Torsdag 8 Mars 2018 - Sydkorea
Resealbum: OS PyeongChang 2018
Kopierat från min hemsida , orkar inte fixa radbrytningar och sånt, förlåt ;)
Inför
Olympiska spelen... långa dagar, lite sömn, mycket planering, få riktiga måltider, dyrt, men alldeles alldeles underbart!!
Planeringen inför en OS-resa börjar minst ett år innan tävlingarnas start. Sällskap? Boende? Flyg? Biljetter?
Inför Pyeongchang stod det tidigt klart att två fantastiska vänner ville följa med. Tompa Svensson från Helsingborg med ett OS på meritlistan, London 2012. Och Johan "Oraklet" Beckman från Stockholm, Sydney, Aten, Peking, London och Rio.
Jag gör mitt åttonde OS på läktaren, tidigare besökta spel: Lillehammer, Aten, Peking, Vancouver, London, Sochi & Rio.
Jag får ofta frågan vilket OS som var bäst, det är omöjligt att svara på för alla har haft sina egna höjdpunkter, men Aten håller jag kanske lite lite före de andra..
Boende: Under skid-VM i Lahtis 2017 så träffade jag en bekant norrman som jag brukar stöta på under olika mästerskap. Han berättade att han bokat ett hotell mitt i smeten i Pyeongchang så vi bestämde att höras av efter VM. Det slutade med att vi bokade ett trippelrum under spelens andra vecka. Den första veckans boende fixades via Airbnb, då har vi en lägenhet utanför tågstationen i Seoul. Närheten till tåg är alltid viktigt under OS då det är mycket resor till och från tävlingsplatser.
Biljetter: Som vanligt fick vi inte beställa via den officiella sidan så det blev några inköp hos dyra Cosport. De är samarbetspartner med SOK och de enda som får sälja biljetter i Sverige, och det med ett rejält påslag som jag inte gillar! Jag lyckades ta reda på att försäljningen gick trögt i Sydkorea och efter att ha mailat till organisationen så fick jag veta att de skulle släppa försäljningen fritt till resten av världen i Oktober. Så när dagen kom då vi fick börja handla så var det bara att välja och vraka bland alla sporter till ordinarie priser, tack för det :)
Sponsorer: Jag började spåna på om det inte skulle kunna gå att få lite ekonomisk hjälp med kläder och biljetter. Jag började med att kontakta en kompis som har en grävfirma och vips så hade vi fått klart med nya vinterjackor och hoodies.
Sedan etablerades en kontakt med spelbolaget LeoVegas och där blev det också positiva besked så hockeytröjor och en del biljetter kunde inhandlas. AS3 i Stockholm sponsrade med glasögon från Bliz och en vän på Goodyear skickade tre väldigt fina vinterkängor så att vi skulle klara kylan i PyeongChang. Tyvärr så stod inte en annan person på Goodyear för sina ord och handslag. Stefan Engdahl lovade oss 20 000 kr till biljetter (på after ski i Idre...) och han bedyrade även dagen efter att han stod för vad han sagt. Men efter Idreresan så var det väldigt tyst från honom..
Men vi tackar de som hjälpt oss, verkligen välkommet med lite stöd till dyra OS-resor :)
AS3, LeoVegas, Tomas Gustafsson och Kentas schakt & gräv AB. Christian Borg sponsrade med flaggpinnar, nog så viktigt. Stefan Lund sponsrade med curlingtröjor. Petra Thorén fixade Aftonbladets OS-bibel. Mats Daleskog fixade Sverigeprylar.
Tack till Magnus Palmén som försåg oss med sms-rapportering hemifrån.
Sammanfattning
PyeongChang 2018, herregud vilket fantastiskt mästerskap det blev!! Sveriges atleter mäktade med att plocka hem 7 guld, 6 silver och 1 brons. Jag lyckades se 11 av dem live, 6 av gulden, det sjunde, damernas curling var vi chanslösa på, slutsålt.
Vårt gäng såg det mesta tillsammans men hade ett par olika event. För min del blev det 29 event på 17 dagar!!!
14 herrtävlingar, 11 damtävlingar, 3 mixade tävlingar samt avslutningsceremonin. Utöver dessa så såg vi flera medaljceremonier på Medal plaza. Under dessa 17 dagar blev det för min del över 75 resor med shuttlebussar... Och ett stort antal microburgare..
Vi glömmer aldrig: * Kvällarna på Medal plaza, kylan, den pampiga scenen och musiken som bet sig fast i hjärnan så att man konstant nynnade på medaljhymnen. Känslan när de tagna atleterna inte kan hålla tillbaka tårarna. Gåshuden när svenska idrottare kliver upp på pallen. Stoltheten när man hör den svenska nationalsången. * Värmen på tågen och bussarna * Lukten från risvinet * Lukten från kängorna * Min fot.. * Backarna till längarenan, bobarenan och Phoenix. * Glädjen när vi lyckades ta ett tidigare tåg hem än planerat och lyckades få sittplatsbiljett * Hjälpsamma koreaner i tunnelbanan och på gatan, vilsna svenskar * Blåa drinkar i påsar * Buss 7 * Buss 8 * Buss 9 * Buss 31 * Köttbullar med mos * Sweden arena * Hannah Öbergs föräldrar * Jörgen Perssons glädje över Atenbilder * Holms deltagande i klacken * Patric Westers stolthet * Familjen Thompson * Guldkramarna * Kimshi
• Kallas fanclub som fick tejpa över reklamen på sina jackor * Olympic fast lane på flygplatsen * -Hur stavas Myhrer? -Med Y! * -Ulf? Finns det någon Ulf här? Jag har hans fru här i telefonen! * På Åhlens! * -Hasse vinkade till oss där borta! -Hasse? Ni menar Kungen eller? -Va? -Hans majestät? -Hahaha nä Hans Westberg! * Nordkoreas klack * Pichlers glädje * Fridas guldfest * När ska vi skiljas Johanne? * Duade Kungen igen * Lindsey Vonn * Marit Björgen på flygplatsen * Guvernören * Löpsedlarna i Enköping " Fjärdhundrabon hamnade på OS-vinnarens guldfest" * Köerna * När Johan startade larmet i lägenheten * -Det finns ju inga skyltar här! * -Du känner ju alla i smöret! * De tyska clownerna * Birch * Kölden första veckan, is i ölen * Varningsmeddelanden i mobilen, jorbävning, oväder och skogsbränder.. * Golvvärmen * Toalettstolarna * Avslutningen på pressläktaren * Att bo 100 meter från OS-parken, händer nog aldrig igen, ingen bodde närmre än oss * Tomma stolar trots utsålt * Att se Hansdotter fira guldet med vår flagga * Tårarna då Hanna Öberg åkte mot segern * -Vart tog han vägen? * Mitt avslutningstal inför hela arenan i Alpensia efter tremilen * Värmekuddarna som delades ut gratis, sköna att ha i vantarna * Draget på Olympic stadium då stjärnorna EXO och Martin Garrix uppträdde på avslutning * Våra schyssta kläder, det var värt varje timme som jag suttit hemma i vinter och sytt fast tygmärken... * Hur bra allt flöt på, hundratals timmar av planering gav utdelning.
• Till sist, glömmer aldrig vilket bra gäng vi var! Vi bodde trångt, dåligt med sömn och energi, trots det var det bara skratt och gott humör, bra kämpat vänner, detta blev verkligen en drömresa!
Ett stort tack till alla nya och gamla vänner samt andra roliga möten i PyeongChang:
Tompa, Johan, Anna, Patric Wester, Rolf Hagström, Bo Johansson, Johan Plöen, Tess Uhlander, Philip Gadd, Johan Lovkvist, Bliz-gänget, Anja Pärson, Sara Lindquist, Torgny Mogren, Malin Westhed, Patrik Näslund, Patrick Ekwall, Stefan Holm, Stan Rey, Kelsey Serwa, Marielle Rod & Pamela Thompson, Georgia Sapounas, Jelena Välbe, Vladimir Smirnof, Lindsey Vonn, Ingvild Flugstad, Marit Björgen, Thomas Engdahl, Hans Vestberg, Marja, Glenn Östh, Kim Martin, Sara Bratell, Roberto Vacchi, Rickard Grip, Emma Dahlström, Petra Thorén, Bengt Skött, Linda Sandgren, Jörgen Persson, Jonnie & Mattias, Morten, The Clowns, Norrmännen på hotellet, Junior, Choi Moon-Soon, Kungen, Haakon, Calle Johansson, Tommy Eliasson Winter, Frida Hansdotter, Anna Hasselborg, Estelle Alphand, Bruce, VÖN, Erik Moberg, Viktor Andersson, Håkan Loob, Karin Frick, Joar, Thomas Bach, Hanna Öberg och hennes föräldrar
Guld:
Charlotte Kalla, längd
Stina Nilsson, längd
Hanna Öberg, skidskytte
Herrlaget, skidskytte stafett
Damlaget, curling
Frida Hansdotter, slalom
André Myhrer, slalom
Silver:
Sebastian Samuelsson, skidskytte
Charlotte Kalla, längd
Damlaget, längd stafett
Damlaget, längd sprint
Damlaget, skidskytte, stafett
Herrlaget, curling
Brons:
Stina Nilsson, längd
Resedagbok:
8/2:
Äntligen var det dags att inleda detta äventyr som hade planerats in i minsta detalj i över ett års tid. Jag och Tompa ställde oss i kön till Qatar airways och direkt fick jag syn på Malin från skidförbundet. -Elin! skrek Tompa och pekade åt andra hållet. Vår vän Elin skulle också flyga med samma plan för att sedan fortsätta till Vietnam. Några timmar senare mellanlandade vi i Doha och där träffade vi resesäljaren Johan Björk. Vi brukar stöta på varandra på de stora evenemangen.Han var inte allt för pratsam, han har lärt sig att jag inte tillhör hans målgrupp av kunder.... hans resor är löjligt dyra.
9/2:
Klockan 17.45 flög vi in över småörna utanför Seoul. När vi skulle passera passkontrollen så tog vi naturligtvis Olympic fast lane! Johan som flygit via Peking väntade på oss i ankomsthallen, nu var gänget komplet och vi knallade iväg för att hämta ut våra förbeställda tågkort... En person jobbade i servicedisken så det tog sin tid... Vi tog snabbtåget till Seoul och hade sedan inga svårigheter med att hitta till vår lägenhet eftersom vår värd hade mailat en färdbeskrivning på 33 sidor!!! Lägenheten låg precis vid tågstationen och vi fick varsin dubbelsäng, gott om utrymme för tre personer. Efter en snabb uppackning så gick vi till närmaste bar för att få i oss lite mat och dryck. Det blev många skratt den inledande kvällen :)
10/2:
Nu var det dags, OS skulle börja för vår del och visst hade vi medaljförhoppningar inför damernas skiathlon. Det var mycket pyssel innan avfärd, vad skulle man ta med? Hur mycket kläder skulle man ha? Vilka tågbiljetter skulle man ha? Det slutade med rätt biljetter men för mycket kläder.... Tåget från Seoul till PyeongChang var så varmt att man började svettas. 1,5 timme senare klev vi äntligen av och möttes av frisk luft vid stationen Jinbu. Stationen var en knutpunkt för de olika shuttlebussarna och volontärernas dåliga kunskaper i engelska skapada irritation eftersom folk inte fick klara besked var de skulle ställa sig i kö.. Till sist kom vår buss och vi klev in i en.. bastu! Herregud, folk kom klädda för att stå i tio minusgrader och så hade busschauffören valt att sätta temperaturen på 30 plus...Bara att fokusera på att man hade något kul framför sig.
Solen sken då vi promenerade in i Alpensias skidområde. Efter att ha passerat backhoppningens torn så kom vi in på längdskidsarenan och den förste vi träffade på var Torgny Mogren. Han trodde på en bra dag och han kom att få väldigt rätt! Vi var nyfikna på vad som serverades i dryckesväg och resultatet var öl och.. varmt risvin! Vinet smakade verkligen illa men det var ju bra att få något varmt i sig.. Vi hittade en bra plats på långsidan, 50 meter från mål där vi hängde upp flaggorna och gjorde till vår plats. Ett gäng från SOK gick förbi och en av dem stannade till -Tjena Lengan, klart att du är här! sa Thomas Engdahl.
Loppet startade, 7,5 km klassisk åkning och sedan 7,5 fristil. Björgen höll farten och Kalla gled enkelt med. Kallas skidor såg strålande ut så efter halva loppet började jag få en pirrande positiv känsla i kroppen. Ebba Andersson följde med i täten på ett mycket imponerande sätt, hur skulle detta sluta!? På sista varvet kom det härliga rycket av Kalla som gav henne en ledning på tio meter, nu blev det nervöst bland de blågula supportrarna på läktaren. Hade hon ryckt för tidigt? Skulle hon gå in i väggen? Björgen jagade i ursinnigt tempo men det gick inte att rå på en Kalla i fristil med bra form! Charlotte gled förbi oss på långsidan och sträckte armarna i skyn då hon passerade mållinjen. Vi skrek oss hesa av guldlycka! Tompa och Johan fick uppleva sina första vinter-OSmedaljer live och mitt i guldyran så gled Ebba Andersson in på en otroligt imponerande fjärdeplats! Vi hängde på oss våra egna guldmedaljer och jag kände en enorm glädje, jag hade faktiskt inte trott på guld, trots att jag spelat en hundring på Kalla.
IOK's ordförande Thomas Bach gratulerade oss och Eurosports Roberto Vacchi kom ner på läktaren och filmade oss och våra medaljer. Medaljörerna kom ut på arenan och hyllades i en liten ceremoni. Efteråt gick Kalla förbi oss och vinkade glatt!
Nu fick vi bråttom att försöka ta oss till medaljutdelningen nere i byn. Köerna till bussarna rörde sig knappt och kaoset var ett faktum. Jag kände på mig att det var kört att få se sveriges första guldmedalj 2018 men till sist så satt vi på en buss och 15 minuter innan prisutdelningen så var vi på plats. Men där fanns bara några koreaner som stod framför scenen och vi började misstänka att vi missat hela tillställningen. Inga svenskar syntes till och ingenting tydde på att det skulle hända något inom de närmaste timmarna.. I Sochi var det tusentals människor på prisutdelningarna. Men plötsligt dök Stefan Lund från curlingförbundet upp med ett litet gäng svenskar och när även Kallas pappa och förbundskaptenen Grip anslöt till vår lilla blågula grupp så förstod vi att vi skulle få uppleva något historiskt. Strax efter klockan 19 var det dags, gåshuden knottrade sig längs armar och ben då Charlotte Kallas fantastiska leende bländade Medal plaza. Thomas Bach delade ut medaljerna och äntligen var det dags att få höra den svenska nationalsången live igen på ett OS. Få ögonblick slår det för en OS-nörd ;)
Efter medaljutdelningen blev det ett besök i mästerskapets superstore och det inhandlades lite OS-prylar. Sedan gick vi en sväng i byn utanför OS-parken och det visade sig att hotellet vi skulle flytta till under mästerskapets andra vecka låg endast 100 meter från parkens entré! Vilket superläge!! Vi gick in på hotellet och åt en guldmiddag. Sedan tog det ett bra tag att hitta en volontär som kunde visa oss vägen till bussarna som gick till stationen Jinbu. Ett par timmar senare var vi hemma, utmattade men lyckliga :)
11/2:
Efter 3-4 timmars sömn så var det uppstigning för att ta tåget klockan 07.00 till PyeongChang och Phoenix snow park. Efter en brant klättring som gav hjärtklappning så kom vi in på arenan där vi skulle se snowboard slopestyle. Solen försökte värma oss men det var bra kyligt ändå i blåsten. Vi kunde endast se sista hoppet så inledande delen av åken fick följas på storbilds-tv´n.
Det var häftigt att se de imponerande tricken som åkarna utförde, tyvärr så var det inte Mattssons dag så svensken slutade nia. Segern gick till en 17-årig amerikan och silver/brons gick till Kanada. Efter tävlingen tog vi bussen till byn och värmde oss inne i en bar medan vi kollade biljettläget till herrarnas skiathlon. Dagen innan var det utsålt men nu när jag tittade i mobilen så såg jag att det fanns biljetter igen så vi knallade bort till biljettluckan och köpte tre stycken ståplatsbiljetter. Vi köpte med oss en varsin flaska vin för att förfesta på bussen till arenan, åktiden var dock bara fem minuter så det blev lite bråttom.. Tompas vin smakade uselt och det var kul att se norrmännens miner då vi bjöd dem på provsmakning i bussen hahaha. Vi tog plats på huvudläktaren trots att vi hade kategori B, det fanns gott om plats och ingen frågade om biljetterna så det var bara att njta av loppet från bästa plats... Njuta var kanske fel ordval, det var fruktansvärt kallt i blåsten. Folk börjad fly från andra långsidan där det blåste som mest. Och norrmännen dominerade loppet så nä, det var ingen njutning alls... Ölen frös i plastglasen!
Några timmar senare var vi tillbaka i Seoul och vi gick till McDonalds för att få i oss lite nattmat samt att möta upp Anna från Uppsala som hade anslutit till mästerskapet. Medan vi satt där och pratade så klev mina vänner från Kanada in i restaurangen. Rod och Pamela Thompson är goda vänner från Whistler och nu var de i Sydkorea för att se två av sina barn tävla! Marielle i skicross och Broderick i alpint. Det var fantastiskt roligt att äntligen få träffa dem igen, senast var när vi firade Marielles guld i Sochi.
12/2:
Sovmorgon till klockan 11, en inte allt för vanlig lyx på ett OS. Vi hade en sportledig dag för att göra lite sightseeing i Seoul. Vi tog en taxi till Lotte Tower, världens femte högsta byggnad, 555 meter hög. Utanför var det fortfarande julpyntat och när man stod bredvid den stora julgranen och tittade upp mot toppen på den 123 våningar höga byggnaden så var det svårt att hålla balansen.
Vi tog hissen upp till utsiktsdäcket och möttes av en bedårande utsikt över Seoul. Vi hade tur med vädret, sikten var god och vi kunde studera den olympiska parken där sommarspelen hölls 1988. På våning 120 fanns möjligheten att kliva ut på ett glasgolv, en mäktig känsla infann sig då man var omgärdad av höga fönsterglas samt fri sikt 120 våningar ner under fötterna!! På våning 123 fanns en bar men vi började bli hungriga så när vi för en gångs skull hade möjligheten och tid att äta en ordentlig lunch så passade vi på att äta oss mätta nere i Lotte World. Johan var lycklig...
Vi tog en taxi till Namdaemun market, Koreas största marknad. Där strosade vi runt bland gränderna samt i källarbasarerna. Där fanns allt från sprit, kryddor och kläder till stånd som endast sålde eltejp i olika färger... Det var lätt att gå vilse bland alla gångar men det var verkligen en upplevelse att strosa runt där. Alla färger och dofter, både goda och illaluktande.
Sedan tog vi lokalbussen hem till tågstationen och gjorde ett besök på Lotte matmarknad. Än en gång möttes vi av alla olika dofter och synintryck. Överallt bjöds det på provsmakningar och vi testade runt bland godsakerna.
På kvällen gjorde vi ett besök på bargatan Itaewon. Vi satte oss i baren Sam Ryan´s för att äta middag då vi nåddes av beskedet att Samuelsson tagit ett överraskande silver i skidskytte! Det måste ju firas!! Johan lämnade in kortet i baren och sedan blev det fest!
Kvällen avslutades i en liten trång bar som serverade blå drinkar i plaspåsar med namnet "Adios"... ja ni förstår ju hur det slutade...
13/2:
Uppstigning 09, tungt! Ett varmt tåg till Jinbu och sedan en ännu varmare buss till Alpensia. Det var riktigt kyligt väder då vi tog plats på A-läktaren vid målgången. Dagens event var de individuella sprinttävlingarna i längd. Stina Nilsson såg grym ut i kvalet men Calle och Ida hade ingen bra dag. Efter kvalet passade vi på att värma oss i värmetältet och där träffade vi tre norska tjejer som inte hade fått sitt bagage på plygplatsen. Trist när man är på ett OS och alla grejerna ligger i packningen... de hade fått shoppa ihop lite kläder och humöret var på topp ändå. Vi träffade även TV-snickarna Johnnie Krigström och Mattias Särnholm, de var imponerade av mig som drack det varma risvinet... På läktaren var det riktigt kallt, Korea bjöd på snöstorm och vi oroade oss lite för Tre kronor som stod bakom oss. Vi hade även Eurosports team runtomkring oss så klacken bestod bl.a. av Anja, Karin, Loob och snickarna.
Tävlingarna blev inte så spännande då de bjöd på två överlägsna vinnare, men vad gjorde det då den kvinnliga segrarinnan hette Stina Nilsson! Det blev ett vilt firande på läktaren och jag fick en fin guldbild tillsammans med Eurosports team.
Herrarnas sprint vanns överlägset av norske Klaebo. Anja Pärson lade ut en bild på mig och min norske vän Morten med texten "Delad glädje på läktaren idag" På vägen ut från arenan stoppades vi av Expressen-TV för att göra en live-intervju med min vän Sara Bratell. Det blev en segerrusig intervju med mycket glädje. Och kvällen fortsatte bra, vi hann med ett tåg tidigare än det vi hade förbokat så vi fick en bonustimme hemma i Seoul. Den firades med nattmat på McDonald´s, det var verkligen superäckligt i deras kök men vi var ju hungriga...
14/2:
Uppstigning 05.35 för att laga kläder.... Jag hade ett hål i byxfickan så det var lika bra att sy igen det så att jag inte skulle tappa plånboken.... Senare under dagen märkte jag att det rasslade nere i byxbenen... det visade sig att jag hade redan tappat ca 10 mynt genom hålet i fickan... som nu var lagat... så det var bara att klippa upp ett hål så att jag fick ut mynten...
Vi tog oss till Yongpyong för att se damernas slalom. Det blåste friskt och tävlingen hade blivit framflyttat en timme, lite oroligt...
Jag träffade Tommy Eliasson Winter som är chef för det alpina laget, vi har kännt varandra sedan OS i Sochi. Han var positiv till start så vi hoppades att han skulle ha rätt. TV-snickarna Johnnie och Mattias dök upp och undrade såklart om jag hade något vin...
Nordkoreas berömda klack dök upp... Ca 50 unga kvinnor dök upp med en massa vakter och de satte sig på läktaren och började utföra inövade hejaramsor med tillhörande koreografi.. Det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig till detta spektakel... De satt där och gjorde sina grejer medan resten av publiken fotograferade och filmade. Ingen utomstående fick komma för nära men vi lyckades ändå med att föreviga dem på nära håll i värmerummet samt nedanför läktaren, en bisarr upplevelse.
Till sist kom det tråkiga beskedet att tävlingen skulle flyttas fram två dagar.
Vi hade åtta timmar kvar till dagens andra event, Stina Nilssons medaljutdelning på Medal plaza. Vi gick ner till Sweden arena, ett hus som SOK satt upp tillsammans med olika sponsorer. En plats för fans, journalister, idrottare och näringsfolk att ses på.
Utanför huset fanns möjlighet att spela hockeyspel, testa skidskytte, handla souvernirer samt mat och dryck. Man kunde även sitta i solen och titta på de svenska tv-sändningarna på storbilds-tv. När vi kom dit så hade Ericsson ett event inne i huset samt att norges kronprins Haakon var där på lunch så inledningsvis så blev vi stoppade i dörren men efter en kort stund så kom en tjej ut med VIP-band till oss och sa att vi blivit inbjudna, helt rätt tyckte vi... Inne i huset slog vi oss ner i sofforna och bjöds på köttbulla med mos och lingonsylt. Vi började prata med våra soffgrannar Roffe och Patric. Det visade sig att Patrics son Oscar skulle tävla i slopestyle, vi blev goda vänner och hade väldigt roliga upplevelser tillsammans de kommande dagarna.
Snickarna Johnnie och Mattias satt också i soffan så det blev en trevlig eftermiddag i Sweden arena. När Haakon skulle lämna huset så önskade Norge lycka till och han klappade mig på axeln och önskade detsamma. Curlingförbundets Stefan Lund hade lämnat fyra curlingtröjor till oss i huset så vi passade även på att hämta ut dem. Tommy Eliasson Winter tittade förbi och vi hann med en pratstund innan det var dags att ta bussen ner till byn Daegwalleyong. Vi minglade runt lite och förundrades hur det kunde vara tillåtet att köra bil precis utanför entrén till OS-parken... Hade det varit i London så hade man inte kommit så nära med privata fordon. Vi tog en promenad innen i OS-parken och jag passade på att ta lite närbilder på OS-elden.
Sedan var det dags för medaljceremonin och jag lyckades slinka in i VIP-fållan så plötsligt stod jag bredvid kronprins Haakon och hans livvakter... Det var som vanligt mäktigt att stå där under medaljceremonin med den pampiga musiken och atleternas glädje. Stina Nilsson fick sin guldmedalj och den svenska nationalsången spelades inför tårögda svenskar.
Dessa ögonblick gör att alla bussresor och köer känns lite lättare...
15/2:
Dags för en guldglimrande svenskdag hoppades vi, det var dags för damernas 10 km i längd. Vi inledde med att dela en flaska bubbel i solen utanför tågstationen Jinbu. När vi kom till arenan så fick vinterjackorna vila, det var strålande solsken och jag träffade en glad Vladimir Smirnov som bedyrade att han hejade på Charlotte Kalla.
Linda Sandgren som jobbar på SOK kom och hälsade på på läktaren och gjorde en intervju med mig angående mina OS-resor, det blev en fin artikel på SOK´s hemsida. Det blev ett spännande lopp och vi höll tummarna så hårt vi kunde för Kalla men tyvärr så räckte det inte till, Charlotte kom tvåa och segrarinnan blev Haga från Norge. Eftersom Kalla inte vann så hade vi ingen anledning att ta oss ner till medaljceremonin i byn, istället valde vi att köpa biljetter till damernas skidskytte, ett av olympiadens bästa beslut.
Vi tog plats på läktaren tillsammans med Roffe, Patric, Bo Johansson, Johan Plöen samt Stefan Holm, en bra klack. Patric sa tidigt att Öberg skulle vinna guld, ingen vågade tro honom... Men svenskorna började bra och tidigt i tävlingen började Johan skrika om att vi måste köpa biljetter till damstafetten... Holm skrattade men höll med... Patric fortsatte sia om guld... Medan konkurrenterna började bomma så sköt Hanna Öberg fullt, nu gällde det att åkningen skulle hålla, och det gjorde den!!! Vad var på väg att hända??!! När det var uppenbart att det skulle bli ett svenskt skrällguld med oss på plats så började tårarna rulla längs mina kinder. Jag kunde inte tro att det var sant att jag fick vara med om detta. Hannas föräldrar kramade om oss, deras tårar rann också... Vi tog oss ner till banområdet och där fick jag en guldkram av Thomas Engdahl från SOK, det var inte den sista guldkramen mellan oss...
Det var vild glädje bland alla svenskar på plats, Patric Wester var cool och hade ju faktiskt haft rätt om guldet hela loppet.
Wolfgang Pichler kom förbi och gav ett fantastiskt segervrål in i min kamera. SVT hörde av sig till mig och ville att jag skulle vara med i deras sändning via skype... jag avböjde. Det var rörande att se Hanna krama om sina föräldrar och pojkvännen när allt lugnat ner sig. Jag lyckades träffa Hanna en timme senare och fick guldbiljetten signerad.
Kvällen avslutades med herrarnas skidskytte som också blev nervkittlande. Vi hade fått ett till svenskt guld om det inte blivit en bom för mycket... Vi var nöjda ändå, vilken upplevelse!! Hemma 01.30...
16/2:
Dags att byta boende. Nu var det sista tågresan för oss, nu skulle vi under rsten av mästerskapet bo 100 meter från OS-parken, magiskt. Vi checkade in och fick ett litet trångt rum med en dubbelsäng och en våningssäng. Golvvärmen stekte fötterna, måste ha varit över 30 grader varmt i rummet, inget som tilltalade mig... Men läget! Jag har aldrig bott bättre under ett OS och det blir svårt att slå i framtiden.
Nu var det dags för damernas slalom. Vi satt på bussen upp till backen då två personer ropade på mig i bussen -Du där, med alla Blizprylar på huvudet! Det visade sig att vi satt på samma buss som VD´n och grundaren av Bliz. De blev väldigt nöjda när vi berättade att vi blivit sponsrade med Bliz-prylar och att vi använde dem varje dag. Vi bildade en liten klack och det fanns möjligheter till en lyckad dag, tre svenskar fanns med bland de sex bästa inför andra åket.
Jag hälsade på Marielle Thompson som var där för att följa tävlingen och efter en stund anslöt Stefan Holm till klacken. Vad kunde gå fel? Spänningen steg i solskenet, Tommy Eliasson Winter kom förbi och vi önskade teamet lycka till.
Andra åket var igång och snart var det dags för svenskorna. Wikström körde lite sämre än i första och slutade tolva. Swenn-Larsson gjorde en väldigt bra tävling och slutade femma! Shiffrin lyckades inte alls och slutade utanför pallen.... spännande!
Frida låg tvåa efter första åket och startade näst sist i andra. Hon fick en bra start och mellantiderna visade gröna skyltar, en efter en, skulle det hålla ända ner i mål? När mållinjen korsades lyste tavlan grönt vilket betydde att Frida skulle komma tvåa som sämst, vilt jubel bland oss svenskar. Holdener var sist ut och när hon startade dunkade hjärtat i bröstet, otroligt spännande.
Hennes mellantidsskyltar visade rött vilket betydde svensk seger men det var väldigt jämt så ingen vågade jubla, Till sist gick Holdener i mål och tavlade visade rött!!! Hon kom in på en andra plats och Frida Hansdotter från Sverige hade vunnit guld!!!
En gulddans i ren eufori bröt ut bland oss supportrar på plats, Anja Pärson gav ett segervrål och vi hoppade som galningar, vilken lycka!! Johan och Anna for iväg för att se herrarnas längdtävling men jag och Tompa stannade kvar och hyllade Frida. Maria PH från Eurosport ville ha en svensk flagga till Frida så vi skickade fram vår via Anja Pärson. Efter en stund stod hela den svenska truppen och poserade tillsammans med Frida som hade vår flagga runt axlarna, ett stort ögonblick. Vakterna försökte mota ut oss men vi SKULLE gratta Frida först. Tommy kom förbi och fick en guldkram och efter en stund så kom Frida förbi oss och jag passade på att få en riktigt härlig selfie med Frida och min guldmedalj!
Jag och Tompa tog oss ner till Sweden arena där vi träffade Ekwall, Holm och Jörgen Persson. Efter en stund kom den alpina truppen så det blev lite fler gratulationer. Tommy presenterade mig för laget så det kändes bra, att få lite cred för att vara på plats. Vi firade med köttbullar och blev även inbjudna till kvällens guldfest i huset. Vi hade tänkt att se Tyskland-Sverige i ishockey men den planen strök vi. Istället fick vi uppleva två guldmedaljer på Medal plaza, Hannah Öbergs och Fridas, vilken kväll!!
Efter medaljceremonierna åkte vi tillbaka till Sweden arena tillsammans med Roffe och Patric. Där firade vi med bubbel och öl tillsammans med Jörgen Persson. Efter en stund kom Frida Hansdotter med guldmedaljen och hela huset jublade!! Frida intervjuades av Anja Pärson och sedan fick hon en guldjacka, det blev många foton där! Hon intervjuades av journalisterna men när lugnet väl lagt sig så minglade Frida runt och alla som ville fick känna på medaljen. När det var dags för Frida att lämna festen så kom hon förbi vårt bord tillsammans med Tommy E Winter. Tommy: - Nu kommer vi till den viktigaste att träffa, det här är Lengan!
Jag blev naturligtvis jätteglad och passade på att klämma och känna på medaljen. Jag passade även på att tala om för Frida hur väl värd hon var att vinna och sedan fick hon en stor kram! Man var ganska nöjd med att inte ha åkt på hockeyn... Sverige vann en tråkig duell med 1-0. Det blev en kväll vi aldrig kommer glömma!!!
17/2:
Dagens första event, slopestyle. Vi gick till fel buss så det var bara att promenera genom byn till den andra hållplatsen.. bra start. Till sist kom vi fram till Phoenix och fick göra den tunga klättringen från bussparkeringen till backen. Hjärtklappning...
Vi tog plats längst fram och möttes av nyheten att Emma Dahlström hade tävlingens bästa kvalåk! Tyvärr hjälper det inte i finalen då man nollställs och gör tre nya åk. Det var en del rejäla krascher i tävlingen och tyvärr så misslyckades svenskorna i sina sex åk. Ingen medalj till Sverige så det var bara att kriga vidare. På vägen ut träffade vi Joar Båtelsson som jobbar med skicrosslandslaget. De hade precis kommit till Sydkorea och det var kul att hälsa dem välkomna.
Vi tog en lunch nere i byn och upptäckte att det började bli OS-stämning. Kön till biljettluckorna vid OS-parken ringlade sig bortom synhåll och trafiken stod helt still. Lite senare förstod vi varför det var kaos i trafiken. När vi skulle ta bussen upp till längdarenan så möttes vi av hundratals poliser och flera bussar fyllda av nordkoreaner. Ingen annan trafik kom fram så köerna med fans som ville ta sig till Alpensia växte och irritationen ökade då klockan började närma sig starten av damernas längdstafett. Till sist lämnade bussarna med nordkoreaner och de vanliga bussarna kunde ta sig fram. Folk som trängde sig i köerna fick sig ordentliga utskällningar och när hela kösystemet plötsligt fallerade p.g.a. att alla bussar öppnade sina dörrar samtidigt så brast det för en del personer.... en ung volontär fick skäll och hon brast ut i gråt framför våra ögon, självklart tröstade vi henne innan vi klev ombord på bussen och tog oss upp till Alpensia.
Gänget som bildats tog plats på A-läktaren och stafetten drog igång. Jag mindes skrällguldet i Sochi då Kalla gjorde en magiskt avslutning och spurtade hem segern till Sverige. Skulle vi få uppleva ännu ett mirakel eller skulle norskorna ta revansch?
Anna Haag inledde för svenskorna och som väntat så tappade hon lite på täten. Hon växlade till Kalla som jobbade hårt för att jaga ikapp. Det var gott om norska fans på plats och de började tidigt sjunga om att de var på väg mot OL-guld. Ebba Andersson tog över efter Kalla och kämpade hårt i spåren, vi började tro på medalj och stämningen steg i den svenska klacken. Ebba växlade till Stina Nilsson som gick ut i rygg på Marit Björgen! "Experterna" på läktaren började sia om svenskt guld, Stina skulle bara ligga i ryggen på Marit för att sedan avgöra med en vass spurt. De norska fansen började misstänka samma scenario som vi och deras sång om OL-guld tystnade. Stina bet sig fast i Marits rygg och spänningen var olidlig då vi såg tätduon börja den sista klättringen innan de skulle glida in på stadion. Då fick Marit Björgen en liten lucka på 15 meter och den höll hon ända in i mål till den norska klackens stora jubel. Innan loppet hade vi varit väldigt nöjda med ett silver men nu kändes det lite surt eftersom det verkligen var ett oväntat spännande sistavarv. Jörgen Persson, Anja Pärson och Emma Dahlström stod framför oss så jag bad Anja att ta en bild på mig och Emma eftersom vi har en gemensam vän, Urban Stamming.
Vi tog oss över till skidskyttearenan, en promenad på 10 minuter. Vi hoppades få uppleva ännu en medalj i damernas masstart men en bom för Hannah Öberg gav henne en femteplats. Efter en dag med tre event så var vi väldigt nöjda med att vara hemma på hotellet redan klockan 22.00 på kvällen. Trots det så blev klockan 01.00 innan lampan släcktes...
18/2:
Ännu en gång tog vi oss till Phoenix och klättrade upp för den elaka backen till slopestyle. Halsen hade börjat ge vika för alla temperaturskillnader och hejarop så nu lät man som en tonåring i målbrottet... Vi hade stora förhoppningar på de svenska deltagarna i Phoenix inför OS, skicross, snowboard och freeski. Denna dag var det herrarnas tur i slopestyle och vi skulle få se en av världens bästa åkare Henrik Harlaut samt Patric Westers son Oscar. Vi bildade en svensk klack med Roffe och Patric men till vår stora besvikelse så misslyckades Harlaut i kvalet och missade finalen. Nu hoppades vi på Patrics son. Jag tog upp mobilen och filmade Oscars kvalåk. Patric coachade genom åket -Kom igen nu Oscar! Du kan det här! Snyggt, bra!
När Oscar klarat av det sista hoppet och tagit sig ner utan misstag så såg man stoltheten i Patrics ögon. Nu var det bara att vänta på poängen.... 95.40!!! Oscars bästa resultat någonsin och kvalets bästa åk!! Nu blev det en nervös väntan på finalen.
Patric var lika cool och lugn som vanligt då han intervjuades av Eurosport.
Tyvärr blev det precis som för Emma Dahlström, dagens bästa kval men sedan tre misslyckade finalåk. Oscar startade sist i finalen och hade chansen ända in till dagens sista åk men det blev en norrman som blev olympisk mästare 2018.
Vi stressade vidare till Alpensia för att se herrstafetten i längd. Jag hade sett två raka guld för sverige så jag borde ju ha varit spänd inför denna tävling men herrarnas form gjorde att vi endast hoppades på bra väder för vår egen skull...
Vi kom fram under tävlingens andrasträcka och det var redan kört för Sverige. Norge vann såklart och Sverige slutade femma, mer än två minuter efter norrmännen, ridå. "Ryssland" slutade tvåa och Jelena Välbe stod och grät bakom oss.
Anna Åhrs OS var över så vi tog farväl av henne, vi hade haft många roliga dagar tillsammans i PyeongChang. Nu åkte Anna till Seoul medan jag, Tompa och Johan avverkade tre shuttlebussar för att ta oss till Kwandong i kuststaden Gangneung för att se Sverige-Finland i herrarnas ishockeyturnering. Tyvärr kändes turneringen iskall då de bästa spelarna inte var med och denna match var väl inte heller så spännande. Sverige vann med 3-1 i en tyst hall, de enda som hördes var en del koreaner med svenska flaggor.
Jag träffade Marja som jobbar på SOK och pratade lite om mästerskapet. Marja har hjälpt mig med lite grejer inför OS så det var trevligt att få chansen att tacka personligen. Vi undrade om vi kunde få åka med Jörgen Perssons gäng tillbaka till vår by men det var fullt så det blev tre nya bussresor, elva totalt den dagen. När vi kom till det sista bytet strax utanför Daegwalleyong så var det helt tomt på parkeringen. Volontärerna berättade att sista bussen gick 00.30, nu var klockan 00.34... Till sist löste det sig och vi kom hem men vi undrade hur det skulle gå för de som kom efter oss, vi hade kommmit med i den första bussen efter matchen...
19/2:
Hotellets "Junior" tog oss med på en sightseeingtur till gränsen mot Nordkorea. Vi åkte ca åtta mil och stannade till på ett ställe där vi fick fylla i våra personuppgifter på ett papper samt betala 3000 Won för att få besöka gränsstationen. Sedan fortsatte vi på den ödsliga motorvägen tills vi kom fram till DMZ, den demilitariserade zonen mellan Syd- och Nordkorea. Zonen är 248 km lång och cirka fyra km bred. Vi befann oss på ostkusten och från utsiktsplatsen såg vi långa fina stränder som sträckte sig norrut och in i Nordkorea. Tittade man in över fastlandet så syntes posteringar och taggtrådsstängsel. Det fanns kikare på plats som man kunde utnyttja för 500 Won. Det såldes olika souvernirer och vi köpte vinflaskor med speciella DMZ-etiketter. Det fanns även ett museum där vi fick lära oss fakta om Koreakriget. Historiens vingslag gav oss ett avbrott i OS-stressen och det var ett intressant besök.
På vägen hem stannade vi till i badorten Sokcho och i den bitande vinden så tog en av våra tyska vänner ett dopp i havet. Robert huttrade lite men kände sig nöjd över uppmärksamheten han fick på beachen!
På kvällen kom en av mästerskapets stora upplevelser, bob! Vi ville bocka av lite nya idrotter som vi inte hade sett så vi såg fram mot besöket på Olympic sliding center. Det var mycket folk så köerna genom entrén gick trögt. Sedan var det en brant klättring upp till banan men väl på plats så var vi frälsta redan efter att den första boben swishat förbi! Vilket mäktigt ljud! Och utmaningen att hinna ta ett bra foto hahaha!! Vi var på bästa humör och handlade öl och risvin, nu var det fest! Johan var verkligen såld på denna upplevelse och det var inte helt lätt att överge tävlingen eftersom vi även hade backhoppning med våra hotellvänner denna kväll.
När vi kom till backhoppningens lagtävling så var det bara ett par hopp kvar och Norge hade redan vunnit så våra vänner var på bästa humör. Det blev en vild fest på läktaren som sedan fortsatte nere i byns pub Birch. Stället växte fram under veckorna som feststället nummer ett för OS-besökare. Vi hade en fantastisk natt med hotellvännerna och vi stängde stället vid fyratiden!
20/2:
Inledde morgonen med att göra en intervju med lokaltidningen hemma. Det var en tung förmiddag och en av oss sov till 13.30...
Sedan tog vi oss upp till Sweden arena och tryckte ännu en gång i oss köttbullar med mos. Expressen-TV direktsände och eftersom Johan vägrade att ställa upp på en intervju så blev det Tompa och jag som fick berätta om OS-äventyret för Tess Uhlander och Philip Gadd. Jag tror att vi gjorde en helt godkänd intervju och efteråt kom Ekwall och diskuterade vår festkväll...
Dagens enda tävling för vår del var skidskyttets mixed stafett. Innan OS trodde jag på en liten medaljchans men efter inledningen av mästerskapet så fanns det ju gulddrömmar! Tyvärr grusades drömmen efter ett dåligt skytte och vi blev utan medalj, Frankrike blev dagens segrare. Konstigt nog fanns ingen energi för ytterligare en kväll på Birch, det blev hamburgare i microvågsugnen i butiken hemma i byn...
21/2:
Äntligen var det dags för skicross och vi satte oss på bussen till Phoenix. Jag började prata med en kanadensare på bussen och efter att han frågat om mitt namn så visade det sig att han hade full koll på mig eftersom han var god vän med Pamela och Rod Thompson. Bruce stod med oss när tävlingen började och även Rod kom fram till gänget. Kelsey Serwas pojkvän presenterades av Rod och vi fick veta han han rest till OS för att överraska sambon Serwa. Senare såg vi hur en chockad Kelsey kastade sig i hans armar på läktaren. Senare under OS fick de uppleva något ännu större...
Herrarna kvalade och svenskarnas skidor verkade dåliga, de var långt efter de andra åkarna. När väl tävlingen drog igång så åkte svenskarna ut direkt!! Vilket antiklimax! Det var många svåra krascher och bl.a. så fick Marielles pojkvän Del Bosco föras till sjukhus. Besvikna åkte vi hem till hotellet, jag tryckte i mig halstabletter för att klara av en radiointervju. P4 Uppland ringde upp och gjorde en liveintervju i tio minuter, det gick väl ok med tanke på den trasiga rösten..
På kvällen stod vi på läktaren igen i Alpensia, laddade för lagsprinten i längd. Herrarna trodde vi inte på men damernas lag med Kalla/Nilsson kändes oslagbara! Det var ett bra drag på läktaren med många svenskar och norrmän, även en klick amerikanare som stod bakom oss väsnades. Tävlingen var jämn fram till sista sträckan då det blev ett mer utsträckt fält. Sverige, Norge och USA såg ut att göra upp om guldet och nu var det rejält nervöst. Men det kändes skönt att ha Nilsson med där framm inför spurten. Jag hade spelat 1000 kronor på Sverige som vinnare så det var en fantastisk känsla då Norge tappade mark inne på stadion. I sista kurvan kom Sverige och USA kämpandes in på upploppet sida vid sida och jag började fira vinsten, för inte kunde väl USA av alla länder... JO USA KUNDE VINNA GULDET med en tåspets!!! Vilken chock!! I efterhand har jag sett tv-klipp på mig och Johan hur vi bevittnade målgången.... det kan vara mästerskapets roligaste klipp, Johan blev fullständigt vansinnig hahaha.
Däremot rann glädjetårarna hos amerikanarna som stod bakom oss. Norge vann som väntat herrtävlingen och Mortens medaljsamling runt halsen började bli tung... Han hängde på sig en medalj för varje guld, silver och brons som Norge vann.
På kvällen blev det stor födelsedagsmiddag med hotellgänget. Stein Erik fyllde år och han bjöd allihop på en helkväll där vi satt vid stekbord och stekte vår egen mat. Där fanns olika kött och vitlök, kimshi, vitkål och olika såser att dippa i. Det blev en fantastisk kväll med många sånger, tal och skratt! Vi hade verkligen hamnat i ett bra gäng tack vare Morten som höll i hotellbokningen.
Efter middagen blev det fest på Birch igen och ännu en gång stängde vi stället hahaha.
22/2:
Trötta tog vi oss upp till Yongpyong för att se herrarnas slalom. Vi tog plats på pressläktaren tillsammans med Morten och i solskenet såg vi hur det växte fram en spänning inför andra åket, Norge och Sverige i topp genom Kristoffersen och Myhrer.
Inför andra åket så tog vi plats längst fram på ståplats och Anja Pärson kom fram och pratade om förväntningarna.
Svenske Kristoffer Jacobsen gjorde en bra tävling och slutade på sjunde plats och till slut var vi framme vid Myhrer. Det var nervöst under åket men sedan utbröt det stora jublet bland oss då tavlan visade grönt vid målgången, minst silver!!
Både Johan och jag hade sagt till alla norrmän att Kristoffersen skulle köra ur i det andra åket och så blev fallet! GULD till Myhrer och vårt gäng exploderade av glädje!! Jag hade tagit med en extra guldmedalj ifall jag skulle få chansen att ge en till Kungen och nu kom tillfället! Jag gick fram till Kungen och sa -Här får DU en guldmedalj! DU fick ju en i Rio av mig! -Jaha tack så mycket!
Han tog av sig handskarna och tog i hand och tackade, stort olympic moment haha.
Vilken känsla att ännu en gång få se en svensk högst uppe på pallen i slalomens målområde. Efter presceremonin kom Kungen förbi oss och jag tog en rätt dålig selfie på oss haha. Tommy Eliasson Winter fick ännu en guldkram, vilken chef!
På kvällen gick Tompa och Johan på damernas skidskyttestafett medan jag tog de tre roliga bussarna ner till Gangneung för att se short track. Jag ville bocka av denna sport eftersom den är häftig att se samt att den är så stor i Sydkorea. Arenan var stor och utsåld så stämningen var grym mellan kanadensiska, holländska och koreanska fans. Det gick undan nere på isen, lite som i speedway, det känns som snabbare i verkligheten än på tv. Jag såg flera finaler men fick inte uppleva något koreanskt jubel, däremot fick jag uppleva chocken i publiken då tre koreaner ramlade i olika finaler. Häftigast var att se stafetten, vilken teknik de hade i växlingarna!! Verkligen imponerande!! Fick även se ett världsrekord.
