Fakta:

Besökta länder: Argentina, Uruguay, Brasilien and Paraguay
Flygningar: 2
Mellanlandningar: Frankfurt och Paris
Kilometer: 28 249 km

30/12-2011 Till Buenos Aires. Jobbade hela dagen. Det var dock jätte skönt tänka på att när dagen var över (egentligen redan vid 2 tiden) skulle jag sitta på Arlanda express. Sanna hämtade mig och bjöd på resan till flygplatsen. Det var gulligt gjort men framförallt roligt att kunna tillbringa några timmar med henne innan avgången. Vi åt en macka på Mac D och pratade om det mesta. Jag njuter av hennes sällskap. Hon är så spontan och äkta. Hon gav mig 2 små klädnypor som var så ofattbart söta. Tiden går fort tyvärr och det är dags att vinka av varandra. Jag hoppas att jag får träffa henne igen när jag kommer tillbaka. Klockan är 18:50. Flygresan går till Frankfurt. Senare på kvällen runt 22:15 ska jag stiga ombord på flyget till BA. Det är en nattflygning med allt vad det innebär. Jag lider fortfarande av min allergi och är täppt i näsan. Hoppas det inte blir något problem.

31/12-2011 I Buenos Aires sista dagen av detta år. Det kändes ganska segt att tillbringa natten på flyget. Jag blev dock väl uppassad. Fick god mat och dryck hela tiden. Lufthansa (http://www.lufthansa.com/se/en/Homepage) har en mycket bra service. Jag rekommendera att flyga med dem. Jag tror att jag sov ganska gott också även om tröttheten skulle komma ikapp mig senare på kvällen. Allt gick smärtfritt och snart skulle jag nå mitt vandrarhem Tango&Bandoneon (http://www.tangoybandoneon.com.ar/english/aboutus.html). Det gjorde jag genom att köpa en bussbiljett i ankomsthallen på ett biljettkontor som låg till höger innan man går ut från flygplatsen. Bolaget heter Manuel Tienda Leon (http://www.tiendaleon.com.ar/prehome.asp?flash=N). Det kostade mig 70 pesos men dem körde mig ända till vandrarhemmet. Fick dock byta innan till en mindre buss, men det var jätte skönt. Luften var stekhet. Hotellet var jätte mysigt. Skulle sova där 2 nätter och det skulle kosta mig 72 USD för ett singel rum. Natalia som välkomnade mig tog bokstavligen hand om mig. Mycket trevlig och hjälpsam söt kvinna. Jag berättade för henne om mina planer för kvällen. Hon skulle hjälpa mig att boka en trevlig restaurang. Det visade sig lättare att säga än att göra. Priserna var svindyra och det var i det närmaste fullbokat överallt. Natalia skulle återkomma till mig senare och berätta om andra möjligheter, kanske ett eftersläpp på någon bar? Jag hade inte så mycket mer tid att slösa utan jag checkade in och samtidigt gick jag ut för att hinna till min Sightseeing buss. Jag fick gå den långa vägen till ”Obelisken”. Till centrum alltså. Hann även äta en snabb lunch på en kiosk. Turen bokade jag genom Viator (http://www.viatorcom.se/?pref=02&aid=gsv39) och det kostade mig cirka 200 kronor. Det var en hel täckt buss med A/C. Första timmen tillbringade vi med att hämta andra passagerare. Värdelöst. Det var flera stopp som var planerade. Vi stannade vid Plaza de Mayo för att kolla på ”La Casa Rosada” och ”El Cabildo” det gamla Stadshuset. Därefter stannade vi vid ”El Caminito”. I ”Bocas distriktet”. Mycket färgfullt och spännande. Det mest turistiska området i hela BA. Man kunde andas Tango och romantik överallt. Vi åkte även förbi Boca Juniors stadium ”La Bombonera”. Resten av tiden tillbringade vi i bussen och såg stadsdel efter stadsdel svischa förbi. Vi avverkade dock hela staden Det var trots allt 3 väl spenderade timmar. Jag hade under tiden fått huvudvärk och näsan var fortfarande täppt. Ingen bra tajming in en stad som upplever just nu en varm sommar med 30 grader + mitt på dagen. På vägen tillbaka hamnade jag mitt i en löparfest. Framme till T&B såg fram emot 2011 sista natt. Jag skulle bara sova en liten stund och sedan skulle jag vara redo att ge mig ut. Jag visste inte vart jag skulle men nog skulle jag hitta på något. Hmmm…det blev inget av ingenting den natten. Sov så djupt och väckarklocka fungerade inte så jag vaknade, trodde jag, mitt i natten till ljudet av fyrverkerierna…eller jag kanske bara drömde? Jag sov utan avbrott i 12 timmar, aldrig hänt.

