16/8:
Åkte till tunnelbanestationen Beitucheng för att försöka hitta biljetter till finalen i dubbel, tennis. Där var det fullt med säljare
och köpare som vanligt. Jag blev intervjuad av kinesisk tv medan jag sprang runt och letade. Till sist fick vi varsin biljett för
1000 st och det kvittade vi genom att sälja friidrottsbiljetter för samma belopp. Vi sålde även biljetterna till eftermiddagens
brottning eftersom vi visste att de svenska tjejerna var borta från finalchans. En kinesisk kvinna som sålde biljetter blev
gripen av polis framför ögonen på oss och hon släpades ner i tunnelbanan. Vi var klara och tog en taxi till roddarenan.
Svenskhoppet Lassi Karonen hade skrivits upp som en otroligt stor medaljkandidat så självklart åkte vi dit. Hamnade som
vanligt vid fel entré och eftersom ingen förklarade hur långt det var till rätt ställe så promenerade vi i solen.... i typ 2 km.
Genomsvettiga kom vi upp på läktaren. Solen stekte och det fanns inget tak som skyddade. När starten gick samlade vi ihop
oss några svenskar och hejade, en stund i alla fall. Sen var det fiasko som vanligt i detta skit-os. Norge vann, Sverige sist.
Vi kände oss lurade men såg istället fram emot tennisfinalen så vi mötte upp Rickard och Johan och tog en taxi till arenan.
Hungern gjorde sig påmind så vi köpte varsin burk med nudlar. Johan var vansinnig när hälften av nudlarna låg på marken
efter att han ätit klart. Rickard skrattade så han fick nudlar i näsan :) Inne i arenan så bildade vi en härlig klack tillsammans
med ca 20 svenskar. Jag delade ut peruker till några kineser och fick dom att sjunga med i "jobba jobba jobba".
Kungaparet var också på plats och vinkade glatt till oss. Delar av simmarlandslaget var på plats och drack öl i landslagsdressen.
Det uppskattades inte av SOK och simmarna fick lämna centercourten. Matchen började med att schweizarna vann de två
första seten men i tredje kom vi tillbaka och vann i tiebreak. Vilken stämning det blev, vi körde raketen och kineserna var på!
Det ramlade in sms att var i tv, inte så konstigt eftersom halva klacken var utklädda. I 4:e set blev dock Federer för svår och
svenskarna förlorade till sist matchen. Efter prisutdelningen kom Tomas Johansson och Simon Aspelin fram till klacken och
tackade för stödet, så nära ett guld men det var inte vårat OS 2008.
Vi kom till W-bar efter midnatt och åt seeen middag. Sen sa vi adjö till J-O som var där sin sista kväll. Han hade haft skoj med
oss veckan som gått och ville ha med oss ut igen men vi avböjde eftersom vi var totalt slutkörda.