Efter finalpasset så gick jag runt i OS-parken då jag plötsligt såg en tv-studio med massor av folk utanför. Jag förstod att det var en amerikansk tv-studio för utanför stod USA´s hockeydamer som vunnit guld. När jag gick närmre så såg jag ett långt blondt hår i studion och där satt hon, idolen Lindsey Vonn!! Jag träffade henne i Vancouver 2010 men ville naturligtvis ta ett foto på henne igen. Jag hade ju mina snygga OS-kläder så jag chansade och gick förbi studiofolk och vakter, och plötsligt stod jag bland kameror och journalister och tittade på när Lindsey gjorde intervjuer med olika bolag fem meter bort. Journalisterna var själva uppspelta och tog selfies med Lindsey och när hennes assistent sa att de måste springa iväg till bilen för att åka till nästa event så frågade jag om inte Team Sweden kunde få en selfie... Självklart, jag höll om LINDSEY VONN och fick en selfie :) Tyvärr blev den lite suddig för att jag hade blixtfunktionen på men sak samma, jag hade fått träffa henne igen, och på ett roligt sätt efter att ha tagit mig förbi vakterna.
Jag fick meddelanden om att Sverige tagit medalj i skidskyttet och att jag varit på fel plats... nja, jag var glad för Tompa och Johans skull som fick se en medalj live men jag var hyfsat nöjd själv, short track och Vonn !
Jag tog bussarna tillbaka till vår by och tittade in på ett fullsatt Birch... jag gav upp och gick hem.
23/2:
Mulet och snöfall, damernas skicross stod på programmet. Detta hade jag längtat till! I Sochi firade jag Marielles guld med hennes föräldrar, nu hejade jag på Sandra Näslund som fram till OS hade varit helt överlägsen i världscupen. Marielle hade mirakulöst tagit sig till OS efter en svår skada och nu hade hon bästa tiden i kvalet. Vi stod med Pamela och Rod och spänningen steg då det var dags för Marielles kvartsfinal. Marielle körde omkull direkt och hennes comeback var över. Jag kramade om Rod och beklagade. Lisa Andersson och Sandra Näslund gick till semifinal och hoppet levde. Lisa blev tyvärr utslagen men Sandra kämpade sig till final. Vi stod bredvid Indie Sherrets föräldrar och de fick se sin dotter göra en svår krasch, hemskt att se live.
I finalen fick Kelsey Serwa en bra start och hon åkte som under hela dagen, helt felfritt och hon vann ett välförjänt guld. Silvertjejen från Sochi fick sin revansch inför den ditresta pojkvännen. Sandra fick en tuff final med armbågsfight med Fanny Smith och tyvärr gick Sandra lottlös från finalen. En arg och tårögd Sandra lämnade in en protest som avslogs direkt, det blev en fjärdeplats. I Sochi kom hon femma så det var ett fall framåt men hon var ju favorit detta år så självklart var hon besviken och väldigt ledsen efteråt.
Vi åkte hem till byn och hade en lugn eftermiddag. Jag kände mig tom och nedslagen efter skicrossen, ingen medalj i varken herr- eller damtävlingen. Jag brinner ju för sporten och har lärt känna både ledare, sponsorer, åkare och familjemedlemmar så det var verkligen tråkigt att slutade som det gjorde. Över huvudtaget så floppade tävlingarna i Phoenix där jag hade tippat minst fyra svenska medaljer. Jag tog en runda i OS-parken och upplevde kaoset inne i Superstore. Det var så mycket folk och överallt revs och slets det i tröjor, vantar, nallar, halsdukar och de hundratals andra produkterna med OS-loggan på.
Jag kollade även i biljettluckan efter biljetter till herrarnas curlingfinal men den var utsåld. Efter ett tag bestämde jag mig för att greppa ett sista halmstrå och efter några mail, sms och telefonsamtal så hade vi fått hjälp med biljetter till curlingen!
På kvällen var det dags för herrarnas stafett i skidskytte. Sverige hade vunnit i världscupen innan OS och det var blåsigt väder så jag trodde på en skräll. Jag spelade 200 kronor på Sverige till 34 gånger...
På läktaren fick vi sällskap av Stefan Holm och hans son Melwin, det borde ju betyda tur...
Stafetten var jämn och spännande i busvädret och vi började så smått tro på medalj igen!! Inför sista skyttet var det Sverige och Norge som gjorde upp om guldet och åkarna kom in på skjutvallen samtidigt. Herregud så spännande. Storbildssärmen zoomade in de båda åkarna och deras tavlor, perfekt upplägg för den ultimata spänningen. Jag tog mig ner till bryggan som var mellan läktaren och banområdet. Mycket stod på spel förutom själva guldjakten. Om Sverige skulle vinna stafetten så skulle jag vinna 6800 kr på själva segern samt 2100 kronor för att jag spelat på minst sex svenska guld, nu kunde det infrias...
Sverige, en bom, Norge två bom, herregud.... Lindström satte första extraskottet och åkte iväg i ensam ledning!! Jag hoppas att ingen tv-kamera filmade mig då jag gick fullständigt bananas!! Jag skrek till Tompa -Ikväll bjuder jag på bubbel på Birch!!! Vilken eufori och glädje i målområdet där vi svenska fans jublade tillsammans med skidskyttetjejerna, SOK och Kungen.
Thomas Engdahl kom fram och vi guldkramades igen. Sedan kom SOK´s ordförande Hans Westberg och kramade mig. Killen bredvid gapade och sa -Du känner ju alla i smöret. Kungen gick förbi och vinkade och sedan fick vi se ännu en härlig segerceremoni. Efterfesten i värmetältet var fantastisk där Morten fick äran att hänga på mig guldmedaljen samtidigt som jag hängde på honom en silvermedalj. Jag var otroligt lycklig efter segern och när det var dags att stänga värmetältet så gick jag ut och tittade på volontärerna som firade att sista skidskyttetävlingen var över och att de hade skött sina uppgifter.
Kvällen avslutades med guldfirande på Birch!! Det var gott om kanadensare på plats som firade Serwas skicrossguld och bl.a. så träffade jag Marielle Thompson, ett kul återseende.
24/2:
Trötta tog vi oss upp till Yongpyong igen för att hämta ännu en medalj, dagens första event, Alpina team event. Sverige var stora favoriter och det var gott om svenskar på plats. Kungen, Holm, Tensongänget, skicrossgänget m.fl. Anja Pärson kom fram till oss med sin fotograf och han satte myggor på oss och gjorde sedan ett reportage som skulle sändas senare under dagen.
Sverige fick en svår lottning och blev utslagna innan det ens luktade medaljjakt. Antiklimax!! En av de största svenska medaljchanserna sprack tidigt och vi beslutade oss för att lämna tävlingen för att komma iväg till curlingen i Gangneung. Tompa stod över och gick till Sweden arena för en lugn eftermiddag.
Det tog oss 2,5 timme att åka med fyra bussar till OS-parken i Gangneung. Vi kom in i parken med våra slalombiljetter och gick bort till curlingarenan där vi skulle få våra finalbiljetter. Vi var lite tidiga så vi passade på att köpa mästerskapets äckligaste lunch. Det var vita puffar gjorda på ris tillsammans med en äcklig sås, totalt oätbart! Blev en korv utan tillbehör istället...
Till sist fick vi våra biljetter och tog plats i den utsålda men halvtomma hallen. Vi träffade Glenn Östh som jobbar på SOK och summerade spelen tillsammans med honom. Jag trodde det skulle vara gott om svenskar på plats men det var betydligt fler amerikaner som sågr fram mot matchen USA-Sverige. Jag trodde på en enkel seger för svenskarna men det blev en tuff match.
Vid ställningen 5-5 tog USA fem poäng och det föll en rödvitrandig ridå framför våra ögon. Fem poäng i en final!!
Till sist gav svenskarna upp och ett givet guld blev till silver. Besvikna gjorde vi ett försök att skaffa biljetter till damernas final men även den var utsåld.
På kvällen hade vi avskedsmiddag med hotellgänget på samma restaurang där Stein Eriks klassiska födelsedagsfest hölls.
Så det blev ännu en kväll med fantastisk mat, öl, vin, fina tal, kramar, tårar och skratt. Det var verkligen ett fint gäng från Norge, Sverige och Tyskland, vi kommer nog ses igen, här fann vi vänner för livet!! Naturligtvis gick vi vidare till Birch!
25/2:
Det blev frukost på hotellet med damernas curlingfinal på tv. Vi lyckades inte få biljetter till den utsålda matchen så jag sa till Johan redan dagen innan finalen att vår guldsvit med att ha sett alla gulden live skulle spricka. Jag trodde på tjejerna och de infriade mina förhoppningar genom att slå hemmanationen Sydkorea. Vi jublade i restaurangen och våra norska vänner gratulerade artigt.
Vi åkte upp till Sweden arena för en sista köttbullelunch i solen. De hade utförsäljning av prylar och Johan köpte en solstol till mig i present... Jag kunde ju inte ta med den hem så jag klippte sönder tyget och tog det som ett minne. Jag och Patrick Ekwall satt i solen och summerade mästerskapet då han plötsligt utmanade mig i hockeyspel. Han satte sin ryggsäck på spel ifall jag skulle vinna. Efter en stund förstod jag varför han vågade satsa ryggsäcken... han utklassade mig med 9-1...
Vi tackade för oss och lämnade Sweden arena för att ta bussen till Alpensia en sista gång.
Eftersom Sverige missade hockeyfinalen så hade vi köpt biljetter till damernas tremil i längd istället. Det kändes vemodigt att kliva ut på läktaren en sista gång och ta plats ovanför mållinjen tillsammans med våra norska vänner. Vi hoppades att Kalla skulle kunna ta en medalj, vi misstänkte att Marit Björgen förmodligen skulle leka hem detta lopp. Aftonbladets spelservice tyckte att dagens bästa spel på OS var att Stina Nilsson skulle bli sämre än tolva.... Loppet startade och vi fick samtidigt rapporter på sms om att Tyskland var på väg att vinna över "Ryssland" i ishockey. En stund senare var allt i sin ordning, Marit hade ryckt och "Ryssland" hade vunnit hockeyfinalen. Det kändes lite fint att vi var på plats under mästerskapets första och sista tävling, värdigt, in i kaklet.
Sara Lindquist från TT satte sig bredvid mig och gjorde en sista intervju, vi hade setts många gånger under OS och blivit bra vänner.
Marit Björgen gjorde sitt sista OS-lopp, kanske sitt sista mästerskapslopp i karriären och blev denna dag tidernas bästa vinter-olympier!! När hon gick i mål som segrare så slog hon det tidigare rekordet och det var en ära att få bevittna detta på plats. Bakom henne spurtade Stina Nilsson in på en överraskande tredjeplats (surt Aftonbladet) Stina ropade till Marit -Trea, är jag trea??!!
Stina trodde att hon kommit fyra men OS avslutades med en svensk bronsmedalj.
Vilken avslutning på vår resa, men det var lite surt att vi inte hade biljetter till kvällens avslutningsceremoni.. Jag sa till Tompa, -ska vi fråga Holm om han har några biljetter? -Frågar man inte så får man inget svar, sa Tompa. Så medan vi väntade på tremilens prisceremoni så skickade jag frågan om biljetter till Holm. -Hur många behöver ni? frågade Stefan... En stund senare kom han ner till oss med tre biljetter till avslutningen! De gäller endast tillsammans med ackreditering, men ni får väl testa sa han. Otroligt snällt!!
Ett team ville intervjua tre fans, ett fan från respektive medaljös land, så det blev Morten, en finne och jag. Det var direktsändning på storbildsskärmen så det kändes som en stor ära att få avsluta OS-tävlingarna med att få hålla tal inför hela arenan. Jag gratulerade Stina till bronset och sedan passade jag på att tacka alla volontärer samt avslutningsvis -Thank you Korea!!! Stort ögonblick.
Jag gav en av mina bronsmedaljer till Thomas Engdahl och bad honom att ge den till Stina, sedan tackade vi arenan för två minnesvärda veckor och begav oss ner till byn. Där var det kaos med mycket folk och stillastående trafik. Utanför entrén var det en demonstration och vi såg minst en polis föras bort skadad.
Vi var lite nervösa för biljetterna som gällde till hedersläktaren där man måste kunna visa ackreditering. Men vi kom i alla fall in genom entrén till parken så första hindret var avklarat. Sedan kom vi till en stor grind där de kontrollerade biljetterna och id. Eftersom vi saknade ackreditering så stoppades vi och vi fick stå på sidan av medan det kollades om vi kunde få komma in. Jag sa att vi var inbjudna gäster av IOC men det gick trögt. Plötsligt stängdes grinden helt och det blev kaos igen.. Varken vi eller alla de som verkligen hade tillträde till de platserna släpptes in. Journalister och atleter stod där och avslutningen skulle snart inledas, stämningen var uppretad kan man säga. Jag tog kort på allt folk som stod där vid grinden och sa till mina vänner att nu tar vi plats på vanliga läktaren, här kommer vi aldrig in. Vi gick upp på den vanliga läktaren och tittade ut över arenan. Vakter kollade alla biljetter så det såg mörkt ut att ta sig ut på läktaren. Jag såg att det fanns massor av tomma platser nedanför tv-kommentatorerna så jag gick fram till vakten och sa -Hej, titta, vi har dessa biljetter som gäller till hedersläktaren men de har stängt grinden där nere, det är kaos, de sa att vi kunde sätta oss var vi vill istället! -Men detta är pressläktaren, det går inte! -Men titta där, det är ju massor av tomma platser, det är väl bara bra om vi sitter där! -Ok, har ni några kameror? -Nej! -Ok, ni kan gå ner!
Plötsligt satt vi längst ner på pressläktaren, på avslutningsceremonin, gratis. Johan bara skakde på huvudet... Själv hade jag gåshud, vilken perfekt avslutning på denna resa!! A-biljetterna till avslutningen kostade ca 9000 kronor så var verkligen tacksamma.
Och vilken show det blev!! Häftiga effekter, fyrverkerier, drönare, pampig musik, hög musik, Lindsey Vonn.. och inte minst prisutdelningen för damernas tremil. Björgen och Nilsson fick kliva upp pallen inför hela arenan. Det var fruktansvärt kallt men vad gjorde det, vi var lyckliga där på våra guldplatser. Ceremonin avslutades med disco och alla atleterna dansade inne på arenans golv. En kanadensisk journalist kom fram och ville byta jacka med mig, jag avböjde, det kommer ju fler mästerskap.
Jag dök upp på ett klipp på storbildsskärmen, stort att få vara en del av avslutningen haha
Som vanligt kändes det jobbigt att vandra genom OS-parken en sista gång, jag hatar den känslan varje mästerskap, när det är över och man ska ta farväl. Jag gav en volontär en kram som fick symbolisera ett tack till alla volontärer under spelen.
När vi kom ut genom entrén såg vi kön till bussarna. Den ringlade sig förbi vårt hotell och fortsatte gatan bort. Den måste ha varit en km lång, stackars de människor som stod där, det måste ha tagit flera timmar att komma hem. Vilken känsla det var att gå raka vägen hem till hotellet, tio sekunder från entrén och vi var hemma. Jag och Tompa skulle åka till flygplatsen klocka tre på natten så vi packade våra väskor och lämnade dem till "Junior". Plötsligt när vi var på rummet så kom ett meddelande från hotellets restaurang där Johan befann sig "Kom ner, guvernören är här" Jaja tänkte vi, vi går ner och kollar vad det handlar om.
Där i restaurangen var det full fart. Provinsens guvernör Choi Moon-Soon var där med sina medarbetare för att äta middag och det var full fest. Morten hade bytt till sig prylar från guvernören och nu skulle det snapsas och groggas. Jag gav guvernören en svensk medalj och han blev överlycklig. Jag frågade om han hade någon dotter för jag är singel. Då blev han eld och lågor, min sekreterare är singel berättade han och sedan skulle jag gifta mig med henne. Jag undrade om detta verkligen stämde, varför skulle guvernören komma till vårt lilla hotell för att äta middag efter avslutningen? De borde ju haft VIP-middag på arenan... Jag googlade namnet och fick direkt fram en bild på guvernören och Gunilla Lindbergh! Allt stämde. Jag visade bilden för guvernören och han blev jätteglad.
-Gunilla!! I lover her, HE is my sister!! utbrast han hahaha. Vilken natt... Morten visade sin kikare för guvernören som blev glad då han upptäckte att det var en fickplunta. Guvernören skruvade av korken och började blanda groggar. Hans följe såg lite oroliga ut men Choi festade på och var lycklig över sina nya vänner från Norge och Sverige. När han senare under natten klev in i sin bil utanför restaurangen så stod hans följe och bugade utanför bilen. Vilken märklig natt men det kändes ganska naturligt ändå att vårt äventyr skulle sluta på detta sätt. Efterfest med provinsens guvernör...
26/2:
Strax efter tre på natten tog vi farväl av Johan som skulle stanna i Sydkorea några dagar och vila. Jag, Tompa och Morten fick skjuts till Seouls flygplats av "Junior", en resa på ca 24 mil... Morten skulle hem till Norge medan jag och Tompa skulle flyga till Thailand för att vila upp oss efter OS. Trots att det var tidigt på morgonen så var det mycket folk på flygplatsen. Många atleter var på plats för att lämna Sydkorea. Jag minglade runt såklart för att se vilka atleter som fanns på plats. De hade en egen avdelning där de checkade in men jag minglade vant runt med mina fina OS-kläder. Jag gick förbi Eve Muirhead, en brittisk curlingspelare som jag gillat i många år haha. Heidi Weng satt på en bagagevagn och såg sur ut. De svenska curlingherrarna satt vid ett bord men jag störde dem inte, däremot gick jag fram till Anna Hasselborg och gratulerade till curlingguldet! När vi skulle gå till säkerhetskontrollen så fick jag syn på Marit Björgen som kom gående i samma rikting som oss. Jag gratulerade henne till ett bra OS och klappade henne på axeln samtidigt som jag kläckte ur mig till den störste vinter-olympiern genom tiderna -Du är så jäkla bra!! Tusen tack svarade hon, precis som hon sa då jag stod bredvid den norske kungen på hedersläktaren i Sochi och gratulerade henne till ett guld.
Jag och Tompa ställde oss i kön till säkerhetskontrollen då plötsligt en funktionär tog tag i oss och sa -Nä här kan inte stå, gå in här istället, det går fortare! Och så visade han oss ingången för media och atleter.. Ännu en gång gav våra jackor en fördel.
Ingvild Flugstad och Marit stod och tittade på den långa kön så jag sa till dem att följa med oss för att slippa kön. De såg lite fundersamma ut men sedan följde de med oss genom säkerhetskontrollen. När vi kommit igenom passkontrollen så bad jag Marit signera den nu historiska guldbiljetten från tremilen och det gjorde hon naturligtvis. Sedan blev det ett foto tillsammans med Marit och Ingvild, de var verkligen trevliga och glada så det blev en perfekt avslutning på OS för mig!!
Sedan bar det av till Thailand för mig och Tompa men den resan avhandlas på en egen sida.... Vilken sagolik OS-resa, tack !!
Now I declare the winter olympic games 2018 closed!
© Magnus Legnerfält 2018
Inför
Olympiska spelen... långa dagar, lite sömn, mycket planering, få riktiga måltider, dyrt, men alldeles alldeles underbart!!
Planeringen inför en OS-resa börjar minst ett år innan tävlingarnas start. Sällskap? Boende? Flyg? Biljetter?
Inför Pyeongchang stod det tidigt klart att två fantastiska vänner ville följa med. Tompa Svensson från Helsingborg med ett OS på meritlistan, London 2012. Och Johan "Oraklet" Beckman från Stockholm, Sydney, Aten, Peking, London och Rio.
Jag gör mitt åttonde OS på läktaren, tidigare besökta spel: Lillehammer, Aten, Peking, Vancouver, London, Sochi & Rio.
Jag får ofta frågan vilket OS som var bäst, det är omöjligt att svara på för alla har haft sina egna höjdpunkter, men Aten håller jag kanske lite lite före de andra..
Boende: Under skid-VM i Lahtis 2017 så träffade jag en bekant norrman som jag brukar stöta på under olika mästerskap. Han berättade att han bokat ett hotell mitt i smeten i Pyeongchang så vi bestämde att höras av efter VM. Det slutade med att vi bokade ett trippelrum under spelens andra vecka. Den första veckans boende fixades via Airbnb, då har vi en lägenhet utanför tågstationen i Seoul. Närheten till tåg är alltid viktigt under OS då det är mycket resor till och från tävlingsplatser.
Biljetter: Som vanligt fick vi inte beställa via den officiella sidan så det blev några inköp hos dyra Cosport. De är samarbetspartner med SOK och de enda som får sälja biljetter i Sverige, och det med ett rejält påslag som jag inte gillar! Jag lyckades ta reda på att försäljningen gick trögt i Sydkorea och efter att ha mailat till organisationen så fick jag veta att de skulle släppa försäljningen fritt till resten av världen i Oktober. Så när dagen kom då vi fick börja handla så var det bara att välja och vraka bland alla sporter till ordinarie priser, tack för det :)
Sponsorer: Jag började spåna på om det inte skulle kunna gå att få lite ekonomisk hjälp med kläder och biljetter. Jag började med att kontakta en kompis som har en grävfirma och vips så hade vi fått klart med nya vinterjackor och hoodies.
Sedan etablerades en kontakt med spelbolaget LeoVegas och där blev det också positiva besked så hockeytröjor och en del biljetter kunde inhandlas. AS3 i Stockholm sponsrade med glasögon från Bliz och en vän på Goodyear skickade tre väldigt fina vinterkängor så att vi skulle klara kylan i PyeongChang. Tyvärr så stod inte en annan person på Goodyear för sina ord och handslag. Stefan Engdahl lovade oss 20 000 kr till biljetter (på after ski i Idre...) och han bedyrade även dagen efter att han stod för vad han sagt. Men efter Idreresan så var det väldigt tyst från honom..
Men vi tackar de som hjälpt oss, verkligen välkommet med lite stöd till dyra OS-resor :)
AS3, LeoVegas, Tomas Gustafsson och Kentas schakt & gräv AB. Christian Borg sponsrade med flaggpinnar, nog så viktigt. Stefan Lund sponsrade med curlingtröjor. Petra Thorén fixade Aftonbladets OS-bibel. Mats Daleskog fixade Sverigeprylar.
Tack till Magnus Palmén som försåg oss med sms-rapportering hemifrån.
Sammanfattning
PyeongChang 2018, herregud vilket fantastiskt mästerskap det blev!! Sveriges atleter mäktade med att plocka hem 7 guld, 6 silver och 1 brons. Jag lyckades se 11 av dem live, 6 av gulden, det sjunde, damernas curling var vi chanslösa på, slutsålt.
Vårt gäng såg det mesta tillsammans men hade ett par olika event. För min del blev det 29 event på 17 dagar!!!
14 herrtävlingar, 11 damtävlingar, 3 mixade tävlingar samt avslutningsceremonin. Utöver dessa så såg vi flera medaljceremonier på Medal plaza. Under dessa 17 dagar blev det för min del över 75 resor med shuttlebussar... Och ett stort antal microburgare..
Vi glömmer aldrig: * Kvällarna på Medal plaza, kylan, den pampiga scenen och musiken som bet sig fast i hjärnan så att man konstant nynnade på medaljhymnen. Känslan när de tagna atleterna inte kan hålla tillbaka tårarna. Gåshuden när svenska idrottare kliver upp på pallen. Stoltheten när man hör den svenska nationalsången. * Värmen på tågen och bussarna * Lukten från risvinet * Lukten från kängorna * Min fot.. * Backarna till längarenan, bobarenan och Phoenix. * Glädjen när vi lyckades ta ett tidigare tåg hem än planerat och lyckades få sittplatsbiljett * Hjälpsamma koreaner i tunnelbanan och på gatan, vilsna svenskar * Blåa drinkar i påsar * Buss 7 * Buss 8 * Buss 9 * Buss 31 * Köttbullar med mos * Sweden arena * Hannah Öbergs föräldrar * Jörgen Perssons glädje över Atenbilder * Holms deltagande i klacken * Patric Westers stolthet * Familjen Thompson * Guldkramarna * Kimshi
• Kallas fanclub som fick tejpa över reklamen på sina jackor * Olympic fast lane på flygplatsen * -Hur stavas Myhrer? -Med Y! * -Ulf? Finns det någon Ulf här? Jag har hans fru här i telefonen! * På Åhlens! * -Hasse vinkade till oss där borta! -Hasse? Ni menar Kungen eller? -Va? -Hans majestät? -Hahaha nä Hans Westberg! * Nordkoreas klack * Pichlers glädje * Fridas guldfest * När ska vi skiljas Johanne? * Duade Kungen igen * Lindsey Vonn * Marit Björgen på flygplatsen * Guvernören * Löpsedlarna i Enköping " Fjärdhundrabon hamnade på OS-vinnarens guldfest" * Köerna * När Johan startade larmet i lägenheten * -Det finns ju inga skyltar här! * -Du känner ju alla i smöret! * De tyska clownerna * Birch * Kölden första veckan, is i ölen * Varningsmeddelanden i mobilen, jorbävning, oväder och skogsbränder.. * Golvvärmen * Toalettstolarna * Avslutningen på pressläktaren * Att bo 100 meter från OS-parken, händer nog aldrig igen, ingen bodde närmre än oss * Tomma stolar trots utsålt * Att se Hansdotter fira guldet med vår flagga * Tårarna då Hanna Öberg åkte mot segern * -Vart tog han vägen? * Mitt avslutningstal inför hela arenan i Alpensia efter tremilen * Värmekuddarna som delades ut gratis, sköna att ha i vantarna * Draget på Olympic stadium då stjärnorna EXO och Martin Garrix uppträdde på avslutning * Våra schyssta kläder, det var värt varje timme som jag suttit hemma i vinter och sytt fast tygmärken... * Hur bra allt flöt på, hundratals timmar av planering gav utdelning.
• Till sist, glömmer aldrig vilket bra gäng vi var! Vi bodde trångt, dåligt med sömn och energi, trots det var det bara skratt och gott humör, bra kämpat vänner, detta blev verkligen en drömresa!
Ett stort tack till alla nya och gamla vänner samt andra roliga möten i PyeongChang:
Tompa, Johan, Anna, Patric Wester, Rolf Hagström, Bo Johansson, Johan Plöen, Tess Uhlander, Philip Gadd, Johan Lovkvist, Bliz-gänget, Anja Pärson, Sara Lindquist, Torgny Mogren, Malin Westhed, Patrik Näslund, Patrick Ekwall, Stefan Holm, Stan Rey, Kelsey Serwa, Marielle Rod & Pamela Thompson, Georgia Sapounas, Jelena Välbe, Vladimir Smirnof, Lindsey Vonn, Ingvild Flugstad, Marit Björgen, Thomas Engdahl, Hans Vestberg, Marja, Glenn Östh, Kim Martin, Sara Bratell, Roberto Vacchi, Rickard Grip, Emma Dahlström, Petra Thorén, Bengt Skött, Linda Sandgren, Jörgen Persson, Jonnie & Mattias, Morten, The Clowns, Norrmännen på hotellet, Junior, Choi Moon-Soon, Kungen, Haakon, Calle Johansson, Tommy Eliasson Winter, Frida Hansdotter, Anna Hasselborg, Estelle Alphand, Bruce, VÖN, Erik Moberg, Viktor Andersson, Håkan Loob, Karin Frick, Joar, Thomas Bach, Hanna Öberg och hennes föräldrar
Guld:
Charlotte Kalla, längd
Stina Nilsson, längd
Hanna Öberg, skidskytte
Herrlaget, skidskytte stafett
Damlaget, curling
Frida Hansdotter, slalom
André Myhrer, slalom
Silver:
Sebastian Samuelsson, skidskytte
Charlotte Kalla, längd
Damlaget, längd stafett
Damlaget, längd sprint
Damlaget, skidskytte, stafett
Herrlaget, curling
Brons:
Stina Nilsson, längd
Resedagbok:
8/2:
Äntligen var det dags att inleda detta äventyr som hade planerats in i minsta detalj i över ett års tid. Jag och Tompa ställde oss i kön till Qatar airways och direkt fick jag syn på Malin från skidförbundet. -Elin! skrek Tompa och pekade åt andra hållet. Vår vän Elin skulle också flyga med samma plan för att sedan fortsätta till Vietnam. Några timmar senare mellanlandade vi i Doha och där träffade vi resesäljaren Johan Björk. Vi brukar stöta på varandra på de stora evenemangen.Han var inte allt för pratsam, han har lärt sig att jag inte tillhör hans målgrupp av kunder.... hans resor är löjligt dyra.
9/2:
Klockan 17.45 flög vi in över småörna utanför Seoul. När vi skulle passera passkontrollen så tog vi naturligtvis Olympic fast lane! Johan som flygit via Peking väntade på oss i ankomsthallen, nu var gänget komplet och vi knallade iväg för att hämta ut våra förbeställda tågkort... En person jobbade i servicedisken så det tog sin tid... Vi tog snabbtåget till Seoul och hade sedan inga svårigheter med att hitta till vår lägenhet eftersom vår värd hade mailat en färdbeskrivning på 33 sidor!!! Lägenheten låg precis vid tågstationen och vi fick varsin dubbelsäng, gott om utrymme för tre personer. Efter en snabb uppackning så gick vi till närmaste bar för att få i oss lite mat och dryck. Det blev många skratt den inledande kvällen :)
10/2:
Nu var det dags, OS skulle börja för vår del och visst hade vi medaljförhoppningar inför damernas skiathlon. Det var mycket pyssel innan avfärd, vad skulle man ta med? Hur mycket kläder skulle man ha? Vilka tågbiljetter skulle man ha? Det slutade med rätt biljetter men för mycket kläder.... Tåget från Seoul till PyeongChang var så varmt att man började svettas. 1,5 timme senare klev vi äntligen av och möttes av frisk luft vid stationen Jinbu. Stationen var en knutpunkt för de olika shuttlebussarna och volontärernas dåliga kunskaper i engelska skapada irritation eftersom folk inte fick klara besked var de skulle ställa sig i kö.. Till sist kom vår buss och vi klev in i en.. bastu! Herregud, folk kom klädda för att stå i tio minusgrader och så hade busschauffören valt att sätta temperaturen på 30 plus...Bara att fokusera på att man hade något kul framför sig.
Solen sken då vi promenerade in i Alpensias skidområde. Efter att ha passerat backhoppningens torn så kom vi in på längdskidsarenan och den förste vi träffade på var Torgny Mogren. Han trodde på en bra dag och han kom att få väldigt rätt! Vi var nyfikna på vad som serverades i dryckesväg och resultatet var öl och.. varmt risvin! Vinet smakade verkligen illa men det var ju bra att få något varmt i sig.. Vi hittade en bra plats på långsidan, 50 meter från mål där vi hängde upp flaggorna och gjorde till vår plats. Ett gäng från SOK gick förbi och en av dem stannade till -Tjena Lengan, klart att du är här! sa Thomas Engdahl.
Loppet startade, 7,5 km klassisk åkning och sedan 7,5 fristil. Björgen höll farten och Kalla gled enkelt med. Kallas skidor såg strålande ut så efter halva loppet började jag få en pirrande positiv känsla i kroppen. Ebba Andersson följde med i täten på ett mycket imponerande sätt, hur skulle detta sluta!? På sista varvet kom det härliga rycket av Kalla som gav henne en ledning på tio meter, nu blev det nervöst bland de blågula supportrarna på läktaren. Hade hon ryckt för tidigt? Skulle hon gå in i väggen? Björgen jagade i ursinnigt tempo men det gick inte att rå på en Kalla i fristil med bra form! Charlotte gled förbi oss på långsidan och sträckte armarna i skyn då hon passerade mållinjen. Vi skrek oss hesa av guldlycka! Tompa och Johan fick uppleva sina första vinter-OSmedaljer live och mitt i guldyran så gled Ebba Andersson in på en otroligt imponerande fjärdeplats! Vi hängde på oss våra egna guldmedaljer och jag kände en enorm glädje, jag hade faktiskt inte trott på guld, trots att jag spelat en hundring på Kalla.
IOK's ordförande Thomas Bach gratulerade oss och Eurosports Roberto Vacchi kom ner på läktaren och filmade oss och våra medaljer. Medaljörerna kom ut på arenan och hyllades i en liten ceremoni. Efteråt gick Kalla förbi oss och vinkade glatt!
Nu fick vi bråttom att försöka ta oss till medaljutdelningen nere i byn. Köerna till bussarna rörde sig knappt och kaoset var ett faktum. Jag kände på mig att det var kört att få se sveriges första guldmedalj 2018 men till sist så satt vi på en buss och 15 minuter innan prisutdelningen så var vi på plats. Men där fanns bara några koreaner som stod framför scenen och vi började misstänka att vi missat hela tillställningen. Inga svenskar syntes till och ingenting tydde på att det skulle hända något inom de närmaste timmarna.. I Sochi var det tusentals människor på prisutdelningarna. Men plötsligt dök Stefan Lund från curlingförbundet upp med ett litet gäng svenskar och när även Kallas pappa och förbundskaptenen Grip anslöt till vår lilla blågula grupp så förstod vi att vi skulle få uppleva något historiskt. Strax efter klockan 19 var det dags, gåshuden knottrade sig längs armar och ben då Charlotte Kallas fantastiska leende bländade Medal plaza. Thomas Bach delade ut medaljerna och äntligen var det dags att få höra den svenska nationalsången live igen på ett OS. Få ögonblick slår det för en OS-nörd ;)
Efter medaljutdelningen blev det ett besök i mästerskapets superstore och det inhandlades lite OS-prylar. Sedan gick vi en sväng i byn utanför OS-parken och det visade sig att hotellet vi skulle flytta till under mästerskapets andra vecka låg endast 100 meter från parkens entré! Vilket superläge!! Vi gick in på hotellet och åt en guldmiddag. Sedan tog det ett bra tag att hitta en volontär som kunde visa oss vägen till bussarna som gick till stationen Jinbu. Ett par timmar senare var vi hemma, utmattade men lyckliga :)
11/2:
Efter 3-4 timmars sömn så var det uppstigning för att ta tåget klockan 07.00 till PyeongChang och Phoenix snow park. Efter en brant klättring som gav hjärtklappning så kom vi in på arenan där vi skulle se snowboard slopestyle. Solen försökte värma oss men det var bra kyligt ändå i blåsten. Vi kunde endast se sista hoppet så inledande delen av åken fick följas på storbilds-tv´n.
Det var häftigt att se de imponerande tricken som åkarna utförde, tyvärr så var det inte Mattssons dag så svensken slutade nia. Segern gick till en 17-årig amerikan och silver/brons gick till Kanada. Efter tävlingen tog vi bussen till byn och värmde oss inne i en bar medan vi kollade biljettläget till herrarnas skiathlon. Dagen innan var det utsålt men nu när jag tittade i mobilen så såg jag att det fanns biljetter igen så vi knallade bort till biljettluckan och köpte tre stycken ståplatsbiljetter. Vi köpte med oss en varsin flaska vin för att förfesta på bussen till arenan, åktiden var dock bara fem minuter så det blev lite bråttom.. Tompas vin smakade uselt och det var kul att se norrmännens miner då vi bjöd dem på provsmakning i bussen hahaha. Vi tog plats på huvudläktaren trots att vi hade kategori B, det fanns gott om plats och ingen frågade om biljetterna så det var bara att njta av loppet från bästa plats... Njuta var kanske fel ordval, det var fruktansvärt kallt i blåsten. Folk börjad fly från andra långsidan där det blåste som mest. Och norrmännen dominerade loppet så nä, det var ingen njutning alls... Ölen frös i plastglasen!
Några timmar senare var vi tillbaka i Seoul och vi gick till McDonalds för att få i oss lite nattmat samt att möta upp Anna från Uppsala som hade anslutit till mästerskapet. Medan vi satt där och pratade så klev mina vänner från Kanada in i restaurangen. Rod och Pamela Thompson är goda vänner från Whistler och nu var de i Sydkorea för att se två av sina barn tävla! Marielle i skicross och Broderick i alpint. Det var fantastiskt roligt att äntligen få träffa dem igen, senast var när vi firade Marielles guld i Sochi.
12/2:
Sovmorgon till klockan 11, en inte allt för vanlig lyx på ett OS. Vi hade en sportledig dag för att göra lite sightseeing i Seoul. Vi tog en taxi till Lotte Tower, världens femte högsta byggnad, 555 meter hög. Utanför var det fortfarande julpyntat och när man stod bredvid den stora julgranen och tittade upp mot toppen på den 123 våningar höga byggnaden så var det svårt att hålla balansen.
Vi tog hissen upp till utsiktsdäcket och möttes av en bedårande utsikt över Seoul. Vi hade tur med vädret, sikten var god och vi kunde studera den olympiska parken där sommarspelen hölls 1988. På våning 120 fanns möjligheten att kliva ut på ett glasgolv, en mäktig känsla infann sig då man var omgärdad av höga fönsterglas samt fri sikt 120 våningar ner under fötterna!! På våning 123 fanns en bar men vi började bli hungriga så när vi för en gångs skull hade möjligheten och tid att äta en ordentlig lunch så passade vi på att äta oss mätta nere i Lotte World. Johan var lycklig...
Vi tog en taxi till Namdaemun market, Koreas största marknad. Där strosade vi runt bland gränderna samt i källarbasarerna. Där fanns allt från sprit, kryddor och kläder till stånd som endast sålde eltejp i olika färger... Det var lätt att gå vilse bland alla gångar men det var verkligen en upplevelse att strosa runt där. Alla färger och dofter, både goda och illaluktande.
Sedan tog vi lokalbussen hem till tågstationen och gjorde ett besök på Lotte matmarknad. Än en gång möttes vi av alla olika dofter och synintryck. Överallt bjöds det på provsmakningar och vi testade runt bland godsakerna.
På kvällen gjorde vi ett besök på bargatan Itaewon. Vi satte oss i baren Sam Ryan´s för att äta middag då vi nåddes av beskedet att Samuelsson tagit ett överraskande silver i skidskytte! Det måste ju firas!! Johan lämnade in kortet i baren och sedan blev det fest!
Kvällen avslutades i en liten trång bar som serverade blå drinkar i plaspåsar med namnet "Adios"... ja ni förstår ju hur det slutade...
13/2:
Uppstigning 09, tungt! Ett varmt tåg till Jinbu och sedan en ännu varmare buss till Alpensia. Det var riktigt kyligt väder då vi tog plats på A-läktaren vid målgången. Dagens event var de individuella sprinttävlingarna i längd. Stina Nilsson såg grym ut i kvalet men Calle och Ida hade ingen bra dag. Efter kvalet passade vi på att värma oss i värmetältet och där träffade vi tre norska tjejer som inte hade fått sitt bagage på plygplatsen. Trist när man är på ett OS och alla grejerna ligger i packningen... de hade fått shoppa ihop lite kläder och humöret var på topp ändå. Vi träffade även TV-snickarna Johnnie Krigström och Mattias Särnholm, de var imponerade av mig som drack det varma risvinet... På läktaren var det riktigt kallt, Korea bjöd på snöstorm och vi oroade oss lite för Tre kronor som stod bakom oss. Vi hade även Eurosports team runtomkring oss så klacken bestod bl.a. av Anja, Karin, Loob och snickarna.
Tävlingarna blev inte så spännande då de bjöd på två överlägsna vinnare, men vad gjorde det då den kvinnliga segrarinnan hette Stina Nilsson! Det blev ett vilt firande på läktaren och jag fick en fin guldbild tillsammans med Eurosports team.
Herrarnas sprint vanns överlägset av norske Klaebo. Anja Pärson lade ut en bild på mig och min norske vän Morten med texten "Delad glädje på läktaren idag" På vägen ut från arenan stoppades vi av Expressen-TV för att göra en live-intervju med min vän Sara Bratell. Det blev en segerrusig intervju med mycket glädje. Och kvällen fortsatte bra, vi hann med ett tåg tidigare än det vi hade förbokat så vi fick en bonustimme hemma i Seoul. Den firades med nattmat på McDonald´s, det var verkligen superäckligt i deras kök men vi var ju hungriga...
14/2:
Uppstigning 05.35 för att laga kläder.... Jag hade ett hål i byxfickan så det var lika bra att sy igen det så att jag inte skulle tappa plånboken.... Senare under dagen märkte jag att det rasslade nere i byxbenen... det visade sig att jag hade redan tappat ca 10 mynt genom hålet i fickan... som nu var lagat... så det var bara att klippa upp ett hål så att jag fick ut mynten...
Vi tog oss till Yongpyong för att se damernas slalom. Det blåste friskt och tävlingen hade blivit framflyttat en timme, lite oroligt...
Jag träffade Tommy Eliasson Winter som är chef för det alpina laget, vi har kännt varandra sedan OS i Sochi. Han var positiv till start så vi hoppades att han skulle ha rätt. TV-snickarna Johnnie och Mattias dök upp och undrade såklart om jag hade något vin...
Nordkoreas berömda klack dök upp... Ca 50 unga kvinnor dök upp med en massa vakter och de satte sig på läktaren och började utföra inövade hejaramsor med tillhörande koreografi.. Det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig till detta spektakel... De satt där och gjorde sina grejer medan resten av publiken fotograferade och filmade. Ingen utomstående fick komma för nära men vi lyckades ändå med att föreviga dem på nära håll i värmerummet samt nedanför läktaren, en bisarr upplevelse.
Till sist kom det tråkiga beskedet att tävlingen skulle flyttas fram två dagar.
Vi hade åtta timmar kvar till dagens andra event, Stina Nilssons medaljutdelning på Medal plaza. Vi gick ner till Sweden arena, ett hus som SOK satt upp tillsammans med olika sponsorer. En plats för fans, journalister, idrottare och näringsfolk att ses på.
Utanför huset fanns möjlighet att spela hockeyspel, testa skidskytte, handla souvernirer samt mat och dryck. Man kunde även sitta i solen och titta på de svenska tv-sändningarna på storbilds-tv. När vi kom dit så hade Ericsson ett event inne i huset samt att norges kronprins Haakon var där på lunch så inledningsvis så blev vi stoppade i dörren men efter en kort stund så kom en tjej ut med VIP-band till oss och sa att vi blivit inbjudna, helt rätt tyckte vi... Inne i huset slog vi oss ner i sofforna och bjöds på köttbulla med mos och lingonsylt. Vi började prata med våra soffgrannar Roffe och Patric. Det visade sig att Patrics son Oscar skulle tävla i slopestyle, vi blev goda vänner och hade väldigt roliga upplevelser tillsammans de kommande dagarna.
Snickarna Johnnie och Mattias satt också i soffan så det blev en trevlig eftermiddag i Sweden arena. När Haakon skulle lämna huset så önskade Norge lycka till och han klappade mig på axeln och önskade detsamma. Curlingförbundets Stefan Lund hade lämnat fyra curlingtröjor till oss i huset så vi passade även på att hämta ut dem. Tommy Eliasson Winter tittade förbi och vi hann med en pratstund innan det var dags att ta bussen ner till byn Daegwalleyong. Vi minglade runt lite och förundrades hur det kunde vara tillåtet att köra bil precis utanför entrén till OS-parken... Hade det varit i London så hade man inte kommit så nära med privata fordon. Vi tog en promenad innen i OS-parken och jag passade på att ta lite närbilder på OS-elden.
Sedan var det dags för medaljceremonin och jag lyckades slinka in i VIP-fållan så plötsligt stod jag bredvid kronprins Haakon och hans livvakter... Det var som vanligt mäktigt att stå där under medaljceremonin med den pampiga musiken och atleternas glädje. Stina Nilsson fick sin guldmedalj och den svenska nationalsången spelades inför tårögda svenskar.
Dessa ögonblick gör att alla bussresor och köer känns lite lättare...
15/2:
Dags för en guldglimrande svenskdag hoppades vi, det var dags för damernas 10 km i längd. Vi inledde med att dela en flaska bubbel i solen utanför tågstationen Jinbu. När vi kom till arenan så fick vinterjackorna vila, det var strålande solsken och jag träffade en glad Vladimir Smirnov som bedyrade att han hejade på Charlotte Kalla.
Linda Sandgren som jobbar på SOK kom och hälsade på på läktaren och gjorde en intervju med mig angående mina OS-resor, det blev en fin artikel på SOK´s hemsida. Det blev ett spännande lopp och vi höll tummarna så hårt vi kunde för Kalla men tyvärr så räckte det inte till, Charlotte kom tvåa och segrarinnan blev Haga från Norge. Eftersom Kalla inte vann så hade vi ingen anledning att ta oss ner till medaljceremonin i byn, istället valde vi att köpa biljetter till damernas skidskytte, ett av olympiadens bästa beslut.
Vi tog plats på läktaren tillsammans med Roffe, Patric, Bo Johansson, Johan Plöen samt Stefan Holm, en bra klack. Patric sa tidigt att Öberg skulle vinna guld, ingen vågade tro honom... Men svenskorna började bra och tidigt i tävlingen började Johan skrika om att vi måste köpa biljetter till damstafetten... Holm skrattade men höll med... Patric fortsatte sia om guld... Medan konkurrenterna började bomma så sköt Hanna Öberg fullt, nu gällde det att åkningen skulle hålla, och det gjorde den!!! Vad var på väg att hända??!! När det var uppenbart att det skulle bli ett svenskt skrällguld med oss på plats så började tårarna rulla längs mina kinder. Jag kunde inte tro att det var sant att jag fick vara med om detta. Hannas föräldrar kramade om oss, deras tårar rann också... Vi tog oss ner till banområdet och där fick jag en guldkram av Thomas Engdahl från SOK, det var inte den sista guldkramen mellan oss...
Det var vild glädje bland alla svenskar på plats, Patric Wester var cool och hade ju faktiskt haft rätt om guldet hela loppet.
Wolfgang Pichler kom förbi och gav ett fantastiskt segervrål in i min kamera. SVT hörde av sig till mig och ville att jag skulle vara med i deras sändning via skype... jag avböjde. Det var rörande att se Hanna krama om sina föräldrar och pojkvännen när allt lugnat ner sig. Jag lyckades träffa Hanna en timme senare och fick guldbiljetten signerad.
Kvällen avslutades med herrarnas skidskytte som också blev nervkittlande. Vi hade fått ett till svenskt guld om det inte blivit en bom för mycket... Vi var nöjda ändå, vilken upplevelse!! Hemma 01.30...
16/2:
Dags att byta boende. Nu var det sista tågresan för oss, nu skulle vi under rsten av mästerskapet bo 100 meter från OS-parken, magiskt. Vi checkade in och fick ett litet trångt rum med en dubbelsäng och en våningssäng. Golvvärmen stekte fötterna, måste ha varit över 30 grader varmt i rummet, inget som tilltalade mig... Men läget! Jag har aldrig bott bättre under ett OS och det blir svårt att slå i framtiden.
Nu var det dags för damernas slalom. Vi satt på bussen upp till backen då två personer ropade på mig i bussen -Du där, med alla Blizprylar på huvudet! Det visade sig att vi satt på samma buss som VD´n och grundaren av Bliz. De blev väldigt nöjda när vi berättade att vi blivit sponsrade med Bliz-prylar och att vi använde dem varje dag. Vi bildade en liten klack och det fanns möjligheter till en lyckad dag, tre svenskar fanns med bland de sex bästa inför andra åket.