1/1-2012. Tigre Delta och tangoskola. Vaknade vid 8 tiden med en skuldkänsla men samtidigt jätte utvilad. Jag hade nämligen missat nyårsparty men kroppen mådde bra och det var trots allt det viktigaste. Jag skulle i alla fall gå på fest i kväll. Åt en ganska bra frukost innan jag skulle bege mig ut. Fick dem nödvändiga instruktioner av Natalia så jag skulle hitta till ”Retiro tågstation” utan problem. Ville nämligen åka till ”Tigre Delta” som låg utanför BA. Tog en promenad dit längst ”Puerto Madero” och konstaterade av all skräp på vägen, flaskor, mat mm att folk hade haft skit kul den natten. Jag gladde mig åt mina medmänniskor. Puerto Madero är ett fint område. Nytt. Stadsstyret tyckte att invånare behövde en regelrätt hamn även om dem hade redan en. Man byggde således flera bassänger för att ge en känsla av hav för det fina utsikten samt exklusiva bostäder. Personligt tror jag snarare att Stadsmakten behövde skapa ett område för rika människor. Känns igen tyvärr. När jag väl var framme vid tåget väntade det bara på mig. Kände mig privilegierad. Jag skyndade mig att köpa biljetten. En resa till ”Tigre” på sammanlagt cirka 2 timmar fram och tillbaka kostade bara 2,70 pesos. Ofattbart billigt. Trodde hade hört fel. Trodde det kostade mer då jag brydde mig inte att räkna min växel. Det visade sig att jag fick då för litet. Jag kom tillbaka till luckan och fick mera pengar. Gick därifrån men jag fick i alla fall inte rätt växel. Jag gick tillbaka och fick rätt. Kontentan av det är att växla inte 100 pesos om du har bråttom. Tydligen försöker folk alltid lura en. Tåget var som tur kvar på perrongen. Det var kul att se på alla argentinare som var på utflykt dit. Många bar på en termos och en märklig kopp som dem fyllde på. Dricka gjorde dem via ett sugrör av metall. Blev nyfiken. Bestämde mig för att ta reda på vad det egentligen det hela handlade om. Framme i Tigre var det bara att följa med folk som i ett lämmeltåg. Staden var inte så stor men det hade fina byggnader och båtar ankrade längst med kanten till deltat. Många båtar tog folk till andra stället. Jag hade inte tid för det. En byggnad gjorde speciellt intryck på mig. Den var klubbhuset till italienska roddare. Promenerade runt den lilla staden och det tog inte så lång tid. Passade på att stanna vid en restaurang och åt en tallrik pasta och drack en öl. Det kostade mig cirka 70 kronor. Jag ville hinna med att besöka ”Recoleta”, den berömda kyrkogården i BA, så jag skyndade mig tillbaka till tåget… och hade tur igen. Behövde inte vänta så länge. Framme i BA fick jag syn på dem lustiga koppar och sugrör. Dem stod till försäljning på ett stånd nära stationen. Det var bara att köpa dem. Det blev 2 stycken som kostade 40 kronor sammanlagt. På Recoleta skulle jag leta rätt på Eva Perons grav och det lyckades jag. Tog många bilder och satte genast kurs mot hotellet. Tog en buss då jag ville hinna känna litet på ”San Telmos marknad” innan det var dags att göra sig fin för kvällen. Japp snart dags för Tango show. Dem som skulle hålla i den var Complejo Tango (http://www.complejotango.com.ar/). Bamba Experience (http://www.bambaexperience.com/) …javisst jag reste med dem igen!...hade bokat så jag hade ingen aning om vad det kostade. Fick höra dock litet olika priser, det dyraste 100 USD. Blev hämtat i tid och det blev en rivstart direkt när vi kom fram till stället. Vi började genast med kursen. Det var kul. Lärde mig ganska många steg. Vi fick även ett diplom innan det var dags att äta och titta på showen. Hade sällskap vid bordet av Myriam och Maria med hennes 2 barn från Bolivia. Mycket trevliga. Det blev många skratt. Showen var prisvärt även om litet turistisk. Nåväl när alltig var över blev jag skjutsat tillbaka till T&B. Det blev många kramar när jag sa hejdå till mitt sällskap och det gjorde att jag glömde min diplom. Som tur var fick jag den på en fil via mejl. Ett minne är alltid ett minne

2/1. Montevideo. Det finns inte mycket att berätta om denna dag. Jag vinkade farväl till Natalia och åkte taxi till Buquebus Terminal (http://www.buquebus.com/cache/HomeARG.html som kostade mig 30 pesos,. Där väntade på mig en katamaran Colonia i Uruguay. Allting gick otroligt smidigt till. Alla passkontroller gick på nolltid. Ombord fick jag en bra plats och satte genast på min datorn och började äntligen skriva min blogg. Det gjorde att jag avskärmade mig totalt och missade äta lunch. I Colonia väntade bussen till Montevideo. En 3 timmars smärtfri resa till en små gullig och pulserande storstad. Skillnaden med BA var att jag tillbringade helgen där och den kändes markant då jag hamnade mitt i vardag i MV. Tog en buss från 3 Cruces terminal (http://www.trescruces.com.uy/) som kostade mig 18 pesos. Under tiden hann jag även boka en sightseeing och tog reda om litet smått och gott som var intressant att uppleva dagen efter i denna stad. Det var inga problem att hitta till ”Hotel Splendido”. 2 Nätter skulle kosta mig 400 kronor. Lagom då hotellet kändes inte så flott men rent i alla fall. Fick byta 2 rum innan receptionisten Leandro bestämde sig att jag skulle bo på ett mindre men renare rum. Han var väldig hjälpsam och gav mig många tips. Även Paulo, en annan kille, litet senare var mycket snäll och skickade mig till en bra restaurang. Åt gott och billigt. Nöjd och belåten gick jag tillbaka. I rummet fick jag även en liten pratstund med Sanna via datorn. Det var den perfekta avslutningen på en ganska meningslös dag.

3/1. Montevideo och sightseeing. Vaknade utvilad. Hann äta frukost innan sightseeing skulle starta. Fick vänta jätte länge på att bli hämtad. Dem måste ha missat mig. Det tog 45 minuter och 2 telefonsamtal innan jag äntligen satt på bussen. Jag slapp i alla fall alla hämtningar, skönt. Det var en ganska trevlig tur. Montevideo har nästan inget att erbjuda. Den är bara litet småcharmig och inget mer. Vi besökte mest förorterna med mycket parker och öppna ytor. Vi stannade på några stället bland annat vid Penarol stadium. Tyvärr är det inget som har imponerat på mig förutom den jättelika Plaza de Independencia där fina byggnader, bland annan Teatro Solis finns att beskåda. Jag köpte en DVD med Montevideo bilder och musik för 50 kronor innan jag valde att avsluta turen i Mercado del Porto. Det är en gammal marknad som numera hyser bara restauranger. Här kan man äta allt från Uruguays matutbjud, det vill säga inte mycket. Det man blir erbjuden är framförallt olika köttbitar lagade på grill kol… och dyrt var det men hyfsat gott också. Fortsatt mot centrum till fots genom Ciudad Vieja. Lade märke till det stora antalet poliser som patrullerade. Det är då inte konstigt att staden är betraktad som en av dem tryggaste…i alla fall på dagen. Tänkte inte testa att promenera i Gamla Staden på kvällen. Det hade faktiskt även Leandro avrått att göra det. Hade ingen lust att utmana ödet Jag promenerade faktiskt hela långa vägen till Tre Cruces terminal i jakt på en fotbolls tröja men Cavanis namn på. Hittade inget och skyndade mig tillbaka till rummet för att vila en stund. Kvällen tillbringade jag på Burger King där jag åt alla tiders sämsta kyckling burgare som dessutom kostade mig hela 70 kronor. Det är ju billigare i Stockholm minsann och bättre mat får man ju. Nåväl tänkte inte gnälla, var hungrig och mackan försvann in i magen på noll tid. I rummet skulle vänta mig en pratstund med Sanna. Det börjar bli en liten tradition. Det får mig på bra humör. Natten skulle inte bli lugn. Det kommer ett otroligt oväsen från gatan. Det ligger nämligen en väl besökt Irländsk pub där. Publiken består främst av fulla Engelskmän . Trots att det är i början av veckan. Bra jobbat. Jag undrar hur fulla kommer folk att vara till helgen.

