite svenska samt höra minnen från Peking
-Fuck you, we won the luge!
Glad kanadensare
-Those guy´s are hilarius!
Ibland gör vi succé, en dam på tåget älskade oss
-Your googles are awsome!
Får vi höra hela tiden
-Sweeeden, Sedin Sedin!!!
Alla kanadensare
-Are you single now?
-No, not yet.
Rickard fortsätter stöta på pizza-Ryskan
-Det är inte älg har det visat sig, det är hjort. Men det är gott!
Pops och Karlsson förklarar en maträtt
-Ooh, you made it to the front row!
Angerers fru gillade att vi stod längst fram på hennes mans prisutdelning
-You bastard!
Kanadensare efter att jag som vanligt slängt ur mig lycka till i bronsmatchen
-Fake medals, I like that!
En tjej som gillade våra medaljer
-Snygg jacka!
-Tack, den är från spelen i Nagano
Jag kommenterade Vegard Ulvangs kläder innan jag visste att det var han...
-Det är kul med OS!
-Ja det är kul med OS...
Jag fortsatte med underbara kommentarer till Ulvang
-Norrmän äter bara potatis och fisk
-Australiensare är så vilda eftersom kriminella skeppades dit förr.
-Japaner bara förstör saker, dom förstår inte hur saker funkar.
-Folk från Toronto tutar i bilar
-Swedes know how to party!
Dam på en av bussresorna.
-The Swedes are going crazy!
Speakern då vi gick bananas på stafettguldet
-Where are you from?
-Enköping!
-Aah, my mother used to live in Köping!
Upphetsad kanadensare hörde fel...
-How many?
Killen på gatuköket undrade hur många korvar en tjej hade beställt, hon höll upp sin tumvante och visade med fingrarna hur många...hur många fingrar ser man i en tumvante?
-Det är ju paus nu ju!
Mycket känd fd hockeyspelare verkade inte allt för intresserad av curling och satt ute i cafeterian långt före pausen, men skyllde på den.
-Can´t serve you before nine o´clock
Personalen på skidarenan
Sköna människor vi träffat:
Nidermaier, en dyngrak kanadensare, måste upplevas, går ej att beskriva haha
The Shadow, Skuggan, jobbar på hotellet, kan beskriva vägen till en restaurang i 20 minuter och som oftast står i receptionens bakgrund och smyger....
Safetybox-killen, se citaten ovan.
Curtis, kanadensaren med plakatet: Look at me, I´m Swedish, I like meatballs & ABBA, YAAA.....Canada♥Sweden
Ingeborg & Nils, Holländare
Frank, som visade sig heta Hans...
Angerers fru, vi är kompisar nu, vi träffas ju överallt i Whistler :)
Vegard Ulvang, vi pratade länge utan att jag visste vem han var
Christer Ulfbåge, gjorde en minnesvärd tummen upp
Ölhockeysupportern, hatade sin svärmor, satt på Hilton och såg på hockey
Lindsey Vonns mamma, rolig och trevlig
Rod, vår värd i Whistler, en av dom coolaste människor man skådat hahaha
24/2:
Vi begav oss uppför berget till skidstadion med höga förhoppningar på medalj i herrarnas stafett. Vi hade platser uppe på läktaren och vädret var hemskt, skulle det gynna Sverige eller inte? Rickard tippade på svårigheter men tänk så fel han hade! I snöovädret gick vi riktigt bra första sträckan, och med snöoväder menar jag snöflingor stora som pannkakor.. Efter Rickardssons fina inledning tog Olsson vid och spänningen steg med dimman gjorde precis tvärtom. Den kom ner från berget så att man knappt såg åkarna när dom var längst bort på arenan. Vi hade plötsligt väldigt höga förväntningar när Södergren gick ut på tredje sträckan men var samtidigt lite nervösa eftersom Anders haft problem med sjukdomar. På storbildsskärmen visades vi flera gånger under loppet och speakern skrek -the swedes are going crazy!! Anders gjorde en kanoninsats i snöfallet och vi började bli helt tokiga på läktaren. Hellner drog iväg på sista sträckan och den nyblivna guldmedaljören på 30 km gjorde ett ryck ute i skogen och plötsligt var vi på väg att få uppleva vårat första guld på plats. När han kom in på stadion gick vi bananas och stod längst ner på läktaren och skrek precis allt vad vi kunde. Allt var perfekt, solen bröt igenom molnen precis när vi tog vårat efterlängtade guld och sken sedan resten av eftermiddagen.