Jag hälsade på Marielle Thompson som var där för att följa tävlingen och efter en stund anslöt Stefan Holm till klacken. Vad kunde gå fel? Spänningen steg i solskenet, Tommy Eliasson Winter kom förbi och vi önskade teamet lycka till.
Andra åket var igång och snart var det dags för svenskorna. Wikström körde lite sämre än i första och slutade tolva. Swenn-Larsson gjorde en väldigt bra tävling och slutade femma! Shiffrin lyckades inte alls och slutade utanför pallen.... spännande!
Frida låg tvåa efter första åket och startade näst sist i andra. Hon fick en bra start och mellantiderna visade gröna skyltar, en efter en, skulle det hålla ända ner i mål? När mållinjen korsades lyste tavlan grönt vilket betydde att Frida skulle komma tvåa som sämst, vilt jubel bland oss svenskar. Holdener var sist ut och när hon startade dunkade hjärtat i bröstet, otroligt spännande.
Hennes mellantidsskyltar visade rött vilket betydde svensk seger men det var väldigt jämt så ingen vågade jubla, Till sist gick Holdener i mål och tavlade visade rött!!! Hon kom in på en andra plats och Frida Hansdotter från Sverige hade vunnit guld!!!
En gulddans i ren eufori bröt ut bland oss supportrar på plats, Anja Pärson gav ett segervrål och vi hoppade som galningar, vilken lycka!! Johan och Anna for iväg för att se herrarnas längdtävling men jag och Tompa stannade kvar och hyllade Frida. Maria PH från Eurosport ville ha en svensk flagga till Frida så vi skickade fram vår via Anja Pärson. Efter en stund stod hela den svenska truppen och poserade tillsammans med Frida som hade vår flagga runt axlarna, ett stort ögonblick. Vakterna försökte mota ut oss men vi SKULLE gratta Frida först. Tommy kom förbi och fick en guldkram och efter en stund så kom Frida förbi oss och jag passade på att få en riktigt härlig selfie med Frida och min guldmedalj!
Jag och Tompa tog oss ner till Sweden arena där vi träffade Ekwall, Holm och Jörgen Persson. Efter en stund kom den alpina truppen så det blev lite fler gratulationer. Tommy presenterade mig för laget så det kändes bra, att få lite cred för att vara på plats. Vi firade med köttbullar och blev även inbjudna till kvällens guldfest i huset. Vi hade tänkt att se Tyskland-Sverige i ishockey men den planen strök vi. Istället fick vi uppleva två guldmedaljer på Medal plaza, Hannah Öbergs och Fridas, vilken kväll!!
Efter medaljceremonierna åkte vi tillbaka till Sweden arena tillsammans med Roffe och Patric. Där firade vi med bubbel och öl tillsammans med Jörgen Persson. Efter en stund kom Frida Hansdotter med guldmedaljen och hela huset jublade!! Frida intervjuades av Anja Pärson och sedan fick hon en guldjacka, det blev många foton där! Hon intervjuades av journalisterna men när lugnet väl lagt sig så minglade Frida runt och alla som ville fick känna på medaljen. När det var dags för Frida att lämna festen så kom hon förbi vårt bord tillsammans med Tommy E Winter. Tommy: - Nu kommer vi till den viktigaste att träffa, det här är Lengan!
Jag blev naturligtvis jätteglad och passade på att klämma och känna på medaljen. Jag passade även på att tala om för Frida hur väl värd hon var att vinna och sedan fick hon en stor kram! Man var ganska nöjd med att inte ha åkt på hockeyn... Sverige vann en tråkig duell med 1-0. Det blev en kväll vi aldrig kommer glömma!!!
17/2:
Dagens första event, slopestyle. Vi gick till fel buss så det var bara att promenera genom byn till den andra hållplatsen.. bra start. Till sist kom vi fram till Phoenix och fick göra den tunga klättringen från bussparkeringen till backen. Hjärtklappning...
Vi tog plats längst fram och möttes av nyheten att Emma Dahlström hade tävlingens bästa kvalåk! Tyvärr hjälper det inte i finalen då man nollställs och gör tre nya åk. Det var en del rejäla krascher i tävlingen och tyvärr så misslyckades svenskorna i sina sex åk. Ingen medalj till Sverige så det var bara att kriga vidare. På vägen ut träffade vi Joar Båtelsson som jobbar med skicrosslandslaget. De hade precis kommit till Sydkorea och det var kul att hälsa dem välkomna.
Vi tog en lunch nere i byn och upptäckte att det började bli OS-stämning. Kön till biljettluckorna vid OS-parken ringlade sig bortom synhåll och trafiken stod helt still. Lite senare förstod vi varför det var kaos i trafiken. När vi skulle ta bussen upp till längdarenan så möttes vi av hundratals poliser och flera bussar fyllda av nordkoreaner. Ingen annan trafik kom fram så köerna med fans som ville ta sig till Alpensia växte och irritationen ökade då klockan började närma sig starten av damernas längdstafett. Till sist lämnade bussarna med nordkoreaner och de vanliga bussarna kunde ta sig fram. Folk som trängde sig i köerna fick sig ordentliga utskällningar och när hela kösystemet plötsligt fallerade p.g.a. att alla bussar öppnade sina dörrar samtidigt så brast det för en del personer.... en ung volontär fick skäll och hon brast ut i gråt framför våra ögon, självklart tröstade vi henne innan vi klev ombord på bussen och tog oss upp till Alpensia.
Gänget som bildats tog plats på A-läktaren och stafetten drog igång. Jag mindes skrällguldet i Sochi då Kalla gjorde en magiskt avslutning och spurtade hem segern till Sverige. Skulle vi få uppleva ännu ett mirakel eller skulle norskorna ta revansch?
Anna Haag inledde för svenskorna och som väntat så tappade hon lite på täten. Hon växlade till Kalla som jobbade hårt för att jaga ikapp. Det var gott om norska fans på plats och de började tidigt sjunga om att de var på väg mot OL-guld. Ebba Andersson tog över efter Kalla och kämpade hårt i spåren, vi började tro på medalj och stämningen steg i den svenska klacken. Ebba växlade till Stina Nilsson som gick ut i rygg på Marit Björgen! "Experterna" på läktaren började sia om svenskt guld, Stina skulle bara ligga i ryggen på Marit för att sedan avgöra med en vass spurt. De norska fansen började misstänka samma scenario som vi och deras sång om OL-guld tystnade. Stina bet sig fast i Marits rygg och spänningen var olidlig då vi såg tätduon börja den sista klättringen innan de skulle glida in på stadion. Då fick Marit Björgen en liten lucka på 15 meter och den höll hon ända in i mål till den norska klackens stora jubel. Innan loppet hade vi varit väldigt nöjda med ett silver men nu kändes det lite surt eftersom det verkligen var ett oväntat spännande sistavarv. Jörgen Persson, Anja Pärson och Emma Dahlström stod framför oss så jag bad Anja att ta en bild på mig och Emma eftersom vi har en gemensam vän, Urban Stamming.
Vi tog oss över till skidskyttearenan, en promenad på 10 minuter. Vi hoppades få uppleva ännu en medalj i damernas masstart men en bom för Hannah Öberg gav henne en femteplats. Efter en dag med tre event så var vi väldigt nöjda med att vara hemma på hotellet redan klockan 22.00 på kvällen. Trots det så blev klockan 01.00 innan lampan släcktes...
18/2:
Ännu en gång tog vi oss till Phoenix och klättrade upp för den elaka backen till slopestyle. Halsen hade börjat ge vika för alla temperaturskillnader och hejarop så nu lät man som en tonåring i målbrottet... Vi hade stora förhoppningar på de svenska deltagarna i Phoenix inför OS, skicross, snowboard och freeski. Denna dag var det herrarnas tur i slopestyle och vi skulle få se en av världens bästa åkare Henrik Harlaut samt Patric Westers son Oscar. Vi bildade en svensk klack med Roffe och Patric men till vår stora besvikelse så misslyckades Harlaut i kvalet och missade finalen. Nu hoppades vi på Patrics son. Jag tog upp mobilen och filmade Oscars kvalåk. Patric coachade genom åket -Kom igen nu Oscar! Du kan det här! Snyggt, bra!
När Oscar klarat av det sista hoppet och tagit sig ner utan misstag så såg man stoltheten i Patrics ögon. Nu var det bara att vänta på poängen.... 95.40!!! Oscars bästa resultat någonsin och kvalets bästa åk!! Nu blev det en nervös väntan på finalen.
Patric var lika cool och lugn som vanligt då han intervjuades av Eurosport.
Tyvärr blev det precis som för Emma Dahlström, dagens bästa kval men sedan tre misslyckade finalåk. Oscar startade sist i finalen och hade chansen ända in till dagens sista åk men det blev en norrman som blev olympisk mästare 2018.
Vi stressade vidare till Alpensia för att se herrstafetten i längd. Jag hade sett två raka guld för sverige så jag borde ju ha varit spänd inför denna tävling men herrarnas form gjorde att vi endast hoppades på bra väder för vår egen skull...
Vi kom fram under tävlingens andrasträcka och det var redan kört för Sverige. Norge vann såklart och Sverige slutade femma, mer än två minuter efter norrmännen, ridå. "Ryssland" slutade tvåa och Jelena Välbe stod och grät bakom oss.
Anna Åhrs OS var över så vi tog farväl av henne, vi hade haft många roliga dagar tillsammans i PyeongChang. Nu åkte Anna till Seoul medan jag, Tompa och Johan avverkade tre shuttlebussar för att ta oss till Kwandong i kuststaden Gangneung för att se Sverige-Finland i herrarnas ishockeyturnering. Tyvärr kändes turneringen iskall då de bästa spelarna inte var med och denna match var väl inte heller så spännande. Sverige vann med 3-1 i en tyst hall, de enda som hördes var en del koreaner med svenska flaggor.
Jag träffade Marja som jobbar på SOK och pratade lite om mästerskapet. Marja har hjälpt mig med lite grejer inför OS så det var trevligt att få chansen att tacka personligen. Vi undrade om vi kunde få åka med Jörgen Perssons gäng tillbaka till vår by men det var fullt så det blev tre nya bussresor, elva totalt den dagen. När vi kom till det sista bytet strax utanför Daegwalleyong så var det helt tomt på parkeringen. Volontärerna berättade att sista bussen gick 00.30, nu var klockan 00.34... Till sist löste det sig och vi kom hem men vi undrade hur det skulle gå för de som kom efter oss, vi hade kommmit med i den första bussen efter matchen...
19/2:
Hotellets "Junior" tog oss med på en sightseeingtur till gränsen mot Nordkorea. Vi åkte ca åtta mil och stannade till på ett ställe där vi fick fylla i våra personuppgifter på ett papper samt betala 3000 Won för att få besöka gränsstationen. Sedan fortsatte vi på den ödsliga motorvägen tills vi kom fram till DMZ, den demilitariserade zonen mellan Syd- och Nordkorea. Zonen är 248 km lång och cirka fyra km bred. Vi befann oss på ostkusten och från utsiktsplatsen såg vi långa fina stränder som sträckte sig norrut och in i Nordkorea. Tittade man in över fastlandet så syntes posteringar och taggtrådsstängsel. Det fanns kikare på plats som man kunde utnyttja för 500 Won. Det såldes olika souvernirer och vi köpte vinflaskor med speciella DMZ-etiketter. Det fanns även ett museum där vi fick lära oss fakta om Koreakriget. Historiens vingslag gav oss ett avbrott i OS-stressen och det var ett intressant besök.
På vägen hem stannade vi till i badorten Sokcho och i den bitande vinden så tog en av våra tyska vänner ett dopp i havet. Robert huttrade lite men kände sig nöjd över uppmärksamheten han fick på beachen!
På kvällen kom en av mästerskapets stora upplevelser, bob! Vi ville bocka av lite nya idrotter som vi inte hade sett så vi såg fram mot besöket på Olympic sliding center. Det var mycket folk så köerna genom entrén gick trögt. Sedan var det en brant klättring upp till banan men väl på plats så var vi frälsta redan efter att den första boben swishat förbi! Vilket mäktigt ljud! Och utmaningen att hinna ta ett bra foto hahaha!! Vi var på bästa humör och handlade öl och risvin, nu var det fest! Johan var verkligen såld på denna upplevelse och det var inte helt lätt att överge tävlingen eftersom vi även hade backhoppning med våra hotellvänner denna kväll.
När vi kom till backhoppningens lagtävling så var det bara ett par hopp kvar och Norge hade redan vunnit så våra vänner var på bästa humör. Det blev en vild fest på läktaren som sedan fortsatte nere i byns pub Birch. Stället växte fram under veckorna som feststället nummer ett för OS-besökare. Vi hade en fantastisk natt med hotellvännerna och vi stängde stället vid fyratiden!
20/2:
Inledde morgonen med att göra en intervju med lokaltidningen hemma. Det var en tung förmiddag och en av oss sov till 13.30...
Sedan tog vi oss upp till Sweden arena och tryckte ännu en gång i oss köttbullar med mos. Expressen-TV direktsände och eftersom Johan vägrade att ställa upp på en intervju så blev det Tompa och jag som fick berätta om OS-äventyret för Tess Uhlander och Philip Gadd. Jag tror att vi gjorde en helt godkänd intervju och efteråt kom Ekwall och diskuterade vår festkväll...
Dagens enda tävling för vår del var skidskyttets mixed stafett. Innan OS trodde jag på en liten medaljchans men efter inledningen av mästerskapet så fanns det ju gulddrömmar! Tyvärr grusades drömmen efter ett dåligt skytte och vi blev utan medalj, Frankrike blev dagens segrare. Konstigt nog fanns ingen energi för ytterligare en kväll på Birch, det blev hamburgare i microvågsugnen i butiken hemma i byn...
21/2:
Äntligen var det dags för skicross och vi satte oss på bussen till Phoenix. Jag började prata med en kanadensare på bussen och efter att han frågat om mitt namn så visade det sig att han hade full koll på mig eftersom han var god vän med Pamela och Rod Thompson. Bruce stod med oss när tävlingen började och även Rod kom fram till gänget. Kelsey Serwas pojkvän presenterades av Rod och vi fick veta han han rest till OS för att överraska sambon Serwa. Senare såg vi hur en chockad Kelsey kastade sig i hans armar på läktaren. Senare under OS fick de uppleva något ännu större...
Herrarna kvalade och svenskarnas skidor verkade dåliga, de var långt efter de andra åkarna. När väl tävlingen drog igång så åkte svenskarna ut direkt!! Vilket antiklimax! Det var många svåra krascher och bl.a. så fick Marielles pojkvän Del Bosco föras till sjukhus. Besvikna åkte vi hem till hotellet, jag tryckte i mig halstabletter för att klara av en radiointervju. P4 Uppland ringde upp och gjorde en liveintervju i tio minuter, det gick väl ok med tanke på den trasiga rösten..
På kvällen stod vi på läktaren igen i Alpensia, laddade för lagsprinten i längd. Herrarna trodde vi inte på men damernas lag med Kalla/Nilsson kändes oslagbara! Det var ett bra drag på läktaren med många svenskar och norrmän, även en klick amerikanare som stod bakom oss väsnades. Tävlingen var jämn fram till sista sträckan då det blev ett mer utsträckt fält. Sverige, Norge och USA såg ut att göra upp om guldet och nu var det rejält nervöst. Men det kändes skönt att ha Nilsson med där framm inför spurten. Jag hade spelat 1000 kronor på Sverige som vinnare så det var en fantastisk känsla då Norge tappade mark inne på stadion. I sista kurvan kom Sverige och USA kämpandes in på upploppet sida vid sida och jag började fira vinsten, för inte kunde väl USA av alla länder... JO USA KUNDE VINNA GULDET med en tåspets!!! Vilken chock!! I efterhand har jag sett tv-klipp på mig och Johan hur vi bevittnade målgången.... det kan vara mästerskapets roligaste klipp, Johan blev fullständigt vansinnig hahaha.
Däremot rann glädjetårarna hos amerikanarna som stod bakom oss. Norge vann som väntat herrtävlingen och Mortens medaljsamling runt halsen började bli tung... Han hängde på sig en medalj för varje guld, silver och brons som Norge vann.
På kvällen blev det stor födelsedagsmiddag med hotellgänget. Stein Erik fyllde år och han bjöd allihop på en helkväll där vi satt vid stekbord och stekte vår egen mat. Där fanns olika kött och vitlök, kimshi, vitkål och olika såser att dippa i. Det blev en fantastisk kväll med många sånger, tal och skratt! Vi hade verkligen hamnat i ett bra gäng tack vare Morten som höll i hotellbokningen.
Efter middagen blev det fest på Birch igen och ännu en gång stängde vi stället hahaha.
22/2:
Trötta tog vi oss upp till Yongpyong för att se herrarnas slalom. Vi tog plats på pressläktaren tillsammans med Morten och i solskenet såg vi hur det växte fram en spänning inför andra åket, Norge och Sverige i topp genom Kristoffersen och Myhrer.
Inför andra åket så tog vi plats längst fram på ståplats och Anja Pärson kom fram och pratade om förväntningarna.
Svenske Kristoffer Jacobsen gjorde en bra tävling och slutade på sjunde plats och till slut var vi framme vid Myhrer. Det var nervöst under åket men sedan utbröt det stora jublet bland oss då tavlan visade grönt vid målgången, minst silver!!
Både Johan och jag hade sagt till alla norrmän att Kristoffersen skulle köra ur i det andra åket och så blev fallet! GULD till Myhrer och vårt gäng exploderade av glädje!! Jag hade tagit med en extra guldmedalj ifall jag skulle få chansen att ge en till Kungen och nu kom tillfället! Jag gick fram till Kungen och sa -Här får DU en guldmedalj! DU fick ju en i Rio av mig! -Jaha tack så mycket!
Han tog av sig handskarna och tog i hand och tackade, stort olympic moment haha.
Vilken känsla att ännu en gång få se en svensk högst uppe på pallen i slalomens målområde. Efter presceremonin kom Kungen förbi oss och jag tog en rätt dålig selfie på oss haha. Tommy Eliasson Winter fick ännu en guldkram, vilken chef!
På kvällen gick Tompa och Johan på damernas skidskyttestafett medan jag tog de tre roliga bussarna ner till Gangneung för att se short track. Jag ville bocka av denna sport eftersom den är häftig att se samt att den är så stor i Sydkorea. Arenan var stor och utsåld så stämningen var grym mellan kanadensiska, holländska och koreanska fans. Det gick undan nere på isen, lite som i speedway, det känns som snabbare i verkligheten än på tv. Jag såg flera finaler men fick inte uppleva något koreanskt jubel, däremot fick jag uppleva chocken i publiken då tre koreaner ramlade i olika finaler. Häftigast var att se stafetten, vilken teknik de hade i växlingarna!! Verkligen imponerande!! Fick även se ett världsrekord.
Efter finalpasset så gick jag runt i OS-parken då jag plötsligt såg en tv-studio med massor av folk utanför. Jag förstod att det var en amerikansk tv-studio för utanför stod USA´s hockeydamer som vunnit guld. När jag gick närmre så såg jag ett långt blondt hår i studion och där satt hon, idolen Lindsey Vonn!! Jag träffade henne i Vancouver 2010 men ville naturligtvis ta ett foto på henne igen. Jag hade ju mina snygga OS-kläder så jag chansade och gick förbi studiofolk och vakter, och plötsligt stod jag bland kameror och journalister och tittade på när Lindsey gjorde intervjuer med olika bolag fem meter bort. Journalisterna var själva uppspelta och tog selfies med Lindsey och när hennes assistent sa att de måste springa iväg till bilen för att åka till nästa event så frågade jag om inte Team Sweden kunde få en selfie... Självklart, jag höll om LINDSEY VONN och fick en selfie :) Tyvärr blev den lite suddig för att jag hade blixtfunktionen på men sak samma, jag hade fått träffa henne igen, och på ett roligt sätt efter att ha tagit mig förbi vakterna.
Jag fick meddelanden om att Sverige tagit medalj i skidskyttet och att jag varit på fel plats... nja, jag var glad för Tompa och Johans skull som fick se en medalj live men jag var hyfsat nöjd själv, short track och Vonn !
Jag tog bussarna tillbaka till vår by och tittade in på ett fullsatt Birch... jag gav upp och gick hem.
23/2:
Mulet och snöfall, damernas skicross stod på programmet. Detta hade jag längtat till! I Sochi firade jag Marielles guld med hennes föräldrar, nu hejade jag på Sandra Näslund som fram till OS hade varit helt överlägsen i världscupen. Marielle hade mirakulöst tagit sig till OS efter en svår skada och nu hade hon bästa tiden i kvalet. Vi stod med Pamela och Rod och spänningen steg då det var dags för Marielles kvartsfinal. Marielle körde omkull direkt och hennes comeback var över. Jag kramade om Rod och beklagade. Lisa Andersson och Sandra Näslund gick till semifinal och hoppet levde. Lisa blev tyvärr utslagen men Sandra kämpade sig till final. Vi stod bredvid Indie Sherrets föräldrar och de fick se sin dotter göra en svår krasch, hemskt att se live.
I finalen fick Kelsey Serwa en bra start och hon åkte som under hela dagen, helt felfritt och hon vann ett välförjänt guld. Silvertjejen från Sochi fick sin revansch inför den ditresta pojkvännen. Sandra fick en tuff final med armbågsfight med Fanny Smith och tyvärr gick Sandra lottlös från finalen. En arg och tårögd Sandra lämnade in en protest som avslogs direkt, det blev en fjärdeplats. I Sochi kom hon femma så det var ett fall framåt men hon var ju favorit detta år så självklart var hon besviken och väldigt ledsen efteråt.
Vi åkte hem till byn och hade en lugn eftermiddag. Jag kände mig tom och nedslagen efter skicrossen, ingen medalj i varken herr- eller damtävlingen. Jag brinner ju för sporten och har lärt känna både ledare, sponsorer, åkare och familjemedlemmar så det var verkligen tråkigt att slutade som det gjorde. Över huvudtaget så floppade tävlingarna i Phoenix där jag hade tippat minst fyra svenska medaljer. Jag tog en runda i OS-parken och upplevde kaoset inne i Superstore. Det var så mycket folk och överallt revs och slets det i tröjor, vantar, nallar, halsdukar och de hundratals andra produkterna med OS-loggan på.
Jag kollade även i biljettluckan efter biljetter till herrarnas curlingfinal men den var utsåld. Efter ett tag bestämde jag mig för att greppa ett sista halmstrå och efter några mail, sms och telefonsamtal så hade vi fått hjälp med biljetter till curlingen!
På kvällen var det dags för herrarnas stafett i skidskytte. Sverige hade vunnit i världscupen innan OS och det var blåsigt väder så jag trodde på en skräll. Jag spelade 200 kronor på Sverige till 34 gånger...
På läktaren fick vi sällskap av Stefan Holm och hans son Melwin, det borde ju betyda tur...
Stafetten var jämn och spännande i busvädret och vi började så smått tro på medalj igen!! Inför sista skyttet var det Sverige och Norge som gjorde upp om guldet och åkarna kom in på skjutvallen samtidigt. Herregud så spännande. Storbildssärmen zoomade in de båda åkarna och deras tavlor, perfekt upplägg för den ultimata spänningen. Jag tog mig ner till bryggan som var mellan läktaren och banområdet. Mycket stod på spel förutom själva guldjakten. Om Sverige skulle vinna stafetten så skulle jag vinna 6800 kr på själva segern samt 2100 kronor för att jag spelat på minst sex svenska guld, nu kunde det infrias...
Sverige, en bom, Norge två bom, herregud.... Lindström satte första extraskottet och åkte iväg i ensam ledning!! Jag hoppas att ingen tv-kamera filmade mig då jag gick fullständigt bananas!! Jag skrek till Tompa -Ikväll bjuder jag på bubbel på Birch!!! Vilken eufori och glädje i målområdet där vi svenska fans jublade tillsammans med skidskyttetjejerna, SOK och Kungen.
Thomas Engdahl kom fram och vi guldkramades igen. Sedan kom SOK´s ordförande Hans Westberg och kramade mig. Killen bredvid gapade och sa -Du känner ju alla i smöret. Kungen gick förbi och vinkade och sedan fick vi se ännu en härlig segerceremoni. Efterfesten i värmetältet var fantastisk där Morten fick äran att hänga på mig guldmedaljen samtidigt som jag hängde på honom en silvermedalj. Jag var otroligt lycklig efter segern och när det var dags att stänga värmetältet så gick jag ut och tittade på volontärerna som firade att sista skidskyttetävlingen var över och att de hade skött sina uppgifter.
Kvällen avslutades med guldfirande på Birch!! Det var gott om kanadensare på plats som firade Serwas skicrossguld och bl.a. så träffade jag Marielle Thompson, ett kul återseende.
24/2:
Trötta tog vi oss upp till Yongpyong igen för att hämta ännu en medalj, dagens första event, Alpina team event. Sverige var stora favoriter och det var gott om svenskar på plats. Kungen, Holm, Tensongänget, skicrossgänget m.fl. Anja Pärson kom fram till oss med sin fotograf och han satte myggor på oss och gjorde sedan ett reportage som skulle sändas senare under dagen.
Sverige fick en svår lottning och blev utslagna innan det ens luktade medaljjakt. Antiklimax!! En av de största svenska medaljchanserna sprack tidigt och vi beslutade oss för att lämna tävlingen för att komma iväg till curlingen i Gangneung. Tompa stod över och gick till Sweden arena för en lugn eftermiddag.
Det tog oss 2,5 timme att åka med fyra bussar till OS-parken i Gangneung. Vi kom in i parken med våra slalombiljetter och gick bort till curlingarenan där vi skulle få våra finalbiljetter. Vi var lite tidiga så vi passade på att köpa mästerskapets äckligaste lunch. Det var vita puffar gjorda på ris tillsammans med en äcklig sås, totalt oätbart! Blev en korv utan tillbehör istället...
Till sist fick vi våra biljetter och tog plats i den utsålda men halvtomma hallen. Vi träffade Glenn Östh som jobbar på SOK och summerade spelen tillsammans med honom. Jag trodde det skulle vara gott om svenskar på plats men det var betydligt fler amerikaner som sågr fram mot matchen USA-Sverige. Jag trodde på en enkel seger för svenskarna men det blev en tuff match.
Vid ställningen 5-5 tog USA fem poäng och det föll en rödvitrandig ridå framför våra ögon. Fem poäng i en final!!
Till sist gav svenskarna upp och ett givet guld blev till silver. Besvikna gjorde vi ett försök att skaffa biljetter till damernas final men även den var utsåld.
På kvällen hade vi avskedsmiddag med hotellgänget på samma restaurang där Stein Eriks klassiska födelsedagsfest hölls.
Så det blev ännu en kväll med fantastisk mat, öl, vin, fina tal, kramar, tårar och skratt. Det var verkligen ett fint gäng från Norge, Sverige och Tyskland, vi kommer nog ses igen, här fann vi vänner för livet!! Naturligtvis gick vi vidare till Birch!
25/2:
Det blev frukost på hotellet med damernas curlingfinal på tv. Vi lyckades inte få biljetter till den utsålda matchen så jag sa till Johan redan dagen innan finalen att vår guldsvit med att ha sett alla gulden live skulle spricka. Jag trodde på tjejerna och de infriade mina förhoppningar genom att slå hemmanationen Sydkorea. Vi jublade i restaurangen och våra norska vänner gratulerade artigt.
Vi åkte upp till Sweden arena för en sista köttbullelunch i solen. De hade utförsäljning av prylar och Johan köpte en solstol till mig i present... Jag kunde ju inte ta med den hem så jag klippte sönder tyget och tog det som ett minne. Jag och Patrick Ekwall satt i solen och summerade mästerskapet då han plötsligt utmanade mig i hockeyspel. Han satte sin ryggsäck på spel ifall jag skulle vinna. Efter en stund förstod jag varför han vågade satsa ryggsäcken... han utklassade mig med 9-1...
Vi tackade för oss och lämnade Sweden arena för att ta bussen till Alpensia en sista gång.
Eftersom Sverige missade hockeyfinalen så hade vi köpt biljetter till damernas tremil i längd istället. Det kändes vemodigt att kliva ut på läktaren en sista gång och ta plats ovanför mållinjen tillsammans med våra norska vänner. Vi hoppades att Kalla skulle kunna ta en medalj, vi misstänkte att Marit Björgen förmodligen skulle leka hem detta lopp. Aftonbladets spelservice tyckte att dagens bästa spel på OS var att Stina Nilsson skulle bli sämre än tolva.... Loppet startade och vi fick samtidigt rapporter på sms om att Tyskland var på väg att vinna över "Ryssland" i ishockey. En stund senare var allt i sin ordning, Marit hade ryckt och "Ryssland" hade vunnit hockeyfinalen. Det kändes lite fint att vi var på plats under mästerskapets första och sista tävling, värdigt, in i kaklet.
Sara Lindquist från TT satte sig bredvid mig och gjorde en sista intervju, vi hade setts många gånger under OS och blivit bra vänner.
Marit Björgen gjorde sitt sista OS-lopp, kanske sitt sista mästerskapslopp i karriären och blev denna dag tidernas bästa vinter-olympier!! När hon gick i mål som segrare så slog hon det tidigare rekordet och det var en ära att få bevittna detta på plats. Bakom henne spurtade Stina Nilsson in på en överraskande tredjeplats (surt Aftonbladet) Stina ropade till Marit -Trea, är jag trea??!!
Stina trodde att hon kommit fyra men OS avslutades med en svensk bronsmedalj.
Vilken avslutning på vår resa, men det var lite surt att vi inte hade biljetter till kvällens avslutningsceremoni.. Jag sa till Tompa, -ska vi fråga Holm om han har några biljetter? -Frågar man inte så får man inget svar, sa Tompa. Så medan vi väntade på tremilens prisceremoni så skickade jag frågan om biljetter till Holm. -Hur många behöver ni? frågade Stefan... En stund senare kom han ner till oss med tre biljetter till avslutningen! De gäller endast tillsammans med ackreditering, men ni får väl testa sa han. Otroligt snällt!!
Ett team ville intervjua tre fans, ett fan från respektive medaljös land, så det blev Morten, en finne och jag. Det var direktsändning på storbildsskärmen så det kändes som en stor ära att få avsluta OS-tävlingarna med att få hålla tal inför hela arenan. Jag gratulerade Stina till bronset och sedan passade jag på att tacka alla volontärer samt avslutningsvis -Thank you Korea!!! Stort ögonblick.
Jag gav en av mina bronsmedaljer till Thomas Engdahl och bad honom att ge den till Stina, sedan tackade vi arenan för två minnesvärda veckor och begav oss ner till byn. Där var det kaos med mycket folk och stillastående trafik. Utanför entrén var det en demonstration och vi såg minst en polis föras bort skadad.
Vi var lite nervösa för biljetterna som gällde till hedersläktaren där man måste kunna visa ackreditering. Men vi kom i alla fall in genom entrén till parken så första hindret var avklarat. Sedan kom vi till en stor grind där de kontrollerade biljetterna och id. Eftersom vi saknade ackreditering så stoppades vi och vi fick stå på sidan av medan det kollades om vi kunde få komma in. Jag sa att vi var inbjudna gäster av IOC men det gick trögt. Plötsligt stängdes grinden helt och det blev kaos igen.. Varken vi eller alla de som verkligen hade tillträde till de platserna släpptes in. Journalister och atleter stod där och avslutningen skulle snart inledas, stämningen var uppretad kan man säga. Jag tog kort på allt folk som stod där vid grinden och sa till mina vänner att nu tar vi plats på vanliga läktaren, här kommer vi aldrig in. Vi gick upp på den vanliga läktaren och tittade ut över arenan. Vakter kollade alla biljetter så det såg mörkt ut att ta sig ut på läktaren. Jag såg att det fanns massor av tomma platser nedanför tv-kommentatorerna så jag gick fram till vakten och sa -Hej, titta, vi har dessa biljetter som gäller till hedersläktaren men de har stängt grinden där nere, det är kaos, de sa att vi kunde sätta oss var vi vill istället! -Men detta är pressläktaren, det går inte! -Men titta där, det är ju massor av tomma platser, det är väl bara bra om vi sitter där! -Ok, har ni några kameror? -Nej! -Ok, ni kan gå ner!
Plötsligt satt vi längst ner på pressläktaren, på avslutningsceremonin, gratis. Johan bara skakde på huvudet... Själv hade jag gåshud, vilken perfekt avslutning på denna resa!! A-biljetterna till avslutningen kostade ca 9000 kronor så var verkligen tacksamma.
Och vilken show det blev!! Häftiga effekter, fyrverkerier, drönare, pampig musik, hög musik, Lindsey Vonn.. och inte minst prisutdelningen för damernas tremil. Björgen och Nilsson fick kliva upp pallen inför hela arenan. Det var fruktansvärt kallt men vad gjorde det, vi var lyckliga där på våra guldplatser. Ceremonin avslutades med disco och alla atleterna dansade inne på arenans golv. En kanadensisk journalist kom fram och ville byta jacka med mig, jag avböjde, det kommer ju fler mästerskap.
Jag dök upp på ett klipp på storbildsskärmen, stort att få vara en del av avslutningen haha
Som vanligt kändes det jobbigt att vandra genom OS-parken en sista gång, jag hatar den känslan varje mästerskap, när det är över och man ska ta farväl. Jag gav en volontär en kram som fick symbolisera ett tack till alla volontärer under spelen.
När vi kom ut genom entrén såg vi kön till bussarna. Den ringlade sig förbi vårt hotell och fortsatte gatan bort. Den måste ha varit en km lång, stackars de människor som stod där, det måste ha tagit flera timmar att komma hem. Vilken känsla det var att gå raka vägen hem till hotellet, tio sekunder från entrén och vi var hemma. Jag och Tompa skulle åka till flygplatsen klocka tre på natten så vi packade våra väskor och lämnade dem till "Junior". Plötsligt när vi var på rummet så kom ett meddelande från hotellets restaurang där Johan befann sig "Kom ner, guvernören är här" Jaja tänkte vi, vi går ner och kollar vad det handlar om.
Där i restaurangen var det full fart. Provinsens guvernör Choi Moon-Soon var där med sina medarbetare för att äta middag och det var full fest. Morten hade bytt till sig prylar från guvernören och nu skulle det snapsas och groggas. Jag gav guvernören en svensk medalj och han blev överlycklig. Jag frågade om han hade någon dotter för jag är singel. Då blev han eld och lågor, min sekreterare är singel berättade han och sedan skulle jag gifta mig med henne. Jag undrade om detta verkligen stämde, varför skulle guvernören komma till vårt lilla hotell för att äta middag efter avslutningen? De borde ju haft VIP-middag på arenan... Jag googlade namnet och fick direkt fram en bild på guvernören och Gunilla Lindbergh! Allt stämde. Jag visade bilden för guvernören och han blev jätteglad.
-Gunilla!! I lover her, HE is my sister!! utbrast han hahaha. Vilken natt... Morten visade sin kikare för guvernören som blev glad då han upptäckte att det var en fickplunta. Guvernören skruvade av korken och började blanda groggar. Hans följe såg lite oroliga ut men Choi festade på och var lycklig över sina nya vänner från Norge och Sverige. När han senare under natten klev in i sin bil utanför restaurangen så stod hans följe och bugade utanför bilen. Vilken märklig natt men det kändes ganska naturligt ändå att vårt äventyr skulle sluta på detta sätt. Efterfest med provinsens guvernör...
26/2:
Strax efter tre på natten tog vi farväl av Johan som skulle stanna i Sydkorea några dagar och vila. Jag, Tompa och Morten fick skjuts till Seouls flygplats av "Junior", en resa på ca 24 mil... Morten skulle hem till Norge medan jag och Tompa skulle flyga till Thailand för att vila upp oss efter OS. Trots att det var tidigt på morgonen så var det mycket folk på flygplatsen. Många atleter var på plats för att lämna Sydkorea. Jag minglade runt såklart för att se vilka atleter som fanns på plats. De hade en egen avdelning där de checkade in men jag minglade vant runt med mina fina OS-kläder. Jag gick förbi Eve Muirhead, en brittisk curlingspelare som jag gillat i många år haha. Heidi Weng satt på en bagagevagn och såg sur ut. De svenska curlingherrarna satt vid ett bord men jag störde dem inte, däremot gick jag fram till Anna Hasselborg och gratulerade till curlingguldet! När vi skulle gå till säkerhetskontrollen så fick jag syn på Marit Björgen som kom gående i samma rikting som oss. Jag gratulerade henne till ett bra OS och klappade henne på axeln samtidigt som jag kläckte ur mig till den störste vinter-olympiern genom tiderna -Du är så jäkla bra!! Tusen tack svarade hon, precis som hon sa då jag stod bredvid den norske kungen på hedersläktaren i Sochi och gratulerade henne till ett guld.
Jag och Tompa ställde oss i kön till säkerhetskontrollen då plötsligt en funktionär tog tag i oss och sa -Nä här kan inte stå, gå in här istället, det går fortare! Och så visade han oss ingången för media och atleter.. Ännu en gång gav våra jackor en fördel.
Ingvild Flugstad och Marit stod och tittade på den långa kön så jag sa till dem att följa med oss för att slippa kön. De såg lite fundersamma ut men sedan följde de med oss genom säkerhetskontrollen. När vi kommit igenom passkontrollen så bad jag Marit signera den nu historiska guldbiljetten från tremilen och det gjorde hon naturligtvis. Sedan blev det ett foto tillsammans med Marit och Ingvild, de var verkligen trevliga och glada så det blev en perfekt avslutning på OS för mig!!
Sedan bar det av till Thailand för mig och Tompa men den resan avhandlas på en egen sida.... Vilken sagolik OS-resa, tack !!
Now I declare the winter olympic games 2018 closed!
© Magnus Legnerfält 2018
Onsdag 31 Januari 2018 - Rio de Janeiro
Rio de Janeiro, Brasilien, visst knottrar sig huden bara man hör namnet på staden. Samba, karneval, stränder, drinkar och palmer.
Här finns så mycket att se att jag skulle verkligen behöva en topp tiolista för att känna mig nöjd men nu bantar jag ner det till fem tips och då väljer jag att slopa den fantastiska fotbollsarenan Maracana....
1: Stränderna, såklart! Copacabana och Ipanema är mytomspunnastränder där man kan hitta alla sorters människor. Det är ett magiskt folkmyller och bland alla fotbollsspelande, solande och njutande människor finns det gott om försäljare som erbjuder mat och drinkar. Att sitta på Copacabanas strand och njuta av en nyblandad Caipirinha är något du aldrig kommer glömma.
Är du morgonpigg så tar du en minnesvärd joggingtur längs strandpromenaden eller så sitter du bara på en bänk och ser på de andra som svettas i det vackra morgonljuset.
På eftermiddagen är det dags att vandra mot Ipanema. Precis i slutet av Copacabana stannar du till vid fortet och gör ett studiebesök med en fantastisk utsikt över bukten. Sedan är det dags att promenera över till Ipanema och ta en bra plats bland klipporna för att bli förstummad över en av planetens vackraste solnedgångar. Rios stränder erbjuder allt! Även väsktjuvar, se till att alltid ha koll på grejerna.
2: Kristusstatyn
Rios stora symbol syns från stora delar av staden. Cristo Redentor som är 38 meter hög inklusive fundamenetet är plaserad på berget Corcovado.
Man kan ta sig upp till statyn på flera olika sätt, bl.a. med tåg, taxi eller buss.
Vid mina besök så har jag tagit buss från torget Largo do Machado. Bussen slingrar sig uppför berget på små smala vägar och det är en upplevelse i sig att titta på utsikten genom vegetationen. Väl uppe så kan det vara mycket folk men det är bara att ta det lugnt, man ska ju ändå vara där uppe för att suga in stämningen och utsikten. Man ser Copacabana, Ipanema, Sockertoppen och Maracana, välkända platser som nu ser pyttesmå ut.
Monumentet invigdes 1931 och vi svenskar kan naturligtvis vara lite stolta över att fundamentets betong kommer från Limhamn. Det finns en servering på toppen så det går att spendera ett par timmar här för att verkligen hinna insupa alla mäktiga intryck.
3: Sockertoppen
Denna fantastiska bergstopp är ett måste att besöka. Helst sent på eftermiddagen så att man får uppleva utsikten både i dagsljus och i mörker.
Man tar sig upp till sockertoppen genom att åka två stycken linbanor. Den första utgår från Praia Vermelha. Linbanan är ett äventyr i sig!
Väl uppe på toppen får du makalös utsikt över Rio de Janeiro. Copacabana, Ipanema, Botafogo och Flamengo ligger nedanför dina fötter. Från flygplatsen kommer de startande flygplanen rakt upp mot Sockertoppen för att sedan vika av och fortsätta förbi sidan av berget.
Det finns serveringar och barer så slå dig ner en stund och testa någon lokal drink. När mörkret faller får du en upplevelse utöver det vanliga. Strandpromenadernas lampor tänds och resten av staden börjar glittra av ljus. Borta i horisonten lyser Kristusstatyn magiskt uppe på bergstoppen.
En av stadens absolut bästa sevärdheter!
4: Lapa
Rios härliga nöjeskvarter. Här dansar du samba på klubbarna eller lyssnar på fantastiska liveband som fulla av energi enkelt lyckas med att få åhörarna svettiga av stämningen. Runt den berömda akvedukten finns det gott om små vagnar som erbjuder mat och dryck. På några minuter fixar de den godaste Caipirinhan du smakat samt grillar ett fint grillspett som du kan gå och gnaga på medan du hänförs av folklivet i gränderna. Det är en otrolig upplevelse att mingla runt i detta område, det är lika mycket fest på gatorna som inne på klubbarna. I Lapa finns även den berämda trappan Escadaria Selarón som är beklädd med tusentals kakelplattor i olika färger och med många olika motiv. Om man kikar runt ordentligt så kan man hitta en del kakelplattor med svenska motiv. Dagtid är det ganska lugnt i trappan men på natten är det ett härligt myller med festande människor. En del sjunger, en del spelar gitarr och andra testar drinkarna som erbjuds från de som bor längs trappan... Denna färgglada attraktion måste naturligtvis besökas.
5: Botaniska trädgården
På med myggmedel och promenera in i den sagolika parken. Titta noga bland träden så upptäcker du kanske tukaner, sengångare, ödlor och apor. Exotiska djur kommer in i trädgården från den intilliggande nationalparken Tijuca. Trädgården är 140 hektar stor och har flera olika avdelningar. Vid sköldpaddssjön finns olika sorters reptiler, se upp så... eller se ner kanske man ska säga...så du inte trampar på en ödla eller orm...
Min absoluta favoritplats är vägen som kantas av pampiga palmer!
Res till Rio och fyll upp själen med positiv energi. Sola, bada, ät gott och dansa så länge du orkar, vykortet till mig kommer fram om du skriver Lengan, Fjärdhundra, Sweden ;)
Torsdag 9 November 2017 - Las Vegas
Resealbum: Las Vegas 2017
Las Vegas.... En stad på min bucketlist, men jag trodde nog inte att det skulle bli av att besöka Sin city. Kompisen Magnus Kågebäck jobbar med ledskärmar och han älskar Vegas. Han har ofta tjatat om att vi borde åka dit så till sist sa jag att om firman betalar en studieresa så följer jag med... Plötsligt var resan bokad och jag kunde börja se fram mot ett besök i Nevadas största stad.
Jag började titta på sevärdheter och ett absolut måste var naturigtvis en utflykt till Grand Canyon, den ca 45 mil långa kanjonen som bildats av Coloradoflodens framfart genom Arizonas ökenladskap. Jag tittade även på vilka artister som skulle uppträda under helgen och det var många shower som lockade. Elton John, Ringo Starr, Britney Spears m.fl. Magnus hade ett krav, han ville se NHL´s senaste tillskott i ligan, Las Vegas Knights. Det tillhörde studieresan att kolla in deras jumbotron och ledskärmar.. Knights skulle möta Colorado så vi bokade biljetter på nätet och sedan var det bara att vänta på den stora dagen 25/10, löning & Vegas!
Resedagbok:
25/10:
Det var uselt höstväder då vi anlände till Arlanda så det kändes fantastiskt att veta att nästa dag väntade 30 grader varmt i USA.
Jag brukar ha otur med försenade flyg m.m. men denna gång flöt allt perfekt. Vi startade on time, fick byta plats på flyget till London så vi fick ett ledigt säte mellan oss. Från London till Vegas så bröt min stolsgranne sönder sin tv-skärm så han fick byta plats och än en gång fick vi ett ledigt säte melan oss, lyxigt på långflygning. När vi landade 10 timmar senare så var det kväll och det kändes som om vi landade bredvid stripen, de stora upplysta hotellen for magiskt förbi flygplansfönstret.
Passkontrollen gick väldigt smidigt för att vara i USA och några minuter senare checkade vi in på hotellet New York New York.
Vi rakt in i den stora spelhallen och det tog en stund att hitta receptionen. Men till sist klev vi in i rum 1025 och var väldigt nöjda med det stora utrymmet.
Vi var trötta efter resan men gick trots det ut en sväng på Las Vegas strip. Det första som mötte mig var Brooklyn bridge, min favoritbro, jag var redan kär i Vegas... Hotellet var uppbyggt med New Yorks största sevärdheter så när jag vände mig mot hotellet så såg jag Frihetsgudinnan, Empire state building, Rockefeller center och Chrystler building, overkligt. Efter en snabb cheeseburgare på Shake shack så blev det ett besök på Hard rock café. Alla ledskärmar och neonljus fick mig att njuta, och längs hela stripen fanns det gott om palmer, jag älskar ju dem haha! Det blev lite spelade såklart innan det var dags att dra sig tillbaka.
26/10:
Vis av tidigare resor till USA så visste jag att det skulle vara svårt att sova första natten p.g.a. jetlag så kändes både smart och helt ok att boka in ett besök till Grand Canyon första dagen med tidig hämtning på morgonen. Det var inga problem att hämtas upp 05:25 vid hotellet och minibussen fortsatte sedan till hotellet Luxor där vi hämtade upp Magnus bror Peter. Brorsan och hans flickvän Frida hade bestämt sig för att följa med till Vegas men under denna dag så hade Frida valt poolhäng istället för utflykt.
Under bussfärden så passerade vi den legendariska skylten "Welcome to fabulous Las Vegas Nevada" Det var fortfarande mörkt när vi närmade oss helikopterstationen men morgonens magiska ljus började ta sig fram bakom bergen.