4/1. Till Punta dell’Este. Tidig morgon. Ingen frukost. Den serverades alldeles för sent på hotellet. Åkte bussen till terminalen för vidare transport till Punta dell’Este. Det är en fin morgon. Luften är ren och frisk. Bättre att passa på, snart skulle inte vara det längre när trafiken skulle komma igång på riktigt. Enda irritation moment blev när jag skulle checka in vid Copsa disken (http://www.copsa.com.uy/ De försökte ta betalt av mig igen. De påstod att det var problem och att jag skulle hämta biljetten på ett resekontor. Jag kontrade att dem svamlade i mörkret och att jag inte alls hade lust med det och skulle inte jag få åka vid bestämd tidpunkt skulle jag ställa till med världens bråk. Taktiken fungerade och helt plötsligt kom en kille ut från kontoret med en biljett i handen. Ibland funkar att sätta hårt mot hårt. Resan tog cirka 3 timmar och nu sitter jag på rummet i denna Rimini liknande badort. Vandrarhemmet, El Viajero (http://www.elviajerohostels.com/) är mycket mysigt och billigt. Skulle få sova 2 nätter i en 6 bädd stor sovsal med A/C och privat badrum. För allt detta fick jag betala 400 kronor. Har hunnit även med att bada/sola i 2 timmar och äta en god fisklunch tidigare. Jag har även pratat med Sanna om allt möjligt och tänker snart gå ut och äta middag. Imorgon blir det en cykel tur. Vi får se om dem dyker upp. Det ska bli kul om jag har mera att berätta om denna dag litet senare. Dagen är trots allt inte slut…och…den var verkligen inte slut. Fick tips av tjejerna i receptionen om ett ställe där man kunde lyssna på live musik, Mundo Reves. Musiken skulle dock komma i gång runt 22:30 sas det. Det var litet knepigt att hitta dit men till slut, dålig som jag är på att orientera mig, lyckades jag. Tyvärr fick jag veta att allting skulle komma igång ännu senare och jag hade ingen lust på att vänta så länge. Jag gick därifrån samma väg jag kom…trodde jag. Jag gick och gick och gick och kände inte alls mig i omgivningen. Punta del Este landmärke, handen begravd i sanden syntes inte till. Gick längst, det jag fick veta senare, Rio del La Plata kust sida. En mycket fin strand promenad längst trä bryggor. Jag började fråga och fick till slut rätt information. På vägen tillbaka passade jag på att äta middag på…ja…ni har gissat rätt…MacD Nu är dagen slut på riktigt, men innan jag avslutar fick jag 2 tråkiga mejl. Den första om att cykelturen inte skulle bli av och den andra att expedia, som jag köpte biljetten ifrån ville att jag skulle ringa dem så fort som möjligt. Ingen chans då jag inte haft täckning på länge i min telefon…Telenor, vem annars…ska ta en snack med dem när jag kommer hem. Det var tydligen ändringar som påverkade min hemresa. Kände mig ganska illa till mods. Jag sov gott den natten i vilket fall.

5/1 Punta del Este. Cykel turen skulle inte bli av men en skaplig frukost fick jag i alla fall. Vad ska jag göra tänkte jag en dag till i denna turistfälla? Hmm första miss i planeringen. Nåväl såg i receptionen att dem sålde en busstur för 150 kronor. Det var väl ok. Skulle bli hämtat runt 17:00 och det skulle ta 4 timmar. Bokade och fick plats…kul att ha något meningsfullt att göra. Innan dess badade/solade jag på samma ställe, vid handen alltså, det vill säga Atlantsidan i 2 timmar…javisst det är ju standard. Mer orkar inte jag. Jag blir så rastlös att jag mår illa till slut. På stranden fanns redan miljoner människor även om det var tidig på morgonen. Havet var lugnare än dagen innan. Det fanns inga röda flaggor idag. Solen var mycket varm men luften kändes torr och det är jätte skönt. Började smörja in mig men det var som vanligt svårt att nå ryggen. Jag gjorde då en fräckis idag. Frågade en tjej om hon kunde hjälpa mig och det kunde hon. Skönt att få det gjort När jag väl kände mig nöjd, efter 2 timmar så klart, gick jag för att äta lunch. Jag tog dock en lång omväg via stranden. Hittade nära vandrarhemmet ett ställe där man kunde köpa varm mat och om man ville fick man äta där. Det var mycket billigt och gott. Åt någon lasagne liknade rätt och en pirog. Det kostade mig bara 40 kronor. Snart skulle min busstur komma igång. Hade bara tid att byta om och fräscha upp mig litet grann. Den som hämtade mig var en mellanbuss som var full av Brasilianare och den utlovade spanska guide blev istället en trevlig kille som pratade portugisiska hela tiden. Det var svårt. Språket för mig kan jämföras med Danska. Hörförståelse är dålig men läsförståelse däremot enorm mycket lättare. Jag bad honom prata litet långsammare och det gjorde han, dessutom blandade han spanska och litet engelska. Det gjorde saken mycket trevligare. Turen var väl organiserad. Vi åkte igenom hela halvön. Stannade ofta för att ta bilder vid mycket vackra platser. Fick besöka även en fint konst museum, Museo Ralli (http://www.museoralli.com.uy/), med målningar av bland andra Picasso och statyer av Salvador Dalí. Museum låg i det finaste område av Punta del Este, Beverly Hills. Villorna här är till och med lyxigare än i den riktiga Beverly som ju ligger i Los Angeles. Vi skulle avsluta turen i Casa Pueblo (http://www.discoveruruguay.com/uruguay_vacation_lodging_punta_del_este_hotels_ca... ) och titta på solnedgången. Detta enormt vita och fantastiska hus var byggt i en stil som jag inte kunde jämföra med något annat. I detta hus bor och arbetar den Uruguay födde konstnär och ikon Carlos Páez Vilaró. Jag erkänner min okunskap men det var en mycket trevlig upplevelse få lära mig om denna 88 årige gamla målare och hans konst, även om jag inte gillade stilen. Nåväl blev tvungen att betala extra, 40 kronor, för att ta del av en mycket väl regisserad föreställning. Solen var huvudrollsinnehavare men den varma rösten som kom från högtalare skapade en nästan religiös stämning. Folk applåderade samstämda samtidigt som rösten tystnade och solen var bara ett gult sträck långt ute på horisonten. Klockan var ganska mycket, nästan 22:00 när jag kom tillbaka. Sa hejdå till alla och bland andra Paulo från Belo Horisonten som var där med sin fästmö. Trevlig kille som jag dock skulle träffa igen på busstationen dagen efter. Kände mig sugen på litet musik och dans. Passade på att äta en grillad kyckling som EV bjöd på för 65 spänn. Det var väldigt gott. Vid bordet satt 2 killar från NZ, 3 tjejer från Brasilien och en från Kroatien som egentligen var från Kanada. Trevligt sällskap. Kom överens med killarna att avsluta kvällen med litet diskoröj. När middagen var över gick vi till turisthamnen som tydligen var Punta del Este Stureplan. Det låg flera pubbar och diskotek längst hela kajen. Många erbjöd live musik och en till och med en catwalk. Klockan var över midnatt och fortfarande var litet folk ute. Helt sjukt. Här kommer man igång runt 2:00 tiden. Vi gick in och ut på alla ställe. Killarna drack på alla ställe medan jag avstod. Kände inte för att supa. Vi fastnade på ett disko. Bra musik, medel ung publik men inget mer. När vi kände nöjda, det vill säga när killarna var fulla och efter ännu ett disko besök började vi att sätta kurs hemåt. Klockan var 6:00 cirka. Skulle checka ut 11:00. Puh…fick bara sova 3 timmar.

