Alla ni som tror att det här med att vågsurfa handlar om att bara stå och balansera på en bräda på vågorna. Ni kan ju ta och tänka om. Vårsurfing är en hel vetenskap kan jag säga som aldrig rört mig i den här världen tidigare.

Att överhuvud taget hitta en våg som det går att surfa på, med mina kunskaper, det tar tid. ( Tro för sjutton inte att man bara ställer sig upp och sedan är det klart) Nej, PADDLA är nyckelordet. Paddlar gör man för att komma upp i samma hastighet som vågen. Något som lyckas ungefär var femtonde gång man testar, resten av gångerna är man som en torktumlare i en våg för att man har fått ett NOSEDIVE. Japp, det är surfspråket och betyder på svenska störtdyk med fronten före rakt ner i vattnet. Lyckas man paddla någorlunda och hålla sig på brädan, ja, det är då det kommer, ögonblicket som INTE får gå fel. Upphoppet mina vänner. Upphoppet är, ja, hur ska jag beskriva. Ni ligger platt på mage, intet ont anande kommer en kraft bakifrån och då är det dags att göra en sjuhelsikes armhävning SAMTIDIGT drar man in fötterna under sig så man kommer upp i stående I SIDLED. Testa gärna hemma på golvet!

Om ni då tänker er att man har hittat en våg, man paddlar för sitt liv och man får ett upphopp som sitter, man rider vågen och balansen håller. Kan ni då förstå känslan som sprider sig i kropp och själ?! Man glömmer alla ömma muskler, man glömmer lungorna som är fulla med saltvatten, man tänker inte på att man inte ser för att vattnet smugit innanför linserna. Man bara ler från själen och hela vägen ut i universum. För den känslan går inte att beskriva och det borde vara varje människas rätt att en gång i livet få uppleva ruset av vågsurf!

När man surfat ett par dagar så är det inte bara känslan av total lycka som gör sig påmind, nej, man börjar även få lite färg...

Då pratar jag inte bara om den röda näsan och de svidande, solkyssta armarna. Jag partar om nedre smalben, övre smalben, båda knän, ovanför knä, insida lår, framsida lår, höft och armbågar.
Dessa var de kroppsdelar som fick mest färg under resan.
Färgskalan gick allt ifrån mörkblå och lila till rött och ljusgult, så vackert ton i ton. Men det var det värt!