Novembers sista lördag tillbringade vi i Stockholm, även fast den slutade i Belgien.
Regnigt var det och vi skulle på hemlig utflykt med goda vänner.Så vi hamnade i vår huvudstad, en stad i full julskrud och en stad definitivt full med tillresta landsortsbor som vi, nyavklivna (fulla) finlandskryssare, tomtar av alla fasoner och årets sista släng av turister från världens alla hörn.
Västerlånggatan i gamla stan blev snart till ett långsamt lämmeltåg, och regn regn regn.
Hamnade på julmarknaden i gamla stan, röda bodar fyllda med svenska delikatesser till hutlösa priser, mistlar att pussas under, sockervaddsförsäljande tomte, sjungande barn och knökfullt med folk förstås. Å det var ett under att man inte fick ögonen utstuckna av brustna paraplyer. En underbar lunch på italiensk restaurang, fyllda torteliinos med ricotta som smälte som smör i munnen, simmande i god gorgonzola sås. Stimmigt på många språk.
Efter många timmars lullande bland alla julmarknadsstånd, trängsel vid NKs julskyltning med godistema, toa köande, latinamerikanska rytmer och tröjprovning hamnade vi på kvällens höjdpunkt, Belgobaren. En belgisk inspirerad bar/krog på en bakgata till centralstationen. Enkel stor lokal, sprakande tvskärmsbrasa och blandad publik. Vad sägs om över 200 sorters öl, måste vara ett paradis för den som gillar det som belgarna är riktigt bra på, dvs öl. Trappistöl, veteöl, kwak, Leffe, Chimay, å jag kan inte komma ihåg allt vad det nu heter. Sorter som serveras i för sin sort specifikt glas.
Matsedeln bjöd naturligtvis först och främst på musslor, i olika smakanrättningar.
Serverades med grovt bröd, de obligatoriska frittesen (stripes) med majonäs.
Hjortytterfile med stompad potatis, fiskgryta med aioli såg inte helt fel ut det heller.
Sålunda rann tiden i väg, och som landsortsbo är det bara till att passa bussen och slira hemma, och slut efter en lång dag i storstan så somna man ganska omgående.
Så summan av det hela fick vi en stor bit av världen med oss hem i minnesbagaget den här dagen.