6/1 Till Florianopolis. Inte mycket att berätta från denna dag. Jag var trots allt ganska pigg. Spenderade mina 2 timmar på stranden och därefter promenerade jag genom staden. Åt lunch på samma ställe som igår. Det blev en lamm rätt med potatismos och grönsaker. Mums. Mätt och belåten fick jag ta en dusch på EV innan jag sa hejdå till personalen. På vägen ut träffade jag NZ killarna som såg ganska bakfulla ut. Skakade hand med dem och fortsatte min väg. Det var inte lika långt till busstationen nu som när jag kom hit. Kände att jag hade nu grepp på staden och det var lätt att orientera mig. Det är så dags Letade rätt på TTL disken (http://www.ttlturismo.com/) och för ”ovanligheten” skull blev det genast problem. Bussen var försenad i flera timmar. Biljetten gick inte att få ut. Det återstod för mig att bita i sedvanliga sura äpple och sätta mig och vänta snällt. Under tiden återsåg jag killen från Belo Horisonten och tog en bild på en man som bar på sin termos med det tillhörande kopp med sugrör. Han föreslog byta plats det vill säga ta en bild på mig bärande på sina attiraljer . Snacka att smälta in i samhället. Jag såg ut som en äkta Uruguayan ju Bilden var enastående och jag var jätte nöjd. Bussen var nu på plats. Tiden var mogen var att lämna denna trots allt charmiga plats. Väntade mig en lång nattresa. På bussen stiftade jag bekantskap men en ung kille från Melbourne som var tillsammans med 2 andra kompisar. De hade rest genom Chile, Perú, Bolivia, Argentina, Uruguay och skulle nu avsluta i Brasilien efter sammanlagt 9 veckor. Jag kände mig som vanligt avundsjuk.

7/1 I Santa Caterinas ö och Floripa. Resan gick jätte bra. Vi fick till och med mat ombord. Sa hejdå till killarna från Australien, men var övertygad att jag skulle stöta på dem igen och begick mig mot mitt hotell…som var en riktig hotell. Hade glömt både det ena och det andra om denna bokning. Trodde dessutom att jag skulle vara här i 2 dagar, men nu är jag glad att jag inte ska det. Tiden är då knapp. Jag måste ge mig iväg genast om jag vill hinna se litet av denna ö. På väg till busstationen fick uppleva litet av den lokala folklore. Där nere på den charmiga marknaden satt mycket folk och åt lunch. Det var fin stämning och musik från ett lokalt band. Vilken tur hinna få ta del av detta. Det var ju lördag och allting skulle upphöra över helgen. Helt sjukt. Det är högsäsong. Massor med turister, största delen inhemska, men ändå. Det skulle inte gå att växla pengar, köpa mat mm. Snacka om att dem inte behöver tjäna pengar. Åkte lokalbuss för 12 spänn till Campeche, en strand på andra sida Floripas centrum. Massor med folk. Tråkigt. Här stannade jag inte länge då det började regna. Dessutom blev klockan ganska mycket. Tillbaka till ”Centro” gjorde jag mig i ordning för att inta en dödsförklarad stad. Litet folk hittade jag i en lyxig köpcentra som var, kors i taket, öppet till 22:00 och på strandpromenad. Där passade jag på att ta några nattbilder. Det fanns inte mycket mer än att köpa litet mat och gå tillbaka till rummet. På hotellet fick jag hjälp att printa ut några bekräftelser. Kollade telefonen och hade täckning. Hade 2 meddelande och ett missat samtal. Det var från Expedia (http://www.expedia.se/). Kollade mina mejl och fick detta bekräftat. De hade svarat mitt mejl att de alternativ som fanns var att åka ”samma” flyg dagen innan eller dagen efter. Inte mycket till alternativ. Konstaterade att det inte fanns så mycket att välja på. Jag hade ju bokat en aktivitet som jag redan hade betalat dyra pengar för ”dagen innan”. Det återstår att åka söndag och komma till jobbet en dag senare. Jag vet fortfarande inte vad som har hänt, men bad att bli uppringt dagen efter. Det känns surt. Semesterdagar är dyrbara. Somnar litet arg.

8/1 Natt buss till Foz du Iguazu. Blev väckt av Expedia. De ville veta vad jag hade valt. De förklarade att jag kunde välja även att få tillbaka pengarna. Dumt alternativ då det skulle kosta mig mycket mer att köpa en annan flygbiljett och kanske få åka via USA som jag avskyr att göra. Nej jag sa till den tråkiga säljaren att jag är tvungen att tacka ja till hemresan på söndag. TAP (http://book.flytap.com/r3air/TAPSE/airstart.aspx?market=SE&_l=sv&), ett namn att lägga på minnet. Hade helt enkelt strukit flyget. Får man göra så ostraffat? Det undrar jag. Dessutom det flyg från Lissabon tidigare på måndag var också borta. Kontentan är, om allting går bra, att jag kommer fram till Stockholm sent på em istället för mitt på dag. Ännu mer fruktansvärt irriterande. Inte alls ”samma flyg” som Expedia hade lovat. Har inte dem också ett ansvar? Det undrar jag. Kommer att vända mig till ARN så fort det bara går, samtidigt kan TAP lika väl gå i konkurs för min del…hmmm….gärna efter att jag har kommit hem. Jag kände mig trots allt lugn. Njöt av att snart skulle bli en fin frukost, den godaste hittills och att utcheckning var kl. 12:00. Hade all tid i världen. Hann även skicka och få svar av Sanna via FB. Kul. Hon var redan hemma från kryssningen. Av denna dag finns inte mycket att rapportera om. Lämnade kvar mina väskor och gick ut på stan. Allting var ödsligt. Inte mycket människor som syntes på gatan. Hämtade min biljett och växlade mina Uruguay pesos. Tog en lång promenad vid havet och åt en hamburgare. På en parkeringsplats hann jag också med att bli påkörd av en bil. Det var lindrigt men blev ändå förbannad. Frågade honom om han hade ögon och tydligen det hade han inte då han svarade att han inte såg mig Jag frågade då om man han inte hade missat säga något. Han såg som en fågelholk ut. Det var den ursäkt jag väntade på som jag aldrig fick Tiden gick jätte fort och då var det dags att skynda sig till busstationen. Ny lång natt. Sitter nu på bussen och har ingen att prata med, ingen att dela mina upplevelser med. Folk här pratar inte engelska och jag som bekant inte pratar portugisiska. Har lovat mig själv att denna är den sista långa resa som jag gör ensam. 3 stycken på raken är litet för mycket. Framöver blir det med kompisar eller med någon researrangör. I morgon blir förhoppningsvis en kort vända till Ciudad del Este, Paraguay, innan jag avverkar Iguazu fallen. God natt med er