Framme på stationen så delades alla in i olika grupper och till sist var det dags att promenera ut på plattan där det stod ett flertal helikoptrar. Det var en fantastisk känsla att gå där och se den sprakande soluppgången bakom helikoptrarna. Efter fotografering av gruppen så var det dags att lyfta. Vi var fem passagerare i vår helikopter och det pirrade lite i magen då piloten lutade helikoptern framåt och satte fart mot Lake Mead. Turen inleddes med att runda den kolossala Hoover-dammen. Sedan fortsatte turen över ett otroligt vackert landskap som sedan övergick till... Grand Canyon! Bucketlist check. Vi flög genom floddalen och landade nere i en ravin. Där fick vi sätta oss i en motorbåt som sedan gav oss en liten guidad tur på Coloradofloden. Det var så många överväldigande intryck att det var svårt att ta in vad vi verkligen var med om. Efter båtturen blev vi hämtade av en helikopter igen och bjöds på en hissnande flygtur nära klippväggarna. Vi fög upp till den berömda attraktionen Eagle point Skywalk. Där har man byggt en enorm hästsko som hänger ut 4000 fot över kanjonen, och golvet på hästskon är gjort av...glas! Vi gled ut lite försiktigt på glaset och så fort någon annan person kom nära så klev man instinktivt ut mot räcket och höll i sig...glaset kunde väl knappast hålla för hur många personer som helst?... Efter ett tag kändes det bättre men när hela anordningen gungade så kändes det! Utsikten var naturligtvis helt magnifik och en inhyrd fotograf förevigade det hela, man fick inte ta med egen utrustning. Känslan när fotografen bad oss lägga oss ned på glaset... Vi blev tuffare och tuffare och till sist stod man helt obekymrad och njöt av stupet under fötterna och den konstiga känslan då man såg fåglar sväva fram under fotsulorna...
Sedan åt vi lunch utanför Skywalk och avslutade sedan besöket med att gå fram till stupet och ta en del härliga foton. En vakt såg till att man inte gick för nära kanten, ett snedsteg där och.....
Sedan väntade en 25 minuter lång hemfärd med helikopter. Man satt där med passande musik i headsetet och bara njöt av utsikten samt dagens alla intryck, jag kände en sådan enorm tacksamhet och lycka där uppe i luften! En av de absolut bästa utflykterna någonsin. I bussen hem satt vi bredvid en ung tjej och hennes far. De berättade att de skulle gå och se Britney Spears nästa dag och jag blev genast lite intresserad, det vore ju ändå lite kul att se denna ikon i en stor Vegas-show. Plötsligt skrek tjejen till när hon läste i pappans mobil, "-I´m gonna meet Britney!!! What am I gonna wear!?" Pappan hade överraskat med att köpa meet and greet. Hon skulle alltså få träffa idolen innan showen, härligt att få se en sådan lycka !
Eftermiddagen avnjöts vid hotellets fina poolområde. Tänk att ligga i solstolen med en drink och titta upp på en klarblå himmel samt New Yorks skyline... och var 30e sekund rasslade hotellets berg- och dalbana förbi.. only in Vegas baby!
Efter en kort powernap gav vi oss ut på stripen och minglade. Vi gick igenom MGM, Planet Hollywood, Bellagio, Caesars palace, The Venetian och The Palazzo. Naturligtvis stod vi utanför Bellagio och tittade på den berömda fontänens uppvisning. Allt kändes helt overkligt. Jag älskar Times square i NYC, här har man tio Times square i rad... En minnesvärd sightseeingdag!
27/10:
Dagen inleddes med en gigantisk frukostbuffé för 25 dollar och sedan testade vi om vi kunde behålla frukosten när vi åkte hotellets berg- och dalbana, det gick bra... Sedan vilade vi med Pina colada vid poolen... Vi började spinna på planerna om Britney Spears och till sist hade jag bokat fyra biljetter till kvällens show.
Klockan 15 var det dags för ännu en höjdpunk, Vegas-Colorado i ishockey. I den 30gradiga hettan utanför arenan inledde fansen helgen med öl och snacks. Inne i den fina T-mobile arena var stämningen på topp efter lagets fina inledning av säsongen.
Arrangemanget i sig får toppbetyg, underhållningen i arenan höll toppklass, det enda som saknades i början var mål. Den första perioden slutade 0-0 men vi oroades oss i onödan, sedan rullade det på. Matchen slutade smått otroliga 7-0 till Vegas!! Två av matchens tre stjärnor var svenskar, stolta supportrar :)
På kvällen var det dags för "voted best show in Vegas" Britney Spears show "Piece of me" Tyvärr var biljetterna dyra så jag hade valt de billigaste och de var på sidan i lokalen så man kunde inte se den bakre delen av scenen, vilket var synd för man missade mycket av den visuella delen av showen. Men det var bra tryck på läktarna och det var kul att se de fans som hade klätt ut sig med några av Britneys olika berömda scenkläder. Jetlagen och intensivt tempo gjorde att man var ganska trött under showen, en i sällskapet nickade till... inget namn nämns här ;) Bra drag och en kul upplevelse.
Efter showen minglade vi på stripen och spelade lite på hotellets kasino.
28/10:
Jag och Magnus tog en taxi till den berömda Vegasskylten och det kändes bra att stå på denna legendariska plats i solskenet.
Lite mer vemodigt blev det när man gick förbi skylten och möttes av nästan 60 träkors som rests till minne för de som omkom i dådet den 1/10 2017 då en man sköt ihjäl oskyldiga människor som befann sig på en festival i Vegas. Korsen var prydda med fotografier, flaggor och blommor. Det var flera personer som stod med tårar rullande längs kinderna. Efter dådet har staden anammat taggen #vegasstrong, en text man kunde se överallt i staden. Vi gick förbi attentatsplatsen och den var fortfarande avspärrad. Vi såg även de stora bränsletankarna på flygplatsen som mannen försökte skjuta sönder.
Han skjöt alla från sitt hotellfönster på Mandalay bay och där fortsatte vi vår studieresa i syftet att se alla ledskärmar på stadens stora hotell. Jag tror vi hann besöka 12 olika hotell under dessa dagar. Efter Mandalay bay besökte vi Luxor och Excaliber.
När vi passerade MGM så fanns det ett bås utanför som sålde rabatterade showbiljetter och vi bestämde oss för att köpa biljetter till David Copperfield för halva priset. Efter detta pressande schema så avslutades eftermiddagen vid poolen :)
På kvällen var det dags att se en av världens största underhållare genom tiderna, David Copperfield. Vi fick bra platser vid ett bord framför scenen, tyvärr var det förbjudet att fotgrafera under showen. David var helt otrolig. Showen inleddes med att en stor tom låda rullades in, inga väggar fanns så man såg rakt igenom. Sedan hängdes lakan ner som väggar och ett par sekunder senare satt David i lådan med en motorcykel.... En stund senare klev en person in under ett skynke och David fick personen under att sväva... detta utspelades på en pall mitt i publikhavet. Sedan var naturligtvis skynket tomt och personen stod på scenen...
Ett av tricken utfördes tre meter från vårt bord då han stod och hade en flygande pappersbit mellan händerna, så himla häftigt att ha en av de största underhållarna någonsin stå så nära oss och trolla.
Det var en väldigt bra show som vi sent kommer glömma!!
Resten av kvällen ägnades åt mingel och spel på vårt hotell.
29/10:
Sista dagen i Vegas!! Jag badade till 12:30 och sedan var det dags att packa och checka ut. Jag gjorde de sista spelen och efter fem dagars spelande så slutade jag på minus 10 dollar, det kändes som ren vinst. I genomsnitt förlorar besökarna ca 500 dollar per person. Vi lämnade hotellet och åkte till flygplatsen och inledde en lång hemresa vi LA och London. Jag tog tid, från dörr till dörr tog hemresan 24 timmar och 4 minuter!
En obeskrivligt bra resa var över och jag kan verkligen inte förstå de som säger att två tre dagar räcker i Vegas, en vecka hade inte räckt för mig... måste tillbaka..
Jag rekommenderar:
Turen till Grand Canyon med Grand canyon tours
Hotellet New York New York
NHL
David Copperfield
Bra skor
© Magnus Legnerfält 2017
Jag började titta på sevärdheter och ett absolut måste var naturigtvis en utflykt till Grand Canyon, den ca 45 mil långa kanjonen som bildats av Coloradoflodens framfart genom Arizonas ökenladskap. Jag tittade även på vilka artister som skulle uppträda under helgen och det var många shower som lockade. Elton John, Ringo Starr, Britney Spears m.fl. Magnus hade ett krav, han ville se NHL´s senaste tillskott i ligan, Las Vegas Knights. Det tillhörde studieresan att kolla in deras jumbotron och ledskärmar.. Knights skulle möta Colorado så vi bokade biljetter på nätet och sedan var det bara att vänta på den stora dagen 25/10, löning & Vegas!
Resedagbok:
25/10:
Det var uselt höstväder då vi anlände till Arlanda så det kändes fantastiskt att veta att nästa dag väntade 30 grader varmt i USA.
Jag brukar ha otur med försenade flyg m.m. men denna gång flöt allt perfekt. Vi startade on time, fick byta plats på flyget till London så vi fick ett ledigt säte mellan oss. Från London till Vegas så bröt min stolsgranne sönder sin tv-skärm så han fick byta plats och än en gång fick vi ett ledigt säte melan oss, lyxigt på långflygning. När vi landade 10 timmar senare så var det kväll och det kändes som om vi landade bredvid stripen, de stora upplysta hotellen for magiskt förbi flygplansfönstret.
Passkontrollen gick väldigt smidigt för att vara i USA och några minuter senare checkade vi in på hotellet New York New York.
Vi rakt in i den stora spelhallen och det tog en stund att hitta receptionen. Men till sist klev vi in i rum 1025 och var väldigt nöjda med det stora utrymmet.
Vi var trötta efter resan men gick trots det ut en sväng på Las Vegas strip. Det första som mötte mig var Brooklyn bridge, min favoritbro, jag var redan kär i Vegas... Hotellet var uppbyggt med New Yorks största sevärdheter så när jag vände mig mot hotellet så såg jag Frihetsgudinnan, Empire state building, Rockefeller center och Chrystler building, overkligt. Efter en snabb cheeseburgare på Shake shack så blev det ett besök på Hard rock café. Alla ledskärmar och neonljus fick mig att njuta, och längs hela stripen fanns det gott om palmer, jag älskar ju dem haha! Det blev lite spelade såklart innan det var dags att dra sig tillbaka.
26/10:
Vis av tidigare resor till USA så visste jag att det skulle vara svårt att sova första natten p.g.a. jetlag så kändes både smart och helt ok att boka in ett besök till Grand Canyon första dagen med tidig hämtning på morgonen. Det var inga problem att hämtas upp 05:25 vid hotellet och minibussen fortsatte sedan till hotellet Luxor där vi hämtade upp Magnus bror Peter. Brorsan och hans flickvän Frida hade bestämt sig för att följa med till Vegas men under denna dag så hade Frida valt poolhäng istället för utflykt.
Under bussfärden så passerade vi den legendariska skylten "Welcome to fabulous Las Vegas Nevada" Det var fortfarande mörkt när vi närmade oss helikopterstationen men morgonens magiska ljus började ta sig fram bakom bergen.
Framme på stationen så delades alla in i olika grupper och till sist var det dags att promenera ut på plattan där det stod ett flertal helikoptrar. Det var en fantastisk känsla att gå där och se den sprakande soluppgången bakom helikoptrarna. Efter fotografering av gruppen så var det dags att lyfta. Vi var fem passagerare i vår helikopter och det pirrade lite i magen då piloten lutade helikoptern framåt och satte fart mot Lake Mead. Turen inleddes med att runda den kolossala Hoover-dammen. Sedan fortsatte turen över ett otroligt vackert landskap som sedan övergick till... Grand Canyon! Bucketlist check. Vi flög genom floddalen och landade nere i en ravin. Där fick vi sätta oss i en motorbåt som sedan gav oss en liten guidad tur på Coloradofloden. Det var så många överväldigande intryck att det var svårt att ta in vad vi verkligen var med om. Efter båtturen blev vi hämtade av en helikopter igen och bjöds på en hissnande flygtur nära klippväggarna. Vi fög upp till den berömda attraktionen Eagle point Skywalk. Där har man byggt en enorm hästsko som hänger ut 4000 fot över kanjonen, och golvet på hästskon är gjort av...glas! Vi gled ut lite försiktigt på glaset och så fort någon annan person kom nära så klev man instinktivt ut mot räcket och höll i sig...glaset kunde väl knappast hålla för hur många personer som helst?... Efter ett tag kändes det bättre men när hela anordningen gungade så kändes det! Utsikten var naturligtvis helt magnifik och en inhyrd fotograf förevigade det hela, man fick inte ta med egen utrustning. Känslan när fotografen bad oss lägga oss ned på glaset... Vi blev tuffare och tuffare och till sist stod man helt obekymrad och njöt av stupet under fötterna och den konstiga känslan då man såg fåglar sväva fram under fotsulorna...
Sedan åt vi lunch utanför Skywalk och avslutade sedan besöket med att gå fram till stupet och ta en del härliga foton. En vakt såg till att man inte gick för nära kanten, ett snedsteg där och.....
Sedan väntade en 25 minuter lång hemfärd med helikopter. Man satt där med passande musik i headsetet och bara njöt av utsikten samt dagens alla intryck, jag kände en sådan enorm tacksamhet och lycka där uppe i luften! En av de absolut bästa utflykterna någonsin. I bussen hem satt vi bredvid en ung tjej och hennes far. De berättade att de skulle gå och se Britney Spears nästa dag och jag blev genast lite intresserad, det vore ju ändå lite kul att se denna ikon i en stor Vegas-show. Plötsligt skrek tjejen till när hon läste i pappans mobil, "-I´m gonna meet Britney!!! What am I gonna wear!?" Pappan hade överraskat med att köpa meet and greet. Hon skulle alltså få träffa idolen innan showen, härligt att få se en sådan lycka !
Eftermiddagen avnjöts vid hotellets fina poolområde. Tänk att ligga i solstolen med en drink och titta upp på en klarblå himmel samt New Yorks skyline... och var 30e sekund rasslade hotellets berg- och dalbana förbi.. only in Vegas baby!
Efter en kort powernap gav vi oss ut på stripen och minglade. Vi gick igenom MGM, Planet Hollywood, Bellagio, Caesars palace, The Venetian och The Palazzo. Naturligtvis stod vi utanför Bellagio och tittade på den berömda fontänens uppvisning. Allt kändes helt overkligt. Jag älskar Times square i NYC, här har man tio Times square i rad... En minnesvärd sightseeingdag!
27/10:
Dagen inleddes med en gigantisk frukostbuffé för 25 dollar och sedan testade vi om vi kunde behålla frukosten när vi åkte hotellets berg- och dalbana, det gick bra... Sedan vilade vi med Pina colada vid poolen... Vi började spinna på planerna om Britney Spears och till sist hade jag bokat fyra biljetter till kvällens show.
Klockan 15 var det dags för ännu en höjdpunk, Vegas-Colorado i ishockey. I den 30gradiga hettan utanför arenan inledde fansen helgen med öl och snacks. Inne i den fina T-mobile arena var stämningen på topp efter lagets fina inledning av säsongen.
Arrangemanget i sig får toppbetyg, underhållningen i arenan höll toppklass, det enda som saknades i början var mål. Den första perioden slutade 0-0 men vi oroades oss i onödan, sedan rullade det på. Matchen slutade smått otroliga 7-0 till Vegas!! Två av matchens tre stjärnor var svenskar, stolta supportrar :)
På kvällen var det dags för "voted best show in Vegas" Britney Spears show "Piece of me" Tyvärr var biljetterna dyra så jag hade valt de billigaste och de var på sidan i lokalen så man kunde inte se den bakre delen av scenen, vilket var synd för man missade mycket av den visuella delen av showen. Men det var bra tryck på läktarna och det var kul att se de fans som hade klätt ut sig med några av Britneys olika berömda scenkläder. Jetlagen och intensivt tempo gjorde att man var ganska trött under showen, en i sällskapet nickade till... inget namn nämns här ;) Bra drag och en kul upplevelse.
Efter showen minglade vi på stripen och spelade lite på hotellets kasino.
28/10:
Jag och Magnus tog en taxi till den berömda Vegasskylten och det kändes bra att stå på denna legendariska plats i solskenet.
Lite mer vemodigt blev det när man gick förbi skylten och möttes av nästan 60 träkors som rests till minne för de som omkom i dådet den 1/10 2017 då en man sköt ihjäl oskyldiga människor som befann sig på en festival i Vegas. Korsen var prydda med fotografier, flaggor och blommor. Det var flera personer som stod med tårar rullande längs kinderna. Efter dådet har staden anammat taggen #vegasstrong, en text man kunde se överallt i staden. Vi gick förbi attentatsplatsen och den var fortfarande avspärrad. Vi såg även de stora bränsletankarna på flygplatsen som mannen försökte skjuta sönder.
Han skjöt alla från sitt hotellfönster på Mandalay bay och där fortsatte vi vår studieresa i syftet att se alla ledskärmar på stadens stora hotell. Jag tror vi hann besöka 12 olika hotell under dessa dagar. Efter Mandalay bay besökte vi Luxor och Excaliber.
När vi passerade MGM så fanns det ett bås utanför som sålde rabatterade showbiljetter och vi bestämde oss för att köpa biljetter till David Copperfield för halva priset. Efter detta pressande schema så avslutades eftermiddagen vid poolen :)
På kvällen var det dags att se en av världens största underhållare genom tiderna, David Copperfield. Vi fick bra platser vid ett bord framför scenen, tyvärr var det förbjudet att fotgrafera under showen. David var helt otrolig. Showen inleddes med att en stor tom låda rullades in, inga väggar fanns så man såg rakt igenom. Sedan hängdes lakan ner som väggar och ett par sekunder senare satt David i lådan med en motorcykel.... En stund senare klev en person in under ett skynke och David fick personen under att sväva... detta utspelades på en pall mitt i publikhavet. Sedan var naturligtvis skynket tomt och personen stod på scenen...
Ett av tricken utfördes tre meter från vårt bord då han stod och hade en flygande pappersbit mellan händerna, så himla häftigt att ha en av de största underhållarna någonsin stå så nära oss och trolla.
Det var en väldigt bra show som vi sent kommer glömma!!
Resten av kvällen ägnades åt mingel och spel på vårt hotell.
29/10:
Sista dagen i Vegas!! Jag badade till 12:30 och sedan var det dags att packa och checka ut. Jag gjorde de sista spelen och efter fem dagars spelande så slutade jag på minus 10 dollar, det kändes som ren vinst. I genomsnitt förlorar besökarna ca 500 dollar per person. Vi lämnade hotellet och åkte till flygplatsen och inledde en lång hemresa vi LA och London. Jag tog tid, från dörr till dörr tog hemresan 24 timmar och 4 minuter!
En obeskrivligt bra resa var över och jag kan verkligen inte förstå de som säger att två tre dagar räcker i Vegas, en vecka hade inte räckt för mig... måste tillbaka..
Jag rekommenderar:
Turen till Grand Canyon med Grand canyon tours
Hotellet New York New York
NHL
David Copperfield
Bra skor
© Magnus Legnerfält 2017
Lördag 24 Juni 2017
2015 upplevde jag en klassiker i Prag, i den varma sommarkvällen vann Sverige EM-guld i fotboll, U21. Sverige vann på straffar framför den stora gula klacken och det var fullständigt glädjekaos i värmen! Nu var det dags för EM igen och det stod tidigt klart att det skulle bli en svensk invasion av fans igen. Det var inga svårigheter att övertala kompisen Håkan att åka med eftersom det även fanns en chans att besöka Auschwitz, ett besök som fanns med på både Håkans och min bucketlist. Vi valde att se sveriges första match i turneringen, Sverige-England, den spelades i Kielce som låg endast en kort tågresa bort från Kraków så Kraków fick bli vår bas. Därifrån var det också enkelt att ta en utflykt till Auschwitz samt den berömda saltgruvan i Wieliczka.
KZ Auschwitz var det största koncentrations- och förintelselägret i Nazityskland. Lägret var verksamt 1940-1945.
Auschwitz bestod av tre läger: I Stammlager, koncentrationsläger och det administrativa centret. II Birkenau, koncentrationsläger och förintelseläger. III Monowitz, arbetsläger.
Man uppskattar att 1,3 miljoner människor deporterades till lägret och ca 1,1 miljoner dödades. 90% av fångarna var judar, resterande fångar var bl.a. polacker, ryska krigsfångar, romer och andra minoriteter.
1/9 1939 anföll Tyskland Polen och Generalplan Öst utarbetades under de kommande åren i olika omgångar. Var och en var hemliga planer för den tyska koloniseringen av Europa och koncentrationsläger började byggas. Alla judar och romer skulle avlägsnas, polacker och andra folkgrupper skulle användas som slavarbetare. Hösten 1941 inleddes Operation Reinhard, planen för utrotandet av alla judar i Generalguvernementet. Nu började förintelselägren att byggas. 20/1 1942 hölls Wannseekonferensen och där togs beslutet om "den slutgiltiga lösningen av judefrågan" Alla judar skulle förintas.
1940 inrättades Auschwitz i den polska arméns tegelbyggnader. 1941 fick lägret besök av Himmler och han beordrade att lägret skulle byggas ut. 1940-1942 var Auschwitz ett arbetsläger men sedan utökades det till förintelseläger.
1941 testades gasen Zyklon B för första gången på hundratals fångar. Året efter gasades fångar ihjäl och brändes i massgravar.
Fångarna anlände till Auschwitz i trånga tågvagnar och på perrongen delades de upp, män, kvinnor, arbetsdugliga och övriga. De övriga avrättades direkt i gaskamrarna. De gick ner i kamrarna i tron om att de skulle duschas och desinfekteras men de mötte ett grymt öde.
Sommaren 1944 närmade sig den Röda armén Warzawa och den 18/1 1945 beordrar Himmler att Auschwitz ska evakueras.
Tusentals fångar tvingas att vandra mot andra läger och många svaga fångar dör längs vägen. 27/1 når Röda armén fram till lägret och möts av ca 7000 fångar som lämnats kvar. De är så svaga att en vecka senare har 500 av dem avlidit. SS-soldaterna hade försökt dölja alla bevis och gaskamrarna hade sprängts sönder. 300 av de 600 byggnader som skulle uppföras hann färdigställas innan krigsslutet 1945.
Resedagbok:
14/6:
Resan inleddes med avkoppling i Menzines lounge på Arlanda. Vi flög till Köpenhamn för att sedan fortsätta ner till Kraków.
Vi kom fram sent på kvällen och trötta checkade vi in på Red Brick Apartments. Boendet var helt perfekt. Bra läge vid järnvägsstationen och lägenheten bestod av två våningar så vi hade gott om plats. Vi var trötta efter resan så det blev lite snabb shopping för att ha lite tilltugg till kommande dags sightseeing och sedan stöp vi i säng.
15/6:
Efter en mycket bra frukost så gjorde vi oss i ordning för en lång dag. Vi skulle iväg på en 11-timmarstur till Auschwitz och saltgruvan. Klockan 08:45 blev vi hämtade vid hotellet och en minibuss tog oss till Auschwitz. Under bussfärden så visades en film om Auschwitz vilket var mycket bra, man fick lite basfakta innan besöket.
Vid lägret fick vi en mycket bra engelsktalande guide och turen inleddes med att vi kom fram till lägrets berömda grind där skylten "Arbeit macht frei" sitter. Redan där fick man rysningar längs ryggraden, denna skylt innehåller så mycket hemsk historia.
Innanför grinden visade guiden var en orkester brukade sitta och spela för att fångarna skulle hålla takten då de marscherade förbi. Turen fortsatte sedan in bland tegelbyggnaderna och det kändes overkligt att på denna plats hade fasansfulla händelser ägt rum. Nu lös solen, fåglarna kvittrade och grönskan från gräsmattor och stora vackra björkar gav platsen en rofylld känsla.
Vi besökte flera av byggnaderna och fick bl.a. se fasansfulla fotografier på väggarna. I ett rum visades hur fångarna fick sova på golvet, i ett annat fanns gamla resväskor med namn på. Störst intryck gjorde högen av hår som skurits av från avlidna kvinnor. Där låg mängder av hår från ca 45 000 kvinnor... Många besökare gick runt med tårar rinnande längs kinderna. Tusentals skor och glasögon låg i högar och det var nästan för många för att man skulle kunna ta in att de tillhört mördade människor.
I en glasmonter låg tomma burkar som innehållit Zyklon B. Rakborstar och kammar låg också i stora högar.
Vi gick vidare bland taggtrådar och vakttorn. I fängelset fick vi se trånga celler och i källaren testades gasen för första gången. Utanför fängelset fanns en vägg för arkebusering. Där låg mängder med blommor och kransar.
När vi skulle gå in i en gaskammare och krematorium så stannade flera besökare utanför, det blev för mycket för dem. Inne i gaskammaren rann det många tårar i gruppen igen. Det kändes i maggropen när man tittade upp på hålen i taket där gasburkarna släpptes ner.
Turen i Auschwitz I var klar och bussen tog oss till förintelselägret Birkenau. Där möttes vi av den berömda stationsbyggnaden som tågen rullade igenom då de anlände till den hemska perrongen inne i lägret. Vi vandrade längs den långa perrongen och guiden berättade om hur det gick till då fångarna delades upp direkt i olika grupper. Till vänster om oss låg mängder av tegelbyggnader, till höger stod endast skorstenarna kvar från mängder av träbaracker. Guiden berättade om misären för fångarna och man försökte se framför sig hur det såg ut på plats under kalla vintrar och heta somrar. I slutet av perrongen fanns de söndersprängda gaskamrarna. De fångar som passerade "The seven steps to death", trappan in till gaskammaren, de kom aldrig ut levande igen.
Vi vandrade vidare bland tegelbyggnaderna och besökte ett hus som kallades "The death barrack". Där fick de kvinnor som var för sjuka eller svaga för att arbeta vänta in döden i gaskammaren utan vatten eller mat. Ofta dog de redan i byggnaden..
Den guidade turen i Auschwitz var över och tagna gick vi till bussen. Det var ett besök som verkligen gjorde intryck och det var en lärorik tur.
Bussen tog oss till Wieliczka där vi åt lunch och smälte intrycken från Auschwitz.
Efter lunchen var det dags att klättra ner i den berömda saltgruvan. Ännu en gång fick vi en väldigt bra guide och hon ledde oss ner i gruvan. Hundratals trappsteg senare så började den guidade turen längs korridorer och små kamrar där det fanns fantastiska konstverk gjorda av bergssalt. Om man skulle vilja gå runt i alla gångar så skulle det ta en månad! Vi passerade dockor av människor och hästar som visade hur arbetet i gruvan gått till. Efter att ha vandrat igenom små passager och en del små kapell i gruvgångarna så kom vi plötsligt fram till en gigantisk kyrka i berget. Längs väggarna fanns olika jesusbilder i salt och längst in i kyrkan fanns ett fantastiskt altare och en predikstol. Vi gick vidare och kom fram till flera små sjöar med saltvatten. Det som imponerade mest var en del enorma byggnadsverk av stora stockar som stöttade upp berget. Efter en stor konsertsal så var vi framme vid rundturens slut, en liten hiss som i hissnande fart tog oss upp till jordytan igen. Alla var väldigt nöjda med rundturen då vi i bussen summerade dagen. En 11-timmars sightseeing för endast 550 kr !
Det tog inte lång stund innan vi var tillbaka i Kraków och trötta begav vi oss ut på stan för att hitta något att äta. Vi passerade ett par trevliga gator och gränder innan vi plötsligt kom ut på det stora torget. Wow! Vilket gigantiskt torg! I hörnet där vi kom ut stod en stor kyrka och resten av torgets kanter var fyllda av uteserveringar som var välbesökta i solnedgången. Mängder av hästdroskor gled förbi med vackra vita vagnar. Det var mycket folk på torget denna varma junikväll och det kändes som om man var i Barcelona eller Madrid. Det blev en pizza innan det var dags att utmattad kasta sig i sängen, en väldigt bra dag!
16/6:
Matchdag!! Sverige-England i Kielce. Men vi hade ju knappt sett Kraków så vi inledde dagen med en sightseeingtur i en elbil. Det var som att åka runt i en golfbil och med detta koncept spenderade vi en timme på Krakóws gator och gränder.
Sedan var det dags att byta om till matchkläder och tillsammans med flera andra svenska fans så tog vi tåget till Kielce. Där möttes vi av mängder av blågula supportrar som vandrade omkring i centrum. Vi hämtade ut våra biljetter och sedan gick vi till den stora samlingen som var på ett torg i stadskärnan. Ca 5000 svenskar hade tagit sig till Polen för denna match så det blev ett fantastiskt drag på torget. Sångerna fyllde de solbelysta uteserveringarna och vi njöt verkligen av stämningen!
En hemlös man som sprang runt på torget i bara strumpor fick sitt livs bästa dag. Fansen samlade ihop pengar till en matchtröja, en matchbiljett samt till ett par nya skor, mannen grät av glädje!
Ett par timmar innan match var det dags för den traditionsenliga marschen till arenan. Vilket drag det blev när tusentals svenskar vandrade genom staden!! Dagens enda regnskur kom precis när vi tagit oss in på läktaren och stod under det skyddande taket. Svenska laget kom in för att värma upp och stämningen på läktaren chockade en del av spelarna. 5000 fans på en "ungdomsturnering"!! Matchen kom igång och vi hade stora förväntningar på de regerande mästarna. Tyvärr blev inte matchen så bra som vi hade hoppats. Det var inte så många målchanser men klacken hoppade till då Sverige hade ett skott i ribban. Plötsligt tändes ett hopp då svenskarna fick en straff framför vår läktare. Mobilkameran sattes på videoläge och jag hoppades få filma ett mål och hur läktaren skulle explodera i ett lyckorus. Tyvärr missade straffen och matchen slutade 0-0. Trötta och lite besvikna vandrade vi till stationen och tog tåget tillbaka till Kraków.
17/6:
03:50 steg vi upp och tog en taxi till flygplatsen. Några timmar senare var vi hemma i Sverige igen och vi kunde summera en väldigt bra resa!! Jag rekommenderar verkligen alla att besöka Kraków och Auschwitz.
© Magnus Legnerfält 2017
Källa fakta om Auschwitz: Wikipedia
KZ Auschwitz var det största koncentrations- och förintelselägret i Nazityskland. Lägret var verksamt 1940-1945.
Auschwitz bestod av tre läger: I Stammlager, koncentrationsläger och det administrativa centret. II Birkenau, koncentrationsläger och förintelseläger. III Monowitz, arbetsläger.
Man uppskattar att 1,3 miljoner människor deporterades till lägret och ca 1,1 miljoner dödades. 90% av fångarna var judar, resterande fångar var bl.a. polacker, ryska krigsfångar, romer och andra minoriteter.
1/9 1939 anföll Tyskland Polen och Generalplan Öst utarbetades under de kommande åren i olika omgångar. Var och en var hemliga planer för den tyska koloniseringen av Europa och koncentrationsläger började byggas. Alla judar och romer skulle avlägsnas, polacker och andra folkgrupper skulle användas som slavarbetare. Hösten 1941 inleddes Operation Reinhard, planen för utrotandet av alla judar i Generalguvernementet. Nu började förintelselägren att byggas. 20/1 1942 hölls Wannseekonferensen och där togs beslutet om "den slutgiltiga lösningen av judefrågan" Alla judar skulle förintas.
1940 inrättades Auschwitz i den polska arméns tegelbyggnader. 1941 fick lägret besök av Himmler och han beordrade att lägret skulle byggas ut. 1940-1942 var Auschwitz ett arbetsläger men sedan utökades det till förintelseläger.
1941 testades gasen Zyklon B för första gången på hundratals fångar. Året efter gasades fångar ihjäl och brändes i massgravar.
Fångarna anlände till Auschwitz i trånga tågvagnar och på perrongen delades de upp, män, kvinnor, arbetsdugliga och övriga. De övriga avrättades direkt i gaskamrarna. De gick ner i kamrarna i tron om att de skulle duschas och desinfekteras men de mötte ett grymt öde.
Sommaren 1944 närmade sig den Röda armén Warzawa och den 18/1 1945 beordrar Himmler att Auschwitz ska evakueras.
Tusentals fångar tvingas att vandra mot andra läger och många svaga fångar dör längs vägen. 27/1 når Röda armén fram till lägret och möts av ca 7000 fångar som lämnats kvar. De är så svaga att en vecka senare har 500 av dem avlidit. SS-soldaterna hade försökt dölja alla bevis och gaskamrarna hade sprängts sönder. 300 av de 600 byggnader som skulle uppföras hann färdigställas innan krigsslutet 1945.
Resedagbok:
14/6:
Resan inleddes med avkoppling i Menzines lounge på Arlanda. Vi flög till Köpenhamn för att sedan fortsätta ner till Kraków.
Vi kom fram sent på kvällen och trötta checkade vi in på Red Brick Apartments. Boendet var helt perfekt. Bra läge vid järnvägsstationen och lägenheten bestod av två våningar så vi hade gott om plats. Vi var trötta efter resan så det blev lite snabb shopping för att ha lite tilltugg till kommande dags sightseeing och sedan stöp vi i säng.
15/6:
Efter en mycket bra frukost så gjorde vi oss i ordning för en lång dag. Vi skulle iväg på en 11-timmarstur till Auschwitz och saltgruvan. Klockan 08:45 blev vi hämtade vid hotellet och en minibuss tog oss till Auschwitz. Under bussfärden så visades en film om Auschwitz vilket var mycket bra, man fick lite basfakta innan besöket.
Vid lägret fick vi en mycket bra engelsktalande guide och turen inleddes med att vi kom fram till lägrets berömda grind där skylten "Arbeit macht frei" sitter. Redan där fick man rysningar längs ryggraden, denna skylt innehåller så mycket hemsk historia.
Innanför grinden visade guiden var en orkester brukade sitta och spela för att fångarna skulle hålla takten då de marscherade förbi. Turen fortsatte sedan in bland tegelbyggnaderna och det kändes overkligt att på denna plats hade fasansfulla händelser ägt rum. Nu lös solen, fåglarna kvittrade och grönskan från gräsmattor och stora vackra björkar gav platsen en rofylld känsla.
Vi besökte flera av byggnaderna och fick bl.a. se fasansfulla fotografier på väggarna. I ett rum visades hur fångarna fick sova på golvet, i ett annat fanns gamla resväskor med namn på. Störst intryck gjorde högen av hår som skurits av från avlidna kvinnor. Där låg mängder av hår från ca 45 000 kvinnor... Många besökare gick runt med tårar rinnande längs kinderna. Tusentals skor och glasögon låg i högar och det var nästan för många för att man skulle kunna ta in att de tillhört mördade människor.
I en glasmonter låg tomma burkar som innehållit Zyklon B. Rakborstar och kammar låg också i stora högar.
Vi gick vidare bland taggtrådar och vakttorn. I fängelset fick vi se trånga celler och i källaren testades gasen för första gången. Utanför fängelset fanns en vägg för arkebusering. Där låg mängder med blommor och kransar.
När vi skulle gå in i en gaskammare och krematorium så stannade flera besökare utanför, det blev för mycket för dem. Inne i gaskammaren rann det många tårar i gruppen igen. Det kändes i maggropen när man tittade upp på hålen i taket där gasburkarna släpptes ner.
Turen i Auschwitz I var klar och bussen tog oss till förintelselägret Birkenau. Där möttes vi av den berömda stationsbyggnaden som tågen rullade igenom då de anlände till den hemska perrongen inne i lägret. Vi vandrade längs den långa perrongen och guiden berättade om hur det gick till då fångarna delades upp direkt i olika grupper. Till vänster om oss låg mängder av tegelbyggnader, till höger stod endast skorstenarna kvar från mängder av träbaracker. Guiden berättade om misären för fångarna och man försökte se framför sig hur det såg ut på plats under kalla vintrar och heta somrar. I slutet av perrongen fanns de söndersprängda gaskamrarna. De fångar som passerade "The seven steps to death", trappan in till gaskammaren, de kom aldrig ut levande igen.
Vi vandrade vidare bland tegelbyggnaderna och besökte ett hus som kallades "The death barrack". Där fick de kvinnor som var för sjuka eller svaga för att arbeta vänta in döden i gaskammaren utan vatten eller mat. Ofta dog de redan i byggnaden..
Den guidade turen i Auschwitz var över och tagna gick vi till bussen. Det var ett besök som verkligen gjorde intryck och det var en lärorik tur.
Bussen tog oss till Wieliczka där vi åt lunch och smälte intrycken från Auschwitz.
Efter lunchen var det dags att klättra ner i den berömda saltgruvan. Ännu en gång fick vi en väldigt bra guide och hon ledde oss ner i gruvan. Hundratals trappsteg senare så började den guidade turen längs korridorer och små kamrar där det fanns fantastiska konstverk gjorda av bergssalt. Om man skulle vilja gå runt i alla gångar så skulle det ta en månad! Vi passerade dockor av människor och hästar som visade hur arbetet i gruvan gått till. Efter att ha vandrat igenom små passager och en del små kapell i gruvgångarna så kom vi plötsligt fram till en gigantisk kyrka i berget. Längs väggarna fanns olika jesusbilder i salt och längst in i kyrkan fanns ett fantastiskt altare och en predikstol. Vi gick vidare och kom fram till flera små sjöar med saltvatten. Det som imponerade mest var en del enorma byggnadsverk av stora stockar som stöttade upp berget. Efter en stor konsertsal så var vi framme vid rundturens slut, en liten hiss som i hissnande fart tog oss upp till jordytan igen. Alla var väldigt nöjda med rundturen då vi i bussen summerade dagen. En 11-timmars sightseeing för endast 550 kr !
Det tog inte lång stund innan vi var tillbaka i Kraków och trötta begav vi oss ut på stan för att hitta något att äta. Vi passerade ett par trevliga gator och gränder innan vi plötsligt kom ut på det stora torget. Wow! Vilket gigantiskt torg! I hörnet där vi kom ut stod en stor kyrka och resten av torgets kanter var fyllda av uteserveringar som var välbesökta i solnedgången. Mängder av hästdroskor gled förbi med vackra vita vagnar. Det var mycket folk på torget denna varma junikväll och det kändes som om man var i Barcelona eller Madrid. Det blev en pizza innan det var dags att utmattad kasta sig i sängen, en väldigt bra dag!
16/6:
Matchdag!! Sverige-England i Kielce. Men vi hade ju knappt sett Kraków så vi inledde dagen med en sightseeingtur i en elbil. Det var som att åka runt i en golfbil och med detta koncept spenderade vi en timme på Krakóws gator och gränder.
Sedan var det dags att byta om till matchkläder och tillsammans med flera andra svenska fans så tog vi tåget till Kielce. Där möttes vi av mängder av blågula supportrar som vandrade omkring i centrum. Vi hämtade ut våra biljetter och sedan gick vi till den stora samlingen som var på ett torg i stadskärnan. Ca 5000 svenskar hade tagit sig till Polen för denna match så det blev ett fantastiskt drag på torget. Sångerna fyllde de solbelysta uteserveringarna och vi njöt verkligen av stämningen!
En hemlös man som sprang runt på torget i bara strumpor fick sitt livs bästa dag. Fansen samlade ihop pengar till en matchtröja, en matchbiljett samt till ett par nya skor, mannen grät av glädje!
Ett par timmar innan match var det dags för den traditionsenliga marschen till arenan. Vilket drag det blev när tusentals svenskar vandrade genom staden!! Dagens enda regnskur kom precis när vi tagit oss in på läktaren och stod under det skyddande taket. Svenska laget kom in för att värma upp och stämningen på läktaren chockade en del av spelarna. 5000 fans på en "ungdomsturnering"!! Matchen kom igång och vi hade stora förväntningar på de regerande mästarna. Tyvärr blev inte matchen så bra som vi hade hoppats. Det var inte så många målchanser men klacken hoppade till då Sverige hade ett skott i ribban. Plötsligt tändes ett hopp då svenskarna fick en straff framför vår läktare. Mobilkameran sattes på videoläge och jag hoppades få filma ett mål och hur läktaren skulle explodera i ett lyckorus. Tyvärr missade straffen och matchen slutade 0-0. Trötta och lite besvikna vandrade vi till stationen och tog tåget tillbaka till Kraków.
17/6:
03:50 steg vi upp och tog en taxi till flygplatsen. Några timmar senare var vi hemma i Sverige igen och vi kunde summera en väldigt bra resa!! Jag rekommenderar verkligen alla att besöka Kraków och Auschwitz.
© Magnus Legnerfält 2017
Källa fakta om Auschwitz: Wikipedia
Tisdag 14 Februari 2017 - Gambia
Resealbum: Gambia 2017
Jag har ofta genom åren tittat på Gambia som resmål men har hört lite dåliga rykten från resenärer som varit där. Nu hör det till
saken att de varit i Gambia för längesedan så det borde ju ha ändrat sig... Under vintern 2017 så började jag titta på resor till
värmen och de billigaste charterresorna fanns just till Gambia så jag slog till.
I December 2016 genomfördes ett presidentval i landet och den sittande presidenten förlorade. Han vägrade lämna posten vilket
skulle ske i Januari och UD gick ut med en varning för resor till landet. Självklart så blev min resa inställd och det såg ut som om
det inte skulle bli någon resa till värmen. När min resa blev inställd så fanns det inte så många alternativ att välja på. Jag chansade
och bokade om till Gambia med avresa 14 dagar senare. Flera länder i Afrika började skicka soldater till Gambia för att avsätta
presidenten och till slut gav han upp och UD hävde sin varning för resor till landet. Dags att börja packa.
Väl på plats fick jag uppleva ett land som kände sig befriade och på nationaldagen den 18/2 så installerades den nya presidenten
och det firades i Gambia.
Gambia är Afrikas tredje minsta land och huvudstaden heter Banjul. Landet är omringat av Senegal och ligger på västkusten.
Att jag valde landet som resmål var att det ligger bra till med tidsskillnad, ingen jetlag, solsäkert, 35 grader, kort flygtid, chansen
att få två nya länder på listan (Gambia/Senegal) och roliga utflykter.
Resedagbok
14/2:
Härligt med charter igen! Jag åker på många eventresor under året och då gäller det att sy ihop egna billiga paket för att ha råd.
Det är väldigt skönt att bryta av dessa resor med en charter då och då och bli ompysslad av en reseledare som talar om vilken
buss man ska ta och vilken tid man blir hämtad vid hotellet...
Jag reste med Ving och flygresan ner till Gambia blev intressant.. Mina stolsgrannar var ett par som blev mer och mer osams..
En svensk kvinna och hennes gambiska pojkvän.. Hon drack upp sin taxfree-sprit och blev berusad medan pojkvännen var
nykter och bad henne att sluta dricka. Hon blev vansinnig och skällde ut honom. -You are not my dad, I drink if I want, shut up,
fuck you! I wont use my safety belt, I wanna die, I go home tomorrow! Sedan grät hon under en handduk medan pojkvännen
bad mig om ursäkt.. Spännande start :) Efter en mellanlandning i Las Palmas så flög vi 2,5 timme till innan vi landade i Banjul.
Under bussresan till hotellet så fick vi stanna efter vägen för att släppa fram den nye presidenten som kom åkandes.
När jag checkade in på rum 104 på hotellet Sunset beach så hade resan tagit 14,5 timme, dörr till dörr.
Hotellet verkade helt okej och vistelsen inleddes med en alla hjärtans dag-buffé. Ett band spelade vid poolen och poolbaren
visade Champions league på TV, bra start!! Självklart var jag trött efter en lång resdag så vid 22-snåret så gav jag upp.
15/2:
Känslan att vakna upp, kliva ut ur rummet och vandra bland palmerna och stora gröna tropiska växter med en blå himmel
ovanför skallen, det är så j***a underbart! Lycka! Frukostbuffén var bra och jag gillar när en kock står och steker ägg och
omeletter efter gästernas önskemål.
På förmiddagen var det dags för det klassiska välkomstmötet och jag brukar för det mesta delta för att få resa på bra tips.
Reseledarna var väldigt duktiga och de presenterade utflykterna samt berättade om resmålet.
Sedan var det äntligen dags att bege sig ut på beachen och ta årets första dopp. Atlantens vågor var höga och det var väl ingen
njutning direkt med temperaturen var okej och känslan att få bada i Februari medan det är arbetsdag hemma i Sverige...
Fiskare drog in nät från havet med spännande fångst. Försäljare gick längs vattenbrynet och bjöd ut olika varor men de fick inte
vandra runt bland solstolarna vilket gjorde att man fick vara ifred när man låg och solade. Kotustranden var lång så det gick bra
att ta långa promenader i solskenet. Jag kände direkt att jag hade valt ett bra resmål!
De sista soltimmarna fångade jag vid poolen där man hade wifi så jag kunde rapportera hem att jag hade det bra.
På kvällen var väl servicen inte 100 % vid middagen men jag hade ju semester och wifi.. Mannen bredvid mig väntade en timme
på varmrätten... men fick in efterrätten istället haha glad... Poolbaren visade Champions league även denna kväll så jag var nöjd!
16/2:
Efter 9 timmars sömn vaknade jag av väckarklockan istället för att som i Karibien vakna 04 på grund av tidsskillnaden.
Efter frukosten blev det en lång strandpromenad bland trevliga människor, solsängar, hängmattor och juice/fruktstånd.
Sju soltimmar senare så hettade det ordentligt i ansiktet!! Skulle kanske ha valt en högre solfaktor på krämen...
Bra vilodag med strand och poolhäng, middag, fotboll i baren och sedan lite bokläsning på rummet.
Natten blev lång med sveda och smärta i ansiktet och på ryggen haha
17/2:
Dags för utflykt till grannlandet Senegal. Vi var en liten grupp som for iväg i en minibuss tillsammans med guiden Kalle.
I soluppgången kom vi till hamnen i Banjul där vi skulle ta färjan över till Barra. Det var gott om folk i hamnen och när färjan
kom in så steg det av många människor som skulle in till marknaden i Banjul för att sälja varor. Vi klev ombord och i det
magiska morgonljuset lämnade färjan hamnen. Jag teamade ihop mig med en trevlig familj från Mariestad.
I Barra klev vi ombord på en ny minibuss och 20 minuter senare var vi framme vid Senegals gräns. Där blev det passkontroll
och vi fick även visa upp våra gula kort som visade att vi var vaccinerade mot gula febern. Många barn ville sälja frukt men vi
tackade vänligt nej.
En stund senare var vi framme vid naturskyddsområdet Fathala i Senegal. Där klev vi ombord på en öppen safaribil och det var
dags för resans höjdpunkt, gamedrive i Afrika! Under två timmar åkte vi runt i parken på små stigar och vägar. Ibland körde
vi rakt ut bland träden och buskarna för att hitta djuren. Vi såg zebror, hjortar, antiloper, vildsvin och apor. Bästa upplevelsen
var när vi hittade en familj giraffer bland buskarna. Vackra djur! Det var bara skog och små vattenhål, ingen savann. Vid ett av
vattenhålen låg krokodiler och solade. Till sist kom vi fram till parkens noshörning som lugnt stod och betade. Vi kunde kliva ur
bilen och fotografera oss med noshörningen och zebror i bakgrunden!
Sedan blev det lunch i skuggan och efter lite vila så åkte vi tillbaka till Barra för att ta färjan över till Banjul. Det var kaos i
hamnen eftersom väldigt många människor ville ta sig till Banjul. Nästa dag var nationaldag och alla ville vara med när den nya
presidenten skulle installeras. Det var väldigt trångt ombord på färjan så jag tog plats på övre däck ifall något skulle hända..