Gåshud och lycka!! OS-GULD!! Vi var så lyckliga och när killarna kom ut på arenan igen för att ta emot blommor på prisceremonin var det fullt av svenskar som jublade på läktaren, äntligen ett guld på plats!!! Silvia vinkade till oss och det var med lätta steg vi vandrade nerför djävulsberget :) Vid bussarna träffade vi Romy Angerer igen. Hon hade sett oss hela dagen på storbildsskärmen och vi lyckades sälja våra bobbiljetter till henne. Vi kunde inte se kvällens bobtävling eftersom vi hade biljetter till Sveriges kvartsfinal i hockey. I efterhand skulle vi inte ha sålt biljetterna till boben, Kanada vann guld och silver.
Vi tog bussen tillbaka till underbara Vancouver och gick direkt till vårat stamställe, Vancouvers bästa pizzasliceställe... Rickard var lyrisk, han hade saknat stället i flera dagar.. Efter en sväng på stan hälsade vi på "Skuggan" på vårat tidigare boende, St Clair hotell. Han blev jätteglad över att se oss och vi stannade en stund innan vi gick ner mot hockeyarenan. Vi mötte glada kanadensare som vunnit enkelt mot Ryssland. På fjärde raden kunde vi verkligen uppleva hockeyn på nära håll. Till vänster om oss satt Samuelsson som petades från truppen innan OS. Slovakien chockade oss och spelade riktigt bra. Dom gick upp till 2-0 innan vi lyckades komma tillbaka till 2-2. Spännande värre. Men det var verkligen inte våran dag. Slovakerna gick upp till 4-2 i sista och hoppet var nästan ute men en sista chans dök upp då Sverige gjorde mål. Ett till för att nå förlängning behövdes men det kom aldrig. Vilken enorm besvikelse!!! Jag hade ju sett fram mot semifinalen och en ev final, nu tog det bara slut helt plötsligt! Samuelsson verkade inte helt nedslagen...men jag var väldigt nere. Transport tillbaka till Whistler var nästa problem. Inga bussar gick så sent så vi funderade på att lifta.. Jag frågade ett par svenskar om dom skulle till Whistler, då berättade de att deras kompisar precis åkt men att bilen redan var full, med bla Ulfbåge, det hade varit kul att åkt med där. Istället hamnade vi ute i Lonsdale där en fantastisk vakt gjorde allt för att hjälpa oss vilsna svenskar i ösregnet. Det slutade med att han skjutsade oss till ett café som hade nattöppet. Där satt vi i 4,5 timme tills första bussen till skidarenan i Whistler avgick. Vi åkte alltså direkt till nästa evenemang istället för att åka hem till vårat boende..
Trötta trötta trötta
25/2:
Hur trötta som helst efter minimalt med sömn senaste dygnet klättrade vi uppför backarna igen till skidarenan. Damstafetten stod på programmet och tyvärr hade sjukdomar i laget förstört våra medaljchanser. Vi värmde oss i ett varmluftstält och när jag skulle försöka köpa öl till Rickard var det stopp, ingen öl serverades före 09.00.....
Men vi kunde ju ändå underhålla publiken. Jag fick vara med i en tävling att skjuta en boll i mål med hockeyklubba. Allt visades på storbildsskärmen och jag missade såklart. Rickard gapskrattade och skämdes men jag fick i alla fall vip-biljetter till medaljceremonin i Whistler samma kväll. Under loppet var det dåligt väder igen och Sverige kämpade på så gott dom kunde. Det blev till sist en femteplats och vi skyndade oss hem. Jacuzzin fick ett besök innan vi stöp i säng, vilket dygn!! På kvällen kom en ny höjdpunkt på medaljceremonin. Kanada hade ju vunnit guld och silver i dambob och jublet visste inga gränser när tjejerna kom in. Vilka rysningar när nationalsången spelades, jag älskar Oh Canada. Efter prisutdelningen satt vi på Irish pub och såg kanadensiskan Joannie Rochette vinna en bronsmedalj i konståkning. Hennes mamma dog precis innan tävlingarna och hela Kanada höll tummarna för att hon skulle lyckas. Efter åket rann tårarna på hennes kinder och det var verkligen rörande att se henne få en bronsmedalj.
Vi hamnade i kanadensisk tv... På torget i Whistler sände CTV direkt varje kväll. Nu var bobtjejerna på plats och kameran var placerad så att vi som tittade på syntes.. litegrann.. man kunde se min mössa vaja fram och tillbaka och Rickard hoppade som en linslus ska göra så hans huvud dök upp i rutan 1 sek åt gången. Väldigt roligt tyckte vi, likaså vår värdfamilj som såg inslaget senare :) Kvällen avslutades på klubben Buffalo Bill.