9/1 Ciudad och Iguazu. Det var jätte lätt att hitta till min ”Pausada”. Kände mig någorlunda pigg men värmen gjorde mig ganska slö ändå. Nattresan blev inte lika bekväm som den förra men enormt mycket bättre än den som väntade mig till San Paulo. Tog en lokal buss från ”Terminal” till ”Urban terminal” inne i Foz. Det kostade mig 12 kronor. Man betalar antingen om man går igenom terminalen eller ombord här i Brasilien. Man får dock ingen pappers- biljett. Vägen till ”Pausada El Shaddai” var otroligt bra skyltat, omöjligt att missa. Det var inte många meter jag fick gå. Kanske 200 eller 250? Jag gillade genast vad jag såg. Gulligt hus, precis vid kanten av smeten, lugnt området. Personalen var mycket trevlig och välkomnade mig på ett mycket professionellt sätt. De förklarade att det var för tidigt för att få rummet men det gjorde inget då jag skulle åka på en gång till Ciudad del Este och bocka av ännu ett land, Paraguay. Lämnade mitt bagage i receptionen och begav mig till busstationen. Fick mycket bra informationer om hur jag skulle orientera mig. Gick tillbaka till ”Urban terminal” men denna gång ställde jag mig utanför. Bussen skulle nämligen stanna där. Det tog några minuter och jag var på väg till mitt mål. Det kostade mig 15 kronor. Hade passet i högsta beredskap men tyvärr fick jag inte visa det. Fick till min besvikelse då ingen stämpel. Viktigt för oss landräknare Nåväl gick av bussen en bit inne i staden, promenerade ända till marknaden och på vägen såg jag några byggnader, bland andra en sliten fotbollarena och i en desto bättre skick Tingsrätt. Gick tillbaka mot gränsen igen och stannade vid en mysig sjö. Passade även på att gå in på Turist kontoret. Både för att svalka mig, då det var s..t varmt, och för att snacka litet med tjejerna och ta reda på litet mer av denna gränsstad. Jag skulle inte vara länge i staden med det var intressant att höra litet historia. Staden ligger nära en jätte vattendamm som delas både av Brasilien och Paraguay. Jag kände mig nöjd och gick vidare till centrum. Vilken gryta. Aldrig sätt så många affärer, stånd, människor i hela mitt liv på en och samma plats. Denna sida av staden närmast gränsen kokar av energi. Jag känner mig trygg här. Det är min rätta miljö. Allting går lugnt till. Kan promenera fritt i dem trånga gatorna och ingen frågar mig om jag vill köpa något. Jag jagar ju den sedvanliga pins och kylskåpsmagnet. Till slut efter många om och men lyckas jag bli ägare av dessa värdefulla prylar Åt en hamburgare på den lokala Burger King, billigast av alla 4 länder jag har besökt på denna resa och därefter tog jag bussen tillbaka till Foz. Några steg till ES och snart skulle jag få rummet. Mysigt och ganska stort dubbelrum som jag skulle betala 200 kronor natt för. Jag spillde inget tid och tog en dopp i den lilla poolen. Det var mycket varmt fortfarande även om klockan visade 18:55. En gubbe förklarade på busstationen att det inte hade regnat sedan länge i området. I Rio däremot var det översvämningar. Det återstod inte mycket av den här dagen efter en pratstund med Sanna än att äta middag på den lokala araben… ja man ser faktiskt många muslimer i staden. Många kvinnor som bär slöja. Kyckling barbeque som jag åt fick jag betala 70 kronor för. På vägen tillbaka såg jag en hel del transvestiter i väntan på sina kunder… ja precis …det är inte direkt Karnevalen än som man skulle kunna tro

10/1 Porto du Iguazu. Äntligen skulle jag få uppleva detta enorma vattenfall. Åt en rejäl frukostbuffé. Mycket generöst. Under tiden kom bilen som skulle hämta mig. Blev förvånad då jag skulle bli hämtad senare. Nåväl fick äta i lugn i alla fall. Så småningom skulle jag få träffa mina med passagerare. Det var folk från alla delar av världen men fick inte så många tillfällen för att försöka lära känna några av dem. Det var i övrigt många turistbussar som väntade på att passera gränsen till Argentina. Det tog ganska lång tid för passkontroll. Inget ovanligt ju. Juha vår guide var mycket effektiv. Han körde till slut genast oss fram till Park entrén. Det kostar 100 Argentinska Pesos för att ta del av denna fantastiska plats. 80% av fallet ligger ju på denna sida. Det är enorma mängder små och stora fall. Den största, ”the devil throat” åkte vi till med ett tåg. Det var 3 kilometer dit som jag gärna hade gjort till fots då det tog enormt mycket tid då köerna var ofantlig långa. Väntan var ändå värt. Vilket spektakel. Tog mycket bilder. På vägen ner till nedre passage åkte vi tåg igen. Det var väldigt sorgligt sitta i kupén tillsammans med en familj vars 2 av barnen var blinda. Den ene, en pojke, ville känna på allt, lukta och smaka på mina prylar. Kände mig väldigt ledsen för deras skull. Nu skulle vi äntligen få gå. Både nedre och övre passagen. Men först åkte vi båt offshore för att komma närmare fallet och därmed få en vatten dusch. Helt meningslöst då det kostade 240 kronor och det hela var över på 10 minuter. Det hade varit mycket mer trevligt istället ta båten gratis till ön mitt emot och bada i Iguazu floden. Men men det är alltid lätt efteråt med facit i handen. Naturen var enormt vackert och man njuter av många olika vinklar av fallen som man upptäcker på vägen. Jag kände mig väldigt nöjd av denna dag. På vägen tillbaka stannade vi vid ett ställe med en obelisk som representerade knutpunkten mellan 3 länder. Där möter Iguazu floden en annan mycket större, Parana som till slut mynnar i Rio della Plata som ju delas mellan Argentina och Uruguay. Själva stod vi i Argentina och till vänster kunde man se Paraguay. Mitt emot var Brasilien som vi så småningom skulle tillbaka till. Det blev en lång dag som Juha klagade på. Folket i bussen skulle bli skjutsat hit och dit mellan olika vandrarhem. Folk hade svårt att bestämma vart dem skulle av. Äntligen kom vi i väg och efter ett snabbt passkontroll var jag hemma. Sanna var inte uppkopplat så jag gick en kort promenad till centrum och letade på en Brasiliansk restaurang. Hade bestämd mig för att äta riktig mat och det blev en grillad kötträtt med alla möjliga tillbehör och en stor öl. Kalaset gick på 60 kronor. Det var lugnt i staden. Sömnig tillställning. Undrar var folk och turister håller hus. Visserligen det är bara tisdag men ändå. Jag har inte fått höra spelas samba än. Hoppas det blir mer hålligång framöver. Imorgon blir ett dyrt besök på den Brasilianska delen av fallet. Därefter tidig avgång med utcheckeckning.