Men resan till Banjul gick bra och en stund senare låg jag vid poolen och njöt av den vackra solnedgången.
På kvällen var det buffé och en usel underhållning vid poolen. En usel sångare tillsammans med en person som spelade synth :)
18/2:
Independence day i Gambia. Den nya presidenten Adama Barrow skulle installeras på nationalstadion som låg endast en liten bit
från mitt hotell så jag hade lite funderingar på att åka dit men när jag vaknade så såg jag på Twitter att arenan redan varit fullsatt
klockan 05 på morgonen! Ca 20 presidenter från andra länder skulle också närvara så det var fullt drag i Gambia.
Jag kunde ju ha åkt till arenan och upplevt något häftigt utanför men valde att ta en lugn dag på beachen istället. Det blev inte så
lugnt eftersom helikoptrar flög i skytteltrafik över stranden hela dagen. Gambierna bar tröjor med texten "Gambia has decided"
och de var väldigt glada över att landet bytt president.
Jag gick till den lokala marknaden och tittade på utbudet. Träfigurer, tyger, kläder, väskor och skrikande försäljare...
När jag kom ut på den lite lugnare bygatan så hördes högtalarna från nationalstadion och överallt satt folk och följde händelserna
via radio och tv. På kvällen var det show på hotellet med en massa trummor och dansare, energi!
19/2:
Härlig dag på stranden, förutom att jag hamnade bredvid en stor engelsk släkt som festade på ordentligt haha.
Fiskarna drog in sina nät, försäljarna försökte sälja nötter och juice, jag brände på och livet var som bäst.
Sju timmar senare tog jag en promenad till marknaden igen och överallt möttes man av "hello hello"
Ännu en lugn semesterkväll med middag och underhållning vid poolen. Det var faktiskt skönt att resa ensam även om det
naturligtvis hade varit roligare att ha någon kompis med.
20/2:
Dags för utflykt igen. Vi åkte med en stor öppen lastbil som hade säten på flaket. Bland guppiga vägar och slitna byar åkte vi
runt och besökte olika platser. Första stoppet var vid en skola, vilket j***a liv det var !!! Barnen skrek och lärarna hade fullt
upp med att hålla ordning. Barnen blev förstås uppspelta av att ha oss på besök. När någon av turisterna tog upp lite godis för
att dela ut så blev det kaos hahaha. Vi åkte vidare till ett museum som visade upp Gambias historia samt djurliv och sedan for
vi vidare till ett ställe där vi fick smaka på palmvin, inte jättegott..
Lunchen serverades vid Paradise beach och där hann vi med att vila en stund på stranden.
Sedan gick turen vidare till en fiskeby, herregud vilket myller av människor, båtar, nät och... fisk. Man fick ha koll på grejerna
i fickorna bland allt folk.. Det var väldigt intressant att se försäljningen och omhändertagandet av fisken. Ett bra besök!
På vägen hem fick vi stanna efter vägen då den nya presidenten kom och åkte förbi i en kortege.
På kvällen var det poolhäng i solnedgången. Lite sorgligt att det var sista kvällen på semestern, jag hade haft det väldigt bra!
21/2:
Packade väskan så att allt var klart, fixade så att jag fick ha rummet kvar ett par timmar längre och sedan var det bara att ta sig
ut till poolen för att bränna på ordentligt sista dagen. Gick ut till stranden och tog ett sista dopp i Atlanten.
En bra vecka var över och det var dags att åka till flygplatsen. Det var mycket folk på plats men jag hade tur och kom igenom
allt snabbt och kunde sedan invänta flyget hem i lugn och ro på uteserveringen.
Jag såg att paret som bråkat på nedresan var sams igen....
En mycket bra resa och jag kan absolut resa tillbaka till Gambia igen!!!
saken att de varit i Gambia för längesedan så det borde ju ha ändrat sig... Under vintern 2017 så började jag titta på resor till
värmen och de billigaste charterresorna fanns just till Gambia så jag slog till.
I December 2016 genomfördes ett presidentval i landet och den sittande presidenten förlorade. Han vägrade lämna posten vilket
skulle ske i Januari och UD gick ut med en varning för resor till landet. Självklart så blev min resa inställd och det såg ut som om
det inte skulle bli någon resa till värmen. När min resa blev inställd så fanns det inte så många alternativ att välja på. Jag chansade
och bokade om till Gambia med avresa 14 dagar senare. Flera länder i Afrika började skicka soldater till Gambia för att avsätta
presidenten och till slut gav han upp och UD hävde sin varning för resor till landet. Dags att börja packa.
Väl på plats fick jag uppleva ett land som kände sig befriade och på nationaldagen den 18/2 så installerades den nya presidenten
och det firades i Gambia.
Gambia är Afrikas tredje minsta land och huvudstaden heter Banjul. Landet är omringat av Senegal och ligger på västkusten.
Att jag valde landet som resmål var att det ligger bra till med tidsskillnad, ingen jetlag, solsäkert, 35 grader, kort flygtid, chansen
att få två nya länder på listan (Gambia/Senegal) och roliga utflykter.
Resedagbok
14/2:
Härligt med charter igen! Jag åker på många eventresor under året och då gäller det att sy ihop egna billiga paket för att ha råd.
Det är väldigt skönt att bryta av dessa resor med en charter då och då och bli ompysslad av en reseledare som talar om vilken
buss man ska ta och vilken tid man blir hämtad vid hotellet...
Jag reste med Ving och flygresan ner till Gambia blev intressant.. Mina stolsgrannar var ett par som blev mer och mer osams..
En svensk kvinna och hennes gambiska pojkvän.. Hon drack upp sin taxfree-sprit och blev berusad medan pojkvännen var
nykter och bad henne att sluta dricka. Hon blev vansinnig och skällde ut honom. -You are not my dad, I drink if I want, shut up,
fuck you! I wont use my safety belt, I wanna die, I go home tomorrow! Sedan grät hon under en handduk medan pojkvännen
bad mig om ursäkt.. Spännande start :) Efter en mellanlandning i Las Palmas så flög vi 2,5 timme till innan vi landade i Banjul.
Under bussresan till hotellet så fick vi stanna efter vägen för att släppa fram den nye presidenten som kom åkandes.
När jag checkade in på rum 104 på hotellet Sunset beach så hade resan tagit 14,5 timme, dörr till dörr.
Hotellet verkade helt okej och vistelsen inleddes med en alla hjärtans dag-buffé. Ett band spelade vid poolen och poolbaren
visade Champions league på TV, bra start!! Självklart var jag trött efter en lång resdag så vid 22-snåret så gav jag upp.
15/2:
Känslan att vakna upp, kliva ut ur rummet och vandra bland palmerna och stora gröna tropiska växter med en blå himmel
ovanför skallen, det är så j***a underbart! Lycka! Frukostbuffén var bra och jag gillar när en kock står och steker ägg och
omeletter efter gästernas önskemål.
På förmiddagen var det dags för det klassiska välkomstmötet och jag brukar för det mesta delta för att få resa på bra tips.
Reseledarna var väldigt duktiga och de presenterade utflykterna samt berättade om resmålet.
Sedan var det äntligen dags att bege sig ut på beachen och ta årets första dopp. Atlantens vågor var höga och det var väl ingen
njutning direkt med temperaturen var okej och känslan att få bada i Februari medan det är arbetsdag hemma i Sverige...
Fiskare drog in nät från havet med spännande fångst. Försäljare gick längs vattenbrynet och bjöd ut olika varor men de fick inte
vandra runt bland solstolarna vilket gjorde att man fick vara ifred när man låg och solade. Kotustranden var lång så det gick bra
att ta långa promenader i solskenet. Jag kände direkt att jag hade valt ett bra resmål!
De sista soltimmarna fångade jag vid poolen där man hade wifi så jag kunde rapportera hem att jag hade det bra.
På kvällen var väl servicen inte 100 % vid middagen men jag hade ju semester och wifi.. Mannen bredvid mig väntade en timme
på varmrätten... men fick in efterrätten istället haha glad... Poolbaren visade Champions league även denna kväll så jag var nöjd!
16/2:
Efter 9 timmars sömn vaknade jag av väckarklockan istället för att som i Karibien vakna 04 på grund av tidsskillnaden.
Efter frukosten blev det en lång strandpromenad bland trevliga människor, solsängar, hängmattor och juice/fruktstånd.
Sju soltimmar senare så hettade det ordentligt i ansiktet!! Skulle kanske ha valt en högre solfaktor på krämen...
Bra vilodag med strand och poolhäng, middag, fotboll i baren och sedan lite bokläsning på rummet.
Natten blev lång med sveda och smärta i ansiktet och på ryggen haha
17/2:
Dags för utflykt till grannlandet Senegal. Vi var en liten grupp som for iväg i en minibuss tillsammans med guiden Kalle.
I soluppgången kom vi till hamnen i Banjul där vi skulle ta färjan över till Barra. Det var gott om folk i hamnen och när färjan
kom in så steg det av många människor som skulle in till marknaden i Banjul för att sälja varor. Vi klev ombord och i det
magiska morgonljuset lämnade färjan hamnen. Jag teamade ihop mig med en trevlig familj från Mariestad.
I Barra klev vi ombord på en ny minibuss och 20 minuter senare var vi framme vid Senegals gräns. Där blev det passkontroll
och vi fick även visa upp våra gula kort som visade att vi var vaccinerade mot gula febern. Många barn ville sälja frukt men vi
tackade vänligt nej.
En stund senare var vi framme vid naturskyddsområdet Fathala i Senegal. Där klev vi ombord på en öppen safaribil och det var
dags för resans höjdpunkt, gamedrive i Afrika! Under två timmar åkte vi runt i parken på små stigar och vägar. Ibland körde
vi rakt ut bland träden och buskarna för att hitta djuren. Vi såg zebror, hjortar, antiloper, vildsvin och apor. Bästa upplevelsen
var när vi hittade en familj giraffer bland buskarna. Vackra djur! Det var bara skog och små vattenhål, ingen savann. Vid ett av
vattenhålen låg krokodiler och solade. Till sist kom vi fram till parkens noshörning som lugnt stod och betade. Vi kunde kliva ur
bilen och fotografera oss med noshörningen och zebror i bakgrunden!
Sedan blev det lunch i skuggan och efter lite vila så åkte vi tillbaka till Barra för att ta färjan över till Banjul. Det var kaos i
hamnen eftersom väldigt många människor ville ta sig till Banjul. Nästa dag var nationaldag och alla ville vara med när den nya
presidenten skulle installeras. Det var väldigt trångt ombord på färjan så jag tog plats på övre däck ifall något skulle hända..
Men resan till Banjul gick bra och en stund senare låg jag vid poolen och njöt av den vackra solnedgången.
På kvällen var det buffé och en usel underhållning vid poolen. En usel sångare tillsammans med en person som spelade synth :)
18/2:
Independence day i Gambia. Den nya presidenten Adama Barrow skulle installeras på nationalstadion som låg endast en liten bit
från mitt hotell så jag hade lite funderingar på att åka dit men när jag vaknade så såg jag på Twitter att arenan redan varit fullsatt
klockan 05 på morgonen! Ca 20 presidenter från andra länder skulle också närvara så det var fullt drag i Gambia.
Jag kunde ju ha åkt till arenan och upplevt något häftigt utanför men valde att ta en lugn dag på beachen istället. Det blev inte så
lugnt eftersom helikoptrar flög i skytteltrafik över stranden hela dagen. Gambierna bar tröjor med texten "Gambia has decided"
och de var väldigt glada över att landet bytt president.
Jag gick till den lokala marknaden och tittade på utbudet. Träfigurer, tyger, kläder, väskor och skrikande försäljare...
När jag kom ut på den lite lugnare bygatan så hördes högtalarna från nationalstadion och överallt satt folk och följde händelserna
via radio och tv. På kvällen var det show på hotellet med en massa trummor och dansare, energi!
19/2:
Härlig dag på stranden, förutom att jag hamnade bredvid en stor engelsk släkt som festade på ordentligt haha.
Fiskarna drog in sina nät, försäljarna försökte sälja nötter och juice, jag brände på och livet var som bäst.
Sju timmar senare tog jag en promenad till marknaden igen och överallt möttes man av "hello hello"
Ännu en lugn semesterkväll med middag och underhållning vid poolen. Det var faktiskt skönt att resa ensam även om det
naturligtvis hade varit roligare att ha någon kompis med.
20/2:
Dags för utflykt igen. Vi åkte med en stor öppen lastbil som hade säten på flaket. Bland guppiga vägar och slitna byar åkte vi
runt och besökte olika platser. Första stoppet var vid en skola, vilket j***a liv det var !!! Barnen skrek och lärarna hade fullt
upp med att hålla ordning. Barnen blev förstås uppspelta av att ha oss på besök. När någon av turisterna tog upp lite godis för
att dela ut så blev det kaos hahaha. Vi åkte vidare till ett museum som visade upp Gambias historia samt djurliv och sedan for
vi vidare till ett ställe där vi fick smaka på palmvin, inte jättegott..
Lunchen serverades vid Paradise beach och där hann vi med att vila en stund på stranden.
Sedan gick turen vidare till en fiskeby, herregud vilket myller av människor, båtar, nät och... fisk. Man fick ha koll på grejerna
i fickorna bland allt folk.. Det var väldigt intressant att se försäljningen och omhändertagandet av fisken. Ett bra besök!
På vägen hem fick vi stanna efter vägen då den nya presidenten kom och åkte förbi i en kortege.
På kvällen var det poolhäng i solnedgången. Lite sorgligt att det var sista kvällen på semestern, jag hade haft det väldigt bra!
21/2:
Packade väskan så att allt var klart, fixade så att jag fick ha rummet kvar ett par timmar längre och sedan var det bara att ta sig
ut till poolen för att bränna på ordentligt sista dagen. Gick ut till stranden och tog ett sista dopp i Atlanten.
En bra vecka var över och det var dags att åka till flygplatsen. Det var mycket folk på plats men jag hade tur och kom igenom
allt snabbt och kunde sedan invänta flyget hem i lugn och ro på uteserveringen.
Jag såg att paret som bråkat på nedresan var sams igen....
En mycket bra resa och jag kan absolut resa tillbaka till Gambia igen!!!
Torsdag 25 Augusti 2016 - Rio de Janeiro
Resealbum: Olympiska spelen Rio de Janeiro 2016
(Kopierat från min hemsida lengan.se så radbrytningar m.m. är inte optimalt här....)
Copacabana, Rio de Janeiro, Sydamerikas första Olympiska spel. De vackra brasilianska flaggorna vajar i vinden och ljudet från vågorna ger ett tillfälligt lugn i OS-stressen. Bortom beachvolleybollarenan syns kabinbanan glida uppåt mot Sockertoppen med förväntansfulla turister. Strandbarens Caipivodka är lika god som stark, väl värd femton reals. Försäljarnas saronger fladdrar i vinden och bredvid oss sitter Zalar och Åström från Radiosporten i sina solstolar och förbereder kvällens sändningar. Zalar ser fram mot stavhoppsfinalen och det visar sig sedan bli en av höjdpunkterna på friidrottsarenan då en brasilianare vinner till publikens glädje!
Vi upplevde inte många vilostunder som denna under OS men det var väldigt värdefullt med dessa strandtimmar som vi lyckades klämma in i programmet ibland. Vår jakt efter svenska medaljer gör att det kan bli sena nätter och tidiga morgnar. Belöningen är att få se en svensk idrottares glädje på pallen med en tung olympisk medalj hängandes på bröstet. Bonusen är såklart när vi i "klacken" får en vink från pallen, precis som den uppskattningen en leende Sarah Sjöström gav oss efter bronset på 100 m fritt. Ibland var man otroligt trött i värmen och det var långa resor till arenorna. Volontärer som inte kunde prata engelska när man ville fråga efter vägen... När man trodde att man var i god tid till arenan men det visade sig att man skulle gå i 45 minuter efter att man klivit av tåget... När man stressad försökte köpa något oätligt i kiosken utanför arenan och man var tvungen att stå i en kö för att köpa en biljett och sedan en ny kö för att titta på de ointresserade personerna som delade ut maten... Dessa stunder var som bortblåsta när man fick höra den brasilianska nationalsången och fick se de stolta fansen sjunga med för full hals.
Efter resan till Fotbolls-VM i Brasilien 2014 så var det ingen tvekan, OS i Rio måste besökas. Efter 1,5 års förberedelser så kom vi iväg, jag och kompisen Bengan. Rickard från Malmö och Johan, Johannes och Anders från Stockholm dök också upp och tillsammans upplevde vi många klassiska ögonblick. Hotellpriserna låg på mellan 50-150 000 kronor för två veckor så jag och Bengan hyrde ett rum i en lägenhet istället. Vi delade lägenheten med flera andra resenärer så stället var inte det renaste men läget var helt perfekt. Vi bodde mellan Copacabana och Ipanema och hade tio minuters gångtid till tunnelbanan. Att bo nära tunnelbanan är A och O när man ska resa runt till de olika arenorna under ett OS.
I förberedelserna ingår även att söka biljetter.... När programmet är släppt så går jag igenom dagarnas olika grenar och noterar var vi kan ha chans att se svenska medaljer. Sedan är det bara att fylla i ansökningen och skicka in till den Svenska Olympiska Kommitténs samarbetspartner CoSport. Vi fick tyvärr inte köpa biljetter från den brasilianska organisationen utan var tvungna att gå via CoSport som ibland tar dubbla biljettpriser så det blev dyra upplevelser... Strax innan OS fick vi börja handla direkt från Brasilien så då kunde vi komplettera biljettskörden med biljetter till ordinarie priser.
Jag hade satsat 500 kronor på att Sverige skulle ta minst 12 medaljer och det kändes som det mest självklara vinstspelet någonsin så besvikelsen var stor när Sverige stannade på 11 medaljer! Många var nöjda med det resultatet men jag tycker att flera idrottare underpresterade rejält! Kanoten, taekwondon, judon, friidrotten och seglingen tog inte en enda medalj! I de sporterna hade jag tippat sju medaljer så där rök pengarna.... MEN, jakten på medaljer var ju lyckad ändå. Under min tid i Rio så missade jag endast en svensk medalj live. Det tyder på bra research och fina insidertips :)
Inför resan var jag ganska orolig inför säkerheten i Rio. Poliser som inte fick betalt och stor rånrisk, tråkigt eftersom jag gärna har med mig kameror på evenemangen. Skulle jag våga ha det? Området där vi bodde kändes helt okej och jag var aldrig orolig när vi gick hem från tunnelbanan på nätterna. Däremot blev jag av med plånboken redan andra kvällen... mer om det i resedagboken..
Mediamässigt blev det ett roligt OS trots att vi höll låg profil ;) Under invigningen nämndes jag av Radiosporten i direktsändning. Lokaltidningen Enköpings-Posten hade ett stort reportage om resan innan OS. Lotten Collin intervjuade oss under golftävlingen. Även Bengt Skött gjorde ett roligt inslag om oss efter golftävlingen. Expressens tv-studio besöktes tre gånger och vi gjorde även live-inslag ute vid arenorna vid tre tillfällen. I Viasats sändningar syntes vi flitigt i rutan enligt alla sms hemifrån. Roligast var såklart uppståndelsen då Kungahuset la ut en bild på internet med kungaparet och Jenny Rissveds efter mountainbike-tävlingen. Kungen bar en guldmedalj som många undrade var den kom ifrån... Jag hade gett den till Silvia som sedan hängde den runt Kungens hals :) Vi fick berätta om händelsen för Ekwall i Studio Copacabana.
Upplevelser man minns: * Att få uppleva OS tillsammans med vapenbröderna Johan (Oraklet) och Rickard igen, magiskt! Emmas silver i cykel, glädjen grumlades lite eftersom man oroades över hur det hade gått för van Vleuten som hade gjort en hemsk vurpa då hon låg i ledningen. Jag fick rysningar av tv-bilderna! * Sarahs otroliga guldlopp upplevdes hemma i soffan. * Tuff start på OS, tv på nätterna och jobb på dagarna. * Läget på boendet, kanon! * Studio Copacabana, kul tv-gäng! * Friidrotten, 100 meters-finalen och världsrekord på 400 meter! * Skyttet, silverfest! * Golfen, spännande med Stenson och en trevlig Anna Nordqvist. * Fick äran att känna på en guld och en bronsmedalj! * Kungaparet, två roliga möten. * Mountainbike * Brasilianska handbollsdamerna * Neymars straff, OS-guld! * Marta utan medalj, tårar. * Tårarna på Djokovic. * Yashidas historiska förlust i brottning. * Hemmanationens nationalsång. * Mattssons glädje! * Fransmannens tårar då publiken buade ut honom på prispallen efter stavhoppet. * Ficktjuven * Kölden på Sockertoppen * Värmen vid Jesusstatyn * Urladdningen i Lapa * Kassorna på arenorna * Hope Solo * Resorna * Språket * Frukosten på Copacabana * Kylan på avslutningen * Den osportsliga buande publiken * Phelps guld ! * Raketen på handbollen * När Usain Bolt tittade på min silvermedalj innan 100 meters loppet...
Några citat man minns: - Jag har minneslucka, minns inte ens om jag sovit! - Var hittade du hattarna? - På sjuan! - Vi blev utkastade från vårt hostel! - Fem timmar golf? Hur många hål är det?? - Why are Sweden playing with 11 goalkeepers? Cowards!
Roliga möten: Kungaparet, Isobel Plooney, Casy Jennings, Gunilla Lindberg, Patrick Ekwall, Malin Roos, Sara Bratell, Glenn Östh, Hattarna, Hans Vestberg, Thomas Engdahl, Anna Nordqvist, Anna Laurell, Stefan Holm, Lotten Collin, Bengt Skött, Jörgen Persson, Kristian Olsson, Björn Eriksson, Emma Johansson, Jelena Isinbajeva, Anna, Janne, Rebecka, Mathilda, Lii, Jidhe, Emily Batty m.fl.
Svenska medaljer:
2 guld 6 silver 3 brons, 29e plats i medaljligan.
Guld: Sarah Sjöström, simning 100 m fjäril
Guld: Jenny Rissveds, mountainbike *
Silver: Emma Johansson, cykel
Silver: Sarah Sjöström, simning 200 m fritt
Silver: Marcus Svensson, skeet *
Silver: Henrik Stenson, golf *
Silver: Peder Fredricson, hästhoppning *
Silver: Damlaget, fotboll *
Brons: Sarah Sjöström, simning 100 m fritt *
Brons: Jenny Fransson, brottning
Brons: Sofia Mattsson, brottning *
( * medaljer jag såg live på plats, missade endast en under min vistelse, de andra tre kom innan jag var på plats i Rio)
Budget:
Flyg 8500 :-
Boende 5800 :-
Biljetter 20 500 :-
Fickpengar 7000 :-
Totalt : Ca 41 800 :-
Besökta arenor i Rio: (Kapacitet, källa Sportbladet)
Future Arena, handboll, kapacitet: 12 000. En fin hall med härlig stämning i. Det var lätt att sitta var man ville.
Aquatics stadium, simning, kapacitet: 15 000. Bra hall och som alltid hög stämning under simtävlingarna.
Carioca stadium 3, taekwondo, kapacitet: 10 000. Hallen bättre än underhållningen!
Carioca stadium 2, brottning, kapacitet: 10 000. Bra hall men nitiska vakter som inte lät oss stå där vi ville...
Beachvolleyboll arena, Copacabana, kapacitet: 12 000. Byggnadsställning på beachen, häftig arena och fantastisk stämning!
Olympiastadion, friidrott, kapacitet: 60 000. Fin arena men dåligt med publik. Dock fullsatt och bra stämning på 100 m-finalen.
Maracana, fotboll/avslutningen, kapacitet: ca 80 000. Klassisk arena och magisk atmosfär!!
Mountainbike park, kapacitet: 5000. Häftig bana bland bergen. Dåligt vid målgången, vi kunde ej se prisutdelningen.
Skyttecenter, kapacitet: 6850. Långt att gå men själva centret var väldigt fint. Bra läktare på skeet och trap.
Ridsportcenter Deodoro, kapacitet: 14 000. Byggnadsställningar uppbyggda till en bra arena!
Olympic golf course, kapacitet: 20 000. Nationalpark med vilda djur längs banan, vi såg bl.a. en alligator.
10/8:
Äntligen dags!! Jag hade längtat efter OS-nerven i 2,5 år och nu var jag "endast" tre flygningar från Rio de Janeiro... De som känner mig vet att det brukar hända saker när jag ska flyga så lite nervös var jag allt... Det brukar bli snöstormar, försenade eller inställda flyg, vad skulle hända denna dag? Första flygningen gick bra. Jag hade en lång mellanlandning i Madrid så jag köpte en biljett till deras VIP-lounge för 28 Euro och satte mig ned och följde OS på mobilen. Min wingman i Malmö, Magnus, sände judo på facetime så där blev det lite spännande men svensken förlorade tyvärr. Sedan var det dags att flyga till Sao Paulo. Vi satt länge i planet innan vi kom ut på startbanan. Jag hade två timmar på mig i Sao Paulo att hämta väskan, checka in på nytt och ta mig till till gaten. Jag kände hur tiden rann iväg... Till sist så startade planet och vi var på väg! Fem sekunder senare avbryts starten! Det har jag aldrig varit med om tidigare... Ingen information kommer... Sedan drar vi iväg och uppe i luften meddelade piloten att datorerna visat något fel men det var åtgärdat nu så.... Vid det laget var jag redan stressad för jag visste att det skulle bli tight att hinna med nästa flyg i Sao Paulo.
När vi landade i Brasilien så hade jag väldigt dåligt med tid på mig att hämta väskan och att hitta var jag skulle checka in till den sista flighten. Jag tittade på informationstavlorna och där stod endast "Rio boarding last call" Där fanns ingen information om var jag skulle checka in. Panik... Till sist fick jag hjälp och väskan blev incheckad, jag trängde mig i säkerhetskontrollen och när jag kom fram till den stängda gaten så fick jag krypa under ett band för att ta mig in i planet. Svettig kunde jag pusta ut, Rio, here I come!!
11/8:
Tog en taxi till lägenheten och till min glädje så hade taxin wifi, nu kunde jag uppdatera mig om vad som hänt under flygningen.
Bengan hade anlänt en dag tidigare så han tog emot vid lägenheten och visade hur skitig den var. Jaja, vi skulle ju ändå spendera minimalt med tid där så sak samma, läget var perfekt och vi hade wifi haha.
Ingen vila, vi åkte direkt till Botafogo för att hämta ut biljetter på CoSports kontor. Full fart! Hem till lägenheten igen och sedan iväg till resans första evenemang, beachvolleyboll. Längs vägen stoppade vi i oss en pizzaslice, det blev enda måltiden första dygnet..
På Copacabanas beach hade en stor arena byggts och som vanligt var det bra stämning på beachvolleybollen. Vi träffade Fia i vimlet, en svensk tjej som bor i Rio, vi träffades under fotbolls-VM så det var roligt att ses igen! Wingman Magnus rapporterade om golf och segling på sms så vi hade full koll! På banan förlorade USA mot Ryssland och vi stressade vidare, den första dagen var tuff!
Nu var det dags att testa på hur det var att ta sig till OS-parken i Barra. Resan inleddes med tunnelbana till General Osório, där var det byte till en ny tunnelbanelinje. Den tog oss sedan till Barra där man fick byta till en buss som tog oss den sista biten till OS-parken. Där blev det en lång gångväg eftersom handbollsarenan låg längst in i parken. Johan, Johannes och Anders mötte oss och visade runt i parken. Arenor, sponsorbyggen, shoppar, storbildsskärmar samt ett disco, det fanns mycket att se och det var mycket folk på plats.
Det var krångligt att handla mat och dryck. Först köade man till en kassa där man köpte biljetter. Sedan fick man ställa sig i en ny kö för att hämta ut maten/drycken. De som jobbade i tälten stressade inte ihjäl sig direkt.... Hade man bråttom till någon tävling så hoppade man helt enkelt över att äta...
Dags för dagens andra event, handboll, Slovenien-Sverige. Vi hade platser högt upp på läktaren men vis av erfarenhet tog vi plats på rad ett bakom sekretariatet. De platserna brukar aldrig säljas så det brukar gå bra att sitta där om inte vakterna kontrollerar biljetterna. Nu anslöt min kompis Rickard och den härliga trion från Aten och Peking var tillsammans igen! Jag, Johan och Rickard har upplevt många roliga OS-minnen tillsammans så det kändes helt otroligt att vi var samlade igen, i Rio de Janeiro!
Tur att vi hade kul tillsammans för själva matchen gladde ingen av de få svenska fans som fanns i hallen. Sverige var chanslösa och vi inkasserade tredje raka förlusten i turneringen.
Jag och Bengan hade biljetter till kvällens simtävlingar och vi lyckades övertala Rickard att han skulle försöka köpa en biljett utanför hallen. Han skrev på en lapp att han sökte en biljett och det tog inte lång stund innan han hade köpt en till ett bra pris. En annan köpare kom fram och bad om att få Rickards lapp så att även han kunde använda den i sitt letande. Senare under kvällen kom han fram till Rickard och tackade för lappen, han hade fått en biljett gratis tack vare den...
Stämningen var fantastisk i hallen, särskilt när brasilianska simmare var i farten. Men kvällens högsta jubel fick naturligtvis Michael Phelps!! Tidernas mest framgångsrika olympier simmade hem sitt 22a guld!! Helt otroligt, taket lyfte nästan när han slog händerna i kaklet och lugnt kunde konstatera att segern var i hamn. Prisceremonin var precis där vi stod så det var lite andäktigt att på nära håll få se denne ikon ta emot sin guldmedalj. Nyskriven idrottshistoria. För oss svenska fans så fortsatte sedan kvällen med att Sarah Sjöström hoppade i bassängen och simmade 100 m fritt. Vi stod på kortsidan och hade svårt att se hur Sarah låg till under loppet men när bensparkarna hade lagt sig tittade vi upp på tavlan och kunde konstatera att Sarah hade simmat till sig en bronsmedalj! När hon en stund senare klev upp på prispallen så vinkade hon glatt till mig, Rickard och Bengan som stod bakom henne.
Klockan var efter midnatt då vi vandrade ut från OS-parken med våra egna bronsmedaljer runt halsen. Självklart hade sista tunnelbanan redan gått så vi fick åka buss hela vägen hem till Copacabana. 02:30 var vi hemma i lägenheten...
12/8:
Tidig uppstigning, trött och hungrig. Jag hade inte ätit något sedan klockan 14 dagen innan då vi frossade i varsin pizzaslice.. Det regnade när vi åkte till OS-parken för att titta på handboll. När vi kom in i hallen så var det slutminuterna mellan Brasilien-Angola i damturneringen. Brasilien vann och hallen kokade medan spelarna sprang runt och firade som om de vunnit guld. Jag hade gåshud över hela kroppen då spelarna gick runt på planen och firade med fansen, läktare för läktare. Högtalarna pumpade ut discomusik och hallen gungade. Precis detta är vad jag älskar med ett OS, glädjen man får uppleva på plats, ren magi!
Jag, Bengan, Johan och Rickard tog plats på rad 1 igen och peppade igång Gulldén och de andra svenska tjejerna, dags för match mot Holland. Det blev en svängig match och i slutet ledde Sverige med ett mål. Vi började hoppas på seger och nervositeten kändes både på planen och på läktarna då holländskorna fick det sista anfallet. Med två sekunder kvar lyckades de med ett inspel till linjespelaren och det blev mål, 29-29. Vilken fight!
Efter matchen minglade vi runt i OS-parken innan vi skildes åt. Jag och Bengan hann äntligen med en lunch och medan vi satt på restaurangen i Ipanema så började det ramla in meddelanden hemifrån att Sverige och USA som möttes i fotbollens kvartsfinal skulle avgöras på straffar!! Vi fick straff för straff refererat och när sedan Hope Solo började psyka svenskorna så hoppades vi verkligen på ett under. Kunde "vi" verkligen slå ut de regerande mästarinnorna? -Jaaaaa!!! Vi jublade på restaurangen och absolut ingen av de andra gästerna förstod vad det handlade om... Glädjen blev inte mindre när vi sedan konstaterade att vi hade biljetter till rätt semifinal, vi skulle få se Brasilien-Sverige i en OS-semifinal i fotboll, på Maracana, galet....
På kvällen träffade vi Rickard och vi firade fotbollssegern med fina mojitos på en bar vid Copacabana. Under OS i London så träffade jag en irländsk volontär och vi har haft kontakt på Facebook under åren. Nu var hon volontär i Rio och vi bestämde att träffas denna kväll och åka till Lapa och festa. Efter lite svårigheter med att guida henne rätt så hämtade vi upp henne med taxi istället och åkte till bargatorna i Lapa. Där anslöt även vår Rio-vän Fia och tillsammans kollade vi läget bland de vagnar som serverade drinkar och mat vid den berömda akvedukten. Sambamusiken fick stela europeiska höfter att röra på sig i Rio-natten och Rickard beställde sin godaste drink någonsin, en Caipirinha. Jag körde på säkra kort, Caipivodka. Fredagskvällen var populär i Lapa, det gick knappt att ta sig fram bland alla festsugna brasilianare. Vi besökte den fantastiska kakelklädda trappan Selarón steps där trängseln kändes igen från nätterna under fotbolls-VM. Jag älskar atmosfären där och det var härligt att vara tillbaka. Ett besök dit är ett måste om man åker till Rio! Sedan minglade vi vidare och barrundan tog oss till olika ställen där musiken återigen retade dessa stela höfter... Vi kom till en bar där det kostade en slant att gå in och jag plockade upp plånboken, betalade för mig och Fia och gick sedan in. När jag fem sekunder senare skulle dra igen dragkedjan på min ficka så var plånboken borta. Det fanns endast några få sekunder att ta den men en ficktjuv lyckades, det var ju bara att gratulera. Tyvärr så dog ju min feststämning och jag var lite orolig över hur mycket saker jag hade i plånboken. Jag var inte säker på om jag hade lämnat korten i lägenheten... Jag hade extra pengar i strumporna ifall att så pengar fanns till hemresa... Min irländska vän Murianne hade tagit med sig en volontärtröja till mig som present så jag plockade med mig den avslutade sedan kvällen. Det var väl kanske dags ändå att åka hem, klockan var 04:30 när jag stupade i säng. Jag var ganska nöjd ändå för körkort och kreditkort låg i lägenheten! Det enda jag blev av med var pengar och tunnelbanekortet, ingen katastrof....
13/8:
Jag och Bengan åkte till Olympiastadion för att titta på friidrott. Vi var ju lite trötta då vi stod där i solen och köade för att komma in. Till sist var vi på plats och imponerades av arenan. Diskusfinalen startade och tyvärr fanns inte vårt medaljhopp Daniel Ståhl med, han misslyckades i kvalet. Axel Härstedt deltog och slutade på en tionde plats. Förmiddagens höjdpunkt var försöken på 100 m herrar. De flesta i publiken var där för att se olympiadens stora affischnamn, Usain Bolt. Han joggade hem sitt försök och publiken jublade såklart. Friidrotten har inte lika många stora stjärnor som förr så Bolt är viktig för intresset.
Plötsligt fick jag ett meddelande från en i sällskapet som var med i Lapa under natten... "Jag vaknade på en plaststol klockan 11 i en lokal där det verkade pågå någon form av högskoleprov.... Har åtta timmars minneslucka" Hen måste ha blivit drogad.... Läskigt.
Jag och Bengan stressade vidare till tåget för att ta oss till Deodoro och skyttetävlingen i skeet där två svenskar hade tagit sig till semifinal. När vi klev av tåget så trodde vi att det borde väl inte vara så långt till arenan men vi hade fel... 45 minuter senare kom vi svettiga in på skyttearenan och Johan vinkade från läktaren. Vi tog plats och väntade på att Marcus Svensson och Stefan Nilsson skulle göra upp med fyra andra skyttar om finalplatserna. SOK´s nye ordförande Hans Vestberg och Thomas Engdahl kom och satte sig bredvid oss. Thomas kände jag sedan tidigare men det var första gången jag hälsade på Hans. Äntligen dök Rickard upp, han hade somnat på tåget och åkt för långt. Någon vänlig själ på tåget hade väckt honom ute på landsbygden och talat om för honom att han förmodligen kommit fel.....
Semifinalen startade och alla skyttar skulle skjuta 16 skott var. Tyvärr fick Nilsson några bommar och försvann från medaljstriden men Marcus Svensson sköt felfritt och gick till final mot italienaren Rosetti.
Bronsmatchen vanns av Abdullah Al-Rashidi från Kuwait. Landet är avstängt från OS så han tävlade för IOA, Independent Olympians at the Olympic games och han fick stående ovationer från publiken!
Nu började det bli nervöst, vi ville ju så gärna se ett svenskt guld live! I finalen skulle det skjutas 16 skott per skytt och när det drog igång så splittrades lerduvorna en efter en. Inga misstag syntes på skyttebanan och vi närmade oss särskjutning... Italienaren satte sina fyra sista skott och det var dags för Marcus att fortsätta med sitt säkra skytte. Duva nummer 15 splittrades och.... NEEEJ!! Dagens sista duva missades och guldet gick till Rosetti! Vilken nervpärs! Vi hyllade Svensson som bjudit upp till en gastkramande final och vi hängde på oss våra egna silvermedaljer. Efter prisutdelningen så var vi på väg att lämna skyttearenan då jag fick syn på damernas mästarinna Diana Bacosi. Hon stod och poserade med sin guldmedalj så självklart steg jag fram till henne och bad om en selfie. Jag är barnsligt förtjust i OS-medaljer så det var en stor ära att få känna på den tunga guldmedaljen!
Dags att resa vidare, vi hade fyra bokade evenemang denna dag så logistiken behövde leverera! Vi tog bussen till OS-parken och när vi väl kom fram så kände jag och Bengan att vi behövde nog vila efter handbollen, vi skulle nog inte klara av ett sent simpass igen så vi valde att sälja våra biljetter till simningen. Vi visste ju hur sent vi hade kommit hem efter förra simpasset, dessutom hade vi ingen svensk i final så.... Nä biljetterna såldes och vi gick all in på handbollen istället, Sverige-Polen. Och ja, vi valde rad ett igen och nu var det väl dags för seger för herrarna!? Nä, vi blev utklassade, förnedrade, utspelade av ett skickligt polskt landslag. Det enda roliga var att vi träffade Niklas Jidhe innan matchen så vi fick en liten pratstund. Vi sågs senast i Viasats studio i Sochi. På tal om TV, under handbollsmatchen så ringde Rebecka från Expressens live-TV "Studio Copacabana" och hon ville att jag skulle komma till studion och berätta om mitt OS-intresse. Jag var helt slut och hade ingen röst kvar så jag tackade nej till att komma på besök efter matchen men lovade att komma en annan dag. När vi skulle ta tunnelbanan hem så hade Johan ingen biljett så han var tvungen att vända tillbaka på perrongen och införskaffa en. Vi väntade en lång stund och till sist kom en väldigt arg Johan tillbaka, ingen är så rolig som Johan när han är arg hahaha :)
14/8:
När vi klev av bussen vid golfbanan visade termometern 28 grader varmt, och klockan var bara 10 på förmiddagen. Solen stekte ordentligt men som tur var så fläktade vinden lite grann. Vi hade stora förhoppningar på Henrik Stenson och när han gick ut till banan så önskade jag honom lycka till. Det var väldigt mycket publik på plats och det var trångt längs banan. Vi följde Henrik i början men insåg efter ett tag att man var tvungen att hoppa över ett hål ibland för att ta sig förbi all publik som följde ledarbollen. Guldfighten stod mellan Henrik Stenson och Justin Rose från Storbritannien. Det var jämt och svängde en hel del under dagen. Golfbanan var byggd i en nationalpark och det fanns gott om vilda djur längs banan. På en strandkant låg en alligator och vilade, det kändes lite overkligt att se den mitt under en guldfinal i OS... När jag, Rickard och Bengan stod och väntade på spelarna vid ett hål så smög Sveriges Radios Sydamerikakorrespondent Lotta Collin upp en mikrofon mellan oss och började ställa frågor om banan och tävlingen. Senare hamnade vi i ett reportage i radion som handlade om hur golfbanan hade anlagts mitt i en nationalpark...
Sveriges golfdamer var ute och tränade och vi passerade Anna Nordqvist som frågade hur det gick för Stenson. - Jag ansluter där ute sen, jag måste bara lägga undan mina grejer först, sa hon och sprang iväg med golfutrustningen.
Till sist hittade vi Johan som hade anlänt lite senare än oss. Han hade hittat våra OS-vänner Hasse & Henke, "Hattarna". Han hade även hittat Gunilla Lindberg, generalsekreterare i SOK och ledamot i IOK. Självklart passade vi på att ta ett foto tillsammans och när vi tackade så svarade Gunilla att det var en ära för henne att fotograferas med oss :) Jag sprang även på min vän Glenn Östh från SOK. Han guidade Hans Vestberg som glatt hejade på oss, vi hade ju setts tidigare på skyttet. Även Thomas Engdahl dök upp längs banan, nu hade Stenson ett stort stöd och det var jämt i toppen. Rose och Stenson turades om att göra missar och det verkade nervöst när slutet närmade sig. Vi sprang på Anna Nordqvist igen som naturligtvis ställde upp på fotografering, en toppentjej! Nu var det så mycket publik som följde ledarbollen att vi bestämde oss för att gå direkt till 18e hålet för att få plats vid avgörandet. Läktaren var fullsatt och det hade bildats en liten kö vid insläppet. Nu gällde en ut en in. De andra i gänget vågade inte chansa så de letade upp en ståplats men jag stod kvar i fem minuter och till sist så blev jag insläppt. Det kändes fantastiskt att sitta på läktaren vid 18e hålet, och det var alldeles jämt i matchen, sista slagen efter fyra dagar skulle avgöra vem som skulle vinna guld. Det började strömma in meddelanden på mobilen att nu var det upp till mig att heja fram guldet! Nu gällde det, Stenson och Rose skulle slå upp på greenen. Stenson inledde men misslyckades tyvärr, bollen stannade ca 10 meter från hålet. Rose lyckades däremot med ett sagolikt slag och hamnade precis vid hålet. Publiken jublade och Stenson satte allt på ett kort och puttade hårt... men förbi... Rose sänkte sin putt och blev Olympisk mästare. Riktigt synd, det var ju så himla nära!! Efter medaljceremonin så träffade jag gänget bakom hedersläktaren. Medan vi stod där så kom Radiosportens Bengt Skött fram. Vi känner varandra sedan tidigare och han ville göra en intervju med oss om våra upplevelser under OS. Det blev en väldigt bra och underhållande intervju som sändes i radiosporten. Samtidigt kom Anna Nordqvist fram igen och när hon fick se våra egna silvermedaljer så ville hon fotografera oss direkt! Sedan la hon ut bilden på Instagram och den blev uppmärksammad i andra media direkt :) Vi fick även göra en intervju med finsk radio innan vi gick iväg till öl-ståndet och tog en paus i solnedgången. Dagen hade bjudit på många upplevelser och den var inte slut där....
Kvällens evenemang var friidrott på Olympiastadion. Värmen höll i sig och jag orkade helt enkelt inte köa för att köpa mat.... Jag köpte en glass istället och kände hur jag varvade ner... Vi hade bra platser precis bakom 100 meters-starten så vi hade full koll på Usain Bolt då han ägde arenan inför semifinalen. Bolt joggade i mål som etta och arenan jublade, helt enligt planerna. Herrarnas 400 meter avgjordes framför ögonen på oss och vi var inte helt engagerade eftersom vi mest väntade på 100 meters-finalen. Plötsligt steg jublet på arenan och på resultattavlorna blinkade det med stora bokstäver "World record". Herregud, Wayde Van Niekerk från Sydafrika hade satt ett nytt världsrekord med tiden 43:03, gåshud!! Jag har sett en del världsrekord sättas men de är inte många till antalet. Känslan att ha bevittnat det snabbast loppet eller det högsta/längsta hoppet någonsin är svindlande häftigt!
Nu var stämningen på topp och när Usain Bolt klev in på banan inför 100 meters-finalen så kokade arenan igen. Han gick lugnt längs långsidan och vinkade till fansen medan de andra löparna gjorde sig redo vid startblocken. Inför starten var det svårt att få tyst på publiken men till sist gick startskottet.... Fansen skrek för full hals och först såg det ut att bli ett jämnt lopp men som vanligt kom Bolt på slutet och han vann på tiden 9:81, Justin Gatlin kom tvåa på 9:89. Bolt dansade ett ärevarv och kramades med fansen från Jamaica. Vilken fantastisk idrottsman och underhållare, jag hoppas verkligen att han är "ren" och äkta.
Efter en lång varm och händelserik dag tog vi tunnelbanan mot Copacabana. Bredvid oss i vagnen stod en lång slank tjej med den brittiska flaggan målad på kinden och runt axlarna bar hon en brittisk flagga. Vi började prata om OS och hon nämnde att vi svenskar hade duktiga höjdhoppare. Hon hade ena foten i ett "paket" och hon beskrev det som en "sports injury" Trevlig tjej! Rickards OS var över, han skulle resa hem nästa dag så det blev en avskedskram på tåget. Riktigt tråkigt att denne OS-vän inte kunde stanna längre men vi var glada över de roliga stunder vi hade haft i Rio och vi hade skapat nya minnen och upplevelser tillsammans.
När vi kom hem till lägenheten så var jag tvungen att kolla upp en grej.... I tunnelbanan fick jag känslan av att den brittiska tjejen måste vara en idrottare... Jag googlade British high jump women... Där var hon, Isobel Pooley! En av Storbritanniens bästa höjdhopperskor genom tiderna. Jag kommer heja på henne i framtida mästerskap :)
15/8:
Vi hade biljetter till seglingen men eftersom de svenska båtarna seglade med ankaren nere (gammal citat från Albert Svanberg i Aten) så valde vi att vaska biljetterna och ta en ledig dag! Det var första dagen som vi var lediga och jag hade nästan gåshud när vi lugnt promenerade ner till Copacabana för att äta frukost, ingen stress till tunnelbanan, bara en lugn fin promenad... Längs Copacabana pågick maratonsimningen så nu kunde vi bocka av en ny gren vi sett live...
Äntligen dags för bad!!! Jag, Bengan, Johannes, Johan och Anders träffades mitt på Copacabana och vi njöt av den lediga dagen i solen. Bredvid oss satt radiosportens Miro Zalar och Tommy Åström i varsin solstol. De förberedde sig inför kvällens tävlingar och jag passade på att ge dem beröm för jag tycker verkligen att de är grymt duktiga kommentatorer. Zalar såg fram mot kvällens stavhoppsfinal och eftersom en brasilianare vann den så fick nog Zalar uppleva en otrolig stämning på läktarna.
När vi köpt varsin stark drink så började det komma rapporter om att brottaren Eurén hade chans att ta sig till en bronsmatch... Nu blev det jobbigt, vi hade ju en ledig dag... Skulle vi missa chansen att se en svensk medalj? Det vore ju inte likt oss, men att ta sig ut till OS-parken.... Efter halva drinken bestämde vi oss, vi måste dit! Jag, Bengan och Johan (Oraklet) stressade iväg till biljettluckan som fanns en bit bort på stranden. Som tur var så låg biljettpriserna lite väl högt för oss så vi avbröt medaljjakten. Senare fick vi veta att Eurén missat bronsmatchen så vi tog rätt beslut. Vi fick även veta att seglingen blivit inställd så vi fick pengarna tillbaka för de biljetterna som vi redan valt att vaska...