Vår stora dag, Lindsey Vonn hittades :)
26/2:
Oj vad trötta vi var när liften tog oss upp till slalomtävlingen i Creekside. Vädret var verkligen tufft, blötsnö och dimma. Det dröjde inte länge innan jag var blöt och frös. Åkarna såg vi sista biten av backen bara, förutom målgången då för den skymdes av alla tv-bolag. Vi hoppades på att Anja skulle lyckas men tyvärr så gick det inte bra alls i första åket. Istället var det en fin femteplats av Maria Pietiläe-Holmner som värmde i första åket. Mellan åken så ställde jag mig vid ett staket där åkarna gick förbi. Hela detta OS har vi pratat om att vi ville ta kort på Lindsey Vonn, idrottsvärldens snyggaste tjej. Plötsligt insåg jag att kvinnan bredvid mig var Lindseys mamma. Flera personer ur USA´s ledning kom fram och sa att Lindsey var på väg...spännande, hur tusan kunde jag ha en sån tur? Vi pratade i en kvart om Lindsey, Anja, Stockholm mm. Hon var jättetrevlig och jag fick en koklocka med texten Go Lindsey. Hon hade en mössa med texten Vonncouver så jag berättade om min tröja som jag beställde före OS som kom med texten Vancover, ett u saknades... Plötsligt dök Lindsey upp och det blev lite kaos med tv-kameror och fans men jag stod kanon bredvid hennes mamma så det blev många bilder :) Hon signerade min biljett och snön smälte under mina fötter när hon sköt iväg ett sånt där underbart olympiskt leende mot mig. OS längsta snackis var utförd, att fota Vonn, inte kunde jag väl tro att det skulle bli såna fina närbilder hahaha. Lindseys mamma och väninna vände sig om när dom gick iväg och sa hej då, vi hade faktiskt väldigt kul ihop och dom uppskattade deras nya Sverige-pins. Andra slalomåket var vi inte så intresserade av efter detta möte men när åkarna drog igång så var vi taggade i blötsnön igen. Anja körde ur men Maria kom ner som etta och vi började ana en skrällmedalj! Fyran från första åket körde ur så nu behövdes bara att en av de tre kvarvarande åkarna skulle hamna efter svenskan för att det skulle bli en ny medalj. Men tyvärr så lyckades dom tre ta sig ner före Maria så det blev en jobbig fjärdeplats. Vi fick också sms om att skidskytteherrarna kommit fyra i deras stafett.
När vi kom hem till familjen vi bodde hos så var det damfinal i curling, Kanada-Sverige. Vilken fight det blev, både på planen och i vardagsrummet. När Kanada skulle avgöra i slutet sa vår nye idol Rod att matchen var över, men på något sätt missade Kanada och Sverige fick till särspel. Där lyckades lag Norberg vinna och vi fick framföra den svenska nationalsången inför en rumänska och fem kanadensare, vi fick beröm hahaha. Och det blev mer applåder när jag fick min guldmedalj runt halsen :) Vilken grym OS-dag !!! Vår sista OS-kväll tillsammans hade hunnit ikapp oss. Rickard skulle åka hem nästa dag så det var lite vemodigt att knalla ut på byn en sista gång. Vi hade i uppdrag att testa en maträtt i Upper Village som teamet på SVT hade pratat om i tv under hela spelen. Elk loin, 27 dollar, mer än dubbelt så dyrt än något annat vi ätit under OS. Fullt godkänt men vi funderade ändå över hur Jonas Karlsson på SVT kunde ha ätit samma maträtt typ 8 kvällar, så gott var det inte. Som vanligt sista kvällen på ett OS så blev det summering av spelen på en bar. Det som slog oss mest var hur fort ett OS tar slut efter alla hundratals timmar av planering inför resan. Två veckor med evenemang nästan varje dag flyter iväg väldigt väldigt snabbt. Särskilt när det är så långa avstånd som i detta OS. En kort skidtävling kunde ändå startas med att man lämnade hotellet i Vancouver 04.30 på morgonen och man var inte hemma igen förrän 17.00 på kvällen. Då går dagarna ganska fort!!
Citat:
-Do you guy´s know where you´re going???
Vänlig ordningsdam på en perrong som tyckte vi såg lite vilsna ut...
-Alla dessa jäkla ljud. Och nu börjar kyrkjäveln ringa också!!
Jag, en trött söndagsmorgon...
