Okej, dags då att skriva om min resa till Kanada. Det kommer att bli två inlägg idag eftersom jag inte tidigare hunnit skriva något, och då det skulle bli ett alldeles för långt inlägg om det bara blev ett.

Hur som helst så åkte jag iväg tidigt i onsdags, den tolfte juni och hade tre flyg att åka med innan jag skulle landa i Victoria i sydvästra Kanada, nära gränsen till USA. Pappa skjutsade mig till flygplatsen så att jag var där lite efter fem på morgonen, vilket tydligen var lite i det senaste laget. Check-in för bagaget öppnade först då, men eftersom påstigning av planet började kvart i sex så var det inte mycket tid tillgodo däremellan. När jag kom dit var det därför redan lång kö, och det enda som hindrade mig från att helt stressa loss var att det var en hel del människor bakom mig också, som varit ute ännu senare än jag själv. När jag väl kommit igenom säkerhetskontrollen hann jag bara gå på toa väldigt snabbt och springa in i kiosken bredvid gaten och köpa ett par vattenflaskor, sedan var det bara att hoppa på flyget som denna gång skulle ta mig till Amsterdam.

Flyget till Amsterdam gick smidigt, men väl där hann jag inte göra mycket mer då gaten låg en bra bit bort. Där började också de verkliga galenskaperna till att flyga igenom USA. Jag skulle aldrig rekommendera någon att flyga igenom USA för att komma någon annanstans och detta är varför:

1) Ett par dagar innan flyget var jag tvungen att gå in på en webbsida och fylla i mina personuppgifter samt betala en inträdesskatt för att få landa på amerikansk mark. Det var ingen jättesumma som tur var, ungefär 95 kronor, men visst är det lite drygt.

2) I Stockholm var säkerhetskollen som vanligt och den kom man igenom snabbt, men väl vid gaten i Amsterdam blev det lite galet. Gaten öppnade redan 1,5 timme innan flyget skulle gå eftersom varje person i kön skulle intervjuas först. När man stod först i kön togs man åt sidan av en person från flygbolaget och få stå vid ett bord där man blev ställd diverse frågor om innehållet i ens bagage och dylikt. Svarade man på allt okej fick man ett märke på passet och fick sedan gå till nästa station vilket var ytterligare än säkerhetskoll av bagaget, samt att man fick ställa sig själv i en röntgenmaskin och sedan förde de ändå en metalldetektor över kroppen på en. De tog också min oöppnade vattenflaska som jag köpt på Arlanda. När man klarade sig igenom det fick man sätta sig i en "glasbur" vid gaten.

3) På flyget över fick jag sedan fylla i ett deklarationspapper till tullen, trots att personalen i Amsterdam redan hade frågat om det.

4) Väl framme i Seattle blev det dock ännu lite tokigare. Väl av planen var det en passkontroll där man lämnade in tullformuläret från flyget. De tog ens fingeravtryck och foto, och ställde frågor om varför man var i USA. När jag sa att jag bara skulle vidare till Kanada frågade de vad jag skulle göra i Kanada. När de var nöjda fick jag en stämpel i mitt pass och på tullformuläret.

5) Sedan var jag tvungen att gå till bagagebandet och hämta ut min incheckade väska. När jag hade den fick jag gå igenom en mindre kontroll där de samlade in alla stämplade tullformulär. När jag lämnat in detta fick jag gå och lägga på väskan på rullbandet igen. Alltså var jag tvungen att hämta ut min väska för att gå femtio meter med den förbi en vakt.

6) Innan jag fick gå till terminalen där flyget till Kanada skulle gå från fick jag gå igenom en till säkerhetskontroll där jag fick ta av skorna också.

Så var det alltså att mellanlanda i USA. Men själva flyget var rätt bra. Vi fick flera mindre måltider så man slapp gå hungrig och alla hade en individuell tv-skärm där man kunde en massa olika nya filmer och tv-serier. Vissa av filmerna går fortfarande på bio i Sverige så det var kul att få se mycket nytt.

Många flygplatser i USA är rätt stora, och även om det är smidigt så förstår jag inte vad människor har emot att gå lite då terminalerna bara tycks anslutna genom en liten tunnelbana. Jag fick dock hoppa på tre olika tåg innan jag kom till rätt terminal. Där jag fick jag sedan vänta ett par timmar på mitt flyg men tursamt nog fanns där wi-fi ;). Annars var det en väldigt lite terminal med ett par matställen, exempelvis Burger King och Starbucks, samt en liten tax-free affär.

Planet till Kanada var väldigt litet och rymde väl kanske 50 personer. Det var lite läskigt till en början men resan gick så fort att de inte ens hann släcka bälteslampan. Den flög också mycket lägre än de större planen så man kunde se mycket av havet och av alla öar som ligger i det området. Vid 15-tiden lokal tid landade jag då i Victoria, British Columbia!

Även på detta flyg fick jag fylla i en tulldeklaration och jag var lite nervös att gå igenom den eftersom det är här jag ska vara hela sommaren. Det var en väldigt liten flygplats och det fanns typ bara fyra vakter i kontrollbåsen, men alla hade på sig skottsäkra västar och såg lite skräckinjagande ut. De ställde en hel del frågor men var nöjda med mina svar så jag fick komma in i landet, woho. Tog sedan en lokal buss ner till den större staden på ön. Biljetten kostade 2,50 dollar, det vill säga inte ens tjugo spänn och tog mig hela vägen på två olika bussar. Det ni SL!

Familjen ska först hämta mig dagen därpå och därför fick jag checka in på ett hotell över natten. Den låg inte i ett jättetrevligt område direkt, men nära stadskärnan åtminstone och väldigt billigt jämfört med alla andra ställen. När jag checkade in var klockan runt 17 lokal tid, det vill säga 2 på morgonen svensk tid. Då jag knappt sovit något på flyget hade jag i det läget varit uppe i ungefär 22 timmar i sträck och var helt slut. Jag höll på att nicka till flera gånger på bussen och missade nästan min hållplats trots att busschauffören var snäll och sa till ett par gånger när jag först inte uppfattade något. Jag kunde ju inte gå och lägga mig än dock eftersom jag då antagligen skulle vakna mitt i natten och få hela dygnsrytmen sabbad, Satt och tittade på film ett tag, Bull Durham ;), men det var så lätt att börja somna när man låg i sängen så jag gick ut för att hitta mig någonstans att äta.

Det var väldigt soligt ute och i och med att jag var så trött var jag inte kvick i stegen direkt. Gick en bit längst huvudgatan i Victoria men det dröjde länge innan jag hittade någon affär för att köpa några förnödenheter som jag glömt. Men hittade en dollar-store och köpte sedan en falafel-macka på Subway. Lyckades hålla mig uppe till 21 lokal tid, även om klockan då var 6 på morgonen hemma, den tiden jag själv fortfarande var inställd på. Om min dag därpå i Victoria kommer jag skriva om lite senare, men så här gick åtminstone resan :).

P.S. Jag har pausat mitt mobilabonnemang över sommaren så det är ingen idé att messa eller ringa mig. Jag finns dock alltid på Facebook eller e-mail så hör gärna av er.