Vi hade planerat resan sen 2005, jag och Niklas då alltså. Han var den där mogna, allvarlige killen i 20års åldern som haft ett förflutet inom ungdomspolitiken. Jag var den där excentriske tjejen som följde min egen väg och som gärna kastade mig in i saker utan att egentligen tänka efter. Till en början var det Polen som hägrade, liksom den där båtresan där man dricker sig berusad och hånglar vilt i hytten, tillräckligt full så gör man det säkert var som... Men Niklas träffade en tjej och hon började orda om att han visst inte kunde åka iväg med mig, en pojkvän gör inte så. Jag höll med. Ja
men ärligt, en pojkvän gör bara inte så.

Vi gick i samma klass, vi hade gemensamma intressen, vi snackade om allt och inget men vi umgicks inte direkt. Han bodde på skolans pensionat, jag åkte hem varje dag. Han fanns där som en klasskamrat och drömmare men utöver det så var det egentligen inte så mycket mer.
Efter skolan gick vi båda åt olika håll, hans håll var åt Göteborg, mitt håll var ytterligare ett år i skolan. Vi tappade kontakten. Än idag kan jag inte sätta fingret på när den återupptogs men när den såväl gjorde det så var resan det heta samtalsämnet. Han var fri som en fågel medan jag var upptagen. Så fortsatte det, var inte jag upptagen så var han det eller tvärtom. Jag tror att det var i mitten på 2008 som vi båda sa att nu åker vi. Strunt samma om vi har pojk- eller flickvän när vi åker, nu uppfyller vi drömmen och bevisar alla att det verkligen blir av.

In i det sista väntade vi med att beställa biljetter, ju närmare vi kom den tänkta avresan desto billigare skulle vi komma undan. Vi sökte efter alla billigaste tänkbara möjligheter och vi fann dem. Visst att det skulle bli en del omvägar men det var vi beredda på och helt klart införstådda med, det skulle ju bli en del av äventyret. Resan som senare såg sig svart på vitt blev följande:

Köpenhamn - München - Bangkok (tre timmars väntetid men so what) för det goda biljettpriset 3960 kr per person. Jo visst, enkel resa men ändå hyfsat pris och välkomnande för den inte allt för breda resebudgeten. När det gällde hemresan så valde vi att satsa på ett nytt alternativ och också hinna lägga till ännu ett land på resan. Med Air Asia bokade vi flyget från Kuala Lumpur till Stansted, England för 1888 kr per person och vidare från Stansted till Köpenhamn för 400 kr per skalle. Överkomligt? Sure thing!

Vi valde även att boka flyget mellan de två malaysiska städerna Kuala Lumpur och Kota Kinabalu då vi snart märkte att Air Asia till skillnad från andra bolag ökar priserna ju närmare avresa man kommer. Lugnt för oss, vi insåg det i rätt ögonblick och fixade oss biljetter för 450 kr tur och retur.
Boenden fick stå för äventyrsdelen, att med ryggan hasa oss fram i värmen och hitta rätt, det såg jag som något roligt medan Niklas innerst inne ville ha det bekvämt även om han inte direkt erkände det. Vi bokade dock första två nätterna i Bangkok via en hemsida i Sverige och valde att betala lite extra för bekvämlighetens skull. Vidare om boende senare i denna berättelse.

För att man ska få ett lite mera hum om Niklas som person så ska jag berätta kort om denna man. Jag själv var ett år när han föddes, det betyder att jag upplevt ett år som inte han har upplevt och det betyder att jag vet mer om livet än honom. Vi delar samma medieintresse, kanske var det därför vi hamnade på samma utbildning, jag inom foto, han inom tv och redigering. Niklas, en lugn, sansad och vältalig kille som allt för ofta inte avslutar sina meningar... det är... sen inget mer. Jag, en vild, galen, tokig tjej som gärna drömmer mig bort och inte gillar de där djupa samtalen direkt. Ganska olika individer men ändå ganska lika - trodde jag. Han fick jobb på tv, jag fick jobb som fotograf, vi delade en dröm, vi uppfyllde den. Här är min del av berättelsen.