11/1 Mer Iguazu fall och senare nattbuss till San Paulo. Bilen kom denna gång i tid och fick inte stressa med min ljuvliga frukost. Blev körd själv ända till parken entré. Där fick jag träffa min grupp som jag kände på en gång hade inget att dela med. Det var familjer från Argentina och dem umgicks bara med sig själva. Kostnaden för biljetten blev, tyckte jag, en dyr historia. 160 kronor för bara 20% av fallet. Snålt av Bamba igen att inte bjuda på någonting alls. Sista gången med dem dock. Det hela var över på ett par timmar. Först fick vi åka buss till promenadvägen. Efter det gick vi en stund och stannade vid många ställen för att se det jag redan hade sätt igår. Så småningom kom vi till en bro som skulle ta oss väldigt nära vattenkaskaden. Duschen denna gång ingick i priset Det var en skaplig vy vi fick se, från väldigt nära håll, av fallets kant. Alltid något. Åkte vi till slut hiss till bilvägen och bussen igen till entrén. Här blev jag hämtad av min privata chaufför som lämnade mig i centrum. Skulle nämligen äta min lunch, växla litet pengar och handla lite mat inför den långa resa till San Paulo och vidare till Paraty. På ES satte jag och surfade för fullt innan det var dags att betala för rummet. Hade många timmar kvar. Fick veta att det inte gick några bussar till ”Terminal” på grund av en strejk. Ja ja ja någon gång måste man ha litet otur, men det var inte mycket mer än att beställa en taxi och betala 60 kronor och ser glad ut. Bussen som väntade var ganska sliten och överfull. Fick en plats nära fönstret och det var inte kul. Satt bredvid en ganska fet man som luktade illa. Den natten blev inte rolig. Jag kände mig ganska trängd och fick till slut litet panik. Det gick inte att sova och sträcka på benen. Kände att dem började domna till slut. Irriterad satte mig upp. Bad artigt att få gå förbi och gick litet fram och tillbaka i bussen mitt i natten. Jag kunde då somna om litet lugnare efteråt.

12/1 San Paulo till Paraty. En till dag i avdelningen, meningslösa dagar. Vi var framme i denna 20 miljoner stora stad, San Paulo enligt tidtabellen även om vi var tvungna att stanna på vägen till buss terminal för ett litet mekaniskt problem. Här var det ingen idé att ge mig ut på staden, även om tanken kittlade. Jag skulle inte få se mycket, det skulle bli stressigt och tiden var knappt. Åt min lunch och gick runt i närheten av byggnaden. Tog några meningslösa foton innan det var dags igen att stiga på min buss, denna gång till Paraty. Här sitter jag nu. Inte mycket folk men i gengäld många fler turister än jag har sett hittills på dessa bussar. Det verkar som tidtabellerna respekteras mer i denna del av Brasilien. Vi stannar på vägen bland andra i San José dos Campos. Cirka 22:15 ska jag vara framme till min nya destination är det sagt. Det ska bli mycket sol och bad. Väldigt skönt. I morgon blir en tur med båten. Jag tror att det ska bli intressant. Idag är jag övertygad om att det inte blir så mycket mer att berätta. Sängen väntar på Geko Hostel (http://www.gekohostel.com/pt). Hoppas dock hinna surfa litet innan jag somnar… hmmm…. Det blev inget var framme försent som vanligt, det gick inte att surfa och var samtidigt sugen på att dansa ”Ferro” ner på stan. Tur att jag är en vettig kille. Morpheus ska få mig alldeles strax

13/1 Paraty. Efter en god frukost var det dags för båtturen. Blev”hämtad” till fots av en tjej.Vi gick genom hela staden innan vi nådde piren där båten, Sir Francis Drake, väntade på oss. Det var mycket folk ombord, främst portugiser. All information var förstås på portugisiska. Det var inte lätt men med hjälp av min enorma fantasi så klarade jag fatta det mesta. Vädret var inte perfekt. Det var ganska mycket moln i himmelen och det regnade litet i mellan åt. Jag tyckte ändå att det var skönt. Man slapp steka sig i alla fall. Vi stannade vid 4 olika stränder (http://www.infoparaty.com/en/Excursions-tours-paraty-paraty-boat-tours-91). Badade, simmade och sprang litet på var och varannan av dem. Det var fina stränder. Skulle kanske ha hyrt snorkel och mask men var övertygad att det inte skulle få se så mycket. Kanske några färgstarka fiskar? Det var inte värt. Det var inte mycket turister. Pratade litet med en kille från Montreal som var där med sin pojkvän. Trevliga båda två. Äntligen blev dags för lunch. Det blev en rätt med friterade räkor och en öl. Dagen till havs var över efter sista stopp. På vägen tillbaka kom en rejäl skur. Jätte skönt. Uppfriskande. Väl i land gick runt i denna bonbonjär liknande liten stad med sina jätte fina 1600 tals kolonialhus. Staden grundades strax efter att guld hade hittats i närheten. Tog många bilder innan det var dags att logga in på internet. Där är jag nu och magen börjar så småningom göra sig till känna. Ska duscha och sedan gå ut på stan igen och jaga litet kvällsmat. Man kan kanske ha tur och få lyssna på litet live musik? Man vet aldrig. Berättar sedan. Ödet ville tydligen det. Väl i rummet var det nytt folk där. 3 tjejer, Erica, Iara och Lia och en kille Daniel från Sao Paulo. Dem var mycket trevliga även om vi inte förstod varandra. De var på väg till torget för att lyssna på samba som bjöds där ikväll. De frågade om jag ville hänga med och det ville jag. På denna resa är jag inte direkt bortskämd med sällskap. Vi promenerar runt, stod en litet stund på gatan och lyssnade till en väldig energisk samba och gick därefter till en pub där vi drack litet öl. Vi satt och pratade om det mesta, framför allt om kärleksproblem. Ja det gick faktiskt att prata…mirakel…tänk att spriten sätter oftast fart på det mesta Jag var sugen på att gå vidare och fick med mig alla andra till ett ställe som hette Paraty 33 (http://www.paraty33.com.br/). Bra ställe med techno och live musik. Mina nyvunna kompisar gick tidigare men jag ville vara kvar. I morgon skulle jag vidare till Ilha Grande och visste inte om jag skulle få lika roligt i musikvägen. Klockan var cirka 4 när jag väl somnade.