Expressens TV-program Studio Copacabana ville ju ha oss som gäster så varför inte åka dit nu när vi ändå var lediga! Vi hoppade in i en taxi och under färden till studion så fick jag ett meddelande från Rickard "Åk till studion nu, Stefan Holm är där" "Vi är på väg" svarade jag och strax efteråt kramade jag om Stefan utanför studions entré. Vi är vänner sedan Aten 2004 så det var kul att ses en kort stund innan det var dags att ta hissen upp till studion. Vi klev in och till min glädje så satt boxaren Anna Laurell i studion! Vi har haft kontakt sedan London 2012 då vi var på plats och hejade på henne. Innan OS i Rio så skickade hon ett par signerade handskar till mig "Till Lengan, vi ses i Rio" Och nu fick jag äntligen tillfälle att tacka för presenten! När hennes intervju var klar så blev det en kram och fotografering tillsammans, jäklar vad tuff hon är/ser ut :) Anna lämnade studion och plötsligt var vi de nya gästerna. Jag och Johan fick kliva in i sändningen och vi satte oss bredvid Patrick Ekwall och Malin Roos. Studion var uppe på nionde våningen med ett panoramafönster med utsikt över Copacabana, fantastiskt!! Där blev vi Expressens maskotar, deras egna fans under OS.
Jag och Johan fick berätta om hur vi jagar svenska medaljer och om tidigare Olympiska spel. Vi var ju lite på gång av de starka drinkarna och Patrick Ekwall nämnde att det kändes i utandningsluften att vi kanske tagit mer än en öl... Då såg jag chansen att ge honom ett gult kort i direktsändning! Jag bar ju alltid omkring på ett gult och ett rött kort i fickan... Man vet ju aldrig när någon behöver varnas hahaha, succé ! Vi var faktiskt inte ett dugg nervösa och levererade nog en väldigt rolig intervju för sedan fick vi komma tillbaka ytterligare två gånger samt göra tre stycken inslag med reportrarna Matilda och Lii ute vid arenorna.
Vi "firade" den lyckade intervjun med middag på restaurangen där de svenska och norska sjömanskyrkorna hade en gemensam samlingspunkt. De brukar samarbeta under de Olympiska spelen och ha samlingsplatser för de skandinaviska fansen som är på plats. Den lediga dagen hade tagit på krafterna så det blev en lugn kväll med drinkar och många goa skratt, härligt gäng!!
16/8:
Uppstigning 07:00, dags att åka till Olympiastadion för att heja på Sanna Kallur, denna hjältinna som kämpat mot skador i så många år. Jag beundrar henne enormt mycket. Det finns en del som verkligen älskar det de gör och de kan kämpa i hur många år som helst för att få fortsätta trots motgångar och skador. Jag tänker på idrottare som Kallur, Peter Forsberg och Christian Olsson.
Som vanligt var det inga problem att sitta var man ville så vi tog plats precis vid startblocken. Man fick lite rysningar längs ryggraden när Sanna kom in på banan och började testa startblocket. Senast jag såg henne tävla live var den där hemska dagen i Peking 2008 då hon var i så fin form men ramlade i häckloppet. Var det dags för revansch nu? Hur det än skulle gå så har hon gjort en bragd som kommit tillbaka till de stora mästerskapen!!
Tyyyyssstnad.... pang! Starten gick och vi stod upp och skrek; -Kom igeeeen nu Sannaaaa!!! Tiden för Sanna blev 13:04 och tyvärr gick hon inte vidare. Men det gjorde jag och Bengan, vi gick vidare till tåget för att åka till Maracana, vi skulle få se Sverige spela en semifinal mot Brasilien, i OS, i Rio, på Maracana!! Expressen ringde och ville göra en intervju med oss innan matchen... okej då..
På tåget träffade vi Anna från Uppsala som åkt till OS helt ensam. Vi bjöd in henne i gänget såklart, ingen blågul supporter ska behöva vara ensam :) Semifinalen var utsåld och utanför den klassiska arenan minglade tusentals förväntansfulla fans. Vi träffade Expressens reporter Matilda och hon gjorde en TV-intervju med mig och Bengan. Det började bli långa köer så vi hoppade in i ett stort sällskap med svenska supportrar. Det visade sig vara ett gäng från SOK med gäster och jag träffade på Jörgen Persson och Christian Olsson. Kul att få träffa dessa legendarer, jag har ju sett dem tävla i OS och av en "slump" så hade jag med mig biljetten från Olssons guldkväll i Aten. Han signerade den och Persson fick signera väskan.. Jag berättade om alla bra OS-minnen som Persson gett mig i Aten och Peking, han lovade att hälsa sin mamma som jag blev bra bekant med i Peking. De erbjöd oss att få åka med i deras buss till OS-parken efter matchen för att hinna till handbollen, vi valde att avstå det, vi räknade med att komma fram snabbare med tunnelbanan..
Väl inne på Maracana så hade vi riktigt bra platser på långsidan. Tänk att det nästan var 80 000 personer på plats för att se semifinalen mellan Brasilien och Sverige. Jag såg på twitter att det var kaos utanför arenan med fans som köade för att komma in så det var tur att vi tagit oss in i tid. Efter matchen skulle vi ta oss till OS-parken för att se Norge-Sverige i handboll, och vi skulle bara ha två timmar på oss så jag gick och rekade hur vi skulle kunna ta oss till tunnelbanan före de 79 550 brasilianska fansen... All denna planering är en del av charmen med OS. Jag hittade en bra utgång och vi bestämde oss för att gå till den läktarsektion som var närmast den utgången när det skulle vara 10 minuter kvar av matchen. Det skulle bli en lång match....
Vi var lite oroliga ifall Brasilien skulle köra över oss som i gruppspelet och jag sa till Bengan att hoppas det är jämnt till halvtid i alla fall så det blir lite spännande för oss supportrar... Sverige backade hem och Brasilien pressade på, anfall efter anfall. Ljudnivån var närmast bedövande då hemmanationens hjältinnor närmade sig det svenska straffområdet. Svetten rann över hela kroppen. Matchen spelades mitt på dagen och det var säkert 50 grader varmt i solen! Vi blandade resorb i våra vattenflaskor för att få lite extra energi. I halvtid stod det 0-0 och vi började tro att det kanske kunde ske ett under på Maracana denna dag.
Andra halvlek kickades igång och brasilianskorna fortsatte att pressa på mot Hedvig i det svenska målet. Hon gjorde en kanonmatch och när domaren blåste av för full tid så stod det fortfarande 0-0!! Vi hade bytt plats för att komma iväg snabbt till tunnelbanan men nu gick det ju inte att lämna arenan, vi skulle spela förlängning mot Brasilien!! Ojojoj vilken stämning!! Jag är lycklig över att få uppleva idrottsögonblick som blir historiska. Denna match kommer absolut nämnas i alla damlagets mästerskap framöver! De brasilianska fansen buade när svenska spelare gjorde illa sig, det gjorde mig lite förvånad, osportsligt! De skrek även åt oss på läktaren, -Why are you playing with 11 goalkeepers? Cowards! Just då när vi fick höra hur fega vi var så kom Lotta Schelin fram i en jättechans, tyvärr blev det inget mål, men Brasilien mäktade inte heller med att göra mål så plötsligt var vi framme vid straffläggning!!
Vi stod på rätt kortsida, straffarna skulle läggas framför våra ögon, vilken upplevelse!!
Brasilien inledde varje runda och när de lyckades överlista Hedvig i det svenska målet så exploderade Maracana i ett glädjerus, men när Hedvig lyckades rädda inte bara en utan två straffar, ja då hördes endast jag och Bengan på vår kortsida.... Efter Hedvigs andra räddning så hade Sverige plötsligt chansen att skriva in sig i idrottsböckerna som finalister i Rio 2016. Publiken buade när Lisa Dahlkvist gick fram till straffpunkten och jag visste knappt om jag skulle våga titta eller ej... Lisa stegade fram mot bollen och.... mååååååååål!!!! Miraklet på Maracana!!! Jag och Bengan hoppade och jublade som två galningar och efter några sekunders firande så satte vi fart mot tunnelbanan. Vi sprang jublande längs gatorna utanför arenan och kom nästan ända fram till tunnelbanan innan värmen satte stopp för gatloppet, jag kunde knappt andas längre och svetten rann längs ryggraden. Inne i tunnelbanevagnen stod sedan två chockade och lyckliga svenskar bland tysta och besvikna brasilianare. De var lika chockade som vi och vi höll respektfullt igen på våra glädjeyttringar.
Självklart hann vi inte fram till handbollsmatchens första halvlek. Vi kom till hallen först i halvtid och möttes av en resultattavla som fick oss att ångra att vi inte stannat kvar på Maracana och firat segern. Norskorna ledde med 19-7!! Jag klarade inte av att se eländet så jag sprang bort till brottningsarenan och började leta efter biljett. Wingman Magnus hade skickat sms att Schön skulle gå upp i en bronsmatch så jag tog chansen att få se en ny medalj live... Samtidigt som jag fick en biljett gratis så kom det sms att matchen börjat. Jag sprang in och tog plats på långsidan. Svetten rann lika mycket på mig som på brottarna... Matchen slutade 4-4 men självklart vinner vi aldrig sådana medaljer... Rezaei från Iran vann bronset och besviken vandrade jag tillbaka till handbollshallen. Där mötte jag upp Bengan, Anders och Johan. Lii från Expressens TV-team ville intervjua oss så vi följde med henne ut från OS-parken, hon hade inte tillstånd att filma inne i parken. Vi släppte handbollen och firade fotbollen istället under intervjun. Rebecka hörde av sig från Studio Copacabana och ville att vi skulle komma dit och berätta om den stressiga men lyckade dagen.
En stund senare satt vi i studion igen med Copacabana bakom oss. Ekwall och Roos frågade ut oss om dagen och hur vi såg fram mot den kommande fotbollsfinalen. Än en gång var det en upp-sluten och rolig stämning i studion och vi var inte ett dugg nervösa, det var som att sitta hemma i soffan och diskutera sport med ett gäng kompisar.
17/8:
Lite ledig tid till sightseeing! Jag, Anders, Johannes och Johan åkte upp till Jesusstatyn och det var kul att se grabbarnas entusiasm! Jag hade varit där uppe tidigare men jag njöt lika mycket ändå. Utsikten över Rio är magnifik och att sedan ha den imponerande statyn bakom ryggen är en upplevelse som ger rysningar i kroppen. Jag har alltid drömt om att stå där men det har känts som en omöjlig dröm att uppfylla, nu har jag plötsligt besökt bergstoppen ett par gånger och känner mig rutinerad ;)
De andra i gänget var väldigt nöjda med besöket och eftersom det var otroligt varmt även denna dag så tog vi oss tillbaka till Copacabana och beachen. Caipivodkan var stark som vanligt och vi trivdes bland parasoll, solstolar, tv-studios och turister. Jag stannade på stranden till solnedgången och det var rent magiskt att vandra längs Copacabana medan himlen färgades rosa. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig men bilderna av stranden, palmerna, vågorna och himlen har etsat sig fast i mitt minne så ögonblicket kommer finnas kvar ändå.
På kvällen var det dags för en av resans höjdpunkter, beachvolleybollfinalen för damer, min fjärde raka OS-final!! De tre tidigare finalerna hade vunnits av Kerri Walsh-Jennings och Misty May från USA. Nu hade Misty lagt av och Kerri hade fått sällskap av April Ross istället. Jag hejade naturligtvis på dem och hoppades att Kerri skulle få vinna sitt fjärde raka guld men tyvärr så förlorade de semifinalen och skulle få spela en bronsmatch istället. Jag hade en extra biljett till finalen och hoppades på att få bra betalt för den. Beachvolleyn är ett av de mest populära evenemangen i Brasilien och rykten om väldigt dyra biljetter till semifinalen gjorde att jag var förväntansfull då vi anlände till arenan. Det var utsålt och Brasilien hade lag både i brons och guldmatchen. Det var mörkt och mycket folk vid biljettluckorna. Poliser gick också omkring och kollade läget och jag blev lite obekväm i situationen. Många var intresserade av biljetten men till sist så sålde jag den till samma inköpspris som jag hade gett, jag ville bara komma därifrån utan att polisen skulle intressera sig för min biljett...
Inne på arenan var det hög stämning som väntat, beachvolleyboll är en "partysport" med hög musik och underhållning. Mängder av brasilianska flaggor viftades och publiken skrek ut sin glädje då deras hemmaspelare vann det första setet mot Kerri och April. Jag var orolig att de skulle bli utan medalj men i andra set så började deras spel komma igång. Kerri visade verkligen hur viktig matchen var för henne och speakern kallade henne för "The Queen" när hon avgjorde flera bollar. USA vann andra set och nu var det dags för att se var bronsmedaljerna skulle hamna. Tredje set var först till 15 poäng och USA tog kommandot. När matchbollen vanns av USA så såg det ut som om de vunnit guld! Kerri och April var överlyckliga och jag viftade med min amerikanska flagga på läktaren.
Stämningen dog lite när det brasilianska laget förlorade men den återkom då det var dags att välkomna finallagen Tyskland-Brasilien. Nu kokade arenan igen och vi njöt i augustinatten. Finalen spelades efter midnatt och från vår läktarplats kunde vi se vågorna i havet speglas i månljuset, magiskt!! Finalen blev dock ännu en besvikelse för hemmafansen. Tyskorna var överlägsna och tog en imponerande seger där på Copacabana. Under prisceremonin kunde vi ännu en gång se hur viktig medaljen var för Kerri Walsh, hon var överlycklig på prispallen. Efter medaljceremonin såg gick jag bort till långsidan där Kerris familj stod. Hennes man hade fått medaljen så jag gick fram till honom och presenterade mig. Jag berättade att jag hade sett Kerris alla fyra finaler live och sedan fick jag hålla i medaljen... Ja ni vet ju nu hur mycket jag älskar att hålla i en OS-medalj!! Jag har ju faktiskt haft en hemma i min vardagsrumssoffa... Håkan Dahlby kom förbi en dag med sin silvermedalj och fikade, ganska häftigt att ha en silvermedalj runt halsen i min egen soffa...
18/8:
Efter en timmes frukost (bedrövlig service) så var det skönt att slappa på stranden igen. Vi kombinerade det med drinkar och herrarnas triathlon som pågick längs Copacabana. Vi hade biljetter till Sofia Mattssons eftermiddagspass i brottning så vi gladdes åt de sms som kom från Sverige att Sofia vunnit första matchen. När det var dags att byta om för att åka till OS-parken så fick vi veta att Sofia missat chansen till final men en bronspeng skulle vi väl kunna hjälpa till med att ta hem. Utanför parken började vi leta efter biljetter till damernas final i fotboll. Överallt fanns besvikna brasilianare som försökte bli av med sina finalbiljetter. Vi gav ett skam-pris för tre biljetter och efter lite förhandling så var de i vår ägo. Vi mötte upp Anna som vi träffade inför semifinalen i fotboll och tillsammans tog vi plats i brottningsarenan. Sofia Mattsson hade haft en väldigt tuff uppladdning med skador inför OS. Efter semifinalen hade hon haltat av mattan och han hade ett stort bandage runt sitt ena knä då hon kom in till bronsmatchen. Vi var lte oroliga att det skulle bli för tufft för henne men gissa om vi hade fel! Efter 29 sekunder, TJUGONIO, så var matchen över och en överlycklig svenska sprang ärevarv i hallen. Hon vann på fall efter en vansinnig start och vi hann knappt fatta vad som hände. Det var den gladaste medaljören vi såg under hela OS. Sedan blev det en historisk final då en amerikansk tjej besegrade den omöjliga japanskan Yoshida. Vi trodde knappt våra ögon, det var som när Karelin förlorade en match till sist. Yoshida var helt förkrossad, även när hon stod på prispallen så rann tårarna längs hennes kinder..
Efter medaljceremonin visade jag upp min egen medalj för en skrattande Gunilla Lindberg från SOK. Utanför arenan träffade vi Mattssons stolta föräldrar som berättade hur tufft Sofia hade haft det innan OS.
Vi nåddes av sms att Nikita Glasnovic hade avancerat till en bronsmatch i Taekwondo så det var bara att gå bort till den arenan och jaga biljetter. Det var inga problem att få tag i biljetter för halva priset och sedan var det bara att fördriva ett par timmar i parken.
Till sist var det dags för match. Ingen av oss hade sett en taekwondofight tidigare och vi förvånades över hur svårt det var att få poäng... för svenskan.. Vi tyckte att hon träffade hela tiden men det kom inga poäng. Motståndaren fick dock en hel del poäng och bronsmatchen var förlorad. -Aldrig mer! dundrade Johan, - Vilken skitsport, jag går aldrig mer på taekwondo, aldrig!
Vi tog tunnelbanan hem till Ipanema/Copacabana och när vi gick förbi hotellet Fasano så steg en vacker kvinna ur en bil precis framför mig. Hon hade ryska kläder på sig och när jag passerade henne såg jag att det var Jelena Isinbajeva. Jag borde naturligtvis ha bett om en selfie men hennes kavaljer var gigantisk, jag gick vidare i natten...
19/8:
Silverregn!
Gick upp 06:15 för att hinna gå till hotellet Miramar och hälsa på min gode vän Janne Hermasson innan det var dags för honom att resa hem. Han hade vunnit en resa till OS och de hade haft fullt upp med evenemang hela resan så nu var det enda chansen att säga hej. Vi åkte upp till hotellets takpool och därifrån var det en fantastisk utsikt över Copacabana i soluppgången. Tyvärr hann vi inte prata så länge för jag var tvungen att stressa vidare. Jag hade fått ett tips från vännen Cissi Ottosson att jag borde åka till hästhoppningen, där fanns en medaljchans enligt henne. Först var jag skeptisk men sedan läste jag på lite grann och jag bollade även procentuella chanser till medalj med Cissi. Till sist bestämde jag mig för att åka på mitt livs första tävling i hästhoppning... De andra i gänget valde att ta sovmorgon...
Hästhoppningen höll till i Deodoro så det var en lång resväg, igen... I den tryckande värmen var jag tvungen att hitta en biljett och jag valde att gå till entrén där jag tittade efter försäljare. Jag såg ingen som hade biljetter till salu men däremot såg jag en tjej från den franska delegationen som stod och delade ut flaggor till sina gäster. Jag frågade henne om hon hade en extra biljett och visst hade hon det, jag fick köpa den för halva priset. Jag gick upp på läktaren och hittade tre svenskar iklädda vikingahjälmar i tyg. Vi bildade en fyrmannaklack och visst gjorde vi nytta. I den första hoppningen så red Peder Fredricson felfritt och medaljdrömmen levde vidare. Nu var det en lång paus inför nästa omgång och solen stekte oss på läktaren, sanslöst varmt och svettigt!! När den andra omgången startade så började det bli nervöst och flera ekipage noterades för rivningar. Peder klarade sig dock felfri och tillsammans med fem andra ryttare fick han ladda om för omhoppning på tid. Nu var jag nöjd med Cissis tips, det började lukta medalj!!
Omhoppningen inleddes och några ekipage försvann från guldstriden.. Peder startade näst sist och om han red felfritt så var en medalj säkrad! Jag var förvånad över mig själv, hur nervös jag kunde bli över hästhoppning... men medalj är medalj, oavsett gren. Peder klarade första halvan, och nästa hinder... och nästa... ett hinder kvar! Jaaaaaaaaaa!!!! Vi hoppade upp och jublade rakt hem till TV-sofforna i Sverige. Andra plats med en ryttare kvar, bronsmedalj som sämst! Den siste ryttaren klarade inte av att slå Peder så det blev ett svenskt silver i hästhoppning, och jag var på plats!!! Det var bara att hänga min silvermedalj runt halsen och sedan bege sig i rask takt till tåget. Nu var det dags för OS-final i fotboll, på legendariska Maracana med Sverige på ena planhalvan!!!
Överallt försökte brasilianare att sälja sina finalbiljetter. Jag var rädd att det skulle bli halvtomma läktare men till min glädje så var det mycket folk på plats. Jag, Bengan, Johan och Anna tog plats mitt på långsidan. Vi hade köpt billiga kortsidebiljetter men det var inga problem att hitta platser på långsidan. Ett par gånger fick vi flytta på oss då de som hade platserna dök upp men då letade vi bara upp några nya lediga stolar. Matchen var spännande och Sverige började riktigt piggt. Svenskorna hade flera bra chanser och vi började tro på ännu ett mirakel! Den brasilianska publiken hejade på Sverige så vi hade ett härligt stöd från läktarna. Tyvärr trillade den första bollen in i mål bakom Hedvig i den 48e minuten. 18 minuter senare gjorde Sverige ett självmål och ridån gick ner, 2-0 till Tyskland, det kändes kört och vi började invänta slutsignalen. Stina Blackstenius ville dock annat, hon skickade in 1-2 och vi fick ett nytt hopp! Kunde vi få uppleva ett nytt mirakel? Det blev en hel del röriga situationer i Tysklands straffområde men nu var det över för vår del. Det blev de tyska tjejerna som fick samlas i en stor hög av glädjerusiga spelare. Svenskorna sjönk ihop i gräset men efter en stund kunde vi ändå ana stolthet och glädje över att ha vunnit silver i OS! Jag hängde på mig min andra silvermedalj för dagen och kände mig ganska nöjd :) Det var härligt att se de svenska tjejerna på prispallen, vinkande med sina medaljer.
Vi klev ut från Maracana och möttes av Lii från Expressen-TV som ville göra ett inslag med oss efter matchen. Vi slog fast att vi vunnit två silver och inte förlorat något guld, nu skulle det firas!!
Vi tog tunnelbanan hem men Johan var så kissnödig att vi var tvungna att hoppa av vid Largo do Machado. Vi satte oss vid en liten uteservering och startade en minnesvärd medaljfest! Mojitos, caipirinhas och olika snapsar, det blandades friskt och vi hade många skrattanfall den natten.
20/8:
Vi skulle egentligen åka och hämta hem en säker medalj i kanot men efter att Menning gjort fiasko, paddlat med ankaret nere så valde vi att vaska 700-kronors-biljetterna... Trötta efter silverfesten så satte vi oss på tåget mot Deodoro och dagens event, mountainbike. Innan OS sa jag åt Johan att vi måste åka till mountainbiken i Rio, det är en säker medalj! Han tvekade men när han såg att biljetten endast kostade 40 reals så var det ingen tvekan längre...
Det var otroligt kvavt och trots att solen skymdes av moln så forsade svetten. Som vanligt i Deodoro så var det långt att gå från tåget till själva tävlingsplatsen. Vi trodde att vi var i god tid men tävlingen hann starta och när vi äntligen kom fram till målområdet så hade cyklisterna redan åkt två varv på den krävande banan. Vi tog plats tio meter från mål och bakom oss på läktaren satt det svenska kungaparet och Hans Vestberg från SOK. Hans kände ju igen oss vid det här laget och när han fick syn på oss så petade han på Kungen och pekade på oss, sedan vinkade de glatt till oss. Vår svenska deltagare Jenny Rissveds hade dragits med skadeproblem inför OS och hade även råkat illa ut på träningen i Rio. Efter en vurpa så hade hon tvingats sy en svår sårskada. Detta gjorde att jag var lite orolig för hur det skulle gå med min utlovade säkra medalj men vid tredje varvningen såg det bra ut. Jenny hängde med i täten och vi kunde bara hålla tummarna att hon inte skulle få besvär av skadorna nu när det endast återstod 30 minuters cykling.
Vid sista varvningen var Jenny i täten tillsammans med polskan Wloszczowska och vi började tro på medalj! När de började klättringen efter målområdet så kunde vi se hur Jenny ryckte ifrån Polskan. Kungen hade full koll i sin kikare. Vi kunde inte följa cyklisterna under tio minuter men vi fick sms från Magnus att Jenny drog ifrån mer och mer! Jag tittade på Hans Vestberg och gjorde tummen upp, han förstod vad jag menade... Till sist kom Jenny in i målområdet i en överlägsen ledning, hon gjorde high five med publiken innan hon drog upp dragkedjan på tröjan för att se bra ut på bild då hon korsade mållinjen som Olympisk mästarinna!! Vi skrek som galningar naturligtvis, det fanns kanske fem sex svenska fans på plats förutom de från SOK. Vi fick uppleva en guldmedalj som avslutning på OS, helt magiskt!! Efter att den svenska nationalsången klingat ut så kom det svenska kungaparet gående. Silvia petade lite på Kungen och det såg ut som om hon menade att de skulle gå bort till oss och säga hej. Sällskapet närmade sig oss och Silvia kom fram och hälsade. Jag, Johan och Bengan var naturligtvis hedrade och glada, jag hade en extra guldmedalj med mig och jag gav den till Silvia. Hon tog den och gick bort till Kungen och hängde den runt hans hals. Vilt jubel från oss naturligtvis, vilken succé, Kungen hade min medalj runt halsen efter att vi tagit OS-guld! Jag vinkade till Kungen att han måste komma fram till oss så att vi kunde få ett kort på honom. Han stegade glatt fram och poserade med medaljen. Alla i publiken applåderade även de som inte hade en aning om vem det var som stod framför dem. Jag tänkte att detta blir ju kul för mina grannar som tillverkat medaljerna, Kungliga hovleverantörer... Jag blev lite väl glad och skrek till Kungen - DU é kung!! Hahahaha vilka blickar jag fick från sällskapet...
Gissa om vi var glada när vi vandrade tillbaka till tåget för att ta oss till Copacabana och Expressen-TV. De ville att vi skulle vara med i deras sista sändning och summera spelen. I media började det cirkulera ett foto från målområdet där Jenny Rissveds stod tillsammans med kungaparet och visade upp sin guldmedalj. Det roliga med bilden var att även Kungen visade upp SIN medalj och det började spekuleras i vad det var för en medalj och varifrån den kom... Jag smsade Rebecka på Expressen-TV om händelsen så de kunde berätta varifrån Kungens medalj kom :)
Med en halvtimme kvar av Studio Copacabanas sista sändning så klev vi in i studion. Det var en ära att få sitta med Patrick Ekwall och Sara Bratell och summera de Olympiska spelen i Rio med våra guldmedaljer runt halsen. Vi fick naturligtvis berätta allt om Kungens medalj men även gå igenom alt vi upplevt under veckorna i Rio. Som vanligt hade vi kul i studion och när sändningen var slut så firade hela teamet med bubbel ! Att vara med i Studio Copacabana var absolut en av våra höjdpunkter i Rio.
På kvällen firade vi guldet på en restaurang där de visade herrarna final i fotboll. Matchen mellan Brasilien och Tyskland gick till straffar och till slut så stod han där med chansen att skjuta hem guldet till Brasilien, lagkaptenen Neymar. Efter den tunga utspelningen av Tyskland två år tidigare och en trevande start på OS-turneringen så kunde nu Neymar göra sig odödlig i det fotbollstokiga landet. Alla på restaurangen höll andan, Neymar tog sats, inväntade målvaktens första drag, och satte sedan bollen säkert i mål! Alla i restaurangen hoppade och jublade!! Vilken upplevelse att få vara med om detta ögonblick då Brasilien blev OS-mästare i fotboll.
När vi sedan kom hem till lägenheten och wifi så plingade det ordentligt i mobilen, det hade blivit en hyfsad uppståndelse kring Kungens medalj. Kungahusets Facebook och Instagram hade lagt ut bilden och många undrade i kommentarerna varifrån Kungens medalj kom... Expressen hade förklaringen på sin hemsida :)
21/8:
Lugn dag med dåligt väder. Massor av meddelanden angående Kungens medalj hahaha.
Vi gick till Ipanema där vi träffade "Rio-Fia". Jag hade köpt med mig lite grejer från Sverige till henne. Hårt bröd, nötter, te och gojibär. Kul att göra någon glad :) Jag själv var inte på bästa humör, det var sista OS-dagen och jag mår dåligt av avslutningen.. Otroligt roliga dagar tar slut, nya och gamla vänner far hem till sitt och en stor tomhet infinner sig. OS-depp, den nya sjukdomen...
På kvällen åkte vi till Maracana för att gå på avslutningsceremonin. Utanför arenan var det en fruktansvärt oväder, regn och blåst, det var knappt att man lyckades få på sig regnponchon. Väl inne på arenan kunde jag bara konstatera att trots att jag satt en bra bit upp på läktaren så blåste det in regn på min plats. Jag hade endast shorts och t-shirt, det var straffet för att man hade klagat på värmen varje dag, nu frös jag !!! Jag gick fram till den Olympiska elden och tog några selfies. Stormbyarna fick den stora anordningen bakom elden att kränga så mycket att jag trodde den skulle ramla ner, det såg riktigt farligt ut.
Avslutningen inleddes med väldigt tjusiga mönster gjorda av människor klädda i.... typ papegojkläder?... Effektfullt!! Efter en stund inleddes inmarschen med atleterna och den vara en lång lång stund. Jag tyckte synd om de som var på innerplanen i detta fasansfulla oväder. Långa tal hölls, fanan överlämnades till en representant för Korea och sedan en jobbig punkt på dagordningen. När den Olympiska flaggan halas och bärs ut... nä det är tungt.. Och sedan falnar elden och dör ut... Alltså då har jag det lite jobbigt hahaha.
Sedan blev det ett enda stort karnevalsparty på Maracana. Samban pumpade ut ur högtalarna och vi stela svenska fans försökte röra på oss så gott det gick i kylan. På väg hem passerade vi Ipanema och där hade ovädret flyttat upp drivor med sand på gatan. En mäktig uppvisning från vädergudarna. OS var över för denna gång.
22/8:
Sovmorgon och dåligt väder. Det blev en shoppingrunda längs Copacabanas gator. Det var sista chansen för Johan, Johannes och Anders att besöka Sockertoppen så jag och Bengan följde med på lite sightseeing.
Det är en mäktig känsla att åka med linbanan och njuta av utsikten. Första linbanan stannar på Morro da Urca. Där byter man till nästa linbana som tar en upp till den 396 meter höga Sockertoppen. Vid bra väder är utsikten från toppen helt magisk. Denna eftermiddag hängde regnet i luften men i gengäld så var det väldigt lite folk på plats så köerna var obefintliga. Och utsikten över Rio var helt okej ändå, och Jesusstatyn syntes väl. Stränderna Copacabana, Botafogo och Flamengo såg öde ut men flygplatsen var igång och flygplanen som startade sniffade på Sockertoppen på deras väg bort från Rio. Det var väldigt kyligt men det hindrade inte oss från att beställa ett gäng drinkar i baren där utsikten bestod av havet och Copacabana. Solen började gå ner och Rios gatlyktor tändes en efter en. När mörkret hade fallit så glimrade Rio de Janeiro vackert och hela gänget stod tysta och beundrade staden. Ett besök på Sockertoppen är verkligen ett "must do" om du besöker Rio!
På kvällen hade vi vår sista gemensamma middag och den blev även resans bästa måltid. Vi åt på Banana Jack vid torget General Osório. Vi fick så mycket kött att vi höll på att somna efteråt. Trots detta lyckades ett par av grabbarna även trycka i sig efterrätt! Jag själv höll på att slockna efter korv, kyckling och ett par rejäla biffar.... Kvällen avslutades med resans bästa mojitos på Shenanigan´s Irish pub.
23/8:
Johan, Johannes och Anders skulle lämna Rio på kvällen för att resa vidare i Sydamerika så det blev en sista dag tillsammans på stranden. Vi satt och summerade resan och det blev många skrattanfall. Jag tyckte att det väldigt jobbigt att ta farväl av gänget för vi hade verkligen haft de mest otroliga dagar tillsammans i Rio. Grabbarna lämnade beachen och jag och Bengt gick bort till klippan Pedra do Arpoador vid den östra änden av stranden och satt tillsammans med många andra turister och såg den berömda solnedgången över Ipanema.
Vår sista kväll tillbringade vi i ett nästan öde Lapa. Nöjeskvarteren gapade tomma och det var lugnt inne i barerna. Inga vagnar med nattmat eller drinkbord, inga trubadurer eller sambaorkestrar... Det var verkligen en kontrast jämfört med kvällen vi hade där under OS, då kunde vi knappt ta oss fram. Jag och Bengan gick till trappan Selaron Steps och även där var det öde. Vi vandrade upp för den vackra kakelbeklädda trappan och mindes tillbaka till de magiska kvällarna under fotbolls-VM 2014. Då besökte vi trappan nästan varje kväll, atmosfären var trollbindande då och nu saknade vi verkligen den stämningen. Vi rundade av resan med ett par drinkar i Lapa.
24/8:
Bengan gick upp tidigt och tackade för sig, han reste hem med ett tidigt flyg. Jag skulle flyga hem först på kvällen så jag tackade för det fina vädret och tog en sista dag på Copacabana. Solen brände ordentligt medan jag låg där ensam och gick igenom alla upplevelser samtidigt som jag verkligen passade på att suga in det sista av alla synintryck. Flaggorna, Sockertoppen, lyxhotellen, vågorna, surfarna, parasollen och inte minst lukten av grillad mat. Till sist var det bara att ge upp, semestern var över och det var dags att åka till flygplatsen. Där gick det väldigt smidigt att checka in och ta sig förbi säkerhetskontrollen. Det hade lugnat ner sig nu, de första dagarna efter OS var det kaos när väldigt många personer skulle lämna Rio. Nu var det ett fåtal idrottsmän och turister kvar. Jag hade en del Reals kvar så jag gick runt i en souvenir-shop vid gaten där de sålde OS-grejer. Jag gick runt och tittade på kylskåpsmagneter, badtofflor, kepsar, tröjor och... kungaparet! Plötsligt stod jag två meter från Kungen och Drottningen.... Jag hann bara tänka i en sekund innan jag bestämde mig för att jag MÅSTE säga hej. Jag tog två steg fram till Kungen och tog honom direkt i hand och sa - Hej, Magnus, det var jag som gav dig guldmedaljen efter mountainbiken! Har du den med dig? - Hej... nääee det har jag inte just nu hahaha! Silvia frågade - Var har du hatten? Hon kom ihåg att jag hade en Sverigehatt då vi träffades ute på tävlingen. Jag frågade Kungen hur många OS han hade varit på men det visste han inte. Han undrade varifrån jag kom så jag berättade att jag var från Enköping, att jag jobbar i Stockholm och att detta var mitt sjunde OS. Jag berättade om hur vi jagade medaljer och att jag endast missat en svensk medalj live under resan. Det var trevligt att diskutera med Kungaparet och jag tänkte inte alls på att detta var nog ett väldigt sällsynt tillfälle för en kille som mig, att få stå och diskutera det jag älskar tillsammans med Sveriges Kung och Drottning. Jag hann nog "dua" Kungen tio gånger utan att tänka på det... Till sist gled det upp en kostymklädd man och stirrade på mig... Jag tog honom i hand och presenterade mig. Han log lite men såg ändå lite besvärad ut så jag kände att det var nog dags för mig att avsluta mötet. Kungaparet däremot visade aldrig att jag störde dem och det var hedrande att de verkligen tog sig tid att prata. Jag tackade för mig och gick vidare i butiken. Då hörde jag bakom ryggen hur Kungen sa -Det där var ju en riktig coincidence!
Det var först när jag gick vidare som jag såg Kungens livvakter, de log så det var nog helt okej att jag tagit chansen att säga hej.
En stund senare kom sällskapet åkandes i en golfbil och Silvia vände sig om och vinkade till mig, livvakterna skrattade gott...
Jag ångrade mig att jag inte bad om att få ett foto tillsammans med kungaparet, jag är helt säker på att de hade godkänt det. Jag ångrade mig NÄSTAN lika mycket som när jag inte tog en selfie med cyklisten Emily Batty efter mountainbiken...
Det blev en lång hemresa, 27,5 timme från dörr till dörr. Jag flög via Madrid och London. I London så var vårt flygplan trasigt så de fick ordna fram ett nytt varpå vi blev försenade hem till Arlanda. Sista bussen till Enköping skulle gå 22:25 och 22:28 kom min väska ut på bagagebandet. Jag sprang slalom mellan andra resenärer och kom ut på en regnig hållplats. Ingen buss syntes till, jag hade missat den med ett par minuter.... Men plötsligt händer det som det sägs i en viss reklam... Bussen var försenad och den kom åkandes i mörkret som en stor räddade i nöden. Äntligen lite flyt.....
Ett stort tack till Magnus i Malmö som agerade som den bästa hemmabas man kan ha. Vi fick alla resultat och uppdateringar som behövdes för att ha full koll nere i Rio, tack!
Och tack till alla nya och gamla vänner som gjorde denna resa till ett minne för livet!!!
Även ett tack för alla glada tillrop och hälsningar hemifrån på Facebook och Instagram :)
Copacabana, Rio de Janeiro, Sydamerikas första Olympiska spel. De vackra brasilianska flaggorna vajar i vinden och ljudet från vågorna ger ett tillfälligt lugn i OS-stressen. Bortom beachvolleybollarenan syns kabinbanan glida uppåt mot Sockertoppen med förväntansfulla turister. Strandbarens Caipivodka är lika god som stark, väl värd femton reals. Försäljarnas saronger fladdrar i vinden och bredvid oss sitter Zalar och Åström från Radiosporten i sina solstolar och förbereder kvällens sändningar. Zalar ser fram mot stavhoppsfinalen och det visar sig sedan bli en av höjdpunkterna på friidrottsarenan då en brasilianare vinner till publikens glädje!
Vi upplevde inte många vilostunder som denna under OS men det var väldigt värdefullt med dessa strandtimmar som vi lyckades klämma in i programmet ibland. Vår jakt efter svenska medaljer gör att det kan bli sena nätter och tidiga morgnar. Belöningen är att få se en svensk idrottares glädje på pallen med en tung olympisk medalj hängandes på bröstet. Bonusen är såklart när vi i "klacken" får en vink från pallen, precis som den uppskattningen en leende Sarah Sjöström gav oss efter bronset på 100 m fritt. Ibland var man otroligt trött i värmen och det var långa resor till arenorna. Volontärer som inte kunde prata engelska när man ville fråga efter vägen... När man trodde att man var i god tid till arenan men det visade sig att man skulle gå i 45 minuter efter att man klivit av tåget... När man stressad försökte köpa något oätligt i kiosken utanför arenan och man var tvungen att stå i en kö för att köpa en biljett och sedan en ny kö för att titta på de ointresserade personerna som delade ut maten... Dessa stunder var som bortblåsta när man fick höra den brasilianska nationalsången och fick se de stolta fansen sjunga med för full hals.
Efter resan till Fotbolls-VM i Brasilien 2014 så var det ingen tvekan, OS i Rio måste besökas. Efter 1,5 års förberedelser så kom vi iväg, jag och kompisen Bengan. Rickard från Malmö och Johan, Johannes och Anders från Stockholm dök också upp och tillsammans upplevde vi många klassiska ögonblick. Hotellpriserna låg på mellan 50-150 000 kronor för två veckor så jag och Bengan hyrde ett rum i en lägenhet istället. Vi delade lägenheten med flera andra resenärer så stället var inte det renaste men läget var helt perfekt. Vi bodde mellan Copacabana och Ipanema och hade tio minuters gångtid till tunnelbanan. Att bo nära tunnelbanan är A och O när man ska resa runt till de olika arenorna under ett OS.
I förberedelserna ingår även att söka biljetter.... När programmet är släppt så går jag igenom dagarnas olika grenar och noterar var vi kan ha chans att se svenska medaljer. Sedan är det bara att fylla i ansökningen och skicka in till den Svenska Olympiska Kommitténs samarbetspartner CoSport. Vi fick tyvärr inte köpa biljetter från den brasilianska organisationen utan var tvungna att gå via CoSport som ibland tar dubbla biljettpriser så det blev dyra upplevelser... Strax innan OS fick vi börja handla direkt från Brasilien så då kunde vi komplettera biljettskörden med biljetter till ordinarie priser.
Jag hade satsat 500 kronor på att Sverige skulle ta minst 12 medaljer och det kändes som det mest självklara vinstspelet någonsin så besvikelsen var stor när Sverige stannade på 11 medaljer! Många var nöjda med det resultatet men jag tycker att flera idrottare underpresterade rejält! Kanoten, taekwondon, judon, friidrotten och seglingen tog inte en enda medalj! I de sporterna hade jag tippat sju medaljer så där rök pengarna.... MEN, jakten på medaljer var ju lyckad ändå. Under min tid i Rio så missade jag endast en svensk medalj live. Det tyder på bra research och fina insidertips :)
Inför resan var jag ganska orolig inför säkerheten i Rio. Poliser som inte fick betalt och stor rånrisk, tråkigt eftersom jag gärna har med mig kameror på evenemangen. Skulle jag våga ha det? Området där vi bodde kändes helt okej och jag var aldrig orolig när vi gick hem från tunnelbanan på nätterna. Däremot blev jag av med plånboken redan andra kvällen... mer om det i resedagboken..
Mediamässigt blev det ett roligt OS trots att vi höll låg profil ;) Under invigningen nämndes jag av Radiosporten i direktsändning. Lokaltidningen Enköpings-Posten hade ett stort reportage om resan innan OS. Lotten Collin intervjuade oss under golftävlingen. Även Bengt Skött gjorde ett roligt inslag om oss efter golftävlingen. Expressens tv-studio besöktes tre gånger och vi gjorde även live-inslag ute vid arenorna vid tre tillfällen. I Viasats sändningar syntes vi flitigt i rutan enligt alla sms hemifrån. Roligast var såklart uppståndelsen då Kungahuset la ut en bild på internet med kungaparet och Jenny Rissveds efter mountainbike-tävlingen. Kungen bar en guldmedalj som många undrade var den kom ifrån... Jag hade gett den till Silvia som sedan hängde den runt Kungens hals :) Vi fick berätta om händelsen för Ekwall i Studio Copacabana.
Upplevelser man minns: * Att få uppleva OS tillsammans med vapenbröderna Johan (Oraklet) och Rickard igen, magiskt! Emmas silver i cykel, glädjen grumlades lite eftersom man oroades över hur det hade gått för van Vleuten som hade gjort en hemsk vurpa då hon låg i ledningen. Jag fick rysningar av tv-bilderna! * Sarahs otroliga guldlopp upplevdes hemma i soffan. * Tuff start på OS, tv på nätterna och jobb på dagarna. * Läget på boendet, kanon! * Studio Copacabana, kul tv-gäng! * Friidrotten, 100 meters-finalen och världsrekord på 400 meter! * Skyttet, silverfest! * Golfen, spännande med Stenson och en trevlig Anna Nordqvist. * Fick äran att känna på en guld och en bronsmedalj! * Kungaparet, två roliga möten. * Mountainbike * Brasilianska handbollsdamerna * Neymars straff, OS-guld! * Marta utan medalj, tårar. * Tårarna på Djokovic. * Yashidas historiska förlust i brottning. * Hemmanationens nationalsång. * Mattssons glädje! * Fransmannens tårar då publiken buade ut honom på prispallen efter stavhoppet. * Ficktjuven * Kölden på Sockertoppen * Värmen vid Jesusstatyn * Urladdningen i Lapa * Kassorna på arenorna * Hope Solo * Resorna * Språket * Frukosten på Copacabana * Kylan på avslutningen * Den osportsliga buande publiken * Phelps guld ! * Raketen på handbollen * När Usain Bolt tittade på min silvermedalj innan 100 meters loppet...
Några citat man minns: - Jag har minneslucka, minns inte ens om jag sovit! - Var hittade du hattarna? - På sjuan! - Vi blev utkastade från vårt hostel! - Fem timmar golf? Hur många hål är det?? - Why are Sweden playing with 11 goalkeepers? Cowards!
Roliga möten: Kungaparet, Isobel Plooney, Casy Jennings, Gunilla Lindberg, Patrick Ekwall, Malin Roos, Sara Bratell, Glenn Östh, Hattarna, Hans Vestberg, Thomas Engdahl, Anna Nordqvist, Anna Laurell, Stefan Holm, Lotten Collin, Bengt Skött, Jörgen Persson, Kristian Olsson, Björn Eriksson, Emma Johansson, Jelena Isinbajeva, Anna, Janne, Rebecka, Mathilda, Lii, Jidhe, Emily Batty m.fl.
Svenska medaljer:
2 guld 6 silver 3 brons, 29e plats i medaljligan.
Guld: Sarah Sjöström, simning 100 m fjäril
Guld: Jenny Rissveds, mountainbike *
Silver: Emma Johansson, cykel
Silver: Sarah Sjöström, simning 200 m fritt
Silver: Marcus Svensson, skeet *
Silver: Henrik Stenson, golf *
Silver: Peder Fredricson, hästhoppning *
Silver: Damlaget, fotboll *
Brons: Sarah Sjöström, simning 100 m fritt *
Brons: Jenny Fransson, brottning
Brons: Sofia Mattsson, brottning *
( * medaljer jag såg live på plats, missade endast en under min vistelse, de andra tre kom innan jag var på plats i Rio)
Budget:
Flyg 8500 :-
Boende 5800 :-
Biljetter 20 500 :-
Fickpengar 7000 :-
Totalt : Ca 41 800 :-
Besökta arenor i Rio: (Kapacitet, källa Sportbladet)
Future Arena, handboll, kapacitet: 12 000. En fin hall med härlig stämning i. Det var lätt att sitta var man ville.
Aquatics stadium, simning, kapacitet: 15 000. Bra hall och som alltid hög stämning under simtävlingarna.
Carioca stadium 3, taekwondo, kapacitet: 10 000. Hallen bättre än underhållningen!
Carioca stadium 2, brottning, kapacitet: 10 000. Bra hall men nitiska vakter som inte lät oss stå där vi ville...
Beachvolleyboll arena, Copacabana, kapacitet: 12 000. Byggnadsställning på beachen, häftig arena och fantastisk stämning!
Olympiastadion, friidrott, kapacitet: 60 000. Fin arena men dåligt med publik. Dock fullsatt och bra stämning på 100 m-finalen.
Maracana, fotboll/avslutningen, kapacitet: ca 80 000. Klassisk arena och magisk atmosfär!!
Mountainbike park, kapacitet: 5000. Häftig bana bland bergen. Dåligt vid målgången, vi kunde ej se prisutdelningen.
Skyttecenter, kapacitet: 6850. Långt att gå men själva centret var väldigt fint. Bra läktare på skeet och trap.
Ridsportcenter Deodoro, kapacitet: 14 000. Byggnadsställningar uppbyggda till en bra arena!
Olympic golf course, kapacitet: 20 000. Nationalpark med vilda djur längs banan, vi såg bl.a. en alligator.