-I got russian girls here!
Pizzabagare ville hjälpa Rickard....
-Dom skulle slå ihjäl oss om dom visste att vi satt och skålade för det ! :)
Jag efter att ha skålat för att klockan visade att det snart var jobbdags för dom där hemma, måndag morgon.
-But you got Thomas Gustafsson!
Holländare efter att jag blivit avundsjuk på deras Sverige-Finlandbiljetter
-Iiiiiiiiiiiiiiiiihhh!
Damen med byxorna halvvägs nere i den bajamajan som Rickard öppnade dörren.på..
-Yeah, I forgot I had it in there :)
Killen som öppnade sin hyrda safetybox på internetcafét och hittade en smirnofflaska, tog en klunk och låste in den igen hahaha.
-Are we at Cambie yet?
Vår vän Curtis, tre gånger i följd på bussen, vilket fick en volontär att idiotförklara oss :)
-Ska vi sätta oss hos tjejerna?
-Var det tjejer då? Var det inte killar med peruker??
Jag ser ju inte så bra utan glasögon...det var ju absolut tjejer hahaha
-Fy fan fy fan, BEN BEN !
Kineser som fick lära sig lite svenska samt höra minnen från Peking
-Fuck you, we won the luge!
Glad kanadensare
-Those guy´s are hilarius!
Ibland gör vi succé, en dam på tåget älskade oss
-Your googles are awsome!
Får vi höra hela tiden
-Sweeeden, Sedin Sedin!!!
Alla kanadensare
-Are you single now?
-No, not yet.
Rickard fortsätter stöta på pizza-Ryskan
-Det är inte älg har det visat sig, det är hjort. Men det är gott!
Pops och Karlsson förklarar en maträtt
-Ooh, you made it to the front row!
Angerers fru gillade att vi stod längst fram på hennes mans prisutdelning
-You bastard!
Kanadensare efter att jag som vanligt slängt ur mig lycka till i bronsmatchen
-Fake medals, I like that!
En tjej som gillade våra medaljer
-Snygg jacka!
-Tack, den är från spelen i Nagano
Jag kommenterade Vegard Ulvangs kläder innan jag visste att det var han...
-Det är kul med OS!
-Ja det är kul med OS...
Jag fortsatte med underbara kommentarer till Ulvang
-Norrmän äter bara potatis och fisk
-Australiensare är så vilda eftersom kriminella skeppades dit förr.
-Japaner bara förstör saker, dom förstår inte hur saker funkar.
-Folk från Toronto tutar i bilar
-Swedes know how to party!
Dam på en av bussresorna.
-The Swedes are going crazy!
Speakern då vi gick bananas på stafettguldet
-Where are you from?
-Enköping!
-Aah, my mother used to live in Köping!
Upphetsad kanadensare hörde fel...
-How many?
Killen på gatuköket undrade hur många korvar en tjej hade beställt, hon höll upp sin tumvante och visade med fingrarna hur många...hur många fingrar ser man i en tumvante?
-Det är ju paus nu ju!
Mycket känd fd hockeyspelare verkade inte allt för intresserad av curling och satt ute i cafeterian långt före pausen, men skyllde på den.
-Can´t serve you before nine o´clock
Personalen på skidarenan
Sköna människor vi träffat:
Nidermaier, en dyngrak kanadensare, måste upplevas, går ej att beskriva haha
The Shadow, Skuggan, jobbar på hotellet, kan beskriva vägen till en restaurang i 20 minuter och som oftast står i receptionens bakgrund och smyger....
Safetybox-killen, se citaten ovan.
Curtis, kanadensaren med plakatet: Look at me, I´m Swedish, I like meatballs & ABBA, YAAA.....Canada♥Sweden
Ingeborg & Nils, Holländare
Frank, som visade sig heta Hans...
Angerers fru, vi är kompisar nu, vi träffas ju överallt i Whistler :)
Vegard Ulvang, vi pratade länge utan att jag visste vem han var
Christer Ulfbåge, gjorde en minnesvärd tummen upp
Ölhockeysupportern, hatade sin svärmor, satt på Hilton och såg på hockey
Lindsey Vonns mamma, rolig och trevlig
Rod, vår värd i Whistler, en av dom coolaste människor man skådat hahaha
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Vinter-OS 2018 6 år sedan |
Min topp 5 - Rio de Janeiro 6 år sedan |
Las Vegas 2017 7 år sedan |
Kraków 2017, Fotbolls-EM, Saltgruvan och Auschwitz 7 år sedan |
Gambia / Senegal 2017 7 år sedan |