14/1 Ilha Grande. Hade ingen lust att lämna denna mycket fin liten stad och dess fina gamla kyrkor som Capela de Santa Rita och Igreja Matriz da Nossa Senhora dos Remedios, speciellt en lördag och när jag hade nya kompisar. Tyvärr allting är bokat och det skulle bli krångligt att ändra planerna. Jag hinner ta en liten promenad med dem samt vi addar varandra på FB. Blev hämtad en timme försent…som vanligt. Den här gången blev inga större avstånd utan åkte vi i ett par timmar till ett ställe nära Angra dos Reis för att hinna med båten till Ilha Grande. En mycket trevlig sådan. Vandrarhemmet, Acquario Hostel, låg precis vid piren. Mycket bekvämt och alldeles vid vattnet. Ni måste naturligtvis gissa rätt med att jag var sugen på att bada och det gjorde jag. Solen under tiden gick dock och gömde sig tyvärr men vad gör det? Jag är på en tropisk ö. Precis! Och som på många andra liknande ställen förblev vädret väldigt lynnigt. Dagen var dock inte slut efter simstunden och kvällen bjöd på litet live musik på vandrahemmet bredvid efter att jag hade varit på byn och lyssnad på torg musik i form av ”Forro”. En musik stil från bondesamhället här i Brasilien som man dansar väldigt tätt mot varandra. En sort lambada med andra ord. Fick också jätte goda grillade hamburgare som avslutning på denna trots allt livliga dagen.

15/1 Lopez Mendes beach. Vad skulle jag hitta på denna relativt stor ö? Läste litet om denna strand och om Papagayo topp som man kunde mycket tydlig se från stranden i Abraao. Till stranden behövde man gå 7 eller 8 kilometer. Bra tänkte jag. Det kommer att bli min uppvärmning inför bestigningen imorgon. Vägen var mycket bra men det var ganska mycket stenar och kuperat så det var ingen bra idén att gå där med sandaler som jag gjorde. Det tog inte så lång tid men till slut var jag framme i detta paradis. Det var en ganska stor strand med mycket palmer . Träffade 3 tjejer från Brasilien, Letizia, Bibi och Casia som jag skulle träffa igen på kvällen. Dem flesta människor som låg där hade kommit med båten. Det skulle jag ta på vägen tillbaka. Det var trots allt inte mycket folk där på platsen, skönt. Snackade litet med ett par från Argentina, Federico och Annabella innan jag gick tillbaka till en annan strand för att åka båt därifrån. Solen hade visat upp sig väldigt sporadiskt denna dagen. Hemma gjorde mig klar för att gå ner till ”stora staden”. Här åt jag fisk och drack litet öl tillsammans med brasilianskorna. Det blev dock inga småtimmar. Ön är definitivt inte någon party ö. Kom överens med tjejerna att vi skulle träffas tidigt på morgonen dagen efter och försöka en klättring på Papagayo.

16/1 Ingen Papagayo. Tjejerna dök inte upp. Det blev inget. Det var dessutom väldigt dimmigt på berget. Det skulle vara svårt hitta vägen dit. Bestämde mig för att åka en båttur till den lokala laguna istället, Lagoa Azul. På grund av att solen hade bestämd sig för att strejka totalt idag var det tyvärr inget spännande ställe. Man kunde inte se dem vackra färger och dessutom var det fullt med båtar så fiskarna hade gått och gömt sig. Alltså det fanns inget att uppleva där. Ganska dyr tur som kostade 200 kronor. Vi stannade på vägen på en pirat kyrkogård med tillhörande kyrka. Av namnen man läste på gravar förstod man att många engelska pirater fanns begravda där. Vi stannade därefter på ett annat ställe och åt lunch. Jag valde då att ligga på stranden och ta vara av den lilla solstunden som bjöds denna gång. Kvällen blev ingen lång historia. Åt kyckling på vandrarhemmet bredvid och gjorde ett tappert försök att lyssna på litet live musik. Det var inget att hänga i julgran så jag gjorde processen kort och gick till sängs.

17/1 Till Rio. Stora dagen. Gjorde en omvänd resa jämfört med Paraty. Alltså båt till Angre och därefter bussvan till Rio. På morgonen hann jag även med en litet promenad till Abrao för att köpa några vykort. Kort resa men snabb. I ett nafs var vi redan vid mitt vandrarhem i Copacabana. Tid för att checka in och ta reda på hur det mesta funkade i staden. Fick omfattande information, som tyvärr skulle visa sig inte så korrekt. Missade till exempel en fotboll match och ett besök på den stora marknaden i staden. Jag kände mig otålmodig och ville äntligen se världens mest berömda strand på nära håll, Copacabana. Gick en liten omväg för att leta rätt på ett turistkontor när plötsligt befann mig i centrum av denna jättelik och livlig plats. Avstånden här är enorma så jag gick ett bra tag och så småningom hittade jag en trevlig restaurang där jag åt en fiskrätt. Tillbaka beställde jag en tur till på fredag och satte mig för att surfa litet. Just nu skriver jag mina anteckningar och hör röster från sängen som vill krama mig.

18/1 Copacabana. Vaknade ganska utvilad. Bor i en 4 bädds rum tillsammans med 3 grabbar med kinesiskt påbrå från NY. De är mycket trevliga speciellt Richard. Vi får se om vi blir vänner på FB. Dagen börjar med en skaplig frukost och därefter ett par timmar sol på världens mest berömda strand. Vädret är fint. Mycket varmt så jag känner mig nöjd efter ett par timmar. Lämnade stranden och begick mig mot Ipanema området. Ville se även denna omtalad strand som många marknadsför som mer exklusiv än själva Copacabana. Jag tycker inte det. Stranden är stor men inte lika djup. Får en känsla att här ligger folk som sardin i en burk. Omgivningen i direkt anslutning till stranden verkar inte så speciell elegant. Jag tycker till och med att maten och dryck är billigare än på andra sida. Nåväl går jag vidare och börjar gå mot botaniska trädgården. På vägen passerar jag en lagun som används för roddtävlingar med tillhörande stadium. Flamengo fotbollsarena ligger också här. Vägen till trädgård är mycket längre än jag trodde. Passerar fina restauranger och husklubbar och äntligen ser jag mitt slut mål. Det ligger nämligen vid gränsen till Corcovado. Kul att se Jesus statyn när jag följer blicken upp längst jätte höga palmer. Det var inte så dyrt att besöka stället, bara 6 Reals men tyckte inte hade tid tyvärr. Ville gå tillbaka och åka tunnelbana till Maracaná stadium. Det var väldigt mycket folk i rörelser. Det var rusningstrafik och alla tycks bo utanför Rio när dem väl ska åka hem efter sina arbetsdagar. Det gick knappast att andas i vagnen och var på väg att missa att gå av på grund av att det fanns så mycket folk i vägen. Vägen till stadium var kort. Redan utanför stationen kunde se denna jätte lika arena, teater av många berömda fotbolls matcher. Tyvärr var den stängd och inte gick att besöka. Var besviken. Man ska krympa den inför OS invigningen om 4 år. Man bygger om för fullt här. Tillbaka samma väg stannar jag vid en restaurang och äter en rätt bestående av fiskfilé. Jag snackade litet med grabbarna i mitt rum innan det var dags att knoppa av.