10/8:
Äntligen dags!! Jag hade längtat efter OS-nerven i 2,5 år och nu var jag "endast" tre flygningar från Rio de Janeiro... De som känner mig vet att det brukar hända saker när jag ska flyga så lite nervös var jag allt... Det brukar bli snöstormar, försenade eller inställda flyg, vad skulle hända denna dag? Första flygningen gick bra. Jag hade en lång mellanlandning i Madrid så jag köpte en biljett till deras VIP-lounge för 28 Euro och satte mig ned och följde OS på mobilen. Min wingman i Malmö, Magnus, sände judo på facetime så där blev det lite spännande men svensken förlorade tyvärr. Sedan var det dags att flyga till Sao Paulo. Vi satt länge i planet innan vi kom ut på startbanan. Jag hade två timmar på mig i Sao Paulo att hämta väskan, checka in på nytt och ta mig till till gaten. Jag kände hur tiden rann iväg... Till sist så startade planet och vi var på väg! Fem sekunder senare avbryts starten! Det har jag aldrig varit med om tidigare... Ingen information kommer... Sedan drar vi iväg och uppe i luften meddelade piloten att datorerna visat något fel men det var åtgärdat nu så.... Vid det laget var jag redan stressad för jag visste att det skulle bli tight att hinna med nästa flyg i Sao Paulo.
När vi landade i Brasilien så hade jag väldigt dåligt med tid på mig att hämta väskan och att hitta var jag skulle checka in till den sista flighten. Jag tittade på informationstavlorna och där stod endast "Rio boarding last call" Där fanns ingen information om var jag skulle checka in. Panik... Till sist fick jag hjälp och väskan blev incheckad, jag trängde mig i säkerhetskontrollen och när jag kom fram till den stängda gaten så fick jag krypa under ett band för att ta mig in i planet. Svettig kunde jag pusta ut, Rio, here I come!!
11/8:
Tog en taxi till lägenheten och till min glädje så hade taxin wifi, nu kunde jag uppdatera mig om vad som hänt under flygningen.
Bengan hade anlänt en dag tidigare så han tog emot vid lägenheten och visade hur skitig den var. Jaja, vi skulle ju ändå spendera minimalt med tid där så sak samma, läget var perfekt och vi hade wifi haha.
Ingen vila, vi åkte direkt till Botafogo för att hämta ut biljetter på CoSports kontor. Full fart! Hem till lägenheten igen och sedan iväg till resans första evenemang, beachvolleyboll. Längs vägen stoppade vi i oss en pizzaslice, det blev enda måltiden första dygnet..
På Copacabanas beach hade en stor arena byggts och som vanligt var det bra stämning på beachvolleybollen. Vi träffade Fia i vimlet, en svensk tjej som bor i Rio, vi träffades under fotbolls-VM så det var roligt att ses igen! Wingman Magnus rapporterade om golf och segling på sms så vi hade full koll! På banan förlorade USA mot Ryssland och vi stressade vidare, den första dagen var tuff!
Nu var det dags att testa på hur det var att ta sig till OS-parken i Barra. Resan inleddes med tunnelbana till General Osório, där var det byte till en ny tunnelbanelinje. Den tog oss sedan till Barra där man fick byta till en buss som tog oss den sista biten till OS-parken. Där blev det en lång gångväg eftersom handbollsarenan låg längst in i parken. Johan, Johannes och Anders mötte oss och visade runt i parken. Arenor, sponsorbyggen, shoppar, storbildsskärmar samt ett disco, det fanns mycket att se och det var mycket folk på plats.
Det var krångligt att handla mat och dryck. Först köade man till en kassa där man köpte biljetter. Sedan fick man ställa sig i en ny kö för att hämta ut maten/drycken. De som jobbade i tälten stressade inte ihjäl sig direkt.... Hade man bråttom till någon tävling så hoppade man helt enkelt över att äta...
Dags för dagens andra event, handboll, Slovenien-Sverige. Vi hade platser högt upp på läktaren men vis av erfarenhet tog vi plats på rad ett bakom sekretariatet. De platserna brukar aldrig säljas så det brukar gå bra att sitta där om inte vakterna kontrollerar biljetterna. Nu anslöt min kompis Rickard och den härliga trion från Aten och Peking var tillsammans igen! Jag, Johan och Rickard har upplevt många roliga OS-minnen tillsammans så det kändes helt otroligt att vi var samlade igen, i Rio de Janeiro!
Tur att vi hade kul tillsammans för själva matchen gladde ingen av de få svenska fans som fanns i hallen. Sverige var chanslösa och vi inkasserade tredje raka förlusten i turneringen.
Jag och Bengan hade biljetter till kvällens simtävlingar och vi lyckades övertala Rickard att han skulle försöka köpa en biljett utanför hallen. Han skrev på en lapp att han sökte en biljett och det tog inte lång stund innan han hade köpt en till ett bra pris. En annan köpare kom fram och bad om att få Rickards lapp så att även han kunde använda den i sitt letande. Senare under kvällen kom han fram till Rickard och tackade för lappen, han hade fått en biljett gratis tack vare den...
Stämningen var fantastisk i hallen, särskilt när brasilianska simmare var i farten. Men kvällens högsta jubel fick naturligtvis Michael Phelps!! Tidernas mest framgångsrika olympier simmade hem sitt 22a guld!! Helt otroligt, taket lyfte nästan när han slog händerna i kaklet och lugnt kunde konstatera att segern var i hamn. Prisceremonin var precis där vi stod så det var lite andäktigt att på nära håll få se denne ikon ta emot sin guldmedalj. Nyskriven idrottshistoria. För oss svenska fans så fortsatte sedan kvällen med att Sarah Sjöström hoppade i bassängen och simmade 100 m fritt. Vi stod på kortsidan och hade svårt att se hur Sarah låg till under loppet men när bensparkarna hade lagt sig tittade vi upp på tavlan och kunde konstatera att Sarah hade simmat till sig en bronsmedalj! När hon en stund senare klev upp på prispallen så vinkade hon glatt till mig, Rickard och Bengan som stod bakom henne.
Klockan var efter midnatt då vi vandrade ut från OS-parken med våra egna bronsmedaljer runt halsen. Självklart hade sista tunnelbanan redan gått så vi fick åka buss hela vägen hem till Copacabana. 02:30 var vi hemma i lägenheten...
12/8:
Tidig uppstigning, trött och hungrig. Jag hade inte ätit något sedan klockan 14 dagen innan då vi frossade i varsin pizzaslice.. Det regnade när vi åkte till OS-parken för att titta på handboll. När vi kom in i hallen så var det slutminuterna mellan Brasilien-Angola i damturneringen. Brasilien vann och hallen kokade medan spelarna sprang runt och firade som om de vunnit guld. Jag hade gåshud över hela kroppen då spelarna gick runt på planen och firade med fansen, läktare för läktare. Högtalarna pumpade ut discomusik och hallen gungade. Precis detta är vad jag älskar med ett OS, glädjen man får uppleva på plats, ren magi!
Jag, Bengan, Johan och Rickard tog plats på rad 1 igen och peppade igång Gulldén och de andra svenska tjejerna, dags för match mot Holland. Det blev en svängig match och i slutet ledde Sverige med ett mål. Vi började hoppas på seger och nervositeten kändes både på planen och på läktarna då holländskorna fick det sista anfallet. Med två sekunder kvar lyckades de med ett inspel till linjespelaren och det blev mål, 29-29. Vilken fight!
Efter matchen minglade vi runt i OS-parken innan vi skildes åt. Jag och Bengan hann äntligen med en lunch och medan vi satt på restaurangen i Ipanema så började det ramla in meddelanden hemifrån att Sverige och USA som möttes i fotbollens kvartsfinal skulle avgöras på straffar!! Vi fick straff för straff refererat och när sedan Hope Solo började psyka svenskorna så hoppades vi verkligen på ett under. Kunde "vi" verkligen slå ut de regerande mästarinnorna? -Jaaaaa!!! Vi jublade på restaurangen och absolut ingen av de andra gästerna förstod vad det handlade om... Glädjen blev inte mindre när vi sedan konstaterade att vi hade biljetter till rätt semifinal, vi skulle få se Brasilien-Sverige i en OS-semifinal i fotboll, på Maracana, galet....
På kvällen träffade vi Rickard och vi firade fotbollssegern med fina mojitos på en bar vid Copacabana. Under OS i London så träffade jag en irländsk volontär och vi har haft kontakt på Facebook under åren. Nu var hon volontär i Rio och vi bestämde att träffas denna kväll och åka till Lapa och festa. Efter lite svårigheter med att guida henne rätt så hämtade vi upp henne med taxi istället och åkte till bargatorna i Lapa. Där anslöt även vår Rio-vän Fia och tillsammans kollade vi läget bland de vagnar som serverade drinkar och mat vid den berömda akvedukten. Sambamusiken fick stela europeiska höfter att röra på sig i Rio-natten och Rickard beställde sin godaste drink någonsin, en Caipirinha. Jag körde på säkra kort, Caipivodka. Fredagskvällen var populär i Lapa, det gick knappt att ta sig fram bland alla festsugna brasilianare. Vi besökte den fantastiska kakelklädda trappan Selarón steps där trängseln kändes igen från nätterna under fotbolls-VM. Jag älskar atmosfären där och det var härligt att vara tillbaka. Ett besök dit är ett måste om man åker till Rio! Sedan minglade vi vidare och barrundan tog oss till olika ställen där musiken återigen retade dessa stela höfter... Vi kom till en bar där det kostade en slant att gå in och jag plockade upp plånboken, betalade för mig och Fia och gick sedan in. När jag fem sekunder senare skulle dra igen dragkedjan på min ficka så var plånboken borta. Det fanns endast några få sekunder att ta den men en ficktjuv lyckades, det var ju bara att gratulera. Tyvärr så dog ju min feststämning och jag var lite orolig över hur mycket saker jag hade i plånboken. Jag var inte säker på om jag hade lämnat korten i lägenheten... Jag hade extra pengar i strumporna ifall att så pengar fanns till hemresa... Min irländska vän Murianne hade tagit med sig en volontärtröja till mig som present så jag plockade med mig den avslutade sedan kvällen. Det var väl kanske dags ändå att åka hem, klockan var 04:30 när jag stupade i säng. Jag var ganska nöjd ändå för körkort och kreditkort låg i lägenheten! Det enda jag blev av med var pengar och tunnelbanekortet, ingen katastrof....
13/8:
Jag och Bengan åkte till Olympiastadion för att titta på friidrott. Vi var ju lite trötta då vi stod där i solen och köade för att komma in. Till sist var vi på plats och imponerades av arenan. Diskusfinalen startade och tyvärr fanns inte vårt medaljhopp Daniel Ståhl med, han misslyckades i kvalet. Axel Härstedt deltog och slutade på en tionde plats. Förmiddagens höjdpunkt var försöken på 100 m herrar. De flesta i publiken var där för att se olympiadens stora affischnamn, Usain Bolt. Han joggade hem sitt försök och publiken jublade såklart. Friidrotten har inte lika många stora stjärnor som förr så Bolt är viktig för intresset.
Plötsligt fick jag ett meddelande från en i sällskapet som var med i Lapa under natten... "Jag vaknade på en plaststol klockan 11 i en lokal där det verkade pågå någon form av högskoleprov.... Har åtta timmars minneslucka" Hen måste ha blivit drogad.... Läskigt.
Jag och Bengan stressade vidare till tåget för att ta oss till Deodoro och skyttetävlingen i skeet där två svenskar hade tagit sig till semifinal. När vi klev av tåget så trodde vi att det borde väl inte vara så långt till arenan men vi hade fel... 45 minuter senare kom vi svettiga in på skyttearenan och Johan vinkade från läktaren. Vi tog plats och väntade på att Marcus Svensson och Stefan Nilsson skulle göra upp med fyra andra skyttar om finalplatserna. SOK´s nye ordförande Hans Vestberg och Thomas Engdahl kom och satte sig bredvid oss. Thomas kände jag sedan tidigare men det var första gången jag hälsade på Hans. Äntligen dök Rickard upp, han hade somnat på tåget och åkt för långt. Någon vänlig själ på tåget hade väckt honom ute på landsbygden och talat om för honom att han förmodligen kommit fel.....
Semifinalen startade och alla skyttar skulle skjuta 16 skott var. Tyvärr fick Nilsson några bommar och försvann från medaljstriden men Marcus Svensson sköt felfritt och gick till final mot italienaren Rosetti.
Bronsmatchen vanns av Abdullah Al-Rashidi från Kuwait. Landet är avstängt från OS så han tävlade för IOA, Independent Olympians at the Olympic games och han fick stående ovationer från publiken!
Nu började det bli nervöst, vi ville ju så gärna se ett svenskt guld live! I finalen skulle det skjutas 16 skott per skytt och när det drog igång så splittrades lerduvorna en efter en. Inga misstag syntes på skyttebanan och vi närmade oss särskjutning... Italienaren satte sina fyra sista skott och det var dags för Marcus att fortsätta med sitt säkra skytte. Duva nummer 15 splittrades och.... NEEEJ!! Dagens sista duva missades och guldet gick till Rosetti! Vilken nervpärs! Vi hyllade Svensson som bjudit upp till en gastkramande final och vi hängde på oss våra egna silvermedaljer. Efter prisutdelningen så var vi på väg att lämna skyttearenan då jag fick syn på damernas mästarinna Diana Bacosi. Hon stod och poserade med sin guldmedalj så självklart steg jag fram till henne och bad om en selfie. Jag är barnsligt förtjust i OS-medaljer så det var en stor ära att få känna på den tunga guldmedaljen!
Dags att resa vidare, vi hade fyra bokade evenemang denna dag så logistiken behövde leverera! Vi tog bussen till OS-parken och när vi väl kom fram så kände jag och Bengan att vi behövde nog vila efter handbollen, vi skulle nog inte klara av ett sent simpass igen så vi valde att sälja våra biljetter till simningen. Vi visste ju hur sent vi hade kommit hem efter förra simpasset, dessutom hade vi ingen svensk i final så.... Nä biljetterna såldes och vi gick all in på handbollen istället, Sverige-Polen. Och ja, vi valde rad ett igen och nu var det väl dags för seger för herrarna!? Nä, vi blev utklassade, förnedrade, utspelade av ett skickligt polskt landslag. Det enda roliga var att vi träffade Niklas Jidhe innan matchen så vi fick en liten pratstund. Vi sågs senast i Viasats studio i Sochi. På tal om TV, under handbollsmatchen så ringde Rebecka från Expressens live-TV "Studio Copacabana" och hon ville att jag skulle komma till studion och berätta om mitt OS-intresse. Jag var helt slut och hade ingen röst kvar så jag tackade nej till att komma på besök efter matchen men lovade att komma en annan dag. När vi skulle ta tunnelbanan hem så hade Johan ingen biljett så han var tvungen att vända tillbaka på perrongen och införskaffa en. Vi väntade en lång stund och till sist kom en väldigt arg Johan tillbaka, ingen är så rolig som Johan när han är arg hahaha :)
14/8:
När vi klev av bussen vid golfbanan visade termometern 28 grader varmt, och klockan var bara 10 på förmiddagen. Solen stekte ordentligt men som tur var så fläktade vinden lite grann. Vi hade stora förhoppningar på Henrik Stenson och när han gick ut till banan så önskade jag honom lycka till. Det var väldigt mycket publik på plats och det var trångt längs banan. Vi följde Henrik i början men insåg efter ett tag att man var tvungen att hoppa över ett hål ibland för att ta sig förbi all publik som följde ledarbollen. Guldfighten stod mellan Henrik Stenson och Justin Rose från Storbritannien. Det var jämt och svängde en hel del under dagen. Golfbanan var byggd i en nationalpark och det fanns gott om vilda djur längs banan. På en strandkant låg en alligator och vilade, det kändes lite overkligt att se den mitt under en guldfinal i OS... När jag, Rickard och Bengan stod och väntade på spelarna vid ett hål så smög Sveriges Radios Sydamerikakorrespondent Lotta Collin upp en mikrofon mellan oss och började ställa frågor om banan och tävlingen. Senare hamnade vi i ett reportage i radion som handlade om hur golfbanan hade anlagts mitt i en nationalpark...
Sveriges golfdamer var ute och tränade och vi passerade Anna Nordqvist som frågade hur det gick för Stenson. - Jag ansluter där ute sen, jag måste bara lägga undan mina grejer först, sa hon och sprang iväg med golfutrustningen.
Till sist hittade vi Johan som hade anlänt lite senare än oss. Han hade hittat våra OS-vänner Hasse & Henke, "Hattarna". Han hade även hittat Gunilla Lindberg, generalsekreterare i SOK och ledamot i IOK. Självklart passade vi på att ta ett foto tillsammans och när vi tackade så svarade Gunilla att det var en ära för henne att fotograferas med oss :) Jag sprang även på min vän Glenn Östh från SOK. Han guidade Hans Vestberg som glatt hejade på oss, vi hade ju setts tidigare på skyttet. Även Thomas Engdahl dök upp längs banan, nu hade Stenson ett stort stöd och det var jämt i toppen. Rose och Stenson turades om att göra missar och det verkade nervöst när slutet närmade sig. Vi sprang på Anna Nordqvist igen som naturligtvis ställde upp på fotografering, en toppentjej! Nu var det så mycket publik som följde ledarbollen att vi bestämde oss för att gå direkt till 18e hålet för att få plats vid avgörandet. Läktaren var fullsatt och det hade bildats en liten kö vid insläppet. Nu gällde en ut en in. De andra i gänget vågade inte chansa så de letade upp en ståplats men jag stod kvar i fem minuter och till sist så blev jag insläppt. Det kändes fantastiskt att sitta på läktaren vid 18e hålet, och det var alldeles jämt i matchen, sista slagen efter fyra dagar skulle avgöra vem som skulle vinna guld. Det började strömma in meddelanden på mobilen att nu var det upp till mig att heja fram guldet! Nu gällde det, Stenson och Rose skulle slå upp på greenen. Stenson inledde men misslyckades tyvärr, bollen stannade ca 10 meter från hålet. Rose lyckades däremot med ett sagolikt slag och hamnade precis vid hålet. Publiken jublade och Stenson satte allt på ett kort och puttade hårt... men förbi... Rose sänkte sin putt och blev Olympisk mästare. Riktigt synd, det var ju så himla nära!! Efter medaljceremonin så träffade jag gänget bakom hedersläktaren. Medan vi stod där så kom Radiosportens Bengt Skött fram. Vi känner varandra sedan tidigare och han ville göra en intervju med oss om våra upplevelser under OS. Det blev en väldigt bra och underhållande intervju som sändes i radiosporten. Samtidigt kom Anna Nordqvist fram igen och när hon fick se våra egna silvermedaljer så ville hon fotografera oss direkt! Sedan la hon ut bilden på Instagram och den blev uppmärksammad i andra media direkt :) Vi fick även göra en intervju med finsk radio innan vi gick iväg till öl-ståndet och tog en paus i solnedgången. Dagen hade bjudit på många upplevelser och den var inte slut där....
Kvällens evenemang var friidrott på Olympiastadion. Värmen höll i sig och jag orkade helt enkelt inte köa för att köpa mat.... Jag köpte en glass istället och kände hur jag varvade ner... Vi hade bra platser precis bakom 100 meters-starten så vi hade full koll på Usain Bolt då han ägde arenan inför semifinalen. Bolt joggade i mål som etta och arenan jublade, helt enligt planerna. Herrarnas 400 meter avgjordes framför ögonen på oss och vi var inte helt engagerade eftersom vi mest väntade på 100 meters-finalen. Plötsligt steg jublet på arenan och på resultattavlorna blinkade det med stora bokstäver "World record". Herregud, Wayde Van Niekerk från Sydafrika hade satt ett nytt världsrekord med tiden 43:03, gåshud!! Jag har sett en del världsrekord sättas men de är inte många till antalet. Känslan att ha bevittnat det snabbast loppet eller det högsta/längsta hoppet någonsin är svindlande häftigt!
Nu var stämningen på topp och när Usain Bolt klev in på banan inför 100 meters-finalen så kokade arenan igen. Han gick lugnt längs långsidan och vinkade till fansen medan de andra löparna gjorde sig redo vid startblocken. Inför starten var det svårt att få tyst på publiken men till sist gick startskottet.... Fansen skrek för full hals och först såg det ut att bli ett jämnt lopp men som vanligt kom Bolt på slutet och han vann på tiden 9:81, Justin Gatlin kom tvåa på 9:89. Bolt dansade ett ärevarv och kramades med fansen från Jamaica. Vilken fantastisk idrottsman och underhållare, jag hoppas verkligen att han är "ren" och äkta.
Efter en lång varm och händelserik dag tog vi tunnelbanan mot Copacabana. Bredvid oss i vagnen stod en lång slank tjej med den brittiska flaggan målad på kinden och runt axlarna bar hon en brittisk flagga. Vi började prata om OS och hon nämnde att vi svenskar hade duktiga höjdhoppare. Hon hade ena foten i ett "paket" och hon beskrev det som en "sports injury" Trevlig tjej! Rickards OS var över, han skulle resa hem nästa dag så det blev en avskedskram på tåget. Riktigt tråkigt att denne OS-vän inte kunde stanna längre men vi var glada över de roliga stunder vi hade haft i Rio och vi hade skapat nya minnen och upplevelser tillsammans.
När vi kom hem till lägenheten så var jag tvungen att kolla upp en grej.... I tunnelbanan fick jag känslan av att den brittiska tjejen måste vara en idrottare... Jag googlade British high jump women... Där var hon, Isobel Pooley! En av Storbritanniens bästa höjdhopperskor genom tiderna. Jag kommer heja på henne i framtida mästerskap :)
15/8:
Vi hade biljetter till seglingen men eftersom de svenska båtarna seglade med ankaren nere (gammal citat från Albert Svanberg i Aten) så valde vi att vaska biljetterna och ta en ledig dag! Det var första dagen som vi var lediga och jag hade nästan gåshud när vi lugnt promenerade ner till Copacabana för att äta frukost, ingen stress till tunnelbanan, bara en lugn fin promenad... Längs Copacabana pågick maratonsimningen så nu kunde vi bocka av en ny gren vi sett live...
Äntligen dags för bad!!! Jag, Bengan, Johannes, Johan och Anders träffades mitt på Copacabana och vi njöt av den lediga dagen i solen. Bredvid oss satt radiosportens Miro Zalar och Tommy Åström i varsin solstol. De förberedde sig inför kvällens tävlingar och jag passade på att ge dem beröm för jag tycker verkligen att de är grymt duktiga kommentatorer. Zalar såg fram mot kvällens stavhoppsfinal och eftersom en brasilianare vann den så fick nog Zalar uppleva en otrolig stämning på läktarna.
När vi köpt varsin stark drink så började det komma rapporter om att brottaren Eurén hade chans att ta sig till en bronsmatch... Nu blev det jobbigt, vi hade ju en ledig dag... Skulle vi missa chansen att se en svensk medalj? Det vore ju inte likt oss, men att ta sig ut till OS-parken.... Efter halva drinken bestämde vi oss, vi måste dit! Jag, Bengan och Johan (Oraklet) stressade iväg till biljettluckan som fanns en bit bort på stranden. Som tur var så låg biljettpriserna lite väl högt för oss så vi avbröt medaljjakten. Senare fick vi veta att Eurén missat bronsmatchen så vi tog rätt beslut. Vi fick även veta att seglingen blivit inställd så vi fick pengarna tillbaka för de biljetterna som vi redan valt att vaska...
Expressens TV-program Studio Copacabana ville ju ha oss som gäster så varför inte åka dit nu när vi ändå var lediga! Vi hoppade in i en taxi och under färden till studion så fick jag ett meddelande från Rickard "Åk till studion nu, Stefan Holm är där" "Vi är på väg" svarade jag och strax efteråt kramade jag om Stefan utanför studions entré. Vi är vänner sedan Aten 2004 så det var kul att ses en kort stund innan det var dags att ta hissen upp till studion. Vi klev in och till min glädje så satt boxaren Anna Laurell i studion! Vi har haft kontakt sedan London 2012 då vi var på plats och hejade på henne. Innan OS i Rio så skickade hon ett par signerade handskar till mig "Till Lengan, vi ses i Rio" Och nu fick jag äntligen tillfälle att tacka för presenten! När hennes intervju var klar så blev det en kram och fotografering tillsammans, jäklar vad tuff hon är/ser ut :) Anna lämnade studion och plötsligt var vi de nya gästerna. Jag och Johan fick kliva in i sändningen och vi satte oss bredvid Patrick Ekwall och Malin Roos. Studion var uppe på nionde våningen med ett panoramafönster med utsikt över Copacabana, fantastiskt!! Där blev vi Expressens maskotar, deras egna fans under OS.
Jag och Johan fick berätta om hur vi jagar svenska medaljer och om tidigare Olympiska spel. Vi var ju lite på gång av de starka drinkarna och Patrick Ekwall nämnde att det kändes i utandningsluften att vi kanske tagit mer än en öl... Då såg jag chansen att ge honom ett gult kort i direktsändning! Jag bar ju alltid omkring på ett gult och ett rött kort i fickan... Man vet ju aldrig när någon behöver varnas hahaha, succé ! Vi var faktiskt inte ett dugg nervösa och levererade nog en väldigt rolig intervju för sedan fick vi komma tillbaka ytterligare två gånger samt göra tre stycken inslag med reportrarna Matilda och Lii ute vid arenorna.
Vi "firade" den lyckade intervjun med middag på restaurangen där de svenska och norska sjömanskyrkorna hade en gemensam samlingspunkt. De brukar samarbeta under de Olympiska spelen och ha samlingsplatser för de skandinaviska fansen som är på plats. Den lediga dagen hade tagit på krafterna så det blev en lugn kväll med drinkar och många goa skratt, härligt gäng!!
16/8:
Uppstigning 07:00, dags att åka till Olympiastadion för att heja på Sanna Kallur, denna hjältinna som kämpat mot skador i så många år. Jag beundrar henne enormt mycket. Det finns en del som verkligen älskar det de gör och de kan kämpa i hur många år som helst för att få fortsätta trots motgångar och skador. Jag tänker på idrottare som Kallur, Peter Forsberg och Christian Olsson.
Som vanligt var det inga problem att sitta var man ville så vi tog plats precis vid startblocken. Man fick lite rysningar längs ryggraden när Sanna kom in på banan och började testa startblocket. Senast jag såg henne tävla live var den där hemska dagen i Peking 2008 då hon var i så fin form men ramlade i häckloppet. Var det dags för revansch nu? Hur det än skulle gå så har hon gjort en bragd som kommit tillbaka till de stora mästerskapen!!
Tyyyyssstnad.... pang! Starten gick och vi stod upp och skrek; -Kom igeeeen nu Sannaaaa!!! Tiden för Sanna blev 13:04 och tyvärr gick hon inte vidare. Men det gjorde jag och Bengan, vi gick vidare till tåget för att åka till Maracana, vi skulle få se Sverige spela en semifinal mot Brasilien, i OS, i Rio, på Maracana!! Expressen ringde och ville göra en intervju med oss innan matchen... okej då..
På tåget träffade vi Anna från Uppsala som åkt till OS helt ensam. Vi bjöd in henne i gänget såklart, ingen blågul supporter ska behöva vara ensam :) Semifinalen var utsåld och utanför den klassiska arenan minglade tusentals förväntansfulla fans. Vi träffade Expressens reporter Matilda och hon gjorde en TV-intervju med mig och Bengan. Det började bli långa köer så vi hoppade in i ett stort sällskap med svenska supportrar. Det visade sig vara ett gäng från SOK med gäster och jag träffade på Jörgen Persson och Christian Olsson. Kul att få träffa dessa legendarer, jag har ju sett dem tävla i OS och av en "slump" så hade jag med mig biljetten från Olssons guldkväll i Aten. Han signerade den och Persson fick signera väskan.. Jag berättade om alla bra OS-minnen som Persson gett mig i Aten och Peking, han lovade att hälsa sin mamma som jag blev bra bekant med i Peking. De erbjöd oss att få åka med i deras buss till OS-parken efter matchen för att hinna till handbollen, vi valde att avstå det, vi räknade med att komma fram snabbare med tunnelbanan..
Väl inne på Maracana så hade vi riktigt bra platser på långsidan. Tänk att det nästan var 80 000 personer på plats för att se semifinalen mellan Brasilien och Sverige. Jag såg på twitter att det var kaos utanför arenan med fans som köade för att komma in så det var tur att vi tagit oss in i tid. Efter matchen skulle vi ta oss till OS-parken för att se Norge-Sverige i handboll, och vi skulle bara ha två timmar på oss så jag gick och rekade hur vi skulle kunna ta oss till tunnelbanan före de 79 550 brasilianska fansen... All denna planering är en del av charmen med OS. Jag hittade en bra utgång och vi bestämde oss för att gå till den läktarsektion som var närmast den utgången när det skulle vara 10 minuter kvar av matchen. Det skulle bli en lång match....
Vi var lite oroliga ifall Brasilien skulle köra över oss som i gruppspelet och jag sa till Bengan att hoppas det är jämnt till halvtid i alla fall så det blir lite spännande för oss supportrar... Sverige backade hem och Brasilien pressade på, anfall efter anfall. Ljudnivån var närmast bedövande då hemmanationens hjältinnor närmade sig det svenska straffområdet. Svetten rann över hela kroppen. Matchen spelades mitt på dagen och det var säkert 50 grader varmt i solen! Vi blandade resorb i våra vattenflaskor för att få lite extra energi. I halvtid stod det 0-0 och vi började tro att det kanske kunde ske ett under på Maracana denna dag.
Andra halvlek kickades igång och brasilianskorna fortsatte att pressa på mot Hedvig i det svenska målet. Hon gjorde en kanonmatch och när domaren blåste av för full tid så stod det fortfarande 0-0!! Vi hade bytt plats för att komma iväg snabbt till tunnelbanan men nu gick det ju inte att lämna arenan, vi skulle spela förlängning mot Brasilien!! Ojojoj vilken stämning!! Jag är lycklig över att få uppleva idrottsögonblick som blir historiska. Denna match kommer absolut nämnas i alla damlagets mästerskap framöver! De brasilianska fansen buade när svenska spelare gjorde illa sig, det gjorde mig lite förvånad, osportsligt! De skrek även åt oss på läktaren, -Why are you playing with 11 goalkeepers? Cowards! Just då när vi fick höra hur fega vi var så kom Lotta Schelin fram i en jättechans, tyvärr blev det inget mål, men Brasilien mäktade inte heller med att göra mål så plötsligt var vi framme vid straffläggning!!
Vi stod på rätt kortsida, straffarna skulle läggas framför våra ögon, vilken upplevelse!!
Brasilien inledde varje runda och när de lyckades överlista Hedvig i det svenska målet så exploderade Maracana i ett glädjerus, men när Hedvig lyckades rädda inte bara en utan två straffar, ja då hördes endast jag och Bengan på vår kortsida.... Efter Hedvigs andra räddning så hade Sverige plötsligt chansen att skriva in sig i idrottsböckerna som finalister i Rio 2016. Publiken buade när Lisa Dahlkvist gick fram till straffpunkten och jag visste knappt om jag skulle våga titta eller ej... Lisa stegade fram mot bollen och.... mååååååååål!!!! Miraklet på Maracana!!! Jag och Bengan hoppade och jublade som två galningar och efter några sekunders firande så satte vi fart mot tunnelbanan. Vi sprang jublande längs gatorna utanför arenan och kom nästan ända fram till tunnelbanan innan värmen satte stopp för gatloppet, jag kunde knappt andas längre och svetten rann längs ryggraden. Inne i tunnelbanevagnen stod sedan två chockade och lyckliga svenskar bland tysta och besvikna brasilianare. De var lika chockade som vi och vi höll respektfullt igen på våra glädjeyttringar.
Självklart hann vi inte fram till handbollsmatchens första halvlek. Vi kom till hallen först i halvtid och möttes av en resultattavla som fick oss att ångra att vi inte stannat kvar på Maracana och firat segern. Norskorna ledde med 19-7!! Jag klarade inte av att se eländet så jag sprang bort till brottningsarenan och började leta efter biljett. Wingman Magnus hade skickat sms att Schön skulle gå upp i en bronsmatch så jag tog chansen att få se en ny medalj live... Samtidigt som jag fick en biljett gratis så kom det sms att matchen börjat. Jag sprang in och tog plats på långsidan. Svetten rann lika mycket på mig som på brottarna... Matchen slutade 4-4 men självklart vinner vi aldrig sådana medaljer... Rezaei från Iran vann bronset och besviken vandrade jag tillbaka till handbollshallen. Där mötte jag upp Bengan, Anders och Johan. Lii från Expressens TV-team ville intervjua oss så vi följde med henne ut från OS-parken, hon hade inte tillstånd att filma inne i parken. Vi släppte handbollen och firade fotbollen istället under intervjun. Rebecka hörde av sig från Studio Copacabana och ville att vi skulle komma dit och berätta om den stressiga men lyckade dagen.
En stund senare satt vi i studion igen med Copacabana bakom oss. Ekwall och Roos frågade ut oss om dagen och hur vi såg fram mot den kommande fotbollsfinalen. Än en gång var det en upp-sluten och rolig stämning i studion och vi var inte ett dugg nervösa, det var som att sitta hemma i soffan och diskutera sport med ett gäng kompisar.
17/8:
Lite ledig tid till sightseeing! Jag, Anders, Johannes och Johan åkte upp till Jesusstatyn och det var kul att se grabbarnas entusiasm! Jag hade varit där uppe tidigare men jag njöt lika mycket ändå. Utsikten över Rio är magnifik och att sedan ha den imponerande statyn bakom ryggen är en upplevelse som ger rysningar i kroppen. Jag har alltid drömt om att stå där men det har känts som en omöjlig dröm att uppfylla, nu har jag plötsligt besökt bergstoppen ett par gånger och känner mig rutinerad ;)
De andra i gänget var väldigt nöjda med besöket och eftersom det var otroligt varmt även denna dag så tog vi oss tillbaka till Copacabana och beachen. Caipivodkan var stark som vanligt och vi trivdes bland parasoll, solstolar, tv-studios och turister. Jag stannade på stranden till solnedgången och det var rent magiskt att vandra längs Copacabana medan himlen färgades rosa. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig men bilderna av stranden, palmerna, vågorna och himlen har etsat sig fast i mitt minne så ögonblicket kommer finnas kvar ändå.
På kvällen var det dags för en av resans höjdpunkter, beachvolleybollfinalen för damer, min fjärde raka OS-final!! De tre tidigare finalerna hade vunnits av Kerri Walsh-Jennings och Misty May från USA. Nu hade Misty lagt av och Kerri hade fått sällskap av April Ross istället. Jag hejade naturligtvis på dem och hoppades att Kerri skulle få vinna sitt fjärde raka guld men tyvärr så förlorade de semifinalen och skulle få spela en bronsmatch istället. Jag hade en extra biljett till finalen och hoppades på att få bra betalt för den. Beachvolleyn är ett av de mest populära evenemangen i Brasilien och rykten om väldigt dyra biljetter till semifinalen gjorde att jag var förväntansfull då vi anlände till arenan. Det var utsålt och Brasilien hade lag både i brons och guldmatchen. Det var mörkt och mycket folk vid biljettluckorna. Poliser gick också omkring och kollade läget och jag blev lite obekväm i situationen. Många var intresserade av biljetten men till sist så sålde jag den till samma inköpspris som jag hade gett, jag ville bara komma därifrån utan att polisen skulle intressera sig för min biljett...
Inne på arenan var det hög stämning som väntat, beachvolleyboll är en "partysport" med hög musik och underhållning. Mängder av brasilianska flaggor viftades och publiken skrek ut sin glädje då deras hemmaspelare vann det första setet mot Kerri och April. Jag var orolig att de skulle bli utan medalj men i andra set så började deras spel komma igång. Kerri visade verkligen hur viktig matchen var för henne och speakern kallade henne för "The Queen" när hon avgjorde flera bollar. USA vann andra set och nu var det dags för att se var bronsmedaljerna skulle hamna. Tredje set var först till 15 poäng och USA tog kommandot. När matchbollen vanns av USA så såg det ut som om de vunnit guld! Kerri och April var överlyckliga och jag viftade med min amerikanska flagga på läktaren.
Stämningen dog lite när det brasilianska laget förlorade men den återkom då det var dags att välkomna finallagen Tyskland-Brasilien. Nu kokade arenan igen och vi njöt i augustinatten. Finalen spelades efter midnatt och från vår läktarplats kunde vi se vågorna i havet speglas i månljuset, magiskt!! Finalen blev dock ännu en besvikelse för hemmafansen. Tyskorna var överlägsna och tog en imponerande seger där på Copacabana. Under prisceremonin kunde vi ännu en gång se hur viktig medaljen var för Kerri Walsh, hon var överlycklig på prispallen. Efter medaljceremonin såg gick jag bort till långsidan där Kerris familj stod. Hennes man hade fått medaljen så jag gick fram till honom och presenterade mig. Jag berättade att jag hade sett Kerris alla fyra finaler live och sedan fick jag hålla i medaljen... Ja ni vet ju nu hur mycket jag älskar att hålla i en OS-medalj!! Jag har ju faktiskt haft en hemma i min vardagsrumssoffa... Håkan Dahlby kom förbi en dag med sin silvermedalj och fikade, ganska häftigt att ha en silvermedalj runt halsen i min egen soffa...
18/8:
Efter en timmes frukost (bedrövlig service) så var det skönt att slappa på stranden igen. Vi kombinerade det med drinkar och herrarnas triathlon som pågick längs Copacabana. Vi hade biljetter till Sofia Mattssons eftermiddagspass i brottning så vi gladdes åt de sms som kom från Sverige att Sofia vunnit första matchen. När det var dags att byta om för att åka till OS-parken så fick vi veta att Sofia missat chansen till final men en bronspeng skulle vi väl kunna hjälpa till med att ta hem. Utanför parken började vi leta efter biljetter till damernas final i fotboll. Överallt fanns besvikna brasilianare som försökte bli av med sina finalbiljetter. Vi gav ett skam-pris för tre biljetter och efter lite förhandling så var de i vår ägo. Vi mötte upp Anna som vi träffade inför semifinalen i fotboll och tillsammans tog vi plats i brottningsarenan. Sofia Mattsson hade haft en väldigt tuff uppladdning med skador inför OS. Efter semifinalen hade hon haltat av mattan och han hade ett stort bandage runt sitt ena knä då hon kom in till bronsmatchen. Vi var lte oroliga att det skulle bli för tufft för henne men gissa om vi hade fel! Efter 29 sekunder, TJUGONIO, så var matchen över och en överlycklig svenska sprang ärevarv i hallen. Hon vann på fall efter en vansinnig start och vi hann knappt fatta vad som hände. Det var den gladaste medaljören vi såg under hela OS. Sedan blev det en historisk final då en amerikansk tjej besegrade den omöjliga japanskan Yoshida. Vi trodde knappt våra ögon, det var som när Karelin förlorade en match till sist. Yoshida var helt förkrossad, även när hon stod på prispallen så rann tårarna längs hennes kinder..
Efter medaljceremonin visade jag upp min egen medalj för en skrattande Gunilla Lindberg från SOK. Utanför arenan träffade vi Mattssons stolta föräldrar som berättade hur tufft Sofia hade haft det innan OS.
Vi nåddes av sms att Nikita Glasnovic hade avancerat till en bronsmatch i Taekwondo så det var bara att gå bort till den arenan och jaga biljetter. Det var inga problem att få tag i biljetter för halva priset och sedan var det bara att fördriva ett par timmar i parken.
Till sist var det dags för match. Ingen av oss hade sett en taekwondofight tidigare och vi förvånades över hur svårt det var att få poäng... för svenskan.. Vi tyckte att hon träffade hela tiden men det kom inga poäng. Motståndaren fick dock en hel del poäng och bronsmatchen var förlorad. -Aldrig mer! dundrade Johan, - Vilken skitsport, jag går aldrig mer på taekwondo, aldrig!
Vi tog tunnelbanan hem till Ipanema/Copacabana och när vi gick förbi hotellet Fasano så steg en vacker kvinna ur en bil precis framför mig. Hon hade ryska kläder på sig och när jag passerade henne såg jag att det var Jelena Isinbajeva. Jag borde naturligtvis ha bett om en selfie men hennes kavaljer var gigantisk, jag gick vidare i natten...
19/8:
Silverregn!
Gick upp 06:15 för att hinna gå till hotellet Miramar och hälsa på min gode vän Janne Hermasson innan det var dags för honom att resa hem. Han hade vunnit en resa till OS och de hade haft fullt upp med evenemang hela resan så nu var det enda chansen att säga hej. Vi åkte upp till hotellets takpool och därifrån var det en fantastisk utsikt över Copacabana i soluppgången. Tyvärr hann vi inte prata så länge för jag var tvungen att stressa vidare. Jag hade fått ett tips från vännen Cissi Ottosson att jag borde åka till hästhoppningen, där fanns en medaljchans enligt henne. Först var jag skeptisk men sedan läste jag på lite grann och jag bollade även procentuella chanser till medalj med Cissi. Till sist bestämde jag mig för att åka på mitt livs första tävling i hästhoppning... De andra i gänget valde att ta sovmorgon...
Hästhoppningen höll till i Deodoro så det var en lång resväg, igen... I den tryckande värmen var jag tvungen att hitta en biljett och jag valde att gå till entrén där jag tittade efter försäljare. Jag såg ingen som hade biljetter till salu men däremot såg jag en tjej från den franska delegationen som stod och delade ut flaggor till sina gäster. Jag frågade henne om hon hade en extra biljett och visst hade hon det, jag fick köpa den för halva priset. Jag gick upp på läktaren och hittade tre svenskar iklädda vikingahjälmar i tyg. Vi bildade en fyrmannaklack och visst gjorde vi nytta. I den första hoppningen så red Peder Fredricson felfritt och medaljdrömmen levde vidare. Nu var det en lång paus inför nästa omgång och solen stekte oss på läktaren, sanslöst varmt och svettigt!! När den andra omgången startade så började det bli nervöst och flera ekipage noterades för rivningar. Peder klarade sig dock felfri och tillsammans med fem andra ryttare fick han ladda om för omhoppning på tid. Nu var jag nöjd med Cissis tips, det började lukta medalj!!
Omhoppningen inleddes och några ekipage försvann från guldstriden.. Peder startade näst sist och om han red felfritt så var en medalj säkrad! Jag var förvånad över mig själv, hur nervös jag kunde bli över hästhoppning... men medalj är medalj, oavsett gren. Peder klarade första halvan, och nästa hinder... och nästa... ett hinder kvar! Jaaaaaaaaaa!!!! Vi hoppade upp och jublade rakt hem till TV-sofforna i Sverige. Andra plats med en ryttare kvar, bronsmedalj som sämst! Den siste ryttaren klarade inte av att slå Peder så det blev ett svenskt silver i hästhoppning, och jag var på plats!!! Det var bara att hänga min silvermedalj runt halsen och sedan bege sig i rask takt till tåget. Nu var det dags för OS-final i fotboll, på legendariska Maracana med Sverige på ena planhalvan!!!
Överallt försökte brasilianare att sälja sina finalbiljetter. Jag var rädd att det skulle bli halvtomma läktare men till min glädje så var det mycket folk på plats. Jag, Bengan, Johan och Anna tog plats mitt på långsidan. Vi hade köpt billiga kortsidebiljetter men det var inga problem att hitta platser på långsidan. Ett par gånger fick vi flytta på oss då de som hade platserna dök upp men då letade vi bara upp några nya lediga stolar. Matchen var spännande och Sverige började riktigt piggt. Svenskorna hade flera bra chanser och vi började tro på ännu ett mirakel! Den brasilianska publiken hejade på Sverige så vi hade ett härligt stöd från läktarna. Tyvärr trillade den första bollen in i mål bakom Hedvig i den 48e minuten. 18 minuter senare gjorde Sverige ett självmål och ridån gick ner, 2-0 till Tyskland, det kändes kört och vi började invänta slutsignalen. Stina Blackstenius ville dock annat, hon skickade in 1-2 och vi fick ett nytt hopp! Kunde vi få uppleva ett nytt mirakel? Det blev en hel del röriga situationer i Tysklands straffområde men nu var det över för vår del. Det blev de tyska tjejerna som fick samlas i en stor hög av glädjerusiga spelare. Svenskorna sjönk ihop i gräset men efter en stund kunde vi ändå ana stolthet och glädje över att ha vunnit silver i OS! Jag hängde på mig min andra silvermedalj för dagen och kände mig ganska nöjd :) Det var härligt att se de svenska tjejerna på prispallen, vinkande med sina medaljer.
Vi klev ut från Maracana och möttes av Lii från Expressen-TV som ville göra ett inslag med oss efter matchen. Vi slog fast att vi vunnit två silver och inte förlorat något guld, nu skulle det firas!!
Vi tog tunnelbanan hem men Johan var så kissnödig att vi var tvungna att hoppa av vid Largo do Machado. Vi satte oss vid en liten uteservering och startade en minnesvärd medaljfest! Mojitos, caipirinhas och olika snapsar, det blandades friskt och vi hade många skrattanfall den natten.
20/8:
Vi skulle egentligen åka och hämta hem en säker medalj i kanot men efter att Menning gjort fiasko, paddlat med ankaret nere så valde vi att vaska 700-kronors-biljetterna... Trötta efter silverfesten så satte vi oss på tåget mot Deodoro och dagens event, mountainbike. Innan OS sa jag åt Johan att vi måste åka till mountainbiken i Rio, det är en säker medalj! Han tvekade men när han såg att biljetten endast kostade 40 reals så var det ingen tvekan längre...
Det var otroligt kvavt och trots att solen skymdes av moln så forsade svetten. Som vanligt i Deodoro så var det långt att gå från tåget till själva tävlingsplatsen. Vi trodde att vi var i god tid men tävlingen hann starta och när vi äntligen kom fram till målområdet så hade cyklisterna redan åkt två varv på den krävande banan. Vi tog plats tio meter från mål och bakom oss på läktaren satt det svenska kungaparet och Hans Vestberg från SOK. Hans kände ju igen oss vid det här laget och när han fick syn på oss så petade han på Kungen och pekade på oss, sedan vinkade de glatt till oss. Vår svenska deltagare Jenny Rissveds hade dragits med skadeproblem inför OS och hade även råkat illa ut på träningen i Rio. Efter en vurpa så hade hon tvingats sy en svår sårskada. Detta gjorde att jag var lite orolig för hur det skulle gå med min utlovade säkra medalj men vid tredje varvningen såg det bra ut. Jenny hängde med i täten och vi kunde bara hålla tummarna att hon inte skulle få besvär av skadorna nu när det endast återstod 30 minuters cykling.
