Befinner mig sedan några dagar på miniön Apo strax utanför Negros södra kust. Mini därför att inte är större än 72 hektar. Korta promenader således när man ska ut och utforska vidderna. Mycket upp och ned är det dock, samma branta trappstegsklättringar som uppe i Nepal. Lyckligtvis betydligt lägre höjder.

Resan hit innebar inga svårigheter. Drog iväg på min cykel ned till hamnstaden Siquijor och återlämnade den till ägaren. Ned till hamnen där jag hann få mig en snabb frukostmacka innan en liten snabbfärja tog mig över till Dumaguete. Spenderade ett par timmar i den staden innan jag tog mig ombord på en jeepney till Malatapay därifrån bangkas (små trimaraner) utgår till Apo. Fick vänta några timmar, men det var jag inställd på och där fanns en trevlig liten restaurant där jag kunde inta lunch. Vid tretiden på eftermiddagen var det dags att hoppa på för färden över. Såg att det blåste en del och vågorna var ganska höga, så jag hade förberett mig och åkte över i bara badbyxorna. Lika bra det då jag var genomvåt då vi kom fram.

Precis som på Siquijor så bor jag i en homestay. Här på ön är det dock betydligt mer primitivt än på tidigare ställen jag besökt bland öarna. Har mitt eget badrum, men det finns ingen dusch utan en stor tunna med regnvatten och en skopa att ösa vatten över sig med. Toalett finns det, men den är väldigt låg och saknar sittring och lock. Primitivitet gör mig dock ingenting. Har haft det betydigt enklare än så på en del tidigare resor.

Under dagarna här har jag dels tagit de här promenaderna som jag tidigare indikerade, dels fått min beskärda del av sol, bad och snorkling. Under en av mina hiker runt ön så tog jag mig upp till fyrhuset som naturligtvis ligger på en av de högsta platserna. Inte värst mycket att se däruppe förutom en skolklass på utflykt och ett par smågrabbar som gick runt och spanade i gräset. När jag frågade vad de letade efter så fick jag veta att de kollade efter små spindlar. Dessa anväder de sedan för att arrangera spindelfighter med. Tuppfäktningar är enormt stort här nere i Filippinerna och även om det nog är officiellt förbjudet så existerar det överallt på landsbygden. Har man då inga tuppar, som de här grabbarna, så finns det alltid andra djur man kan hetsa mot varandra. På vägen ned tillbaka mot byn så passerade jag en hydda och bara någon meter vid sidan av mig så dök det ned en liten smal orm som hade spanat in ett byte. Trodde först att det var mig den var ute efter, men hade missat, men då jag gick lite närmare för att inspektera såg jag att den hade fått tag i ett mindre byte.

Äntligen blev det då också möjlighet till lite sol och bad. Vistelsen här ute på ön har bjudit på bra väder så jag har kunnat jämna ut solbrännan lite till att inte bara innefatta armar och ben. Man kan också kliva rakt ut i vattnet utan att behöva akta sig allför mycket för de taggiga sjöborrarna. Sätter man sedan på sig snorkeln så finns här åtminstone skapliga koraller med ett antal fiskar i varierande storlek och färg. En mindre sjöorm, väldigt giftig men totalt ofarlig då den har en väldigt liten mun, patrullerar dag efter dag sitt eget lilla revir. Har snorklat på många platser i världen där det ska finnas sköldpaddor, men trots att andra sett dem har jag alltid lyckats missa dem totalt. Här däremot är det omöjligt att inte se dem. De är ganska många till antalet och kommer ända in till stranden för att knapra på koraller och sjögräs. En del av dem jag såg var riktigt stora och jag är väldigt nöjd med min vistelse på ön.

Om ett par dagar så är det dock dags för mig att återvända till Manila så i morgon överger jag Apo för att tillbringa ett par dagar i Dumaguete.

/Conny

.