19/1 Favelas turen. Dagen började med dem sedvanliga 2 soltimmar. Turen skulle starta från Copacabana Palace kl. 14:00. Jag hade gått om tid. Bilen står där nu och jag anmäler mig till guiden. Vi åker direkt till Rocinha favela en av dem största i Rio och tills ett par månader sedan den farligaste. Området är nu i händerna på polismyndighet som patrullerar effektivt. Alla den stora knarkbossarna är borta nu och området är i det närmaste rensat från kriminella gäng. Intressant att promenera längs dessa branta gator. Här går fortfarande att få tag på allt, tyvärr även knark. Besöker också en skola. Ett projekt startat av ett par från Italien. Barn i ålder 6 till 12 lär sig använda datorer. Tyvärr var skola tomt och inga barn fanns där då det var sommarlov. Åker tillbaka till Copacabana i god tid och jag kommer på att det skulle vara bättre att boka om utflykten. Om jag ska till marknaden det är bättre att göra det imorgon fredag och inte på lördag. Dagen avslutar jag med att äta min fiskmiddag på restaurang och ett besök på den lokala marknaden tillsammans med Andreas en tysk kille bosatt i Schweiz. Där köper jag litet souvenirer. På vägen tillbaka bestämmer vi för att ta en drink på Mud Bug (http://www.mudbug.com.br/ ) en bar nära stranden. Här var det live musik. Publiken var blandat men dem flesta var mycket yngre. Andreas känner inte sig komfortabel i strandkläder och ville gå hem. Jag bestämmer mig för att stanna. Hade jätte kul. Träffade massor med brasilianare. Träffade även en vacker kvinna vid namn Viviane som jag nu fortfarande har kontakt med. Det var 2 på natten när jag låg i sängen.

20/1 Downtown och Lapa. Efter frukost åker jag tunnelbana till Urugayana där marknaden låg. Det var ett miss. Allting var stängd och området var ödsligt. Jag hade några misstankar, då jag såg massa folk på väg till stranden när jag var nere i Arcovado stationen. Killarna i receptionen hade glömt att informera mig att idag var en röd dag. Jag kände mig irriterad men det är saker som händer. Det återstår bara att göra det bästa av situationen. Jag befinner mig trots allt i Rios down town!! Jag gå runt i staden och fotar. Det var varmt. Mycket varmt. Besökte bland annan Katedralen innan det var dags att bege mig tillbaka mot stranden. Det var förstås mycket mer folk än vanligt där. Vädret var inte så bra. Solen hade försvunnit. Jag passar på för att sova litet. Hade bestämt mig för ett besök till Lapa. Var nyfiken och se med mina ögon det omtalad ”street party” alla pratade om. Jag klär mig i långa byxor för en gång skull. Åker buss dit. Går av vid akvedukten som var väl belyst för tillfället. Ser redan massa folk som tränger sig runt mat och dryckstånden. Litet längre in var gatorna överfulla. Det var människor överallt. Det spelades hög musik och stämningen var på topp. Passade på att äta litet mat på en skaplig restaurang och därefter stannar jag en litet stund på en bar där det spelades live samba för fulla muggar. Jag kände mig nöjd redan vid midnatt och tog en minibuss tillbaka. Bra val då jag ville inte vara för trött imorgon.

21/1 Brazilian adventure. Det ska bli kul att se Kristus på nära håll. Innan jag blir hämtad får jag veta att det skulle spelas fotboll klockan 17:00 mellan Flamengo och ett annat lag. Det var någon cup då den vanliga liga hade uppehåll. Jag sa till killarna på repan att det var synd då jag förmodligen inte skulle hinna tillbaka i tid. Hade jag fått veta hade jag planerat förstås annorlunda…men…men…men. Vi börjar turen med att besöka Corcovado. Det var massor med folk och hela planering skulle tydligen spricka redan innan dagen hade börjat, men det var värt att vänta. Imponerande ställe. Både på grund av statyn och framförallt utsikten. Fortsätter vidare till Santa Teresa, det eleganta kvarteret i Rio. Här tar vi en liten prommis innan det var dags för Lapa. Här skulle vi besöka dem berömda Lapa Steps. Ett konstnärligt projekt anlagd av Jorge Selaron, en konstnär som har numera specialiserad sig för att måla mörkhyade gravida kvinnor. Imponerande arbete. Längst trappan fanns kaklar målade med olika referenser från hela världen. Här hittade jag även 2 kaklar målade med motiv från Sverige…och andra förstås från Italien Kul tyckte jag. Gräddan på moset blev när vi fick träffa själva konstnären. Jag passade på att låta honom signera några vykort som jag fick på köpet när jag köpte 2 av hans skapelse. Det var förstås kopior men dock billigt. Turen fortsätter . Vi åker genom hela staden och passerar bland annan Maracaná stadium innan vi lämnar alla deltagare vid deras vandrarhem. Turen var värd dem 90 reales jag betalade. Kvällen skulle bjuda på ett besök på Sambodromo tillsammans med Andreas och ett på ett förhoppningsvis trevligt disko. Andreas ville dock inte följa med dit. Sambodromo var imponerande. Disko mycket mindre men hade i alla fall trevligt och träffade som vanligt massor med folk. Klockan var 4:00 när jag gick till sängs i mitt nya rum. Hamnade litet märkligt i samma rum som Andreas.

22/1 Hem. En dag försenad men ändå. Tar lång tid att göra mig i ordning. Var trött förstås. Packar och duschar och checkar ut i tid. Passar på att ta en promenad till Copacabana. Mycket folk som vanligt. Det är ju söndag förstås. Kommer tillbaka, hämtar bagaget på vandrarhemmet och går tillbaka till avenida Atlantica där jag stoppar flygbussen. På flygplatsen tar jag en rövare. Lyckas boka om mitt flyg så jag slipper vänta 7 timmar i onödan i Lissabon. Jätte skönt. Det lönar sig att hota ställa till med bråk. Ska flyga dock via Paris. Kommer att vara där bara ca 2 timmar. Nattflyget gick bra och efter mellanlandningen sitter jag på flyget igen och är nästan framme till Arlanda. Känner att det ska bli kul att träffa Sanna igen.

Slut