Vid sista varvningen var Jenny i täten tillsammans med polskan Wloszczowska och vi började tro på medalj! När de började klättringen efter målområdet så kunde vi se hur Jenny ryckte ifrån Polskan. Kungen hade full koll i sin kikare. Vi kunde inte följa cyklisterna under tio minuter men vi fick sms från Magnus att Jenny drog ifrån mer och mer! Jag tittade på Hans Vestberg och gjorde tummen upp, han förstod vad jag menade... Till sist kom Jenny in i målområdet i en överlägsen ledning, hon gjorde high five med publiken innan hon drog upp dragkedjan på tröjan för att se bra ut på bild då hon korsade mållinjen som Olympisk mästarinna!! Vi skrek som galningar naturligtvis, det fanns kanske fem sex svenska fans på plats förutom de från SOK. Vi fick uppleva en guldmedalj som avslutning på OS, helt magiskt!! Efter att den svenska nationalsången klingat ut så kom det svenska kungaparet gående. Silvia petade lite på Kungen och det såg ut som om hon menade att de skulle gå bort till oss och säga hej. Sällskapet närmade sig oss och Silvia kom fram och hälsade. Jag, Johan och Bengan var naturligtvis hedrade och glada, jag hade en extra guldmedalj med mig och jag gav den till Silvia. Hon tog den och gick bort till Kungen och hängde den runt hans hals. Vilt jubel från oss naturligtvis, vilken succé, Kungen hade min medalj runt halsen efter att vi tagit OS-guld! Jag vinkade till Kungen att han måste komma fram till oss så att vi kunde få ett kort på honom. Han stegade glatt fram och poserade med medaljen. Alla i publiken applåderade även de som inte hade en aning om vem det var som stod framför dem. Jag tänkte att detta blir ju kul för mina grannar som tillverkat medaljerna, Kungliga hovleverantörer... Jag blev lite väl glad och skrek till Kungen - DU é kung!! Hahahaha vilka blickar jag fick från sällskapet...
Gissa om vi var glada när vi vandrade tillbaka till tåget för att ta oss till Copacabana och Expressen-TV. De ville att vi skulle vara med i deras sista sändning och summera spelen. I media började det cirkulera ett foto från målområdet där Jenny Rissveds stod tillsammans med kungaparet och visade upp sin guldmedalj. Det roliga med bilden var att även Kungen visade upp SIN medalj och det började spekuleras i vad det var för en medalj och varifrån den kom... Jag smsade Rebecka på Expressen-TV om händelsen så de kunde berätta varifrån Kungens medalj kom :)
Med en halvtimme kvar av Studio Copacabanas sista sändning så klev vi in i studion. Det var en ära att få sitta med Patrick Ekwall och Sara Bratell och summera de Olympiska spelen i Rio med våra guldmedaljer runt halsen. Vi fick naturligtvis berätta allt om Kungens medalj men även gå igenom alt vi upplevt under veckorna i Rio. Som vanligt hade vi kul i studion och när sändningen var slut så firade hela teamet med bubbel ! Att vara med i Studio Copacabana var absolut en av våra höjdpunkter i Rio.
På kvällen firade vi guldet på en restaurang där de visade herrarna final i fotboll. Matchen mellan Brasilien och Tyskland gick till straffar och till slut så stod han där med chansen att skjuta hem guldet till Brasilien, lagkaptenen Neymar. Efter den tunga utspelningen av Tyskland två år tidigare och en trevande start på OS-turneringen så kunde nu Neymar göra sig odödlig i det fotbollstokiga landet. Alla på restaurangen höll andan, Neymar tog sats, inväntade målvaktens första drag, och satte sedan bollen säkert i mål! Alla i restaurangen hoppade och jublade!! Vilken upplevelse att få vara med om detta ögonblick då Brasilien blev OS-mästare i fotboll.
När vi sedan kom hem till lägenheten och wifi så plingade det ordentligt i mobilen, det hade blivit en hyfsad uppståndelse kring Kungens medalj. Kungahusets Facebook och Instagram hade lagt ut bilden och många undrade i kommentarerna varifrån Kungens medalj kom... Expressen hade förklaringen på sin hemsida :)
21/8:
Lugn dag med dåligt väder. Massor av meddelanden angående Kungens medalj hahaha.
Vi gick till Ipanema där vi träffade "Rio-Fia". Jag hade köpt med mig lite grejer från Sverige till henne. Hårt bröd, nötter, te och gojibär. Kul att göra någon glad :) Jag själv var inte på bästa humör, det var sista OS-dagen och jag mår dåligt av avslutningen.. Otroligt roliga dagar tar slut, nya och gamla vänner far hem till sitt och en stor tomhet infinner sig. OS-depp, den nya sjukdomen...
På kvällen åkte vi till Maracana för att gå på avslutningsceremonin. Utanför arenan var det en fruktansvärt oväder, regn och blåst, det var knappt att man lyckades få på sig regnponchon. Väl inne på arenan kunde jag bara konstatera att trots att jag satt en bra bit upp på läktaren så blåste det in regn på min plats. Jag hade endast shorts och t-shirt, det var straffet för att man hade klagat på värmen varje dag, nu frös jag !!! Jag gick fram till den Olympiska elden och tog några selfies. Stormbyarna fick den stora anordningen bakom elden att kränga så mycket att jag trodde den skulle ramla ner, det såg riktigt farligt ut.
Avslutningen inleddes med väldigt tjusiga mönster gjorda av människor klädda i.... typ papegojkläder?... Effektfullt!! Efter en stund inleddes inmarschen med atleterna och den vara en lång lång stund. Jag tyckte synd om de som var på innerplanen i detta fasansfulla oväder. Långa tal hölls, fanan överlämnades till en representant för Korea och sedan en jobbig punkt på dagordningen. När den Olympiska flaggan halas och bärs ut... nä det är tungt.. Och sedan falnar elden och dör ut... Alltså då har jag det lite jobbigt hahaha.
Sedan blev det ett enda stort karnevalsparty på Maracana. Samban pumpade ut ur högtalarna och vi stela svenska fans försökte röra på oss så gott det gick i kylan. På väg hem passerade vi Ipanema och där hade ovädret flyttat upp drivor med sand på gatan. En mäktig uppvisning från vädergudarna. OS var över för denna gång.
22/8:
Sovmorgon och dåligt väder. Det blev en shoppingrunda längs Copacabanas gator. Det var sista chansen för Johan, Johannes och Anders att besöka Sockertoppen så jag och Bengan följde med på lite sightseeing.
Det är en mäktig känsla att åka med linbanan och njuta av utsikten. Första linbanan stannar på Morro da Urca. Där byter man till nästa linbana som tar en upp till den 396 meter höga Sockertoppen. Vid bra väder är utsikten från toppen helt magisk. Denna eftermiddag hängde regnet i luften men i gengäld så var det väldigt lite folk på plats så köerna var obefintliga. Och utsikten över Rio var helt okej ändå, och Jesusstatyn syntes väl. Stränderna Copacabana, Botafogo och Flamengo såg öde ut men flygplatsen var igång och flygplanen som startade sniffade på Sockertoppen på deras väg bort från Rio. Det var väldigt kyligt men det hindrade inte oss från att beställa ett gäng drinkar i baren där utsikten bestod av havet och Copacabana. Solen började gå ner och Rios gatlyktor tändes en efter en. När mörkret hade fallit så glimrade Rio de Janeiro vackert och hela gänget stod tysta och beundrade staden. Ett besök på Sockertoppen är verkligen ett "must do" om du besöker Rio!
På kvällen hade vi vår sista gemensamma middag och den blev även resans bästa måltid. Vi åt på Banana Jack vid torget General Osório. Vi fick så mycket kött att vi höll på att somna efteråt. Trots detta lyckades ett par av grabbarna även trycka i sig efterrätt! Jag själv höll på att slockna efter korv, kyckling och ett par rejäla biffar.... Kvällen avslutades med resans bästa mojitos på Shenanigan´s Irish pub.
23/8:
Johan, Johannes och Anders skulle lämna Rio på kvällen för att resa vidare i Sydamerika så det blev en sista dag tillsammans på stranden. Vi satt och summerade resan och det blev många skrattanfall. Jag tyckte att det väldigt jobbigt att ta farväl av gänget för vi hade verkligen haft de mest otroliga dagar tillsammans i Rio. Grabbarna lämnade beachen och jag och Bengt gick bort till klippan Pedra do Arpoador vid den östra änden av stranden och satt tillsammans med många andra turister och såg den berömda solnedgången över Ipanema.
Vår sista kväll tillbringade vi i ett nästan öde Lapa. Nöjeskvarteren gapade tomma och det var lugnt inne i barerna. Inga vagnar med nattmat eller drinkbord, inga trubadurer eller sambaorkestrar... Det var verkligen en kontrast jämfört med kvällen vi hade där under OS, då kunde vi knappt ta oss fram. Jag och Bengan gick till trappan Selaron Steps och även där var det öde. Vi vandrade upp för den vackra kakelbeklädda trappan och mindes tillbaka till de magiska kvällarna under fotbolls-VM 2014. Då besökte vi trappan nästan varje kväll, atmosfären var trollbindande då och nu saknade vi verkligen den stämningen. Vi rundade av resan med ett par drinkar i Lapa.
24/8:
Bengan gick upp tidigt och tackade för sig, han reste hem med ett tidigt flyg. Jag skulle flyga hem först på kvällen så jag tackade för det fina vädret och tog en sista dag på Copacabana. Solen brände ordentligt medan jag låg där ensam och gick igenom alla upplevelser samtidigt som jag verkligen passade på att suga in det sista av alla synintryck. Flaggorna, Sockertoppen, lyxhotellen, vågorna, surfarna, parasollen och inte minst lukten av grillad mat. Till sist var det bara att ge upp, semestern var över och det var dags att åka till flygplatsen. Där gick det väldigt smidigt att checka in och ta sig förbi säkerhetskontrollen. Det hade lugnat ner sig nu, de första dagarna efter OS var det kaos när väldigt många personer skulle lämna Rio. Nu var det ett fåtal idrottsmän och turister kvar. Jag hade en del Reals kvar så jag gick runt i en souvenir-shop vid gaten där de sålde OS-grejer. Jag gick runt och tittade på kylskåpsmagneter, badtofflor, kepsar, tröjor och... kungaparet! Plötsligt stod jag två meter från Kungen och Drottningen.... Jag hann bara tänka i en sekund innan jag bestämde mig för att jag MÅSTE säga hej. Jag tog två steg fram till Kungen och tog honom direkt i hand och sa - Hej, Magnus, det var jag som gav dig guldmedaljen efter mountainbiken! Har du den med dig? - Hej... nääee det har jag inte just nu hahaha! Silvia frågade - Var har du hatten? Hon kom ihåg att jag hade en Sverigehatt då vi träffades ute på tävlingen. Jag frågade Kungen hur många OS han hade varit på men det visste han inte. Han undrade varifrån jag kom så jag berättade att jag var från Enköping, att jag jobbar i Stockholm och att detta var mitt sjunde OS. Jag berättade om hur vi jagade medaljer och att jag endast missat en svensk medalj live under resan. Det var trevligt att diskutera med Kungaparet och jag tänkte inte alls på att detta var nog ett väldigt sällsynt tillfälle för en kille som mig, att få stå och diskutera det jag älskar tillsammans med Sveriges Kung och Drottning. Jag hann nog "dua" Kungen tio gånger utan att tänka på det... Till sist gled det upp en kostymklädd man och stirrade på mig... Jag tog honom i hand och presenterade mig. Han log lite men såg ändå lite besvärad ut så jag kände att det var nog dags för mig att avsluta mötet. Kungaparet däremot visade aldrig att jag störde dem och det var hedrande att de verkligen tog sig tid att prata. Jag tackade för mig och gick vidare i butiken. Då hörde jag bakom ryggen hur Kungen sa -Det där var ju en riktig coincidence!
Det var först när jag gick vidare som jag såg Kungens livvakter, de log så det var nog helt okej att jag tagit chansen att säga hej.
En stund senare kom sällskapet åkandes i en golfbil och Silvia vände sig om och vinkade till mig, livvakterna skrattade gott...
Jag ångrade mig att jag inte bad om att få ett foto tillsammans med kungaparet, jag är helt säker på att de hade godkänt det. Jag ångrade mig NÄSTAN lika mycket som när jag inte tog en selfie med cyklisten Emily Batty efter mountainbiken...
Det blev en lång hemresa, 27,5 timme från dörr till dörr. Jag flög via Madrid och London. I London så var vårt flygplan trasigt så de fick ordna fram ett nytt varpå vi blev försenade hem till Arlanda. Sista bussen till Enköping skulle gå 22:25 och 22:28 kom min väska ut på bagagebandet. Jag sprang slalom mellan andra resenärer och kom ut på en regnig hållplats. Ingen buss syntes till, jag hade missat den med ett par minuter.... Men plötsligt händer det som det sägs i en viss reklam... Bussen var försenad och den kom åkandes i mörkret som en stor räddade i nöden. Äntligen lite flyt.....
Ett stort tack till Magnus i Malmö som agerade som den bästa hemmabas man kan ha. Vi fick alla resultat och uppdateringar som behövdes för att ha full koll nere i Rio, tack!
Och tack till alla nya och gamla vänner som gjorde denna resa till ett minne för livet!!!
Även ett tack för alla glada tillrop och hälsningar hemifrån på Facebook och Instagram :)
Lördag 18 Juni 2016 - Liverpool
Resealbum: Liverpool 2016
Som vanligt så åker vi ett gäng till Liverpool varje år i maj, vi ser alltid den sista hemmamatchen i Premier League.
Redan under hösten 2015 så hade jag på känn att Liverpool kunde gå långt i Europa league så när det var dags att boka flyg så såg jag till att resa redan under torsdagen ifall det kunde vara en semifinal i cupen under torsdagskvällen...
Under våren 2016 så avancerade Liverpool i Europa league och plötsligt så var de framme i semifinal och vi hade tur i lottningen, den avgörande semifinalen spelades under den torsdagen som vi hade bokat flyg och lyckan var total. Det skulle bli en långhelg i England med två matcher på Anfield :)
Resedagbok:
4/5:
Eftersom jag och Antonio skulle flyga tidigt på torsdagsmorgonen så lyxade vi till det med en hotellnatt på Arlanda, Clarion hotell. Jag checkade in på eftermiddagen och kastade mig direkt i deras 30-gradiga utomhuspool. Där fanns även bastu och gym, jag valde bara det ena av dem.... Antonio anslöt och efter bad och bastu så blev det Champions league och bubbel.
5/5:
Tidigt flyg till Manchester och därifrån tog vi tåget till Liverpool. Där träffade vi Martin och Niklas från Stockholm, ett par trevliga killar som vi träffade flera gånger under resan.
Vi checkade in i vår lägenhet och träffade värden Urban med familj. Sedan blev det mingel på stan i strålande solsken. Vi träffade Martin och Niklas på baren The Beehive´s uteservering och där blev vi kvar i ett par timmar och laddade inför kvällens semifinal på Anfield. Vi åkte upp till Anfield i god tid och det kändes skönt att stå där med biljetter i fickan. Vår vän Ronny var på väg från London med buss, vi fick hela tiden sms som berättade hur trafiken var hemsk. Ronny började bli orolig ifall han skulle hinna fram till matchen.... Jag gick in i arenan medan Antonio väntade kvar utanför, han hade Ronnys biljett... Jag tog plats på klassiska the Kop och stämningen var fantastisk. Liverpool hade haft en dålig säsong i ligan och denna match kunde betyda en bra avslutning på våren. Sången You´ll never walk alone ekade mellan läktarna i flera mäktiga minuter, gåshud!! Det började närma sig matchstart och ingen Antonio eller Ronny på plats.... Med EN minut kvar till avspark så kom grabbarna upp på läktaren, helt otroligt, vilken timing!!
Ett vackert tifo höjde stämningen ännu mer och matchen startade med att Liverpool tog kommandot direkt. Liverpool gjorde 1-0 och arenan kokade!! Nu stod det 1-1 eftersom Villarreal vann den första semifinalen. Men denna gång var spanjorerna chanslösa, Liverpool öste på och gjorde 2-0 och 3-0. Vilket fantastiskt glädjeparty. Vi var lyckliga som fick uppleva denna otroliga kväll då Liverpool blev klara för final i Europa league :) Segern firades sedan på Matthew Street och The Cavern.
Ett på natten anlände Tompa med buss från Manchesters flygplats och kvartetten vandrade hemåt.
6/5:
Vi gick en runda på stan och för första gången fick Tompa se Albert Dock på håll. Vi har varit i Liverpool många gånger men Tompa har aldrig besökt de berömda hamnkvarteren... Inte denna gång heller men han såg Albert Dock på håll... nästa gång kanske.... Vi hann med lite shopping bland alla tusentals engelsmän som var ute på stan i det fina vädret. På eftermiddagen kom resten av vårt gäng och åtta goa gubbar samlades på Yates för att dricka drinkar och prata skit.
På kvällen blev det bubbelfest i lägenheten och stämningen var hög som vanligt :) Natten spenderades som vanligt inne på barerna kring Matthew Street. Det blev till och med lite dans på nattklubben :)
7/5:
Trötta gubbar i lägenheten, men vi piggnade till efter en stor fin frukost. Hela gänget begav sig ut på stan och det var fullt med folk på gågatorna i solskenet. Alla uteserveringar var fyllda med helgfirare så vi gick in på Bierkeller där vi tittade på fotboll och åt lunch. En del av gubbarna i gänget såg lite hängiga ut ;)
I övrigt så flöt dagen på precis som vanligt i Liverpool, lite shopping, pubhäng och ingen sightseeing. Kvällen och natten spenderades på Matthew street såklart :)
8/5:
Matchdag. Vi gick till supportershopen i stan och kollade läget, sedan åkte vi upp till Anfield där vi minglade runt bland pubarna. Stämningen var lite avslaget efter torsdagens urladdning och det märktes även inne på arenan. Sångerna uteblev nästan helt innan match. Jag och Ronny satt i skuggan medan resten av gänget satt på andra långsidan och svettades i solen. Matchen mot Watford blev ett riktigt sömnpiller. Allen och Firmini såg till att Liverpool vann med 2-0 och vi kunde vandra hemåt i vårsolen. Söndagskvällen blev lugn då det var hemfärd till Sverige tidigt måndag morgon.
9/5:
Tidig uppstigning och sedan en stressig taxifärd till Manchesters flygplats i morgontrafiken. Vi hann fram i tid och alla kom hem till Sverige igen, trötta men nöjda efter ännu en rolig helg i England :)
Läs gärna min guide om Liverpool:
http://www.reseguiden.se/reseguider/fotboll-och-musik-i-liverpool-4472#axzz1tM3g...
Redan under hösten 2015 så hade jag på känn att Liverpool kunde gå långt i Europa league så när det var dags att boka flyg så såg jag till att resa redan under torsdagen ifall det kunde vara en semifinal i cupen under torsdagskvällen...
Under våren 2016 så avancerade Liverpool i Europa league och plötsligt så var de framme i semifinal och vi hade tur i lottningen, den avgörande semifinalen spelades under den torsdagen som vi hade bokat flyg och lyckan var total. Det skulle bli en långhelg i England med två matcher på Anfield :)
Resedagbok:
4/5:
Eftersom jag och Antonio skulle flyga tidigt på torsdagsmorgonen så lyxade vi till det med en hotellnatt på Arlanda, Clarion hotell. Jag checkade in på eftermiddagen och kastade mig direkt i deras 30-gradiga utomhuspool. Där fanns även bastu och gym, jag valde bara det ena av dem.... Antonio anslöt och efter bad och bastu så blev det Champions league och bubbel.
5/5:
Tidigt flyg till Manchester och därifrån tog vi tåget till Liverpool. Där träffade vi Martin och Niklas från Stockholm, ett par trevliga killar som vi träffade flera gånger under resan.
Vi checkade in i vår lägenhet och träffade värden Urban med familj. Sedan blev det mingel på stan i strålande solsken. Vi träffade Martin och Niklas på baren The Beehive´s uteservering och där blev vi kvar i ett par timmar och laddade inför kvällens semifinal på Anfield. Vi åkte upp till Anfield i god tid och det kändes skönt att stå där med biljetter i fickan. Vår vän Ronny var på väg från London med buss, vi fick hela tiden sms som berättade hur trafiken var hemsk. Ronny började bli orolig ifall han skulle hinna fram till matchen.... Jag gick in i arenan medan Antonio väntade kvar utanför, han hade Ronnys biljett... Jag tog plats på klassiska the Kop och stämningen var fantastisk. Liverpool hade haft en dålig säsong i ligan och denna match kunde betyda en bra avslutning på våren. Sången You´ll never walk alone ekade mellan läktarna i flera mäktiga minuter, gåshud!! Det började närma sig matchstart och ingen Antonio eller Ronny på plats.... Med EN minut kvar till avspark så kom grabbarna upp på läktaren, helt otroligt, vilken timing!!
Ett vackert tifo höjde stämningen ännu mer och matchen startade med att Liverpool tog kommandot direkt. Liverpool gjorde 1-0 och arenan kokade!! Nu stod det 1-1 eftersom Villarreal vann den första semifinalen. Men denna gång var spanjorerna chanslösa, Liverpool öste på och gjorde 2-0 och 3-0. Vilket fantastiskt glädjeparty. Vi var lyckliga som fick uppleva denna otroliga kväll då Liverpool blev klara för final i Europa league :) Segern firades sedan på Matthew Street och The Cavern.
Ett på natten anlände Tompa med buss från Manchesters flygplats och kvartetten vandrade hemåt.
6/5:
Vi gick en runda på stan och för första gången fick Tompa se Albert Dock på håll. Vi har varit i Liverpool många gånger men Tompa har aldrig besökt de berömda hamnkvarteren... Inte denna gång heller men han såg Albert Dock på håll... nästa gång kanske.... Vi hann med lite shopping bland alla tusentals engelsmän som var ute på stan i det fina vädret. På eftermiddagen kom resten av vårt gäng och åtta goa gubbar samlades på Yates för att dricka drinkar och prata skit.
På kvällen blev det bubbelfest i lägenheten och stämningen var hög som vanligt :) Natten spenderades som vanligt inne på barerna kring Matthew Street. Det blev till och med lite dans på nattklubben :)
7/5:
Trötta gubbar i lägenheten, men vi piggnade till efter en stor fin frukost. Hela gänget begav sig ut på stan och det var fullt med folk på gågatorna i solskenet. Alla uteserveringar var fyllda med helgfirare så vi gick in på Bierkeller där vi tittade på fotboll och åt lunch. En del av gubbarna i gänget såg lite hängiga ut ;)
I övrigt så flöt dagen på precis som vanligt i Liverpool, lite shopping, pubhäng och ingen sightseeing. Kvällen och natten spenderades på Matthew street såklart :)
8/5:
Matchdag. Vi gick till supportershopen i stan och kollade läget, sedan åkte vi upp till Anfield där vi minglade runt bland pubarna. Stämningen var lite avslaget efter torsdagens urladdning och det märktes även inne på arenan. Sångerna uteblev nästan helt innan match. Jag och Ronny satt i skuggan medan resten av gänget satt på andra långsidan och svettades i solen. Matchen mot Watford blev ett riktigt sömnpiller. Allen och Firmini såg till att Liverpool vann med 2-0 och vi kunde vandra hemåt i vårsolen. Söndagskvällen blev lugn då det var hemfärd till Sverige tidigt måndag morgon.
9/5:
Tidig uppstigning och sedan en stressig taxifärd till Manchesters flygplats i morgontrafiken. Vi hann fram i tid och alla kom hem till Sverige igen, trötta men nöjda efter ännu en rolig helg i England :)
Läs gärna min guide om Liverpool:
http://www.reseguiden.se/reseguider/fotboll-och-musik-i-liverpool-4472#axzz1tM3g...
Söndag 5 Juni 2016 - Barcelona
Här sker resan på natten medan gästerna roar sig ombord och när de vaknar så ligger fartyget på plats i nästa hamn.
I juni 2016 bjöd Royal Caribbean in till lanseringen av nya fartyget Harmony of the seas och vi i Polyresor fick äran att följa med på en kryssning som utgick från vackra Barcelona. Med på resan fanns representanter från Royal Caribbean, media och resebranschen. Det blev några fantastiska dagar till sjöss och här följer våra intryck från resan:
4/6:
Vi i Polyresor flög ner till Barcelona ett dygn innan kryssningen och checkade in på hotellet "Continental" vid La Rambla.
Kimmo hade fått ett tips om att besöka Jamón Experience som låg precis vid hotellet så vi gick dit och fick en guidad tur som gav oss en inblick i hur det går till att ta fram skinkan Jamón Ibérico. Visningen avslutades med provsmakning, sex olika skinkor tillsammans med cava, bra start!
Vänner från Freys Resebyrå i Norrtälje och Big Travel i Kristianstad anslöt och Kimmo gav oss en guidad tur i de Gotiska kvarteren.
Jag tog med mig gänget till mitt favoritställe i Barcelona, La Champaneria, Can Paixano på gatan Carrer de la Reina Cristina 7. Tyvärr var det fler än jag som visste om stället så det gick inte att ta sig in. Men jag tipsar gärna om Can Paixano här, en bar med egen Cava och tapas.
Vi promenerade vidare längs stranden Barceloneta och bland palmerna så hittade vi fram till Opium beach club där vi sammanstrålade med representanter från Royal Caribbean. Det blev en trevlig eftermiddag i solen med diskussioner om reseminnen och kommande äventyr.
På kvällen åt vi middag på en trevlig restaurang på torget Plaza Reial och vi hann även med att träffa fler vänner i resebranschen.
5/6:
Vi klev ut på vår balkong och tittade ut över La Rambla, vi konstaterade att det var strålande solsken och njöt sedan av frukosten i hotellets trädgård. Men vi hade liksom lite svårt att sitta still, vi visste ju vad som väntade, Harmony of the seas! Vi packade ihop våra grejer och tog en taxi ner till hamnen där skönheten låg och väntade i vattnet.
Incheckningen gick snabbt och smidigt. Det fanns gott om personal som gick omkring och fixade med incheckningen bland gästerna så efter bara några minuter så var vi på väg ombord. Vi klev in på däck 5, Royal Promenade och vi kände igen oss från Allure of the seas. Den stora teatern, karaokebaren, Boleros, den engelska puben, receptionen, caféet samt butiker. Även den populära pizzerian kändes igen från Allure of the seas. Där tillbringades sena nätter ombord för att få i sig lite nattmat. Rising tide bar är en bar som "flyger" mellan olika våningar på fartyget och den lägsta punkten är golvet på däck 5. Bredvid den hittade vi en nyhet, Bionic bar. Där blandar ett par robotarmar drinkar och det var hela tiden gott om gäster som ville sätta robotarna på prov.
Efter lunch gjorde vi en rundvandring ombord och hamnade till sist i aktern på däck 15. Där fanns gott om aktiviteter, bl.a. pingisbord, minigolfbana, basketplan, flowriders där man surfar stående eller på knä, zipline och den nya rutschkanan Ultimate Abyss. Helt plötsligt hade jag utrustning på mig för att åka zipline, jag som är höjdrädd. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt så gled jag ut över fartygets Boardwalk och det pirrade lite i magen när jag tittade ner 9 våningar.... Nu var vi ju igång så det var lika bra att testa Ultimate Abyss på en gång. Världens högsta rutschkana till havs bjöd på bra fart och en häftig visuell upplevelse.
Vädret inbjöd till test av poolområdet och ingen blev besviken. Pooler, bubbelpooler, barer, underhållning och trevligt mingel med folk från resebranschen. Det blev ett test av fartygets flowrider och surfingen gick perfekt. Många passade på att testa och de som var nybörjare fick stora applåder då de lyckades ta sig upp knästående på brädan. Naturligtvis testade vi även fartygets vattenrutschbanor, Cyclone, Typhoon och Supercell! De har samlats under namnet The perfect storm och man snurrar runt inne i rören under resan ner till poolområdet. Efter denna tuffa start så smakade det gott med lite bubbel i solstolen tillsammans med andra glada resenärer.
Kvällens middag var i huvudrestaurangen och vi testade på alla möjliga förrätter, huvudrätter och efterrätter. NY Cheesecake fick bäst betyg..
Efter middagen fanns det gott om aktiviteter att välja mellan. Komedishow, isshow, musikalen Grease, karaoke, vattenshow m.m. Vi hamnade i den engelska puben där trubaduren gjorde stor succé! Även i pianobaren Schooner bar gjorde artisten succé. I danslokalen Dazzles dansades det till lite lugnare musik och i The Attic var det disco natten lång. När discot stängdes så blev det kö vid pizzerian....
Om man inte valde att ta frukosten på balkongen med room service så kunde man äta i bl.a. Windjammer, Café Promenade, American Icon, Johnny rockets eller Solarium Bistro. Man kunde även äta frukost i Park Café, Central Park. I parken på däck 8 har det skapats en oas med ca. 12 000 plantor och träd. Där kan man få en lugn stund bland uteserveringar, butiker och restauranger.
Efter frukosten fanns det möjlighet att delta i en workshop eller att fortsätta utforska fartyget. Det blev en fantastisk dag ute på havet med sol, bad, surfing, goda drinkar och massor av skratt och mingel. Det är lätt att hitta samtalsämnen med människor som älskar att resa.
Resten av kvällen och natten tillbringades i fartygets olika barer och dansställen tillsammans med våra vänner från Sverige och övriga Norden.
7/6:
Fartyget lade till i Barcelonas hamn igen och efter frukosten så var det dags att lämna Harmony of the seas. Det var enkelt att ta sig ut men mentalt var det jobbigt att lämna detta magnifika nöjespalats. Vi sa adjö till gamla och nya vänner och tog sedan en taxi till flygplatsen.
En fantastisk resa var över men vi ser det mer som starten på en ny. Nu kan vi berätta för alla vänner och andra intresserade hur mycket upplevelser det finns att hämta ombord!
Ett stort tack till Royal Caribbean för en givande och oförglömlig resa!
Team Polyresor, Kimmo Asikainen, Petri Karppinen Blomdahl och Isabelle Andersson
Skribent Magnus "Lengan" Legnerfält
Söndag 24 April 2016 - New York
Resealbum: Springsteen i New York 2016
I Januari 2016 åkte jag över till New York för att se Bruce Springsteen i Madison Square Garden. Tyvärr härjade en stor snöstorm på USA´s Östkust den helgen så i New York föll det ungefär 60 cm snö! På konsertdagen var det fint väder igen men det var för sent för lastbilarna med scenen att ta sig in i staden så konserten blev inställd och flyttad till annandag påsk istället. Jag funderade ett par dagar och sedan bokade jag en ny resa till NY, jag ville ju uppfylla min dröm att se Bruce i Madison Square Garden. Det blev en härlig helg där jag mötte våren i USA.
Resedagbok:
26/3:
Jag flög via Helsingfors och under mellanlandningen där passade jag på att träffa Laura som jag mötte under resan till Lahti tidigare under året.
Jag hade tre timmar på flygplatsen i Helsingfors så det var kul att Laura tog bilen från Lahti för att ses under en långfika :)
Jag flög med Finnair till JFK i NY och jag var inte så imponerad av flygplanet. På flygplatsen var det väldigt lång kö till passkontrollen, don´t like. Sedan gick det smidigt, tog Airtrain från flygplatsen till Jamaica station där jag bytte till tåget LIRR som gick till Penn station på Manhattan. Där hade jag 50 meter till hotellet Pennsylvania. Jag checkade in och gick sedan över till Madison Square Garden (50 meter) och kollade om det fanns någon biljett över till kvällens basketmatch i NBA, tyvärr var det en stormatch och alla biljetter var slutsålda. Så det blev det vanliga promenaden upp till Times square, jag älskar de höga byggnaderna som är beklädda med reklamskyltar. Jag tog en sväng in på Marriot hotel och testade de häftiga hissarna som går mitt i hotellet, i hyfsad fart kan jag berätta :) Jetlagen är alltid tuff i NY så strax efter klockan 22 var jag i säng, trött efter en lång första dag.
27/3:
Jetlag... Vaknade 03 och kunde inte somna om... När det äntligen blev morgon så tog jag tunnelbanan över till Brooklyn och York station. Därifrån tog jag mig upp på Manhattan bridge och njöt av utsikten, Manhattans skyline, Freedom tower, Frihetsgudinnan och Brooklyn bridge.
Jag promenerade över till Manhattan och tog sedan tunnelbanan till Times square och därifrån gick jag till Hell´s kitchen flea market. Jag hade läst om loppmarknaden i en guidebok men blev inte så imponerad... Inget resetips från mig! Jag fortsatte till The High Line, ett gammalt järnvägsspår där det nu finns en fin vandringsled. Vårsolen värmde och det var gott om folk som var ute och promenerade på leden. Efter en bit klev jag av leden och passerade fem avenyer för att komma fram till The Flatiron building vid Madison square park. Den mysiga parken var dekorerad med vårblommor och jag njöt verkligen av New York :)
Jag hade fått tips om söndagsbrunchen uppe på 230 Fith Rooftop bar så jag tog hissen upp och möttes av en fantastisk utsikt över Manhattan. Empire State Building tornade upp sig mäktigt i vårsolen och jag njöt lite av utsikten innan jag slog mig ner och tog av mig jackan, det var ju t-shirtväder!
Sedan var det bara att börja plocka av den enorma brunchbuffén! Där fanns allt möjligt att välja på, väldigt lyxigt! Jag blev kvar i fyra timmar och solen brände mig ordentligt i pannan medan musiken pumpade och stämningen var hög. Mojiton smakade kanon!! Sen kom chocken, notan var lite väl saftig men det var i alla fall en fantastisk eftermiddag!
Jag gick till Madison Square Garden för att handla en keps till en kompis samt att kolla om det fanns någon biljett till kvällens ishockey. Tyvärr fanns det bara dyra biljetter kvar så jag gick till hotellet och tog det lugnt en stund. Strax innan matchstart gick jag tillbaka till MSG och frågade efter biljetter, jo plötsligt hade det kommit något återbud på säsongsbiljetterna så jag fick ett specialpris, mindre än halva priset för att sitta mitt på långsidan på Club Level. Det var den bästa platsen jag haft i MSG någonsin så jag var hyfsat nöjd. New York Rangers mötte Pittsburgh och matchen var jämn och spännande. Publiken var med på noterna och när tredje perioden var över så var ställningen 2-2. Dags för sudden death. För andra gången i mitt liv fick jag se Crosby avgöra en sudden, Pittburgh vann med 3-2.
28/3:
Vaknade 05:30... Gick en morgonpromenad, lite sämre väder, regn i luften. Men vad gjorde det, det var ju konsertdag!! Nu skulle det väl ändå inte bli inställt! På eftermiddagen gick jag bort till Madison Square Gardens garage där jag tidigare träffat legendarer som Peter Forsberg, Henrik Lundqvist och Ulf Samuelsson. Nu träffade jag mina amerikanska vänner Deb och Helen och tillsammans väntade vi på att få se bandet anlända till MSG inför konserten. Några av medlemmarna i The E Street Band kördes in och när solen äntligen tittade fram så märktes det på vakterna att det var dags för the big one. Till sist kom den stora svarta bilen med The Boss! Bruce Springsteen hade vevat ner rutan och tittade på oss samtidigt som han gjorde v-tecknet. Jag tog en fin bild på hans coola entré och lade upp den på twitter, efter några timmar hade den blivit väldigt populär på nätet :)
Efter den lyckade stalkingen så åt vi middag tillsammans på en närbelägen bar och sedan gick jag in i MSG och köpte ett par turnétröjor samt en specialframtagen poster för kvällen. Perfekt med ett hotell på andra sidan gatan, jag gick till rummet och lämnade mina inköp och gick sedan tillbaka in i MSG och njöt av atmosfären innan showen.
Till sist var det dags att förverkliga drömmen att se Springsteen i NY/MSG. Bandet klev ut på scenen och rev av "Meet me in the city" Publikens gensvar knockade bandet och resten av kvällen var ett rent triumftåg. Bandet spelade alla låtarna från albumet The River i en följd. Sedan spelades blandade låtar från Springsteens långa karriär. Kvällens höjdpunkter var Because the night, Jungleland, Thunder road, Dancing in the dark och Born to run! Jag var så lycklig efteråt då jag klev ut i den stormiga NY-natten.
29/3:
Hemresedag, checkade ut och promenerade sedan runt i Central Park där våren verkligen var på gång. Det fanns inte ett moln på himlen och New York visade sig från sin bästa sida, jag antar att vi ses igen :)
Resedagbok:
26/3:
Jag flög via Helsingfors och under mellanlandningen där passade jag på att träffa Laura som jag mötte under resan till Lahti tidigare under året.
Jag hade tre timmar på flygplatsen i Helsingfors så det var kul att Laura tog bilen från Lahti för att ses under en långfika :)
Jag flög med Finnair till JFK i NY och jag var inte så imponerad av flygplanet. På flygplatsen var det väldigt lång kö till passkontrollen, don´t like. Sedan gick det smidigt, tog Airtrain från flygplatsen till Jamaica station där jag bytte till tåget LIRR som gick till Penn station på Manhattan. Där hade jag 50 meter till hotellet Pennsylvania. Jag checkade in och gick sedan över till Madison Square Garden (50 meter) och kollade om det fanns någon biljett över till kvällens basketmatch i NBA, tyvärr var det en stormatch och alla biljetter var slutsålda. Så det blev det vanliga promenaden upp till Times square, jag älskar de höga byggnaderna som är beklädda med reklamskyltar. Jag tog en sväng in på Marriot hotel och testade de häftiga hissarna som går mitt i hotellet, i hyfsad fart kan jag berätta :) Jetlagen är alltid tuff i NY så strax efter klockan 22 var jag i säng, trött efter en lång första dag.
27/3:
Jetlag... Vaknade 03 och kunde inte somna om... När det äntligen blev morgon så tog jag tunnelbanan över till Brooklyn och York station. Därifrån tog jag mig upp på Manhattan bridge och njöt av utsikten, Manhattans skyline, Freedom tower, Frihetsgudinnan och Brooklyn bridge.
Jag hade fått tips om söndagsbrunchen uppe på 230 Fith Rooftop bar så jag tog hissen upp och möttes av en fantastisk utsikt över Manhattan. Empire State Building tornade upp sig mäktigt i vårsolen och jag njöt lite av utsikten innan jag slog mig ner och tog av mig jackan, det var ju t-shirtväder!
Jag gick till Madison Square Garden för att handla en keps till en kompis samt att kolla om det fanns någon biljett till kvällens ishockey. Tyvärr fanns det bara dyra biljetter kvar så jag gick till hotellet och tog det lugnt en stund. Strax innan matchstart gick jag tillbaka till MSG och frågade efter biljetter, jo plötsligt hade det kommit något återbud på säsongsbiljetterna så jag fick ett specialpris, mindre än halva priset för att sitta mitt på långsidan på Club Level. Det var den bästa platsen jag haft i MSG någonsin så jag var hyfsat nöjd. New York Rangers mötte Pittsburgh och matchen var jämn och spännande. Publiken var med på noterna och när tredje perioden var över så var ställningen 2-2. Dags för sudden death. För andra gången i mitt liv fick jag se Crosby avgöra en sudden, Pittburgh vann med 3-2.
28/3:
Vaknade 05:30... Gick en morgonpromenad, lite sämre väder, regn i luften. Men vad gjorde det, det var ju konsertdag!! Nu skulle det väl ändå inte bli inställt! På eftermiddagen gick jag bort till Madison Square Gardens garage där jag tidigare träffat legendarer som Peter Forsberg, Henrik Lundqvist och Ulf Samuelsson. Nu träffade jag mina amerikanska vänner Deb och Helen och tillsammans väntade vi på att få se bandet anlända till MSG inför konserten. Några av medlemmarna i The E Street Band kördes in och när solen äntligen tittade fram så märktes det på vakterna att det var dags för the big one. Till sist kom den stora svarta bilen med The Boss! Bruce Springsteen hade vevat ner rutan och tittade på oss samtidigt som han gjorde v-tecknet. Jag tog en fin bild på hans coola entré och lade upp den på twitter, efter några timmar hade den blivit väldigt populär på nätet :)
Till sist var det dags att förverkliga drömmen att se Springsteen i NY/MSG. Bandet klev ut på scenen och rev av "Meet me in the city" Publikens gensvar knockade bandet och resten av kvällen var ett rent triumftåg. Bandet spelade alla låtarna från albumet The River i en följd. Sedan spelades blandade låtar från Springsteens långa karriär. Kvällens höjdpunkter var Because the night, Jungleland, Thunder road, Dancing in the dark och Born to run! Jag var så lycklig efteråt då jag klev ut i den stormiga NY-natten.
Hemresedag, checkade ut och promenerade sedan runt i Central Park där våren verkligen var på gång. Det fanns inte ett moln på himlen och New York visade sig från sin bästa sida, jag antar att vi ses igen :)
Tisdag 19 April 2016 - Lahti
Resealbum: För-VM i Lahti 2016
Under Skid-VM i Falun så körde Polyresor upp med flera bussar till tävlingarna. Det uppmärksammades av Lahtis delegation och inför deras VM 2017 så bjöd de in Polyresor till en studieresa till För-VM i Lahti. Jag hade turen att bli medbjuden eftersom jag var reseledare till Falun samt eventuellt även blir det till Lahti-VM. Det blev en fantastisk helg i Finland och vänskapsband och kontakter knöts.
Resedagbok:
18/2:
På eftermiddagen tog Martin emot oss på Vikingterminalen i Stockholm. Han fungerar som en länk mellan svenska och finska intressen. Vi klev ombord på Viking Gabriella och inledde resan med en liten välkomstträff . Viking Line och Lahti regionen bjöd på resan och vi som var med var representanter från olika resebolag i Sverige och Norge. Efter välkomstträffen blev det en fin middag där vi lärde känna varandra bättre.
Kvällen avslutades på dansgolvet :)
19/2:
Vi blev hämtade med buss från färjan i Helsingfors och sedan tog bussresan till Lahti ca en timme. Där checkade vi in på Grand Hotel mitt i stan och vi gick sedan en runda i centrum. Det var ett himla liv på torget eftersom där pågick en kurs i att tillverka fågelholkar
Sedan blev vi hämtade med buss och skjutsades till ett nyöppnat hotell där vi serverades en fin lunch och träffade Raija Forsman, Lahti-regionens representant. Det var ett riktigt härligt gäng som var med på resan, det märkte man vartefter vi lärde känna varandra mer och mer.
På kvällen blev vi hämtade med buss igen för att åka till Mässilä för en stor middag. Där i en stor hall hade det dukats upp för stor festmiddag med representanter från resebolag från flera olika länder. Även representanter från olika turistmål i Finland fanns på plats. Vi bjöds på en stor buffé och stämningen var på topp. Vi skrattade så tårarna rann vid vårt bord då Reidar från Norge drog sina bästa partytricks,
När middagen var över så skjutsade bussen oss till baren Seurahuone där vi tillbringade resten av kvällen och minglade med de andra resenärerna.
20/2:
Ny bussfärd, denna gång skjutsades vi till Sibeliushuset där det var en workshop tillsammans med representanter för olika turistanläggningar i Finland. Vi minglade runt i ett par timmar och sedan var det lunchbuffé. Efter maten skjutsades vi tillbaka till hotellet och sedan var det äntligen dags att besöka skidstadion i Lahti. I denna klassiska arena tävlades det i sprint under lördagen och vi hade stora förhoppningar på Stina Nilsson. Tyvärr blev norskorna för svåra, som vanligt. men vi surade inte, vi hade ju fått VIP-biljetter så vi minglade inne i VIP-huset :)
På kvällen var vi tillbaka i arenans VIP-hus för att titta på backhoppning men tyvärr var vädret för dåligt så tävlingen ställdes in.
De flesta gick då tillbaka till centrum men jag och Tom stannade kvar på arenan och gick på after ski. Och vilket smart drag, det var massor av fans inne i den stora hallen där after skin höll till. På scenen spelade ett rockband och mellan deras framträdanden så pumpades det disco. Jag och Tom träffade Laura och Minna från Lahti, de tog oss sedan med till nattklubben Armas, ett genidrag! Där var det fullsatt och ett himla drag på alla dansgolv. Jag var väl inte hemma förrän 04:00 på morgonen, det gäller ju att utforska allt inför VM
21/2:
I snövädret gick vi runt på skidstadion och tittade på tävlingarna en sista gång. Det kan bli roliga resor till VM 2017!
På eftermiddagen åkte vi buss till flygplatsen utanför Helsingfors och flög hem till Stockholm. Det var trötta resenärer som till sist kom hem till Enköping. Tack Kimmo, Petri och Tom för en otroligt lyckad studieresa!
Resedagbok:
18/2:
På eftermiddagen tog Martin emot oss på Vikingterminalen i Stockholm. Han fungerar som en länk mellan svenska och finska intressen. Vi klev ombord på Viking Gabriella och inledde resan med en liten välkomstträff . Viking Line och Lahti regionen bjöd på resan och vi som var med var representanter från olika resebolag i Sverige och Norge. Efter välkomstträffen blev det en fin middag där vi lärde känna varandra bättre.
Kvällen avslutades på dansgolvet :)
19/2:
Vi blev hämtade med buss från färjan i Helsingfors och sedan tog bussresan till Lahti ca en timme. Där checkade vi in på Grand Hotel mitt i stan och vi gick sedan en runda i centrum. Det var ett himla liv på torget eftersom där pågick en kurs i att tillverka fågelholkar
Sedan blev vi hämtade med buss och skjutsades till ett nyöppnat hotell där vi serverades en fin lunch och träffade Raija Forsman, Lahti-regionens representant. Det var ett riktigt härligt gäng som var med på resan, det märkte man vartefter vi lärde känna varandra mer och mer.
På kvällen blev vi hämtade med buss igen för att åka till Mässilä för en stor middag. Där i en stor hall hade det dukats upp för stor festmiddag med representanter från resebolag från flera olika länder. Även representanter från olika turistmål i Finland fanns på plats. Vi bjöds på en stor buffé och stämningen var på topp. Vi skrattade så tårarna rann vid vårt bord då Reidar från Norge drog sina bästa partytricks,
När middagen var över så skjutsade bussen oss till baren Seurahuone där vi tillbringade resten av kvällen och minglade med de andra resenärerna.
20/2:
Ny bussfärd, denna gång skjutsades vi till Sibeliushuset där det var en workshop tillsammans med representanter för olika turistanläggningar i Finland. Vi minglade runt i ett par timmar och sedan var det lunchbuffé. Efter maten skjutsades vi tillbaka till hotellet och sedan var det äntligen dags att besöka skidstadion i Lahti. I denna klassiska arena tävlades det i sprint under lördagen och vi hade stora förhoppningar på Stina Nilsson. Tyvärr blev norskorna för svåra, som vanligt. men vi surade inte, vi hade ju fått VIP-biljetter så vi minglade inne i VIP-huset :)
På kvällen var vi tillbaka i arenans VIP-hus för att titta på backhoppning men tyvärr var vädret för dåligt så tävlingen ställdes in.
De flesta gick då tillbaka till centrum men jag och Tom stannade kvar på arenan och gick på after ski. Och vilket smart drag, det var massor av fans inne i den stora hallen där after skin höll till. På scenen spelade ett rockband och mellan deras framträdanden så pumpades det disco. Jag och Tom träffade Laura och Minna från Lahti, de tog oss sedan med till nattklubben Armas, ett genidrag! Där var det fullsatt och ett himla drag på alla dansgolv. Jag var väl inte hemma förrän 04:00 på morgonen, det gäller ju att utforska allt inför VM
21/2:
I snövädret gick vi runt på skidstadion och tittade på tävlingarna en sista gång. Det kan bli roliga resor till VM 2017!
På eftermiddagen åkte vi buss till flygplatsen utanför Helsingfors och flög hem till Stockholm. Det var trötta resenärer som till sist kom hem till Enköping. Tack Kimmo, Petri och Tom för en otroligt lyckad studieresa!